Food for Thought

Om det finns en sak som livsmedelsindustrin lägger in veto emot, så är det att du egentligen skall få ha någon som helst kontroll över vad du äter. Om de råkar sitta fast med ett lager fyllt med scheisse de köpte en gång i fyllan, så försöker de bli av med det genom att mata den åt dig och lögner som vi helt enkelt bara föredrar att tro på (Helt naturligt? Nå, men det låter hälsosamt). Och det hjälper inte hur många så kallade "innehållsförteckningar" eller "konsumentskyddslagar" som råkar stå mellan dem och dig.


Vår hemliga ingrediens? Trä...
Vet du vad som är häftigt med den tid vi lever i? Tidningspapper! Eller snarare, bristen på det. I och med att internet och läsplattor och grejer nästan tagit livet av tryckta media, så är tidningsupplagor på väg ner i hela världen. Men har du någonsin funderat vad som händer med all överlopps pappersmassa? "Men Andreas", frågar du nu, "vad har det här att göra med matingredienser?" Tills du får syn på den halvätna bageln du har i han... Aj, satan...

Men förihelvete:
Vad man gör med all cellulosa i pappersmassa? Man kallar det någon random bullshit och låter dig äta det... Och alla gör det: Valio? Cellulosa. Pizza Hut? Cellulosa. Viktväktarna? Fucking cellulosa! Eftersom träsmet kan användas som förtjockningsmedel i färdigmat, har många livsmedelsföretag gladeligen börjat använda det i stället för sådana onödiga och dyra ingredienser som "mjöl" eller "matolja". Och eftersom den 30% billigare cellulosan är ätlig och ogiftig, så har myndigheterna inget som helst intresse av att på något sätt begränsa användningen, eller för den delen, hur mycket ett företag kan lägga i sina produkter. Cellulosan finns absolut överallt, och inte ens organisk mat är skyddad. Cellulosan har ju trots allt varit trä en gång och kan således kallas organisk, i alla fall i stora drag.

Det värsta är dock inte att cellulosan finns överallt, utan att den över huvud taget inte är mat. Cellulosa är nämligen, olikt de normala ingredienserna som du tror att du äter, totalt osmältbar för människor och saknar nästan fullständigt närmingsämnen. Om en produkt har tillräckligt i sig, så får du mer näring i dig av att slicka fingeravtrycken från förpackningen.

Andel trä i skärbrädan och brödet: Ungefär lika.

Evig apelsinjuice
Snabbt, vad är den nyttigaste drycken i din närbutik? Gissade du på apelsinjuice? Inte så konstigt i sådana fall, med tanke på vad som står på burkarna: "100% naturlig", "Inte från koncentrat" och "Inget tillsatt socker". Fan, det måste ju vara närapå medicin... Och varför skulle man inte tro på dem? Jag menar, hur svårt kan det nu vara? Du tar apelsiner, du pressar apelsiner, du lägger det i en burk, med eller utan fruktkött. Färdig.

Ja, om man alltså inte räknar att din "färskpressade" juice kan vara bortemot ett år gammal och utsatts för grejer som skulle få en necromancer att bli illamående.

Ovan: Tropicanas buteljeringsrum. Inte ovan: något orangegult.

Men förihelvete:
Har du någonsin undrat hur det kommer sig att varje burk med naturlig, hälsosam, 100%-inte-alls-från-koncentrat-apelsinjuice lyckas att smaka exakt samma sak varje gång, förutom en minimal skillnad beroende på tillverkaren, utan att innehålla några som helst tillsattsämnen eller konserveringsmedel?

Allt börjar visserligen med att man pressar apelsiner, men det är också både det första och sista normala steget i processen. Juicen stängs nämligen genast efter det in i enorma lagringstankar varefter allt syre sugs ut. Detta gör att man kan lagra vätskan nästan dubbelt så länge som en gorgonzola och således kan sälja juice året runt, även när det inte är apelsinsäsong.

Tack vare vetenskapen kan vi dricka Screwdriver från jul till midsommar

Det finns dessvärre bara en nackdel med den processen (ur tillverkarens synpunkt alltså) och det är att den tar bort absolut all smak ur vätskan. Så, vad tillverkarna nu sitter fast med är simbassänger fylda av extremt vällagrad fruktgegga som smakar ungefär som paff och inte särskilt mycket mer. Vad skall de stackars dryckesproducenterna göra nu? Nå, återsmaksätta den med grejer som kallas smakpaket, och som produceras av samma kemiföretag som drämmer ut CK One och andra parfymer. Duh! Sedan förpackar de bara det apelsindoftande pappersvattnet och säljer det till dig.

Och, tack vare ett kryphål i reglerna så orkar de oftast inte ens meddela smakpaketets kemikalier bland ingredienserna...



Dina kryddor är fejk
Om du (likt större delen av min hussaklass i högstadiet) är en sådan som endast använder kryddor för att minera andras mat och ge en illusion av att du vet vad du håller på med, så är det stor chans att du inte ens vet vad de borde vara tillverkade av. Vilket är exakt vad livsmedelsindustrin hoppas på, då de då enklare kan sälja fuskkryddor åt dig.

Men förihelvete:
Ta till exempel sojasås, en grej man inte skulle tycka att var nödvändig att fejka, med tanke på att det inte exakt är en ovanlig vara. Men sanningen är dessvärre den att de flesta storföretag inom området köper in sin soja från inte särskilt nogräknade källor i Kina, ett land som till exempel inte har några direkta skrupler mot att sälja peppar som är fullständigt gjord av lera.

Riktig sojasås skall jäsa och tar relativt lång tid att tillverka, så många producenter har i stället börjat göra en imitation som bara tar tre dagar att tillverka och har längre hållbarhet. Den görs av något som kallas "hydrolyserade växtproteiner", samt karamellfärg, salt och majssirap. Största delen av sojan du får med dina sushipaket är sådant här fejkstuff. Men du få nu i alla fall wasabi till din fisk. Eller ja nå, visst, om du med "wasabi" menar "pepparrot blandad med senap".

Den värsta syndaren på området är dock saffran. The good stuff, dvs högkvalitetssaffran är en av världens dyraste kryddor och ligger på sisådär 7500 euro per kg. Vilket är extra imponerande med tanke på att en stor del av "högkvalitetssaffran" består av endast 10 procent riktigt saffran. Resten är bara random växtdelar som malts ner och blandats med.

