Sweet Dose of Murder

Som jag redan påpekat, så är Moder Naturs favoritskämt att stoppa in rasande rovdjur i kroppen på harmlösa lurvbollar och som en del av min självupptagna uppgift att se till att folk inte dömer ett djurs hårdhet beroende på dess utseende, kommer här några gulliga små kräk som gör livet surt för betydligt mer skrämmande djur.


Tuppgökar äter skallerormar
När någon tänker på tuppgöken  (eller som den heter på engelska, Greater Roadrunner) så ser den för sig en lång och smal fågel som säger "Meep meep", springer snabbare än tåget och rutinmässigt överlistar tecknade prärievargar. Och medan Warner Bros. hade rätt om vissa saker (fågeln kan flyga, men väljer oftast att springa omkring riktigt fort), så är tecknade serier sällan de mest precisa källorna för en ambitiös ornitolog.

Riktiga tuppgökar är mindre än sina tecknade mosvarigheter (en dryg halvmeter från näbb till stjärt) och betydligt mer benägna att hålla på med mördande än att springa iväg från det.

Hej, väntas nu...
Tuppgökar är nästan uteslutande köttätare och deras diet består heller inte av några mesiga "små ludibollar". Utan av skallerormar.

Tuppgöken hugger bara in näbben i ormen (eller vad för slags annan fanskap den råkat stöta på), lyfter upp den i luften och börjar att upprepade gånger drämma den i marken tills den är mör nog att svälja hel. Tekniken går enligt förståsigpåare ut på att "utsätta offret för en utåtriktad kraft iväg från rotationscentrum, i detta fall, tuppgökens ansikte", dvs att i korthet använda ormen som piska.

Det där mina vänner, är en jävla finishing move. Den har till och med ett namn: Centrifugal Slam.

Och just det, tuppgöken äter andra fåglar också, men orkar inte ens flyga efter dem. Istället så hoppar den bara upp och hugger dem när de flyger förbi. Och sedan: Centrifugal Slam (och om detta inte räcker så distraherar deras manager domaren och slänger in en stol).

Tuppgöken är också den enda naturliga fienden för tarantellahöken, en fem cm lång geting från helvetet, som fightar ner jättespindlar och lägger ägg i deras levande kroppar.

"Meep meep, motherfucker!"

När bytet har dött så sväljer tuppgöken det helt. Eller, försöker att göra det. Ormar i synnerhet är vanligtvis för långa för att sväljas så största delen av mellanmålet har en tendens att hänga i mungipan på fågeln. Men tro inte att detta på något sätt skulle bry tuppgöken. Den fortsätter bara med vad den nu höll på med en död orm nedklämd i halsen, långsamt sväljande den medan magen smälter det som rymts ned.



Jätteuttrar mördar pirayor och kajmaner
Uttrar är några av de sötaste, mest oskyldiga djuren på vår jord och rent statistiskt sett är ca. 107% av allt de gör gulligt. Och jätteuttrar är helt likadana, men lite större...

Vid närmare två meter är jätteuttern den största familjemedlemmen, och även om han är något av en knubbis, skulle vi fortfarande döpa honom till Putte och ta honom med ut och segla. Nämen, titta nu på pluttisen.

"Aj sidu, morjens"

Jätteuttrar har till och med ett gulligt smeknamn: Flodvargar...

Hej, väntas nu...
Jätteuttrar lever i Sydamerika, där de mestadels äter abborrar, stora malar och laxkarpar, som t.ex. pirayor. De jagar i flockar (därav smeknamnet) och föser in fisken på grunt vatten för att enklare kunna plocka åt sig av dem. När de matar sina ungar så brukar de slå fisken halvt ihjäl, men låta den överleva så att de gulliga babyuttrarna kan få färsk mat.

Sadismen motsvaras bara av gulligismen

Men oberoende hur mycket den är en fiskstympande mulkku, så är den bara ett gulligt och ludigt däggdjur och måste således vara på sin vakt för andra rovdjur som smyger omkring i Amazonfloden. Som den lokala släktingen i alligatorfamiljen, kajmanen.

