World of Lies

Om man tar en lista av världens största upptäckare och håller den bredvid en lista på folk som dragit mest bullshit, märker man ganska fort att de ganska långt består av samma personer. Just det, nissar som Magellan och Marco Polo sprängde nya gränser för mänsklig upptäckt och när de kom tillbaka berättade historier som var skrattretande löjliga. Varför? För att de kunde, typ...


Ferdinand Magellan:  Döper ett land efter efterblivna jättar.


Har du någonsin hört om en grej vid namn världen? Ja, Magellan upptäckte den. Eller, det där kanske är en aning överdrivet, men mellan 1519-22 så genomförde Magellan den första lyckade expeditionen för att segla runt fanskapet.

Jag använder ordet "lyckad" ganska löst, eftersom han tekniskt sett inte direkt "överlevde", men han var ganska nära. Och eftersom historieböcker är lite som handgranater enligt principen att "close enough" oftast räcker (jag tittar på dig, Thomas Edison), så får Magellan i stort sett alltid all ära. Han hittade inte bara en rutt till Asien, utan nedtecknade och karterade ovärderlig information under resan, om ställen som Magellans sund och Magellanpingviner. Han... utnyttjade verkligen idén om att "om du ser det först får du ge namn till det", eller hur.

"Hej, Magellaniter! Sluta vifta med era Magellankäppar och stick från Magellanstranden!"

Så vad ljög han om?
Jättar. En ras av jättar.

Under sin resa runt Sydamerikas södra udde påstod Magellan och hans män att de stötte på "en naken man av enorm storlek" som var "så lång att man bara nådde upp till hans midja". Och förutom att urinvånaren var överjävligt stor så "dansade och sjöng han medan han kastade damm på sitt huvud", vilket måste vara 1500-tals språk för "uppförde sig helt jävla efterblivet". Så Magellan et concortes nedtecknade det allra första mötet med en stam nakna mastodontravare och eftersom världen var "enklare" då, gick alla med på att enorma dammskallar bodde i trakterna runt Eldslandet. Och man fortsatte att tro det i över 200 år. Det blir dessutom ännu bättre när man vet om att Magellan döpte sin fiktiva ras av jättelika idioter till Patagoner, ett namn som fastnat på platsen rätt så länge. Som i, tills typ idag.

Men bäst av allt är att Magellan sannolikt mötte en stam av urinvånare på Sydamerikas spets, men de hade de facto redan ett namn, Tehueclhefolket, och var i genomsnitt enorma 180 cm långa. Detta var visserligen lite mer än genomsnittet i Europa, men på inga vis vad man kallar "enormt". Men å andra sidan, om man kommer tillbaka från Det Stora Okända och måste imponera på hovet med att ha mött ett folk som var "typ, ganska långa och saknade exceptionella mängder jord på huvudet", kan det hända att lyssnarna tappade intresse rätt fort.



Francesco de Orellana: Uppfinner kvinnliga Amazonkrigare


Amazonfloden är den största floden i världen och var en gång omringad av en regnskog full av aggressiva urinvånare och några av de mest skrämmande kräk som uppfunnits av en uppenbarligen knäpp Gud. Så den första personen som seglade längs med hela floden måste vara något slags stenhård Adonis, eller?

Aj sidu, det passade. Okej då...

Denna fårade jävel är Francisco de Orellana och efter att ha fått i uppdrag att utforska Rio Coca i Ecuador, bestämde sig Orellana och hans män att, likt the Greatful Dead, bara fortsätta när Cocan tog slut. Genom detta egenhändiga initiativ kom de att segla ned för hela floden på två månader.

Så vad ljög han om?
Sina våldsamma möten med figurer från grekisk mytologi.

I det gamla Grekland var Amazonerna en nation av enbart kvinnliga krigare som gjorde sig av med pojkbarn och skar av sig sitt högra bröst för att bättre kunna använda pilbåge och spjut. Så exakt hur kom en flod på andra sidan jordklotet att få namn efter femi-nazin från Medelhavsområdet? Enkelt, Orellana fightades med några killar med långt hår under sin resa.

