Rebuilding the Symbol

Hela poängen med att använda en symbol är att den visar en mening och sparar plats - om man till exempel ritar en bild av en streckgubbe med klänning på en dörr behöver man inte skriva ut "rum där damer kan göra sig av med oönskade kroppsvätskor". Men det är intressant att vi ibland glömt bort vad den egentliga meningen varit, men fortsatt att använda symbolen i alla fall...


Hjärtsymbolen handlar om preventivmedel (och skräppor)
Det är en av den mest otvetydiga symbolen någonsin och kan hittas överallt från kort till choklad till smycken till sjömanstatueringar. Symbolen har de facto blivit en så naturlig del av vår vardag att det lätt glöms bort att den över huvud taget inte ser ut som ett hjärta. Nå, det finns en hel del ganska övertygande indicier att det aldrig var tänkt att det skulle vara ett sådant.

Ursprunget:
Ett romersk preventivmedel. Om man börjar söka efter hjärtsymboler så hittar man de första på romerska mynt som det här:

Så <3 och slaveri på en industriell nivå har samma ursprung...

Men det där är inte tänkt att föreställa någons hjärtmuskel, utan fröhuset på silphiumplantan, en växt så uppskattad av romarna för sina profylaktiska egenskaper att de bokstavligen knullade den till utrotning. Men medan den existerade så var avbildningar av fröna vanliga runt hela romerska riket, så till den grad att de dök upp på deras pengar. För att riktigt förstå hur mycket romarna tyckte om sex, så är motsvarigheten att Washington et consortes skulle ha haft bilder av kondomer på de första dollarsedlarna (även om konspirationsteorierna då skulle vara betydligt mer underhållande).

Det finns visserligen inget direkt konsensus bland historiker vad som är det egentliga ursprunget för symbolen som vi använder den idag, men de två ledande teorierna är den om silphium och "fan vet". Om det stämmer betyder det dock att den universella symbolen för kärlek egentligen började som en universell symbol för knasande, vilket gör dina gamla morsdagskort mer än en smula obehagliga.

Eller, det finns faktiskt en tredje teori på vad hjärtat föreställer, eftersom romarna tyckte om att använda dem som symbol för en kroppsdel, även om det inte var hjärtat. För att se det måste ni dock vända symbolen upp och ner. Just precis. Den där chokladlådan du köpte åt din partner på alla hjärtans dag är egentligen ett par stora, färglada pungar...



Fredssymbolen är en deprimerad streckgubbe
Fredssymbolen fortsätter att vara en av de mest inspirerande och kraftfulla symbolerna i världen, trots sin olyckliga koppling till hippien. Det kan hända att det är enkelheten och de geometriska formerna som gör den så tilltalande för våra hjärnor, men när man ser den så är det svårt att inte se det som en symbol för storslagenhet, hopp och framtidstro.

Olyckligtvis är detta en ungefärligen diametral motsatts till vad symbolens uppfinnare hade tänkt sig.

Ursprunget:
Egentligen var det tänkt att föreställa en streckgubbe, hopsjunken av desperation. Gerald Holtom, en brittisk grafikdesigner, uppfann symbolen 1958 som ett sätt att protestera mot kärnvapen. Den var dessutom något tvetydig, eftersom de flesta som såg den tolkade symbolen som två semaforbokstäver på varandra - N och D - som man tänkte sig stå för "nuclear disarmament".

Det som de flesta dock glömt bort är det som Holtom egentligen försökte visa upp: Enligt hans egna ord så föreställer symbolen "en människa i desperation". Fredssymbolen består de facto av en man som har förlorat hoppet över en värld som blivit galen och sträcker sina armar mot marken i depression och resignation.

Holtom ångrade dock ganska snabbat att han gjort denna dårdeprimerande bild, speciellt efter att den blivit populär, och försökte att ändra på den genom att svänga den upp och ner, så att armarna sträcktes upp i luften. Men den alternativa versionen fastnade aldrig, och så blev en deppig streckgubbe den inspirerande symbolen för varje progressiv rörelse på senare hälften av 1900-talet.



Ränderna på en barberarstång föreställer blod
De som någon gång varit på en raksalong i USA kan ha stött på en röd- och vitrandig stolpe utanför butiken, ungefär som en polkagris på steroider. De ger lite vibbar av snälla fabon i vita rockar, stämsång  och småstäder, men symbolen har aldrig varit tänkt som något slags varumärke, utan tidigare hade alla barberare en sådan stång utanför sina salonger, istället för något mera logiskt, soms, säg, en sax.

Det är en dolm eller hur? I slutändan är det alltid en dolm...

Ursprunget:
Det är ett bloddränkt bandage. Barberarstången dök för första gången upp under medeltiden som en symbol för barberar-fältskärar. På den tiden ansåg sig läkarna (och jag använder den titeln ganska löst här) sig lite för fina för att vara med om något så vulgärt som att karva i människor, så det jobbet föll på barberare, vars arbetsuppgifter gick en smula utöver det de gör idag. På den gamla, goda tiden höll de nämligen på med alla slags vanliga barberargrejer, som att klippa hå och trimma skägg, men eftersom de hade tillgång till vassa eggar kunde du, om du hade fyrk, även vända dig till dem om du ville ha en tand utdragen eller problem med gallsten.

"Ta det lugnt, jag skall ge dig bedövning först. Med en flaska hembränt och ett bobollsträ."

Det vanligaste ingreppet var dock åderlåtning, dvs tron på att man kunde blöda ur sig vad man nu hade för krämpa. För att göra det här så grabbade patienten tag i en stång, medan barberaren skar in i patientens handleder, låtande blodet rinna ner längs med ett bandage tillsammans med alla onda andar och zigenaerförbannelser de kunnat råka ut för och som man på den tiden trodde var upphov till sjukdomar. Och det är vad stången symboliserar.

"I dag tänkte jag ta bort lite på våtrakning, bort lite på sidorna och en starroperation, tack."

Det är dock lite svårt att förklara varför barberarna beslöt sig för att använda i stort sett den enda grej i deras jobb som involverade att dränera folk i sin marknadsföring. Det är lite som att man idag skulle göra WC-pappersreklamer uteslutande med bilder på folk som kakkar.



Julmisteln är en symbol för ond, bråd död och kastration
Varje jul så dekorerar folk världen runt sina hus med mistelkvistar och hånglar under dem, eftersom denna märkliga jultradition är det enda sättet som de får något på. Varför vi gör det är det inte särskilt många som funderar på, men skulle vi göra skulle pusshumöret troligtvis försvinna all världens väg.

Ursprunget:
Det är en symbol för rituell kastrering. På samma sätt som våra föräldrar blir smånervösa av att berätta vad de gjorde på Ruisrock 1971 har misteltraditionen förfäder som man helst inte nämner i barnsällskap. Den ena  är vikingaguden Balder, som, enligt nordisk mytologi, dödades av en pil gjord av misteln. Lyckligtvis vaknade Balder på nytt och beslöt sig för att omvandla misteln till livets i stället för dödens växt - så länge den inte rörde marken. Det är därför vi pussas under hängande mistlar, för att hålla den ovanför marken och för att symbolisera att allting är okej... ...ingen behöver mördas här... ....här är vi alla vänner, eller hur?
s
Men liksom alla folktraditioner har det även något med skräppor att göra (en tumregel bra att komma ihåg är att om man lägger folk- före ett ord så är ursprunget alltid snuskigt). De saftiga mistelbären ansågs nämligen se ut som spunk, och har de facto ibland kallats för "eksperma". Detta är inget jag tar upp nu eftersom jag vet att ni äter, utan för att det förklarar varför keltiska druider dyrkade misteln.

Som jag nämnde så hade gamla kulturer en tendens att se upp till se upp till allting ens vagt genitalrelaterat, och därför, i kombination av att misteln växte på heliga ekar, kom druiderna så småning fram till den fullkomligt logiska slutsatsen att mistlarna också måste vara heliga. Heliga ektestiklar, mer bestämt. Att skära bort misteln var således något motsvarande en rituell kastration av ekguden. Därefter hängde man plantan inomhus, för att på så sätt utnyttja den heliga skräppmagi som uppenbarligen på något sätt gav lycka i stället för dra åt sig raseriet hos gudar med sopranröster.

Do the Evolution

Som jag nämnt tidigare är evolutionen något av ett tve-eggat svärd. Å ena sidan har den givit oss häftiga grejer som tummar och en stor, jävla hjärna, men å andra sidan kan vi inte flyga och får huvudvärk av att äta för mycket glass. En del av de irritationsmoment som vi blir tvungna att stå ut med är dock bidragande orsaker till att vi är de vi är idag...


