The Opposite of Hallelujah

Det kan hända att någon av er är som vissa tidigare BD:are och numera kulturskribenter jag känner. I sådana fall ligger ni just nu troligtvis hemma, iklädda monokel, begravda under de utrivna sidorna ur orkesterpartituret till Tjajkovskijs 6. symfoni och röker pipa. Och i sådana fall är detta inlägg inte riktat till er.

Resten av er utgår jag ifrån att, även om ni inte är experter på exakt varje subgenre inom västerländsk konstmusik de senast 1000 åren, känner igen en hel del stycken och är medvetna om hur de upptagits i populärkulturen. En del används i filmer, eller TV-serier, eller riktigt, riktigt stora TV-reklamer, men poängen är att man hör dem varje dag. Du kan gnola med dem om de råkar dyka upp, du får dem att fastna i huvudet och du har fullkomligt missat vad de egentligen handlar om. Och min tippning är att några av dem är...


Hallelujakören av Georg Friedrich Händel
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Standardstuff på adventskonserterna de senaste 10 åren, men även utom det så är sången legendarisk inom populärkultur. Varje gång du behöver en känsla av episk glädje som enbart kan beskrivas av en shitload av folk som skriksjunger HALLELUJA!!! för full hals drar man fram lite Händel, Den används inom religiösa filmer, den används överdrivet varje gång något bra händer i knaskomedier eller tecknad film och du kanske har gnolat på den för dig själv efter någon mindre, personlig vinst. De flesta vet dock naturligtvis att det typ har något med Jesus att göra. Så den handlar väl om jul eller påsk eller något...

Orginalsammanhanget:
Nja, inte exakt. Eller, jo, det stämmer att Hallelujakören handlar om Jesus, den är trots allt från Messias, ett körverk som enbart handlar om Jesus, men just Hallelujakören är ganska långt soundtracket till hans andra besök på jorden.

Det här

Det är Domedagen och denna gång har JK beslutat att regera över oss från ett svart monstermoln medan vi kollapsar runt omkring i varierad grad av påklädnad. Det finns nämligen en ganska explicit tidslinje i Messias. Varje sats berättar något om Jesus liv, från början till slutet till... ...efter slutet. Texten ur Hallelujakören är tagen ur Uppenbarelseboken, allmänt erkänd som bibelboken när skiten flippar ur. Vi jublar och skriksjunger medan Jorden går under runt omkring oss. Följande bok heter förihelvete till och med "Efteråt".

När Jesus uppenbarligen blir huggen i nacken med Berlins TV-torn.

Det sägs att när han hade skrivit färdigt Halleluja så hittades Händel gråtande med noterna i famnen. När hans assistent frågade vad som var fel svarade Händel att "Jag tror att jag såg Guds ansikte i musiken", vilket i och för sig skulle skrämma skiten ur mig också.

Men Händel hade å andra sidan alltid varit något av en dramaqueen.

Brudkören av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
På samma sätt som Hallelujakören har blivit närmast klichéartad inom vår världsbild så känner du igen Brudkören av Wagner, utom om du aldrig varit på ett bröllop, eller aldrig sett ett i TV, eller levat under en sten i Nagu hela ditt liv. Den har spelats på allt från kyrkoorgel till fullstor kazoo-orkester när bruden går ner längs med mittgången och när du hör den vet du att bruden äntligen är på kommande. Enkelt eller hur.

Orginalsammanhanget:
Inte alls enkelt. Sången är tagen från Wagners opera Lohengrin där "Brudkören" de facto sjungs av hjältinnan Elsas kammartjänarinnor, efter att hon just gift sig med sin nya man, svanriddaren Lohengrin. Ha, vilket tassigt missförstånd. Det har ju folk haft fel om i åratal... Och ajo, efter att sången är slut så passar Lohengrin på att mörda skiten ur fem bröllopsgäster före han dumpar Elsa.

Men såg fabulous ut medan han gjorde det...

Om det inte redan klarnat på grund av allt mördande så bör det noteras att Lohengrin inte är en särskilt glad opera. Äktenskapet pågår som sagt i totalt två sånger, varefter Lohengrin lämnar Elsa, och, det här ju trots allt opera, Elsa dör av sorg. Så orgelmusiken du hör före bröllopet handlar mindre om "yay, nu skall vi gifta oss" och mer om "ALLA SKALL DÖ!" Man kunde helt enkelt lika bra använda soundtracket från Jaws.