Inte stora, enbröstade damer. Inte ens en stam beståendeav enbart kvinnor. Knappast ens en endaste kvinna, faktiskt. Krigarna som han misstog för mytologiska kvinnokämpar var troligtvis Icambias, en stam av sydamerikanska indianer som inte var överförtjusta av att någon vit typ plötsligt kom för att etablera spansk kolonilanärvaro vid deras flod. Som naturligtvis inte kallades Amazonfloden vid denna tidpunkt. Orellana döpte den senare , eftersom han var en sån gosse som du inte jävlades med. För om du gjorde det kunde han övertyga hela världen om att ditt band av machokrigare enbart var en bunt arga, lesbiska greker.

"Aj, sade du något? För jag kan också döpa den till Hållkäftendinsatansakademare-floden. Nå? Tänkte det."

Sir Walter Raleigh: Får hela Europa att tro att sydamerikaner inte har något huvud


1584 beslöt Sir Walter Raleigh att det var Englands tur att få en bit Amerika åt sig. Han gavs tillåtelse att grunda en koloni i Roanoke, vilket blev den första engelska bosättningen i Nya Världen. Det gick fullkomligt åt helvete, men utan den är det möjligt att Spanien och Frankrike skulle ha tagit hela Nordamerika.

Så vad ljög han om?
En ras av freakshowmonster och en stad helt av guld.

Efter att ha äventyrat omkring i kolonierna tog sig Raleigh ner till Orellanas hippieflod, Amazonfloden. Genom att fortsätta på skämtet så bekräftade han Orellanas fantasi om att skogen var befolkad av enbröstade manhatare och fortsatte med att hitta på några egna varelser, vilket han hoppades att skulle få folket hemma superimponerade av den fantastiska och magiska plats han hittat och som han hoppades att få rejält med pengar för att utforska flera gånger.

Folket han påstod sig hittat kallades han för Ewaipanoma och beskrev som att ha "ögon på axlarna, munnen mitt på bröstkorgen och ett lång hårsvall växande bakåt mellan axlarna".

Gamla sydamerikaner

Modern sydamerikan. Notera närvaron av huvud.

Och förutom huvudlösa, bröstansiktade humpty-dumpty-kopior, späckar Raleigh sin berättelse med El Doradoreferenser. Som i: "jag var helt på riktigt där och såg det själv". Eller som i: "just sådant som kan få kungligheter att betala flera resor genom guldhungrig girighet".



Marco Polo: Ljuger om i stort sett allt


Marco Polo (egentligen Palic, han var kroat från Split) reste 1271 med sin far och farbror på en 24 år lång resa till Kina, Mongoliet och Mellanöstern. I sig var detta inte direkt speciellt, de flesta visste att Kina typ låg där borta (inte minst kineserna). Den riktiga bedriften är hans bok, Marco Polos resor,  som var så enormt populär att över 150 exemplar fortfarande existerar.

Så vad ljög han om?
Allt. Troligtvis.

Som det visar sig så är Polos beskrivningar av sina resor lite för fantastiska. Enligt boken så gör han en massa coola grejer som att vara hjälte i ett viktigt slag, vara personlig ambassadör för Kublai Khan och att regera en stor kinesisk stad.

Och detta accepterades glatt tills historiker började fundera på saken. Över huvud taget. Så när de beslöt att kolla upp vad som stod och kolla igenom kinesiska arkiv, märkte man att historien har fler hål än en emo som vill bli uppmärksammad av sina föräldrar.

Visste du förresten detta? Att kineserna, som var en av de mest avancerade civilisationerna vid tiden, faktisk skrev ner grejer. Polo placerar sig själv nämligen i ett slag som tog slut ett par år innan han kom fram till Kina. Han påstod även sig varit guvernör över Yang-Chou under hela tre år, som någon måst väll ha antecknat hans namn, ens en gång, någonstans? Nehe? Inte någon som någonsin nämner Marco i Yang-Chou? Eller i hela Kina för den delen?

"Vad är det för Marco du pratar om hela tiden?"

När experter börjar granska alla otvivelaktigt kinesiska grejer som Marco inte nämner, som kalligrafi, eller porslin, eller te, eller tryckpressar, eller den där enorma, jävla muren, verkar det mest som att Marco aldrig någonsin besökte Kina över huvud taget. Han hörde antagligen bara någon berätta historier om stället och beslöt sig för att skriva ner dem in en bok. Och att sedan göra sig själv till huvudperson, hjälte, härskare och allmän badass.

I Fought the Law

Veckans-coverlåt-eller-hur-man-visar-fingret-åt-upphovsmän-på-ett-snällt-sätt.

