Manly Things

Det finns en hel del grejer här i världen som kvinnor använder och som tidigare troddes enbart kunde användas av män. Byxor. Kreditkort. Att rida gränsle. Att pissa stående.

Det finns däremot inte fullt så många saker som tidigare ansågs flickiga som nu tagits över av hårbryystad machokultur. Det är till och med nästan som att män har någon knäpp idé om att inte se flickiga ut... Med detta sagt så finns det dock en handfull med stuff som lyckats förvandla sig från rosa till blå (eller tvärtom, om man tittar historiskt). Saker som...


Fort Mustang
Mustang. Kanske mer än mågon annan bil är detta ett namn som framkallar tankar om hästkrafter, motorolja och ren, 100-oktanig manlighet. Och om man bortser från den bristfälliga kvaliteten och den något tvivelaktiga designen, så måste man erkänna att Fort Mustang är den absoluta kill-bilen. Till och med Top Gear, det mest testosterondrivna TV-program som någonsin skapats, är upp över öronen förälskade i den. Så, beklagar om detta shockar er Mustangägare, men din 40,000 eges pittförlängare var ursprungligen tänkt att vara en flickbil.

Juuust jå...
Okej, det skall erkännas att bilfirmor skulle sälja sina bilar till varenda människa på jorden om de kunde, oberoende av kön, så länge de kunde göra pengar på det. Men år 1964, när den första Mustangen nådde butikerna, fanns det en inriktad plan på att sälja specifikt till kvinnor. Som en del av sin inledande reklamkampanj tog Ford ut annonsplatser i kvinnorspalterna hos 2,600 dagstidingar på en enda dag

Här representerat av lite gammal. hederlig sexism...

Vid detta skede hade dock den första Mustangen redan sålts, två dagar innan det var meningen att den skulle släppas, till, ingen överraskning här, en dam. Gail Brown var då en 22-årig lärarinna och den första Mustangägaren någonsin, och åtminstone 2013 hade hon den fortfarande. Och även några år efter sin debut, hade Fort fullt upp med att poängtera för kvinnor hur perfekt en Mustang var för deras livsstil.

Denna kanske aningen föråldrade reklamfilm från 1966 lovar "singelflickor" att bilen "inte bara är allt man kan önska sig för en sekreterarlön", men insinuerar också i slutet att den kan hjälpa dig med det allra viktigaste i livet, dvs att hitta en man...

Jag hade faktiskt rejält svårt att välja ut passande bilder till den här punkten, för Google är så smockfull av alla dessa gamla flickreklamer. Men jag måste i alla fall slänga in en sista, vilken verkar att lova kvinnor med unga barn ("Life was just one diaper after another until Sarah got her new Mustang"), att om de köper en kommer deras män att bli så kåta ("Suddenly there was a new gleam in her husband's eye") att de kommer att vilja ha massor med sex med dem...

Eller med deras bil, reklamen är en aning oklar på den punkten.

Men snart hade dock reklamkampanjerna ändrats till det betydligt manligare vi nu vant oss med, och Mustangen blev känd som en dude-bil. Detta nådde sin kulmen år 2007, när bilen hade rollen som en ondskefull polisbil i en Michael Bay-explosionsfest om uppväxta småpojkars barndomsleksaker...

You've come a long way, baby... Eller något.

Old Spice
Old Spice har genom åren genomgått flera ändringar. Den som de flesta känner till är när doften man associerade med sin farfars rakvatten plötsligt försökte att göra sig modern för en yngre generation. Och medan denna doft som sagt redan haft en whiskyosande aura av manlighet, så uppförde sig de nya reklamnissarna som att de måste försvara sin stereotypt maskulina streetcred till varje pris, för att inte dö av flickbaciller. Om man tittar på en av deras duschtvålar så står det rent ut att den doftar "frihet" och jämför känslan med att "äga en cool bil".

Men inte en Ford Mustang för det är en kärringbil!

Och, förutsatt att du inte är oerhörd dålig på att följa mönster eller aldrig läst något på denna blogg tidigare, förstår du vart detta är på väg... Jo, det är klart att den ursprungligen vart tänkt för damer.

Heh! Toilet water...

Juuust jå...
Tekniskt sett är det inget manligt alls när det kommer till kryddor, oberoende av deras ålder, i alla fall så länge man ignorerar det faktum att man då och då beslöt sig för att kriga för dem. Men det var typ jättelänge sen och nu tänker man mest på typ kök och bakning och fammon när man hör orden Old och Spice. Och 1937, när William Schultz släppte Early American Old Spice baserade han doften på sin mammas potpurri, med noter som ros, kryddor och örter. Och medan en mansversion släpptes året efter, så doftade den ganska långt likadant, och traditionellt parfymeras Old Spice fortfarande med samma flickingredienser.