På vissa håll räknas det inte riktigt som ett bröllop innan någon drar svärd

O Fortuna av Carl Orff
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Söker du efter skrämmande dramatisk musik för att förstärka känslan i din vampyrfilm? Försöker du desperat att få någon slow motion-repris i din dokusåpa att verka intressantare än vad den är? Har du en film på en gullig kattunge och vill skoja till det med ett löjligt überdramatiskt soundtrack med trumpeter och skrikigt nonsenslatin? Då är O Fortuna ur Carmina Burana det du letar efter. Du har hört det i allt från filmer till TV-serier till reklamer (se ovan) och varje gång när något måste poängteras hur satans ansiktssmältande dramatiskt allt är.Den har även använts i så mycket politisk propaganda att till och med jänkarna själva börjar se det ironiska. Om "jag är väldigt, väldigt allvarlig" var en sång skulle den heta O Fortuna...

Orginalsammanhanget:
Medan musiken skrevs på 1900-talet så är all text ur Carmina Burana tagen från över 200 medeltida dikter om a) obesvarad kärlek, b) hur löjlig kyrkan är, c) like, the government, man och d) grogg. Om det där låter som poesi någon emogymnasist skitit ur sig, så är det precis just det.

Den sista raden är, bokstavligen, "gråt alla med mig!".

Den hyperdramatiska O Fortuna är nämligen bara ett stenhårt stycke som råkade hängas på en knasig dikt skriven av någon medeltidsstudent. Texten handlar om otur i spel och att spela bort sin skjorta, lite som om man skulle arrangera Achy-Breaky Heart för orkester och operakör. Och alltsamman är skrivet av en tysk som ville fira "människoviljans triumf genom sexuell och holistisk balans." Tips från coachen: Tysk sexuell och holistisk balans på 1930-talet var inget du ville drabbas av.



Valkyriornas ritt av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Det här är kanske det mest kända exemplet på dramatisk musik, någonsin. Den har använts i den berömda helikopterscenen i Apocalypse Now, Looney Tunes, Simpsons och otaliga andra filmer och serier där folk är på väg att dra ut i strid. Till och med de helt okunniga om nordisk mytologi vet ungefär hur en valkyria ser ut pga detta musikstycke.

De här brudarna

Så när detta stycke spelas i Wagners opera Die Walküre, så utgår man ifrån att man ser ett gäng stenhårda krigardamer som sparkar röv på scenen.

Orginalsammanhanget:
Eller, typ, ingenting. Och inte ingenting som i "damerna har inte kastat sina spjut ännu", utan snarare ingenting som i "lamporna är släckta, ridån har inte gått upp ännu och bokstavligen ingenting händer".

Jepp, sången spelas som en ouvertyr, dvs före operans tredje akt börjar. En av de coolaste och stenhårdaste fightsångerna någonsin spelas medan publiken snällt sitter och tittar på en ridå. När denna går upp och man äntligen ser några valkyrior så spelas resten av stycket i bakgrunden medan åtta av dessa kommer in på scenen och hälsar på varandra före dagens arbete. Inget fightande, inget härjande, bara en hop damer som står på ett berg och pratar skit runt något slags fornnordisk motsvarighet till kontorskaffekokaren. Det är som börja ett avsnitt av Friends med att byta ut klappklappklappklapp-sången mot en serie explosioner.

Eller att fokusera en hel James Bond-film på personalskyddsavdelningen

Of Darksome Origin

När det kommer till företag så har de allra flesta ganska korta minnen, till exempel är det knappast någon som kommer ihåg att Hugo Boss designade nazistuniformer. Och det är en bra sak för de företag som tillverkar varor du använder varje dag, eftersom nästan alla av dem gått genom något slags extreme makeover vid något skede.

Visste du till exempel att...

Monsanto tillverkade Agent Orange åt USA:s militär
Som du känner det:
Ett 20 miljarders och sannolikt mycket ondskefullt konglomerat inom genemanipulerade grödor som högst troligt producerade fröna till ett flertal grejer du ätit idag.