Och det är vad du får tag på om du har tur. Om du har riktigt oflyt får du en fullständig kopia:

Smaka och se om du kan gissa vilken del som består av riven färgkrita

Det till vänster är riktig saffran. Det till höger är smaksatt gelatin, vilket kan se mycket övertygande ut, tills du blandar det med vatten och det löser upp sig helt.



Din biff kan bestå av hoplimmade rester
Så länge du inte är en av de där tråknissarna som byter ut julskinkan mot en blobb med tofu, så är kött kött. Och ta det lungt, jag tänker absolut inte påstå att den där saftiga entrecoten du hämtade från lågbudgetslaktaren inte är en riktig biff. Den är, de facto, troligtvis ett halvdussin biffar, samt annan scheisse man sopat upp från slakterigolvet.

Men förihelvete:
Bland slakteriernas alla små knep finns ett speciellt användbart trick som kallas "transglutaminas". Men eftersom detta inte är ett ord man gärna upprepar speciellt många gånger brukar folk använda det vedertagna smeknamnet: Köttlim. Och det används precis som det låter, det tänkta användningsområdet är antingen för molekylgastronomer (avantgardrestaurangen wd~50 har till exempel tillverkat en pasta gjord till 95% av räkor med hjälp av transglutaminas) eller för att få mat, som fiskbullar, att hålla ihop, men en del semiskumma slaktare har hittat ett inte fullt så aptitligt användningsområde.

Det funkar så här: Under den rejält industrialiserade process som förvandlar djur till mat, så tenderar det att bli en del bitar kvar som inte just duger till något utom djurmat. Transglutaminas kan däremot användas till att limma ihop de här bitarna till en spräcklig klabb av kött, som ser ut som en enhetlig stek.

"Klabben är faktiskt den naturliga form som de flesta sorters kött har i vilt tillstånd."

Eftersom denna process inte kan spåras, och transglutaminas inte är ett ämne som behöver nämnas på innehållsförteckningar, så har du inte en jävla chans att veta vad du fått om du inte är en expert på att känna igen muskelfibrerna i ditt kött. Processen gör det heller inte enbart möjligt att sälja rester till priset av fina bitar, utan lämnar dig också med en "biff" som mycket väl kan härstamma från ett dussin olika kor. Detta gör i sin tur att det är nästintill omöjligt att spåra matförgiftningar, vars risk ökar tiofalt tack vare den ojämna kvaliteten på bitarna som grillas.

Köttlim funkar dessutom precis lika bra på kyckling och fisk, vilket är dåliga nyheter för sådana som av övertygelse eller religiösa själ inte kan äta vissa saker, då transglutaminas framställs av gris- och oxblod. Hmm, nå den där tofuskinkan är åtminstone kosher...



Din lax färgas rosa
När du tänker dig en lax, så ser du troligtvis framför dig ett stim med starka, målmedvetna fiskar som simmar uppströms genom ett vattenfall medan de jagas av björnar. Detta kämparblod som rusar genom laxarna, gör köttet rosa och så hälsosamt att genom att äta det absorberar du dess styrka och vikingaanda från norska vildmarken.

"...OCH SÅSEN VAR OCKSÅ GANSKA GOD!"

Men förihelvete:
Det var åtminstone så det fungerade tidigare. Laxen du äter idag har aldrig simmat en jävla millimeter uppströms och i stället för i norska älvar lever de sitt liv i trånga, överfulla laxfarmer. Eftersom detta gör att de inte kan röra sig speciellt mycket och eftersom deras diet består av industral strength akvariemat, så är laxen som dyker upp på din lokala Siwa grå som en novembereftermiddag i Studentbyn.

Men hur lyckas de då återskapa vikingaandan? Nå genom att pumpa fisken full med rosa färg, naturligtvis. Fiskmaten som matas åt fiskarna är genomsyrade av en serie färgämnen framtagna av farmacigiganter som Hoffman-La Roche och väljs enligt färgkartor. Just det, precis sådana som du tittar på när du väljer kulör till din fondvägg. Mina vänner, skåden the SalmoFan:

"Hmm, hur skulle det vara med neon? Det är ju trots allt in födelsedag..."

Och det är inte direkt någon småskalig operation det här: 99,5 procent av alla atlantlaxar i fiskdiskarna är odlade och i stort sett alla av dem är färgade. Fisk är dock naturligtvis inte de enda produkterna i din butikskärra som inte nödvändigtvis har den färg de borde ha. Bland bakade varor finns t.ex. vetebröd som ofta färgas mörkare med karamell eller molass för att se nyttigare ut. Cheddarostens orangea skal är också en noggrann blandning av hushållsfärger, eftersom den naturliga färgen på ostsatser varierar och inför valmöjligheter förvandlas butikskunder till förvirrade och aggressiva vilddjur. Och slutligen kan köttätare glädjas över att hamburgarkött och korvar ofta färgas till en mer aptitlig röd färg som kan orsaka cancer. Men man behöver nu i varje fall inte äta oregelbunden mat.

Hidden Away

De flesta brukar anse att klassisk konst är något fint, högkulturellt men samtidigt en aning kvalmigt och överseriöst. Men det är bara för att de inte skrapar lite på ytan och kikar närmare. Som jag redan har skrivit är en stor del av konsten något av en "Where's Waldo"-bild men med flera minipilin och inte fullt lika många kommentarer av dina kompisar om det kommer på dig med bilden i högsta hugg...


Ambassadörerna
Ambassadörerna av Hans Holbein den yngre är ett hemlighetsfullt mästerverk så smockfullt av av startegiskt utplacerade saker och gömda budskap att den skulle få Stanley Kubricks huvud att explodera. Porträttet (som antas föreställa Jean de Dinteville och Georges de Salve) är en studie i perspektiv och går så långt in på området att det även tycks innehålla en 1500-talsmotsvarighet till ett photoshopklåperi.

Ärmpuffighet = 300%

Påskägget:
Men det handlar egentligen om ett häftigt litet trick kallat anamorfos. Det enda man behöver göra är att se bilden snett från sidan...

It's I, Jack, the Pumpkin King!

Detta är Holbeins utstuderade sätt att visa oberoende vad du gör i livet kommer du ändå att dö vid något skede.Men om man kommer ihåg att det här pseudohologrammet gjordes för hand år 1533, är jag inte helt säker på att detta gällde Holbein själv, utan när hans tid på jorden var slut återvände han nog endast till den dimension han kom från.