Även känd som fattigmans-dinosaurie

Eller ajo, det var visst andra vägen. När ett par uttrar råkar på en kajman som minds it's own business på stranden så brukar de börja påta reptilens svans, bara för att det är kul att jävlas lite. Förhoppningsvis för kajmanen så tar den hinten och sticker åt helvete, men mer troligt är att den vänder om och går till anfall. Uttrarna kommer då att hoppa undan och ge sig på svansen på nytt. Och på nytt. Och på nytt, ända tills kajmanen är för utpumpad för att slå tillbaka. Och då sätter sig uttrarna lugnt ner och äter upp kajmanen levande, börjande från den jävla svansen.

Och om det finns fler än bara ett par uttrar på plats så skippar de helt svanspåtandet utan grupptacklar bara omkull kajmanen och börjar mumsa. En flock uttrar kan äta upp en hel kajman, ben, fjäll och allt, på 45 minuter.

En annan vandrande delikatessbutik på jätteutterns meny är anacondan, som du kanske kommer ihåg från den där filmen där den delade huvudrollen med J-Los rumpa, att är den största jävla ormen i världen. En liten grupp uttrar simmar upp till jätteormen, grabba tag i den och sätta igång att bita och klösa den. Därefter drämmer de den mot trädstammar eller, om de känner sig riktigt stenhårda, använda en teknik som en biolog beskrivit som "dragkamp med en levande brandslang". Ja, jätteuttern kan förvandla den mest kraftfulla ormen i världen till ett hopprep.



Fågeln som har jättebålgetingar som snacks
Som en fruktansvärd asiatisk jättebålgeting kan du och dina grabbs fördriva tiden med att sätta skräck i Japan, ta livet av djur många hundra gånger större än dig själv och vara med i youtubefilmer där du gladeligen massakrerar tusentals andra insekter. Det finns heller i stort sett inget i världen som kan motstå neurotoxinerna i din onädigt stora gadd. Du är en samvetslös, hjärntvättad del av den farligaste svärmen i världen och helt orädd, vilket man kanske kan förstå av ett flygande kräk som fått "yakmördargetings" som smeknamn.

AAAAAAAAAAAAAAH! TA BORT DEN! TA BORT DEN!!!

Du är, med andra ord, mer untouchable än Elliot Ness och MC Hammer tillsammans. Vilket gör det ännu mer överraskande när någon random fågel plötsligt kommer farande och börjar mumsa på dig och dina kompisar som om de var popcorn.

Hej, väntas nu...
Pernis ptilorhynchus, också känd som tofsbivråken, är, alltså, en stor fågel. Så allmänt folkvett säger att detta sannolikt är det absolut värsta att vara i en fight med en svärm enorma, överdrivet giftiga helvetesinsekter. Tofsbivråken triumferar dock över våra patetiska logikförsök genom att vara den asiatiska jättebålgetingens enda naturliga fiende. Och därmed sannolikt det enda som håller hindrar att hela asiens ekosystem kollapsar in i ett mörkt, förvridet rike regerat av Bålgetingskungen.

Den klara av att jaga de små monstren genom att ha några naturliga fördelar som får det att verka som att de designats av någon kompination av Q och Lucius Fox. Vråkens dräkt består till fullo av en unik sorts fjädrar som skyddar den mot getingsting som en ornitologisk motsvarighet till Batmandräkten.

Och medan youtube är fullt av av filmer av jättegetingar som sprider skräck finns det också film på en tofsbivråk som lägger ut en fälla, överraskar ett helt getingbo och sedan sätter sig ner och käkar upp deras ungar medan getingarna bara kan titta på hjälplöst. Och ajo, den bästa delen...

Ja, precis som Batman eller James Bond förolämpar bivråken inte bara getingen genom att anfalla dem på deras hemmaplan, utan förstör hela deras hemmabas som ett sista långfinger. Njut av en bild på någon som ger absolut noll skit.