Heh! Dickey...

Den ursprungliga damdofen var mycket populär, men blev snabbt överskuggad av mansversionen och man ändrade på marknadsföringen genom att börja använda manliga skepp i stället för några löjliga blommor.



Superhjältar
Före någon börjar skrika så vet jag redan att någonstans mellan 40 och 50% av alla serietidingsköpare är kvinnor. Men man kan inte se bort ifrån stereotypen att serietidningar är för pojkar och att en överväldigande majoritet av dem som gör och marknadsför superhjältar inom olika medier är män. Och även om kvinnor och flickor lägger sin veckopeng på superhjältar i samma utsträckning som småpojkar och uppväxta småpojkar, så är det i alla fall en kultur dränkt i testosteron och ofta aggressiv mot sina kvinnliga medlemmar.

Och, bara som en sidonotering, så tycker jag att ni alla är en smula knäppa, vare sig ni är män eller kvinnor. Men, jag har Facebook så jag vet att detta är en viktig grej.

Ovan: En av de tre senaste superhjältefilmer jag sett på bio...

Så jag är verkligen inte genomsnittet. Uppenbarligen så gillar flickor superhjältar och en del väldigt högljudda pojkar vill hålla sina serietidningsmässor och-butiker rena från äggstockar. Men, de har fört en förlorad kamp redan från första början. Det finns nämligen några olika sätt att definjera när det här med superhjältar började och kvinnor var definitivt en stor del av målgruppen.

Juuust jå...
Stålmannen, som ofta anses vara den första superhjälten, debuterade inte före 1938, två år efter att hela Nordens favorit-kalsong, Fantomen, introducerades som den första tecknade brottsbekämparen i långkalsonger. Och var började då Mr. Walker sitt rövsparkande? I en australiensisk damtdidning.

Strax till höger om artiklar som diskuterar hur man tar hand om tonåringar och reklam för babymat

Under pressturnén för den sedan länge, med rätta, bortglömda filmversionen var huvudrollsinnehavaren Billy Zane även kvick med att påpeka att att orginalpubliken var damer. Men han säger visserligen också i samma intervju att Batman inte har någon mörk sida eller hemlig psykos som driver honom så jag är inte helt säker på att han vet vad han talar om...

PUT A CORK IN IT, ZANE!

Men det finns även en annan pretendent till att vara den första superhjälten med hemlig identitet. Under dagen är han en rik playboy, men bakom en mask förvandlas han till en brottsbekämpare, som även om han inte har några superkrafter, använder sin hjärna och sin stora förmögenhet till att rädda oskyldiga och sätta dit bad guys. Han lever efter principen att aldrig döda någon, men använder även sin hemliga identitet till att komma åt personer som inte lagen kan röra. Vem är det? Alla på en gång nu: BATM... Den röda nejlikan.

Denna Läderlappiska bakgrundshistoria drömdes upp redan 1903 av den gravt kvinnliga baronessan Emma Orczy, årtionden innan namnen Bruce och Wayne tillsammans betydde något för någon.



Marlborocigaretter
Marlboromannen är en av de mest ikoniska reklamkampanjerna någonsin. Denna stenhårda cowboy är hur amerikanerna ser sig själva, tuff, självständig och hårdarbetande, och han sålde sina cancerstinkpinnar till folket under 45 år. Han finns till och med på logon för det italienska spinoff-klädmärket MCS (tidigare Marlboro Classics).

Rökning gör er coola, ungar...

Eller, när jag säger "han" menar jag ju egentligen "de", då Marlboromännen hade ovanan att dö stup i kvarten i rökningsrelaterade sjukdomar. Ännu idag, trots att kampanjen lades ner 1999, för ordet Marlboro tankarna till en öppen slätt och en grovhuggen man på en häst med en cigg hängande i mungipan.

Kom iihåg ungar att rökning skyddar er mot all dödlig friskluft

Men varför? VARFÖR skulle någon välja en så stereotypt maskulin fajja som reklam för dina cigaretter när du då stöter bort minst 50% av alla du kunde ge tobakshosta. Före Marlboromannen red in i stan så fanns det inte ens någon självklar koppling mellan cowboyar och cigg, och om någonting så skulle väll rökande troligtvis göra hands-onjobb som kofösande och annat Brokeback Mountain-ande svårare. Svaret är enkelt: företaget hade marknadsfört sina cigaretter till kvinnor i åratal och ville byta målgrupp. Och de lyckades med det bara på ett part månader. Och det var då verkligen inget litet jobb som reklamnissarna var tvungna att ta sig an...