Skolan i Athen
Skolan i Athen är sannolikt det mest ikoniska renässanskonstverk som som också fungerar som skivomslag för ett par Guns N' Roses-skivor.

Det var även under renässansen som Axl Rose började spela in  Chinese Democracy...

Påskägget:
Medan man kan använda hela dagen på att prata om alla cameon som Rafael målade in i bilden...

Man ser Sokrates, Platon, Alexander den Store, samtliga Turtles och många, många till

...så är det inget om man jämför med vad en annan renässansmästare, Donato Bramante, bidrog till projektet. Enligt Giorgio Vasaris Le Vite de' più eccellenti pittori, scultori, e architettori da Cimabue insino a' tempi nostri så lät Rafael Bramante vara ansvarig för freskens "arkitektur", och, hast du mihr gesehen, så råkade dessa vara de exakta ritningarna för Peterskyrkan som han jobbade på som ett sidoprojekt. Skolan i Athen lät således betraktaren få en blick från golvet av den färdigställda basilikan mer än ett århundrade innan det färdigställdes.

Bramante hade nämligen hela katedralens färdig i sitt huvud och tack vare Rafael kunde han smyga i en liten förhandstitt i fresken, som något slags renässansversion av en Pixarfilm. Eller i alla fall om Pixar skulle lägga in smygtittar på filmer som inte släpptes före 2126...



The National Cathedral
The Cathedral Church of Saint Peter and Saint Paul, mer känd som Washington National Cathedral, är den sjätte största katedralen i världen och var när den färdigställdes 1990 i stort sett ett amerikanskt försök till att bryta det europeiska monopolet på stora, majestätiska kyrkor.

Nästan 22 år av stolt arkitekturhistoria

Påskägget:
Hela platsen är smockfull av hyss: Det finns en bit månsten inlagt i en glasmålning och det är troligtvis den enda  kyrka i världen som har en byst av Darth Vader på sin vigda mark.

Vilket å andra sidan rättfärdigar alla dem som beskriver sin religion som "Jedi" på undersökningar

På 80-talet ordnade katedralen en tävling i National Geographics tidining World, för att låta folk designa grotesker till kyrkan, ju galnare desto bättre. Bland tävlingens vinnare var den tredjeplacerade Christopher Rader, som, och jag vill verkligen understryka detta, absolut inte var något barnsligt alias för Darth Vader.

Och om ni inte tror mig så kan ni fråga Christophers nära vän, Varth Dader, som uttryckligen rätade ut alla frågetecken: "Jag... HAN! Han har verkligen inte ett påhittat namn. Och är absolut inte... han, den där andra killen, han med den manliga, svarta manteln. Det är inte Chris. Chris är bara en harmlös liten pojke."

This is not the Chris you are looking for

Arnolfiniporträttet
Den flamländska 1400-talsmästaren Jan van Eyck var så galet duktig att hans pensel mer eller mindre var en medeltida HD-kamera. På hans konto kan man lägga några av de mest utstuderat detaljerade målningarna någonsin, men speciellt värd att notera är Arnolfiporträttet från 1434.

Även känt som "Strykful Vladimir Putin med hans lika fula och höggravida hoito"

Påskägget:
Det finns de facto fyra personer på bilden, och nej, de gömmer sig inte under mannens fantastiska pimputstyrsel. Titta väldigt, väldigt noga på den konvexa spegeln längst bak i fonden.

Van Eyck målade hela målningen en gång till, inklusive paret vars synvinkel vi uppenbarligen delar, baklänges och i ett fisheyeperspektiv, på en minimal, närmast omärkbar bit av bakgrunden. Ingen vet exakt vem de två nissarna skall föreställa, men en del förståsigpåare anser att signaturen ovanför spegeln pekar på att den ena är van Eyck själv. Men det där låter som en allt för mesig förklaring för något så galet spåpetigt. Min teori? Att det antingen handlar om Dr. Who eller Marty McFly...

In a Secret Place

Människor bygger fantastiska saker. Chansen är till exempel stor att du idag passerade någonting på väg till jobbet som skulle få våra förfäder att anklaga någon för häxeri. Som vi alla nyligen lärt oss var detta inte jätteovanligt. Men vi stannar aldrig till och funderar vilka storslagna grejer som någon kunde sitta och väsä på i någon skrubb, för varför i helvete skulle någon bygga något imponerande och hålla det hemligt? Men det visar sig att det finns många (oftast helt vansinniga) orsaker. Så nästa gång du tittar ut genom fönstret är du kanske helt ovetande om att du stirrar rakt på något som...


Chrysler Buildings hemliga spira
I början på 1900-talet hade storleken betydelse i New York. Jätteföretag byggde upptornande skyskrapor som för att profilera sig själva och för att sitt namn mera känt. Och medan det är onödigt klichémässigt att klaga om pittmätande, så är de falliska antydningarna ganska självklara här: USA:s rikaste företag tävlade om att vara den största dolmen på Manhattan.

1929 började två affärsjättar att fightas om vem som skulle ha den högsta bygganden på holmen. I ena hörnan var Chrysler Building, en skinande stråle av hopp över jänkarnas oövervinneliga bilindustri, och i andra hörnan byggnaden som numera är känd som 40 Wall Street, sponsrad av Bank of Manhattan. William van Alen, Chrysler Buildings arkitekt, fick ändra sina ritningar ett antal gånger innan han kommit fram till en slutdesign med en förväntad sluthöjd på 246 meter.

Endast en månad senare fick van Alen veta att hans tidigare kompanjon, en nisse med det skrämmande namnet H. Craig Severance, hade anlitats att rita en byggand till 40 Wall Street med de specifika instruktionerna att "göra det högre än den där Chryslerskiten." (Citat overifierat)

"Nu skall vi se vem som kan ge ett längre långfinger åt gud."

Båda parter började att designa och omdesigna sina byggnader i en galen iver av tävlingsinriktad arkitektur som otvivelaktigt skulle vara svår att göra intressant om historien någon gång filmatiserades. Men när bygganderna började bli färdiga lutade det åt att båda skulle sluta på exakt 256 m. Då bestämde sig Severance att visa fjantarna på Chrysler vem som ville det här mera och tecknade om ritningarna man använt hela tiden för att klämma in ytterligare tre våningar och 27 meter i Bank of Manhattan, för att kunna släppa nyheten om att detta var världens högsta byggnad. Men medan han och grabbarna high fiveade varandra iklädda "World's Tallest Building"-teskjortor, höll van Alen på med grejer. Hemliga grejer. Höga grejer.

