My One Bad Habit

Ät nyttigare! Sluta grogga! Ta för helvete en jävla dusch! Alla goda råd antar jag, men enligt vetenskapen skulle vi fortfarande sitta i skogen och käka loppor ur varandras pälsar om våra förfäder hade följt dem. Det visar sig nämligen att alla våra karaktärsfel dök upp av en orsak och att vi, för att kunna bli naturens stora lottovinnare, först var tvungna att bli en av dess största losers...

Dålig hygien
Har du någonsin undrat varför människan inte har päls? Forskare har; vi är trots allt ett av mycket få mestadels hårlösa däggdjur som finns i världen.

Det finns visserligen alltid undantag...

Det här med hårlöshet är dock ingen trivialitet, våra kala kroppar är en en stor orsak till att vi har civilisation över huvud taget. Utan den där naturliga isoleringen som päls ger så blev vi tvungna att uppfinna kläder, och grupper som bodde på olika håll producerade olika mängder pigment för att skydda den exponerade huden mot solljus, således utvecklande våra olika folkgrupper.

Och ajo, behovet av att hålla oss varma kan även ha bidragit till att våra förfäder även lärde sig en annan någorlunda viktig kunskap: att göra upp eld. Men hur gjorde det här oss till de hårlösa apor vi är idag?

Jo, sidu:
Vi var skitiga. Jepp, en ledande teori går ut på att vi var så usla på att hålla våra pälsar rena, att parasiter började löpa amok. Speciellt klädlöss som någon packad förfader först drog på sig under en groggångande natt med en gorilla. Efter ett tag blev det en evolutionär fördel att inte ha päls som de små asen kunde bygga bon i och över tid blev hårlös avkomma normen. Det var oberoende betydligt bättre än, nå, att tvätta sig.

"Att bada är för kommunister!"

Så om du någonsin har tvingats använda simppare för att du inte har några rena kalsonger kvar eller åkt hem till mamma iklädd pyjamas eftersom alla dina kläder är så smutsiga att de troligtvis är direkt hälsofarliga (ja, ni vet vem ni är) så skall du sluta oroa dig. Det är trots allt så att vi direkt tappade största delen av vår kroppsbehåring för att vi inte orkade tvätta vår apdräkt.



Frosseri
Övervikt är en av de stora landsplågorna i Västvärlden (här använt i betydelsen ställen där du kan köpa munkar fyllda med friterad kyckling). Naturligtvis vet vi varför folk älskar att äta, i grund och botten handlar det om att ge oss energi för att fortsätta leva. Men hur kommer det sig att människor har utvecklats så långt åt detta håll att vi drämmer i oss fett och flott även om våra hjärnor vet att det kommer att döda oss.  Om nu evolutionen är så jävla smart, hur kommer det sig att vi inte avskyr saker som friterad chokladkaka?

Ja, det finns på riktigt. Från bloggen This Is Why You're Fat.

När vi nu kom in på stora hjärnor så kan du tacka frosseri för den, eller, mer specifikt, flottig och kaloririk mat. Det finns massor av djur med enkel, nyttig, växtbaserad diet och i det stora hela så brukar de inte vara överdrivet fiffiga.

Korkade, men mumsiga

De flesta av jordens smartare djur är, likt människan, mestadels allätare. Det krävs ett visst mått av intelligens och långtidsminne för att komma ihåg vilka bär som är smaskiga och vilka får en att skita tarmarna aviga. Men vad fick just människan att stavhoppa över konkurrerande arter, som råttor, till att bygga städer medan de krälar omkring i våra kloaker?

Jo, sidu:
Fett. Det vi var bättre på än någon annan art var att uppfinna sätt att klämma i oss den maffigaste, flottigaste, mest hjärtattacksframkallande kost som naturen kunde komma fram med. Vi lärde oss att använda verktyg till att krossa ben och skallar för att få tag på fet och god benmärg och hjärna, och om vi kunde ha panerat djuren vi fångade skulle vi ha gjort det.

I grund och botten är den enda saken som riktigt får oss att stå ut gentemot djuren vår fettmarmorerade hjärna och den kräver enormt med energi för att fungera bra. Den slags energi som enbart kunde erbjudas genom stora, feta tegelstenar av djurkött. Evolutionsforskare anser att vi kunde fortsätta att utvecklas endast genom att oförtröttligt sleva i oss urversionerna av knaperstekt fläsksvål  Och vi använde denna uppgraderade hjärnstyrka till att hitta (jepp, mitt i prick) nya, kreativare sätt att klämma i oss ännu mera mat.

Allt människorna höll på med då hade på något sätt med detta att göra, jaktlagen som drog ut för klubba ihjäl urkräken för att få tag på deras mumsiga fetter uppfann de första verktygen för att enklare kunna ta livet av dem, vilket i sin tur utvecklade samarbete inom stamtillhörigheten. Så skratta gärna åt tjockisen som klämmer i sig sin n:te talrik med chicken wings, men han är trots allt orsaken till att du har en tillräckligt komplex hjärna för att inse hur onyttigt det ser ut.



