Visar inlägg med etikett Krig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Krig. Visa alla inlägg

onsdag 21 december 2011

I'm Going to Change the World

Ingenting motiverar folk som krig. Det var så man byggde kinesiska muren, den var ett skydd mot fiender som kom norrifrån. Men detta är långt ifrån enda gången som vi ändrat på vår planets utseende enbart för att vinna ett krig, en del av det rövsparkande som delades ut av antika imperier var de facto så hardcore att jorden ännu inte riktigt hämtat sig från det.


Alexander den Store gör en halvö av en ö
Man måste göra en hel del imponerande grejer för att kunna ta "den Store" som efternamn, men trots att han erövrade den kända världen och tog sig till Indien och tillbaka, måste hans mest osannolika erövring vara den ointagbara staden Tyros.

Minas Tirith kan suga purjo
Belägen utanför nuvarande Libanons medelhavskust, var Tyre i stort sett en antik, fenicisk version av Azkabanfängelset. Staden låg på en ö med murar som gick rakt ner i vattnet, vilket betydde att även om Alexander hade haft en flotta med sig (vilket han inte hade) skulle hans hela armé stritta hjälplöst mot Tyros' försvar som piss mot ett elstängsel.

Alexander hade uppenbarligen lärt sig något efter den gordiska knuten, så han hade en enkel lösning på detta dilemma: Att helt enkelt ändra på kartan så att ön inte längre var en ö. Det låter som något som man kunde hitta på i en tecknad film, eftersom det skulle kräva att man byggde en kilometerlång landbro som igen skulle binda ihop Tyros med Eurasien, för hand. Men de gjorde det likförbannat.

Långsamt och under konstant beskjutning från staden eller dess flotta, byggde Alexanders män sin nya landmassa, en sten i taget.

Den är fortfarande kvar
När hans bro var på plats kunde han börja att rulla över sina belägringstorn ända fram till befästningen och skepp från hans allierade dök också upp, troligtvis för att det hört vad de trodde måste vara ett galet rykte och ville kolla själva. Efter att på detta sätt placerat Tyros i schackmatt valde Alexander att personligen leda det sista anfallet från det högsta belägringstornet. Staden föll till Alexander och med den dess örättigheter.

Nu kanske du ställer samma uppenbara fråga som jag, vilken är att med alla män han hade att kasta sten i vattnet, varför lät han dem inte fortsätta med det tills man stavat upp ett enormt "DÖD ÅT AKADEMEN" i Medelhavet, och naturligtvis är svaret att han inte kunde drömma om att flygfotografering skulle existera en dag.

Alexander was here!




Kan inte legionen komma till berget...
Under det sista slaget under det första judiska kriget så hade den romerska legionen Legio X Fretensis börjat belägra en massiv slutboss kallad Masada. Det var ganska långt en israelisk motsvarighet till Helm's Deep, men längst uppe på ett berg. Så i denna VM-final av herre på täppan, hade Israeliska landslaget dragit iväg med en rejäl tjuvstart.

Lällislää...
Romarna visste dock att befästningen hade en svag punkt: Den fanns på jorden, och, förutom eventuellt Skottland och Tyskland, fans det inget på jorden som en romersk legion inte kunde erövra. Det enda som man behövde åtgärda var det där med att fienden hade upphöjda försvarsställningar. Så efter att ha hittat en av Alexanders gamla anteckingsböcker med titeln "Idéer så galna att de måste fungera", beslöt man sig för att bygga en gigantisk ramp.

Detta låter som en galet enkel om än ganska arbetsdryg lösning, men försök att förklara det för de legionärer som det regnade ner pilar, stenar och kakka på från bergstoppen under hela arbetet. Och trots detta oheliga regn så visade sig att teamwork skulle vara avgörande för Legio X Fretensis. Rampen fungerade ju förihelvete...

