In a Secret Place

Människor bygger fantastiska saker. Chansen är till exempel stor att du idag passerade någonting på väg till jobbet som skulle få våra förfäder att anklaga någon för häxeri. Som vi alla nyligen lärt oss var detta inte jätteovanligt. Men vi stannar aldrig till och funderar vilka storslagna grejer som någon kunde sitta och väsä på i någon skrubb, för varför i helvete skulle någon bygga något imponerande och hålla det hemligt? Men det visar sig att det finns många (oftast helt vansinniga) orsaker. Så nästa gång du tittar ut genom fönstret är du kanske helt ovetande om att du stirrar rakt på något som...


Chrysler Buildings hemliga spira
I början på 1900-talet hade storleken betydelse i New York. Jätteföretag byggde upptornande skyskrapor som för att profilera sig själva och för att sitt namn mera känt. Och medan det är onödigt klichémässigt att klaga om pittmätande, så är de falliska antydningarna ganska självklara här: USA:s rikaste företag tävlade om att vara den största dolmen på Manhattan.

1929 började två affärsjättar att fightas om vem som skulle ha den högsta bygganden på holmen. I ena hörnan var Chrysler Building, en skinande stråle av hopp över jänkarnas oövervinneliga bilindustri, och i andra hörnan byggnaden som numera är känd som 40 Wall Street, sponsrad av Bank of Manhattan. William van Alen, Chrysler Buildings arkitekt, fick ändra sina ritningar ett antal gånger innan han kommit fram till en slutdesign med en förväntad sluthöjd på 246 meter.

Endast en månad senare fick van Alen veta att hans tidigare kompanjon, en nisse med det skrämmande namnet H. Craig Severance, hade anlitats att rita en byggand till 40 Wall Street med de specifika instruktionerna att "göra det högre än den där Chryslerskiten." (Citat overifierat)

"Nu skall vi se vem som kan ge ett längre långfinger åt gud."

Båda parter började att designa och omdesigna sina byggnader i en galen iver av tävlingsinriktad arkitektur som otvivelaktigt skulle vara svår att göra intressant om historien någon gång filmatiserades. Men när bygganderna började bli färdiga lutade det åt att båda skulle sluta på exakt 256 m. Då bestämde sig Severance att visa fjantarna på Chrysler vem som ville det här mera och tecknade om ritningarna man använt hela tiden för att klämma in ytterligare tre våningar och 27 meter i Bank of Manhattan, för att kunna släppa nyheten om att detta var världens högsta byggnad. Men medan han och grabbarna high fiveade varandra iklädda "World's Tallest Building"-teskjortor, höll van Alen på med grejer. Hemliga grejer. Höga grejer.

Spetsiga grejer

Van Alen hade i hemlighet låtit bygga en 56 meter hög spira i ett enormt ventilationsrör som byggts in för att ventilera bort rök vid en brand. Den 23 oktober 1929, efter att Severances projekt hade nått sin fulla höjd och inte kunde byggas till, lät van Alen hissa upp sitt enorma långfinger av stål till toppen av Chrysler Building, vilket överträffade 40 Wall Street som världen högsta byggnad och Eiffeltornet som världens högsta byggnadsverk. För att fuck you H. Craig Severance!

Detta satte igång en intensiv debatt om huruvida det räknades eller inte. Kritikerna kallade det en pinsam gimmick, medan de flesta förståsigpåarna prisade byggandens arkitektoniska integritet, med eller utan spira. Följande år enades man dock kring att ingen kunde bry sig mindre, eftersom en ny och ännu högre byggnad designad som zeppelinarterminal norpade Chrysler Buildings spirformade krona.

Flock of Seagulls on this motherfucker!

Det var dock inte ett så stort problem för Chrysler, som nyligen av en grupp arkitekter valdes till den mest beundrade bygganden på Manhattan. Bank of Manhattan Building däremot har bytt ägare många gånger sedan själva husgrunden utökades uppåt som en del av en slutligen misslyckad publicitetsploj, och kallas passande nog idag för Trump Tower.