Spetsiga grejer

Van Alen hade i hemlighet låtit bygga en 56 meter hög spira i ett enormt ventilationsrör som byggts in för att ventilera bort rök vid en brand. Den 23 oktober 1929, efter att Severances projekt hade nått sin fulla höjd och inte kunde byggas till, lät van Alen hissa upp sitt enorma långfinger av stål till toppen av Chrysler Building, vilket överträffade 40 Wall Street som världen högsta byggnad och Eiffeltornet som världens högsta byggnadsverk. För att fuck you H. Craig Severance!

Detta satte igång en intensiv debatt om huruvida det räknades eller inte. Kritikerna kallade det en pinsam gimmick, medan de flesta förståsigpåarna prisade byggandens arkitektoniska integritet, med eller utan spira. Följande år enades man dock kring att ingen kunde bry sig mindre, eftersom en ny och ännu högre byggnad designad som zeppelinarterminal norpade Chrysler Buildings spirformade krona.

Flock of Seagulls on this motherfucker!

Det var dock inte ett så stort problem för Chrysler, som nyligen av en grupp arkitekter valdes till den mest beundrade bygganden på Manhattan. Bank of Manhattan Building däremot har bytt ägare många gånger sedan själva husgrunden utökades uppåt som en del av en slutligen misslyckad publicitetsploj, och kallas passande nog idag för Trump Tower.



Boeing Plant 2
Under tidigt 1940-tal var Boeing Plant 2 en av de största och viktigaste byggnaderna i världen. Den var ansvarig för att bygga en stor del av de bombflygplan som de allierade använde till att vinna andra världskriget, vilket gav Boeing Plant 2 smeknamnet "bygganden som vann andra välrldskriget". Och för att fabriker tydligen står längst bak i kön när det gäller att få fiffiga smeknamn.

Men för att vara så avgörande så såg den inte direkt skrämmande ut.

Den största bygganden på bilden verkar vara en forellodling

Men detta var naturligtvis meningen.

Problemet med att lita på att en enorm byggand skall vinna ett världskrig är att din fiende kan släppa bomber på den från hur högt de själva vill utan att behöva oroa sig för grejer som att sikta eller att hålla sig närmelsevis nykter.

"Pilot till navigatör... kan du hämta upp lite mera Jägermeister?"

Vid sin höjdpunkt hade fabriken trappat upp produktionen till så många som 12 B-17 Flying Fortressar per dygn. Storleken vad 16,5 hektar fabriksyta och placering utanför Seattle betydde dock att det skulle vara den första plats som japanska bombflyg skulle hälsa på om de beslöt sig för att jävlas med USA på nytt.

Men de skulle naturligtvis tvingas hitta det jävla stället först. Med ett beslut som troligtvis ledde till rena ansiktsyogan av höjda ögonbryn och rynkade pannor hos militärledningen, beslöt sig Boeing att vända sig till John S. Detlie, scenograf och art director i Hollywood, för att låta hans filmmagi göra en mycket stor, mycket uppenbar byggand rejält mycket mindre av både de sakerna.

Med ett pris på två miljoner dollar (30 miljoner i dagens värde) kostade det en förmögenhet, men när Detlie var klar hade han fått USA:s mest sårbara mål att försvinna under ett totalt konstgjort villaområde på 12 kvarter draperat över fabrikens tak. Det som från luften såg ut som ett grannskap i en villaförort, med hus, gator, träd och till och med kullar, var på närahåll en enorm Hollywoodkuliss bestående av faner, hönsnät, säckväv och tonvis med målfärg. Kamouflaget var så detaljerat att fakevägarna hade vägskyltar som markerade dem, med namn som Plywood Boulevard och Synthetic Street.

"Jane, jag sade att vi skulle ha tagit till höger för att komma till Bullshit Avenue!"

Efter kriget monterade man ner kulissen och materialet gavs till Boeings anställda för en spottstyver. Så idag finns det riktiga hem som byggts av bitar av fakehemen som användes till att gömma byggnaden som vann kriget. Det betyder också att, under några självande ögonblick, var Hollywood så viktigt och betydelsefullt som de själva tror.



Damanhurs tempel
Mer än 30 meter under markytan, grävd ner i de italienska alpernas förberg och enbart nåbara från ett litet, oansenligt hus, ligger en otrolig hemlighet.

Enligt Oberto Airaudi, som föredrar att kalla sig Falco av någon anledning, har han sedan han var 10 paranormala visioner från ett "tidigare liv" av fantastiskt intrikata tempel. Och medan det där låter som osammahängande babbel av någon som rökt vad fan nu än Samuel Coleridge rökte när han skrev "Kubla Khan", gjorde Falco det till sin livsuppgift att återskapa sina visioner.

En natt i augusti 1978 började Falco och några likasinnade kompanjoner att gräva i bergssidan. Under de kommande 14 åren jobbade de i fyratimmarsskift, användande enkla handverktyg och skisser Falco gjort av sina visioner. Rykten började cirkulera att något märkligt var på gång i huset och 1992 dök polisen upp vid Falcos dörr. När han vägrade att släppa in dem hotade de med att använda dynamit. Falco insåg att de antingen menade allvar eller var skurkar i en Disneyfilm, så han och hans andra "Damanhurianer" samarbetade och ledde polisen genom en hemlig dörr och in i berget.

Det tog en timme för dem att visa upp allt de byggt för byråkraterna.

"Dricker ni LSD med tratt, eller?"

Inne i berget fanns en labyrint bestående av sju enorma, löjligt utsmyckade tempel, några med bortemot åtta meter till taket. Överväldigade av det de såg visade myndigheterna att de nog var Disneyskurkar i alla fall och tog kontroll över templen i regeringens namn. Falco fick fortsätta med konstverken men fick veta att inget mer byggande fick förekomma eftersom han inte fåt byggtillstånd. Italienska regeringen döpte senare templen till "jordens åttonde underverk" och det är inte svårt att se varför:

Det här skulle utan problem kunna användas som omslag till valfri progeskiva

Tunnlar och hemliga rum fortsatte kilometervis in i bergssidan. Varje rum var utstuderat inrett exakt enligt det som måste vara den galnaste dröm en 10-åring någonsin har haft.