"Ser man på, jag tycks bli anfallen av en svärm surrande karkki"

Kafferbuffeln är en samvetslös hämndmaskin
Kafferbuffeln (också känd som afrikansk buffel) är en stor gräsätare som lever på Sydfrikas savanner. Det mest utmärkande draget är de ihopväxta hornen som formar en solid bensköld över pannan inte olik frisyren hos en bartender i vilda västern. Kafferbuffeln gör inte så mycket utom att ligga och slappa, äta gräs och dricka vatten. Du vet normala kosaker. Som kor gör. För de är kor.

"Muuu, antar jag"

De mördar också skiten ur allt som ens överväger att jävlas med dem.

Hej, väntas nu...
Kafferbuffeln har många namn. Som "Svarta döden" och "Widowmaker". Och är, de facto, den farligaste medlemmen i "The Big Five" av storvilt. De andra medlemmarna? Lejon, leopard, noshörning och elefant. Detta betyder att kafferbuffeln officiellt är farligare än två stora kattrovdjur, en behornat monster med ökänt dåligt humör och det största jävla landdjuret på jorden. Till och med lejon brukar dra sig för att anfalla kalvar eller gamla, sjuka djur långt från hjorden.

En kafferbuffel väger upp emot ett ton och den löjliga hornhjälmen är de facto en ganska behändig kombination av murbräcka och spjut. Kafferbuffeln är också, uppenbarligen, medveten om konceptet hämnd, och definitivt det enda djuret som njuter av det.

Kafferbufflar kan söker, och söker, hämnd på sina värsta fiender, lejon, speciellt på dem som dödar en kalv. Och skulle ett lejon göra det misstaget, så letar de reda på det med en mobb som kan bestå av uppemot tusen förbannade kafferbufflar. Och eftersom något lejon sannolikt har dödat en kafferbuffel vid något skede, så har de tagit som princip att aktivt hoppa på lejon när de träffar på dem, som ett förebyggande anfall, eller, mera troligt, bara för att visa vem som är chef.

"HELVETEEEEEEEEEE!"

Och om en kalv är i knipa, så kommer varje medlem av hjorden genast till hjälp. Lite så här:

Om du inte orkade se videon, så kommer här en kort resumé: En ung kafferbuffel blir anfallen av lejon. Och edan av en krokodil. Varefter lejonen och krokilen har dragkamp om den en stund. Tills hela kafferbuffelhjorden dyker upp och ger rovdjuren mer stryk än de någonsin fått, inklusive att få riktiga lejon att flyga genom luften som i något slags tecknad serie. Och den unga buffeln, den som två arter av rasande rovdjur gjorde sitt bästa att ta livet av? Den överlever.

Man har försökt att tämja de här mördarkorna. Vilket, överraskande för ingen, har misslyckats spektakulärt. Så, som följande misslyckade drag har vi börjat jaga dem. Och det direkta resultatet har varit att fler storviltjägare varje år dödas av kafferbufflar än något annat afrikanskt djur.

Detta är för att kafferbuffeln är starkt av den åsikten att anfall är bästa försvar och av den åsikten att invecklade hämndsystem är det bästa anfallet. Så om du skjuter en och inte dödar den direkt får djuret en adrenalinboost som gör den okänslig för smärta. Och efter detta är dess enda livsuppgift att tammesatan mörda dig om det så är det sista du gör. Och skulle du lyckas rymma från det första anfallet kommer det skadade djuret att följa efter, cirkla runt och bara leta efter ett tillfälle att attackera. Så du kanske försöker att skjuta på nytt. Varsågod, den där löjliga ihopväxta benmassan den har i nyllet är mer eller mindre skottsäker. Och kroppsmassan bakom den är påväg rakt mot dig genom buskarna som ett oheligt, ångande, råmande kärleksbarn mellan en Predator och Hulken.

Allt som allt är jag rätt säker på att aliens inte invaderat jorden ännu att det vet att de i sådana fall skulle tvingas handskas med kafferbuffeln i något skede.