Boeing Plant 2
Under tidigt 1940-tal var Boeing Plant 2 en av de största och viktigaste byggnaderna i världen. Den var ansvarig för att bygga en stor del av de bombflygplan som de allierade använde till att vinna andra världskriget, vilket gav Boeing Plant 2 smeknamnet "bygganden som vann andra välrldskriget". Och för att fabriker tydligen står längst bak i kön när det gäller att få fiffiga smeknamn.

Men för att vara så avgörande så såg den inte direkt skrämmande ut.

Den största bygganden på bilden verkar vara en forellodling

Men detta var naturligtvis meningen.

Problemet med att lita på att en enorm byggand skall vinna ett världskrig är att din fiende kan släppa bomber på den från hur högt de själva vill utan att behöva oroa sig för grejer som att sikta eller att hålla sig närmelsevis nykter.

"Pilot till navigatör... kan du hämta upp lite mera Jägermeister?"

Vid sin höjdpunkt hade fabriken trappat upp produktionen till så många som 12 B-17 Flying Fortressar per dygn. Storleken vad 16,5 hektar fabriksyta och placering utanför Seattle betydde dock att det skulle vara den första plats som japanska bombflyg skulle hälsa på om de beslöt sig för att jävlas med USA på nytt.

Men de skulle naturligtvis tvingas hitta det jävla stället först. Med ett beslut som troligtvis ledde till rena ansiktsyogan av höjda ögonbryn och rynkade pannor hos militärledningen, beslöt sig Boeing att vända sig till John S. Detlie, scenograf och art director i Hollywood, för att låta hans filmmagi göra en mycket stor, mycket uppenbar byggand rejält mycket mindre av både de sakerna.

Med ett pris på två miljoner dollar (30 miljoner i dagens värde) kostade det en förmögenhet, men när Detlie var klar hade han fått USA:s mest sårbara mål att försvinna under ett totalt konstgjort villaområde på 12 kvarter draperat över fabrikens tak. Det som från luften såg ut som ett grannskap i en villaförort, med hus, gator, träd och till och med kullar, var på närahåll en enorm Hollywoodkuliss bestående av faner, hönsnät, säckväv och tonvis med målfärg. Kamouflaget var så detaljerat att fakevägarna hade vägskyltar som markerade dem, med namn som Plywood Boulevard och Synthetic Street.

"Jane, jag sade att vi skulle ha tagit till höger för att komma till Bullshit Avenue!"

Efter kriget monterade man ner kulissen och materialet gavs till Boeings anställda för en spottstyver. Så idag finns det riktiga hem som byggts av bitar av fakehemen som användes till att gömma byggnaden som vann kriget. Det betyder också att, under några självande ögonblick, var Hollywood så viktigt och betydelsefullt som de själva tror.



Damanhurs tempel
Mer än 30 meter under markytan, grävd ner i de italienska alpernas förberg och enbart nåbara från ett litet, oansenligt hus, ligger en otrolig hemlighet.

Enligt Oberto Airaudi, som föredrar att kalla sig Falco av någon anledning, har han sedan han var 10 paranormala visioner från ett "tidigare liv" av fantastiskt intrikata tempel. Och medan det där låter som osammahängande babbel av någon som rökt vad fan nu än Samuel Coleridge rökte när han skrev "Kubla Khan", gjorde Falco det till sin livsuppgift att återskapa sina visioner.

En natt i augusti 1978 började Falco och några likasinnade kompanjoner att gräva i bergssidan. Under de kommande 14 åren jobbade de i fyratimmarsskift, användande enkla handverktyg och skisser Falco gjort av sina visioner. Rykten började cirkulera att något märkligt var på gång i huset och 1992 dök polisen upp vid Falcos dörr. När han vägrade att släppa in dem hotade de med att använda dynamit. Falco insåg att de antingen menade allvar eller var skurkar i en Disneyfilm, så han och hans andra "Damanhurianer" samarbetade och ledde polisen genom en hemlig dörr och in i berget.

Det tog en timme för dem att visa upp allt de byggt för byråkraterna.

"Dricker ni LSD med tratt, eller?"