We're men, we're men in tights...

Juuust jå...
När Phillip Morris lanserade Marlborocigaretterna år 1924, så marknadsfördes de som den eleganta kvinnans rökverk. I början så bestod reklamerna endast av välmanikyrerade händer som sträckte sig efter ett bloss, men snabbt så anställdes en då ung och relativt okänd Mae West för att troka detta specifika märke av Ladykillers

Företaget var så ivrigt på att ta sig in på kvinnomarknaden att de bland annat ändrade färg på sina filter ill grannröd. Detta var, som de stolt meddelade, för att du då inte skulle få några oattraktiva läppstiftsfläckar på sin cigarettfimp, samt att det matchade ditt nagellack. Duh...

De där gula tänderna är å andra sidan helt ditt eget problem...

En av orsakerna till att Marlboromannen anses vara så banbrytande och framgångsrik är att före den hade Marlboro använt tre årtionden på att försöka övertyga världen om att de var en elegant damcigarett, vid en tid då t.o.m filter ansågs omanliga och mesiga. Trots detta så räckte det med en karsk cowboy för att en hel generation skulle glömma bort detta på ett par månader.

Remember the Name

Tänk dig att du har ett namn som förvandlas till ett vardagsord och fortfarande används hundratals år senare. Inte så illa eller hur? Men tänk dig nu att det ordet plötsligt får betydelsen "är lite för närgånget intresserad av sina husdjur", så är saken inte fullt så rolig längre. Och före du börjar påstå dumheter som att risken för detta är ganska liten så skall du ta i beaktande att du mycket möjligt har använt ett sådant ord idag...

Som jag tidigare nämnt har en del människor för alltid blivit kända för eftervärlden pga sina pinsamma smeknamn, men som vi snart skall se kan det även hända utan att vara känd som "Den Förhäxade" bara för att man har lite för få förfäder...


Nicolas Chauvin

Ordet:
Chauvinist, som i "naturligtvis vet jag vad chauvinist betyder ditt sexistiska as!"

Mannen:
Nicolas Chauvin var (enligt utsago) en tidig 1800-talssoldat i Frankrike och Napoleons största fanboi. Och när han inte vitt och brett förklarade hur lysande kejsaren var fördrev han tiden med att bli stucken med bajonett. Han påstås ha blivit sårad totalt 17 gånger, alla framifrån, fått tre fingrar amputerade, en axelfraktur och ett vanställt ansikte. Men trots detta så vägrade Chauvin att call it quits, utan återvände gång på gång ut på slagfältet, driven av sin något överdrivna tillgivenhet för Boney.

"Det är dessutom bögigt att röka med mer än två fingrar."

Med andra ord så var nissen en verklig kombination av inspektör Closeau och Smithers från Simpsons. Och medan Nappe själv var tillräckligt tacksam för att belöna sin stalker med en liten pension, så ansåg i stort sett alla andra att Chauvin var en stor jävla fjant som drog det här med "patriotism" en aning för långt. Efter att Napoleon mött Abba (till skada för bägge, och framför allt mänskligheten) blev dock hans namn en synonym för en på gränsen till dumhet fosterländsk person. Både böcker och skådespel har skrivits om stackaren, så exakt hur stor del av hans liv som faktiskt ägde rum och vad som är uppdiktat är idag en smula oklart

Sisådär 150 år senare anammades ordet "chauvinist" av 60-talsfeminister som sökte efter ett bättre ord än fascist för att beskriva män som är oförklarligt övertygade om sin egen förträfflighet. Den nya betydelsen överskuggade snabbt den gamla, men har fortfarande inte ändrat på att Chauvin hade fel i huvudet...



Leopold von Sacher-Masoch

Ordet:
Masochist, som i "Aj, du hejar på QPR? Är du något slags masochist?"

Mannen:
Vi vet alla att ordet "sadist" kommer från den plågsamma hissmusik som framförs av 80-talssyntarna Sade och av att få njutning av att tvinga folk att lyssna på Smooth Operator. Eller något ditåt... Anyhoo, Leopold von Sacher-Masoch var motsatsen till det.

