An Insult to the Dead

Visste du om att "Texas" i Norge, blivit en slangsynonym för något galet? Som i: "Okej Ole, lägg ifrån dig kaststjärnorna innan allt blir helt texas här!" Uppenbarligen har det använts i åratal (även om jag inte kan minnas det trots att jag bodde i Oslo i tre år) men det är fortfarande en intressant tanke att om tusentals år är detta det enda man kommer ihåg, långt efter att alla glömt bort att det en gång fanns en delstat med vissa självbildsproblem.

Det kan kännas som småjävligt att få hela sin stolta historia förminskad till ett småförolämpade uttryck som sedan överlever dig, men som du kanske kommer ihåg om du följt bloggen ända från början, har jag tidigare skrivit om folk vars smeknamn gjort exakt det. Hade du till exempel hört att...


"Idiot" började en beskrivning på vanligt folk
Du har säkert hört att en gång tiden kunde du gå till doktor och diagnosticeras som "idiot". Fram till 1960-talet var det nämligen en klinisk term för någon med IQ på under 30, medan personer med IQ på mellan 30 och 65 gick under det knappast mer smickrande begreppet "imbecilla". Men om man går riktigt långt tillbaka det fanns en annan slags fanskap på gång.

Rent etymologiskt kommer ordet "idiot" från det grekiska idios som betyder en egen eller självständig person, en rot som förekommer till exempel i "idiosynkrasi". Så, ursprungligen var en idiot helt enkelt en enskild person, men inte enskild för att han var för dum för att kunna öppna dörren och därför var fångad i sitt eget hem.

Etymologin till uttrycket  "din mamma är som ett dörrhandtag för att hon tar alla i hand" är dock ganska klart. 

 I det gamla Grekland användes betydelsen för en vanlig person, dvs motsatsen till en offentlig innehavare av ett ämbete (ja, du läste rätt: på den gamla, goda tiden fanns det inte en enda politiker som var idiot...) Men, på denna tid så var en av följderna av att vara vanlig nästan alltid att man var outbildad. Och du kan säkert gissa vart detta är på väg... Det tog med andra ord inte speciellt länge innan överklassen började utveckla termen från "det vanliga folket" rent generellt till "det där korkade vanliga folket" och så var det bara följa backen neråt tills man på 1970-talet slutade kalla Downs syndrom för "mongoloid idioti".

Och så blir ett uttryck av antikt klassförakt något man kallar varandra på skolgården. Det är som om man skulle resa ett par tusen år framåt i tiden och upptäcka att läkare diagnostiocerar låg-IQ-typer som "Jokeritfans" eller "flyger Ryan Air".



"Pryd" var en komplimang förvandlad för att dissa kvinnor som inte ville ha sex
I en kultur där du inte kan visa en ammande bröstvårta på Facebook av rädsla för att det skall korrumpera tittarnas oskyldiga små sinnen, är det fortfarande en förolämpning att kallas för pryd, då detta ger en bild av en övernervöst stroppig och irriterande jävel som insisterar på att innehav av könsorgan är något som endast personer utan hyffs och pli håller på med.

Men åkte man tillbaka till Ye Olde France och kallade en kvinna för pryd gav du de facto henne en komplimang. Ordet kommer till svenskan via prudefemme, dvs en rättskaffens, modig och stolt kvinna. Om du precis insåg att "pryd" och engelska "proud" (stolt) ser rätt så lika ut så är det naturlitgtvis för att de back when betydde samma sak.

Det stackars ordet hade dock en obekväm resa norrut. När det oskyldigt klev av båten i Sverige hade det visserligen kvar en smula av sin ursprungliga betydelse, men det tog inte många minuter innan broskis i knäbyxor lyckades förvandla det till en förolämpning. Det förvanskades nämligen snabbt till att betyda att en kvinna gick omkring och var rädd för att bli förförd, rätt snart efter det till en gammal kärring som (medveten om att förföreri knappast är troligt) blivit överdrivet from och andäktig, och slutligen till någon kvinna som verkligen inte alls skulle tacka nej till lite förföreri men låtsas som motsatsen för att inte tappa ansiktet.

"Inget förföreri för mig, tack!"

Så i grund och botten har det handlat om att någon kvinna varit för stolt för att ligga med en massa slemiga typer, som sedan hämnats genom att förvanska ordet till att få det se ut som att stolthet är en ganska skitig egenskap att ha. Är inte språk fascinerande?



"Dunce" var en smart kille vars namn förvandlades till en förolämpning av folk som inte höll med honom
Målet för varje politisk rörelse är att förvandla sina meningsmotståndars ideal till ett skällsord. En gång i tiden betydde "kommunist" bara ett uttryck för partitillhörighet, nu är det alla strax till vänster om George Dubya och jag antar att det är motsvarande sak när det kommer till "nazi" (okej, det skall erkännas att det ibland är rörelserna själva som förosakar detta). Nå, anyhoo, så beslöt en sådan rörelse att göra sina meningsmotståndares ledare till måltavla genom att använda hans namn under betydelsen "dumhuvud".

