Borders and Shading

Gränser är osynliga linjer som får folk att titta skitigt på varandra, för att de kommer från fel sida av dem och som jag påpekat tidigare kan dessa historiska gräl leda till konstigheter om man inte reder ut dem ordentligt. Gör man inte det kan de leda till saker som att...

Argentina gör anspråk på Antarktis med hjälp av gravida kvinnor utan blindtarm

Storbritannien har genom historien varit globalt känt för att under leva under devisen "if you see a fellow in a skirt, shoot him and nick his country", men vid 1908 hade största delen av jorden redan fått tilldelat sig flaggor. Man kom då ihåg att Sydpolen och Antarktis var relativt oclaimade och gjorde följaktligen anspråk på sydkontinenten mellan 20. och 50. längdgraden väst. Man behövde kanske säkra isen av strategiska gintonicorsaker, vad vet jag...

Men naturligtvis så kunde inte andra länder låta detta bero, utan hast du mir gesehen så passade både Argentina och Chile mer eller mindre genast på att muta in sina egna anspråk, som inte bara överlappar det brittiska, utan även varandra. Lägg sedan till ett nästankrig om en hög obebodda stenar, och ett högst verkligt krig, om en helt annan hög närapå obebodda stenar, något århundrade av långsinthet och resultatet sju rätt är tre länder som är mycket, mycket gnälliga om vem som äger vilken del av denna djupfrysta ispaj.

Mmmm... iiiiiis....

För att stärka sitt anspråk byggde britterna ett kombinerat postkontor/krääsäbutik i Port Lockroy, för att visa att de faktiskt använder sitt område till något annat än att ta livet av Kurt Russel, men Chile och Argentina var på sydamerikanskt sätt tvungna att ta det hela till överdrift. Genom att bokstavligen betala folk att bo i de två minimala "städerna" Villa Las Estrellas och Esperanza under den antarktiska vintern, även känd som "Voi saaaaaatan vad här är mörkt och kallt", eftersom detta uppenbarligen på något oförklarligt sätt förbättrar deras anspråk.

Så, vad krävs då för att kunna bli en semi-permanent invånare på världens mest ogästvänliga kontinent? Nå, först av allt måste du gå igenom ett flertal rigorösa pällitest för att hindra att månader av mörker, kyla och ensamhet inte får dig att vilja re-enacta The Shining på någon oskyldig granne pga svårartad mökkihöperö. Och ajo, eftersom varje plötsligt sjukdomsfall skulle vara en dödsdom pga bristen på sjukhus är Antarktis en strängt blindtarmsfri zon. Har du en är du så vänlig och plockar ut den innan du flyttar.

Bara utifall det är en alien som vaknar av snöstormar...

Om allt detta här låter som en massa ganska onödig skit man måste genomleva för att får bo på det kanske värsta stället i världen så har du helt klart inte läst denna blogg tillräckligt ofta. Det är KLART att det bli sjukare än så... På 1970-talet tyckte nämligen den inte helt stabila militärjuntan i Argentina att det bästa sättet att stärka sina krav var att skapa "Antaktiska medborgare", så de flög sju höggravida kvinnor till ishelvetet så att de skulle kunna föda där. Och om det är något sydamerikaner kan så är det knutpatriotism, vilket fick den inte helt stabila militärdiktatorn i Chile att hoppa på denna absurda kapprustning. Till dags dato har åtminstone 10 människor fötts på Antarktis...

Och så mina vänner var det som The Others kom till...



Ön som tekniskt sett uppfunnit tidsresor
Trots sin distinkta brist på landgränser har önationen Kiribati i Stilla havet oberoende lyckats att yra till världskartan oberoende, med något som ser som att kartografen haft hicka när han ritat ut den internationella datumgränsen:

Är det där en tidszon eller är du bara glad att se mig?

Du kan sannolikt räkna ut var Kiribati ligger på den här kartan, dvs platsen som ligger halvtannat tusen km inne i imorgon. Det var nämligen så att när världen började närma sig Millennieskiftet, så kämpade Kiribati, Fiji och Tonga om titteln om den plats som först skulle få använda en tvåa i början på sitt årtal och på så vis kamma hem tonvis med fullaturistpengar. Kiribati beslöt då att använda en taktik dittills mest associerad med Ben Jonson, Lance Armstrong, Tonya Harding och Fula Slipsklubben, efter att ha upptäckt att de legalt kunde flytta sig 24 timmar fram i tiden genom att börja använda tidszonerna UTC+13 och UTC+14, två tidszoner de... ...typ hittade på själva. Genom denna finurlighet blev Kiribati den plats som först kunde välkomna det nya årtusendet med en marginal på bekväma två timmar.