Groggande
Även om jag verkligen inte är den som är den när det kommer till att grogga med pojkarna, så kan även jag erkänna att man tenderar få mindre gjort de dagar man kommer på jobb bakfull. Så det är ju bra att våra förfäder inte fick tag på sprit, annars skulle de väl typ varit för packade för att springa från grottbjörnar och sådant. Alkohol är ju trots allt en biprodukt av en dekadent civilisation och hur många stora uppfinnare har du till exempel sett springa omkring utan byxor i Poliisi-TV?


Jo, sidu:
Men, tro det eller inte, så är det en god chans att det här med civilisation aldrig skulle ha inträffat om det inte varit för alkohol.

Något i den här stilen...

För det första så har människan varit spurgu allt sedan vi såg ut som något som skadedjursbekämpare försökte att jaga från vinden. De facto så är våra kroppar designade för alkoholkonsumtion, med en lever som till stora delar endast har som uppgift att kunna bryta ner etanol. Så mänskligheten har varit pläsit sedan urminnes tider. Men det betyder väll endast att vi på något sätt överlevde trots vår fylleri (och att det kanske hjälpte fula grottmänniskor att få ligga).

Nja, enligt de rådande teorierna som finns så går det mycket längre än så. Människans utveckling började inte egentligen ta fart på riktigt innan vi utvecklade jordbruk, då det lät oss slå oss ner på en plats och föröka oss som katolska kaniner. Och medan en man kunde odla tillräckligt med säd för att försörja sig och sin familj, så krävdes är det en helt annan sak när det handlar om att få fram ett tillräckligt överflöd för att brygga öl. Sådant kräver att en hel grupp av människor lever och samarbetar mot ett gemensamt mål. Dvs en by.

Det är bara att titta på sumererna, dvs den första civilisationen över huvud taget, som använde hälften av sitt spannmål till öl. Öl var det som drog publik (eftersom jakt och samlande gav ungefär tre gånger så mycket kalorier och enormt mycket mera protein än jordbruk), det enda riktiga trumfkortet för stadsliv eftersom det helt enkelt inte var något man kunde framställa som kringflackande nomad. För urtidsmänniskan var det inget annat än ett underbart löfte om hur civiliserat livet kunde vara, destillerat till flytande form.

Ursäkta, blev en smula tårögd där en stund.



Skvaller
Om du frågar mig så kunde man stoppa alla skvallertidningsjournalister i en säck, tillsammans med scientologer, homeopater och "synska" och slå på säcken med en käpp. Jag skulle inte ens bry mig nämnvärt om vilken grupp som skulle ta mest stryk. Men naturligtvis måste man erkänna att skvallertidingar, hur hemska de än är, finns av en orsak: vår öerhörda önskan om att veta varje endaste, snuskiga lilla detalj om folket runt oss. Alla påstår vi att vi hatar skvaller, men får man höra att någon politiker i misstag råkat halka på en flyplatstoalett, så är vi plötsligt idel öra.

Det var vår förfäder också, vilket var bra. Det som vi nu anser vara ett av de elakaste sätten att använda språk på, kan mycket väl varit det som fick det att utvecklas över huvud taget. Och det är här som saker börjar bli konstiga...

Jo, sidu:
För att överleva var våra primatförfäder tvungen att bilda grupper för att kunna hålla rovdjur på avstånd. De flesta primatsamhällen som finns idag består av max 50 olika individer och de har ett slags strikt hierarkisk struktur som inte hittas på andra platser inom djurvärlden. Människan lyckades dock att att ta sig förbi denna mentala spärr så att en normal människa idag kan hålla koll på ca 150 personer innan hjärnan blir överbelastad (du kan ha hört talas om denna teori, dvs Dunbars tal). Och det var dessa större grupper som först gjorde oss unika.

Men hur kom vi hit? Genom att uppfinna skvaller. Ett av de första användningsområdena av vårt mera komplexa språk (som först troligen uppfanns för att koordinera jakt) var att sitta runt lägerelden och utbyta information om dem som inte var med, bakom deras ryggar. Denna språkanvändning, att dela med sig om kundkap om vem i gruppen som var sjuk, vem som höll på att dö och vem som parade sig med vem, lät oss få reda på saker om folk som individer som inte råkade finnas på plats. Detta hjälpte oss att utveckla helt nya sorters och betydligt mer komplexa samhällen, helt olika andra arter.