Ordet i fråga är det engelska "dunce" som kommer från John Duns Scotus, en av sin tids största tänkare. Han var en inflytelserik 1200-talsfilosof, föreläsare och teolog så berömd för sin skarpa hjärna och komplexa argument att han var känd som "the Subtle Doctor". Detta har mindre att göra med att hans försiktiga prostataundersökningar eller att han flög runt i en telefonkiosk och kidnappade kvinnor, utan mer om hans nyanserade och insiktsfulla åsikter om i stort sett allt. Hans följare kallades Dunsmen, och under ett par århundraden lärde man ut hans filosofiska doktrin runt omkring på Europas mest berömda universitet.

Dessutom grundade han tydligen the Crips

Men hur kommer det sig då att termen nu i engelskspråkiga länder blivit ett någorlunda artigt sätt att kalla någon för dumjävel? Jo sidu, Duns levde på sluttampen av medeltiden, och vid 1500-talet hade Europa börjat få smak på det här med renässans. Dunsmännen (eller, vid det skedet, Dunsarna) var negativt inställda till det de kallade "ny lärdom", och blev därför dissade av en ny generation av snillen som tyckte att deras traditionsälskande bara var dumheter. Vid 1600-talet hade namnet Duns blivit substantivet "dunce", på samma sätt som någon sarkastiskt kallar en fjant för Einstein, men att vi sedan glömmer bort vem Einstein var och hans namn blev synonymt med en person så dum att han blir överkörd av en parkerad bil.

Det skall dessutom tilläggas at Duns Scotus dog 1308. Hans moståndare var således så effektiva i sitt dissande att namnet förfrande betyder dumhuvud mer än 700 år senare.



"Amatörer" var mycket mer respekterade än "professionella"
Om du idag googlar "amatör" så... ...nå, om vi skall tala klarspråk finns det idag exakt en orsak att någon skulle googla "amatör", och det är verkligen inte för att man är intresserad av OS-brottning.

"Wow, kolla på det där kastet! Barely legal!"

Vi hör ordet "amatör", och om vi inte genast tänker "dogging", så tänker vi "dilettant", eftersom vi lärt oss att om någon t.ex. klantar sig på jobbet dyker någon lokal Walter Sobchak upp och skriker om fucking amatures! Men meddelandet är i alla fall klart: Om du inte får betalt, så tar folk inte dig på allvar.

Back in the day så var dock amatören inte den hemsnickare vi tänker oss. Ursprunget för ordet är franskt och deriveras från latinets amare (att älska) och betyder ordagrant någon som håller på med stuff av ren kärlek till det den gör istället för att ta betalt för det som en annan prostiuerad. Aktiviteten ifråga kan till exempel vara musik, konst, revisorer som höll på med matematik, munkar med genetik eller bokbindare med elektromagnetism. Eller varför inte gentlemannaforskare som t.ex. Charles Fucking Darwin.

Amatörer kunde nämligen tacka nej till betalning, för de var tillräckligt rika för att redan ha sina pengabingar att simma i. Amatörforskare gick till och med så långt som att påstå att införande av pengar i ekvationen skulle förolämpa deras heder och på något sätt förringa deras ädla mål.

Men hur det nu var så genomgick vetenskapen då en våg av professionalisering och rikemansforskarna fann sig plötsligt i samma båt som fiffiga uppkomlingar som de facto hade lust att kunna försörja sig. Proffsen slog då ihop sig och började att attackera amatörernas arbeten och arbetsmetoder. Detta höll på så länge att folk började bli övertygade om att någon som inte fick betalt inte var lika duktig som en som gjorde det. Och det var på den vägen som ordet slutligen bands upp till porr, vilket betyder att inom något decennium eller så kommer "amatör" uteslutande att betyda "person som har sex i dålig belysning".

A Country Without Name Someplace

När du funderar på namn på länder... ...okej, vi kan vara allvarliga. Du funderar rätt sällan på namn på länder, utan mer eller mindre utgår ifrån att ett specifikt land heter så för att [lägg in någon tråkig orsak du sov igenom på gymnasiehissan]. Men kanske du borde sovit bort bakfyllan på mattelektionen istället, för några av orsakerna att länder heter som de gör är ganska konstiga. Ta till exempel...


Madagaskar: För att Marco Polo blev förvirrad
Innan han flyttade till Sverige för att börja sälja pikéskjortor så var Marco Polo en kroatisk venezian som ljög ihop Marco Polos resor, en av historiens mest berömda reseskildringar. Han råkade dock bli tillfångatagen av genuesarna och medan Polo satt i finkan i Genua berättade han om alla magiska platser  han besökt på sina resor (och en hel del annat som han stal av andra och/eller hittade på) för cellkamraten Rustichiello da Pisa, vilket da Pisa tecknade ned i brist på annat att göra. För att fängelse, remember...

En av de intressantaste detaljerna handlade om en "ädel och vacker ö, och en av de största i världen, ty den är över 4000 mil i omkrets". Invånarna på denna briljanta holme åt heller inget annat än kameler och stället fullkomligt kryllade av "leoparder, björnar och lejon", för att inte tala om "fler elefanter än något land på jorden". Polo kallade denna briljanta plats för "Madeigascar" och hans beskrivning är så pass medryckande att man nästan kunde tänka sig att han hittat på allt själv (denna gång hade han dock inte det).

"...och eldsprutande enhörningar, och rambokatter, och..."

Men. Vet ni vad det finns gott om på Madagascar? En massa djur som inte finns någon annan stans på jorden, till exempel ringsvansade sådana som like to move it, move it. Vet ni vad det inte finns en enda satans av? Elefanter. Eller för den delen leoparder, eller björnar, eller lejon och om du frågar befolkningen hur kamel smakar skulle de troligtvis tro att det är någon pervers eufemism.