Så för att summera ihop vad detta betyder: Tack vare Kiribatis två nya tidszoner har Jorden, en planet med ett dygn på ganska exakt 24 timmar, nu 26 tidszoner på en timme. Detta förorsakar en massiv kurva i den internationella datumgränsen och gör att till exempel Hawaii och Alaska befinner sig rakt norr om imorgon...



Man har varit nära att kriga om helt värdelösa stenklumpar
För många hundra år sedan kom Spanien att äga ett par helt random öar, varav t.ex. en av dem ligger bokstavligen några meter från Marockanska kusten.

Den är närmare kusten än vad bildtexten är till bilden

Efter att sedan 1400-talet bett om att Spanien skall ge tillbaka holmen så blev Marocko år 2002 till slut trötta på att försöka använda logik med spanjorer och skickade 12 soldater för att invadera tillbaka Isla de Perejil. Vilket får oss att ställa frågan: Kan man invadera något som är tomt? Eller är det bara någon internationell motsvarighet till att gena över grannen gräsmatta utan lov?

Nå, oberoende så upptäckte Spanien detta, en kris bröt ut och världen började att välja sida. Arabförbundet och OIC beslöt sig för att stöda Marockos anspråk, medan NATO och EU otroligt nog orkade bry sig så pass mycket att de stödde Spanien. Krigsfartyg började att omringa ön och en grupp med spanska kommandosoldater motinvaderade ön genom ett nattligt helikopteranfall och tog Marockanerna til fånga.

Ajo, nämnde jag att det var det här man grälade om?

Naturlig storlek

USA stegade då in och lekte good cop / world cop, vilket fick bägge sidor att dra sig tillbaka och fortsätta sitt gnabbande om vem som äger stenjäveln genom att vara civiliserat passivaggressiva.

Och dylikt kan kanske förväntas av hetlevrade sydlänningar, men kanadensare är inte exakt kända för att vara passivaggressiva och grönländare är inte kända för... ...typ något alls. Men allt detta ändrades tack vare Hansön.

Döpt efter en person så historiskt intressant att hans wikipediartikel är fylld med guldkorn som att
"His arctic journeys made him wealthy by the standards of his community". Vilket lite är som att skryta om att vara en av de längsta dvärgarna norr om polcirkeln...

Någonstans uppe i närheten av den plats obildade amerikaner tror att julgubben bor (läs: Nordpolen) finns nämligen en liten holme, ca en kvadratkm stor, precis mitt mellan territorialvattengränserna för Grönland (som är en autonom del av Danmark) och Kanada. Ingen kunde riktigt komma på vad man skulle göra med Hansön när man ritade ut gränsen, så man avbröt den vid ena stranden och fortsatte på andra sidan.

Det finns alltså ingen gräns alls mellan gränsposterna 122 och 123

Den första gången det blev trubbel (läs: någon orkade bry sig) var när den danske ministern Tom Høyem tog helikopter till holmen, reste en dansk flagga, begravde en flaska cognac vid foten av flaggstången och satte upp en skylt där det stod "Welcome to Denmark"

Detta var dock inte något som Kanada kunde acceptera sådär bara, så, efter att ha grubblat på saken 21 år skickades år 2005 en bunt kanadensiska soldater till ön för att hissa Lönnlövet över Hans och sätta upp en egen skylt om att detta faktiskt var Kanada, eh! Ungefär då började man dock att misstänka ett detta gräl var ganska fånigt, och samtal började om Hansöns framtid, där det troliga resultatet är att dela ön på mitten. Men hittills har inget formellt beslut fattats, så man får förmoda att allt rann ut i sanden och man återgick till flagghissande.



Hotellrummet som var Jugoslaviska kungadömet

Under andra världskriget drabbades det Jugoslaviska kungadömet plötsligt av en elakartad fascistinfektion och som ett resultat av detta måste kungen Petar II fly till London där han satte upp en exilkabinett och även råkade möta prinsessan Alexandra av Grekland och Danmark, som rätt fort även blev drottning Alexandra av Jugoslavien. Dessa två turturduvor spenderade därefter i stort sett resten av kriget inkurade i en svit på lyxhotellet Claridge's.