Att bli sparkad i pungen gör ont för att det ger bättre spermakvalitet
Om det finns något som Youtube lärt oss är det att det inte finns något som är så roligt som att se någon annan bli träffad i skräpporna. Det mänskliga skrevet har nämligen två problem: För det första så hänger testiklarna, i motsatts till många djur, på utsidan av kroppen. Och för de andra så är de så oproportionerligt känsliga för smärta att enbart en flyktig tanke på att bli träffad där gör att man instinktivt ser ut som en fotbollsspelare i en frisparksmur.

Orsaken att det måste vara så:
Forskare tror att en stor del av problemet har att göra med det facktum att spermier rent generellt föredrar lägre kroppstemperaturer, något som kan vara svårt att åstadkomma utan någon märklig skrevmonterad aircondition. Så de måste hänga i sina små klot där luften kommer åt dem (vilket är en av orsakerna till att man t.ex. inte skall sitta med en laptop i famnen om man planerat att bilda familj).


Det är inte före man blir upphetsad som saker och ting börjar dra ihop sig där nere och det bästa med allt är att det de facto är en kvinnas (eller för den delen, mans) kroppsvärme som kickstartar den process som leder fram till en baby, en hel del kladd eller båda två. För även om spermieproduktion är bäst vid lägre temperaturer så kräver utlösning supertaggat och ivrigt stuff. Så, när allt börjar vara klart, drar sig testiklarna in i kroppen, blir uppvärmda och du känner sannolikt till resten. Som en extra bonus skyddar även denna reträtt alla dinglande delar under sex, vilket måste ses som ganska win-win.


Vilket osökt för oss till bollarnas hyperkänslighet. Det är inte direkt så att andra djur heller njuter av att bli tofflade i pungarna, vilket du kanske märkt om du testat det (något jag starkt avråder från). Om du t.ex. försökt att träffa en tjur i skräpporna med en tennisboll så har du säkert upptäckt att det kan vara rätt svårt, med tanke på att de skyddas rätt effektivt av svansen och bakbenen. 


Människan beslöt sig dock vid något skede att det kunde vara en bra idé att gå upprätt, så nu sitter vi här med en kombination av externa testiklar och en hållning som förvandlat våra skrev till smärtmagneter.






Vi behöver tandställningar för att vi utvecklade stora hjärnor
Hörni, låt inte Hollywood lura er, de flesta personer i världen har ett tandgarnityr som är lika snett som en Nagubo på midsommaren. Så om du ser någon med perfekt Pepsodentleende har de själva, eller deras föräldrar, definitivt betalat för det både monetärt och smärtmässigt. Resten av oss har fler tänder än vår lilla munhåla kan klara av, vilket leder huggtänder, munnar som ser ut som judiska kyrkogården i Prag och vad fan man nu skall kalla det som är på gång i Steve Buscemis käft.

Dentalanarki?

Orsaken att det måste vara så:
Före mänskligheten fick upp smaken för biff, var vegetation vår enda källa för näring. Saken med rötter och blad är dock att du behöver ganska mycket av det för att få tillräckligt med protein för att överleva, så du kan bara tänka dig vilka slags tänder som behövdes för att mala ner en dylik diet dagarna i ända. Du kan t.ex. titta på en häst om det hjälper...

Hej, Steve! Du var helt lysande i Reservoir Dogs!

En gång i tiden visade våra Lilla Gubben-tänder vem som bestämde åt all pappersmassa eller vad det nu var vi lyckats svälja för att överleva och när det var klart var det dags för matsmältningsapparaten att ta vid. Problemet var dock att om man ville ha någon näring ur alla buskar och käppar man käkat krävde all energi man hade kvar efter tuggandet, vilket inte lämnade något alls till hjärnan.

Men då hände något: För omkring 2,3 miljoner år sedan var det någon som tänkte, "Hej, kött!" och sedan lärde sig att få tag på det. I och med en köttbaserad diet kunde mänskligheten få i sig tillräckligt med protein för att låta hjärnan få något också. Det tog heller inte så länge innan man kom fram till verktyg som gjorde våra huggtänder ännu mer värdelösa.

Resultatet av denna mjukare, men hjärndopande diet, är att våra käkar krymper, trängande ut våra värdelösa tänder och påtvingande järnvägsräls på tusentals av knäckta tonårsmunnar.



Vi kvävs för att vi lärde oss att tala
När var du senast tvungen att göra en Heimlichmanöver på en hund? Snälla, säg aldrig... Möjligheten att ett djur skulle kvävas till döds är nämligen lika stor som att vi skulle kunna slicka oss själva i skrevet, trots det så dör tusentals människor varje år av att få något i halsen. Att sluka maten, att äta medan man skrattar eller att helt enkelt inte tugga ordentligt kan göra att allt tar slut på bara några minuter. Hur fan kunde vi utvecklas så att man kan döda en frisk, fullvuxen man genom att kittla honom när han äter kebab? Fråga ditt struphuvud. Du kan de facto bokstavligen göra det, eftersom du har ett och det också råkar vara orsaken till att du inte kan andas och svälja samtidigt.

Orsaken att det måste vara så:
Du känner förhoppningsvis redan till att den enda orsaken till att du kan prata är att du har stämband, som befinner sig ett några cm ner i halsen på dig, i struphuvudet. Stämbanden finns där ner, och t.ex. inte bak i munnen, för att det låter oss göra ett mycket större antal ljud (tänk dig ditt huvud som ett musikinstrument). Detta upplägg gör att vi i stället för enkla grymtanden är helt överlägsna nästan alla andra arter när det kommer till opera och battle rap. Dessvärre kan detta upplägg också leda till att det kan fastna mat där, med följden att man slutar andas.


Under högstadiebiologin lärde vi oss att vi har två rör i halsen, innanför alla dubbelhakor. Det ena, matstrupen, sitter längre bak och hämtar ner mat till matsmältningskanalen och det andra, luftstrupen, för ner luft till andningsapparaten. Eftersom struphuvudet sitter en bit ner i luftstrupen så är det inte direktkopplat till bihålorna (vilket skulle låta oss andas genom näsan oberoende om vi hade en grillkorv nerklämd i grannröret), utan de bägge rören delar en liten tambur innan de delar på sig, och en bit kanelbulle kan därför blockera bägge rören.

Och det är exakt det som händer om en bit matförsöker slinka ner i fel rör, du kvävs, och kvävningen är kroppens mekanism för att hindra något ännu värre, nämligen aspirationslunginflammation, även känt som "franskis-i-lungan-syndrom". Vilket är dödligt, snabbt och obehagligt. Så kvävning är unikt för människan, men det är vår förmåga att prata med varandra också. Allt som allt är det ett litet pris att betala så länge du kommer ihåg att tugga din mat.



Gravida kvinnor får morgonillamående för att undvika parasiter
Om jag förstått något av att min lillsyrra skall bli mamma i vinter är det att det inte är speciellt trevligt om du tycker om att smälta maten som Darwin hade tänkt det. Men nu är det tyvärr så att för ca 80% av alla kvinnor är de första tre månaderna av graviditeten ett enda långt spymaraton. För en del går det så långt att de inte ens hinner föda innan de läggs in på sjukhus av uttorkning. Nog måste väll ändå något gått snett om kroppen helt sonika bestämmer sig för att göra sig av med den näring som man själv och fostret behöver.

Orsaken att det måste vara så:
Den mat som förhistoriska kvinnor hade att välja på var inte exakt vitaminanrikad müsli med yoghurt, kofeinfritt chaite och vichyvatten, utan våra mormödrar upphöjt till tusen fick nöja sig med det de hittade på marken och i träden: bär, ägg, vilda frukter och halvruttnade djurkadaver.


Säg hej till morgonillamående. Det visar sig nämligen innan vi kom fram till att eld gör saker godare, var de födoämnen som var mest benägna att ha parasiter i sig desamma som oftast ger upphov till morgonillamående idag: rött kött, ägg, fågel och fisk. Med andra ord kom evolutionen fram till en stenhård lösning på detta problem för att hålla mänskligheten vid liv - att skrämma bort gravida kvinnor från farlig mat genom att få dem att spy av bara lukten av dem. Det är en speciellt imponerande anpassning med tanke på att illamåendet är starkast under de tre första månaderna av graviditeten, när fostret är som känsligast.

"Jag är dödligt allergisk mot folk som klämmer ansiktet mot min mage och börjar gulla."

Kvinnor som lever i samhällen där man inte använder sig av stora mängder djurprotein tenderar att helt klara sig undan morgonillmående. Det är inte ens något som existerar som koncept i deras kulturer.