Som vi redan noterat ett par gånger så var Polo som sagt full av skit, och hade i misstag (och rejält felstavat) beskrivit Mogadishu, en stad på Somalias kust sisådär 3000 km norrut på Afrikanska fastlandet.

Here be camel-eaters

En portugisisk upptäckare, som olikt Polo de facto besökte ön, försökte att döpa ön efter Sankt Lars två århundraden senare, men vid det skedet var det för sent och Polos felstavning hade fastnat. Till och med det ursprungliga Malgasyfolket, vars språk inte ens kombinerar bokstäverna "sk" hade börjat att kalla namnet Madagasikara.



Salomonöarna: Antogs vara Kung Salomos skattgruvor
Kung Salomo var en biblisk kung över Israel som var känd för sin stora visdom, sin vilja att önskebena småbarn och sin shitload av guld. Du har kanske hört talas om Kung Salomos skatt eftersom en 1800-talsroman populariserade idén om att det finns bortglömda gruvor där alla dyrbarheterna fortfarande ligger och skräpar. En del är till och med fortfarande övertygade om detta. Men som ofta är fallet så fanns det en gnutta sanning i all fiktion och även före romanen hade man sökt efter Salomos bling sedan bibliska tider.

"För att hitta Salomos skatt måste vi tänka som Salomo. Snabbt, hit med en baby och en såg!"

Och således sökte generationer av hoppfulla skattsökare runt i Israel utan att finna minsta guldmynt, för att inte tala om en hög med guld som skulle få Smaug grön av avund. Så de sökte en bit bort från Israel. Och sedan lite längre bort. Och sedan lite längre bort. Hur långt bort frågar du? Tänk Australien långt bort...

Det är sisådär 12000 km. Logiken, och jag använder det ordet rätt liberalt nu, kom från den spanska 1500-talsbyråkraten Pedro Samiento de Gamboa, som av vice-kungen av Peru fick i uppdrag att skriva om Inkarikets historia. Så han dök in och blev fascinerad av folkets rika historia och legender, men vägrade trots det att acceptera att urinvånarna byggt upp en så rik och avancerad civilisation, för att rasism. Så han kom upp med teorin om att Inkafolket hade seglat till den Nya Världen från Terra Australis Incognita, en mytisk kontinent som man då trodde att existerade på södra halvklotet (och som sedan gav namn åt Australien efter att folk märkte att det var mindre guldfylld myt och mera giftfylld horror show). Andra hade även spekulerat att denna plats skulle ligga i trakten av Ofir, landet som bibeln påstod att var källan för allt Salomos guld och hasta lasagna så hade de Gamboa kommit fram till att Salomos skatt måste kommit from a land down under.

Hans teori var tillräckligt övertygande för att man skulle skicka iväg en expedition för att plocka upp lite mytiska rikedomar och bitches, så man seglade österut från Peru i över två månader, tills man nådde land, inte i Australien utan på en ögrupp till nordost. Naturligtvis fann de exakt en färre guldstashar än de hoppats på, men ryktet om deras expedition hade blivit så populärt att folket därhemma hade börjat kalla platsen för Salomonöarna, and there we have it...



Venezuela: Döpt efter Venedig... ...av någon orsak
Idag så betraktas Venedig ofta som något mellanting mellan museum, kö och långsamt sjunkande filmkuliss där irriterande turister tar selfies medan förbannade gondoljärer visar fingret i bakgrunden, men under över tusen år så var det en av de rikaste och mäktigaste platserna på jorden. När Columbus drog iväg västerut hade denna makt falnat en aning, men trots att mer eller mindre resten av Europa gaddade ihop sig kunde Venedig till slut vinna, med fransk hjälp. Fortfarande en viktig plats, således.

Men, intresset för Venedig tappades dock när nyheterna från Nya Världen började att sippra ut, ni vet, mytiska länder, städer av guld och nakna brudar absolut överallt. Columbus gick till och med så långt att han påstod sig hittat själva Edens Lustgård™, rakt där på nordöstra spetsen av Sydamerika. Och om det inte var EL™ så var det minsann ännu bättre än något Gud kunnat hitta på.

Men vad har då detta med Venedig att göra? Jo sidu, strax efteråt dök tre andra (sannolikt nyktrare) upptäckare upp pål samma plats som Columbus beskrivit och deras åsikt var ett ganska rungande "Meh!". Alonso de Ojeda, Amerigo Vespucci och Juan de la Cosa besökte alla kusten som Columbus skröt om och det som platsen saknade i fruktträd med pratsamma reptiler hade den i överflöd i from av urinvånare som bodde i sådana här:

När de duckat undan alla giftpilar som sköts mot dem, och rent generellt undvikit att ätas upp (upptäckarna var nämligen övertygade om att befolkningen var kannibaler) så småpratade de en smula om hur den här platsen typ totalt såg ut som Venedig. Så fastlandet döptes till "Lilla Venedig" eller Veneziola på spanska, ett namn som med smärre stavningsändringar fortfarande är kvar. Hur de dock sammankopplade några stylthyddor med en av de största och rikaste städerna i världen kan man dock fråga sig.