Social osäkerhet och ångest
I början av inlägget nämnde jag att övervikt är vår tids stora folksjukdom, men om den är det är det under hård press från depression. Men som du måste ha listat ut vid det här laget så hade även deppiga grottmänniskor haft en funktion. Saken är den att våra hjärnor är sex gånger för stora för ett djur av vår storlek. Så utvecklade människan denna enorma mängd gråceller endast för att möjliggöra vår långtidsplan, dvs att göra Moder Jord till vår bitch? Inte direkt; till och med djur relativt korkade djur lyckas att etablera sig och leva gott i naturen.

Nej, det hade med allt "skvallra runt lägerelden" som jag nämnde för ett par stycken sedan. Den riktiga orsaken till vårt intellektuella jättesprång var att försöka komma underfund med de allt större socialgrupperna. Det är med andra ord så att försöka navigera sig fram mellan alla gäng på lunchrasten i högstadiet stimulerar hjärnan mera än någon av lektionerna.

Genom att studera  våra förfäders huvudskallar har forskarna hittat oproportionerligt stor tillväxt inom de områden som skapar mentala simulationer (dvs låter oss förutse framtiden). Att kunna gissa sig till vad utgången av olika situationer kommer att bli och att kunna förutspå olika slutresultat är inte bara avgörande för att kunna leva inom en social grupp, utan är också basen till alla slags problemlösning. I grund och botten kan varje vetenskapligt eller kreativt genombrott spåras tillbaka till att någon osäker grottänniska som suttit med svettiga handlflator och undrat om de andra grottmänniskorna tycker att han är cool. Men vad har det här med ångest att göra?

Jo, sidu:
En del forskare har en teori om att depression utvecklades som ett sätt att försvara sig, genom att låta individer skilja sig från gruppen vid stress, för att kunna fundera ut en lösning på sina problem i fred. När alla sociala kopplingar inom stammen började att bli allt för förvirrande, kunde hjärnan stänga dem ute tills vi fått vår kakka tillsammans, medan vi deppade i ett hörn av hyddan.

Så om din tonåring uppför sig som en angstig liten fjant, så var inte orolig, de bidrar de facto till mänsklighetens förbättring. Och om han dessutom är smutsig, packad och äter ett en säck full med kerrosaterian, så håller han på att utvecklas till en helt ny art...

Do the Evolution

Som jag nämnt tidigare är evolutionen något av ett tve-eggat svärd. Å ena sidan har den givit oss häftiga grejer som tummar och en stor, jävla hjärna, men å andra sidan kan vi inte flyga och får huvudvärk av att äta för mycket glass. En del av de irritationsmoment som vi blir tvungna att stå ut med är dock bidragande orsaker till att vi är de vi är idag...


Att bli sparkad i pungen gör ont för att det ger bättre spermakvalitet
Om det finns något som Youtube lärt oss är det att det inte finns något som är så roligt som att se någon annan bli träffad i skräpporna. Det mänskliga skrevet har nämligen två problem: För det första så hänger testiklarna, i motsatts till många djur, på utsidan av kroppen. Och för de andra så är de så oproportionerligt känsliga för smärta att enbart en flyktig tanke på att bli träffad där gör att man instinktivt ser ut som en fotbollsspelare i en frisparksmur.

Orsaken att det måste vara så:
Forskare tror att en stor del av problemet har att göra med det facktum att spermier rent generellt föredrar lägre kroppstemperaturer, något som kan vara svårt att åstadkomma utan någon märklig skrevmonterad aircondition. Så de måste hänga i sina små klot där luften kommer åt dem (vilket är en av orsakerna till att man t.ex. inte skall sitta med en laptop i famnen om man planerat att bilda familj).


Det är inte före man blir upphetsad som saker och ting börjar dra ihop sig där nere och det bästa med allt är att det de facto är en kvinnas (eller för den delen, mans) kroppsvärme som kickstartar den process som leder fram till en baby, en hel del kladd eller båda två. För även om spermieproduktion är bäst vid lägre temperaturer så kräver utlösning supertaggat och ivrigt stuff. Så, när allt börjar vara klart, drar sig testiklarna in i kroppen, blir uppvärmda och du känner sannolikt till resten. Som en extra bonus skyddar även denna reträtt alla dinglande delar under sex, vilket måste ses som ganska win-win.


Vilket osökt för oss till bollarnas hyperkänslighet. Det är inte direkt så att andra djur heller njuter av att bli tofflade i pungarna, vilket du kanske märkt om du testat det (något jag starkt avråder från). Om du t.ex. försökt att träffa en tjur i skräpporna med en tennisboll så har du säkert upptäckt att det kan vara rätt svårt, med tanke på att de skyddas rätt effektivt av svansen och bakbenen. 


Människan beslöt sig dock vid något skede att det kunde vara en bra idé att gå upprätt, så nu sitter vi här med en kombination av externa testiklar och en hållning som förvandlat våra skrev till smärtmagneter.