Men det finns ännu en fotnot på historien. När legionens Rockyaktiga armé av fullblodsitalienare äntligen lyckats med sitt vanvettigt tråkiga arbete att flytta tusentals ton med sten för hand upp för ett berg och hade kommit fram till den coola delen av slaget, upptäckte de att det inte fanns någon att strida med.

I en plottwist som både måste varit ganska kuslig och oerhört irriterande för nissarna som byggt upp en ny bergssida för att komma upp, märkte romarna att hela staden hade tagit livet av sig på förhand och på detta sättet avslutat både belägringen, slaget och hela judiska kriget.

Rom 1-0 Jorden



Holländarna gör en ö av sig själva
Du kommer ihåg det där lilla tricket Alexander gjorde vid Tyros? Nå, tänk dig nu ett svårt fall av det exakt motsatta: Att någon förvandlar ett helt land till en ö när de så önskar.

Det fanns en tid när holländarna var så här nära att bli det mäktigaste landet på jorden, det enda som stod mellan dem och världsherravälde på en nivå av brittiska imperiet, var det faktum att de befann sig på europeiska fastlandet med en bunt ganska dåliga grannar. Så, lidande av svår öavundsjuka, beslöt de sig från att dra åt helvete från kontinenten, och deras lösning på problemet var den holländska vattenlinjen.

"That thing's operational!"
Den hollänska vattenlinjen var ett snilledrag av stadtholder Moritz av Nassau, en av de mest framstående militärstrategerna under 1600-talet, trots att hans titel låter som ett tryckfel. Han insåg att man kunde använda Nederländernas naturliga vattendrag och låga havsnivå till att översvämma landsbyggden och på detta sätt skapa en naturlig havsbarriär när så behövdes.

Moritz' efterträdare, hans halvbror Fredrik Henrik, skickade ut folket med spadar och hackor och tammefan om de inte inom kort hade byggt om Holland till en ö omringat av grunt vatten. Därefter planterade man ut en rejäl park av minor, taggtråd, rävsaxar och annan fanskap som försvann under under vattnet när slussportarna öppnades.

Och det fungerade. Holländarna vann det fransk-nederländska kriget specifikt för att deras supervapen framgångsrikt stoppade Ludvig XIV:s arméer, som tvingades att smyga tillbaka till sitt supervapenfria land med svansen mellan benen.

tisdag 6 september 2011

Hate to say I told you so

Inget i Hollywood är mera orealistiskt än de vitsiga one-linerna som våra hjältar fyrar av mitt i stridens hetta. Ingens hjärna fungerar på det sättet i verkliga livet, när vi är under livsfara är det bästa de flesta av oss lyckas klämma fram några mumlade ynkligheter.

Trots detta är historien full av dokumenterat trashtalk som skulle få Arnold att rodna, en hel av det uttalat under de allvarligaste av omständiheter. De kräver dock en viss sorts badass. Som...


Kung Leonidas, slaget vid Thermopylae
Situationen:
Jag har tidigare tagit upp filmen 300, inte för att så stor del av handlingen är komplett dynga (vilket den är), men för att flera av de häftigare elementen anses vara sanna av historiker. Spartanernas förmåga till dissande är en av dem.

Före slaget krävdes det att Sparta skulle kapitulera inför det överväldigande mäktiga Perserriket. Och när persernas ambassadör krävde att spartanerna skulle lägga ner och överlämna sina vapen hade Leonidas ett svar.

Citatet:
"Kom och hämta dem." (Eller på orginalgrekiska, "Molon labe.")

Spartanerna var nämligen rätt berömda för att inte kunna bry sig mindre med några få ord och det här var deras mästerverk. Denna enkla, grekiska fras lyckas nämligen samla ihop varje badass one-liner i två ord. Alternativa tolkningar är "Över min döda kropp" och "Kom på bara".