Amerika: Döpt efter... ...nå, det är lite oklart
Som alla vet så upptäcktes Amerika av Columbus (i alla fall om man inte räknar alla andra som gjorde det före honom). Men oberoende, varför heter då kontinenterna Amerika, medan allt Columbus fick döpt efter sig var ett litet fisland känt för knarkbaroner, marxistgerilla och Shakira?

Nå, historien du säkerligen hört är att namnet kommer från Amerigo Vespucci, en florentinsk pimp/upptäckare som i ett brev beskrev hur han nådde amerikanska fastlandet mer än ett år före Columbus. År 1507 nådde detta brev fram till den tyska kartografen Martin Waldseemüller, som var den förste som använde benämningen Amerika, den feminina formen av Vespuccis förnamn. Enkelt eller hur?

"Florentinare... ...är.. ...alla... ...mulkkun. Bra, då vet vi det."

Ja, det kan man ju tycka, utom att lite beroende på vem du frågar så är de breven antingen förfalskningar, eller så var Vespucci renässansens svar på Thomas Edison, dvs en tjuvaktig jävel, som roffade åt sig äran från andras upptäckter). Till och med Waldseemüller började tvivla på påståendena och tog bort alla referenser om Amerika från sina senare kartor. Men då var det så dags, namnet hade redan blivit etablerat och användes av andra kartografer.

"Haters gonna hate Lefa, LOL! #justsayin"

Eikä tässä vielä kaikki. Andra teoretiserar att Amerika redan var ett vedertaget uttryck när Waldseemüller tryckte upp sin karta och att han bara antagit att namnet kom från Vespuccis förnamn, medan det egentligen handlade om "Amerrisque", en indianstam som bodde i Nicaragua och som både Columbus och Vespucci infekterat och förslavat  besökt. En del menar till och med att Vespucci ändrade sitt förnamn från Alberico till Amerigo, för att det skulle låta mer som Nya Världen och på så sätt säkra ett långt eftermäle.

Eikä tässä vielä kaikki. Ytterligare en del andra är av åsikten att namnet varken kommer från Amerigo eller Amerrisque utan av Richard ap Meryk, en rik, walesisk köpman från Bristol som upptäckte absolut fuck all, men som slängde fyrk på alla som gjorde det för honom. Enligt denna teori skulle John Cabot ha karterat ut kusten från Newfoundland till Nova Scotia ett årtionde före Waldseemüller och som huvudsaklig betalare av expeditionen skulle ap Meryk ha förväntats att få upptäckter uppkallade efter sig.

Fan vet...

The Opposite of Hallelujah

Det kan hända att någon av er är som vissa tidigare BD:are och numera kulturskribenter jag känner. I sådana fall ligger ni just nu troligtvis hemma, iklädda monokel, begravda under de utrivna sidorna ur orkesterpartituret till Tjajkovskijs 6. symfoni och röker pipa. Och i sådana fall är detta inlägg inte riktat till er.

Resten av er utgår jag ifrån att, även om ni inte är experter på exakt varje subgenre inom västerländsk konstmusik de senast 1000 åren, känner igen en hel del stycken och är medvetna om hur de upptagits i populärkulturen. En del används i filmer, eller TV-serier, eller riktigt, riktigt stora TV-reklamer, men poängen är att man hör dem varje dag. Du kan gnola med dem om de råkar dyka upp, du får dem att fastna i huvudet och du har fullkomligt missat vad de egentligen handlar om. Och min tippning är att några av dem är...


Hallelujakören av Georg Friedrich Händel
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Standardstuff på adventskonserterna de senaste 10 åren, men även utom det så är sången legendarisk inom populärkultur. Varje gång du behöver en känsla av episk glädje som enbart kan beskrivas av en shitload av folk som skriksjunger HALLELUJA!!! för full hals drar man fram lite Händel, Den används inom religiösa filmer, den används överdrivet varje gång något bra händer i knaskomedier eller tecknad film och du kanske har gnolat på den för dig själv efter någon mindre, personlig vinst. De flesta vet dock naturligtvis att det typ har något med Jesus att göra. Så den handlar väl om jul eller påsk eller något...

Orginalsammanhanget:
Nja, inte exakt. Eller, jo, det stämmer att Hallelujakören handlar om Jesus, den är trots allt från Messias, ett körverk som enbart handlar om Jesus, men just Hallelujakören är ganska långt soundtracket till hans andra besök på jorden.

Det här

Det är Domedagen och denna gång har JK beslutat att regera över oss från ett svart monstermoln medan vi kollapsar runt omkring i varierad grad av påklädnad. Det finns nämligen en ganska explicit tidslinje i Messias. Varje sats berättar något om Jesus liv, från början till slutet till... ...efter slutet. Texten ur Hallelujakören är tagen ur Uppenbarelseboken, allmänt erkänd som bibelboken när skiten flippar ur. Vi jublar och skriksjunger medan Jorden går under runt omkring oss. Följande bok heter förihelvete till och med "Efteråt".

När Jesus uppenbarligen blir huggen i nacken med Berlins TV-torn.

Det sägs att när han hade skrivit färdigt Halleluja så hittades Händel gråtande med noterna i famnen. När hans assistent frågade vad som var fel svarade Händel att "Jag tror att jag såg Guds ansikte i musiken", vilket i och för sig skulle skrämma skiten ur mig också.

Men Händel hade å andra sidan alltid varit något av en dramaqueen.