I Fought the Law  - The Clash (fritt efter Sonny Curtis and the Crickets)

Can't Nickname the Truth

Om du någonsin gått i lågstadiet är oddsen stora att du vid något skede fick ett smeknamn du hatade. Det kan ha varit ett utmärkande drag ("Pittnäsa", Dumbo") eller något sådant, men oberoende var det värsta du kunde tänka dig att detta skulle bli ditt namn för alltid.

Du känner till flera personer som faktiskt fick det - de finns i varje historiebok. Nissar som...

Che Guevara
Riktigt namn: Ernesto Guevara
Smeknamnet betyder: "Hej!"

Teskjortsmodellen och marxistgerillan Ernesto Guevara är kanske en av de mest berömda revolutionärerna i modern tid. Född i en övre medelklassfamilj i Argentina, fick han för sig att yra runt ett tag i Syd- och Centralamerika, något som ledde till en rätt populär bok om hans resor. Därefter hittade han på en massa hyss med sin kompis Fidel Castro.

Smeknamnet:
Du vet de där serietidningsstereotyperna där alla kommunister kallar varandra kamrat? Herr Guevara var faktiskt sådan. Som det visar sig är Che ett argentinskt ifyllnadsord. Det saknar egentlig mening, vilket gör det en aning krångligt att översätta. Ibland används det för att få uppmärksamhet, lite som "Hej! Måjn! Yo!" eller sådant och ibland som en vänskaplig hälsning, vänner emellan som "Kompis! Dude! Bro!" och ibland använder argentinarna den utan någon direkt orsak, som "öh, hmm, eller typ..."

Guevara tyckte om att säga detta ord. Ofta. Så, när han lämnade Argentina och använde ordet på samma sätt som kakmonstret använder "OMNOMNOMNOM!" märkte folk detta. Enligt självaste Fidel själv, fick Ernesto smeknamnet när han mötte några exilkubaner i Guatemala år 1953. Han påpekar dock inte att om Guevara skulle varit en övremedelklasspojke från Helsingfors skulle han hetat Vaheettääde Guevara nu.



Pocahontas
Riktigt namn: Mataoka
Smeknamnet betyder: Slampa

Think fast, ge mig namnet på en berömd indiankvinna. Oddsen är ganska goda att runt 110% av er nu sade Pocahontas. Om du aldrig hört om henne har du inte bara missat grundkursen i nordamerikansk kolonialhistoria, utan även grundkursen i Disneyprinsessologi, men här är i varje fall den korta versionen. Hon var dotter till en hövding, mötte kapten John Smith med entourage i den tidiga, engelska kolonin Jamestown och ryktades att kunna måla med alla färger i en vind...

Sådana fraser förekommer enbart i Disneyfilmer och LSD-tripar

Smeknamnet:
Mataoka hade de facto ett flertal namn. Som en medlem i Powhatanstammen följde hon deras tradition att ha ett hemligt "sant namn" och flera andra personnamn. Hennes hemliga namn var "Mataoka" och hennes huvudsakliga personnamn var Amonute. Och för att rätt skall vara rätt tog hon även det kristna namnet "Rebecca Rolfe" när hon gifte sig med en engelsman, eftersom lagen i England bestämde att allt skulle vara så tråkigt som möjligt.

Så varifrån kommer då namnet Pocahontas? Enligt indianhistorikern William Stith, skulle det vara ett smeknamn från hennes stam så att engelsmännen inte kunde skada henne genom att känna till hennes hemliga namn. Betydelesen? "Den lilla lättfotade". Eller för att använda en modern benämning: slampan. För ingen skulle nu kunna skada henne med ett sådant namn...

Det är självklart svårt att komma med en helt exakt översättning och olika källor har påstått att den svenska motsvarigheten är "den oanständiga" eller den "den olydiga". Vilket jag tycker att bara låter som lite mer politiskt korrekta sätt att säga slampa samt ger lite småobehagliga undertoner till skolflickor med Pocahontashuppare.



Wild Bill
Riktigt namn: James Butler Hickok
Smeknamnet betyder: Typ med en stor, löjlig näsa.

Precis, "Bill" var ett smeknamn lika mycket som "Wild" eftersom hans namn var inte William. Som du säkert vet var Wild Bill Hickok en av de mest berömda, halvmytiska nissarna i Gamla Västern (på en nivå av Wyatt Earp och Billy the Kid). Hickok stred för nordstaterna i inbördeskriget och är mest känd som revolverman, spejare, professionell spelare och lagman.

