söndag 22 maj 2011

Word is Bond

Cinefiler älskar att överanalysera filmer och 99 gånger av 100 kommer de enbart fram till löjligheter ("tänk om Haley Joel Osment också var ett spöke"), men andra gånger råkar de faktiskt ha rätt (ja, Harrison Ford var en replikant i Blade Runner). James Bond är till exempel inte en man utan ett kodnamn.

När den första 007-filmen kom ut 1962, när han fick sin licens att döda för första gången var Sean Connery 32.  Det där var nära på 50 år sedan och sedan dess har Bond åldrats som Château Pétrus med frostskyddsmedel. Hur är det egentligen möjligt att en 30-nåntingårig agent som fightades med kallakrigetryssar fortfarande kan ta sig an pokerspelande danskar i en post-9/11-värld av terrorism och mediebrus?

Teorin:
Det finns en teori bland en del fans som säger att det inte finns bara en James Bond, utan att "James Bond" är ett kodnamn som ges från agent till agent vartefter de pensioneras (på samma sätt som M och Q flyttas mellan olika personer). Teorin förklarar även Bonds tidlöshet, notera att Daniel Craigs Bond plötsligt blev 15 år yngre medan Judi Denchs M är fyra år äldre.

Detta förklarar också varför James Bonds personlighet ändras dramatiskt från skådis till skådis. I en film kan Timothy Dalton t.ex. elda upp en kille levande (ganska nära slutet på clipet) men om man slänger in en annan DVD får man se Roger Moore tassa runt i clownkostym.

Nobody does it better...
Och ju mera man funderar på saken, desto mera passar det. George Lazenbys Bond fick sin fru mördad i sin  sista (och visserligen enda) film, så man kan anta att hans 007 pensionerade sig av sorg. Timothy Daltons Bond smet iväg på egna vägar och sparkades ur MI6 och Pierce Brosnans karriär som Bond slutade med att hans arbetsgivare misstrodde honom och tänkte skicka honom till Falklandsöarna. Inom något år kommer en ny Bond medan den gamla sannolikt sitter med en grogg och lyfter en stadig jag-tog-livet-av-folk-för-regeringen-pension.

Till och med typen som regiserade Die Another Day tror på den här teorin. Men det var också han som tyckte att det var en god idé med en osynlig bil, så han kan dra åt helvete.

Officiell den sämsta Bondgadgeten någonsin.
Varför gör det filmen bättre?
Jag råkar faktiskt gilla lite realism då och då och detta ger Bondserien en gnutta av det. Och det är en bra sak, för den har en tendens att lite spåra ur vart årtionde eller så (bevis: hela Moonraker, Denise Richards som en kärnfysiker som inte kan uttala "kärnfysiker" och den där satans osynliga bilen).

Men det ger dock lite problem för patentet på min Bondbaserade odödlighetsdiet, bestående av att uteslutande dricka Gin och Lillet, samt att ligga med tre sekreterare per dygn.

"Var inte så sur. Det är bra för mitt blodtryck."

1 kommentar:

  1. Jag håller med, bilen tar priset! Ibland har jag också svårt att tänka mig en mer skrattretande scen än då Pierce Brosnan "surfar" på ett isblock då isslottet och hela skiten smälter till en syndaflod utan like.

    SvaraRadera