Besök Claridge's! Där Petar petar medan Balkan brinner!

I juli 1945 var kriget redan över i Europa, men Jugoslavien hade ännu inte återgått till sin förkrigstida regering. Detta var lite olyckligt, eftersom Petar II hade spenderat sina fyra år på lyxhotell med att, i brist på kabel-TV och wifi, ringa på rumsservice och oavbrutet ligga med drottning Alexandra. De väntade således sitt första barn vilken dag som helst, men problemet var att för att erkännas som Jugoslavisk kunglighet måste den nya kungligheten födas på Jugoslavisk mark.

Man tog detta bryderi till Winston Churchill, som i ett slag av storsinthet, och förmodligen under en Winston-Fucking-Churchill-nivås fylla, helt enkelt gav bort Svit 212 till Jugoslaviska kungadömet under dagen som kronprins Alexander föddes. Så rent formellt föddes den nye prinsen på Svit 212, Jugoslaviska kungadömet, Claridge's Hotel, Mayfair, mitt i smeten av London, Och eftersom det område på Balkan som tidigare var känt som Jugoslaviska kungadömet, nu pga en torris vid namn Tito, var en ny nation med namnet den Socialistiska Federala Republiken Jugoslavien, betydde det också att under en dag bestod hela det Jugoslaviska kungadömet av ett enda hotellrum.

"Everything the light touches is our kingdom. Men våga inte röra minibaren!"

You're Speaking My Language

Försöker du lära dig finska och gnäller över den till synes oändliga mängden pre- och suffix? Läser du franska och är störd på att uppenbart omänskliga grejer som broar eller munspel räknas som maskulina eller feminina? Pratar du svenska? Nå lycka till... Vi har stulit ca hälften av alla ord från andra språk och lagt till nästan 20 sätt att stava sje-ludet på, bara för att jävlas. Min poäng är, de flesta språk är krångliga, men det är inte alla som går allt out Battletoads när det kommer till svårighetsgrad...


Archi - 1,5 miljoner verbändelser
Svenska språket har två sätt att böja verb på, modus och tempus, som sedan kan böjas ungefär så här; Bellman fiser (indikativ presens), Bellman, sluta fisa! (imperativ), om bara Bellman skulle sluta fisa (konjunktiv kondistionalis)... Hänger du med så långt? Utomordentligt.

Tänkt då på att archispråket från Kaukasus har 1,502,839 verbändelser. Fundera på det en stund - en architalare kan med andra ord be dig att stritta åt helvete på dryga 10 gånger flera sätt än det finns i SAOL.

Till och med Dr. Dan Streetmentioner skulle få huvudvärk av sådant...

Förutom tempus så har archi en hög andra modifieringar, som genus (vilka det naturligtvis finns fyra varianter av, för att de typ är liberala), kasus, numerus och en hel del annan grammatik som inte finns i svenska. Till exempel så tar ett verb ändelsen -cugu om någon tvivlar på att något hänt, -ra om något möjligtvis har hänt och -er om något definitvit har hänt.

Så när man skriver "han fes" på archi, så kan talaren redogöra för vem som fes, när de fes, hur många av dem som fes, hur säker han är på att någon de facto fes, omständigheterna under vilka någon fes och troligtvis även att Bellaman inte borde äta så mycket bönor till frukost, endast genom att ändra verbet en liten aning.



Silbo Gomero - visslingar
Silbo Gomero är ett språk som "talas" av invånarna på Kanarieön La Gomera och samtidigt det enklaste på den här listan. Alfabetet har nämligen bara två vokaler och fyra konsonanter, men om du funderat på att lära dig det så behöver du ett väldigt känsligt öra och utomordentlig andningskontroll eftersom språket består till 100% av visslingar.

Den moderna versionen är en variant på ett språk som användes av ursprungsbefolkningen på öarna, innan Spanien gjorde anspråk på öarna och utraderade befolkningen, för att imperialism FTW! Men spanjorerna blev också fascinerade av detta unika sätt att kommunicera och började använda det själva. Och det används på riktigt fortfarande, lektioner i visslande är obligatoriska i skolan.

