The Madness of King Scar

Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Det skall påpekas att det knappast alltid var jätteroligt att leva under följande nissar, men det är fortfarande ganska roligt att läsa om dem från ett säkert avstånd i tid och rum.

Anna I av Ryssland: En mordisk Bam Margera
Anna I av Ryssland (1693-1740) var antingen den elakaste bitchen i världshistorien eller dess största skämtare. Eller båda.

Denna historia berättar ganska långt allt som du behöver veta om vad som hände om en kvinna har fullkomlig makt och är fullkomligt vansinnig. Till exempel fick hon en gång höra om en adelsman som begått förbudet att gifta sig med en katolik. Vilket hon självfallet reagerade på genom att tvinga honom att skilja sig, gifta om honom med någon random gammal kärring hon hittade på gatan, klä ut dem till clowner efter bröllopsceremonin, paradera dem längs med St. Petersburgs gator med en bunt boskap, klä av dem nakna och tvinga dem att sova i ett palats av is. Och detta var alltså i Ryssland, mitt i vintern, där att pissa utomhus betyder att du omedelbart har en isglass indrämd i urinröret.

Hennes regering terroriserade folket, både i den vanliga bemärkelsen (hon startade det där med "hemlig polis" som ryssarna sedermera blivit så duktiga på) och i den förödmjukande. Om någon ens milt störde henne kom han att råka ut för ett grymt skämt och/eller en ruskig död (som hon antagligen tyckte var en del av skämtet). Maten överkokt? Till galgen! Tala illa om henne? Tungan fastspikad i en dörrkarm! Politiska motståndare och allmänt yrande lades alla till hennes oändliga lista på måltavlor.

"Tell that bitch to be cool! Say 'bitch be cool'!"

Mustafa I av Turkiet: Vägrade fullständigt att lämna sitt rum
Att inneha en maktposition i det Ottomanska Imperiet under högmedeltiden var ganska likt att leka kukkulan kuningas: Alla ville ha dig av tronen så att de i sin tur kunde bli måltavla för lönnmord och intriger. Så när Ahmed I, Mustafas äldre bror, tog makten hade det utvecklats en tradition att nacka de delar av sin familj som kunde tänkas vilja ha en del av makten. Ahmed valde dock att inte vara fullt så drastisk, utan nöjde sig med att låsa in brorsan resten av hans liv istället. Dr. Phil kallar detta "tough love".

14 år senare drog Ahmed på sig tyfusfeber och trillade av pinnen och folket, som saknade någon brutal nisse att hunsa runt dem, kom fram till att Mustafa skulle vara en lysande sultan. Vad kunde nu en smula inburad-större-delen-av-sitt-liv ge för men?

"Jag skulle bara kunna döda dem alla..."

Mustafa (1591-1639) regerade tre månader och lyckades under denna tid utnämna en bonde som erbjöd honom dricka till storvizir. Och ganska så genast efter detta blev han avsatt, innan han hann göra något allvarligt med imperiet. Vips, tillbaks in i buren med honom.

Men hans politiska karriär var inte över med detta, eftersom hans ersättare var om möjligt ännu galnare. Nämligen Osman II, 13 år gammal vid detta skede, som hade pilbågsskytte på levande fångar som hobby. Denne förpubertale sultan försökte smita från landet med statskassan och dömdes till döden, men under avrättningen kämda han emot så mycket att sex män dog, men slutligen blev han övermannade genom en kombination av strypning och klämmande av testiklarna.

Och så blev det dags för vår favoriteremit att sätta sig på tronen igen. Utom att nu visste han vilket uselt jobb det var att vara sultan och vägrade kategoriskt att lämna sitt rum. Det tog en grupp män med ett rep flera timmar att släpa ut honom.Vilket ledde till Mustafas första befallning under sin andra regeringstid: Att alla som varit med om att vräka honom från fängelset skulle avrättas. Meddelandet var klart och tydligt och Mustafa läts tassa tillbaka till sin bur. I hänseende borde man kanske ha låst den två gånger.



Fredrik Wilhelm I av Preussen: Var riktigt kåt på långa killar
Fredrik Wilhelm I av Preussen (1688-1740) hade en rejäl fetisch för det militära och hjälpte till att bygga upp den preussiska armén till en av de starkaste i Europa. Och den längsta.

För av någon orsak ville Fredde (själv omkring 1,60 i strumplästen) ha en armé med rejäl höjd. Han tyckte om att visa upp sin militära makt genom att låta sina längsta soldater marschera omkring (förutsatt att de inte måste marschera genom en genomsnittlig dörr) och låta dem gjuta skräck i de av kort eller medellängd. Och man måste erkänna att en armé av 2-metersbjässar skulle vara en panikframkallande, om än väldigt, väldigt självklar måltavla.