Mestadels är von S-M (en inte helt opassande förkortning) känd för sina romaner som uppenbarligen är mycket häftiga om man kan läsa tyska, eftersom i stort sett inget är översatt. Men en roman, som ÄR översatt är Venus i päls, där det enda författaren glömt är att ha med är "Hej Bullen...".

Venus i päls är nämligen inte så mycket en roman som en memoar, eftersom Sacher-Masoch nämligen hade en älskarinna vid namn Fanny Pistor (notera här att jag helt undvek att komma med en snuskig ordvits). De älskande(?) tu upprättade ett kontrakt som gick ut på att Leopold skulle vara hennes slav i sex månader, med det enda förbehållet att hon skulle gå klädd i päls så ofta hon kunde och speciellt när hon var på "elakt humör". Ni kan säkerligen se vartåt detta barkar.

Told you...

Och hey presto, så fick vi ordet masochism efter att den synnerligen tyske Dr. Richard von Krafft-Ebing uppfann termen i sin ärkebok "Psychopatia Sexualis", med fotnoten att Venus in Furs även är en lysande låt av Velvet Underground. Sacher-Masoch avskydde dock termen och protesterade högljutt, men slängdes ut från Krafft-Elbings kontor efter att han fått utlösning efter att någon slagit honom på käften (inte historiskt belagt).



Charles Boycott

Ordet:
Bojkott, som i "VA?! Får man inte gå till Claes Ohlson utan byxor? Nu helvete bojkottar vi dem!"

Mannen:
Kapten Charles Cunningham Boycott var en brittisk 1800-talshyresvärd med uppgiften att se över lite irländsk åkermark, vilket vid tiden gick ut på att betala irländarna så lite som möjligt medan man samtidigt skinnade dem på så mycket hyra som möjligt.

"Tror du att det här är lätt för mig va? Jag har faktiskt både fru och skägg att försörja."

1880 ledde dåligt väder till en dålig skörd, vilket i sin tur ledde till att hyresgästerna hade problem med att betala sitt arrende. Boycott tog sig dock an deras bryderi genom att höja hyrorna, sänka lönerna och att slutligen be dem att samla upp sitt stuff och dra åt helvete. Att vräkning på denna tid och plats i mångt var det samma som döden, rörde heller inte Boycott nämnvärt. Så när han följaktligen försökte att vräka 11 hyresgäster tyckte resten att samhället att enough var enough och började att frysa ut honom. Arbetarna vägrade att skörda hans grödor, brevbäraren vägrade att hämta hans post, fisken vägrade att nappa och så vidare. Men eftersom hans Boycott helt var beroende av sina underbetalda irländare för att hålla jordbruket igång, så skrev han till en mängd tidningar i London om hjälp och för att få någon att prata med.

Den brittiska överheten blev naturligtvis rasande av Boycotts fall, speciellt delen där några osnutna irkkun börjar jävlas med en rik person. Så 50 man ställde upp för att rädda Boycotts skörd, plus ytterligare 1000 soldater för att skydda dem från de förbannade lokalinvånarna (vilket inte alls låter överdrivet). Och efter att ha gått i 9 timmar till gården (ingen på Irland lät dem hyra hästar) välkomnades de av Boycott genom att genast sättas i arbete och att få betala för potatisen de åt.

I slutändan blev det dock för dyrt att genomföra sådana här Live Aid-operationer varje gång en sniken jordägare blev en pariah i samhället och "bojkottande" hade blivit en sak.



Etienne de Silhouette

Ordet:
Siluett, som i "Jag tittade upp och såg hjärtformen som bildades av siluetten på Matt Damon och Ben Affleck som hånglade".

Mannen:
Etienne de Silhouette var en man med ett uselt jobb: Finansminister under Ludvig XV. Hans nakki var att på något sätt bromsa upp kungens slösande, finansiera 7-årskriget, hitta pengar till kungens älskarinnor och på något jävla vänster hålla nationen flytande. Och då skall man komma ihåg att det här var en person som behövde sju personer för att ta på sig sin skjorta på morgonen.

Ni vill inte ens tänka på hur många som krävdes för strumpbyxorna...

Så Silhouette var tvungen att ta till för tiden ganska drastiska medel. Han skapade den "allmänna subventionen", vilken i stort sett var en skatt på yttre tecken på välstånd, som t.ex. lyxvaror som dörrar, men som trots detta inte lyckade skrapa ihop mer än ca 20% av utgifterna. Han beordrade därför också att man skulle konfiskera och smälta ner alla guld- och silverbestick man kunde få tag på.

Han gick så hårt fram att där han passerat kunde adelsmännen inte på samma sätt som tidigare beställa skulpturer på sig själva eller smickrande målningar som lämnade bort bönderna de stod på för att se längre ut. Detta gav namn till siluetten, ett enkelt papperutklipp på en persons profil, döpt efter skatteindrivaren som gjorde snuskigt rika personer till skuggor av sina forna jag, dvs aningen mindre rika. Och i slutändan visade Steve Jobs ett anmärkningsvärt sinne för ironi när han använde dem i reklamen för de äldsta och dyraste versionerna på iPod.

Skall DET HÄR kallas för utveckling?

Food for Thought

Om det finns en sak som livsmedelsindustrin lägger in veto emot, så är det att du egentligen skall få ha någon som helst kontroll över vad du äter. Om de råkar sitta fast med ett lager fyllt med scheisse de köpte en gång i fyllan, så försöker de bli av med det genom att mata den åt dig och lögner som vi helt enkelt bara föredrar att tro på (Helt naturligt? Nå, men det låter hälsosamt). Och det hjälper inte hur många så kallade "innehållsförteckningar" eller "konsumentskyddslagar" som råkar stå mellan dem och dig.


Vår hemliga ingrediens? Trä...
Vet du vad som är häftigt med den tid vi lever i? Tidningspapper! Eller snarare, bristen på det. I och med att internet och läsplattor och grejer nästan tagit livet av tryckta media, så är tidningsupplagor på väg ner i hela världen. Men har du någonsin funderat vad som händer med all överlopps pappersmassa? "Men Andreas", frågar du nu, "vad har det här att göra med matingredienser?" Tills du får syn på den halvätna bageln du har i han... Aj, satan...

Men förihelvete:
Vad man gör med all cellulosa i pappersmassa? Man kallar det någon random bullshit och låter dig äta det... Och alla gör det: Valio? Cellulosa. Pizza Hut? Cellulosa. Viktväktarna? Fucking cellulosa! Eftersom träsmet kan användas som förtjockningsmedel i färdigmat, har många livsmedelsföretag gladeligen börjat använda det i stället för sådana onödiga och dyra ingredienser som "mjöl" eller "matolja". Och eftersom den 30% billigare cellulosan är ätlig och ogiftig, så har myndigheterna inget som helst intresse av att på något sätt begränsa användningen, eller för den delen, hur mycket ett företag kan lägga i sina produkter. Cellulosan finns absolut överallt, och inte ens organisk mat är skyddad. Cellulosan har ju trots allt varit trä en gång och kan således kallas organisk, i alla fall i stora drag.

Det värsta är dock inte att cellulosan finns överallt, utan att den över huvud taget inte är mat. Cellulosa är nämligen, olikt de normala ingredienserna som du tror att du äter, totalt osmältbar för människor och saknar nästan fullständigt närmingsämnen. Om en produkt har tillräckligt i sig, så får du mer näring i dig av att slicka fingeravtrycken från förpackningen.

Andel trä i skärbrädan och brödet: Ungefär lika.

Evig apelsinjuice
Snabbt, vad är den nyttigaste drycken i din närbutik? Gissade du på apelsinjuice? Inte så konstigt i sådana fall, med tanke på vad som står på burkarna: "100% naturlig", "Inte från koncentrat" och "Inget tillsatt socker". Fan, det måste ju vara närapå medicin... Och varför skulle man inte tro på dem? Jag menar, hur svårt kan det nu vara? Du tar apelsiner, du pressar apelsiner, du lägger det i en burk, med eller utan fruktkött. Färdig.

Ja, om man alltså inte räknar att din "färskpressade" juice kan vara bortemot ett år gammal och utsatts för grejer som skulle få en necromancer att bli illamående.

Ovan: Tropicanas buteljeringsrum. Inte ovan: något orangegult.

Men förihelvete:
Har du någonsin undrat hur det kommer sig att varje burk med naturlig, hälsosam, 100%-inte-alls-från-koncentrat-apelsinjuice lyckas att smaka exakt samma sak varje gång, förutom en minimal skillnad beroende på tillverkaren, utan att innehålla några som helst tillsattsämnen eller konserveringsmedel?

Allt börjar visserligen med att man pressar apelsiner, men det är också både det första och sista normala steget i processen. Juicen stängs nämligen genast efter det in i enorma lagringstankar varefter allt syre sugs ut. Detta gör att man kan lagra vätskan nästan dubbelt så länge som en gorgonzola och således kan sälja juice året runt, även när det inte är apelsinsäsong.