Vi behöver tandställningar för att vi utvecklade stora hjärnor
Hörni, låt inte Hollywood lura er, de flesta personer i världen har ett tandgarnityr som är lika snett som en Nagubo på midsommaren. Så om du ser någon med perfekt Pepsodentleende har de själva, eller deras föräldrar, definitivt betalat för det både monetärt och smärtmässigt. Resten av oss har fler tänder än vår lilla munhåla kan klara av, vilket leder huggtänder, munnar som ser ut som judiska kyrkogården i Prag och vad fan man nu skall kalla det som är på gång i Steve Buscemis käft.

Dentalanarki?

Orsaken att det måste vara så:
Före mänskligheten fick upp smaken för biff, var vegetation vår enda källa för näring. Saken med rötter och blad är dock att du behöver ganska mycket av det för att få tillräckligt med protein för att överleva, så du kan bara tänka dig vilka slags tänder som behövdes för att mala ner en dylik diet dagarna i ända. Du kan t.ex. titta på en häst om det hjälper...

Hej, Steve! Du var helt lysande i Reservoir Dogs!

En gång i tiden visade våra Lilla Gubben-tänder vem som bestämde åt all pappersmassa eller vad det nu var vi lyckats svälja för att överleva och när det var klart var det dags för matsmältningsapparaten att ta vid. Problemet var dock att om man ville ha någon näring ur alla buskar och käppar man käkat krävde all energi man hade kvar efter tuggandet, vilket inte lämnade något alls till hjärnan.

Men då hände något: För omkring 2,3 miljoner år sedan var det någon som tänkte, "Hej, kött!" och sedan lärde sig att få tag på det. I och med en köttbaserad diet kunde mänskligheten få i sig tillräckligt med protein för att låta hjärnan få något också. Det tog heller inte så länge innan man kom fram till verktyg som gjorde våra huggtänder ännu mer värdelösa.

Resultatet av denna mjukare, men hjärndopande diet, är att våra käkar krymper, trängande ut våra värdelösa tänder och påtvingande järnvägsräls på tusentals av knäckta tonårsmunnar.



Vi kvävs för att vi lärde oss att tala
När var du senast tvungen att göra en Heimlichmanöver på en hund? Snälla, säg aldrig... Möjligheten att ett djur skulle kvävas till döds är nämligen lika stor som att vi skulle kunna slicka oss själva i skrevet, trots det så dör tusentals människor varje år av att få något i halsen. Att sluka maten, att äta medan man skrattar eller att helt enkelt inte tugga ordentligt kan göra att allt tar slut på bara några minuter. Hur fan kunde vi utvecklas så att man kan döda en frisk, fullvuxen man genom att kittla honom när han äter kebab? Fråga ditt struphuvud. Du kan de facto bokstavligen göra det, eftersom du har ett och det också råkar vara orsaken till att du inte kan andas och svälja samtidigt.

Orsaken att det måste vara så:
Du känner förhoppningsvis redan till att den enda orsaken till att du kan prata är att du har stämband, som befinner sig ett några cm ner i halsen på dig, i struphuvudet. Stämbanden finns där ner, och t.ex. inte bak i munnen, för att det låter oss göra ett mycket större antal ljud (tänk dig ditt huvud som ett musikinstrument). Detta upplägg gör att vi i stället för enkla grymtanden är helt överlägsna nästan alla andra arter när det kommer till opera och battle rap. Dessvärre kan detta upplägg också leda till att det kan fastna mat där, med följden att man slutar andas.


Under högstadiebiologin lärde vi oss att vi har två rör i halsen, innanför alla dubbelhakor. Det ena, matstrupen, sitter längre bak och hämtar ner mat till matsmältningskanalen och det andra, luftstrupen, för ner luft till andningsapparaten. Eftersom struphuvudet sitter en bit ner i luftstrupen så är det inte direktkopplat till bihålorna (vilket skulle låta oss andas genom näsan oberoende om vi hade en grillkorv nerklämd i grannröret), utan de bägge rören delar en liten tambur innan de delar på sig, och en bit kanelbulle kan därför blockera bägge rören.

Och det är exakt det som händer om en bit matförsöker slinka ner i fel rör, du kvävs, och kvävningen är kroppens mekanism för att hindra något ännu värre, nämligen aspirationslunginflammation, även känt som "franskis-i-lungan-syndrom". Vilket är dödligt, snabbt och obehagligt. Så kvävning är unikt för människan, men det är vår förmåga att prata med varandra också. Allt som allt är det ett litet pris att betala så länge du kommer ihåg att tugga din mat.



Gravida kvinnor får morgonillamående för att undvika parasiter
Om jag förstått något av att min lillsyrra skall bli mamma i vinter är det att det inte är speciellt trevligt om du tycker om att smälta maten som Darwin hade tänkt det. Men nu är det tyvärr så att för ca 80% av alla kvinnor är de första tre månaderna av graviditeten ett enda långt spymaraton. För en del går det så långt att de inte ens hinner föda innan de läggs in på sjukhus av uttorkning. Nog måste väll ändå något gått snett om kroppen helt sonika bestämmer sig för att göra sig av med den näring som man själv och fostret behöver.