Hur det grundades:
Oroliga medborgare runt om i världen, och från alla sidor av det politiska spektrat, har länge varit misstänksamma mot bioteknikföretaget Monsanto, det närmaste man kommer Umbrella Corporation eller Abstergo i riktiga livet, och en sak som konspirationstreoretiker faktiskt kan ha rätt om. Monsanto kontrollerar 80% av marknaden på majsfrön och har genom sitt genmanipulerande av naturen närapå patenterat själv konceptet majs. Men vilka fanskap Monsanto än håller på med nu för tiden så är de endast ett bevis på att det är svårt att bryta gamla vanor.

Monsantos officiella historieskrivning klargör nämligen att de enbart "delar namn och historia med ett företag som grundades 1901", vilket är lite som att säga att det enda som du har gemensamt med typen som hade på sig dina byxor igår är gemensamt namn, minnen och identitet. Tidslinjen börjar med att företaget uppfann sackarin år 1901 och hoppar därefter mer eller mindre över hela 1900-talet till mitten på 90-talet då man uppfann sin Frankenmajs.

Men det räcker inte med att spara ihop sina sackarinroyalties för att kunna monopolisera en basgröda i större delen av världen. Under 1900-talet var Monsanto nämligen specialiserade på att ta fram ogräsmedel och deras mest mest framgångsrika produkt är fortfarande idag känd enbart med sitt kodnamn, Agent Orange. Ja, den Agent Orange. Under Vietnamkriget kom USA:s armé nämligen på att det bästa sättet för att tvinga ut Viet Cong ur sina gömställen i djungeln, var att ta livet av all djungel i Vietnam.

"Lämna det problemet åt oss..." -Monsanto

Men att kalla Agent Orange ett ogräsmedel är kanske lite ofullständigt, eftersom Monsanto nådde sitt mål av att "döda växtligheten" genom att uppfinna en kemikalie som tog livet av varje levande organism som rörde eller såg eller tänkte för hårt på ämnet. Sedan dess har Monsanto varit måltavla för en oändlig ström med stämningar från familjerna till de ungefär en miljon människor som dog eller missbildades av Agent Orange, men företagets standardsvar har alltid varit att "vi blev tvingade till det, dessutom är Agent Orange helt ofarligt. På senare tid har detta även följts av "Vill ni köpa lite majs?"



Fanta uppfanns pga cokisbrist under andra världskriget
Som du känner det:
Tillverkarna av någorlunda fruktsmakande läskedrycker.

Hur det grundades:
Med Hitler. 1941 anföll japanerna nämligen Pearl Harbor och ett par dagar senare låg USA i krig med både Japan och Tyskland. Vilket gjorde att en tysk nisse vid namn Max Keith plötsligt hade något av ett problem på halsen. Keith (uttalas "Kajt") var nämligen chef för Coca-Cola i Tyskland, och högdjuren på huvudkontoret i Atlanta ansåg nämligen att det kunde se illa ut om man fortsatte att leverera läsk till den nysvurna fienden. Men Keith var fortfarande fast besluten släcka törsten i Tredje riket, utan att tvinga dem att dricka kranvatten.

"Guckt nicht in wasserquellen, ihr lustigen gesellen..."

Detta var dock svårare än antaget. Utan Cokes dårhemliga recept, började Keith bli smådesperat på att ge folket något att dricka, så han gjorde vad vi alla skulle ha gjort i motsvarande situation - han började nu att blanda ihop random stuff och hoppades på det bästa. De saker han mer specifikt lyckades få tag på var vassla (det som rinner ur mjölken när man gör ost) och pressrester från cidertillverkning och en shitload av sötningsmedel. Drycken fick namnet Fanta, som en förkortning på all fantasi det krävdes för att påstå att detta var drickbart.

Medan denna oheliga allians av, bokstavligen, livsmedelssopor, låter som något man använder under BD:s nybörjartävlingar, så älskade tyskarna det, speciellt mot slutet av kriget när matvarorna började ta slut och det upptäcktes att man kunde använda Fanta som en soppbuljong.

Efter kriget stegade Coca-Cola tillbaka in i landet, och även om de var imponerade av att Keith lyckats hålla produktionen igång, så var de otvivelaktigt förfärade över vad han egentligen sålt och avbröt genast tillverkningen av Fanta. 10 år senare expanderade dock Pepsi sitt dryckessortiment och Coke insåg att de inte längre kunde leva på att ha bara en produkt. Efter att ha kommit att tänka på vad Keith gjort när han behövde en ny produkt, så snabbt och billigt som möjligt, så återuppväckte de Fanta (med aningen bättre ingredienser).



