Här är några "eccentriska" genier som helt klart bara var galna. Killar som glatt drog en aning övervarv på hjärnan och som lika glatt titta på när växellådan och kamaxlarna i hjärnan slirade av vägen... bara för att fortsätta gasa.
Pythagoras, grekisk matematiker, about 575-500 f.Kr.
Ja det här är killen som hittade på Pythagoras sats som alla fick lära sig i skolan ("kvadraten på hypotenusan i en rätvinklad triangel är lika med summan av kvadraterna på de andra två sidorna"). Och förutom denna trigonometrins grundpelare var Pythagoras den första akademiker av högre anseende som slog fast att naturfenomen kunde förklaras genom matematik (vilket banade väg för fysiken) och var en stor inspiration till Platons teorier om demokrati. Så, ja, man kan tacka honom för ungefär hälften av alla saker som någonsin uppfunnits.
Galenskapen:
Likt L. Ron Hubbard och David Koresh grundade Pythagoras sin egen religion. Och likt L. Ron Hubbard och David Koresh var Pythagoras totalt vansinnig. För att felcitera honom själv en aning: kvadraten av Pythagoras galenskap är summan av kvadraterna av all annan religiös galenskap.'
Pythagoras religion hade två huvudsakliga principer: själar reinkarneras och bönor är onda. Inte metaforiska bönor eller metafysiska bönor, utan helt vanliga, ätbara bönor.
Och bland andra absurditeter så innehåller Pythagoras budord följande:
-Ät aldrig, under några som helst omständigheter, bönor.
-Räta ut alla kroppsavtryck på kuddar eller sängar
-Stig aldrig över ett staket
-Gå inte på landsvägar
-Lämna inte ett avtryck av en gryta i askan efter att ha tagit den från elden
-Låt inte svalor bygga bon under taken
Det fanns även mer logiska regler för Pythagoras sekt, som vegetarianism och pacifism, men han tenderade att bryta dem. De vegetariska regerna tänjdes en aning när han, efter att upptäckt sitt berömda teorem, firade genom att slakta en oxe och hans pacifistiska budskap led en aning av att han dog i ett slagsmål.
Lord Byron, engelsk poet, 1788-1824
Allmänt känd som att vara överträffad enbart av Shakespeare inom engelsk poesi, gav Lord Byron (George Gordon Noel, 6th Baron Byron) ut sitt första poetisk verk som 14-åring, en ålder då den mest djupsynta insikten hos åtminstone mig var att flickor eventuellt kanske kan vara intressantare än dataspel (så länge det inte handlar om Monkey Island). Känd för sin skarpsynthet och mångsidighet är Byrons Don Juan en av få dikter de flesta av oss kan namnet på när man försöker att förföra packade engelskastudenter.
Galenskapen:
Det började med att Byron skulle börja studera vid Cambridge, där han beordrades att skicka hem sin hund eftersom det var mot skolstadgarna att hålla sådana. Desperat efter ett husdjur så lusläste han reglementet, sökande efter ett djur inte uttryckligen förbjudet. Han hittade inga hänvisningar om björnar.
Björnen bodde i hans rum på Trinity College och, eftersom han var en ansvarsfull husse, brukade han gå ut med den i koppel på kampusområdet, skrämmande slag på studenter och lärare. När administrationen frågade vad björnen gjorde där försökte poeten förgäves skaffa fram ett lektorat åt den.
Men medan de flesta lugnar ner sig när de blir färdiga, så valde Byron att dra dårskapen ett steg längre. Det räcker med detta citat från en av hans vänner:
"Lord B's establishment consists, besides servants, of ten horses, eight enormous dogs, three monkeys, five cats, an eagle, a crow and a falcon; all of these, except the horses, walk about the house, which every now and then resounds with their unarbitrated quarrels, as if they were the masters of it."
"...I find that my enumeration of the animals in this Circean Palace was defective, and that in a material point. I have just met on the grand staircase five peacocks, two guinea hens and an Egyptian Crane"
Detta är alltså skrivet av Percy Shelley (en annan berömd poet och gift med Frankenstein-författarinnan Mary Shelley). Och om du inte ser något problem med att förvandla ditt hus till Noaks ark, så tänker du inte på den oerhörda mängd skit så här många kräk klämmer ur sig.