Resultatet:
Detta var, naturligtvis, det officiella förspelet till slaget vid Thermopylae, där många av de hårdaste, mest överspelade replikerna från 300 faktiskt uttalades. Ja, allt om att spartanerna skulle få strida i skuggan av fiendens pilar och äta i Hades är riktiga, historiskt dokumenterade fakta.






General Robert Nivelle, slaget vid Verdun
Situationen:
Under den 23 juni 1916, ungefär mitt i ett av de blodigaste slagen under första världskriget (och den mänskliga historien), gav general Robert Nivelle en enkel order till sina slitna och utmattade trupper, som tvingades stå emot de anstormande tyska trupperna. Ordern var enkel.

Citatet:
"De skall inte passera".


Eller snarare, "Vous ne les laisserez pas passer, mes camerades" (inte ett jättetufft språk, franskan). Men den kortare, kärvare versionen är den som alla hört talas om. Och jag menar precis alla.

Resultatet:
Denna emkla fras grep så tag i trupperna att den gjordes odödlig. "De skall inte passera" blev det ultimata stridsropet för soldaterna som försvarade de franska linjerna och uppnådde kulturell odödlighet strax efter det. Strofen har funnits på böcker, planscher och medaljer, och fortsatte att användas som en ståndaktig slogan för ett flertal politiska rörelser genom hela 1900-talet och senare. Och Gandalf. Och Monty Python.

Denna medalj ges till överlevande veteraner från Verdun och alla som dödar en Balrog.




Pierre Jacques Etienne Cambronne, slaget vid Waterloo
Situationen:
När slaget vid Waterloo började utvecklas till ett enormt clusterfuck för Napoleon och Frankrike den 18. juli 1815, så krävde britterna att Pierre Cambronne och resterna av Napoleons kejserliga garde skulle kapitulera omedelbart. Cambronne visste att vad han än skulle svara, så skulle det upprepas vitt och brett i militärhistoriens annaler. Så han lät det vara något av vikt.

Citatet:
"Merde!"


1815 var "merde" (som betyder skit, i betydelsen: skit ner dig) något av en supersvordom så ståndaktig och ogentlemannamässig att en motsvarighet i dagens avtrubbade värld skulle bestå av en 10-minutersrant bestående av en blandning av drillsergeanten från Full Metal Jacket och Eddie Murphy från 80-talet. Till och med Ernest Hemingway var imponerad.

Resultatet:
Visst, Cambronne blev tvungen att kapitulera det Gamla Gardet vid Waterloo, men hans odödliga förolämpning mot britterna lever kvar som "le mot de Cambronne" (Cambronnes ord). "Merde!" levde vidare i populärkulturen och har en betydande plats i Victor Hugos Les Miserables. Det höggs till och med in i Cambronnes staty i Nantes. Ett sådant arv kan de flesta av oss bara drömma om.



Sparta, det tredje heliga kriget
Situationen:
Ibland är kommer de bästa förolämpningarna som svar på någon annans förolämpning. Vilket tar oss till Philip II av Makedonien, Alexander den stores Sithlordlike far, som hade en så omättlig aptit på krig och erövring att ödet förbannade hans arv genom att låta Val Kilmer spela honom i Alexander.


Titta, det är Batman!
Efter att ha maxat ut sin armés techtree och bultat upp greker till höger och vänster under det tredje heliga kriget, kastade Philip sitt öga på de väloljade magmusklerna i Sparta. Så, 346 f.Kr. beslöt han själv skulle komma med lite trashtalk mot spartanerna:

"Ni får rådet att underkasta er utan dröjsmål, för om jag tar min armé till ert land, kommer jag att förstöra era gårdar, slå ihjäl ert folk och rasera er stad." Spartanerna svarade...


Citatet:
"Om."


Som i, "det var det enda relevanta i allt du just hotade med."

Resultatet:
Och exakt, det hände aldrig. Både Philip II och hans son Alexander slutade med att spendera resten av sina militära karriärer med att slåss så lång bort från Sparta i obygden som det var möjligt att komma.