Brudkören av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
På samma sätt som Hallelujakören har blivit närmast klichéartad inom vår världsbild så känner du igen Brudkören av Wagner, utom om du aldrig varit på ett bröllop, eller aldrig sett ett i TV, eller levat under en sten i Nagu hela ditt liv. Den har spelats på allt från kyrkoorgel till fullstor kazoo-orkester när bruden går ner längs med mittgången och när du hör den vet du att bruden äntligen är på kommande. Enkelt eller hur.

Orginalsammanhanget:
Inte alls enkelt. Sången är tagen från Wagners opera Lohengrin där "Brudkören" de facto sjungs av hjältinnan Elsas kammartjänarinnor, efter att hon just gift sig med sin nya man, svanriddaren Lohengrin. Ha, vilket tassigt missförstånd. Det har ju folk haft fel om i åratal... Och ajo, efter att sången är slut så passar Lohengrin på att mörda skiten ur fem bröllopsgäster före han dumpar Elsa.

Men såg fabulous ut medan han gjorde det...

Om det inte redan klarnat på grund av allt mördande så bör det noteras att Lohengrin inte är en särskilt glad opera. Äktenskapet pågår som sagt i totalt två sånger, varefter Lohengrin lämnar Elsa, och, det här ju trots allt opera, Elsa dör av sorg. Så orgelmusiken du hör före bröllopet handlar mindre om "yay, nu skall vi gifta oss" och mer om "ALLA SKALL DÖ!" Man kunde helt enkelt lika bra använda soundtracket från Jaws.

På vissa håll räknas det inte riktigt som ett bröllop innan någon drar svärd

O Fortuna av Carl Orff
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Söker du efter skrämmande dramatisk musik för att förstärka känslan i din vampyrfilm? Försöker du desperat att få någon slow motion-repris i din dokusåpa att verka intressantare än vad den är? Har du en film på en gullig kattunge och vill skoja till det med ett löjligt überdramatiskt soundtrack med trumpeter och skrikigt nonsenslatin? Då är O Fortuna ur Carmina Burana det du letar efter. Du har hört det i allt från filmer till TV-serier till reklamer (se ovan) och varje gång när något måste poängteras hur satans ansiktssmältande dramatiskt allt är.Den har även använts i så mycket politisk propaganda att till och med jänkarna själva börjar se det ironiska. Om "jag är väldigt, väldigt allvarlig" var en sång skulle den heta O Fortuna...

Orginalsammanhanget:
Medan musiken skrevs på 1900-talet så är all text ur Carmina Burana tagen från över 200 medeltida dikter om a) obesvarad kärlek, b) hur löjlig kyrkan är, c) like, the government, man och d) grogg. Om det där låter som poesi någon emogymnasist skitit ur sig, så är det precis just det.

Den sista raden är, bokstavligen, "gråt alla med mig!".

Den hyperdramatiska O Fortuna är nämligen bara ett stenhårt stycke som råkade hängas på en knasig dikt skriven av någon medeltidsstudent. Texten handlar om otur i spel och att spela bort sin skjorta, lite som om man skulle arrangera Achy-Breaky Heart för orkester och operakör. Och alltsamman är skrivet av en tysk som ville fira "människoviljans triumf genom sexuell och holistisk balans." Tips från coachen: Tysk sexuell och holistisk balans på 1930-talet var inget du ville drabbas av.



Valkyriornas ritt av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Det här är kanske det mest kända exemplet på dramatisk musik, någonsin. Den har använts i den berömda helikopterscenen i Apocalypse Now, Looney Tunes, Simpsons och otaliga andra filmer och serier där folk är på väg att dra ut i strid. Till och med de helt okunniga om nordisk mytologi vet ungefär hur en valkyria ser ut pga detta musikstycke.

De här brudarna

Så när detta stycke spelas i Wagners opera Die Walküre, så utgår man ifrån att man ser ett gäng stenhårda krigardamer som sparkar röv på scenen.

Orginalsammanhanget:
Eller, typ, ingenting. Och inte ingenting som i "damerna har inte kastat sina spjut ännu", utan snarare ingenting som i "lamporna är släckta, ridån har inte gått upp ännu och bokstavligen ingenting händer".

Jepp, sången spelas som en ouvertyr, dvs före operans tredje akt börjar. En av de coolaste och stenhårdaste fightsångerna någonsin spelas medan publiken snällt sitter och tittar på en ridå. När denna går upp och man äntligen ser några valkyrior så spelas resten av stycket i bakgrunden medan åtta av dessa kommer in på scenen och hälsar på varandra före dagens arbete. Inget fightande, inget härjande, bara en hop damer som står på ett berg och pratar skit runt något slags fornnordisk motsvarighet till kontorskaffekokaren. Det är som börja ett avsnitt av Friends med att byta ut klappklappklappklapp-sången mot en serie explosioner.

Eller att fokusera en hel James Bond-film på personalskyddsavdelningen

Remember the Name

Tänk dig att du har ett namn som förvandlas till ett vardagsord och fortfarande används hundratals år senare. Inte så illa eller hur? Men tänk dig nu att det ordet plötsligt får betydelsen "är lite för närgånget intresserad av sina husdjur", så är saken inte fullt så rolig längre. Och före du börjar påstå dumheter som att risken för detta är ganska liten så skall du ta i beaktande att du mycket möjligt har använt ett sådant ord idag...