Smeknamnet:
Det var egentligen ett skämt om hans utseende och specifikt hans enorma, lutande näsa och utstående överläpp och den första varianten på Hickoks smeknamn var de facto "Duck Bill" (anknäbb).

Kvack kvack kvack

Det finns till och med dokument för att bevisa det. Tydligen tyckte domstolarna i Nebraska att åtal var ett bra tillfälle att retas med folk. Och det bevisar bara det gamla ordspråket: "Jävlas inte med en domstolssekreterare".

"Wild"-delen verkar däremot vara hans eget påfund. Troligtvis trött på att folk kastade torrt bröd på honom överallt, odlade han mustasch och började insistera att hans namn var "Wild Bill". Men han fick i alla fall det sista skrattet, genom att ha en hemlig affär med Sarah Shull, älskarinnan till den man som började kalla honom Duck Bill. Hajoo med det...



Platon
Riktigt namn: Aristocles
Smeknamnet betyder: Fetto (möjligtvis)

Som den mest berömda studenten hos Sokrates är Platon en synonym för gammal, grekisk filosofi och om du gått en kurs i logik har din professor nämnd hans namn åtminstone en gång. Och har du kommit i gräl med en förstaårets filosofibesserwisser har du sannolikt hört hans namn tusentals gånger.

Smeknamnet:
Min första aning, dvs att Aristocles lät överdrivet grekiskt, visade sig vara fel. Det var nämligen Platons brottningstränare, Ariston från Argos, som gav honom detta smeknamn och det finns flera teorier till varifrån namnet kommer.

En del har föreslagit att det kom från hans breda panna eller hans... ...robusta fysik. Andra har nämnt att det är ett tecken på bredde av hans bildning, men personligen tycker jag att detta låter som något Platon själv kommit på för att övertyga andra att han inte hade en märklig kroppsform.

Märkligast är dock att en persons bredd är en så underlig sak att kommentera. Vi gör oss ofta roliga över folks längd eller vikt, men bredd? Antingen hade grekerna en helt annorlunda syn på smeknamn eller så var Platon RIKTIGT SJUKT bred.



Caligula
Riktigt namn: Gaius Julius Caesar Augustus Germanicus
Smeknamnet betyder: Små sandaler

Historien kommer ihåg Caligula för en sak, och endast en sak: Att han var totalt jävla vansinnig, till och med jämfört med andra romerska kejsare (ett inte superstabilt pack). Det är som att vinna guld på sjukt galen-OS. Om det sedan hade att göra med att hans mamma blev landsförvisad när han var liten eller att han tyckte om att dricka vatten smaksatt med bly låter jag dock vara osagt. Men vad det än var så kvarstår det faktum att han utropade sig själv till gud, försökte få sin häst vald till senator och förklarade krig mot havet.

"Där ligger det där självgoda aset och konspirerar mot mig. FRAM MED LEGIONERNA!"

Smeknamnet:
Eller så kom galenskapen från att han var känd som sitt barnsmeknamn resten av sitt liv. Caligula betyder nämligen små sandaler (efter det latinska calige = sandal). För, som liten var lill-Calle ofta ute med pappa Germanicus och farfar kejsar Tiberius, när de ledde soldater under krigståg. Vid något skede fick han en egen liten soldatuniform, komplett med gulliga små sandaler. Och elitdödarteameti hans livvakt hade inte direkt något bättre att göra en att titta på när en liten pojke lekte krig, och speciellt de små sandalerna han marscherade omkring i. Så de började kalla honom "Lillsandalen", vilket fastande, trots att lill-Calle så småning växte upp till att leda det mäktigaste imperiet i den kända världen.

Enligt Seneca så avskydde Caligula sitt smeknamn. Och ja, han var en psykopat med rejäl indianbrist i kanoten, men man kanske kan ta saker och ting i perspektiv. Tänk dig själv vad du skulle göra om ett helt land kallade dig "Pyjamas-Nisse" bakom din rygg... och att historien sedan ENBART kommer ihåg dig för det.

Higher Ground

Veckans-coverlåt-eller-hur-man-visar-fingret-åt-upphovsmän-på-ett-snällt-sätt.