Jag själv som knappt kan skruva ihop en IKEA-bokhylla utan att svära så mycket att grannarna spontant brinner upp kan inte riktigt komma runt att de här nissarna ensamma byggde ett världsunderverk. Med handverktyg. Och medan Falco tydligt blivit inspirerad av något högre är den fullständigt ofattbara delen att han fick alla sina vänner att arbeta gratis, enbart aus liebe zur kunst, för att hjälpa en vuxen mans barnvision att ta form. Jag ställer gärna upp och hjälper mina vänner att flytta och så, men är rätt säker på att jag kastat ifrån mig verktygen efter det första fyratimmarspasset.

"Och så skall vi ha en spegelsal, för att fuck you! Därför!"

De hemliga städerna inom Manhattan Project
I slutet på 1942 köpte  United States Army Corps of Engineers upp 240 km² åkermark nordväst om Knoxville, Tennessee, tillräckligt med plats för att bygga fyra städer stora som Manhattan. Och om inte det var tillräckligt för att få urin-vånarna att börja klia sig i huvudet byggde man senare tre enorma fabrikshallar på tomten. Och när jag säger enorma menar jag att en av dem var den största byggnaden i världen vid tidpunkten.

"Om vi alla viskar så märker nazisterna inget."

Snart strömmade det in 75,000 personer in i staden och började jobba där och en armé av byggarbetare började att bygga upp en stad för att ge husrum åt dem. Och fortfarande var det ingen som visste något. Inte ens folket som arbetade på de enorma fabrikerna visste vad som var på gång. Kusligast av allt var dock att trots att de var större än Björneborg fanns staden inte med på en enda karta.

Det största mind fucket var dock hur alla (inklusive fabriksarbetarna) fick veta vad fan som var på gång: i tidningsartiklar dagen efter att USA släppt den första atombomben på Japan.

"Nå just så. Tidningen säger att jag hållit på och byggt en bomb som suddar ut skillnaden mellan gud och människor. Vem kunde nu trott det..."

Staden i Tennessee, som så småningom fick namnet Oak Ridge, var inte ens den enda hemliga staden. Medan Oakl Ridge byggdes i Tennessee för arbetarna som tog fram materialet som behövdes för bygga bomberna höll byggnadsarbetare (som inte fick veta varför de byggde) att resa en annan hemlig stad i Los Alamos, New Mexico, nordväst om Santa Fe. Den här nya staden, känd som "Site Y" hos de få militärer som kände till saken, skulle fungera som ett avskilt hem för de vetenskapsmän och ingenjörer som höll på med projektet för att avsluta deras arbete.

Och just det, att man råkar bo mitt i öknen i New Mexico, är ganska lämpligt utifall du skulle råka, du vet, smälla av en atombomb någon gång.

Här står Oppenheimer med entourage och solar sig i efterstrålningen av mittpunkten av ett jävla kärnvapentest

Allt som allt gav Manhattanprojektet jobb till 130,000 personer, varav många bodde i hemliga städer och inte hade någon aning om vad de höll på med. Kort sagt, om du var teknolog eller fysiker omkring tiden för kriget var dina första år ute från universitetet som att vara en av rollfigurerna i Lost.

Los Alamos är fortfarande hem för Los Alamos National Laboratory, en av de största arbetsgivarna i New Mexico. Idag är Oak Ridge en ganska typisk småstad, förutom att de sjunger "We won WW2" varje gång deras gymnasielag i amerikansk fotboll åker på stryk.

"U-S-A! U-S-A! U-S-A!"

Two People in a Room

Vad tror ni att är de mest välbevarade hemligheterna i världen? Avfyrningskoderna till den amerikanska kärnvapenarsenalen? Stället Jimmy Hoffa blivit begraven? Orsaken till att italienska fotbollsspelare filmar så mycket?

Inte ens nära. Här kommer en lista på hemligheter som enbart två personer i världen känner till. Ni har säkert hört talas om sådana grejer, t.ex. recepten på Coca Cola och kryddblandningen hos KFC är två av dem och som synes kan man i vissa fall kan de ha goda orsaker till det. Men ibland är det kanske inte fullt så nödvändigt...


Platsen där Oliver Cromwells huvud finns
Vad är det?
Den översta biten av han här:

Oliver Cromwell, en engelsk militär och politiker som mer eller mindre på egen hand gjorde slut på den engelska monarkin och gjorde sig själv till ledare för landet. Efter att han dött av naturliga orsaker (i malaria om du nu undrade) och monarkin återinförts beordrade kung Charles II att man skulle gräva upp hans kropp så att han kunde bli "dödad" på nytt.

För vem låter nu en sådan sak som att Gud hann först hindra en för att hämnas?

Efter att ha hängt i en galge 12 timmar (om man nu skall döda någon på nytt är det värt att göra det ordentligt) högg man upp kroppen i bitar och klämde upp huvudet på en spjutspets. Slutligen föll det av och såldes runt mellan olika museer och samlare. Ja, det finns tydligen samlare av avhuggna huvuden. Deras kongresser måste vara intressanta...

När den sista kända ägaren, som ibland brukade visa skallen för skolbarn, dog 1957, så beslöt hans son att inte fortsätta den stolta familjetraditionen av att vara en huvudsamlande knäppskalle. Han försökte därmed att ge det en anständig begravning, men det tog honom över tre år att hitta ett ställe som gick med på att ta emot huvudet.

Varför undrar du nu? Nå, för att ännu över 300 år efter att Cromwell dog, fanns det en verklig rädsla för att rojalister, som verkligen borde låta saker bero redan, skulle gräva upp det och göra onämnbara saker med skallen. Verkar det en smula paranoidt? Nå, bara 60 år tidigare hade en förslagen staty på Cromwell lett till en rasande debatt i parlamentet och hotat leda till upplopp (det är tur att britterna slutat hålla på med upplopp av löjliga orsaker numera). Till slut beslöt universitetet där Cromwell studerat ett år att ta sina chanser med det jävla huvudet.

Vem vet?
Två professorer vid Sidney Sussex College vid universitetet i Cambridge

Hur hålls det hemligt?
Endast en liten grupp människor var med vid begravningen. Det finns ingen gravmarkör, endast en plakett på en vägg som berättar att huvudet begravts "i närheten". Och oroliga att inte ens detta var tillräckligt superhemligt så meddelades inget om begravningen före två år senare.