Ibland går det dock till överdrift

På svenska finns det ungefär tre grejer man kan säga genom att vissla: "Det där är imponerande", "det här kommer bli dyrt" (specifikt använt av bilmekaniker) och "Kunde ni vänligen skaka på dem, okända kvinna". Men Silbo Gomero är tillräckligt nyanserat för att kunna sprida nyheter och utlysa festligheter över enorma avstånd. Bönderna på ön kan höra en skicklig visslare närmare tre km bort, vilket gör språket mycket användbart i den branta bergsterrängen. Så om du bjuder ut någon lokalinvånares fru i smyg och han ser dig, så kan han medelst en klämmig liten melodi och på flera km avstånd förklara för dig hur mycket han tänker byta plats på ditt ansikte och din röv.



!Xóõ - 122 konsonanter
Man kan nästan gissa att det kommer att bli krångligt när namnet på ett språk innehåller ett skiljetecken. !Xóõ talas av omkring 3000 urinvånare i gränstrakten mellan Namibia  och Botswana, och medan svenska språket endast behöver befatta sig med 29 bokstäver så har !Xóõ, enligt vissa beräkningar, 122 även om man enbart räknar konsonanterna. Lyssna bara på det här...

Det låter som kinesiska talat av en tuggummikäkande pingisboll, men varje klick och plopp är fyllda med betydelse. !Xóõ har inget alfabet, och de flesta av de här ljuden saknar ens närmelsevis en motsvarighet hos oss, så språkvetare har tvingats att ta till alla slags märkliga symboler för att transkribera vad de hör. Om du till exempel:

ʘn̥ɑ̛̃́ɑ̃ɑ och sedan ǀɑ̄h̛ɑje följt av ǂˀɑɑ̄, ɡǁhɑ̀ɑ̃ och ǂɡɑ̀ɑ så har du precis gömt dig och legat och väijy på någon, skjutit honom med en benpil och sedan vägrat att hjälpa till. Var det nu sedan snällt det, ditt campande kukhuvud?!

Lingvister har teoretiserat att !Xóõ, eller något med det besläktat språk, de facto kan vara det äldsta språket i världen. När vi emigrerade från Afrika så delades vår kommunikation rejält åt olika håll och alla, utom ett litet fåtal förlorade de ursprungliga klickljuden. Vilket är synd på sätt och vis, för tänk vad Lennart Hellsing skulle kunnat åstadkomma med 100 bokstäver och ett didgeridoo-solo till?



Tuyuca - 140 genusformer
Mmm... Tuycua..., alla språks fruktade slutboss. Tuyuca är ett utrotningshotat språk talat av urinvånare i Colombia, men samtidigt kanske det svåraste språket i världen, i och med att det kombinerar de krångligaste aspekterna av redan ganska svåra språk till en Mecha-Streisand av lingvistiska busigheter. Likt finskan så är språket polysyntetiskt, dvs består av ord som i sin tur skapats genom att klämma ihop kortare ordfragment (lentokonesuihkuturbiinimoottoriapumekaanikkoaliupseerioppilas).

Tuyuca har även, enligt vissa tolkningar, 140 genus och nej, denna idé har inte knåpats ihop på något södermalmskt surdegshotell medan vänstervridna humaniststudenter diskuterar Youtubekommentarer, utan lingvistiskt är ett genus ett ljud som modifierar ett substantiv. De flesta språk som använder genus har endast två, maskulinum och femininum, men Tuyucatalarna har trimmat denna princip så långt att mopon exploderat och strittat i havet. De har till exempel ett genus som betyder "bark som inte hänger tätt fast i trädet" vilket kan användas den boktavliga betydelsen av att skala träd eller... ...typ hiphopbyxor.

Dessutom har man likt archi en hel telefonkatalog av verbböjningar eftersom det är ett evidentialistiskt språk, vilket betyder att varje gång något beskrivs så måste man inkludera en förklaring hur man man vet detta som en del av ordet. Till exempel så betyder ändelsen -wi "jag vet det för jag såg det", medan -hiyi betyder "jag utgår från det". Detta kan visserligen göra vardagliga samtal onödigt komplicerade, men det finns fördelar: Det är till exempel lite svårare att sprida konspirationsteorier när varje ord måste böjas med ett "jag har dragit det här rakt ur röven"-morfem.