Amiral Sir David Beatty, Skagerraksslaget
Situationen:
Under hela första världskriget möttes de två största flottorna på vardera sidan, brittiska Royal Navy och tyska Hochseeflotte, endast en gång, i Skagerrak mellan 31.5-1.6.1916.  Den tyska planen var att använda viceamiral Franz Hippers spaningsgrupp om fem slagkryssare som ett lockbete för att lura in sin motpart, viceamrial Sir David Beattys slagkryssareskader mot den tyska slaglinjen och förstöra den.

På eftermiddagen under den första dagen upptäckte Beatty Hippers kryssare och försökte använda sin högre fart för att komma mellan tyskarna och deras basområden, medan tyskarna försökte dra till sig britterna mot sina tyngre slagskepp som låg och väntade strax bortom horisonten. Detta ledde till en artilleriduell mellan de båda styrkorna där tyskorna snabbt fick övertaget.

Beattys flaggskepp, HMS Lion, blevs snabbt träffat och räddades enbart av att man vattenfyllde ett av sina kanontorn för att släcka branden i det. HMS Indefatigable exploderade efter att en tysk granat träffat ett krutmagasin och snart flög även HMS Queen Mary efter en tysk träff.

Citatet:
"There seems to be something wrong with our bloody ships today."


Resultatet:
I slutändan slutade slaget oavgjort, medan båda sidor utropade sig själva till segrare. Britterna hade förlorat fler skepp och män, men tyskarna hade inte nått sina mål att sänka Beattys kryssareskader och bryta sig ut ur Nordsjön. Citatet summerar dock perfekt upp den brittiska förkärleken för underdrifter och stiff upper lip.



Philip Sheridans drickande bör lämnas ostört
Situationen:
Slaget vid Missionary Ridge är en av de där konstiga bladen i historien som borde vara obligatoriskt läsande i klassrum, men som ofta får högst en fotnot för att det bara är allt för jävla lysande.

Allt började med att unionsgeneralen Philip Sheridan försökte gjuta mod i sina män medan han, som den Irlandsätling han var, höll en fickplunta med whiskey vid sin sida. Plötsligt upptäckta han några sydstatare som kikade på honom från sina ställningar uppe på Missionary Ridge. Så, eftersom han var en officer och gentleman tog han upp sin plunta och skålade med dem: "Here's to you."

Sydstatarna, förbannade över denna som de ansåg det förolämpning, svarade med en gevärssalva som fick tvingade generalen och hans officerar att kasta sig ner för att söka skydd. Sheridan som fått sitt skålande avbrutet så ovänligt på detta sätt, vände sig till sina angripare och vrålade...

Citatet:
That was ungenerous! I'll take your guns for that!"


Hans armé tolkade dock hans utbrott som en order och rusade iväg upp för sluttningen mot Missionary Ridge, med en rasande Sheridan själv i spetsen, medan Sheridans förvirrade överordnade, general Ulysses S. Grant lämnades kvar undrande vad i helvete som pågick.

Resultatet:
Sydstatstrupperna flydde i panik över detta plötsliga anfall med en urförbannad Sheridan i hasorna. Han stannade inte innan han insåg att han segrat för en evighet sedan och att han de facto var den enda unionistgeneral som fortfarande stred.

Och för att han troligtvis fått slut på brännvin och nyktrat till vid det skedet.

Slaget vid Missionary Ridge var en spektakulär seger som kostade sydstaterna kriget i väster och lyfte upp Grant till befälhavare över alla unionsarméer (vilket inte på något sätt var till nackdel när han senare valdes till president). Som Grant senare skulle anmärka: "To Sheridan's prompt movement the Army of the Cumberland, and the nation, are indebted... ...Except for his prompt pursuit, so much in this way would not have been accomplished."

Så ja, Sheridan och hans fickplunta hjälpte till att forma det moderna USA.