Sedan det har endast en handfull personer förutom den ursprungliga gruppen känt till platsen. Det nuvarande systemet är att när en professor som känner till platsen går i pension berättar hon eller han det för en annan professor. Och alla vet att om den blir känd kommer någon att inom en timme lägga upp en film på Youtube där skallen gnuggas i hundskit.



Vem "You're So Vain" handlar om
Vad är det?
You're So Vain är Carly Simons musikaliska fuck you till någon känd mulkku hon legat med. Problemet är att dock att Carly låtit ganska många potentiella måltavlor låtit doppa veken i sig och ryktena säger att det kan vara i stort sett vem som helst av James Taylor, Mick Jagger, Kris Kristofferson, Warren Beatty eller ett dryg halvdussin till. Vem det än var så behandlade han Simon illa, och värre för honom, så räknas sången vara den 72. bästa någonsin.

Allt vi vet är att a) Carly Simon aldrig kommer att berätta vem det är och b) man måste vara ett riktigt rövhål om man tror att sången handlar om en själv. Vilket den helt klart gör! Bitch!

Vem vet?
Carly Simon och Dick Ebersol

Varför är det fortfarande en hemlighet?
Trots att ha blivit frågad i stort sett varje intervju vem det är, har Simon aldrig erkänt vem sången handlar om. 2003 hölls dock på Martha's Vinyard en välgörenhetsauktion där en av posterna var att få veta vem den mystiske personen var. Dick Ebersol, VD för NBC vann auktionen med ett bud på 50,000 dollar. Men för att vara rättvisa bör det påpekas att han är snorrik, det var för ett gott ändamål och han fick även ett privatuppträdande av Simon.

Kravet på Ebersols vinst var dock att han skrev på ett avtal om att aldrig avslöja identiteten för någon, garanterande att ingen som inte har 50,000 dollar att lägga på ett Trivial Pursuit-svar någonsin får veta sanningen.

Han fick dock gå ut med den minst hjälpsamma ledtråden någonsin: Att personen har ett E i sitt namn. Tack för det klara beskedet Dick...



Betydelsen hos Led Zeppelin-symbolerna
Vad är det?
Snabbt, ge mig svaret på vad Led Zeppelins fjärde skiva heter? Led Zeppelin IV? ZoSo? Smurfhits 8? Nej, nej och skäms för helvete! "Titeln" är egentligen en samling märkliga symboler. Detta är en av de bäst säljande skivorna någonsin, med rockklassiker som Black Dog, Rock and Roll och Stairway to Heaven, och det är bara två personer som känner till vad titeln betyder (varav en tydligen har glömt det).

Han kunde ha skrivit ner det, men nope.  För upptagen med groupies.

1971 bestämde sig Led Zeppelin nämligen att ge ut en skiva utan någon som helst text på omslaget, som dessutom bara föreställde en gammal man bärande på en bunt pinnar. Det skulle vara att göra det väl enkelt för mig att skylla detta på knark, men jo, det var troligtvis orsaken. I stället för ett namn bad deras skivbolag, Atlantic Records, pressen att hänvisa till skivan som en serie metafysiska symboler, och gick så långt att man lät distribuera symbolerna i olika grafiska storlekar att användas.

"Och här kommer nu Stairway to Heaven av... låt oss säga Rolling Stones"

Varje symbol valdes ut av varje av de fyra bandmedlemmarna för att representera sig själv. Robert Plant, John Paul Jones och John "Bonzo" Bonham har alla varit öppna med vad deras symboler betyder: De två i mitten är tagna från The Book of Signs, och den med fjädern skapades av Plant för att representera den mytiska, förlorade kontinenten Mu. Bonhams mystiska avatar ryktas också vara inspirerad av logon för Ballantines öl, eftersom killen var känd för att ta sig en grogg då och då (han är död nu).

40 shotar vodka kan ha den effekten

Men den första symbolen, den som ser ut som "ZoSo" designades av gitarristen Jimmy Page... och ingen vet vad fan den betyder. Nå, nästan ingen.

Vem vet?
Jimmy Page själv och (kanske) Robert Plant.

Och det är ett stort "kanske".

Varför är det fortfarande en hemlighet?
Enkelt, genom att kategoriskt vägra att förklara betydelsen de senaste 40 åren. Symbolen har blivit ett slags reservnamn för den fjärde skivans titel och representerar också Led Zeppelin i det stora hela, den fortsattes att användas under bandets kommande turnéer och på planscher, medan de flesta andra lämnades bort. Det är också den enda som ser ut som att någon använt mer än 15 sekunder på att hitta på den.

Det som gör detta extra mystiskt är att Page är känd för att vara ganska välbevandrad inom gammal bullshitkunskap. Han var (och är möjligtvis fortfarande) en enorm samlare av ockult tingeltangel och en trogen följare av Aleister Crowleys skrifter. Enligt en teori är symbolen en variant på en alkemistisk 1500-talshieroglyf representerande planeten Saturnus. Naturligtvis...

Vad den betyder för Jimmy Page har han bara berättat för en person, bandets sångare Robert Plant. Plant var så överväldigad av vad han fick höra att han totalt glömde bort det. Eller som han själv sagt: "You may not believe this, but Pagey once took me aside and said 'Look, I'm going to tell you the meaning of this once, and then I shan't ever mention it again - or at least, not for a long, long time anyway.' And would you believe that I have since forgotten what is was, and now Pagey won't tell me."

Det närmaste vi kommit ett rakt svar var när de båda gjorde en intervju i australiensisk TV och plötsligt blev avbrutna av en nisse i publiken som frågade om symbolen. Plant, som kan ha fått det riktiga svaret då (vilket inte är säkert), hoppade in och svarade: "It means frying tonight". Vi kommer antagligen att behöva 40 år till för att komma fram till vad fan nu sedan DET betyder...



Resultaten för Oscarvinnarna
Vad är det?
Hur mycket man än kan dissa Oscargalan, är det fortfarande ganska imponerande att, till och med i denna era av telefonhackande och slemmiga kändisskvallerbloggar, Oscarvinnarna aldrig någonsin har läckt ut före den egentliga ceremonin. På 83 år. Det har visserligen inte Golden Globevinnarna heller, men det är inte lika imponerande eftersom ingen egentligen bryr sig om dem...

