Evolution (the Grand Design)

Om du är en av dem som inte tror på Darwin torde du använda ganska mycket tid på att fundera på all den meningslösa scheisse som skaparen klämt in i kroppen på oss. Varför ryms inte visdomständerna i huvudet på oss? Till exakt vad behöver vi en blindtarm?

Sanningen är dock den att evolution är en ganska slarvig och random process, så dags att kika lite på kroppen och hitta en del kvarglömt skräp.

Gåshud
Kände du just en liten kittling i nacken? Du kanske kände det på armarna och benen också och, som du säkert känner till, kallas det gåshud. De uppstår främst när vi är skrämda eller fryser. De kan också komma av sexuell upphetsning eller när man är överväldiga av något, som ett rörande stycke klassisk musik eller en monstertruck som gör mos av Volkswagen (to each his own)...

Men varför?
Har du någonsin sett hur pälsen rakt står upp på ett djur som är arg eller rädd?

I hear you brother...

Det är samma sak. Gåshud är de minimala muskler vid roten av dina hårsäckar som drar ihop sig, vilket får dina hårstrån att stå rakt upp och huden att bli knottrig. Det finns faktiskt ingen orsak varför denna reaktion fortfarande finns, eftersom den har noll värde nuförtiden. Men den var nyttig för våra förfäder som var betydligt hårigare. De huvudsakliga orsakerna till detta är två. För det första, om djuret är skrämt får den resta raggen, bestående av hår som står rakt ut, djuret att se större ut, vilket kan vara tillräckligt för ett rovdjur att inte anfalla det.

Det andra huvudsakliga sättet som gåshud var till nytta var att hålla oss varma, när våra förfäder höll på att frysa röven av sig. När det blev riktigt kallt började deras hår att stå rakt ut och bilda ett isolerande luftlager mellan hårstråna. De flesta pälsklädda däggdjur har kvar denna förmåga. Nu när vi är något bristande på håravdelningen kan vi inte utnyttja någondera av dessa förmågor.


Att grina illa när man hör ett högfrekvent ljud
Du vet det där fruktansvärda ljudet av naglar mot en svart tavla? Du grinade sannolikt illa bara av läsa den där meningen. Men om du av någon outgrundlig orsak måste påminna dig om hur jävligt det låter, klicka här (tips från coachen, gör det inte).

Jag varnade dig...

Hur kan ett ljud vara så motbjudande att det ger upphov till en fysisk reaktion? Varför vill det få oss att riva av oss ögonlocken och klämma blyertspennor i öronen? 1986 genomfördes en undersökning om vad som gör ljud störande där man testade 24 försökspersoner med ett urval störande ljud som de sedan fick gradera enligt hur irriterande de var.

"På en skala från ett till Justin Bieber"

Oförvånande nog vann naglar på svart tavla, följt av styrox, knarrande gångjärn och tandläkarborrar. Alla av dem gälla, högfrekventa ljud.

Men varför?
Vi kan nog aldrig vara helt säkra, men forskare har noterat att frekvensen för naglar på tavla är den samma som varningsskriket hos vissa makakarter. Eftersom gruppvarningar var ett ganska effektivt försvar i vår tidiga evolution -- det är trots allt en av fördelarna med att leva i grupper -- så kan detta vara en kvarleva från tiden innan våra varningssignaler blev det något mer utvecklade och sofistikerade "SAAAAAAATAN! EN TIGER!" Tänk till exempel på hur de ylande kvinno-offren i slasherfilmer låter strax innan de de får en kniv i ögat. Kom inte och påstå att frekvensen inte är ganska lika...

En annan teori är att högfrekventa ljud lät lika som en naturlig fiende någon gång i tiden och att evolutionen har lämnat oss känsliga för det (teorin går ut på att alla som inte var känsliga för högfrekventa ljud slutade som mellanmål).


Auriculares muscles (orsaken att vissa kan vifta på öronen)
Jag kommer på rak arm bara på en person som kan vifta på öronen (min mormor), vilket gör henne till en av de ca. 15% som kan det. Musklerna som kontrollerar detta är Auriulares muscles, tre muskler som sitter runt ytterörat (den del som syns). Och förrutom som partytrick är de inte till speciellt stor nytta.

En del skall dock alltid gå till överdrift

Men varför?
Det har dock inte alltid varit så. Tack vare musklerna kunde våra öron göra rätt häftiga grejer back in the day. En hel del däggdjur kan fortfarande vrida öronen i olika riktningar för att kunna bestämma varifrån ljud kommer. Det här är speciellt viktigt för små djur som saknar överblick pga att de är så nära marken. Det är också bra att ha om någon försöker stoppa ditt huvud ovanför en öpen spis.

Miljoner år av evolution skyddar dock inte mot Kimitobor med öl och kikarsikten

Våra primatförfäder hade även de riktande kontroll över sina öron, men förlorade behovet pga tendensen att leva i grupper. Kollektiv syn blev då gruppens första försvarslinje och så småningom blev detta så effektivt att de flesta av oss inte ens kan vifta på öronen mera, för att inte tala om att rikta dem åt specifika håll.

Visdomständer och blindtarm

Om du fortfarande har din blindtarm och alla visdomständer kan du räkna dig som lycklig. Du har sju procents chans att få blindtarmsinflamation under din livstid och fantastiska 85 procents chans av att en av dina visdomständer kommer att plockas bort. Bägge av dessa kräver kirurgi för att fixas.

Så, du kan inte bara leva utan dem, du mår de facto bättre utan dem. Det enda de gör är att vara i vägen och/eller bli infekterade. De är bara meningslös extra bullshit.

Men varför?

I båda fallen rör det sig om rester från en era då vi åt betydligt mera löv, dvs innan vi bytte till vår nuvarande Beef Wellington-baserade diet. Dina visdomständer kläms ihop och infekteras för att det inte finns plats för dem, och det finns inte plats för dem för att de kom till när tidigare versioner av människan hade större käkar som bättre passade till att tugga växtmateria. Att mala sönder löv är betydligt jobbigare än att tugga mjukt kött och/eller pizza och kräver fler tänder för att sprida ut arbetet. Speciellt eftersom du måste äta så många av dem.

Sallad anses, rent generellt, inte vara speciellt "mättande"

Och vad gäller blindtarmen är teorin att den vid något skede hjälpte till att smälta all denna haramat. Det är ett bihang till cecum, en del av matsmältningskanalen som är betydligt större hos växt- än hos köttätare, eftersom den används för att bryta ner den kopiösa mängd cellulosa de får i sig. Eftersom vi inte längre behöver denna extradel har den förtvinat till ett rudiment (betydelselöst) organ med formen av en mask. Det är i alla all en teori. Man har faktiskt inte forskat så vansinnigt mycket eftersom, ja, vem fan bryr sig egentligen vad den gör där...