Orden för "Alex Jones", "Daily Mail" och "Iltalehti" är alla de samma som "naturligtvis fullständig bullshit"

A Country Without Name Someplace

När du funderar på namn på länder... ...okej, vi kan vara allvarliga. Du funderar rätt sällan på namn på länder, utan mer eller mindre utgår ifrån att ett specifikt land heter så för att [lägg in någon tråkig orsak du sov igenom på gymnasiehissan]. Men kanske du borde sovit bort bakfyllan på mattelektionen istället, för några av orsakerna att länder heter som de gör är ganska konstiga. Ta till exempel...


Madagaskar: För att Marco Polo blev förvirrad
Innan han flyttade till Sverige för att börja sälja pikéskjortor så var Marco Polo en kroatisk venezian som ljög ihop Marco Polos resor, en av historiens mest berömda reseskildringar. Han råkade dock bli tillfångatagen av genuesarna och medan Polo satt i finkan i Genua berättade han om alla magiska platser  han besökt på sina resor (och en hel del annat som han stal av andra och/eller hittade på) för cellkamraten Rustichiello da Pisa, vilket da Pisa tecknade ned i brist på annat att göra. För att fängelse, remember...

En av de intressantaste detaljerna handlade om en "ädel och vacker ö, och en av de största i världen, ty den är över 4000 mil i omkrets". Invånarna på denna briljanta holme åt heller inget annat än kameler och stället fullkomligt kryllade av "leoparder, björnar och lejon", för att inte tala om "fler elefanter än något land på jorden". Polo kallade denna briljanta plats för "Madeigascar" och hans beskrivning är så pass medryckande att man nästan kunde tänka sig att han hittat på allt själv (denna gång hade han dock inte det).

"...och eldsprutande enhörningar, och rambokatter, och..."

Men. Vet ni vad det finns gott om på Madagascar? En massa djur som inte finns någon annan stans på jorden, till exempel ringsvansade sådana som like to move it, move it. Vet ni vad det inte finns en enda satans av? Elefanter. Eller för den delen leoparder, eller björnar, eller lejon och om du frågar befolkningen hur kamel smakar skulle de troligtvis tro att det är någon pervers eufemism.

Som vi redan noterat ett par gånger så var Polo som sagt full av skit, och hade i misstag (och rejält felstavat) beskrivit Mogadishu, en stad på Somalias kust sisådär 3000 km norrut på Afrikanska fastlandet.

Here be camel-eaters

En portugisisk upptäckare, som olikt Polo de facto besökte ön, försökte att döpa ön efter Sankt Lars två århundraden senare, men vid det skedet var det för sent och Polos felstavning hade fastnat. Till och med det ursprungliga Malgasyfolket, vars språk inte ens kombinerar bokstäverna "sk" hade börjat att kalla namnet Madagasikara.



Salomonöarna: Antogs vara Kung Salomos skattgruvor
Kung Salomo var en biblisk kung över Israel som var känd för sin stora visdom, sin vilja att önskebena småbarn och sin shitload av guld. Du har kanske hört talas om Kung Salomos skatt eftersom en 1800-talsroman populariserade idén om att det finns bortglömda gruvor där alla dyrbarheterna fortfarande ligger och skräpar. En del är till och med fortfarande övertygade om detta. Men som ofta är fallet så fanns det en gnutta sanning i all fiktion och även före romanen hade man sökt efter Salomos bling sedan bibliska tider.

"För att hitta Salomos skatt måste vi tänka som Salomo. Snabbt, hit med en baby och en såg!"

Och således sökte generationer av hoppfulla skattsökare runt i Israel utan att finna minsta guldmynt, för att inte tala om en hög med guld som skulle få Smaug grön av avund. Så de sökte en bit bort från Israel. Och sedan lite längre bort. Och sedan lite längre bort. Hur långt bort frågar du? Tänk Australien långt bort...

Det är sisådär 12000 km. Logiken, och jag använder det ordet rätt liberalt nu, kom från den spanska 1500-talsbyråkraten Pedro Samiento de Gamboa, som av vice-kungen av Peru fick i uppdrag att skriva om Inkarikets historia. Så han dök in och blev fascinerad av folkets rika historia och legender, men vägrade trots det att acceptera att urinvånarna byggt upp en så rik och avancerad civilisation, för att rasism. Så han kom upp med teorin om att Inkafolket hade seglat till den Nya Världen från Terra Australis Incognita, en mytisk kontinent som man då trodde att existerade på södra halvklotet (och som sedan gav namn åt Australien efter att folk märkte att det var mindre guldfylld myt och mera giftfylld horror show). Andra hade även spekulerat att denna plats skulle ligga i trakten av Ofir, landet som bibeln påstod att var källan för allt Salomos guld och hasta lasagna så hade de Gamboa kommit fram till att Salomos skatt måste kommit from a land down under.