Som jag tidigare nämnt har en del människor för alltid blivit kända för eftervärlden pga sina pinsamma smeknamn, men som vi snart skall se kan det även hända utan att vara känd som "Den Förhäxade" bara för att man har lite för få förfäder...


Nicolas Chauvin

Ordet:
Chauvinist, som i "naturligtvis vet jag vad chauvinist betyder ditt sexistiska as!"

Mannen:
Nicolas Chauvin var (enligt utsago) en tidig 1800-talssoldat i Frankrike och Napoleons största fanboi. Och när han inte vitt och brett förklarade hur lysande kejsaren var fördrev han tiden med att bli stucken med bajonett. Han påstås ha blivit sårad totalt 17 gånger, alla framifrån, fått tre fingrar amputerade, en axelfraktur och ett vanställt ansikte. Men trots detta så vägrade Chauvin att call it quits, utan återvände gång på gång ut på slagfältet, driven av sin något överdrivna tillgivenhet för Boney.

"Det är dessutom bögigt att röka med mer än två fingrar."

Med andra ord så var nissen en verklig kombination av inspektör Closeau och Smithers från Simpsons. Och medan Nappe själv var tillräckligt tacksam för att belöna sin stalker med en liten pension, så ansåg i stort sett alla andra att Chauvin var en stor jävla fjant som drog det här med "patriotism" en aning för långt. Efter att Napoleon mött Abba (till skada för bägge, och framför allt mänskligheten) blev dock hans namn en synonym för en på gränsen till dumhet fosterländsk person. Både böcker och skådespel har skrivits om stackaren, så exakt hur stor del av hans liv som faktiskt ägde rum och vad som är uppdiktat är idag en smula oklart

Sisådär 150 år senare anammades ordet "chauvinist" av 60-talsfeminister som sökte efter ett bättre ord än fascist för att beskriva män som är oförklarligt övertygade om sin egen förträfflighet. Den nya betydelsen överskuggade snabbt den gamla, men har fortfarande inte ändrat på att Chauvin hade fel i huvudet...



Leopold von Sacher-Masoch

Ordet:
Masochist, som i "Aj, du hejar på QPR? Är du något slags masochist?"

Mannen:
Vi vet alla att ordet "sadist" kommer från den plågsamma hissmusik som framförs av 80-talssyntarna Sade och av att få njutning av att tvinga folk att lyssna på Smooth Operator. Eller något ditåt... Anyhoo, Leopold von Sacher-Masoch var motsatsen till det.

Mestadels är von S-M (en inte helt opassande förkortning) känd för sina romaner som uppenbarligen är mycket häftiga om man kan läsa tyska, eftersom i stort sett inget är översatt. Men en roman, som ÄR översatt är Venus i päls, där det enda författaren glömt är att ha med är "Hej Bullen...".

Venus i päls är nämligen inte så mycket en roman som en memoar, eftersom Sacher-Masoch nämligen hade en älskarinna vid namn Fanny Pistor (notera här att jag helt undvek att komma med en snuskig ordvits). De älskande(?) tu upprättade ett kontrakt som gick ut på att Leopold skulle vara hennes slav i sex månader, med det enda förbehållet att hon skulle gå klädd i päls så ofta hon kunde och speciellt när hon var på "elakt humör". Ni kan säkerligen se vartåt detta barkar.

Told you...

Och hey presto, så fick vi ordet masochism efter att den synnerligen tyske Dr. Richard von Krafft-Ebing uppfann termen i sin ärkebok "Psychopatia Sexualis", med fotnoten att Venus in Furs även är en lysande låt av Velvet Underground. Sacher-Masoch avskydde dock termen och protesterade högljutt, men slängdes ut från Krafft-Elbings kontor efter att han fått utlösning efter att någon slagit honom på käften (inte historiskt belagt).



Charles Boycott

Ordet:
Bojkott, som i "VA?! Får man inte gå till Claes Ohlson utan byxor? Nu helvete bojkottar vi dem!"

Mannen:
Kapten Charles Cunningham Boycott var en brittisk 1800-talshyresvärd med uppgiften att se över lite irländsk åkermark, vilket vid tiden gick ut på att betala irländarna så lite som möjligt medan man samtidigt skinnade dem på så mycket hyra som möjligt.

"Tror du att det här är lätt för mig va? Jag har faktiskt både fru och skägg att försörja."

1880 ledde dåligt väder till en dålig skörd, vilket i sin tur ledde till att hyresgästerna hade problem med att betala sitt arrende. Boycott tog sig dock an deras bryderi genom att höja hyrorna, sänka lönerna och att slutligen be dem att samla upp sitt stuff och dra åt helvete. Att vräkning på denna tid och plats i mångt var det samma som döden, rörde heller inte Boycott nämnvärt. Så när han följaktligen försökte att vräka 11 hyresgäster tyckte resten att samhället att enough var enough och började att frysa ut honom. Arbetarna vägrade att skörda hans grödor, brevbäraren vägrade att hämta hans post, fisken vägrade att nappa och så vidare. Men eftersom hans Boycott helt var beroende av sina underbetalda irländare för att hålla jordbruket igång, så skrev han till en mängd tidningar i London om hjälp och för att få någon att prata med.

