An Honest Mistake

Världens historieböcker är fulla av viktiga nissar som planerat krig, uppfunnit stuff och rent generellt styrt hur världen skall se ut för resten av oss. En del av dem har varit goda och några inte fullt så goda, men man tänker sig i alla fall att de haft något så när ett hum om vad de håller på med. De skapar ju trots allt historia eller hur?

Men sanningen är ju dock den att ibland påverkas saker och ting av totala slumpaktigheter, som att någon blir hungrig på en smörgås eller att en gris lägger krokben för en häst. Och ibland blir saker och ting historia på grund av gammalt, hederligt klåperi...

Titanic sjönk på grund av en glömd skåpnyckel

Den största orsaken till att folk fortfarande debaterar exakt varför Titanic sjönk är att de flesta som faktiskt visste det följde med skeppet i djupet (du vet hur det ser ut i filmen... kaptenen står där och drunknar medan det spelas ledsam musik). Men en framstående teori är att en bidragande orsak var att han som skulle spana efter isberg inte hade någon kikare. Killen ifråga hette Fred Fleet och var de facto en av de få i besättningen som överlevde katastrofen.

Han vittnade inför amerikanska senaten om att ifall han haft en kikare kunde han kanske sett isberget i tid, skeppet skulle aldrig ha sjunkit och den där ena nissen skulle aldrig ha strittat mot propellern som en trasdocka.

Men angående detta: det fanns visst kikare på skeppet. Problemet vara att de var inlåsta och nyckeln till skåpet aldrig kom med ombord. Orsaken till detta i sin tur var att när Titanic seglade, så hade White Star Line i sista valete beslutat att byta ut skeppets andrestyrman, David Blair, mot Charles Lightholler, styrman på systerfartyget Olympic, som hade mer erfarenhet av att jobba på stora fartyg och på så sätt antogs vara mindre benägen att, ni vet, drämma in dem i isberg. Så Blair missade i elfte timmen sitt livs resa, men när han vinkade av Titanic på kajen glömde han bort att han fortfarande hade skåpnyckeln i fickan.

Han fnissade säkert till och dunkade sig i pannan när han tömde fickorna på köksbordet och nyckeln stannade i familjen som en souvernir, som ett minne av kryssningen han missade knappt och ingen utanför hans bekanta såg den på nytt före 2014 när nyckeln såldes på auktion. Samtidigt märkte man fort klåperiet ombord, men valde att inte vända om på grund av några par billiga kikare. Utkikena hade ju förihelvete fungerande ögon och dessutom var Titanic osänkbart.

Mokan, som fått namnet kikargate om den inträffat senare, blev ökänd och 2012, på 100-årsjubiléet av katastrofen, lämnade fiffikus någon en kikare på Fleets grav, med en lapp som ursäktade för den sena leveransen.

En oförberedd byråkrat fäller Berlin-muren

Berlinmuren var en så perfekt symbol för skillnaderna mellan öst och väst att när den föll 1989 var det nästan klichémässigt tillrättalagt, som någon slags tillyxat triumfslut in en Tom Clancy-roman. Men trots att det är bara dryga 25 år sedan är det ganska få som kommer ihåg exakt varför den föll. Var det en folkresning som helt enkelt övermannade vakterna? Eller beslöt sig kommarna en dag att bara ta bort den efter att ha övertygats om förträffligheten hos McDonald's?

Eller var det David Hasselhoff? Det var Hasselhoff, eller hur?

Nå, orsaken att allt är lite förvirrat är att det hela började lite i misstag. Efter att muren hade stått på samma plats i nästan 30 år, utan några nämnvärda tecken på förändring, ville Östtyskland visa sitt folk hur generösa de var genom att under en kort tid lätta aningen på reserestiktionerna. Günter Schabowski var den östbyrokrat som fick i nakki att hålla presskonferensen om denna minimala ändring i resereglerna och den 9 november 1989 fick han ett memo att läsa upp för pressen. Han antog dock att det var samma standarddravel som vanligt, så han orkade inte ens titta på lappen innan han var i talarstolen

"Staten är god, må ateism välsigna DDR, blaha blaha, yay kommunism."

Som väntat var talet så tråkigt och ointressant att den närapå fick publiken att somna, men till slut började det hintas om att göra gränsöverskidande resande lättare. Och om det nu var på grund av tråkkoma eller någon oklar formulering skall vara osagt, men hur det nu var fick några av journalisterna intrycket av att Schabowski verkade lova att släppa alla begränsingar helt.