Orsaken att det måste vara så:
Den mat som förhistoriska kvinnor hade att välja på var inte exakt vitaminanrikad müsli med yoghurt, kofeinfritt chaite och vichyvatten, utan våra mormödrar upphöjt till tusen fick nöja sig med det de hittade på marken och i träden: bär, ägg, vilda frukter och halvruttnade djurkadaver.


Säg hej till morgonillamående. Det visar sig nämligen innan vi kom fram till att eld gör saker godare, var de födoämnen som var mest benägna att ha parasiter i sig desamma som oftast ger upphov till morgonillamående idag: rött kött, ägg, fågel och fisk. Med andra ord kom evolutionen fram till en stenhård lösning på detta problem för att hålla mänskligheten vid liv - att skrämma bort gravida kvinnor från farlig mat genom att få dem att spy av bara lukten av dem. Det är en speciellt imponerande anpassning med tanke på att illamåendet är starkast under de tre första månaderna av graviditeten, när fostret är som känsligast.

"Jag är dödligt allergisk mot folk som klämmer ansiktet mot min mage och börjar gulla."

Kvinnor som lever i samhällen där man inte använder sig av stora mängder djurprotein tenderar att helt klara sig undan morgonillmående. Det är inte ens något som existerar som koncept i deras kulturer.

Soul Survivor

Vanligtvis när man tänker på termen "survival of the fittest" (för övrigt inte myntad av Darwin utan av den här nissen) tänker man på överlevnad genom att vara störst, starkast, snabbast eller smartast. Men rent evolutionsmässigt sett handlar det om om att vara mest passande för situationen. Vare sig det är en planta med extra långa taggar för att inte bli uppkäkad, en ödla anpassad till öknen eller en Golden Retriever med oförklarlig men hjärtvärmande talang för basket. Men detta visste du väll säkert redan...

Vad du kanske inte kände till är att beteenden som man fnyser och ser ned på idag tidigare var strategier som hållit oss i livet under tusentals år.


Hjälplösa babyn
Att bli kallad baby är något av det värsta man kan vara med om som barn. Byäähäää, skall lilla babyn springa hem och gråta, var en skolgårdsstandard när tårarna och snoret rann efter en fotboll i ansiktet och i det stora hela kan man tycka att vi skulle ha goda orsaker att dissa dessa hjälplösa små bylten. De flesta djur är rätt bra på att ta hand om sig själv inom någon minut från att de fötts. Tar det längre än en vecka klassificeras de i naturen som lunch, medan människobarn fortsätter att vara oanvändbara högar av skinn, kakka och konstiga napor under flera år.

Inte bara är människobarn babyvärldens stora loser, utan vi stannar sådana under åratal och behöver mer tid än någon annan primat att nå vuxen ålder och könsmognad. Medan föl kan springa någon timme efter någon timme i livet och lejon ligger med varandra i fyraårsåldern drar det läääänge ut på tiden innan människor lär sig något annat än att skita, skrika och se gulliga ut på Youtube.

Hur det hjälpt oss
Den där jävla ungen som förstörde din flygresa/konsert/middag genom att skrika kan faktiskt vara orsaken att vi sitter i toppen av näringskedjan. Under något skede under vår evolution kunde våra ungar träffa marken springande (och eventuellt knullande). Men medan vi utvecklade vår enorma ärkehjärna, måste det samtidigt utvecklas en förlossningskanal som man kunde bowla i. Detta ledde till en slags anatomisk kapprustning mellan mammas fifi och lillemans huvud. Om huvudet blev för stort, förlorade mamma förmågan att springa (en förmåga ganska nära toppen på Grejer-du-vill-kunna-i-en-värld-fylld-av-människoätande-rovdjur). Så för att hålla kvinnor rörliga utan att förlora alla godsaker en stor hjärna för med sig började arten utvecklas till att naturligt välja ut dem som födde tidigt. Vi fick behålla vår verktygstillverkarhjärna men behövde inte dras med kvinnohöfter som skulle fastna i en hularing.

Den andra sidan av myntet var att detta förde med sig ungar som var dumma, hjälplösa och måste skötas under många år så att de inte valde den enda vassa stenen i skogen som platsen att stå på huvudet på. Och trots att detta utdragna stadie av dregel och krypande kunde ses vara en nackdel, så gjorde kombinationen stor hjärna och mer barnpassning oss ännu smartare.