Den brittiska överheten blev naturligtvis rasande av Boycotts fall, speciellt delen där några osnutna irkkun börjar jävlas med en rik person. Så 50 man ställde upp för att rädda Boycotts skörd, plus ytterligare 1000 soldater för att skydda dem från de förbannade lokalinvånarna (vilket inte alls låter överdrivet). Och efter att ha gått i 9 timmar till gården (ingen på Irland lät dem hyra hästar) välkomnades de av Boycott genom att genast sättas i arbete och att få betala för potatisen de åt.

I slutändan blev det dock för dyrt att genomföra sådana här Live Aid-operationer varje gång en sniken jordägare blev en pariah i samhället och "bojkottande" hade blivit en sak.



Etienne de Silhouette

Ordet:
Siluett, som i "Jag tittade upp och såg hjärtformen som bildades av siluetten på Matt Damon och Ben Affleck som hånglade".

Mannen:
Etienne de Silhouette var en man med ett uselt jobb: Finansminister under Ludvig XV. Hans nakki var att på något sätt bromsa upp kungens slösande, finansiera 7-årskriget, hitta pengar till kungens älskarinnor och på något jävla vänster hålla nationen flytande. Och då skall man komma ihåg att det här var en person som behövde sju personer för att ta på sig sin skjorta på morgonen.

Ni vill inte ens tänka på hur många som krävdes för strumpbyxorna...

Så Silhouette var tvungen att ta till för tiden ganska drastiska medel. Han skapade den "allmänna subventionen", vilken i stort sett var en skatt på yttre tecken på välstånd, som t.ex. lyxvaror som dörrar, men som trots detta inte lyckade skrapa ihop mer än ca 20% av utgifterna. Han beordrade därför också att man skulle konfiskera och smälta ner alla guld- och silverbestick man kunde få tag på.

Han gick så hårt fram att där han passerat kunde adelsmännen inte på samma sätt som tidigare beställa skulpturer på sig själva eller smickrande målningar som lämnade bort bönderna de stod på för att se längre ut. Detta gav namn till siluetten, ett enkelt papperutklipp på en persons profil, döpt efter skatteindrivaren som gjorde snuskigt rika personer till skuggor av sina forna jag, dvs aningen mindre rika. Och i slutändan visade Steve Jobs ett anmärkningsvärt sinne för ironi när han använde dem i reklamen för de äldsta och dyraste versionerna på iPod.

Skall DET HÄR kallas för utveckling?

Rebuilding the Symbol

Hela poängen med att använda en symbol är att den visar en mening och sparar plats - om man till exempel ritar en bild av en streckgubbe med klänning på en dörr behöver man inte skriva ut "rum där damer kan göra sig av med oönskade kroppsvätskor". Men det är intressant att vi ibland glömt bort vad den egentliga meningen varit, men fortsatt att använda symbolen i alla fall...


Hjärtsymbolen handlar om preventivmedel (och skräppor)
Det är en av den mest otvetydiga symbolen någonsin och kan hittas överallt från kort till choklad till smycken till sjömanstatueringar. Symbolen har de facto blivit en så naturlig del av vår vardag att det lätt glöms bort att den över huvud taget inte ser ut som ett hjärta. Nå, det finns en hel del ganska övertygande indicier att det aldrig var tänkt att det skulle vara ett sådant.

Ursprunget:
Ett romersk preventivmedel. Om man börjar söka efter hjärtsymboler så hittar man de första på romerska mynt som det här:

Så <3 och slaveri på en industriell nivå har samma ursprung...

Men det där är inte tänkt att föreställa någons hjärtmuskel, utan fröhuset på silphiumplantan, en växt så uppskattad av romarna för sina profylaktiska egenskaper att de bokstavligen knullade den till utrotning. Men medan den existerade så var avbildningar av fröna vanliga runt hela romerska riket, så till den grad att de dök upp på deras pengar. För att riktigt förstå hur mycket romarna tyckte om sex, så är motsvarigheten att Washington et consortes skulle ha haft bilder av kondomer på de första dollarsedlarna (även om konspirationsteorierna då skulle vara betydligt mer underhållande).

Det finns visserligen inget direkt konsensus bland historiker vad som är det egentliga ursprunget för symbolen som vi använder den idag, men de två ledande teorierna är den om silphium och "fan vet". Om det stämmer betyder det dock att den universella symbolen för kärlek egentligen började som en universell symbol för knasande, vilket gör dina gamla morsdagskort mer än en smula obehagliga.

Eller, det finns faktiskt en tredje teori på vad hjärtat föreställer, eftersom romarna tyckte om att använda dem som symbol för en kroppsdel, även om det inte var hjärtat. För att se det måste ni dock vända symbolen upp och ner. Just precis. Den där chokladlådan du köpte åt din partner på alla hjärtans dag är egentligen ett par stora, färglada pungar...



Fredssymbolen är en deprimerad streckgubbe
Fredssymbolen fortsätter att vara en av de mest inspirerande och kraftfulla symbolerna i världen, trots sin olyckliga koppling till hippien. Det kan hända att det är enkelheten och de geometriska formerna som gör den så tilltalande för våra hjärnor, men när man ser den så är det svårt att inte se det som en symbol för storslagenhet, hopp och framtidstro.

Olyckligtvis är detta en ungefärligen diametral motsatts till vad symbolens uppfinnare hade tänkt sig.