Senare i livet så ändrades Byrons tendens att leka djurskötare till tendenser att leka amiral. Han lät bygga två stenfort på stranden av en sin sjö och sjösatte en armada av leksaksskepp, som han beordrade omkring på sjön medan han kröp omkring i det ena fortet. På Byrons order så låg hans butler, Joe Murray, på mage i en liten båt i sjön och "styrde omkring skeppen", vilket jag gissar innebar att skuffa på dem med en pinne medan han gjorde kanonljud med munnen.
Tycho Brahe, dansk astronom, 1546-1601
Tycho Brahe är känd för den fantastiska precisionen på sina astronomiska mätningar. Vid en tid då teleskopastronomi var i sin linda, samlade Brahe ihop en mängd data vars noggrannhet ledde till ett flertal upptäckter, inklusive lagen bakom planeternas rörelse av hans assistent, Johannes Kepler. Och han hade en EPISK mustasch.
Galenskapen:
Låt oss anta att du är en medlem av societeten och ofta känner dig lockad att ordna middagsbjudningar. Låt oss också anta att du vill imponera på dina fina gäster och visa dem att deras investeringar och välvillighet är i goda händer. Vad gör du?
Hur skulle det vara med att anställa en dvärg, klä ut honom till clown och utan någon större motivering låta honom sitta tyst under middagsbordet. Tycho Brahe gjorde det, och han var rejält mycket rikare än du. Men för att klargöra så är det värt att förklara att ovanstående kan feltolkas. "Anställa" kan tolkas som att det handlade om lättsam, sporadisk anställning. Att vara Tycho Brahes dvärg var nämligen ett heltidsjobb. Uppdraget gick ut på att sitta under bordet när Tycho (och ibland hans vänner) åt och att enbart hänga omkring i huset.
Tycho var känd som en rejäl drinkare (som bland annat fick sin näsa avhuggen i ett fylleslagsmål), så det kan hända att han anställde dvärgen som ett fylleskämt och aldrig hade hjärta att avskeda honom när han nyktrade till. Annars kan man säga att han saknade några planeter i solsystemet.
Michelangelo, italiensk renässanskonstnär, 1475-1564
Inom all konsthistoria finns det bara fyra konstnärer stora nog för att döpas efter Teenage Mutant Ninja Turtles. Michelangelo var en av dem och hans insideskämt, Adams skapelse, i Sixtinska kapellet fortsätter att vara den mest berömda tapeten någonsin. Trots sin plats bland historiens yppersta målare, avskydde han egentligen mediet utan ansåg att hans andra insideskämt, David och att designa Peterskyrkan var mycket viktigare.
Galenskapen:
Michelangelo brydde sig över huvud taget inte om någon som helst personlig hygien, Inte bara tvättade han sig "ytterst sällan" (och detta är alltså enligt italiensk 1500-talsstandard), utan han bytte knappast aldrig kläder och valde att sova fullt påklädd och med skorna på. Michelangelos assistent klagade en gång om att "det ibland går så länge utan att han tar av sig (sina skor) att när han gör det lossnar huden, som när en orm ömsat skinn, med skorna.
Yäk!
Detta slags beteende har gjort att en del diagnostiserat honom som autistisk. Han visade upp alla symptom, inklusive att ha problem i sociala situationer (även om det knappast hjälpte att han var täckt av skit hela tiden). Han talade sällan med någon, hatade att göra det och hade en tendens att bara gå iväg mitt i samtal. När hans bror dog valde Michelangelo att inte gå på begravningen.
 |
| Konstnären som målade det här luktade kakka |
Nikola Tesla, serbisk fysiker och ingenjör, 1856-1943
Får nu äntligen den uppskattning han förtjänar och har av Robert Lomas döpts till "mannen som uppfann 1900-talet". Han hade bland annat varit med och upptäckt följande:
-Radio
-Växelström
-Datorer
-Robotar
-Radare
-Ballistik
-Kärnfysik
Galenskapen:
Tesla led av tvångssyndrom. Så, medan Michelangelos personliga hygien var rasande usel så var Teslas rasande bra, till en handikappande nivå. Tesla var så rädd för bobbor att han vägrade röra något med minsta lilla smutsfläck på. Tesla vägrade också att röra något som var runt, vilket ger några rätt uppenbara krångligheter för en ingenjör.