Men fortfarande ganska försvarslösa

Forskare antar att denna försening faktiskt hjälpt oss att nå en högre kognitiv nivå, eftersom den förlänger den sorts inlärande som enbart relativt nyfödda kan ta till sig. Man kan inte lära en gammal hund nya trick, så man låter hunden vara valp längre och låter på detta sätt hunden lära sig fler trick totalt sett. Och med tanke på att dessa "trick" är språk, kultur och förmågan att lösa Rubiks kub så är det ett ganska billigt pris på att födas hjälplös. Tidig hjälplöshet är priset för senare genialitet. Eller åtminstone en grund för att inte vara en total dumjävel.



Kittlighet
Det känns lite meningslöst att vissa av oss inte kan klara av en lätt beröring av vissa kroppsdelar utan att pissa ner sig (eller på någon annan: Peppe, you had it coming). Utan att säga att kittlighet gör dig till en mes as such är det svårt att se sig Chuck Norris kvida runt efter att någon kollat om han har rosk under foten, och det är bokstavligen omöjligt att kittla någon utan att låta som en mupp.

Chuck Norris lämnar sig ofta öppen för kittlingsattack, för han känner ingen rädsla

Hur det hjälpt oss
Har du sett hur hundar leker? De tacklar, morrar, biter och hugger mot varandras halsar för att sluta strax innan allt slutar med vänskaplig blodsutgjutelse. I hela djurriket ser lek de facto ut som att två djur försöker mörda varandra. Tänk dig nu hur kittlandet måste se ut för dem. En person grabbar tag i en annans hals, fötter eller sidor som skriker och ber att det skall ta slut. Under rätt omständigheter kunde detta se ut som mordförsök för nästan vem som helst.

Och goda nyheter för jobbiga släktingar överallt, för kittlande har utvecklats som ett sätt att träna upp våra självförsvarsreflexer. En forskare på området har påpekat att de mest kittliga delarna av kroppen (bröstkorgen och nacken) också har en tendens att vara de mest öppna för ett anfall. Så när primaterna utvecklade en tendens att kittla sina små lärde de faktiskt sina babyn att skydda sina mest känsliga kroppsdelar på ett säkert (och roligt) sätt.

"Skratta bara! Det är här som lejonet kommer att anfalla!"

Och inte bara är kittlande sprunget ur evolutionshistorien, att vara kittlig var också en överlevnadsteknik. Urtidsmänniskor som snabbare reagerade på viftande eller krypande grejer kunde snabbare upptäcka farliga djur och parasiter och levde därför längre. Individer som inte reagerade lika snabbt blev dödade eller infekterade. På detta sätt utvecklades kittlighet som en form av självbevarelse och var en 100% nyttig egenskap när kittlingsmonstret var ett ganska verkligt monster som ville ha dig till lunch.



Allergier
Om du liksom jag är en av de miljoner personer som lider av något slags allergi behöver jag inte förklara för dig hur mycket det suger. Jag är som tur endast allergisk mot saker ganska lätta att undvika (skaldjur och getingstick) men andra, speciellt folk med hösnuva, har inte lika lätt. Hur kan något så patetiskt som lite blomsperma få ens kropp att drabbas av raserianfall? Inte räcker det med att allergier får annars friska kroppar att förvandlas till snorkranar utan de tvingar en att stanna inomhus, och vad är inte mesigare än det?

Hur det hjälpt oss
De flesta människor ser allergier som en svaghet, men det ironiska är att det är precis tvärt om. Allergier är nämligen följden av ett överaktivt immunsystem, eller en immunosuppressiv motsvarighet till Steven Seagal från tidigt 90-tal: sprakar så mycket röv att en och annan oskyldig kommer att få på käften då och då.

Normalt så identifieras farliga grejer som kommer in i kroppen av antikroppar som sedan binder sig till vita blodceller och förklarar för immunförsvaret att nu är det "hakkaa päälle" som gäller. Tänk dig vita blodceller och antikroppar som Batman och Robin när det gäller att kämpa mot sjukdomar. Hostande, nysande och feber är bara olika taktiker som vår dynamiska duo tar till när det skall rensas upp. Ett av favoritknepen är att bokstavligen dränka skiten i slem och sedan spränga ut det ur kroppen genom en nysning.

Ibland blir dock samhällets väktare lite onödigt nitiska och börjar bulta upp nedskräpare eller nyfikna grannar. Eller när det gäller allergiker, damm och pollen. Och kroppen anfaller dem med samma raseri som en influensainfektion. Om man kan jämföra ett lyckat avvärjande av flunsa som en touchdown är allergi som Forrest Gumb när han rusar genom målzonen, tacklar undan blåsorkestern och fortsätter genom halva staden fortfarande med bollen i famnen.

"Stopp, Immunförsvar! STOPP!!!"