Hans teori var tillräckligt övertygande för att man skulle skicka iväg en expedition för att plocka upp lite mytiska rikedomar och bitches, så man seglade österut från Peru i över två månader, tills man nådde land, inte i Australien utan på en ögrupp till nordost. Naturligtvis fann de exakt en färre guldstashar än de hoppats på, men ryktet om deras expedition hade blivit så populärt att folket därhemma hade börjat kalla platsen för Salomonöarna, and there we have it...



Venezuela: Döpt efter Venedig... ...av någon orsak
Idag så betraktas Venedig ofta som något mellanting mellan museum, kö och långsamt sjunkande filmkuliss där irriterande turister tar selfies medan förbannade gondoljärer visar fingret i bakgrunden, men under över tusen år så var det en av de rikaste och mäktigaste platserna på jorden. När Columbus drog iväg västerut hade denna makt falnat en aning, men trots att mer eller mindre resten av Europa gaddade ihop sig kunde Venedig till slut vinna, med fransk hjälp. Fortfarande en viktig plats, således.

Men, intresset för Venedig tappades dock när nyheterna från Nya Världen började att sippra ut, ni vet, mytiska länder, städer av guld och nakna brudar absolut överallt. Columbus gick till och med så långt att han påstod sig hittat själva Edens Lustgård™, rakt där på nordöstra spetsen av Sydamerika. Och om det inte var EL™ så var det minsann ännu bättre än något Gud kunnat hitta på.

Men vad har då detta med Venedig att göra? Jo sidu, strax efteråt dök tre andra (sannolikt nyktrare) upptäckare upp pål samma plats som Columbus beskrivit och deras åsikt var ett ganska rungande "Meh!". Alonso de Ojeda, Amerigo Vespucci och Juan de la Cosa besökte alla kusten som Columbus skröt om och det som platsen saknade i fruktträd med pratsamma reptiler hade den i överflöd i from av urinvånare som bodde i sådana här:

När de duckat undan alla giftpilar som sköts mot dem, och rent generellt undvikit att ätas upp (upptäckarna var nämligen övertygade om att befolkningen var kannibaler) så småpratade de en smula om hur den här platsen typ totalt såg ut som Venedig. Så fastlandet döptes till "Lilla Venedig" eller Veneziola på spanska, ett namn som med smärre stavningsändringar fortfarande är kvar. Hur de dock sammankopplade några stylthyddor med en av de största och rikaste städerna i världen kan man dock fråga sig.



Amerika: Döpt efter... ...nå, det är lite oklart
Som alla vet så upptäcktes Amerika av Columbus (i alla fall om man inte räknar alla andra som gjorde det före honom). Men oberoende, varför heter då kontinenterna Amerika, medan allt Columbus fick döpt efter sig var ett litet fisland känt för knarkbaroner, marxistgerilla och Shakira?

Nå, historien du säkerligen hört är att namnet kommer från Amerigo Vespucci, en florentinsk pimp/upptäckare som i ett brev beskrev hur han nådde amerikanska fastlandet mer än ett år före Columbus. År 1507 nådde detta brev fram till den tyska kartografen Martin Waldseemüller, som var den förste som använde benämningen Amerika, den feminina formen av Vespuccis förnamn. Enkelt eller hur?

"Florentinare... ...är.. ...alla... ...mulkkun. Bra, då vet vi det."

Ja, det kan man ju tycka, utom att lite beroende på vem du frågar så är de breven antingen förfalskningar, eller så var Vespucci renässansens svar på Thomas Edison, dvs en tjuvaktig jävel, som roffade åt sig äran från andras upptäckter). Till och med Waldseemüller började tvivla på påståendena och tog bort alla referenser om Amerika från sina senare kartor. Men då var det så dags, namnet hade redan blivit etablerat och användes av andra kartografer.

