Learn to Recycle

Det kan inte vara direkt uppmuntrande för skådespelare att veta hur få av dem som faktiskt blir berömda och att de få som faktiskt blir det glöms bort. Men det måste vara ännu mer deppigt att känna till att det finns livlösa saker, från ljudklipp till byggnader till gamla par byxor med längre IMDB-filmografier än de flesta aktiva skådespelare. Hur fan kan detta vara möjligt? Jo sidu...


Har jag varit här tidigare?
Det fanns några årtionden när man kommit fram till att om man behövde en rejäl eldstrid så skulle den tammefan ske i en fabrik. Gångar av metallgaller, ånga som stiger upp genom golven och enorma rör som slingrar sig uppe i taket. Ventiler. Ni vet, som i det första tre Alien-filmerna där ett rymdskepp, en rymdkoloni och ett rymdfängelse alla såg ut som övergivna värmeverk.

Det finns en orsak till detta. Alien-"boet" i Alien var på riktigt ett övergivet kolkraftverk i London. Och detta var inte sista gången du såg det: I Tim Burtons Batman, när Jack Nicholson blir the Joker under en eldstrid hos Axis Chemicals? Samma ställe. Man återanvände till och med en hel del kulisser som James Cameron lämnat kvar.

Men detta är ingenting jämfört med gamla Battersea Power Station, också i London. Det har varit med i (bland andra) The Dark Knight, Monty Pythons Meaning of Life,  Full Metal Jacket, The King's Speech, 1984 samt avsnitt av Lost, Dr. Who och Macgyver. Det har dessutom funnits på omslaget till Pink Floyds skiva "Animals".

Den här fabriken har varit med i fler filmer än Steve Buscemi

Men gammelfaffan till alla återanvända inspelningsplatser i Kalifornien är den ärevördiga Bronson Canyon. Inte oväntat döpt efter den episke mustasch/skjutjärnsnissen Charles Bronson, har Bronson anänt som en pissbillig "sten med en grotta i" sedan 1919. Det var ingången till Batmangrottan och har sedan dess varit med i Star Trek VI, Army of Darkness, Cabin Fever, The Scorpion King och ett oändligt antal andra.

Men ibland blir det bara löjligt
Det mest överraskande återanvändningsjobbet är dock kulisserna från Barbara Streisand-musikalen Hello Dolly! från 1969. De har använts i så olika grejer som The Towering Inferno, den nya versionen av Planet of the Apes och Ahnulds Last Action Hero. Skulle Hello Dolly! haft en scen med en fabrik skulle Hollywood aldrig behövt bygga flera kulisser.



Det där låter bekant...
En av de viktigaste sakerna i en film, och något som publiken nästan aldrig tänker på, är ljudeffekter. Eftersom det viktigaste för en ljudtekniker är att få klart tal försöker han filtrera bort allt annat ljud. Så i en helt random scen av ett par som går på en trottoar, har du inte bara kanske överdubbat tal (för att dölja att Scarlett Johansson fes mitt under killens prat), utan lager på lager av ljud som lagts på. Allt från renare ljud på stegen, till ljudet av bilar, till syrsor som håller på någonstans i bakgrunden. Man tänker inte på det, men man skulle märka det om det INTE fanns där.

Lyckligtvis har ljudtekniker tonvis av ljud i sina samlingar. En enorm samling av allt från lejonvrål till barnskratt till regn på plåttak. Och de återanvänds igen och igen och igen. Om man till exempel tänker sig en olycksbådande åskknall så är det högst sannolikt "Castle Thunder", ett klipp som använts kontinuerligt i bortemot 80 år. Det spelades in till Frankentein 1931 och har sedan hörts i Ghostbusters, Back to the Future, Rambo, Citizen Kane, Die Hard 4 och, i och för sig, i stort sett varje film med åska i sig sedan din farfar gick i lågstadiet.

En del filmmusik har också en hel del mil på mätaren. Behöver du en bit dramatisk musik som kan byga upp spänning till vad som helst, när som helst. Bara att dra till med "Lux Aeterna" från soundtracket från Requiem for a Dream.