Oscargalan är trots allt ett av de mest sedda TV-programmen varje år och bookmakers världen över tar emot  enorma vadslagningar på vinnarna. Till och med Vegas funderar på att hänga på med en officiell, legal vadslagning. Så bra är säkerheten runt den här grejen, tack vare revisorerna på PricewaterhouseCoopers, som har hand om omröstningen på uppdrag av the Academy of Motion Picture Arts and Sciences.

Revisorer är tydligen de enda som kan räkna i Hollywood.

Vem vet?
Brad Oltmanns och Rick Rosas, revisorer hos PricewaterhouseCoopers.

Varför är det fortfarande en hemlighet?
För det första är varje röstsedel räknad och antecknad fullständigt för hand. Varje år vet dessa två distingerade herrar vem som skall vinna de 24 kategorierna i runda tal 48 timmar före ceremonin, eftersom de tammefan räknade ihop resultatet själv.

Vilket betyder att de fick säga "Marisa Tomei? På riktigt?!" före någon annan i  världen.

Varje röstsedel har ett elektroniskt kontrollnummer, så om en sedel tappas bort eller blir stulen tas det kontrollnumret bort och en ersättare skickas ut. Förutom det är dock absolut ingenting datoriserat. Den största orsaken att ingenting blivit hackat är att det det helt enkelt inte finns något att hacka. De båda revisorerna använder good ol' penna och papper när man sorterar igenom röstsedlarna från akademins medlemmar, som även de är nedskrivna i bläck, blyerts eller, vid åtminstone ett tillfälle, färgkrita.

Allting räknas i ett fönsterlöst, säkert rum på en hemlig plats. Under Oscarkvällen eskorteras varje man av LAPD-konstaplar klädda i smoking, via separata rutter till ceremonin. Båda har en portfölj med hälften av de vinnande kuverten, antagligen utifall att om den ena blir kidnappad eller sprängd av terrorister, man kan genomföra halva galan och fylla ut resten av sändningstiden med pinsamma komedi- och dansnummer.

Som om någon skulle märka någon skillnad

Men även efter att ha anlänt till teatern, är revisorerna inte tillåtna att släppa kuverten ur synen. De måste bokstavligen stå i kulisserna genom hela galan, utan pisspauser, och personligen dela ut kuverten till vinstutdelarna. De är också tvungna att komma ihåg alla resultat, vid fall av mokan eller Kanye West-aktiga utbrott.



Den Habsburgska servettvikningen
Vad är det?
Genom att vara en så fancy servettbrytning att den får alla klichémässiga bröllopsdekorationer att se ut som skit, är den kejserliga servettvikningen så viktig att den faktiskt är en österrikisk statshemlighet.

En del länder har UFO-landningar, österrikarna har servetter

Denna imponerande stärkta brödhållare är anmärkningsvärd eftersom den består av endast en omöjligt vikt linneduk och också för att den ser rätt mycket ut som en pitt. Hur får man ens en servett att göra det? Jag menar, jag är rätt säker på att en del av de där vinklarna egentligen inte existerar.

Ursprungligen användes den när man dukade bordet för en kejsare eller kejsarinna an Österrike-Ungern och kejsardömet må ha kollapsat, men hemligheten bakom penisservetten lever kvar och används fortfarande vid banketter med främmande statsöverhuvud som besökare. Vikningen är ett så viktigt exempel på kungliga brödhållare att stort sett varje museum i Österrike har ett exemplar. Vaktat dygnet runt, naturligtvis.

Vem vet?
Två anonyma statsanställda som förhoppningsvis har mer att göra inom sina jobb än att vika tyg till könsorgan.

Varför är det fortfarande en hemlighet?
Tydligen är det så att de två personer som vet hur man gör skall lära vidare tekniken innan de dör (förhoppningsvis dör de inte samtidigt i en bisarr, servettvikarolycka).

Och även om tekniken beskrivs som "en ytterst välbevarad hemlighet", finns det inga källor på att den någonsin skulle ha skrivits ner och hållas bakom lås och bom någonstans. Så vitt jag nu kunnat läsa mig fram till det görs inget speciellt för att skydda hemligheten. Men det är hela poängen: man behöver inte göra det. Det är så jävla svårt. Nu kanske någon av er ser på bilden och tänker, "Hur svårt kan det vara?" men tänk då på att dessa servetter står utställda varje jävla dag i Österrike och vem som helst kan fota eller filma dem. Trots det finns det inga anvisningar på Internet om hur man gör.

Och detta är alltså samma Internet där man kan lära sig att vika en Batmobile av origami

The Art of Subconcious Illusion

Visst, om man tittar tillräckligt länge kommer du att hitta förolämpningar, hemliga meddelanden och skrämmande små penisar ÖVERALLT.

Men när det handlar om klassiska konstverk har du ofta rätt. Ja, så mycket som man än kan dissa Dan Brown (och med all rätt), så är en av de få saker han faktiskt har rätt om att oldschoolkonstnärer som Michelangelo och Da Vinci älskade att plantera små påskägg (nördspråk för hemlighet) i sina verk, ofta grejer som aldrig skulle ha gått genom censuren.

Svävande Hjärn-Gud

Michelangelos ode till Första Moseboken, Adams skapelse, är inte enbart ihågkommen som den mest berömda scenen i Sixtinska kapellet, utan en av de mest ikoniska bilderna någonsin. Notera hur Adam pose härmar Guds och hur mänskligheten avskärmas från himlen av jorden och berg och hur Gud med entourage stilar runt på en enorm, svävande hjärna.

Öh?

Titta ordentligt, det visar sig att Gud, hans änglar och kommer-snart-att-skapas-Eva-under-Hans-arm formar en närapå perfekt genomskärning av en mänsklig hjärna. Medan en del avvisar detta som en tillfällighet, påstår en del experter att det skulle vara svårare att förklara att detta inte skulle vara Michelangelos avsikt. Även komplexa delar i hjärnan, som lillhjärnan och synnervskorsningen, kan alla hittas på bilden. Och den där sexiga gröna sjalen som hänger ner för hjärnbryggan/ryggraden/killen som håller Gud uppe råkar dessutom följa kotartären mer eller mindre perfekt.

Förrutom att rita, måla, skulptera, bygga Peterskyrkan och rent generellt vara ärkechef över universum, så hade Michelangelo kadaverobduktion som en av sina favoritsysselsättningar. Han var så kåt på att karva i lik att en av hans vänner en gång gav honom en välbyggd, synnerligen avliden, arab som gåva.