"Haters gonna hate Lefa, LOL! #justsayin"

Eikä tässä vielä kaikki. Andra teoretiserar att Amerika redan var ett vedertaget uttryck när Waldseemüller tryckte upp sin karta och att han bara antagit att namnet kom från Vespuccis förnamn, medan det egentligen handlade om "Amerrisque", en indianstam som bodde i Nicaragua och som både Columbus och Vespucci infekterat och förslavat  besökt. En del menar till och med att Vespucci ändrade sitt förnamn från Alberico till Amerigo, för att det skulle låta mer som Nya Världen och på så sätt säkra ett långt eftermäle.

Eikä tässä vielä kaikki. Ytterligare en del andra är av åsikten att namnet varken kommer från Amerigo eller Amerrisque utan av Richard ap Meryk, en rik, walesisk köpman från Bristol som upptäckte absolut fuck all, men som slängde fyrk på alla som gjorde det för honom. Enligt denna teori skulle John Cabot ha karterat ut kusten från Newfoundland till Nova Scotia ett årtionde före Waldseemüller och som huvudsaklig betalare av expeditionen skulle ap Meryk ha förväntats att få upptäckter uppkallade efter sig.

Fan vet...

Money for Nothing

Den globala ekonomin är ett galet invecklat system uppbyggt av arbete, pengar och varor, alla styrda av sina egna lagar för att hålla varje fasett under kontroll. Så det skulle vara ganska så deprimerande om forskare plötsligt upptäckte att alltihop egentligen bara är slutresultatet av en hög ovidkommande bullshit, eller hur?

Svar: Ja, det skulle det vara. Och ja, de har gjort precis just det...


Tron på helvetet
Det är allmänt ansett att några av orsakerna till finanskrisen i slutet på förra årtiondet var utlånandet av pengar till folk som saknade återbetalningsförmåga och nedvärderandet av lånekostnader, vilket ställer några ganska fruktansvärda frågor: Om det normala stadiet för ekonomin är så beroende på att en handfull människor inte blir giriga, vad finns då egentligen som stoppar allt från att kollapsa på nytt om samma rövhål plötsligt igen kommer fram till att mer är bättre? Överraskande nog kan det visa sig vara tron på helvetet.

Federal Reserve Bank of St. Louis och forskare på Harvard har båda oberoende av varandra studerat korrelationen mellan tron på helvetet och ekonomisk utveckling. Båda undersökningerna analyserade data från dussintals länder och båda kom fram till samma sak: Ju fler av befolkningen som tror på ett helvete, destu mindre korruption finns det och mer framgångsrik är landets ekonomi.

"Jag hatar när nakna dödingar trängs i båten. Inget mer börsspekulerande!"

Intressant nog räcker det inte med att bara tro på Gud. Det är uttryckligen rädslan för evig fördömmelse som hindrar folk från att vara själviska as och får dem att sträva efter en bättre framtid för alla. Det finns naturligtvis inget som hindrar dig från att vara en hederlig, hårt arbetande bankir utan att tro på en skärseld. Problemet är att när man ser på den stora helheten är det helt enkelt inte i vår natur att bry sig om mer än en handful människor, eller deras pengar. Så det krävs med andra ord ett hot om att kokas levande i sitt eget urin för att få en del företagsledare att stanna upp och fundera på sina pyramidspel.



Solen och månen
När man säger att vädret påverkar ekonomin tänker man på torka eller tsunamin eller något annat sätt som planeten bestämmer sig för att förstöra skörden i ett land strax före skördetid. Men det visar sig att vanligt, vackert väder har lika stor inverkan på ekonomin. Studier visar att aktiemarknaden går bättre på soliga än på mulna dagar. Och jag menar inte under en specifik månad, forskarna undersökte data från 26 länder under 15 års tid och det de kom fram till är att aktier är motsatsen till vampyrer.

Det verkar enbart vara en psykologisk effekt, där solen gör börshandlarna på gott humör, vilket gjorde dem mer benägna att försöka nya saker, ta större risker eller att våga be Lisa från personalavdelning på date. Vilket... verkar vettigt anta jag. Men fundera då en sekund på följande:

Enligt en undersökning publicerad i Harvard Business Review, så ger 15-dagarsperioden runt en nymåne dubbelt så stora vinster på börsen som under resten av månaden. Så när vi närmar oss en fullmåne börjar börskursen falla. Det kan kännas som en tillfällighet, men återigen, detta är ingen liten futtundersökning vi talar om: Forskarna analyserade minst 30 år av marknadsinformation från 25 länder och gick så långt som 100 år tillbaka när det gällde amerikanska börser. Så aktier är också motsatsen till varulvar.