Nyligen har upptäckten av en uråldrig antikropp givit en viss inblick varför immunsystemet ibland överreagerar. Enligt den här undersökningen så fanns det, när vi fortfarande bara var en bunt lusplockande fruktsamlare, en synnerligen elak patogen som yrade omkring. För att överleva började de tidiga människorna producera en antikropp som grep hårdare tag runt vita blodceller och på detta sätt gick till häftigare motanfall.

Detta funkade utmärkt för de tidiga människor som blev infekterade och vi överlevde till denna dag. Olyckligtvis hängde antikroppen kvar i oss långt efter att bobban hade utrotats. Ingen berättade för denna föredetting att hans jobb var fixat, så han hänger kvar och försöker slåss mot sina imaginära fiender, genom att återuppliva de gamla, goda dagarna och låtsas som att han räddar liv.

Likheterna är verkligen skrämmande stora...

Gråtande
Trots stenhårt kämpande från The Iron Giant, krigsveteraner, fotboll och hackad lök över hela världen anses det brukligt för vuxna män att hålla skvalandet till ett minumum. Så länge det inte finns en död kropp i rummet, eller slutresultatet är 6-1, så skall ögonen hållas torra.

Hur det hjälpt oss
Tårar är inte enbart glidmedel för ögonen och Oscarmagneter. Forskare börjar faktiskt tro att det ursprungligen var en form av signalsystem. Mer specifikt, ett slags dolt, sofistikerat signalsystem som kunde ge en strategisk fördel under rå, laglös urtidskrigföring.

Tänk dig att du är en tidig människa och du råkat illa ut på något sätt. Kanske du fått ett spjut genom benet eller riktigt jävlig kramp i vaden. Du behöver hjälp men vill hålla ditt tillstånd hemligt så att inte dina fiender utnyttjar din svaghet. Du behöver en signal som visar dina allierade att något är fel som inte innebär att skrika som en liten bitch, vilket är neandertaliska för "döda mig genast". Du kunde hålla dig tyst och lida som en man, men då kommer ingen att höra dig och du har fortfarande ett spjut genom benet, trots att du dödat dess tidigare ägare. Men tårar, glittrande, dramatiska tårar, som rinner ner för din dammiga, av smärta sammanbitna kind, visar för dem tillräckligt nära att något är fel och att du kan behöva hjälp.

Med andra ord så krävde de tidiga människornas överlevande att de kunde gråta som små barn. Ajo, nämnde jag dessutom att killen som kunde klämma fram några tårar också var den som mest sannolikt fick ligga med flest damer.

Vilket skulle bevisas

 Även idag påpekar vetenskapsmän att gråtande är ett strategiskt vapen för att få empati från det motsatta könet. Men back in the day när människan blev vad vi är idag var känslomässigt gråtande ett evolutionsmässigt genombrott. Ingen annat djur gråter av sorg och gråtande är en av de faktorer som brukar ses som skillnaden mellan oss och djuren.

Evolution (the Grand Design)

Om du är en av dem som inte tror på Darwin torde du använda ganska mycket tid på att fundera på all den meningslösa scheisse som skaparen klämt in i kroppen på oss. Varför ryms inte visdomständerna i huvudet på oss? Till exakt vad behöver vi en blindtarm?

Sanningen är dock den att evolution är en ganska slarvig och random process, så dags att kika lite på kroppen och hitta en del kvarglömt skräp.

Gåshud
Kände du just en liten kittling i nacken? Du kanske kände det på armarna och benen också och, som du säkert känner till, kallas det gåshud. De uppstår främst när vi är skrämda eller fryser. De kan också komma av sexuell upphetsning eller när man är överväldiga av något, som ett rörande stycke klassisk musik eller en monstertruck som gör mos av Volkswagen (to each his own)...

Men varför?
Har du någonsin sett hur pälsen rakt står upp på ett djur som är arg eller rädd?

I hear you brother...

Det är samma sak. Gåshud är de minimala muskler vid roten av dina hårsäckar som drar ihop sig, vilket får dina hårstrån att stå rakt upp och huden att bli knottrig. Det finns faktiskt ingen orsak varför denna reaktion fortfarande finns, eftersom den har noll värde nuförtiden. Men den var nyttig för våra förfäder som var betydligt hårigare. De huvudsakliga orsakerna till detta är två. För det första, om djuret är skrämt får den resta raggen, bestående av hår som står rakt ut, djuret att se större ut, vilket kan vara tillräckligt för ett rovdjur att inte anfalla det.

Det andra huvudsakliga sättet som gåshud var till nytta var att hålla oss varma, när våra förfäder höll på att frysa röven av sig. När det blev riktigt kallt började deras hår att stå rakt ut och bilda ett isolerande luftlager mellan hårstråna. De flesta pälsklädda däggdjur har kvar denna förmåga. Nu när vi är något bristande på håravdelningen kan vi inte utnyttja någondera av dessa förmågor.