Så varför skulle då detta enormt talangfulla geni faktiskt klämma in den verkliga formen på en människohjärna i det han måste varit medveten om att skulle bli ett ganska betydande verk? Påstod han listigt att Gud gav Adam gudomlig kunskap? Eller påstod han tvärtemot att Gud endast existerade i den mänskliga hjärnan? Detta skulle i sådana fall varit ett ganska modigt påstående att skicka medan man inredde påvens personliga lilla crib. Men, eftersom bruket att skära kroppar i bitar inte var hyperpopulärt vid tidpunkten kunde han vara ganska lugn och veta att detta inte skulle upptäckas i en handvändning. Det visade i stort sett enbart hur stora cojones Michelangelo hade. På tal om det...

Davids lilla paket

Michelangelo var en så sneaky jävel att man antagligen kunde ha fyllt större delen av listan enbart med hans små, hemliga hyss. Likt Arnold Schwartzenegger är hans David lika mycket en succé för mänsklig framåtanda som ett anatomiskt fenomen. Precisionen i den mänskliga kroppen, som som den skapats av Michelangelo, är ingenting annat än perfekt.

Notera det överdrivna huvudet och de framträdande venerna på handryggarna, svällda av spänning. Beundra kurvan i den framträdande bålen, det högra benets spännda lårmuskler och och storleken på motivets heroiska pen...

...is?

Öh?

Det där är en synnerligen oproportionerligt liten pili.

Davids paket, som italienarna kärleksfullt kallar il pisello, har blivit något av en 500-årig inside joke. Statyn är ett praktexempel på närapå 4 meter av perfektion, men hans 13 cm (rundande uppåt) långa snopp gör honom rejält förfördelad på byxavdelningen.

Men det finns dock de som tagit honom i försvar. När man ser den från ett förhöjt läge, det som konstnären skulle ha haft när han högg ut ansiktet, ger stackars David ett ganska stressat uttryck i ansiktet som är osynligt från golvnivån.

"Oj skit oj skit oj skit oj skit oj skit oj skit"

Hemligheten är att han inte enbart poserar här, utan de facto gör sig redo för att strida med Goliat, en våldsamt antisemitisk jätte. Forskarna gjorde en datoriserad studie av skulpturen och kom fram till att varje minutiös, anatomisk detalj visar en kille rädd på gränsen till panik, men redo att slåss för sitt liv som en barrövad Tyler Durden. Deras diagnos: Davids dong är alltså inte enbart liten, den springer och gömmer sig. Vilket rent fysiologiskt är normalt penisuppförande när ägaren till sagda penis är på väg att slåss med en typ dubbelt så stor som han själv.

Men eftersom ingen på marken kunde se statyns oroliga uppsyn antog man allmänt att Michelangelo bara velat skoja till det. Vilket i och för sig skulle varit lokiskt då pittskämt var lika vanliga i renässans-Florens som de är i Family Guy. Något som inte är logiskt är dock varför Michelangelo lämnade Davids hebreiska pisello oomskuren. Något som kanske tas upp i ett kommande inlägg: ”Några av de mest intressanta frågor som kommit av närbilder på pittar”

Soundtrack of our lives

Okej, den här är bara jävligt konstig. Michelangelo var inte den enda konstnär som i det tysta jävlades med etablissemanget i sina verk under renässansen, men det tar ett annat geni av Michelangelos kalliber för att höja insattsen ännu ett snäpp. Säg hej till Leonardo da Vinci.

Nej, han skrev inte in den hemliga historien om Jesus arvingar genom kryptogram eller bakvända korsord eller sådan dynga. Han lade bara in ett hemligt soundtrack i Nattvarden.

Öh?

De där mumsiga semlorna som finns utspridda på målningen kan vara noter i ett musikaliskt arrangemang. Och inte bara det utan även Jesus med lärjungars händer. En musikvetare upptäckte att om man drar fem notlinjer genom tavlan så bildar händerna och semlorna en nätt liten melodi. Detta alltså om man läser dem från höger till vänster, som var hur Da Vinci oftast skrev. Låter det för skumt? Lyssna på det här!

Även skeptiker har erkänt att kompositionens harmoni är för perfekt för att enbart vara ett sammanträffande. Da Vinci var, trots allt, den perfekta renässansmannen och ett av hans många, många, många expertområden var musik. Och inte nog med detta. Samma kille som upptäckte noterna påstår också att han i målningen hittade ledtrådar till sångens rytm och längden på varje not. Så, tekniskt sett, var den första musik som hade ett hemligt budskap när man spelar det baklänges, Nattvarden. Vad säger ni om det Moral Majority?

Visa fingret åt påven

När man tänker på Sixtinska kapellet, tänker man sannolikt automatiskt på Adams skapelse och guds magiska zapfinger, men bilden är faktiskt bara en av hundratals. Under fyra års tid fyllde Michelangelo et consortes kapellet snorpackat med keruber och profeter och en full, naken bibelhjälte. Och för att hedra sin finansiär, påven Julius II, målade han fiffigt nog in dennes manliga nylle på profeten Sakarias kropp. Vilket var ganska gulligt, så länge man inte tittar allt för noga på änglarna som chillar bakom honom.

Öh?

Den ena gullängeln ber nämligen påven att dra åt helvete. Vad denna älskliga baby gör med fingrarna kallas ”fikonet” och gestens betydelsen är inte närmelsevis så gullig som knubbisen som visar den. Genom att sticka tummen mellan sitt pek- och långfinger visar han en oldschoolgest som i det stora betyder ”fuck off”. Och han visar den åt påven.

Det visar sig att påven Julius II var ett sådant rövhål att han öppet kallades för Il Papa Terribile. Michelangelo beslöt att besägla hans öde genom att visa fingret åt honom i guds hus ovanför oräckneliga päster, kardinaler och turister i all evighet. Och det fina med gesten var att allt medeltida sot och höjden målningen satt på hindrade någon från att faktiskt se den.

Eikä tässä vielä kaikki. Tre årtionden senare blev Michelangelo bjuden tillbaka för att måla fondväggen bakom altaret. Och denhär gången fjantade han inte runt med några mesiga hansgester. Nix, denna gång beslöt han att rakr ut måla helvetets ingång rakt bakom påvens stol.

Helvetets ingång eller Akademens klubb. Antagligen helvetet.