Tack vare vetenskapen kan vi dricka Screwdriver från jul till midsommar

Det finns dessvärre bara en nackdel med den processen (ur tillverkarens synpunkt alltså) och det är att den tar bort absolut all smak ur vätskan. Så, vad tillverkarna nu sitter fast med är simbassänger fylda av extremt vällagrad fruktgegga som smakar ungefär som paff och inte särskilt mycket mer. Vad skall de stackars dryckesproducenterna göra nu? Nå, återsmaksätta den med grejer som kallas smakpaket, och som produceras av samma kemiföretag som drämmer ut CK One och andra parfymer. Duh! Sedan förpackar de bara det apelsindoftande pappersvattnet och säljer det till dig.

Och, tack vare ett kryphål i reglerna så orkar de oftast inte ens meddela smakpaketets kemikalier bland ingredienserna...



Dina kryddor är fejk
Om du (likt större delen av min hussaklass i högstadiet) är en sådan som endast använder kryddor för att minera andras mat och ge en illusion av att du vet vad du håller på med, så är det stor chans att du inte ens vet vad de borde vara tillverkade av. Vilket är exakt vad livsmedelsindustrin hoppas på, då de då enklare kan sälja fuskkryddor åt dig.

Men förihelvete:
Ta till exempel sojasås, en grej man inte skulle tycka att var nödvändig att fejka, med tanke på att det inte exakt är en ovanlig vara. Men sanningen är dessvärre den att de flesta storföretag inom området köper in sin soja från inte särskilt nogräknade källor i Kina, ett land som till exempel inte har några direkta skrupler mot att sälja peppar som är fullständigt gjord av lera.

Riktig sojasås skall jäsa och tar relativt lång tid att tillverka, så många producenter har i stället börjat göra en imitation som bara tar tre dagar att tillverka och har längre hållbarhet. Den görs av något som kallas "hydrolyserade växtproteiner", samt karamellfärg, salt och majssirap. Största delen av sojan du får med dina sushipaket är sådant här fejkstuff. Men du få nu i alla fall wasabi till din fisk. Eller ja nå, visst, om du med "wasabi" menar "pepparrot blandad med senap".

Den värsta syndaren på området är dock saffran. The good stuff, dvs högkvalitetssaffran är en av världens dyraste kryddor och ligger på sisådär 7500 euro per kg. Vilket är extra imponerande med tanke på att en stor del av "högkvalitetssaffran" består av endast 10 procent riktigt saffran. Resten är bara random växtdelar som malts ner och blandats med.

Och det är vad du får tag på om du har tur. Om du har riktigt oflyt får du en fullständig kopia:

Smaka och se om du kan gissa vilken del som består av riven färgkrita

Det till vänster är riktig saffran. Det till höger är smaksatt gelatin, vilket kan se mycket övertygande ut, tills du blandar det med vatten och det löser upp sig helt.



Din biff kan bestå av hoplimmade rester
Så länge du inte är en av de där tråknissarna som byter ut julskinkan mot en blobb med tofu, så är kött kött. Och ta det lungt, jag tänker absolut inte påstå att den där saftiga entrecoten du hämtade från lågbudgetslaktaren inte är en riktig biff. Den är, de facto, troligtvis ett halvdussin biffar, samt annan scheisse man sopat upp från slakterigolvet.

Men förihelvete:
Bland slakteriernas alla små knep finns ett speciellt användbart trick som kallas "transglutaminas". Men eftersom detta inte är ett ord man gärna upprepar speciellt många gånger brukar folk använda det vedertagna smeknamnet: Köttlim. Och det används precis som det låter, det tänkta användningsområdet är antingen för molekylgastronomer (avantgardrestaurangen wd~50 har till exempel tillverkat en pasta gjord till 95% av räkor med hjälp av transglutaminas) eller för att få mat, som fiskbullar, att hålla ihop, men en del semiskumma slaktare har hittat ett inte fullt så aptitligt användningsområde.

Det funkar så här: Under den rejält industrialiserade process som förvandlar djur till mat, så tenderar det att bli en del bitar kvar som inte just duger till något utom djurmat. Transglutaminas kan däremot användas till att limma ihop de här bitarna till en spräcklig klabb av kött, som ser ut som en enhetlig stek.

"Klabben är faktiskt den naturliga form som de flesta sorters kött har i vilt tillstånd."