När någon frågade honom när detta kunde tas i bruk, så bläddrade Schabowski snabbt genom talet han aldrig läst tidigare och, efter att inte hittat något svar, ryckte på axlarna med ett "Omedelbart, genast". Pressen rusade då tillbaka med världens scoop om att Östtyskland precis inhiberat Berlinmuren, typ precis jävla nu.

Den plötsliga anstormningen vid gränsen av folk som ville till väst blev för mycket för myndrigheterna och, även om de funderade på att meja ner folkhopen, insåg de att detta skulle ha eskalerat till en fullskalig huvuden-i-giljotiner-revolution. Så militären steg åt sidan, muren föll ner, kommunismen tog slut, David Hasselhoff sjöng en sång och politiker världen över lärde sig hur jävla viktigt det är att inte alltid ha en kyl'-sit-keikalla-mentalitet till presskonferencer.



Grisbuktsinvasionen misslyckades på grund av fel tidszon
När kommunisterma, med sitt sportbloggande cigarrskägg i spetsen, tog makten på Kuba hade USA plötsligt olägenheten att deras svurna dödsfiende plötsligt hade en bas på deras bakgård, så det blev en hel del diskussioner om exakt hur man skulle hantera detta plötsliga problem. Efter att en bunt diplomati inte lyckats får Castro att sluta upp med kommunismandet, beslöt sig USA att använda ett gammalt och beprövat kort, dvs det där med att "störta en diktator och installera en vänligare inställd sådan", som uppenbarligen aldrig någonsin händer.

Idén var att en specialtränad trupp av 1500 exilkubaner skulle smyga in och återta Kuba från rödingarna, medan USA gav dem flygunderstöd från en flygbas i Nicaragua. Efter månader av planering sattes operationen igång i april 1961 med avsikten att återta Kuba, i good old Pax Americanas namn.

Men trots att allt planerats ner i minsta detalj, hade amerikanerna gjort ett riktigt nybörjarmisstag: man hade inte synkroniserat sina klockor. Flygen från Nicaragua tog en hel timmes akademisk kvart på sig att komma till festen, endast för att ingen tänkt på att Kuba och Nicaragua ligger i olika tidszoner. Detta ledde till att när trupperna stormade i land var de helt utan sitt utlovade flygunderstöd och blev följaktligen övermannade och dödade eller tagna till fånga på livstid, mer eller mindre genast. En stund senare kom flygen fram, bombade de nu tomma och tysta stränderna och stack sedan hem, undrande vad allt ståhej var frågan om.

Just det!

Så Kuba fick karva in ett nytt hack i sänggaveln när det gällde att fucka med USA och hela härvan ledde till att länderna började tycka om möjligt ännu sämre om varandra. Ett par år senare var situationen så allvarlig att det behövdes en rysk ubåtsfajja för att någon av oss skulle vara vid liv idag. Men utom det var allt frid och fröjd...



Tyskland förlorar första världskriget på grund av ett rykte
Ja, nu har tyskarna varit framme igen. Som brittiska fortbollsfans tycker om att påminna dem så har de förlorat "two World Wars and one World Cup" (till vilket tyskarna brukar besvara med att de vunnit "four World Cups and one World Pope") och man kan, om man vill, argumentera någorlunda trovärdigt att de kunde vunnit alla tre om det inte varit för några små, men avgörande misstag (och en linjedomare från Azerbajdzjan).

Mer specifikt så är det möjligt att tyskarna förlorade första världskriget för att de trodde på ett rykte om att ryska soldater mobiliserade i Storbritannien för att gripa in på västfronten, men denna potentiella ryssinvasion var inget annat än en bunt med missförstånd efter missförstånd.

Hah. De där kosackerna och deras sinne för humor...

Ett exempel var precis i början på kriget, innan man knappt ens hunnit slipa bajonetterna. Det som hände var att ett tåg full med gälisktalande skottar anlände till en station i England. En nyfiken konduktör frågade varifrån de kom, och skottarna, med deras konstiga kläder och märkliga accenter, svarade "Ross-shire", ett grevskap i skotska högländerna. Konduktören hörde dock "Russia", och satte omedvetet igång ett rykte om att ryssen var i stan.

Vid ett annat tillfälle spekuleras det om att ett affärstelegram som berättade att en last med ryska ägg, men endast beskrev "100,000 Russians now on way from Aberdeen to London", kan ha snappats upp av den tyska signalspaningen och ganska förståeligt nog misstolkats. Ett tredje rykte menade att någon sett en försäljningsmaskin där ett ryskt mynt hade fastnat.