Higher Ground - Red Hot Chili Peppers (fritt efter Stevie Wonder)

Missing Words

Har du någonsin börjat en mening med "Alltså, han var en sån jävla... ...öh..." och sedan fastnat utan att riktigt kunna uttrycka helt vad du menar. Om ja, så är det inte ditt fel. Svenska Akademins Ordlista ligger för tillfället på  ca 125,000 ord (enbart hälften av t.ex. engelskan) så det är inte konstigt att det finns situationer som saknar beskrivning på svenska.

Lyckligtvis finns det ofta andra språk som bättre förklarar vad vi alla önskar att vi kunde säga. Så då har vi en tendens att låna dem från andra ställen. Här är några ord som vi behöver omgående:


Bakku-shan (japanska)
Betyder:
En vacker flicka... ...så länge du ser henne bakifrån.

Låt oss tänka att du är på en bar och plötsligt lägger märke till något av det mest fantasiska du någonsin upptäckt: En lång, slank oj-vad-jag-sku med en rumpa som en färsk persika i elmukelmu, långa ben och hela paketet. Du släntar bort, lutar dig över disken och kommer med din bästa Joonas Kotkamaa-line: Halutsä panee?

Och sedan vänder sig damen om...
Du får sura uppstötningar och vet inte vad som är värst: De ickeexisterande tänderna, molen med tumslånga skäggstrån eller ögonlappen. Grattis, du har upplevt en bakku-shan: en kvinna som är attraktiv från alla håll utom framifrån. Det är en mera sofistikerad variant av amerikanska collegenamnet "Butter-face" (som i: allt är snyggt, "but her face") och låter dig tala om flickor med konstiga halstatueringar utan att alla i rummet får skithögsvibrationer. Japanerna har verkligen en talang för att komma på namn för att tydligt beskriva alldagliga sociala situationer. Som t.ex. "bukkake".


Esprit d'escalier (franska)
Betyder:
Att komma på den perfekta, verbala kontringen... ...allt för sent.

Du befinner dig på en tillställing, när någon, framför dina vänner, kommer fram till dig, pekar på ditt bröst och säger: "Min bäste herre, är detta er skjorta eller har ni kastat upp på er torso?"

Förolämpningen lämnar dig tungförlamad, men strax efter, när du redan lämnat rummet till en orkan av skratt (som kommer att bli ditt soundtrack resten av livet) kommer du på det perfekta svaret. Bara några ögonblick, men fortfarande katastrofalt för sent. Noteras kan att det perfekta svaret var: "Ingendera, detta är en specialskjorta, tillverkad av vetenskapsmän som hjälper Skyddspolisen att identifiera pedofiler, då den är designad för att uppreta deras känslor och tvinga den att kommentera. Du kommer nu att läggas till ett register."

Fransmännen kallar din försenade fiffighet för Esprit d'escalier. Direktöversatt betyder det "trappans ande" och syftar på att du inte kom på något bra innan du var på trappan utanför.


Backpfeifengesicht (tyska)
Betyder:
Ett ansikte i stort behov av en knytnäve.

När det kommer till vissa människor, misstänker jag allra längst inne, finns det ingen annan lösning än våld. Eller så är våldet det enda som får oss att känna oss bättre om en person.

Det är kompisen som fortsätter att berätta homofobvitsar inför dina homosexuella vänner, folk som röstar på Sannfinländarna, opponenten som inte kommenterar på annat än språkfel i din uppsats eller i stort sätt alla som någonsin varit på första sidan av Seiska.

Men tack vare tyskan är denna namnlösa ondska de facto döpt till backpfeifengesicht, ett ansikte som bara skriker om att bli nitat. Alla känner en sådan person, gör du det inte är risken stor att det är du själv...

Det finns varianter på definitionen, en del menar att det är ett ansikte som behöver en örfil, men nu är det ju faktiskt Tyskland vi talar om här. Och då är det knytnäve. Punkt. Den enda ändring jag går med på om vi skulle översätta det som "ett ansikte som behöver en kofot i sig".


Sgiomlaireachd (skotsk gaeliska)


Betyder:
När människor avbryter dig medan du äter.

Är det inte ljuvligt när man precis lagt upp en stor portion spaghetti när någon ringer på dörren. Och det är jehovavittnen, eller någon lokalpolitker, eller någon annan hippie som vill få dig att underteckna en petition om att alla miljonärer bör styckmördas.

De flesta av oss har ett inbyggt har mot sådant, eftersom våra evolutionära förfäder visste att ett avbrott i ätandet ledde till att något annat rovdjur snodde vår nydödade älg från dem. Eller så är det för att spaghetti helt enkelt inte är lika gott när det är kallt.