Att grina illa när man hör ett högfrekvent ljud
Du vet det där fruktansvärda ljudet av naglar mot en svart tavla? Du grinade sannolikt illa bara av läsa den där meningen. Men om du av någon outgrundlig orsak måste påminna dig om hur jävligt det låter, klicka här (tips från coachen, gör det inte).

Jag varnade dig...

Hur kan ett ljud vara så motbjudande att det ger upphov till en fysisk reaktion? Varför vill det få oss att riva av oss ögonlocken och klämma blyertspennor i öronen? 1986 genomfördes en undersökning om vad som gör ljud störande där man testade 24 försökspersoner med ett urval störande ljud som de sedan fick gradera enligt hur irriterande de var.

"På en skala från ett till Justin Bieber"

Oförvånande nog vann naglar på svart tavla, följt av styrox, knarrande gångjärn och tandläkarborrar. Alla av dem gälla, högfrekventa ljud.

Men varför?
Vi kan nog aldrig vara helt säkra, men forskare har noterat att frekvensen för naglar på tavla är den samma som varningsskriket hos vissa makakarter. Eftersom gruppvarningar var ett ganska effektivt försvar i vår tidiga evolution -- det är trots allt en av fördelarna med att leva i grupper -- så kan detta vara en kvarleva från tiden innan våra varningssignaler blev det något mer utvecklade och sofistikerade "SAAAAAAATAN! EN TIGER!" Tänk till exempel på hur de ylande kvinno-offren i slasherfilmer låter strax innan de de får en kniv i ögat. Kom inte och påstå att frekvensen inte är ganska lika...

En annan teori är att högfrekventa ljud lät lika som en naturlig fiende någon gång i tiden och att evolutionen har lämnat oss känsliga för det (teorin går ut på att alla som inte var känsliga för högfrekventa ljud slutade som mellanmål).


Auriculares muscles (orsaken att vissa kan vifta på öronen)
Jag kommer på rak arm bara på en person som kan vifta på öronen (min mormor), vilket gör henne till en av de ca. 15% som kan det. Musklerna som kontrollerar detta är Auriulares muscles, tre muskler som sitter runt ytterörat (den del som syns). Och förrutom som partytrick är de inte till speciellt stor nytta.

En del skall dock alltid gå till överdrift

Men varför?
Det har dock inte alltid varit så. Tack vare musklerna kunde våra öron göra rätt häftiga grejer back in the day. En hel del däggdjur kan fortfarande vrida öronen i olika riktningar för att kunna bestämma varifrån ljud kommer. Det här är speciellt viktigt för små djur som saknar överblick pga att de är så nära marken. Det är också bra att ha om någon försöker stoppa ditt huvud ovanför en öpen spis.

Miljoner år av evolution skyddar dock inte mot Kimitobor med öl och kikarsikten

Våra primatförfäder hade även de riktande kontroll över sina öron, men förlorade behovet pga tendensen att leva i grupper. Kollektiv syn blev då gruppens första försvarslinje och så småningom blev detta så effektivt att de flesta av oss inte ens kan vifta på öronen mera, för att inte tala om att rikta dem åt specifika håll.

Visdomständer och blindtarm

Om du fortfarande har din blindtarm och alla visdomständer kan du räkna dig som lycklig. Du har sju procents chans att få blindtarmsinflamation under din livstid och fantastiska 85 procents chans av att en av dina visdomständer kommer att plockas bort. Bägge av dessa kräver kirurgi för att fixas.

Så, du kan inte bara leva utan dem, du mår de facto bättre utan dem. Det enda de gör är att vara i vägen och/eller bli infekterade. De är bara meningslös extra bullshit.

Men varför?

I båda fallen rör det sig om rester från en era då vi åt betydligt mera löv, dvs innan vi bytte till vår nuvarande Beef Wellington-baserade diet. Dina visdomständer kläms ihop och infekteras för att det inte finns plats för dem, och det finns inte plats för dem för att de kom till när tidigare versioner av människan hade större käkar som bättre passade till att tugga växtmateria. Att mala sönder löv är betydligt jobbigare än att tugga mjukt kött och/eller pizza och kräver fler tänder för att sprida ut arbetet. Speciellt eftersom du måste äta så många av dem.

Sallad anses, rent generellt, inte vara speciellt "mättande"

Och vad gäller blindtarmen är teorin att den vid något skede hjälpte till att smälta all denna haramat. Det är ett bihang till cecum, en del av matsmältningskanalen som är betydligt större hos växt- än hos köttätare, eftersom den används för att bryta ner den kopiösa mängd cellulosa de får i sig. Eftersom vi inte längre behöver denna extradel har den förtvinat till ett rudiment (betydelselöst) organ med formen av en mask. Det är i alla all en teori. Man har faktiskt inte forskat så vansinnigt mycket eftersom, ja, vem fan bryr sig egentligen vad den gör där...