If Ya Wanna Be Bad - Ya Gotta Be Good

Det är (tyvärr) inte alla filmer som slutar som Con Air, med att huvudboven blir slagen på käften, elchockad, överkörd av en brandbil och slängd på ett rullband. Jag förstår det och kan leva med det utan problem.

Vad jag dock inte förstår är när författaren verkar glömma bort sina bad guys totalt. Som i...

Resten av alienerna i Independence Day

I Independence Day, filmen som invigde Roland Emmerichs besatthet av att se USA förstört, är skurkarna en "överlägset mer avancerad" form av intelligent liv som ser ut som resultatet av att Drottningen i Alien haft ett packat one night stand med en Predator.

De här nissarna hade verkligen satsat på fyrverkeriet till sin självständighetsdagsfest: rymdskepp stora som Kimitoön, sköldar som klarar av att man nukar Houston till skit, vapen som kan jämna Washington D.C med marken med ett skott, och dessutom all information om mänskligheten som man kan proba ur Randy Quaids röv.

Men efter att ha gjort pannkaka av ett dussin städer så lyckas ett random pack av människor få varenda ett av alienskeppen att störta. De tusentals människor som krossats under dem för väll räknas som smällar man får ta.

Vänta nu ett ögonblick...

För att vara generös kan jag gå med på att varenda ett av stadsmördarskeppen blev nerskjutna på en gång. Men har någon av er en aning om hur jävla enormt ett skepp på dryga 20 km är? Varje av dem är en flygande stad, about 1000 våningar högt och med en radie på sisådär 100 kvarter år alla håll. Och medan New York kanske inte designats med tanke på att få ett gigantiskt rymdskepp i skallen, kan man eventuellt tänka sig att skeppet hade en plan B utifall det skulle råka ut för överdoser av gravitation. 

Jag är heller inte säker på hur många aliens som var ombord, men de var i varje fall så många att varje skepp hade ett eget flygvapen av små jaktskepp.

Hej, New York. Think fast...

På tal om det. Varje alien som råkar sitta i ett av dem kommer antagligen att överleva. Vi såg tidigare att en alien som blev nerskjuten klarade sig levande.  Och med att klara sig levande menar jag med att den kunde tjuvkoppla en människohjärna och diskutera med självaste Presidenten, efter att ha kraschat, fått en örfil av Will Smith och blivit opererad på i Area 51.

Libyerna i Back to the Future

Låt oss för en sekund glömmer bort all scheisse med tidslinjerna och det "lyckliga" slutet i Back to the Future och leka med tanken på att filmmakarna lyckades nysta upp allt: Marty är lycklig, hans föräldrar är lyckliga, Biff är deras slav. Men jag medger att det kan vara krångligt. Medan man försöker hänga med i alla Biff Tannens och tidsparadoxer är det nämligen lätt att glömma bort dem som faktiskt BORDE ge Marty McFly mardrömmar.

Vänta nu ett ögonblick...

De Libyska terroristerna som Doc Brown norpade plutoniumet av. Du vet, de där beväpnade, förbannade terroristerna som kör omkring i Hill Valleyo ch som vill att Doc Brown bygger en atombomb åt dem.

Dippadippadii...

Kika en gång till på den där kuplavanen. De här nissarna har mer samlad eldkraft än colombias samlade drogkarteller: AK-47:or, sinkon, en skjut-först-fråga-inte-sedan-policy, spårningsförmåga som överraskar till och med mannen som fulländat tidsresande och... just det, fucking plutonium!

Okej, Marty pokar i misstag sin mamma men varnar samtidigt Doc för Libyerna, vilket Doc tolkar som att ta på sig en skottsäkert väst som klarar av att stå emot stormgevärseld på 20 meters avstånd. Bra för honom. Sedan börjar de jaga efter Marty som sticker iväg i Deloreanen. Marty försvinner bakåt i tiden och vanen crashar in i en fotoautomat. Sedan...

...backar de några meter och skjuter Marty i nyllet?

...händer ingenting. Seriöst, inga terrorister flyger genom vindrutan, inga sinkon fyras av, ingen enorm kathartisk explosion. Allt man ser är en volkarbuss som typ faller omkull, men enbart råkar ut för stryk varje rejäl, tyskbyggd bil borde klara av. Men när Marty kommer tillbaka från framtiden och tittar till Doc, har de ett känslofullt återseende som helt glömmer bort att det finns en bucklig hippiebil full av sura terrorister på spottavstånd från dem. 

Fan, om så bilen brann upp och förångade Libyerna så är det omöjligt så där få killar utgjorde hela terrorcellen. Det här är en grupp beslutsam nog för att smyga in i USA, få tag på militära vapen och jävla vapendugligt plutonium. Ni vet, det där stuffet som inga terrorister (tack och lov) och enbart en handfull länder någonsin lyckats skaffa fram. Om någonting så är Back to the Future en varnande historia om hur otroligt sårbara amerikanska småstäder var för terrorism under Reaganåren.

Death Proof

Tarantinos Death Proof är som jag tidigare skrivit två historier: historien om hur en psykopatisk stuntman hoppar på en grupp kvinnor, och historien om hur en psykopatisk stuntman hoppar på en (annan) grupp kvinnor (som slår tillbaka och dödar honom). Det här är den senare gruppen.

Den första tog slut så fort...

Den här delen av filmen är en girl-powergrej som handlar om en vit Dodge Challenger från 1970 som våra hjältinnor vill låna för en farlig lek kallad "Ship's Mast".