Eller så är alla börshandlare varulvar som blir distraherade när det är dags för "the change".

Chefer på finansmarknaden försöker insistera att man inte skall titta på en gigantisk bit rymdsten i stället för konventionell marknadsanalys eftersom systemet nog är betydligt mer invecklat än så och också för att ingen vill erkänna att ett så komplicerat jobb kunde göras av någon random fjant med en kalender.



Veckodagen
En antipati mot måndagar går längre än kontorsjobb och en tecknad serie om en fet, deprimerad katt. Det finns verkligen något genuint motbjudande med den första arbetsdagen på veckan och detta tar sig uttryck i produktiviteten på arbetsplatser runt hela världen. Aktiemarknaden är inget undantag.

"Oj Garfield, det är bara du som vet hur jag känner mig."

Forskare från Turkiet och Texas (nej, jag vet inte hur de möttes) slog sig samman och studerade marknadsindexet för S&P 500 mellan 1973 och 1997 och upptäckte att veckodagen absolut kan inverka på hur mycket pengar man kan tjäna på aktiehandel. Som redan sagts, så är måndagar absolut värst. Onsdagar gav de högsta snittvinsterna, medan fredagar var lite som packade studentkörssångare och var mest benägna att göra antingen eller.

Det finns dock en orsak till fredagsfenomenet, i och med att de flesta ekonomiska rapporter kommer i slutet på arbetsveckan, så handlarna har fredagen på sig att reagera (eller överreagera) på huruvida nyheterna är goda eller dåliga. Och vad gäller måndagar och onsdagar finns det även där några förklaringar. En delorsak är  blankförsäljare som får panik av riskerna de utsätter sig för under ett veckoslut och försöker rensa ut allt de har på måndag, vilket får kursen att falla.

Men en mycket större bov är simpel psykologi. De facto har en hel hög undersökningar försökt förklara "weekendeffekten" på aktiemarknaden och de flesta av dem har kommit fram till samma sak: Att börsinvesterare inte har större lust att göra sitt jobb efter veckoslutet än någon annan.

De är inte lika intresserade av risktagning eller närmelsevis lika produktiva på måndagar som senare under veckan. Vid onsdag har de dock kommit tillbaka in i sina rutiner och är beredda att handla skiten ur guldet, eller vad du folk köper nuförtiden.



Yakusan
Den japanska ekonomin är för tillfället den tredje största i världen, vilket betyder att allt som händer i Japan ekar i resten av världen. I korthet kan man säga att den som kontrollerar den japanska ekonomin ger utslag på ekonomin för resten av planeten.

Säg hej till den japanska maffian.

Nej jag menade inte bokstavligen! Ta på er byxor för helvete...

Yakusan är troligtvis den största kriminella organisationen på jorden, med över 100,000 medlemmar som tydligen inte gör annat än att tassa runt i Japan och peta på ekonomiska institutioner med käppar, bara för att se vad som händer. Deras inflytande är så stort att många ekonomer är eniga om att Yakusaaktivitet, som aktiespekulation och låneockrande, var en av huvudorsakerna till den massiva recessionen i Japan på 1990-talet. Inte ens idag har landet riktigt återhämtat sig till fullo.

Så hur lyckades maffian kapa ett helt lands ekonomi? På samma sätt som de flesta affärsmän tar sig till toppen: de förtjänade det. Gruppen startade som en bunt småskaliga lejda bovar, men arbetade sig långsamt upp till att kontrollera i stort sett alla Japans landförsäljningar och slutligen till att utpressa enorma företag. Detta sista tilltag, kallat "sokaiya" är så utbrett att de flesta japanska företag idag måste lägga in sina utpressningsbetalningar i årsbudgeten.

Yakusan är så insyltad i affärsvärlden att Japans finansministerium 1984 bad en Yakusagrupp att jaga bort några andra gangstrar från en bankkedja. Yakusan ställde gladeligen upp och tog därefter över bankerna själva. De sålde dem vidare till Sumitomo Group 1986 och skapade genom detta en av de största bankjättarna någonsin i Japan, som de fortfarande kontrollerar till viss del.

Till och med idag, efter jordbävningarna i Japan, har Yakusan varit ivrig att hjälpa till med återuppbyggnaden av de större städerna för att på detta sätt sticka fingrarna  i ytterligare än ekonomisk soppa.