Och hast du mir gesehen så var ryktena om rysshorderna snabbt vardagsmat. Brittiska armén visste naturligtvis om att det var total bullshit. men varför skulle man ta död på ett rykte som skrämde skiten ur fienden? Tyskarna ändrade följaktligen sin strategi för att ta dessa hundratusentals av icke-existerande kossacker i beaktande och beslöt att som reserv dra bort två infanteridivisioner från slaget vid Marne på grund av dem. Olyckligtvis för dem så visade sig Marneslaget vara ett av de mest avgörande för hela krigsutgången, men den tyska offenisven stod och vägde ganska länge och kunde eventuellt ha lyckats... ...om tyskarna t.ex. haft ett par divisioner till på plats.

Requiem for a Dream

Det kan tyckas som att fantasivärlden vi flyttar in i när vi somnar är relativt totalt utanför vår kontroll. Ena minuten drömmer man om att vinna Nobelpriset och följande måste man försvara sig mot en förbannad robotversion av Stephen Hawking som försöker hoppa på en. Men det är inget magiskt som pågår, det är bara en funktion för din hjärnbiologi, vilket betyder att det finns riktiga, fysiska orsaker till att du för tre nätter sedan drömde att din katt förvandlades till en gaffeltruck. Vetenskapen har visserligen bara börjat att skrapa på ytan av vad vi vet som styr drömmarna, men det som upptäckts är fan så märkligt...


Jordens magnetfält gör våra drömmar konstigare
Om du tycker att rubriken ovan låter som något slags New Age-bullshit så lugna ner dig en smula. Det är nämligen så att tallkottskörteln, en körtel i hjärnan som producerar serotinin, ett hormon som kontrollerar dygnsrytmen, kan känna av geomagnetisk aktivitet. En del människor är så känsliga för skiftningar i Jordens magnetism att det förorsakar ångest och depression (hög magnetaktivitet hämmar produktionen av melatonin, ett annat hormon som kontrollerar humöret). Hursomhelst så verkar det även som att magnetismen kan kontrollera huruvida du drömmer att du flyger eller stakar dig fram på upploppet av OS-stafetten i skidskytte jagad av jätteuttrar.

Efter att ha antecknat sina drömmar under åtta års tid upptäckte psykologen Darren Lipnicki en märklig korrelation: låg geomagnetisk aktivitet betydde konstigare drömmar. När magnetfältet gick på full effekt så var drömmarna mera logiska, men när det avtog blev de allt mer märkliga. Som han beskrev det: "jag stod på en främmande strand med en apa som pratade engelska och en kvinna som plötsligt blev liten som en docka. Sedan var jag plötsligt hemma." För sin undersökning så utvecklade Lipnicki en skala från ett till fem, där ett betydde någorlunda rimliga saker att drömma om, men där fem var uteslutande flygande brödrostar och sjungande sjörövare.

Det mesta som händer på Klubben går rakt till minst fyra av ren princip

Vilket skulle vara logiskt (och som Lipnicki misstänker) om allt handlar om magnetism och melatonin. Det är trots allt så att folk som tar melatonintillskott säger att deras drömmar blir konstigare. Vilket i sin tur leder till den något knäppa slutsatsen att ju galnare ens drömmar är desto friskare är hjärnan, med melatonin som sköter sitt jobb.



Att spela TV-spel låter dig kontrollera dina drömmar
Om du någongång mitt i en dröm plötsligt blivit medveten om att du drömmer och därför kan kontrollera vad som kommer att hända så har du upplevt en klardröm. Förmågan att kunna sätta sig i förarsätet på sin dröm, och på så sätt medvetet kunna fightas med Akademare och andra monster, träffa och framför allt (viktigast av allt) ligga med vem du vill har blivit en oerhört populär hobby på nätet, med hela internetforum endast vigda till just detta. Svaret kan dock vara betydligt enklare än man skulle tro: spela bara en massa tv-spel.

Spelare rapporterar att de har betydligt fler klardrömmar än genomsnittet, enligt den här undersökningen. Forskningsledaren, Jayne Gackenbach, har forskat om drömmar över ett årtionde och har gång på gång kunnat visa samma resultat, vilket är goda nyheter för de spelare som inte tycker sig få tillräckligt mycket sex i verkligheten. Eller kanske det är hemska nyheter. Avgör själv...

Gackenbachs hypotes är dock den att tv-spel lär dig att ta kontroll över en fantasisituation. Så när du somnar och uppnår drömtillstånd tänker sig din hjärna genast "Yay! Counter-Strike!" och låter dig ta kontroll över drömlandskapet.

"Tryck A, tryck A, tryck A förisatan, tryck A!"