Fire Up the Google Beast Algorithm

Sedan Google Earth släpptes år 2005 så har det, förutom att göra riktiga jordglober en smula obsoleta, öppnat världen till globalt upptäckande endast genom ett musklick. Men det är inte bara en kul leksak, utan med hjälp av Google Earth har man även upptäckt en del ganska häftiga saker. Som...


En regnskog
En dag satt en grupp brittiska forskare från Kew Royal Bothanic Gardens och använde Google Earth till att titta närmare på Afrika, när de plötslig hittade en skogsplätt runt Mount Mabu i Mozambique, som de inte visste att fanns där. De insåg dock snabbt att detta var den största regnskogen i södra Afrika och att den var hittills helt okänd för vetenskapen. Det visade sig nämligen att bergig terräng och inbördeskrig hade skyddat området från den normalt väldigt bergsklättrings- och stormgevärsskygga vetenskapsvärlden.

Dess läge, en isolerad skog mitt i ett hav av afrikansk savann, betydde dessutom att den också var ekologiskt skyddad, dvs att alla djur som fanns där i årtusenden hade utvecklats totalt isolerade från andra djungeldjur. Det tog inte speciellt länge innan förståsigpåarna satte sig på första bästa flyg söderut.

Om filmer lärt oss något är det att de snart kommer att bli mördade av en jättegorilla

Men det de hittade, när de äntligen kommit fram till den tidigare översedda bergsskogen, var något av ett biotopparadis för både biologer och botaniker. Platsen var nämligen en guldgruva av nya arter, med 70 km² av hittills okända pygmékamaleonter, fjärilar, pesudoskorpioner, krabbor, giftormar samt en mängd sällsynta fåglar. Listan är så lång att den ser ut som en båtfest hemma hos Noak.

Genom sin isolation har en mängd arter utvecklats helt för sig själva och nya grejer hittas mer eller mindre varje gång man vänder på en sten. Efter lite efterforskning visade sig dock att lokalinnevånarna helt enkelt hade hållit käften om platsen, eftersom de tyckte om att gömma sig där när grejerna började bli onödigt intressanta under 20 år av inbördeskrig som tog livet av bortemot en miljon människor. Men nåja, jag skulle också hålla det för mig själv om jag hade ett personligt Jurassic Park.

Ett sätt att fuska när man fiskar
Medan man studerade vattnen utanför Wales med hjälp av Google Earth märkte några arkeologer något ovanligt i vattnen utanför Poppits Sound, ett litet strandsamhälle där floden Teifi flyter ut i Irländska sjön: ett enormt V så precist utformat att det antingen var en del av den mest onödigt gigantiska smileyn någonsin, eller en urgammal fiskfälla.

Om bara de stackars fiskarna haft tillgång till helikoptrar

Sådana här undervattensfällor var en gång i tiden använda till att fånga massvis med fisk på en gång, genom att byta ut de typiska båtarna och metspöna mot lite gammalt, hederligt fuskande. När tidvattnet började ebba ut tvingades fisken längs med fällans väggar mot en flaskhals med ett ensamt utlopp, där man lade ut nät och lät fisken fånga sig själv. Just denna fälla var över 85 meter lång och med metertjocka väggar, vilket gjorde det till den största av sitt slag som någonsin hittats och är beräknad att vara över 1000 år gammal.

Dessa fiskdödargatlopp var de facto så duktiga på sitt jobb att de slutligen i Magna Carta förbjöds att användas i floder, eller egentligen någon annans stans för den delen, förutom längs med kusterna.

"För att fuck you, kustfiskar!"

En ny förfader
Jag kan inte påstå att jag är någon expert på arkeologi, men såpass mycket vet jag att när det kommer till att gräva ut ben så är grottor dit du skall ta dig. Under ett jullov 2007 så satt professor Lee Berger vid sin dator och sökte efter grottor, med hjälpa av, you are very correct sir!, Google Earth. Efter att ha upptäckt ett samband mellan grottor och kända fossilfyndigheter i området runt det som kallas Mänsklighetens vagga i närheten av Johannesburg, lyckades han kartlägga 500 möjliga platser där gamla ben kunde hittas begravda.

*Blädder, blädder*

I augusti 2008 så drog han således iväg för att undersöka några av sina Google Earthfynd och tog med sig sin nioåriga son, deras hund och en postdocstudent som assistent. På en av dessa platser smet hunden plötsligt iväg in ett buskage när pojken, som jagade efter hunden, snubblade på något som folk numera kallar "den mänskliga evolutionens Rosettasten" (okej, det är mest Lee Berger själv som kallar den det). Det som hans son alltså rent bokstavligen snubblade på visade sig vara ett uppskattningsvis 2 miljoner gammalt fossil, en del av ett fossilpar som tillhörde en pojke och en vuxen kvinna, som inte liknade något man sett tidigare.

Med en liten, men avancerad hjärna, långa armar, låga ben och ett utvecklat bäcken kan Australopithecus sediba beskrivas som en övergångsart mellan Australopithecus Africanus och Homo habilis.

Den nyupptäckta arten kan till och med vara en direkt förfader till Homo erectus, vilket möjligtvis gör den till ett slags felande länk, placerad precis i övergångsperioden mellan en apa som springer omkring på två ben när den inte hänger i träd och människor som vi är idag.

Dvs, sitter i stolar

Efterlämningar av gamla civilisationer
Medan han satt online och kikade på sin hemstad Soborlo med Google Earth, absolut inte sökande efter den där bruden som lär sola naken på sin gård, upptäckte den italienske dataprogrammeraren Loca Mori en tydlig, 150 meter lång, mörk oval på satellitbilderna, med märkliga rektanglar i närheten. Först trodde han att det var något slags smutsfläck på satellitlinsen, men det visade sig att ovalen bildade loppet av en sedan länge försvunnen flod och när han zoomade in såg han att rektanglarna var en begraven byggnad.

Riktig arkeologi innehåller betydligt fler begravna rektanglar än Förbundsarkar

Det verkade vara något slags bosättning, mer specifikt en by eller en villa. Han kontaktade några lokala arkeologer som undersökte platsen och hittade keramikfragment som tydde på att det var en 2000 år gammal, romersk villa. "Moris forskning är intressant i sin inriktning", kommenterade en arkeolog vid Natíonella Arkeologiska Museet i Parma fyndet, förmodligen följt av en runkande handrörelse och ifrågasättande av hur arkeologer på fältarbeten egentligen använder sin tid.

"Varför kan inte min pensel ha en 24-tumsmonitor?"

Advertising Space

Att marknadsföra saker är inte särskilt svårt: Använd klara färger, låt någon skriva en catchy reklamjingel, kläm in några omotiverade bröst och ett så intetsägande produktnamn som möjligt och vänta på att checkarna skall börja dimpa ner medan du i smyg gråter över hur meningslöst ditt liv är. Det är i det stora hela inte så komplicerat. Så länge din produkt, de facto, inte har samma namn som en hemsk sjukdom eller du inte ger fria händer till folk som helhjärtat avskyr dig, så borde det vara ganska lugnt simmande. Ibland händer det dock att marknadsföringsnissar kommer till jobbet en smula bakfulla, och då kan sånt här hända...


Ayds
Under 1970- och 80-talen var Ayds sockerfria godis the bee's knees: Toffe, choklad och diverse andra sockerfria karameller lurade folk att de faktiskt fungerade och företaget hade tillräckligt med fyrk för att hålla en hel armé av Oompa-Loompas vid sina fabriker. Sedan slog AIDS-epidemin till med full kraft och saker blev plötsligt rejält mindre lustiga.

"Hur skulle det vara om vi ändrar namnet till Kolera?"

Men trots att produkten nu delade namn med en modern motsvarighet till pesten, så beslöt sig Ayds tillverkare att rida ut stormen, med logiken att "eftersom AIDS var det som sög så borde tammefan det byta namn! Perkele!" Företaget vägrade så fullständigt att erkänna att det fanns ett problem att de inte ens gick med på att byta sin nu något tvivelaktiga slogan: "Ayds helps you take off weight and helps you keep it off". Man var också helt klart av den åsikten att det här hela pandemitjafset var något som skulle glömmas bort och att man nog snart igen enbart skulle komma ihåg dem, riktiga Ayds. För att riktigt förstå hur bra den planen fungerade, så kika på den här reklamfilmen och räkna hur mycket ofrivillig, svart humor man hinner med på sisådär 30 sekunder...

Aydsgodis överlevde fram till 1980-talet tills man äntligen, efter att ha tappat 50% av sin omsättning, gick med på att ett namnbyte kanske var på sin plats. Man behövde helt enkelt en nystart, något coolt och häftigt och framför allt, något som på inga jävla vis påminde någon hemsk åkomma. Så Ayds genomförde några grundliga marknadsundersökningar, gick noggrant igenom alla alternativ och bytte slutligen namn till:

"Diet Ayds: Absolut inte sjukdomen"

Företaget gick i konkurs inte långt efter detta...



Oändligt med snökrabba
I början på 2000-talet beslöt skaldjursrestaurangkedjan Red Lobster att hålla en kampanj som erbjöd alla att äta så mycket snökrabba som man orkade. Det verkade vara en fiffig idé: Krabba är smaskens (och enbart i sällsynta fall, läs: för mig, smådödligt), men tar länge att skala och man hinner inte äta allt för mycket innan man blir storkmätt och måste sluta innan man förvandlar matbordet till ett avsnitt av Deadliest Catch. Det är nästan själva definitionen av mat man orkar äta mindre av än man tror. Så efter att ha vägt för- och nackdelar mot varandra (vilket troligtvis innebar att skita i alla budgetrapporter och säga "naah, det löser sig"), så började man kampanjen år 2003.

Sedan inträffade det här...

Dessvärre var det två saker man på Red Lobster inte tagit i beaktande: För det första hade de tydligen aldrig träffat på USA tidigare, vilket betydde att Red Lobster trodde att kunderna skulle vara trötta på saltiga och gummiaktiga skaldjur av kedjekvalitet efter bara en portion eller två, och för det andra var priset på snökrabba det högsta någonsin. Detta betydde att Red Lobster förlorade pengar varje gång en kund beställde mera än 6-7 krabben, vilket var ett smärre problem i och med att genomsnittskunden klämde i sig över två dussin per käft.

Att äta så mycket krabba står dock närmare "felriktad hämnd mot havet" än "hungrig" på en skala av galenskap, och som eländet ännu inte var nog, så betydde ät-krabba-tills-du-dör-kampanjen att folk till ett fast pris kunde sitta timtals och vräka i sig, för att på det sättet hindra andra, fortfarande lönsamma, kunder, som konstigt nog inte hade för avsikt att personligen äta en djurart till utrotning, från att kunna få bord. De lämnade därför ofta restaurangerna utan att äta.

Så under en kort tid på 2000-talet frångick Red Lobster vanlig restaurangdrift till att enbart rikta sig till masokistiska frossare med personliga vendettor mot skaldjur. Genom att göra detta passade man också på att förlora över 3 miljoner dollar på endast ett kvartal.



McKänslokall
Det är inte så ofta som stora snabbmatskedjor lägger upp nya saker på sina menyer, så det är inte konstigt att intresset var stort när McDonald's i Norge släppte sin nya McAfrika-burgare. Det var en burgare gjord av afrikanska flatbröd, biff, sallad och tomat och enligt utsago enligt traditionella recept. Problemet var bara att man släppte den under en svältkatastrof som lämnade 12 miljoner afrikaner hungrande.

"Vi planerade att döpa den till 'McHahaha! Vi har mat! Loosers!'"

Man visade också på ett praktexempel av den slags avskyvärd logik som vara PR-nissar och lågstadiemobbare håller på med, när McDonald's kommenterade uppståndelsen med att gå med på att "det fanns ett visst mått av dålig timing" i det hela. Att hamburgaren dissade en dödlig svält var alltså "dålig timing", men enbart till "ett visst mått".

Men för att begränsa den PR-mässiga skitstorm som detta uttalande ledde till så beslöt sig Mickey D att med mössan i hand gå till sina kunder och lite förläget gå med på att kanske donera en del av vinsten till de svältande. De kanske inte själva var så tända på att själva ge pengar, men gick med på att som en interimlösning gå med på att ha insamlingsbössor i sina restauranger - men enbart i dem som sålde burgaren och enbart så länge kampanjen höll på...

"Har vi förolämpat ditt land? Inte? Ta då din mat och dra åt helvete!"

Things go better with Coke
På 90-talet så ville Coca Cola Company att de som köpte deras läsk riktigt skulle njuta av glädjen av att ta en cokisflaska till munnen. För att låta dem känna samma glädje som deras föräldrar gjorde när de höll en kall och kruvig, gammaldags flaska i handen, så lanserade Cokis en ny retroaktigmodell riktad till en yngre generation med sloganen "Feel the Curves". De tog kontaktade en liten firma av grafiska designers för att låta dem sätta fingret på det som gjorde folk upphets...

Okej, sorry, jag fick lite slut på pittvitsar så jag säger det rakt ut: Coca-Cola hade en avsugning på sin reklamplansch.

Men jag ser int... Åhå. Juuuuuuust, jå.

Det rörde sig heller inte om ett sammanträffande eller något fallosaktigt Rorschachtest, utan en av tecknarna ritade helt enkelt medvetet in en silhuett av en flicka på väg att spela skinnflöjt i förgrunden. Olyckligtvis märktes inte detta innan alla planscherna redan skickats iväg och förstorats about 100 gånger på sidorna av företagets lastbilar. Allt som allt sprutade Coca Cola Company ur sig massvis med pengar (okej, det fanns några pittvitsar kvar) på att försöka återkalla planscherna, vilket måste vara första gången som någon betalat för att stoppa en avsugning.



Gör din egen reklam
Det är sällan som saker blir särskilt lyckade när ett företag försöker sig på viralmarknadsföring. För varje Old Spice-reklam finns det nämligen kilovis med scheisse, men det värsta som kunde hända är att du måste se på ytterligare en kattvideo.

Det var åtminstone vad folk trodde innan Chrevrolet började med sin "Make Your Own Tahoe Commercial"-kampanj. Kampanjen gick ut på att man gav enorma kommersiella resurser och tillgång till företagets officiella hemsida till alla som ville ha det - även (och som det visade sig, speciellt) till folk som aktivt avskydde Chrevrolet. General Motors hade precis släppt en ny modell av deras Chelsea tractor, Chrevrolet Tahoe, och köpt ett avsnitt av The Apprentice (programmet där en bunt semikändisar tävlar om vem som har störst ego, och Donald Trump alltid vinner) för att marknadsföra bilen.

"Köp en Chevrolet Tahoe, era dumma arsel!"

Ni som upplevt internet tidigare vet vart det här barkar... och ni som inte gjort det: Välkomna! Strunta nu i min blogg och ge er ut på upptäcktsfärd, här finns porr precis överallt!

Chevy försedde alltså sina användare med en samling videoclip av en Tahoe som gör genomsnittliga terrängbilsgrejer, som att bestiga berg och att svänga utan att använda blinkarna, lät dem sedan välja vilka clips som skulle spelas och i vilken ordning, vilket fläskigt soundtrack som skulle användas och lät dem lägga till sina egenskrivna reklamtexter för att visa vad de tyckte om bilen:

För även om GM alltså utgått ifrån att deras horder av lojala Tahoe-fans skulle fylla internet med uplyftande och glorifierande meddelanden, så kunde alla som någongång ens sett en skymt av Youtube berätta att så nog inte var fallet. Ja, det fanns några positiva bidrag, men de som började spridas var då definitivt inte det.

En del av parodireklamerna koncentrerade sig på hur terrängbilar förstör miljön, några av dem påpekade hur dåligt byggd Tahoen är över huvud taget och några nöjde sig med att helt enkelt uppmana sina förare att mörda sina familjer. Och tack vare verktygen som GM så snällt delade med sig så blev alla meddelanden stödda av Chevrolet som också stolt visade upp dem på sin hemsida.

På plussidan så visade det sig dock att miljöbovar med låga kvalitetskrav och en historia av familjevåld tydligen älskade bilen.

Bad Medicine

När vi i skolan skall genomföra fysik- eller kemiexperiment får vi alltid lära oss att grunden till ordentligt experimenterande vilar på en jämvikt mellan ordentliga undersökningar, noggrann kontroll över sampelstorlek och förståelse för samtliga viktiga variabler av vad som kan hända. Men som jag tidigare skrivit så finns det gott om folk i vita rockar som spottade empirin i ansiktet och mer eller mindre bara för att testa vad som skulle hända injicerade sig själva med random scheisse. Och vissa av dessa lade grunderna till några ganska betydande genombrott för modern medicin.

Testande av bedövning medelst slag mot pungarna

Om du testar ett nytt preparat som tagits fram för att bedöva smärta, hur vet du då om det fungerar på riktigt? Genom djurexperiment och datormodeller, säger kanske du. Om du däremot är en tysk läkare från slutet på 1800-talet är svaret dock självklart: Genom att injicera den i dig själv och sedan låta någon typ boxa dig i skräpporna. Säg hej till Dr. August Bier.

"Min mustasch anser att du är en fjolla"

År 1898 var Bier nämligen ansvarig för det första lyckade försöket på spinalanestesi, vilket bevisade för läkarforskningen att lokalbedövning var möjligt. Detta öppnade upp en helt ny dörr för otaliga framsteg inom medicin och kirurgi, och allt tack vare en man som vågade ställa sig frågan, "vad är nu det värsta som kan hända om jag sprutar in kokain i min ryggrad?"

Till skillnad från några andra gunstig junkrar vi skall återkomma till så experimenterade Bier dock först sin nya bedövningsteknik på en operationspatient istället för på sig själv. Mannen hade fått allvarliga biverkningar av sin totalbedövning, så Bier gav honom istället ett av de coolaste experimentvalen någonsin, genom att erbjuda honom att injicera 15 mg kokain rakt in i mannen ryggmärg. Och det funkade. Patienten kände ingen smärta under eller efter operationen, vilket fick Bier att testa vidare med injektioner under subduralhinnorna i ryggraden. Med hjälp av sin kollega, Dr. Hildebrandt (som by the way också hette August), försökte Bier att injicera sig själv för att riktigt förstå effekterna av läkemedlet.

Men, som någon av er kanske har märkt, så är det inte helt trivialt att drämma in en nål i ryggen på sig själv. Vanligtvis så sitter nålen inte fast i sprutan under själva sticket, utan kopplas ihop när nålen är på plats. I Biers fall så passade dock de dock inte ihop, vilket betydde att under en betydlig stund satt Bier där med cerebrospinalvätska rinnande ur ryggen på honom medan Hildebrandt febrilt försökte att MacGyvra ihop sprutan med nålen.

"Den goda nyheten är att du inte känner någon smärta, den dåliga är att du nu är förlamad från midjan och neråt..."

En vanlig läkare skulle kanske nu väntat en aning tills drogen hade avtagit helt innan han fortsatt med experimentet, men Bier var ingen vanlig läkare. Så efter att Hildebrandt ställt upp som frivillig att ta hans plats, så gick en något kokainhög Bier med på det. Hildebrandts ben förlorade som hoppats känseln efter injektionen och Augustarna firade detta med att testa hur mycket smärta Hildebrandt tålde. Först började Bier att kittla och peta på honom, men efter det så tog experimentet en betydligt mörkare och våldsammar vändning, i och med att Bier började att riva i könshåren på sin medarbetare och bränna hans ben med en cigarr.

När Hildebrandt fortfarande svor att han inte kände något, så tog Bier en gång för alla av silkesvantarna. Han drämde till Hildebrandts knän med en hammare, han boxade honom i pungen, han knep honom i bröstvårtorna och sparkade honom på smalbenen, vilket jag bara kan utgå ifrån att är standardtester på varje vetenskapligt experiment, speciellt sådana där båda vetenskapsmännen fortfarande är påverkade av att  ha injicerat kokain i sina nervsystem. Trots detta kände Hildebrandt ingenting.

Det var inte före Hildebrandt vaknade mitt under följande natt som han började att våldsamt kasta upp. Han blev för svag för att röra sig på tre dagar, även om jag har en misstanke att en del av detta hade att göra med att någon hamrat på hans knäskålar. Även Bier kraschade en aning av sitt ryggknarkande, med yrsel, huvudvärk och svårighet att stå, men deras jobb var gjort. Tillsammans hade de bevisat att lokalbedövning fungerade, även om det krävdes en nerknarkad tortyrfest år 1898 för att få det gjort.

Testande av morfin genom att festa med tonåringar

Som du märkte ovan (och kanske läst i det förra inlägget) så är folk som experimenterar med smärtstillande medel något av en speciell sort. Så vad, rent hypotetiskt, är det första du tänker om du uppfunnit en ny, superstark sort av smärtstillande medel? Om det är "bjud in en bunt kompisar och dela ut det som om det var smörpopcorn", tänker du på samma sätt som uppfinnaren av morfin.

I början på 1800-talet var den tyska kemisten Friedrich Sertürner den förste som isolerade "sömnmedlet" i opium, framställande kristaller av rent, bedövande, beroendeframkallande välbehag. Först testade han medlet på ett par hundar han hittade, för vem satan bryr sig egentligen om hundar, och experimentet var så tillvida lyckat att hundarna bedövades så hårt att de aldrig mera vaknade. Så efter att 100% av testerna av hans nya mysteriedrog resulterat i döden tog Sertürner experimenterandet till nästa nivå, vilket, naturligtvis, var att ordna en fest och ge alla sina vänner en högre dos.

Nu är det kanske på sin plats att påpeka att Sertürner vid det här skedet var endast 21 år gammal, vilket historiskt varit den ålder som ansetts gå ut på att testa saker inom varje aspekt av livet. Det förklarar förhoppningsvis en del av hans dumdristighet, men viktigare, varför alla de vänner han drogade ner endast var 17 år gamla.

Eftersom tonåringar bara kommer snäppet efter herrelösa hundar bland demografier man klarar sig utan

Under något jag har svårt att föreställa som något annat än en motsvarighet till BD:s nybörjartävling så gav Sertürner varje av sina tonåriga försökskaniner (samt sig själv) en dos på 30 mg av vad vi idag vet att är morfin. Sedan väntade man resten av kvällen för att noggrant undersöka hur varje person påverkades medan drogen arbetade sig genom kroppen.

Ajnej, så var det ju inte. Han väntade hela 30 minuter innan han tvingade alla att ta en motsvarande enorm dos. Och återigen en gång efter 15 minuter, för ibland är det trist om man inte gör all vetenskap på en gång. När han äntligen var klar hade han och kompisarna käkat upp 10 gånger den rekommenderade dosen på under en timme. Så när alla naturligtvis började få ont i magen och känna sig trötta blev Sertürner, troligtvis för första gången någonsin, en aning orolig och tvingade alla sina underåriga testobjekt att spy upp den morfin som inte ännu tagits upp av kroppen genom att svälja ättika.

Lyckligtvis behövde ingen begrava någon tonåring tillsammans med hundarna, men Sertürner återgick till att under flera månader ensam testa morfin på sig själv, vilket enbart är ett vänligare sätt att säga att han blev beroende. Men utan hans viktiga (och fullständigt bindgalna) experimenterande skulle sjukhusen idag kanske inte ha ett av de viktigaste smärtstillande medlen någonsin.

"Varsågod, era jävlar. Dethäran, har någon av er en extra dos?"

Bevisande att myggor sprider sjukdomar genom att bli biten

Om du av någon orsak inte är grundligt instuderad på gula febern, så kommer här en liten resumé: svarta spyor, gulaktig hud, blödande ögon, döden. En av fem som får sjukdomen dör av den och döden är dessutom utdragen och plågsam, något som amerikanska soldater märkte under det spansk-amerikanska kriget, där gula febern stod för 13 gånger flera dödsfall än de egentliga striderna.

Som du säkert räknat ut så var den amerikanska regeringen därför rätt så angelägen att hitta en lösning och ett läkarteam med bland annat Dr. Jesse Lazear fick i uppdrag att försöka förstå och behärska epidemin. Lazear hade doktorerat vid Columbia Univesity och grundligt studerat myggor som bärare av malaria och han misstänkte att det även här kunde röra sig om myggor som sjukdomsvektorer. Men i stället för att samla in information genom fältstudier eller genom tester på labbråttor, så lät han sig medvetet bli biten av en feberbärande mygga.

Man koncenterar sig bättre med ögonen fulla av blod...

Så, när han började märka symptomen, så vägrade han att berätta vad han gjort innan han slutligen dog av det. Det är inte riktigt känt varför han gjorde så, men rimligtvis handlade om att det var en ganska pinsam grej att erkänna. Men han nådde sitt mål, efter att han avlidit gick en forskarkollega igenom hans anteckningar och hittade bevis på vad Lazear gjort, således bevisande med sin egen död att teorin stämde.

Upptäckten skulle visserligen ha kommit snabbare om han berättat det för någon (och då kunde han kanske också, ni vet, fått behandling). Så Lazear var med andra ord mulkkun från varje zombiefilm som döljer ett bett och låtsas att allt är okej tills det är för sent.

Bevisande att leukemi inte är smittsamt genom att försöka få det

Numera kommer du att låta som en idiot om du säger, "Jag tror att jag gick för nära Martin och nu har jag smittats av hans cancer". Men så sent som på 1955 var det ingen som visste säkert att cancer inte kunde överföras till någon annan. Läkare hade lyckats överföra leukemi mellan sjuka och friska fåglar via blodtransfusioner, men ingen var säker på om kontakt med kontaminerat blod var hur människor också "blev smittade" med cancer.

Detta tills Thomas E. Brittenham III bevisade att cancer inte var smittsamt genom att låta sig bli injicerad med drabbat blod. Sedan, bara för att vara säker, gjorde han det nio gånger till. Tekniskt sett försökte Brittenham svara på två viktiga frågor. Han ville veta varför blodtransfusioner ibland misslyckas, även när blodet från donatorn stämmer perfekt, men han ville också veta om leukemi kunde färdas från en person till en annan via blod. Planen? Att slå två flugor i en smäll genom att låta sig bli injicerad med litervis med blod från leukemipatienter.

Och för att vara klar här, så hoppades han att att han skulle få leukemi. Hela hans hypotes på hur sjukdomen skulle behandlas vilade på idén att den var smittsam. Han ville så gärna att det det skulle vara sant att han lät sig få cancerblod en gång i veckan under tio veckors tid. Olyckligtvis, så var det enda han fick en lätt huvudvärk, vilket visade att vissa blodsjukdomar helt enkelt inte är smittsamma.

Men Brittingham var verkligen inte intresserad av att spela med begrepp som "vissa", utan hans plan var att volleyskjuta sin idé upp i krysset på medicinhistorien. Så när leukemi inte kunde överföras utvidgade han sin "undersökning" till ett rejält smörgåsbord av blodsjukdomar, med logiken att om en blodsjukdom inte är smittsam så kan tammefan ingen av dem vara det!

"Jag dog inte av att få ett skrubbsår på knät, så jag tänker hugga huvudet av mig."

Men trots denna monsterlogik tog det bara ögonblick från det att han pumpat in anemiblod i sig tills att han blev totaldäckad av spyende och diarre. Hans blodtryck sjönk till farliga nivåer och hans lungor fylldes med vätska. As it were var han fem före död, men lyckades återhämta sig med enbart smärre leverskador, en blodpropp i en pulsåder, en släng B-hepatit och alkoholallergi.

Household Stereotypes

De svåraste stereotyperna att bryta är de som går tillbaka ända till stenålderns jakt- och samlarsamhällen. För, vem kan nu egentligen argumentera mot biologin? Kvinnor föder barn, män har armstyrkan att slå ihjäl älgar. Sådant är inget man hittat på i en handvändning.

Men om samhället har visat oss något, så är det att det är allt för lätt att lägga till olika sorters extraparagrafer till det lagförslaget, som påstår att alla sexuella och könsmässiga stereotyper går tillbaka till de tidigaste dagarna av människans evolution. Saker som...


Rosa är en flickfärg
För de flesta familjer är det viktigt att veta om en babys kön så fort som möjligt eftersom alla måste veta om vilka sorters färger de skall köpa på kläderna och leksakerna - rosa eller blå. På samma sätt så får en baby nästan genast efter födseln sina första kläder, en blå teskjorta eller ett rosa hårband till exempel, så att det inte skall kunna förekomma någon osäkerhet. För du vill väll inte att din baby skall bli bögig, eller något?

Om det är en flicka får man heller inte glömma att måla rummet rosa eller att ha rosa gardiner, i och med att rosa är en så otvetydigt flickig färg som får oss att tänka på blommor och söta dofter och läppstift, medan blått får oss att tänka på... fotboll och öl och... ...och smurfar... ...och den där blåa alienbruden från Avatar...

Men på den gamla goda tiden:
Om detta känns något godtyckligt, så är det för att det absolut är det. Fram till första världskriget var det ingen som brydde sig nämnvärt vilken färg deras barn hade på blöjorna, eftersom det förihelvete var 1800-talet. Vilken färg som var under babykakkan var det sista man orkade att bry sig om när man också hade saker som galet hög barnadödlighet, Napoleonkrig, koleraepidemier och kringstrykande flockar av barnätande vargar (det var hårt på den gamla goda tiden, okej?) att beakta.

Lyckligtvis så fick vi alla könsfrågor lösta på 1910-talet när det beslöts att vardera laget skulle få sina färger, blått för flickor och rosa för pojkar. Och nej, det där är inte ett misstag: En ledare ur Earnshaw's Infants' Department från 1918 gör det klart att rosa är "en mycket självsäkrare och starkare färg... vilket passar på pojkar; medan blått, som är mycket skirare och näpnare, är finare på flickor". Det är egentligen ganska logiskt: Rosa är färgen på en god, lättstekt, manlig biff och din fiendes blod stänkt på en vit uniform.

Vilket är orsaken till att Matt Stone fråmstår som mycket manligare än Trey Parker

Men saker hade förändrats igen redan omkring 1927 när det grälades om vilken färg som passade till vilket kön. Time Magazine publicerade till och med en tabell som visade vilka butiker som använde vilken kombination. Det var inte före 1940-talet som färgerna slutgiltigt bytt plats och raklamnissarna började att gå all in på att rosa är för flickor. Och detta sträcker sig absolut inte till enbart färger. Ta till exempel en titt på den här lilla flickan:

Gullig eller hur? Nu kan vi ta och titta på hur hon ser ut som stor:

Hon sitter mellan Churchill och Stalin

Jepp, det där är Franklin D. Roosevelt i en klänning. På 1800-talet var det nämligen vanligt att alla barn använde klänningar, eftersom vem bryr sig egentligen. Så det visar sig att den riktiga faran med att låta sina barn klä sig androgynt är att de växer upp för att bli USA:s president fyra gånger i rad...



Gråtande
Snabbt läxförhör: Vad är skillnaden mellan Bruce Willis och Ben Affleck? Svar: När de båda får jobbet att hindra att en enorm meteor krockar med jorden så sitter den ena och gråter och den andra räddar världen.

Ovan: Inte en hjälte

Om en man gråter i en film kan det nämligen bara betyda två saker: Antingen har han totalt tappat kontrollen eller så är han en mjuk, känslig, romantisk typ snarare än en actionhjälte. Det är orsaken att Leonardo DiCaprio öppnat kranarna i bortemot varje film han varit med i medan jag är osäker på om Liam Neeson ens har tårkanaler i Taken. Det är ju bara naturligt: En man som gråter är en svag vekling, en riktig satans mes om man så vill.

Men på den gamla goda tiden:
Berätta dock inte detta för Homeros. När den första epiken skrevs ner i Grekland så kan du lita på att pergamenten var dyblöta av huvudpersonernas tårar. Odysseus (en kille som dödade en cyklop och vann hela jävla Trojanska kriget) bröt ihop i tårar med jämna mellanrum och åtminstone en gång enbart för att han lyssnade på en gripande sång. I det gamla Grekland var män nämligen förväntade att gråta om deras familjeära satt på spel. Ett av deras största tecken på riktig manlighet var att kunna gråta öppet.

"Men det där är ju typ Grekland", kanske du invänder, "de var nu fan alla androgyna pederaster!" Jajo, på tal om det: Den här idén har spridit sig till i stort sett alla kulturer och fortlevede genom medeltiden fram till den romantiska eran. Japanska samurajer, medeltida hjältar och till och med Beowulf grät som småbarn genom sina äventyr. Så sent som på 1800-talet var manliga tårar de facto högt aktade som ett tecken på ärlighet, integritet och styrka. Och inte heller som ett "du är tillräckligt modig för att visa din svaghet", utan som en symbol över att man överhuvudtaget brydde sig. Och det betydde troligtvis också att du var ganska säker på att ingen skulle dissa dig, eftersom du precis hade vunnit en strid genom att med bara händerna slita armen av ett monster.



Homosexuella stereotyper
Om det finns något som riktigt dåliga sitcomförfattare lärt oss är det att om man låter straighta och homosexuella människor beblandas så kommer det att få gaaaaaaalna konskvenser! Orsaken till detta är ju helt klart att homosexuella män faktiskt har en massa gemensamt med straighta kvinnor och att homosexuella kvinnor som inte är "läppstiftslesbiska", naturligtvis, är stenhårda och tatuerade hårdingar som kör motorcykel.

Men, vem som helst som någonsin mött (eller är) gay vet att detta kanske inte riktigt är helt sant, men att det samtidigt är svårt att bryta stereotyper som är flera århundraden gamla. Det är orsaken till att folk inte blir mera upprörda av att någon fjant säger saker som: "Jag är faktiskt ingen homofob, men, man måste nu erkänna att det där fjolliga läspandet och den där feminismdyngan bara är konstig, eller hur? Jag bryr mig inte om någon är bög, men kan de nu inte uppföra sig normalt?!"

Men på den gamla goda tiden:
Som ni säkert börjar förstå vid det här skedet så har det här med att "uppföra sig normalt" inte betytt samma sak speciellt länge.. och, hast du mir gesehen, så gäller samma sak gäller med att uppföra sig fjolligt. På nytt visar det sig att det är svårt att skilja på kulturella och biologiska influenser.

Till exempel, trots att att den nuvarande stereotypen är att homosexuella män är feminina, så var en stor del av renässansbilden av att vara "manlig" att vara bisexuell. Och på sent som 1930-talet så ansågs "manliga" kvinnor (dvs sådana som tyckte om att idrotta och uppförde sig pojkigt) vara farligt lössläppta straightslampor, sådana som visar upp sina trampstamps genom att dansa på borden och vägrar att komma överens med dina mamma..

Som våra förfäder alltid sagt: Förstår hon offsideregeln tar hon den i tvåan

En stor del av detta är att idén om "homo" som en skild klass av individer är en relativt ny uppfinning, som de facto inte kom före på 1860-talet. Missförstå mig rätt här nu, man ansåg allmänt att homosex var omoraliskt även före det, men back in the day var det något som vem som helst kunde ha hållit på med. Och det fanns inte något sätt att skilja ut dem, eftersom de, utom vid valet av sängkamrater, var precis som alla andra.



Mannens/kvinnans plats
Fråga nästan vem som helst nuförtiden och de kommer att berätta att medan kvinnors rättigheter är en bra grej nu, så går det mot årtusenden av evolution. För så länge som samhällen har existerat har männen varit jägare och kvinnorna tagit hand om hemmet. Det finns inget sexistiskt med detta (påstår de), det är bara ett faktum. Genom alla tider har det funnits en "mansvärld" och en "kvinnovärld" och aldrig skola de tu mötas.

Men på den gamla goda tiden:
Oberoende om vad Flintstones än må ha lärt dig om familjevärderingar på stenåldern, så uppkom skillnaden på männens och kvinnornas världar ganska nyligen. Och med nyligen menar jag den inustriella revolutionen. Att ta hand om ett hem är långt ifrån lätt ens idag, men som jag påpekade i början av inlägget, är det en jävla picnicbrunch jämfört med 1800-talet.

Nuförtiden anses en man som kan byta blöjor vara "ett kap" eller "progressiv" (eller "under tofflan", beroende på synvinkeln), men dåförtiden var det bara... att vara pappa. Att se till att ens avkomma överlevde tillräckligt länge för att de skall kunna hjälpa till på gården var ett superviktigt ansvar, och istället för att gräla om vem som skulle göra det, gjorde man det bara.

"Okej Valter, vi är klara hör nu, tillbaka ut på åkern."

Det finns många orsaker till att saker och ting ändrades, men i grund och botten handlar det om att arbete utanför hemmet blev vanligt. Att jobba i en fabrik innebar att man inte var hemma hela tiden och män fick nästan alla fabriksjobb, för det var, du vet, 1800-talet. Det var vid detta skede som "myten om riktig kvinnlighet" dök upp och idén om moderskap som ett heltidsjobb blev populär. När industrivärlden sedan blev allt mer brutal och konkurrerande, blev skarven mellan de två sfärerna en norm, och före man visste hur det egentligen gick till så dök Mad Men upp.

Like a boss

Så ju mer man kikar på saken så verkar det som att de enda beteenden som konstant har ansetts vara "normala" är en tendens att vara allt för strikt med vad "normalt" beteende egentligen är, och att uppföra sig rejält asigt mot dem som inte passat in i den allmänna världsbilden. Så nästa gång du hör någon bli kritiserad för att inte uppföra sig tillräckligt "manligt" eller "feminint", så kom ihåg att det enda som skiljer det från att vara precis tvärtom är några siffror på en kalender.

March the Mad Scientist

Om du följt med den här bloggen en längre tid så känner du kanske till att vetenskapsmän ibland tillämpar ganska oortodoxa experimentmetoder, men det här var bara missförstådda genier, briljanta nissar som gjorde galna saker för att främja den vetenskapliga metoden. Det som är svårare att komma fram till är de berömda genier som gick en extra mil för att kunna visa fingret åt förnuftet.


Isaac Newton
De flesta känner till att Sir Isaac Newton var en av de största vetenskapsmännen någonsin, med upptäckter som lagarna om gravitation, mekanik, differential- och integralkalkyl och för att rent generellt göra upplysning mera populärt än dumhet och galenskap, vilket hade legat på första plats på listan under större delen av mänsklig historia dittills. Ännu mer imponerande är att han genomförde allt detta på fritiden, utvecklande gravitation, elementär analys och optik under ett enda skollov från Cambridge. Newtons huvudsakliga intresse, och den akademiska inriktning han använde mest tid på, var nämligen huvudlöst, dreglande vansinne.

They're coming to take me away haha:
Det är uppskattat att Newton använde mer tid på att tolka religiösa texter än på vetenskap, och ansågs vara något av en hihhuli under en tid då de flesta tog sin religion ganska allvarligt. Newton behandlade nämligen bibeln som Russell Crowe behandlade tidningsurklipp i A Beautiful Mind, kastande sig över den i timtal för att hitta dolda koder. Newton använde också evigheter på att försöka räkna ut de exakta måtten på Salomos tempel, vilket han anspråkslöst nog ansåg att skulle låta honom förutse domedagen.

Ragnarök FTW!

Inte alla Newtons teorier har åldrats riktigt lika gracefullt som den om gravitation. Till exempel kämpa de han i oändliga timmar med att försöka komma underfund med alkemi. Han var de facto så intresserad av alkemi att det nu antas att alkemi egentligen var hans huvudämne som professor och att riktig vetenskap mer var något av en sidohobby. Och olikt matematik och fysik försökte inte Newton att ta ta alkemin i en ny och intressant riktning, utan satsade i stället på teorier för länge sedan förkastats av folk som trodde att alkemi var möjligt. Det han försökte att åstadkomma med alkemi var att skapade De vises sten, som han var övertygad om kunde förvandla metaller till guld och ge människor evigt liv.

Äppelförorsakade huvudskador är något av tveeggade svärd för vetenskapsmän 

Om du tycker att detta låter bekant har du troligtvis läst den första Harry Potter-boken, där Harry letar efter samma sten som Newton. I boken är det naturligtvis så att brillnissen försöker få tag på stenen så att den onda trollkarlen utan näsa, som bor på hans lärares bakhuvud, inte får för mycket makt. Men tack vare den hop med alkemiska experiment som Newton gjorde på sig själv, hade han så mycket bly och kvicksilver i sig vid sin död att det är helt plausibelt att tänka sig att han vid slutet sökte efter stenen av samma orsak som Harry.

"Skåda, jag kan kontrollera REGNBÅGEN! Jag är er gud nu, leprechauns!"

Alfred Russel Wallace
Om du bara hört talas om en enda biolog är det troligtvis Charles Darwin, utvecklare av evolutionsteorin och maskot för religionsdebatter på internet sedan dess. Alfred Russel Wallace, en av de mest betydande biologerna någonsin, kom också fram till evolutionsteorin, men han är mest ihågkommen som ett varnande exempel på att du inte skall skicka en kopia av din karriärsavgörande teori till en konkurerande biolog.

Wallace skickade en kopia av sin egen teori om naturligt urval till Darwin år 1858, före Darwin hade publicerat ett enda ord om sin egen teori (eftersom han var för upptagen med att äta upp varje djur han stötte på). Brev och anteckningar från tiden visar att Darwin nog redan hade börjat peta på en teori av naturligt urval, men visar samtidigt att han inte alls förstått koncept som divergent evolution innan Wallace förklarade dem för honom. Men det som är ännu värre är att det område som Wallace var mest inflytelserik på, vid sidan om biologi, också domineras av en hög med kända experter, som Egon från Ghostbusters.

They're coming to take me away haha:
Killen som troligtvis var före än Darwin till en fungerande evolutionsteori var nämligen enormt intresserad av spirituella seanser. Så intresserad att han var de facto var säker på att dessa seanser lät honom prata med spöken på andra sidan graven. De flesta av dessa seanser innebar att stirra på ektoplasma. Men inte den slags som är en del av ett cellmambran och som skulle vara förståeligt av en biolog, utan Wallace var intresserad av den variant som figurer i Skyrim och Ghostbusters känner som ett ämne som befinner sig både i den fysiska- och andevärlden, och som alla andra känner som bullshit.

Men petistesser som, säg, verkligheten, skulle dock fanimig inte stå i vägen för att låta Wallace, en av de mest briljanta biologer som världen skådat, påstå att denna kommunikation med andar var ansvarig för en betydande del av hans forskning. Den vetenskapliga metoden var visserligen också viktig för honom, men Wallace talade sällan om den, rimligtvis för att den sög på att få bord att sväva.

Fårståeligt nog var hans vänner och kolleger, som Thomas Huxley, inte speciellt kåta på hans idéer och Darwin undrade öppet om Wallaces tro på magi skadade trovärdigheten hos den teori han knyckt av honom. Mer specifikt, om Darwin inte cockblockat Wallace plats i historien är det möjligt evolutionsteorin skulle associeras med en galning trodde att han kunde prata med spöken.

Och då kunde inte ateisterna använda sig av det argumentet över huvud taget.

Joseph Priestly
Joseph Priestly var en brittisk kemist vars gåva till eftervärlden vara att uppfinna en metod till att tillsätta kolsyra till vatten och uppfinna lustgas och därför är indirekt ansvarig för David after dentist och varje läsk du någonsin druckit. Och just det, han upptäckte syre 1774 vilket jag antar kan vara användbart, om du är en sådan som gillar att typ andas.

"Det här "syre" gör mig inte hög alls, tillbaka till lustgasen!"

När Piestly upptäckte syre så kallade han det visserligen inte för syre, utan "deflogistikerad luft", men det är troligtvis ett vedertaget uttryck. Du låter inte en läkare döpa ditt barn, bara för att det är han som råkar upptäcka det först och Priestly hade troligtvis någon enkelt, men fullständigt rimlig, orsak för att kalla syre för något så förbluffande löjligt.

They're coming to take me away haha:
Eller, orsaken att han kämpade så hårt för att hitta syre över huvud taget var för att kunna stödja sin tro på flogistonteori, som är baserad på att all materia består av fyra element: vatten, jord, luft och eld. Även om det en gång var den populäraste förklaringen på universums uppbyggnad, så har flogistonteori sedan dess fått uppmärksamhet för att vara den snabbast och mest uttömligen motbesvisade teori som någonsin innehafts av någon över fem år.

Olyckligtvis så inträffade teorins ikarosfall precis mitt under Priestleys först lovande, men sedan mer och mer skrattretande, vetenskapliga karriär. Så medan Priestley använde sin upptäckt till att gå all in på "Phlogiston for life, bitches!" så använde resten av vetenskapsvärlden samma upptäckt till att visa exakt hur stor del av hans älsklingsteori som var full av skit, vilket visade sig vara en ganska betydande procent. Det var som att någon upptäckt stamcellsforskning och använde det för att bevisa sin tes om att pojkar oftast hämtas av gråa storkar.

Och efter att ha hittat ett sätt att en gång för alla riktigt trycka ner bullshiten i halsen på Priestly, så upptäckte förståsigpåarna ganska fort att materia kombinerar sig med syre genom en process som kallas oxidation och reduktion, vilket i sin tur låste upp en massa andra byggstenar i det naturliga universum. Och trots att hans kolleger upprepade gånger påpekade hur dum detta fick honom att verka, så var Priestly inget om inte konsekvent och stuck to his guns.



Francis Crick
Dr. Francis Crick och hans kollega Dr. James Watson upptäckte 1953 DNA-molekylen, som, bland annat, gjort amerikanska talk shower mycket mer underhållande. Det var också det slutgiltiga beviset på Darwins teori och gav dme ett Nobelpris, så det var en ganska stor grej. Hur Francis Crick trodde att DNA över huvud taget kommit till jorden är också en ganska stor grej, eftersom det var helt vansinnigt.

They're coming to take me away haha:
Crick trodde nämligen på en teori som kallas "panspermi". Nu sitter du visserligen och fnissar eftersom teorin har ordet "sperm" i sig, men saken är de facto den --- att "panspermi" betyder exakt det det låter som. Crick trodde nämligen att livet på jorden hade uppkommit av intergalaktisk "sperma" som fastnat i svansen på en komet eller meteor. Och även  om denna teori respekterades dock inte fullt så mycket som hans dubbelkorkskruvsmodell av DNA, så är de flesta forskare eniga om att det närmaste vi kommer att komma en vetenskaplig motsvarighet till Turbonegrosången "Fuck the World".

"Alltså... vi är typ... biodiversa, vet du... och rymden... ...typ, aminosyror..."

Teorin om panspermi har fått ganska många mothugg sedan Crick föreslog den, varav det starkaste är att det förihelvete inte ens är möjligt. Detta på grund av att DNA-molekylen (som, om du varit uppmärksam, Crick själv upptäckte) i det stora hela förstörs för fort för att den skall kunna resa från en stjärna till en annan. Det finns även ett argument om att alla andra planeter i vårt solsystem saknar liv, vilket det inte finns någon förklaring för, om inte jorden fungerar som en enorm spermamagnet. Vilket det inte heller finns några tecken på.

Men som vilken som helst dussinmanusförfattare i Hollywood vet, så insåg Crick att det inte finns något problem som inte kan lösas genom att knappa in "Det var typ ALIENS!" Crick gick nämligen till motanfall mot dem som kriticerade hans teori om panspermia genom att ändra det till "riktad panspermia", vilket är nästan samma sak, utom att det i stället för att det är kometer som planlöst irrar omkring, handlar om att det är utomjordingar som medvetet skapar liv på jorden. Problemet med denna teori är att det inte finns det minsta bevis på att utomjordingar över huvud taget existerar, än mindre av att liv på jorden uppkommit genom att planeten fungerat som huvudroll i någon intergalaktisk bukkakefilm.

För att riktigt poängtera hur oerhört konstig denna teori är, så är den enda livsåskådning som ens närmelsevis liknar detta Scientologi.

Verkar vettigt.

James Watson
Väntas nu ett ögonblick, namnet James Watson låter bekant. Nå, det borde det: han var nämligen Francis Cricks forskningspartner. Att han också är med på denna lista gör dock att frågan "Alltså, genetikforskare, what the fuck?!" känns någorlunda berättigad. Personligen anser jag att nästa Nobelpris i medicin borde ges till den forskare som lyckas hitta den gen som får genetiker att tro på sådan här dynga. Men credit where credit is due: Watson trodde faktiskt inte, som sin kollega, att jorden befolkats av aliens eller något sådant. Det enda han är skyldig till är pseudovetenskaplig rasism som skulle få den mest ambitiöse KKK-överstepräst att skämmas.

They're coming to take me away haha:
I en intervju med The Sunday Times passade Watson, som före det inte visat några som helst tecken på att vara en sprittsprångande dåre, på att förklara att världen skulle vara en mycket enklare och bättre plats om vi bara erkände att afrikaner helt enkelt inte är lika intelligenta som vita. Efter att ha kollat att det inte pågick någon tävling där man på så få ord som möjligt skulle säga något så ovetenskapligt som möjligt, publicerade tidningen Watsons ståndpunkt och en skitstorm satte igång.

Det finns en mängd orsaker som bevisar att denna åsikt är totalscheisse, och Watson borde de facto känt till dem alla ganska väl. Som killen som upptäckte dubbelspiralmodellen för DNA, så skulle man tycka att Watson borde ha uppmärksammat Human Genom Project, som redan misslyckats med att hitta någon korrelation mellan ras och intelligens. Och i och med att han var Harvardprofessor och chef för en av de främsta genetikforskningsenheterna i världen, kan man till och med anse att han fick betalt för att veta sådana saker.

Vilken ny upptäckt hade Watson då gjort som på ett trollslag skulle göra åratal av forskning som föreslog att "raser" alla var identiska inuti? Josidu, i intervjun berättade Watson att det finns en naturlig önskan om att alla människor skall vara lika, men att "folk som måste ha att göra med svarta anställda märker att detta inte är sant". Jepp, Watsons teori var baserad på hans egna erfarenheter av svarta anställda. Förmodlingen hade han aldrig tänkt tanken att det fanns en möjlighet att dessa mindre intelligenta, svarta anställda reagerade på ett negativt sätt på det faktum att de jobbade för en rasist som troligtvis kommunicerade med dem genom långsamma handrörelser och hundträningstekniker.

Och som det visar sig är dylika åsikter inte helt okarakteristiska för Watson. Sedan han vunnit Nobelpriset för sitt jobb inom molekylbiologi har han tolkat det som en legitim ursäkt till att öppna sig om de mest varierande forkningsområden som han inte har någon erfarenhet av. Till exempel så anser han, förutom att han alltså tolkar personliga intryck som brist på intelligens, att kvinnliga forskare är "svårare att handskas med" än män, att folk med låg intelligens borde få sina gener ändrade och att mödrar borde ha rätt att abortera foster med imperfekta gener (till exempel så "vill de flesta mödrar inte ha dvärgar"). Så i grund och botten är an alltså en rasist mulkku som, ajo just det, stal sin största upptäckt av en kvinna.