Om du inte sett Requiem så har du kanske hört den i trailern till Lord of the Rings: The Two Towers. Eller i trailern till I Am Legend, Da Vinci-koden, The Fountain, Man on Fire eller dataspelet Assasin's Creed. Eller så kanske du hört den i reklamer för Lost eller när domarna kommer in i olika varianter av ...got Talent.


Men ibland blir det bara löjligt
Men ingenting av detta är ens i närheten av the Wilhelm Scream.

En nisse skrek in i en mikrofon för ca 60 år sedan och det har dykt upp i filmer sedan dess. Det spelades ursprungligen in till en film som heter Distant Drums, som en del av en serie "skrik av smärta", som återanvändes i några filmer men därefter glömdes bort i 20 år, tills Ben Burtt hittade det på en rulle med namnet "Man being eaten by alligator". och klämde in det i Star Wars som ljudet av en Storm Trooper som faller från en avsatts.

Burtt inkluderade det i varje Star Wars och Indiana Jones och harvarit något av ett insideskämt hos ljuddesigners för allt från Pirates of the Caribbean till Poltergeist.






Stuff Happens
Så, du har spenderat en förmögenhet på rekvisita, men nu har den sista frullen spelats in och du är fast med en enorm hög med fakegrejer som inte egentligen gör något. Visst, du kan pracka iväg alla penisformade grejer till porrstudior för den obligatoriska porrparodin på vad det var du just filmat, men allt annat? Man lägger allt i ett lager och väntar på att någon annan använder dem.

Kommer ni ihåg PKE-mätrarna från Ghostbusters?  Det visar sig att de dyker upp i They Live, Suburban Commando och, vilket är lite skrämmande, Knight Rider. Ännu värre är att "Gynecological Tools for Mutant Women" från Dead Ringers blev tandläkarutrustning i Little Shop of Horrors.

Kostymskräddare har också en lång, pinsam historia av att göra så lite jobb som möjligt när det kommer till att, ni vet, sy kostymer. Man kunde till exempel tänka sig att de flesta designers inte skulle ha något emot att ge sin egen touch på drottning Elizabeths klänningar, men då skulle du råka ut för en nedslående överraskning. De flesta produktioner har använt samma klänningar i snart 40 år.

"Ta bara och frys ner den och släng den längst bak i skåpet."

Men ibland blir det bara löjligt
Stanley Kubrick var så paranoid över att vad han ansåg vara sämre regissörer skulle raida hans rekvisitalager från 2001: A Space Oddysey, att han lät förstöra varendaste en grej från filmen.



Re-animated
Jag tror knappast att någon kan vara av annan åsikt om detta här: barn är OERHÖRT korkade. Och animatörer vet det. Så, hast du mihr gesehen, när de gör en tecknad film, så kunde de säkert rita hur huvudpersonen sprang in i en vägg varje gång det händer, men sådant kostar pengar. Och det är inte som att barnen skulle märka någon skillnad. Nej, det är bara att plocka fram serierutorna från senaste gång det hände och, vips, du är färdig. De gör det i Simpsons och de gör det i gamla lördagsmorgonklassiker.

"AAAAH! Återanvänd animation! Spring för livet!"

Men du antog säkert att dessa här gjordes i sweat shopar i Taiwan i varje fall och att fusk antagligen är vanligt. Men filmer med enorm budget är precis lika goda kålsupare. Jämför CGI-explosionen från början av den här Star Trek VI-trailern...

med den här scenen från Coneheads: 

Jepp, de lade in samma explosion i två olika filmer (båda från Paramount, stämningar osannolika)

Men ibland blir det bara löjligt
Du vet de där handritade Disneyfilmerna från back in the day? De som anses vara de finaste exemplen på animation någonsin? Nå, de återanvände inte bara några rutor här och där för att spara tid, de återanvände hela scener, målande över rollerna.

Om du inte sett detta tidigare kommer du att bli MYCKET överväldigad:

Josidu, Disney har återanvänt allt de känt för sedan Snövit. Och det är bara toppen på världens lataste isberg. Det finns timtals med grejer på Youtube som visar vilka snålisar Drömfabriken riktigt är.