Zildjiancymbaler användes till krig
Som du känner det:
Även om du inte är musiker, så känner du möjligtvis till varumärket. Man ser det varje i varje musikvideo som har en någorlunda vettig bild på trumsetet.

Hur det grundades:
Zildjian har varit leverantörer av högljudda metallskivor under nästan 400 år, vilket gör dem till ett av världens äldsta, fortfarande verksamma företag. Men naturligtvis så var det inte riktigt garagerock som var den huvudsakliga kulturströmmen när Avedis Zildjian I, företagets grundare, öppnade sin verksad i Konstantinopel är 1623. Men så var det heller inte musik han hade i tankarna när han gjorde det. Som alkemist deltog han nämligen i det imponerande envisa, men per definition meningslösa, och 2000-åriga sökandet efter ett recept på guld. Planen var att den som kunde knäcka gåtan skulle ha oändligt med pengar.

"Okej, nu behöver jag bara ingredienserna. Heh, vetenskap är ju pissenkelt..."

Zildjian förstod kanske inte så jättemycket om kemi, eller ekonomiteori för den delen, men under sina försök med att blanda ihop tenn, silver och koppar i olika förhållanden, så upptäckte han plötsligt att han råkat upptäcka en legering med extremt studsiga egenskaper. Efter att troligtvis försökt att marknadsföra detta som nytt och förbättrat "superguld", så kom Zildjian ett annat sätt att tjäna pengar på det.

Osmanska riket hade nämligen en lång historia av att använda oljud till att skrämma sina fiender på slagfältet, och om det var något som Zildjians legering var bra på så var det att föra oljud. Så han började att sälja sina oljudsförare till militären. Mehtaran, arméavdelningen som var ansvarig för att försöka skrämma skiten ur folk, började dock så småningom att röra sig bort från skrämmande oljud mot musikaliskt oljud, vilket lade grunden till det som idag är marschorkestrar. Detta gav även en extra marknadsnisch för Zildjians företag, efter att fiendesoldaterna lärt sig att inte springa bort när någon har för oljud.

"Fly! De spelar YYZ!"

Astroglide uppfanns för rymdfärjorna
Som du känner det:
Tillverkare av glidmedel. Ja, som i "bring on the lube" glidmedel.

Hur det grundades:
Som det råkar sig så valdes namnet Astroglide inte enbart för att det låter cool, utan orsaken är att uppfinnaren, Daniel Wray, ursprungligen uppfann ämnet för att användas som kylmedel på rymdfärjor. År 1977, när Wray jobbade som kemist vid NASA, och efter att ha experimenterat med över 300 olika blandningar, så råkade han snubbla över en lyckad blandning av bland annat glycerin och vatten, vilken det visade sig att var perfekt för att smeta över dina mest ömtåliga kroppsöpningar och extremiteter (exakt hur han kom fram till denna insikt väljer jag att inte tänka så mycket på).

Glycerinreceptet som Wray kom fram till härmar nämligen ganska exakt kroppens egna vätskor. Den har en aningen sur pH-balans, vilket betyder att den hjälper att hindra svampinfektioner, den är ogiftig, den kan användas tillsammans med kondomer och har en aningen söt smak för varje... ...hrm, kroppsöppning-to-mouth du skulle vara intresserad av att prova. Jämför gärna detta med de petroleumbaserade medel (som vaselin) som var vanliga på 70-talet, och som hade bortemot en biljon potentiella bieffekter. För det kan tydligen ge allvarliga konsekvenser att klämma upp geleade dinosaurier i din fifi... Vem hade trott det.

Så även om det aldrig blev något av Wrays personliga rymdäventyr, så lyckades han hitta en marknad för sitt medel. Och medan han personligen otvivelaktigen skrattade hela vägen till banken, så måste jag samtidigt förmoda att det inte finns en enda mamma, i hela historien om mammor, som skämts mer än Wrays mamma, som blev tvungen att förklara för sina vänner och släktingar att hennes lilla pojke hade lämnat sitt jobb som raketforskare för att göra buttplugar bekvämare.

"Uh... han... han gick med i al-Qaida. Och dog..."