Eftersom denna process inte kan spåras, och transglutaminas inte är ett ämne som behöver nämnas på innehållsförteckningar, så har du inte en jävla chans att veta vad du fått om du inte är en expert på att känna igen muskelfibrerna i ditt kött. Processen gör det heller inte enbart möjligt att sälja rester till priset av fina bitar, utan lämnar dig också med en "biff" som mycket väl kan härstamma från ett dussin olika kor. Detta gör i sin tur att det är nästintill omöjligt att spåra matförgiftningar, vars risk ökar tiofalt tack vare den ojämna kvaliteten på bitarna som grillas.

Köttlim funkar dessutom precis lika bra på kyckling och fisk, vilket är dåliga nyheter för sådana som av övertygelse eller religiösa själ inte kan äta vissa saker, då transglutaminas framställs av gris- och oxblod. Hmm, nå den där tofuskinkan är åtminstone kosher...



Din lax färgas rosa
När du tänker dig en lax, så ser du troligtvis framför dig ett stim med starka, målmedvetna fiskar som simmar uppströms genom ett vattenfall medan de jagas av björnar. Detta kämparblod som rusar genom laxarna, gör köttet rosa och så hälsosamt att genom att äta det absorberar du dess styrka och vikingaanda från norska vildmarken.

"...OCH SÅSEN VAR OCKSÅ GANSKA GOD!"

Men förihelvete:
Det var åtminstone så det fungerade tidigare. Laxen du äter idag har aldrig simmat en jävla millimeter uppströms och i stället för i norska älvar lever de sitt liv i trånga, överfulla laxfarmer. Eftersom detta gör att de inte kan röra sig speciellt mycket och eftersom deras diet består av industral strength akvariemat, så är laxen som dyker upp på din lokala Siwa grå som en novembereftermiddag i Studentbyn.

Men hur lyckas de då återskapa vikingaandan? Nå genom att pumpa fisken full med rosa färg, naturligtvis. Fiskmaten som matas åt fiskarna är genomsyrade av en serie färgämnen framtagna av farmacigiganter som Hoffman-La Roche och väljs enligt färgkartor. Just det, precis sådana som du tittar på när du väljer kulör till din fondvägg. Mina vänner, skåden the SalmoFan:

"Hmm, hur skulle det vara med neon? Det är ju trots allt in födelsedag..."

Och det är inte direkt någon småskalig operation det här: 99,5 procent av alla atlantlaxar i fiskdiskarna är odlade och i stort sett alla av dem är färgade. Fisk är dock naturligtvis inte de enda produkterna i din butikskärra som inte nödvändigtvis har den färg de borde ha. Bland bakade varor finns t.ex. vetebröd som ofta färgas mörkare med karamell eller molass för att se nyttigare ut. Cheddarostens orangea skal är också en noggrann blandning av hushållsfärger, eftersom den naturliga färgen på ostsatser varierar och inför valmöjligheter förvandlas butikskunder till förvirrade och aggressiva vilddjur. Och slutligen kan köttätare glädjas över att hamburgarkött och korvar ofta färgas till en mer aptitlig röd färg som kan orsaka cancer. Men man behöver nu i varje fall inte äta oregelbunden mat.

I'm Going to Change the World

Ingenting motiverar folk som krig. Det var så man byggde kinesiska muren, den var ett skydd mot fiender som kom norrifrån. Men detta är långt ifrån enda gången som vi ändrat på vår planets utseende enbart för att vinna ett krig, en del av det rövsparkande som delades ut av antika imperier var de facto så hardcore att jorden ännu inte riktigt hämtat sig från det.


Alexander den Store gör en halvö av en ö
Man måste göra en hel del imponerande grejer för att kunna ta "den Store" som efternamn, men trots att han erövrade den kända världen och tog sig till Indien och tillbaka, måste hans mest osannolika erövring vara den ointagbara staden Tyros.

Minas Tirith kan suga purjo

Belägen utanför nuvarande Libanons medelhavskust, var Tyre i stort sett en antik, fenicisk version av Azkabanfängelset. Staden låg på en ö med murar som gick rakt ner i vattnet, vilket betydde att även om Alexander hade haft en flotta med sig (vilket han inte hade) skulle hans hela armé stritta hjälplöst mot Tyros' försvar som piss mot ett elstängsel.

Alexander hade uppenbarligen lärt sig något efter den gordiska knuten, så han hade en enkel lösning på detta dilemma: Att helt enkelt ändra på kartan så att ön inte längre var en ö. Det låter som något som man kunde hitta på i en tecknad film, eftersom det skulle kräva att man byggde en kilometerlång landbro som igen skulle binda ihop Tyros med Eurasien, för hand. Men de gjorde det likförbannat.