Medan han försökte fly undan bakterier och runda saker, så manifesterade sig hans tvångstankar i treor. Före han gick in i en byggnad måste han gå tre varv runt kvarteret, när han bodde på ett hotell krävde han att få ett rumnummer som kunde delas med tre och vid varje måltid använde han 18 servetter, tre högar med sex i varje.
Varför han behövde 18 servetter, i stället för, till exempel, tre, visar att han i alla fall inte verkade vara rädd för lite grillat revbensspjäll.
Empedokles, grekisk vetenskapsman och filosof, 490-430 f.Kr
Empedokles skulle antagligen anses vara det viktigaste geniet någonsin om inte hans enorma bidrag till vetenskapen skulle balanseras upp av hans enorma bidrag till bullshit. Ungefär 450 år innan Jesus upptäckte Empedokles:
-Att ljus rör sig i en hastighet
-Att jorden var rund
-Att luften är en substans, inte bristen på en substans
-En (ganska enkel, bör erkännas) teori om evolution
-Den italienska medicinskolan
Galenskapen:
Empedokles trodde att han var en gud. Inte i 80-tals-pudel-heavy-betydelsen eller i kille-som-kan-spela-igenom-Super-Mario-3-på 11-minuter-betydelsen, men i den bokstavliga kasta-blixtar-från-himlen-och-jag-är-odödlig-betydelsen. För att bevisa sin odödlighet till sina förståeligt nog något skeptiska kolleger meddelade han att skulle hoppa i en vulkan, Etna, och sedan komma upp igen.
 |
| Alltså hit... |
"Great Emedocles, that ardent soul;
Leapt into Etna, and was roasted whole"
Yukio Mishima, japansk författare 1925-1970
Redan som 12-åring hade Yukio Mishima samlat på sig en gedigen kunskap om Oscar Wilde, Rainer Maria Rilke och ett flertal klassiska, japanska författare och vid 24 gav han ut En masks bekännelser, vilket tog honom till den översta eliten av japanska litteraturcirklar. Under de kommande 20 åren skulle han komma att ge ut ytterligare 20 större verk, bli nominerad till Nobelpriset tre gånger och anses vara den främsta romanförfattaren någonsin i Japan.
Galenskapen:
Bilden ovan är pärmen till Mishimas essä, Sol och Stål, med författaren själv iklädd en kombination av samuraisvärd och pungskydd. Jag tar med texten under av ren princip, men alla tvivel om mental obalans borde vara borta efter det där.
1968 grundade Mishima kulten Tatenokai eller Sköldsällskapet. Kulten bestod uteslutande av honom själv och homoerotiskt välbyggda tonårspojkar. De fördrev tiden med att pumpa skrot, träna kampsport och att svära sin totala trohet, inte till Mishima, utan till kejsaren av Japan.
26.11.1970 stormade plötsligt Mishima det japanska försvarshögkvarteret, med avsikten att störta regeringen genom en kupp. Hans styrkor bestod av:
-Fyra homoerotiskt välbyggda tonåringspojkar
-Ett svärd
Med ett stort mått av självinsikt, insåg han snart att han var lite underutrustad och ställde sig på en balkong för att rekrytera mer trupper till sig.
Under ett brandtal försökte han få de förvånade åhörarna att ge upp sina liv till förmån för kejsaren, att göra vad än kejsaren bad dem och att acceptera kejsaren som en gud. Det fanns dock två problem med detta budskap:
1. Det var 1970 och kejsaren hade absolut fuck all politiskt inflytande i Japan. Han existerade så att folket kunde ha någon att vinka åt en gång om året och var helt menlös. Idén om att offra sitt liv för att skydda honom var som att be någon att ge upp sitt liv för berguven Bubi.
2. Kejsaren var själv enbart besvärad av personkulten som han tyckte var oerhört pinsam, förnekade öppet sin gudomlighet och bad att Mishima och hans vältränade anhang skulle lämna honom i fred.
Förvånande för exakt ingen så gav Mishimas tal exakt 0 rekryter, så Mishima steg ner från balkongen, återvände till rummet han låst in sig i och begick seppuku, rituellt självmord genom att skära upp magen på sig. Jag utgår ifrån att detta var första gången som någon förstod att han faktiskt var allvarlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar