An Honest Mistake

Världens historieböcker är fulla av viktiga nissar som planerat krig, uppfunnit stuff och rent generellt styrt hur världen skall se ut för resten av oss. En del av dem har varit goda och några inte fullt så goda, men man tänker sig i alla fall att de haft något så när ett hum om vad de håller på med. De skapar ju trots allt historia eller hur?

Men sanningen är ju dock den att ibland påverkas saker och ting av totala slumpaktigheter, som att någon blir hungrig på en smörgås eller att en gris lägger krokben för en häst. Och ibland blir saker och ting historia på grund av gammalt, hederligt klåperi...

Titanic sjönk på grund av en glömd skåpnyckel

Den största orsaken till att folk fortfarande debaterar exakt varför Titanic sjönk är att de flesta som faktiskt visste det följde med skeppet i djupet (du vet hur det ser ut i filmen... kaptenen står där och drunknar medan det spelas ledsam musik). Men en framstående teori är att en bidragande orsak var att han som skulle spana efter isberg inte hade någon kikare. Killen ifråga hette Fred Fleet och var de facto en av de få i besättningen som överlevde katastrofen.

Han vittnade inför amerikanska senaten om att ifall han haft en kikare kunde han kanske sett isberget i tid, skeppet skulle aldrig ha sjunkit och den där ena nissen skulle aldrig ha strittat mot propellern som en trasdocka.

Men angående detta: det fanns visst kikare på skeppet. Problemet vara att de var inlåsta och nyckeln till skåpet aldrig kom med ombord. Orsaken till detta i sin tur var att när Titanic seglade, så hade White Star Line i sista valete beslutat att byta ut skeppets andrestyrman, David Blair, mot Charles Lightholler, styrman på systerfartyget Olympic, som hade mer erfarenhet av att jobba på stora fartyg och på så sätt antogs vara mindre benägen att, ni vet, drämma in dem i isberg. Så Blair missade i elfte timmen sitt livs resa, men när han vinkade av Titanic på kajen glömde han bort att han fortfarande hade skåpnyckeln i fickan.

Han fnissade säkert till och dunkade sig i pannan när han tömde fickorna på köksbordet och nyckeln stannade i familjen som en souvernir, som ett minne av kryssningen han missade knappt och ingen utanför hans bekanta såg den på nytt före 2014 när nyckeln såldes på auktion. Samtidigt märkte man fort klåperiet ombord, men valde att inte vända om på grund av några par billiga kikare. Utkikena hade ju förihelvete fungerande ögon och dessutom var Titanic osänkbart.

Mokan, som fått namnet kikargate om den inträffat senare, blev ökänd och 2012, på 100-årsjubiléet av katastrofen, lämnade fiffikus någon en kikare på Fleets grav, med en lapp som ursäktade för den sena leveransen.

En oförberedd byråkrat fäller Berlin-muren

Berlinmuren var en så perfekt symbol för skillnaderna mellan öst och väst att när den föll 1989 var det nästan klichémässigt tillrättalagt, som någon slags tillyxat triumfslut in en Tom Clancy-roman. Men trots att det är bara dryga 25 år sedan är det ganska få som kommer ihåg exakt varför den föll. Var det en folkresning som helt enkelt övermannade vakterna? Eller beslöt sig kommarna en dag att bara ta bort den efter att ha övertygats om förträffligheten hos McDonald's?

Eller var det David Hasselhoff? Det var Hasselhoff, eller hur?

Nå, orsaken att allt är lite förvirrat är att det hela började lite i misstag. Efter att muren hade stått på samma plats i nästan 30 år, utan några nämnvärda tecken på förändring, ville Östtyskland visa sitt folk hur generösa de var genom att under en kort tid lätta aningen på reserestiktionerna. Günter Schabowski var den östbyrokrat som fick i nakki att hålla presskonferensen om denna minimala ändring i resereglerna och den 9 november 1989 fick han ett memo att läsa upp för pressen. Han antog dock att det var samma standarddravel som vanligt, så han orkade inte ens titta på lappen innan han var i talarstolen

"Staten är god, må ateism välsigna DDR, blaha blaha, yay kommunism."

Som väntat var talet så tråkigt och ointressant att den närapå fick publiken att somna, men till slut började det hintas om att göra gränsöverskidande resande lättare. Och om det nu var på grund av tråkkoma eller någon oklar formulering skall vara osagt, men hur det nu var fick några av journalisterna intrycket av att Schabowski verkade lova att släppa alla begränsingar helt.

När någon frågade honom när detta kunde tas i bruk, så bläddrade Schabowski snabbt genom talet han aldrig läst tidigare och, efter att inte hittat något svar, ryckte på axlarna med ett "Omedelbart, genast". Pressen rusade då tillbaka med världens scoop om att Östtyskland precis inhiberat Berlinmuren, typ precis jävla nu.

Den plötsliga anstormningen vid gränsen av folk som ville till väst blev för mycket för myndrigheterna och, även om de funderade på att meja ner folkhopen, insåg de att detta skulle ha eskalerat till en fullskalig huvuden-i-giljotiner-revolution. Så militären steg åt sidan, muren föll ner, kommunismen tog slut, David Hasselhoff sjöng en sång och politiker världen över lärde sig hur jävla viktigt det är att inte alltid ha en kyl'-sit-keikalla-mentalitet till presskonferencer.



Grisbuktsinvasionen misslyckades på grund av fel tidszon
När kommunisterma, med sitt sportbloggande cigarrskägg i spetsen, tog makten på Kuba hade USA plötsligt olägenheten att deras svurna dödsfiende plötsligt hade en bas på deras bakgård, så det blev en hel del diskussioner om exakt hur man skulle hantera detta plötsliga problem. Efter att en bunt diplomati inte lyckats får Castro att sluta upp med kommunismandet, beslöt sig USA att använda ett gammalt och beprövat kort, dvs det där med att "störta en diktator och installera en vänligare inställd sådan", som uppenbarligen aldrig någonsin händer.

Idén var att en specialtränad trupp av 1500 exilkubaner skulle smyga in och återta Kuba från rödingarna, medan USA gav dem flygunderstöd från en flygbas i Nicaragua. Efter månader av planering sattes operationen igång i april 1961 med avsikten att återta Kuba, i good old Pax Americanas namn.

Men trots att allt planerats ner i minsta detalj, hade amerikanerna gjort ett riktigt nybörjarmisstag: man hade inte synkroniserat sina klockor. Flygen från Nicaragua tog en hel timmes akademisk kvart på sig att komma till festen, endast för att ingen tänkt på att Kuba och Nicaragua ligger i olika tidszoner. Detta ledde till att när trupperna stormade i land var de helt utan sitt utlovade flygunderstöd och blev följaktligen övermannade och dödade eller tagna till fånga på livstid, mer eller mindre genast. En stund senare kom flygen fram, bombade de nu tomma och tysta stränderna och stack sedan hem, undrande vad allt ståhej var frågan om.

Just det!

Så Kuba fick karva in ett nytt hack i sänggaveln när det gällde att fucka med USA och hela härvan ledde till att länderna började tycka om möjligt ännu sämre om varandra. Ett par år senare var situationen så allvarlig att det behövdes en rysk ubåtsfajja för att någon av oss skulle vara vid liv idag. Men utom det var allt frid och fröjd...



Tyskland förlorar första världskriget på grund av ett rykte
Ja, nu har tyskarna varit framme igen. Som brittiska fortbollsfans tycker om att påminna dem så har de förlorat "two World Wars and one World Cup" (till vilket tyskarna brukar besvara med att de vunnit "four World Cups and one World Pope") och man kan, om man vill, argumentera någorlunda trovärdigt att de kunde vunnit alla tre om det inte varit för några små, men avgörande misstag (och en linjedomare från Azerbajdzjan).

Mer specifikt så är det möjligt att tyskarna förlorade första världskriget för att de trodde på ett rykte om att ryska soldater mobiliserade i Storbritannien för att gripa in på västfronten, men denna potentiella ryssinvasion var inget annat än en bunt med missförstånd efter missförstånd.

Hah. De där kosackerna och deras sinne för humor...

Ett exempel var precis i början på kriget, innan man knappt ens hunnit slipa bajonetterna. Det som hände var att ett tåg full med gälisktalande skottar anlände till en station i England. En nyfiken konduktör frågade varifrån de kom, och skottarna, med deras konstiga kläder och märkliga accenter, svarade "Ross-shire", ett grevskap i skotska högländerna. Konduktören hörde dock "Russia", och satte omedvetet igång ett rykte om att ryssen var i stan.

Vid ett annat tillfälle spekuleras det om att ett affärstelegram som berättade att en last med ryska ägg, men endast beskrev "100,000 Russians now on way from Aberdeen to London", kan ha snappats upp av den tyska signalspaningen och ganska förståeligt nog misstolkats. Ett tredje rykte menade att någon sett en försäljningsmaskin där ett ryskt mynt hade fastnat.

Och hast du mir gesehen så var ryktena om rysshorderna snabbt vardagsmat. Brittiska armén visste naturligtvis om att det var total bullshit. men varför skulle man ta död på ett rykte som skrämde skiten ur fienden? Tyskarna ändrade följaktligen sin strategi för att ta dessa hundratusentals av icke-existerande kossacker i beaktande och beslöt att som reserv dra bort två infanteridivisioner från slaget vid Marne på grund av dem. Olyckligtvis för dem så visade sig Marneslaget vara ett av de mest avgörande för hela krigsutgången, men den tyska offenisven stod och vägde ganska länge och kunde eventuellt ha lyckats... ...om tyskarna t.ex. haft ett par divisioner till på plats.

So Long, and Thanks for All the Booze

Det är ibland svårt att inte se historien som en relativt torr, tråkig räcka av händelser som bara råkade utspela sig innan mänskligheten uppfann konceptet "skoj". Men, som jag påpekat ett par gånger tidigare så borde ca hälften av våra vara skrivna som en polisrapport efter ÖN:s gulisintagning. Om du läser ett historiskt dokument och historien plötsligt inte riktigt håller ihop, så är det för att redigerarern strukit textraden "...och självklart var de fulla som ryska gnun hela tiden..."


Wienkongressen såg ut ungefär som American Pie 
Efter att Napoleons kejsardömme år 1814, typ för alltid, störtats, uppstod plötsligt ett enormt maktvakum i Europa, med dussinvis av länder som plötsligt befann sig utan regeringar eller ens klart definierade gränser. För att hindra att en stor klånt civilisation plötsligt förvandlades till en ovaktad dagisklass så samlades Europas ledare under 9 månader i Wien för en serie kongresser där Europas framtid bestämdes.

Det var ungefär som Diplomacy, men tog inte riktigt lika länge

Om du nu tänker dig en samling dammiga politiker på en oändlig mängd trista möten, så har du grovt underskattat Europa och deras ledare 1814. Wienkongressen samlade nämligen Europas rikaste, mäktigaste och framför allt kåtaste gamla groggare på en plats och gav dem sedan diplomatiskt immunitet att party like it's 1799.

Under de kommande månaderna av spriteldat härjande så blev de preussiska och ryska delegaterna, inklusive Tsar Alexander, haffade av polisen ett flertal gånger och en av de brittiska delegaterna, utrikesministern Lord Castlereagh, blev ökänd i Wien för att rida omkring full i staden på en blomprydd häst och sedan fightas med stadens kuskar, varav en slog honom i ansiktet med en ridpiska under ett av grälen. Castlereagh passade även på att förvandla varje värdshus han stannade på till en "knull-verkstad"

Och i den verkstaden fanns det minsann inga små verktyg. Ladies...

Den franska ambassadören Talleyrand låg med den spanska markisen av Labradors fru OCH dotter, medan Tsar Alexander och den österrikiske Furst Metternich låg med varandras älskarinnor, för att "samla politisk information". Vilket skall erkännas är en ganska bra eufemism...

Diverse mindre länder, som Polen, blev dock fuckade på ett betydligt mindre behagliga sätt, genom det diplomatiska resultatet, men allt som allt är Wienkongressen mest känd för att inte direkt åstadkomma något alls utom "disreputable practise and intrigue". Det fanns dock en grupp människor som tjänade enormt på kongressen: Champagneproducenter.



USAs grundlag undertecknades i krapula
Om man vill tro Fox News kom  USAs Grundlag™ till genom en stor patriotisk explosion av fyrverkerier, havsörnsfjädrar och Toby Keith-sånger, men i verkligheten tog det fem månader av funderande av några av de smartaste tänkarna på västra halvklotet för att få allt att fungera tillfredställande. Så när allt var klart så fanns det en och annan Founding Father som var berädd att lätta lite på puderperuken.

Så Philadelphia bestämde sig den 15 september 1787 för att belöna de 55 delegaterna med ett rejält sjöslag, två dagar innan det slutgiltiga undertecknandet. Med på partajet fanns t.ex. inte färre än fyra personer som skulle få egna dollarsedlar: George Washington, Benjamin Franklin, Alexander Hamilton och James "jag finns faktiskt på 5000-sedeln" Madison.

"Grogg o'clock gubbar!"

Sedan blev allt lite... ...metafysiskt, vilket även syntes på krognotan: de 55 delegaterna drämde i sig 54 flaskor madeira, 60 flaskor rödvin, 22 flaskor porter, 12 flaskor öl, 8 flaskor whisky, 8 flaskor cider och 7 skålar bål. Alla rykten om att Madison kegstandande, Hamilton regerade i Käpsy eller att Franklin dansade naken runt trappan sjungande Evert Taube må vara obekräftade, men trots det så är detta aningen över den gräns alkohol som vetenskapen anser att 55 människor skall klara av att dricka utan att dö (eller utan att det är Klubbonsdag).

Värdshusvärden lade dessutom till 2% på den redan ganska omfattande notan för att betala skadorna för krossade flaskor, bord, bålskålar och pottor. Känner du dig inte lite lurad av din högstadielärare i historia för att vederbörande inte berättade om den där gången när George Washington och Benjamin Franklin lekte pottkrig på krogen.



En kunglig kryssning slutar i roderfylla
År 1120 skulle den 17-åriga William Adelin, kronprins och enda arving till Henry I, segla hem till England efter att ha följt sin pappa på en diplomatisk resa i Frankrike. I ett inte helt genomtänkt infall att vara en cool pappa så låt Henry William med entourage segla hem med ett eget skepp, La Blanche-Nef. Kommer du ihåg vad du gjorde när du hade huset för dig själv och några kompisar som 17-åring? Nå, multiplicera det med en faktor av båt...

Och när den här douchen ropade "I'm the King of the World" så menade han typ det...

Prinsen et consortes var redan fulla som kryssningsresenärer när de steg ombord och resan började med att man kastade iland en bunt präster som kommit för att välsigna resan. Efter att ha blivit groggfryntliga och på gott humör passade man även på att bjuda besättningen på vin, vilka snart var lika snorfulla som högdjuren. Om det här var en film, så är det nu som soundtracket börjar använda mera contrabas, valthorn och mollackord. Och mycket riktigt så började passagerarna att heja på besättningen om att hugga i och segla förbi resten av flottan.

"Vad är det värsta som kan hända? Alkotestare har inte ens uppfunnits ännu..."

Seglen sattes och Blanche-Nef störtade framåt i ett försök att aktersegla skeppen i täten, då jag utgår ifrån att planen var att moona åt kungen. Olyckligtvis tog detta dem från den planerade, säkra rutten och in i farligare farvatten med sandbankar och grund. Och NATURLIGTVIS gick skeppet på grund och alla ombord, utom en slaktare (som var den som berättade vad som hände), drunknade.

Men det är ju tur att detta inte ledde till något värre...



John Paul Jones super bort invasionen av Storbritannien
John Paul Jones var en skotsk sjöofficer med som genom att raida Whitehaven 23 april 1778 beslöt sig för att låta britterna smaka på hur det är att bli invaderade. Men låt oss börja från början. Johan Paul Jones såg alltså ut så här:

Father of the US Navy

Och för att göra saker och ting klara, så var Jones INTE sjörövare, även om han hade en tendens att segla i erövrade skepp, med saltstänkta besättningar och flaggor som inget land i världen med den bästa vilja kunde erkänna. Men anyhoo. Under amerikanska frihetskriget så ansåg denna skotska sjöfararhipster att det bästa sättet att få utlopp för sitt hat mot kung och fosterland var att gå med i US Navy innan det blev populärt. Så han fick ett nytt, fint skepp, USS Ranger och en skeppslast marinsoldater och med dem lyckades han att invadera Storbritannien. Allt väl så långt.

Dessvärre sket sig jänkarnas masterplan en aning av två orsaker: Den första var att en irländare vid namn David Freeman smet och varnade invånarna i Whitehaven att "sjörövare" var på väg att elda upp staden. Denna halvsanning kan ursäktas, om inte annat för att Jones inte var där för att bränna Whitehaven. Endast de 200 skeppen i hamnen. Den andra orsaken var att en underchef, löjtnant Wallingford från marinkåren, istället för att bränna skeppen beslöt sig för att invadera "närmaste pub" istället.

Så, av de hundratals skepp John Paul Jones planerat att förstöra lyckades man sänka... ...ett. Detta räckte dock till för att temporärt skrämma skiten ur brittiska imperiet, och vara med i samma gäng som Wilhelm Erövraren och Julius Caesar, dvs folk som lyckats invadera brittiska öarna.

Indiscriminate Murder is Counter-Productive

När du vill ha något gjort är den enklaste metoden nästan alltid den bästa. Men försök nu sedan förklara detta för Hollywoodskurkar, som inte verkar kunna ta livet av ett enda offer utan en onödigt överkomplicerad plan värdig en OK Go-musikvideo. Detta leder till att vi får skurkar som kommer på sådana här snilleblixtar:


Stuntman Mikes bil i Death Proof
Stuntman Mike, från Quentin Tarantinos och Robert Rodriguez' ambitiösa men ganska misslyckade projekt Grindhouse, förför vackra damer som int har något bättre för sig än att hänga på mellanölsbarer i Käpphelvete, Texas. Därefter dödar han dem, antingen genom ge dem skjuts i framsätet på sin stuntbil (förarsätet är "death proof", men resten av bilen är inte det) och crasha, eller genom att medvetet krocka med dem alt. preja deras bil av vägen.

Problemet:
Varje plan resulterar i att hans egen bil krossas till småsmulor. Detta betyder att varje gång han lyckas ta livet av någon bygga om motorn, lägga in nytt chassi, nya stötdämpare, nya bromsar, nya hjulaxlar, bygga om växellådan och fan vet vad annat. Allt efter att han hemförlovats från sjukhuset naturligtvis.

Men detta tar inte ens upp det största problemet: hans försäkringspremier. Jag tror inte att If är superförstående efter att den about tolfte unga kvinnan hittas död in en av hans "olyckor". Bered dig på en och annan frågande blick, Mike.

Ett bättre sätt:
Övertala de packade unga damerna att ge dig en lapdance och skjut dem sedan i ansiktet.



Kuben i Cube
Om du inte sett denna kultklassiker är det i det stora hela en äldre version av Saw, utan att handla om en såg. Den handlar om en kub.

En random bunt människor vaknar upp i en kubformad labyrint utan att komma ihåg hur de hamnat där. Medan gruppen rör sig genom kuben upptäcker de att några av rummen är säkra, medan några av dem är fulla av fällor. Ett rum sprutar syra på sina offer, ett skjuter ut spikar ur väggar, golv och tak medan ett tredje juliennar sinna offer med metalltrådar.

Problemet:
För att riktigt förstå en mordplan är det viktigt att förstå motivet. Och, efter att ha sett hela filmen, verkar det inte finnas något. Ingen förklarar någonsin varför, eller vem, som byggt kuben, eller varför just dessa personer fångats i den. Sensmoralen är alltså att livet suger och sedan får du ett ansikte fullt av syra.

Men låt oss nu för sakens skull ponera att Kubens skapare tänkt lära människor hur man samarbetar genom att placera dem i situationer de enbart kan rymma ifrån genom att slå ihop sina sammanlagda tillgångar och kunskaper. Skulle det i sådana fall inte varit enklare att skicka dem på någon teambuildingsövning över ett veckoslut, där de kan klättra på repstegar och lösa tändsticksgåtor.

"Nej! Vi gör en sådan här. Men större. Och med syra!"

Och om detta verkligen är avsikten, hur skall de kunna dra nytta av och sprida denna info vidare om de alla är döda och den enda som klarar sig är den autistiska killen?


Ett bättre sätt:
Kubens skapare drar en pistol och befaller sina offer att "SAMARBETA FÖR HELVETE!" Sedan skjuter han alla, utom den autistiska killen, i ansiktet.



Den radiostyrda bombbilen i The Dead Pool
Dirty Harry-serien hade dramatiskt fått slut på idéer under de fyra första filmerna och valde att begå seppuku med en radiostyrd bil under den femte.

I The Dead Pool, yrar en seriemördare runt på San Franciscos gator och dödar folk för att bättra på chanserna i en "dead pool" (ett vadslagningsspel om vilken kändis som skall dö näst). Dirty Harry Callahan finns med på denna lista och mördaren kommer fram till att det bästa sättet att ta livet av en typ på dryga 60 år är att hoppa på honom med en explosiv, radiostyrd bil.

Oturligt nog inser mördaren inte att DH:s riktiga bil kan köra snabbare än hans radiostyrda, så en biljakt startar, mellan Dirty Harrys bil, mördarens bil och mördarens minimala radiobil. Tänk dig Bullit, om den skrivits av ett litet, och något förvirrat, barn.

Problemet:
Tänk bara hur mycket tid som mördaren lagt ned på att bygga en radiostyrd bilbomb och att på något sätt få den att köra tillräckligt snabbt för att nästan hänga med en riktig bil. Och att efter detta fortfarande ha ett mordvapen som kan stoppas av en trottoarkant.

Ett bättre sätt:
Visa Dirty Harry din löjliga lilla mördarbil. Och medan han är distraherad av nedsättande gapskrattande, skjut honom i ansiktet.



Giftspindeln i Dr. No
James Bond-filmer är ökända för sina utstuderade mordkomplotter innehållande stora högar kärnvapen, en liten amatörarmé och en budget motsvarande BNP för ett land i tredje världen. Så medan detta kanske är den mest utstuderade planen är den samtidigt den sämst uttänkta.

När en skurk (Professor Dent) diskuterar sitt Bondproblem med Dr. No, får han en bur med en giftig tarantella i och blir beordrad att döda Bond med den. Jag utgår ifrån att No menar spindeln, men det skulle nog ha gått snabbare och effektivare om han klubbat ihjäl Bond med buren.

Problemet:
Det enda sätt en tarantella kunde ha dödat Bond på är om han var allergisk mot den. Jo visst, de är giftiga, men deras gift är inte värre än ett bisting. Så det värsta Dr. No kunde ha givit bond är en stor blobb på benet eller på sin höjd en vecka av muskelkramper.

Men även om det skulle vara någon form av en genmodifierad superspindel så skulle den svåra delen vara att få fanskapet att bita Bond. Idealiskt skulle du behöva tre stadiga killar för att hålla nere Bond medan du klämmer ner spindeln i kalsongerna på honom. Men har du kommit så långt skulle vilket vapen som helst fungera, och fungera bättre, än spindeln.

Istället släpper man bara ut den i Bonds bungalow där den, för allt skurkarna vet, kunde gömma sig i ett hörn i sex veckor innan den i misstag skulle hänga sig i hans brösthår.

Ett bättre sätt:
Istället för att smuggla in en spindel i hans bungalow, smuggla in en nisse. Med en pistol. För att skjuta Bond i ansiktet.

Bond vet hur man gör...

Hela intrigen i Smokin' Aces
En maffiaboss vill ha livet av en underhållare, så han sätter en miljon dollar i pris på hans huvud. Detta får en bunt färgstarka och uppenbarligen våldsamt inkompetenta lönnmördare att försöka hoppa på honom. Den lönnmördare som lyckas skall dessutom hämta mannens hjärta till maffiabossen, som har problem med sin egen pump.

En miljard kulor, knivhuggningar, förstörda fönster och en motorsåg i en rövcrack senare, får vi veta att att måltavlan (Buddy Israel) de facto är maffiabossens son. Ajo, och att maffiabossen jobbar för FBI. I stort sett alla dör...

Problemet:
Hmmm... kunde det ha något att göra med att "skicka nio olika killar för att ta livet av en nerknarkad magiker, mitt på ljusa dagen och låt det vara klart att enbart en av dem kan få pengarna". Det låter som att det finns möjligheter för oväntade problem där. Som att, till exempel, lönnmördarna börjar döda varandra för att få fyrket.

Vad fan kunde nu gå fel med det här...

Ett bättre sätt:
Maffiabossen ringer upp sin son för att klara upp deras förhållande. Han dyker upp till takvåningen nedstämd och ledsen. När far och son ser varandra igen, bryter de ihop i tårar och ger varandra en varm och kärleksfull kram fullt av snyftande och ursäkter för alla förlorade år. Så, med en blick full av glädje ber han sin son om förlåtelse. Och skjuter honom i ansiktet.



Jokerns bombdilemma i The Dark Knight
Man borde ju förvänta sig en lång och utdragen mordplan för en skurk som Jokern, en man som alla andra uppenbart störda och psykopatiska mördare jämförs med. Men för att lyckas med denna måste han ha haft hjälp av en superdator och ett team av synska.

Jag gissar att planeringen gick så här:

"Först behöver vi två tomma byggnader och utan att polisen märker något smugglar vi in tunnvis av flytande sprängmedel och gör allt klart för sprängning. Sen så iscensätter vi ett anfall mot konvojen som transporterar Harvey Dent, vilket kräver att blockera en högtraffikerad gata, att skjuta ner polishelikoptrar och att skjuta med sinko mot pansarbilen. Allt detta görs, inte för att döda Dent (även om vi kunde när vi ville), utan för att få Batman att gripa in och slänga mig i fängelse."

"So far so good..."

"Sedan, när hela staden är på högspänning, så skickar jag ut mina henchmen för att kidnappa både Dent och Rachel Dawes och tejpar fast dem i bomberna i de tomma byggnaderna. Sedan skickar jag Batman efter den ena, eftersom jag vet att detta innebär att Rachel kommer att dödas och Dent, som är på ett specifikt avstånd från bomben, kommer att bli groteskt skadad och desillusionerad. Sedan spränger jag fängelset utan att i misstag döda mig själv. Kunde inte vara enklare!"

Problemet:
Egentligen ingenting, förutsatt att var endaste detalj går precis som på filmen, ner till millisekunden och millimetern. Om raketen spränger Dents pansarbil i stället för att träffa Batmobilen, om inte Batmobilen råkar ha en motorcykel ombord, om någon rensar upp vägspärren före konvojen kommer fram, om trafiken låter polisen komma till Rachel före Batman når Dent, om en klump tegel träffar Dent och dödar honom när han försöker smita från explosionen...

Ni fattar.

Ett bättre sätt:
Jokern trollar bort en kula genom att skjuta Rachel i ansiktet.