Inne i berget fanns en labyrint bestående av sju enorma, löjligt utsmyckade tempel, några med bortemot åtta meter till taket. Överväldigade av det de såg visade myndigheterna att de nog var Disneyskurkar i alla fall och tog kontroll över templen i regeringens namn. Falco fick fortsätta med konstverken men fick veta att inget mer byggande fick förekomma eftersom han inte fåt byggtillstånd. Italienska regeringen döpte senare templen till "jordens åttonde underverk" och det är inte svårt att se varför:

Det här skulle utan problem kunna användas som omslag till valfri progeskiva

Tunnlar och hemliga rum fortsatte kilometervis in i bergssidan. Varje rum var utstuderat inrett exakt enligt det som måste vara den galnaste dröm en 10-åring någonsin har haft.

Jag själv som knappt kan skruva ihop en IKEA-bokhylla utan att svära så mycket att grannarna spontant brinner upp kan inte riktigt komma runt att de här nissarna ensamma byggde ett världsunderverk. Med handverktyg. Och medan Falco tydligt blivit inspirerad av något högre är den fullständigt ofattbara delen att han fick alla sina vänner att arbeta gratis, enbart aus liebe zur kunst, för att hjälpa en vuxen mans barnvision att ta form. Jag ställer gärna upp och hjälper mina vänner att flytta och så, men är rätt säker på att jag kastat ifrån mig verktygen efter det första fyratimmarspasset.

"Och så skall vi ha en spegelsal, för att fuck you! Därför!"

De hemliga städerna inom Manhattan Project
I slutet på 1942 köpte  United States Army Corps of Engineers upp 240 km² åkermark nordväst om Knoxville, Tennessee, tillräckligt med plats för att bygga fyra städer stora som Manhattan. Och om inte det var tillräckligt för att få urin-vånarna att börja klia sig i huvudet byggde man senare tre enorma fabrikshallar på tomten. Och när jag säger enorma menar jag att en av dem var den största byggnaden i världen vid tidpunkten.

"Om vi alla viskar så märker nazisterna inget."

Snart strömmade det in 75,000 personer in i staden och började jobba där och en armé av byggarbetare började att bygga upp en stad för att ge husrum åt dem. Och fortfarande var det ingen som visste något. Inte ens folket som arbetade på de enorma fabrikerna visste vad som var på gång. Kusligast av allt var dock att trots att de var större än Björneborg fanns staden inte med på en enda karta.

Det största mind fucket var dock hur alla (inklusive fabriksarbetarna) fick veta vad fan som var på gång: i tidningsartiklar dagen efter att USA släppt den första atombomben på Japan.

"Nå just så. Tidningen säger att jag hållit på och byggt en bomb som suddar ut skillnaden mellan gud och människor. Vem kunde nu trott det..."

Staden i Tennessee, som så småningom fick namnet Oak Ridge, var inte ens den enda hemliga staden. Medan Oakl Ridge byggdes i Tennessee för arbetarna som tog fram materialet som behövdes för bygga bomberna höll byggnadsarbetare (som inte fick veta varför de byggde) att resa en annan hemlig stad i Los Alamos, New Mexico, nordväst om Santa Fe. Den här nya staden, känd som "Site Y" hos de få militärer som kände till saken, skulle fungera som ett avskilt hem för de vetenskapsmän och ingenjörer som höll på med projektet för att avsluta deras arbete.

Och just det, att man råkar bo mitt i öknen i New Mexico, är ganska lämpligt utifall du skulle råka, du vet, smälla av en atombomb någon gång.

Här står Oppenheimer med entourage och solar sig i efterstrålningen av mittpunkten av ett jävla kärnvapentest

Allt som allt gav Manhattanprojektet jobb till 130,000 personer, varav många bodde i hemliga städer och inte hade någon aning om vad de höll på med. Kort sagt, om du var teknolog eller fysiker omkring tiden för kriget var dina första år ute från universitetet som att vara en av rollfigurerna i Lost.

Los Alamos är fortfarande hem för Los Alamos National Laboratory, en av de största arbetsgivarna i New Mexico. Idag är Oak Ridge en ganska typisk småstad, förutom att de sjunger "We won WW2" varje gång deras gymnasielag i amerikansk fotboll åker på stryk.

"U-S-A! U-S-A! U-S-A!"