Anyhoo, gaeltalarna i Skotland har i varje fall ett ord för irriterande middagsavbrott: sgiomlaireachd. Jag kan inte ens börja drömma om hur det skall uttalas, men direkt översatt betyder det antingen "ovanan att hälsa på främmande vid middagstid" eller "ett besök värt mindre än en kallnad Deep Fried Marsbar".


Desenrascanco (portugisiska)
Betyder:
Att göra en MacGyver.

Detta är konsten att klämma fram en lösning på ett problem i sista sekunden, utan någon planering eller några som helst resurser. Det är klädhängaren för att fiska upp dina hemnycklar ur WC-stolen, humflummet som fyller upp din Pro Semi strax före deadlinen eller gemet för du oskadliggör bomben med.

Det mest intressanta om desenrascanco (översatt: att trassla sig ur något), det portugisiska ordet för sista-minuten-lösningar är dock vad det säger om deras kultur. Där de flesta kulturer präntar in scoutmantrat "Var redo" redan från tidig ålder och ständigt påminner sina medborgare om att alltid planera i förväg så värdesätter portugiserna precis motsattsen.

Att komma fram till frenetiska deadlineimprovisationer som på något sätt fungerar är en av de mest uppskattade egenskaperna där. Den undervisas på universitet och i armén och de flesta portugiser anser att just denna egenskap har hjälpt dem att överleva alla dessa århundraden.

Och skratta inte. En gång i tiden lyckades de bygga upp ett imperium som sträckte från Brasilien till Filippinerna enbart genom en tro på att "kyl' sit keikalla". Screw förberedelser, de har desenrascanco.

Up For Breakfast

Kanske inte direkt överraskande, men rätt få kokböcker av rännomé  beskriver hur man skall steka ägg på ett korrekt sätt. Strax efter att koka ägg är att steka ett ansett att vara det lättaste man kan hålla på med i köket och av samma svårighetsgrad som att dricka ett glas vatten eller gå ned för en trappa utan att falla. Men även detta har sina knep och hemligheter.

The Perfect Egg... and other secrets skrevs 1979 av den italienske arkitekten och författaren Aldo Buzzi och är en hyllning till ätande och matlagning i stort. Med citat av bl.a. Dumas och Kafka funderar Buzzi öppet kring fördelarna med gnocchi, salsa verde, späckad duva, kanin med polenta och andra mumsigheter. Han förklarar även, närmast i en bisats, hur man steker det "perfekta" ägget. Det är enkelt, men det fungerar:

"Man steker det på en låg värme och lägger den inte direkt i pannan från skalet utan ur en kopp. Enbart vitan till en början, håll gulan tillbaka med en sked. När vitan börjar stelna, strö på salt och peppar och häll gulan mitt på alltihop. Detta gör att den undviker direkt värme från stekpannans botten. Tillagningen avslutas med att man lägger på ett lock för att låta gulan stelna, endast en aning, även på ovansidan.

När ägget är klart flyttar man över det till en varm tallrik för att hindra att ägget blir överkokt av pannans värme. Se till att få med ett litet stänk av smöret som använts till stekningen."

Jag skulle föreslå att ägget serveras med toast (men aldrig på toast), bacon (det är ett erkänt faktum att alla maträtter, från hamburgare till mannagrynsgröt, blir bättre med bacon), Earl Grey-te. Dessutom, om du tekniskt sätt lagar brunch (dvs om klockan är över 11) eller har baksmälla (eller båda), servera med en champagne eller öl.

Detta är frukost att ätas av män med sina bästa vänner när deras fruar och flickvänner är borta på något överprisat spa. Rätten är ett prov på enkelhet och uppmärksamhet av detaljer utan att ta någon tid eller något behov av förberedelse. Ät det kvickt medan du läser morgontidningen och planerar dagen (som förhoppningsvis kommer att innehålla sport i TV, moderat drickande och förberedande av middag). Gör inte två eftersom det tar bort nyhetens behag. Men ta dock gärna en öl till...

Because you're worth it, mina herrar.

La Primavera

Veckans-coverlåt-eller-hur-man-visar-fingret-åt-upphovsmän-på-ett-snällt-sätt.

La Primavera (Le Quattro Stagioni) - At Vance (fritt efter Antonio Vivaldi)