"Weeeeee!"

De lånar bilen av en seriöst skrämmande kille, och använder till slut den till att hämnas på vår bad guy.

Vänta nu ett ögonblick...

Stuntman Mike är dock bara en av två. Den vita Dodgen som våra hjältinnor har i kikaren är till salu av en hardcore "son of the soil" Tennessee-kille som heter Jasper. Tänk på att Jasper spelas av Jonathan Loughran och honom kommer du troligtvis bättre ihåg som långtradarchaffisen som misslyckas med att våldta Uma Thurman i Kill Bill vol.1. Han är i stort sett samma roll här, inklusive sitt trademarkade pre-våldtäkts "Heh heh heh"

"Vad kan nu gå fel här?"

Våra hjältinnor har ingen avsikt att köpa bilen, men lyckas trots detta mygla sig till en provtur genom att lämna sin hottaste kompis som pant hos Jasper. För att bättra på dealen påstår de även att hon är en porrstjärna som en nudge-nudge-wink-wink om att hon kanske kan gå med på lite skjojsigheter medan de är borta. Ajo, detta är något som de glömmer att berätta för henne. Och ajo, hon är klädd som en cheerleader:

Och ajo, det här är det sista man ser av henne:

Vad i helvete hade de väntat sig att hitta när de kom tillbaka, speciellt deras lilla porrstjärneskojande. Att cheerleadern och rednecken spelar schack?

Även om de kom tillbaka och deras kompis är, på något sätt, fortfarande i en bit, så är det den lilla saken om att de lämnade henne som pant. Ni vet, utifall något skulle hända Dodge Challengern, som till exempel en vägduell med en mordisk stuntman. I slutet av filmen är bilen helt mos, så vad betyder då det? Får rednecken behålla cheerleadern  (eller hennes lik, som det mycket väl kan vara).

Modeindustrin i Zoolander

Efter att med nöd och näppe överlevt att dö i en bensinkrigsolycka, hittar sig mansmodellen Derek Zoolander mitt i den största konspirationen någonsin: modeindustrin. Det visar sig att manliga modeller är genetiskt perfekta som mänskliga vapen, vilket betyder att de i stort sett är Jason Bourne med ätstörningar. Zoolander hjärntvättas av modemogulen Jacobim Mugatu (Will Ferrell) att lönnmörda Malaysias premiärminister på en kommande modeshow.

Vänta nu ett ögonblick...

Men Mugatu är, enligt David Duchovnys roll, "just a punk-ass errand boy working for an international syndicate of fashion designers". Det visar sig att modeindustrin legat bakom varje större politisk lönnmord, från Rasputin till Moder Teresa. När fredsivrare som Abe Lincoln eller JFK hotade industrins enorma utbud av billig arbetskraft i tredje världen, så hyrde de välklädda unga herrar som John Wilkes Booth för att ta hand om dem.

Premiärminister i Malaysia är ännu ett horn i sidan på detta superhemliga konglomerat av ondhet. Så medan Mugatu och hans kaststjärnor stoppas av det här ansiktet...

...och han troligtvis hamnar i fängelse tack vare bevis som Jerry Stiller har på en zip disc, så blömmer filmen lite bort att den mordiska modeindustrin fortfarande regerar. Hela den globala konspirationen finns kvar och Mugatu blir antagligen ersatt av Donatella Versace.

SPECTRE från James Bond-filmerna

Hur badass Alec Trevelyan än var och hur övertygande Pussy Galores metoder kan vara (det finns en liten vink i namnet) , kommer James Bonds största fiende ändå alltid att vara SPECTRE: the Special Executive for Counter Intelligence, Terrorism and Extortion.

Dotterbolag till Halliburton.

De har varit med i inte mindre än sju James Bond-filmer, med onda planer om att sätta igång kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet, få till stånd global hungersnöd, peta hål i ozonlagret med en "laser" och att fotografera James Bonds dong. Inte bara är SPECTRE James Bonds äldsta nemesis, utan dess chef: Ernst Stavro Blofeld (även känd som nummer 1) är även en av de mest minnesvärda skurkarna i filmhistorien. Och varje gång lyckas Bond förstöra deras planer en film till...

"Helvete..."

Vänta nu ett ögonblick...

Sista gången man ser Blofeld använder han sin motoriserade rullstol till att kontrollera en helikopter med Bond i. Men, hast du mihr gesehen, så klara vår favoritpromiskuöse statsanställda sig även ur den knipan och slänger slutligen ner Blofeld i en skorsten med rullstol och allt.

Och det är slutet på SPECTRE eller? Nåjo, visst... om Blofeld är den ende på deras lönelistor.

Katten har antagligen ensam tagit livet av ett tiotal agenter

Från så långt tillbaka som From Russia, With Love ser man att SPECTRE fungerar enligt ett strikt, nummerbaserat system. Och det är en ganska så enkel formel: om X dör så tar X+1 hans eller hennes plats. Hur ofta händer det då? Varje jävla film, faktiskt. Om något, så betyder Blofelds död att varje medlem just blivit befordrad. 

Inte att förglömma att Blofeld var ganska usel på sitt jobb, eftersom varje möte med Bond antagligen innebar att SPECTRE led kvartalsförluster. Med Blofeld död, kunde SPECTRE antagligen få fram en ledare som kunde ge MI6 riktig huvudvärk. Ni vet, någon som faktiskt studerat ekonomi...