Långsamt och under konstant beskjutning från staden eller dess flotta, byggde Alexanders män sin nya landmassa, en sten i taget.

Den är fortfarande kvar

När hans bro var på plats kunde han börja att rulla över sina belägringstorn ända fram till befästningen och skepp från hans allierade dök också upp, troligtvis för att det hört vad de trodde måste vara ett galet rykte och ville kolla själva. Efter att på detta sätt placerat Tyros i schackmatt valde Alexander att personligen leda det sista anfallet från det högsta belägringstornet. Staden föll till Alexander och med den dess örättigheter.

Nu kanske du ställer samma uppenbara fråga som jag, vilken är att med alla män han hade att kasta sten i vattnet, varför lät han dem inte fortsätta med det tills man stavat upp ett enormt "DÖD ÅT AKADEMEN" i Medelhavet, och naturligtvis är svaret att han inte kunde drömma om att flygfotografering skulle existera en dag.

Alexander was here!

Kan inte legionen komma till berget...
Under det sista slaget under det första judiska kriget så hade den romerska legionen Legio X Fretensis börjat belägra en massiv slutboss kallad Masada. Det var ganska långt en israelisk motsvarighet till Helm's Deep, men längst uppe på ett berg. Så i denna VM-final av herre på täppan, hade Israeliska landslaget dragit iväg med en rejäl tjuvstart.

Lällislää...

Romarna visste dock att befästningen hade en svag punkt: Den fanns på jorden, och, förutom eventuellt Skottland och Tyskland, fans det inget på jorden som en romersk legion inte kunde erövra. Det enda som man behövde åtgärda var det där med att fienden hade upphöjda försvarsställningar. Så efter att ha hittat en av Alexanders gamla anteckingsböcker med titeln "Idéer så galna att de måste fungera", beslöt man sig för att bygga en gigantisk ramp.

Detta låter som en galet enkel om än ganska arbetsdryg lösning, men försök att förklara det för de legionärer som det regnade ner pilar, stenar och kakka på från bergstoppen under hela arbetet. Och trots detta oheliga regn så visade sig att teamwork skulle vara avgörande för Legio X Fretensis. Rampen fungerade ju förihelvete...

Men det finns ännu en fotnot på historien. När legionens Rockyaktiga armé av fullblodsitalienare äntligen lyckats med sitt vanvettigt tråkiga arbete att flytta tusentals ton med sten för hand upp för ett berg och hade kommit fram till den coola delen av slaget, upptäckte de att det inte fanns någon att strida med.

I en plottwist som både måste varit ganska kuslig och oerhört irriterande för nissarna som byggt upp en ny bergssida för att komma upp, märkte romarna att hela staden hade tagit livet av sig på förhand och på detta sättet avslutat både belägringen, slaget och hela judiska kriget.

Rom 1-0 Jorden

Holländarna gör en ö av sig själva
Du kommer ihåg det där lilla tricket Alexander gjorde vid Tyros? Nå, tänk dig nu ett svårt fall av det exakt motsatta: Att någon förvandlar ett helt land till en ö när de så önskar.

Det fanns en tid när holländarna var så här nära att bli det mäktigaste landet på jorden, det enda som stod mellan dem och världsherravälde på en nivå av brittiska imperiet, var det faktum att de befann sig på europeiska fastlandet med en bunt ganska dåliga grannar. Så, lidande av svår öavundsjuka, beslöt de sig från att dra åt helvete från kontinenten, och deras lösning på problemet var den holländska vattenlinjen.

"That thing's operational!"

Den hollänska vattenlinjen var ett snilledrag av stadtholder Moritz av Nassau, en av de mest framstående militärstrategerna under 1600-talet, trots att hans titel låter som ett tryckfel. Han insåg att man kunde använda Nederländernas naturliga vattendrag och låga havsnivå till att översvämma landsbyggden och på detta sätt skapa en naturlig havsbarriär när så behövdes.

Moritz' efterträdare, hans halvbror Fredrik Henrik, skickade ut folket med spadar och hackor och tammefan om de inte inom kort hade byggt om Holland till en ö omringat av grunt vatten. Därefter planterade man ut en rejäl park av minor, taggtråd, rävsaxar och annan fanskap som försvann under under vattnet när slussportarna öppnades.

Och det fungerade. Holländarna vann det fransk-nederländska kriget specifikt för att deras supervapen framgångsrikt stoppade Ludvig XIV:s arméer, som tvingades att smyga tillbaka till sitt supervapenfria land med svansen mellan benen.