Eikä tässä vielä kaikki... enligt forskningen så kan vanespelare lära sig att jaga bort mardrömmar. Själva grundförutsättningen för en mardröm är drömmarens oförmåga att svara på en hotande situation som en bunt vampyrer eller försvinnande byxor. Men tv-spelare "kämpar emot" i sina drömmar, vilket sänker den direkta nivån av hotfullhet. Således brukar spelares mardrömmar vara betydligt blodigare, men mindre skrämmande.

Den goda sidan för spelare är att de inte behöver betala en cent för att uppleva ett nytt fantasiäventyr varje natt. Den inte fullt så goda sidan är att jag har på känn att spelbolagen inom fem troligtvis har kommit fram till ett sätt att ta betalt för det...



Otrevliga lukter leder till otrevliga drömmar
Alla vet säkert att våra drömmar kan påverkas av saker som händer i vår sinnemässiga omgivning: alierna du håller på och tar livet av kan börja skrika som din väckarklocka, att pissa i havet över båtrelingen kan leda till lakansbyte och supermodellen man har sex med kan börja skälla samtidigt som grannens irriterande hundjävel vaknar. Men nu har vetenskapen även kommit fram till att dofter i vår omgivning också påverkar våra drömmar, men inte så som man kunde tänka sig.

Forskare i Tyskland experimenterade på 15 testpersoner genom att pumpa ut olika lukter i sovrummen medan de befann sig under REM-sömn. Under testet så släppte de ut lukten av saker som ruttna ägg och rosor framför näsan på de sovande testobjekten och frågade dem om deras drömmar när de vaknade. Det visade sig att obehagliga lukter tenderade att framkalla obehagliga drömmar, som du säkerligen gissade, men drömmarna hade inget att göra med lukten i sig (lukten av ruttna ägg fick inte folk drömma om fismonster eller något sådant).

Vetenskapsmännen antar att det här beror på en effekt som dofterna har på limbiska systemet i hjärnan, som styr känslor och uppförande. Detta verkar också vara en enormt underskattad förmåga hos hjärnan, enligt en expert kan vårt luktsinne ensamt "ta direktkontakt till de undermedvetna delarna av hjärnan, som påverkar känslor, humör och minnen". Även när man sover.

"Det här doftar ljuvligt! Men, angående det där med sovande..."

Så om du lider av kroniska mardrömmar så kanske du borde koncentrera dig mindre på stressen i ditt liv och mera på att hindra din partner från att fisa i sovrummet.



Kreativa människor minns mer av sina drömmar
Allt som skrivits i detta inlägg hittills är dock helt beroende av en hittills onämnd faktor: huruvida du alls kommer ihåg dina drömmar eller inte. Samtliga av undersökningarna ovan baserades på folk som lätt minns det de drömt, och för en hel människor är detta helt omöjligt. De bara vaknar upp med svaga aningar av att något obehagligt inträffat och det kanske involverade spindlar och/eller Erik Bergman. Nå, enligt ytterligare några förståsigpåare, så har du mindre svårighet med att minnas dina drömmar på morgonen ju kreativare du är. Detta kan verka vagt och abstrakt, men forskarna sökte efter mönster som att "vara benägen till absorbtion, uppfinningsrikedom, dagdrömmande och fantiserande" och drog slutsatsen att folk som fick höga poäng inom dessa kategorier också tenderade att ha lättare att minnas vad de drömt.

Du kanske tror att detta är en bieffekt av vadfan det nu är för alla kemikalier som artistiska nissar drämmer i sina kroppar, men resultatet har de facto justerats mot saker som intag av kaffein och alkohol. Det gjorde ingen skillnad, kreativa nissar kom oberoende ihåg sina drömmar bättre.

Enligt psykologiproffessorn David Watson vid universitetet i Iowa så har "folk som är benägna till dagdrömmar och fantiserande en betydligt mindre barriär mellan sömn och vakenhet och lättare att röra sig mellan dem". Vilket kan låta bekant från det där med tv-spelare som låter dem kontrollera sina drömmar. Uppenbarligen är övergången från att vara vaken och drömma någonting som kan övas fram.

"Jag kan inte ens skilja på dem mera. Som jag ser det så borde alla bara dö..."

Så om du, medan du försöker att koncentrera dig på en föreläsning, plötsligt men obönhörligt börjar fundera på om föreläsningssalen kunde fungera som skyddsrum vid en zombieapocalyps, så kommer du troligtvis komma ihåg vad du drömt följande natt (som jag utgår ifrån kommer att handla om en zombieapocalyps)...