Är det bara jag som får en känsla av att han... ...kompenserade för något?

Först nöjde han sig med att rekrytera långa pojkar från sitt eget land, men ansåg att rekrytunderlaget var för dåligt (och kom då ihåg att vi nu talar om varje lång man i större delen av Tyskland) och började rekrytera jättar i större delen av Europa (en berömd soldat var Daniel Cajanus från Uleåborg, med imponerande 2,39 över havsytan). Och när jag säger "rekrytera" menar jag oftast "kidnappa random långa killar mitt i natten och kanske och kanske bränna ner hembyn om man känner förd det".

Och trots att detta var ett ganska allvarligt brott enligt de flesta måttstockar, så kom han undan med det och kunde fortsätta att bygga på sin militära motsvarighet till Harlem Globetrotters. Så när han hade Europas alla långa män i sin armé samlade han ihop dem i en enhet, 6. Grenadjärregementet, mer känd som Jättarna från Potsdam. Detta var ett elitförband och var så speciella att de aldrig någonsin deltog i någon strid, eftersom de var "för värdefulla" för att Fredde skulle kunna riskera dem i öppen strid. Så de tränade sluten ordning i all evighet och marscherade fram och tillbaka framför kungen. Till och med när han var så dålig att han inte kunde stiga upp tvingade kungen regementet, alla 3500 man, att marschera genom hans jävla sovrum.




Saparmurat Niyazov: Älskade meloner
(Notera eftersom jag inte kan stava "Saparmurat 'Turkmenbashi' Niyazov of Turkmenistan (1940-2006)" utan att copypasta, kommer jag hädanefter att kalla honom för Fedi.)

"Mmmm... meloner..."

Och ifall nu någon missade det, så kika på födelse- och dödsår på denna kille, inte direkt anno dazumal. Så om du trodde att galna mulkkun regerade enbart back then, så är detta ganska-nära-levande bevis på hur sjuk världen fortfarande är idag.

Fedi växte upp föräldralös, gick med i det nationella kommunistpartiet, arbetade sig uppför skalan och blev president i Turkmenistan när landet blev självständigt. Några år senare krönte han sig till livstidspresident och tog kontroll över var endaste grej i Turkmenistan. Bland annat skrev han en bok, Ruhnama, och att kunna denna utantill, samt att kunna recitera valda delar när som helst var krav för att få inneha statliga ämbeten, kunna ta universitetsexamen eller ens för att få ta körkort. Hur herr Fedi lyckades skriva en hel bok är även en helt annan fråga, eftersom han var i stort sett illitterat...

Detta hindrade dock inte huvudroller i Pixarfilmer

Som ni säkert förstått byggde han upp en massiv personkult runt sig själv, bland annat reste han hundratals statyer (några helt i guld), gjorde sin födelsedag och installationsdag till högtider och satte upp radio- och TV-program vars enda uppgift var att ära honom dagligen. Vilket, skall erkännas, är ganska standard eccentrisk-diktator-stuff.

Men vart efter hans regering fortskred beslöt sig Fedi för att gå ett steg längre än någon annan människa. Hans arv skulle bli ett palats av is, ett STORT jävla palats av is (det skulle ha plats för över 1000 personer). Och det skulle byggas mitt i öknen. Att få 1000 personer att ta sig ut i en öken är önsketänkande, men hindra ett ispalats från att smälta skulle kräva fucking magi.

Och en dag kom hans egomani till sin fullkomlighet, när han helt kallt beslöt sig för att döpa tiden efter sig själv: Han ändrade på kalendern så att veckodagarna och månaderna fick namn efter teman som honom själv eller sin mamma. Januari som döptes efter den där jävla boken och, nämnde jag det, fick även en helt egen staty även den. Den kan dessutom snurra så att den alltid står mot solen och varje dag kl. 08.00 öppnas den och läser upp ett valfritt stycke ur texten.

Och så finns det här med "Nationella melondagen", den enda dag i världshistorien där frukt nått superstjärnestatus. Och om hans kärlek till meloner inte är en skrattretande uppenbar eufemism, så är chansen ganska stor att han alltid varit knäpp och liksom gillat melon. Han tyckte definitivt om dem tillräckligt för att ha citerats säga: "Låt varje turkmens liv vara lika vackert som våra meloner".

"Ni vet hur man säger: En melon om dagen, jag har småtomtar i huvudet"

Ja, Fedi. Vi skall alla vara lika vackra som dina älskade meloner, ditt sjuka, sjuka satan!