Ursprunget:
Egentligen var det tänkt att föreställa en streckgubbe, hopsjunken av desperation. Gerald Holtom, en brittisk grafikdesigner, uppfann symbolen 1958 som ett sätt att protestera mot kärnvapen. Den var dessutom något tvetydig, eftersom de flesta som såg den tolkade symbolen som två semaforbokstäver på varandra - N och D - som man tänkte sig stå för "nuclear disarmament".

Det som de flesta dock glömt bort är det som Holtom egentligen försökte visa upp: Enligt hans egna ord så föreställer symbolen "en människa i desperation". Fredssymbolen består de facto av en man som har förlorat hoppet över en värld som blivit galen och sträcker sina armar mot marken i depression och resignation.

Holtom ångrade dock ganska snabbat att han gjort denna dårdeprimerande bild, speciellt efter att den blivit populär, och försökte att ändra på den genom att svänga den upp och ner, så att armarna sträcktes upp i luften. Men den alternativa versionen fastnade aldrig, och så blev en deppig streckgubbe den inspirerande symbolen för varje progressiv rörelse på senare hälften av 1900-talet.



Ränderna på en barberarstång föreställer blod
De som någon gång varit på en raksalong i USA kan ha stött på en röd- och vitrandig stolpe utanför butiken, ungefär som en polkagris på steroider. De ger lite vibbar av snälla fabon i vita rockar, stämsång  och småstäder, men symbolen har aldrig varit tänkt som något slags varumärke, utan tidigare hade alla barberare en sådan stång utanför sina salonger, istället för något mera logiskt, soms, säg, en sax.

Det är en dolm eller hur? I slutändan är det alltid en dolm...

Ursprunget:
Det är ett bloddränkt bandage. Barberarstången dök för första gången upp under medeltiden som en symbol för barberar-fältskärar. På den tiden ansåg sig läkarna (och jag använder den titeln ganska löst här) sig lite för fina för att vara med om något så vulgärt som att karva i människor, så det jobbet föll på barberare, vars arbetsuppgifter gick en smula utöver det de gör idag. På den gamla, goda tiden höll de nämligen på med alla slags vanliga barberargrejer, som att klippa hå och trimma skägg, men eftersom de hade tillgång till vassa eggar kunde du, om du hade fyrk, även vända dig till dem om du ville ha en tand utdragen eller problem med gallsten.

"Ta det lugnt, jag skall ge dig bedövning först. Med en flaska hembränt och ett bobollsträ."

Det vanligaste ingreppet var dock åderlåtning, dvs tron på att man kunde blöda ur sig vad man nu hade för krämpa. För att göra det här så grabbade patienten tag i en stång, medan barberaren skar in i patientens handleder, låtande blodet rinna ner längs med ett bandage tillsammans med alla onda andar och zigenaerförbannelser de kunnat råka ut för och som man på den tiden trodde var upphov till sjukdomar. Och det är vad stången symboliserar.

"I dag tänkte jag ta bort lite på våtrakning, bort lite på sidorna och en starroperation, tack."

Det är dock lite svårt att förklara varför barberarna beslöt sig för att använda i stort sett den enda grej i deras jobb som involverade att dränera folk i sin marknadsföring. Det är lite som att man idag skulle göra WC-pappersreklamer uteslutande med bilder på folk som kakkar.



Julmisteln är en symbol för ond, bråd död och kastration
Varje jul så dekorerar folk världen runt sina hus med mistelkvistar och hånglar under dem, eftersom denna märkliga jultradition är det enda sättet som de får något på. Varför vi gör det är det inte särskilt många som funderar på, men skulle vi göra skulle pusshumöret troligtvis försvinna all världens väg.

Ursprunget:
Det är en symbol för rituell kastrering. På samma sätt som våra föräldrar blir smånervösa av att berätta vad de gjorde på Ruisrock 1971 har misteltraditionen förfäder som man helst inte nämner i barnsällskap. Den ena  är vikingaguden Balder, som, enligt nordisk mytologi, dödades av en pil gjord av misteln. Lyckligtvis vaknade Balder på nytt och beslöt sig för att omvandla misteln till livets i stället för dödens växt - så länge den inte rörde marken. Det är därför vi pussas under hängande mistlar, för att hålla den ovanför marken och för att symbolisera att allting är okej... ...ingen behöver mördas här... ....här är vi alla vänner, eller hur?
s
Men liksom alla folktraditioner har det även något med skräppor att göra (en tumregel bra att komma ihåg är att om man lägger folk- före ett ord så är ursprunget alltid snuskigt). De saftiga mistelbären ansågs nämligen se ut som spunk, och har de facto ibland kallats för "eksperma". Detta är inget jag tar upp nu eftersom jag vet att ni äter, utan för att det förklarar varför keltiska druider dyrkade misteln.

Som jag nämnde så hade gamla kulturer en tendens att se upp till se upp till allting ens vagt genitalrelaterat, och därför, i kombination av att misteln växte på heliga ekar, kom druiderna så småning fram till den fullkomligt logiska slutsatsen att mistlarna också måste vara heliga. Heliga ektestiklar, mer bestämt. Att skära bort misteln var således något motsvarande en rituell kastration av ekguden. Därefter hängde man plantan inomhus, för att på så sätt utnyttja den heliga skräppmagi som uppenbarligen på något sätt gav lycka i stället för dra åt sig raseriet hos gudar med sopranröster.