The Future is Medieval

När man tänker på medeltiden så är chansen stor att den bild man ser framför sig är av riddare i glänsande rustningar som galopperar fram genom ett hav av pest, inskränkthet och smuts. Och konstig skulle annat vara, med tanke på att allt från historiefilmer, Monty Python och gymnasiehistorian ganska långt bekräftar just exakt detta. Du kanske till exempel har hört talas om att...

All vetenskaplig utveckling hade stannat
Myten:
Det finns en orsak att tusenårsperioden mellan 500-1500 kallas the Dark Ages. Varje förståsigpåare som  ens vågade tänka tanken att studera vid ett universitet blev genast uppeldad av katolska kyrkan som tyckte att kunskap och sådan skit var omoralisk och att Bibeln tammefan var allt man någonsin kunde tänkas behöva känna till. De trodde ju för helvete till och med att jorden var platt! 

"Nej det är klart att man inte kan segla norr om Korsholm, då blir du bara överkörd av jättelika pamin i slädar, juh!"

Verkligheten:
Förutom den faktum att knappast någon på medeltiden trodde att jorden var platt så var kyrkan verkligen inte ansvarig för att ta livet av vetenskapen - tvärt emot så var det de facto den som ganska ensam såg till att den överlevde.

Efter att barbarer av olika grader av skäggighet invaderat Europa och använt Rom som midsommarbrasa, så var katolska kyrkan den sista resten av romersk kultur i Västeuropa. Kyrkan satte igång med att grunda kloster runt om i Europa, för att lära folket om fördelarna med dogmatiserad kannibalism och tvångsrakning, och med munkarna följde även deras enorma bibliotek. Munkar var ganska långt de enda utbildade personerna på denna tid och ganska långt allt vi vet om den tidiga medeltiden har skrivits av dem.

"Titta själv! Munkarnas bok säger klart och tydligt att alla munkar  är hängda som åsnor, så det måste ju vara sant!"

Och allt eftersom tiden gick började kyrkan att ta allt allvarligare på det här med att bevara kunskap och började grunda universitet. Du kanske har hört om något av dem, t.ex. Bologna (1088), Sorbonne (1150), Oxford (1167), Cambridge (1209) och i stort sett varje toppskola i Europa. Vid dessa universitet så pluggade studenterna betydligt mer än de flesta idag, med genomsnittstiden för en kandidatexamen på sju år och flera år till för magisters- eller doktorsgrader. En annan grej som universiteten var bra på var att översätta grejer, och deras latinska versioner av Aristoteles och Platon var en av grunderna som gjorde renässansen möjlig.

Och samtidigt som var och varannan avkrok i Europa fick sitt eget universitet så öppnade korstågen Europas ögon för muslimernas avancerade idéer när det kom till vetenskap och teknologi. Nya uppfinningar som kompassen och astrolaben kom till västvärlden via muslimska Spanien och skulle visa sig vara ganska så användbara under upptäckartiden. Och ungefär samtidigt kom italienska handelsmän tillbaka från Nordafrika med en annan nymodighet: arabiska siffror.

"Pah, som om nu någon skulle orka lära sig en ny uppsättning tecken..."

Även läkekonsten gjorde enorma framsteg tack vare universitetssystemet. I motsatts till vad många tror så hade kyrkan egentligen inga större invändningar  mot saker som dissektion av kroppar, och de flesta medeltida universitet höll på med det i sina källare (OK, det kanske fanns någon invändning). På 1300-talet fanns det redan verksamma sjukhus och läkare hade lärt sig att använda antiseptika när de kapade av diverse kroppsdelar. Vilket säkert var en god idé med tanke på att folk var täckta av skit. Ja, på tal om det...



 Alla gick runt och luktade kakka
Myten:
Om man inte vet något annat om medeltiden så är det att alla var fullkomligt dränkta i scheisse. Medeltid bönder så ut som statister ur Monty Python and the Holy Grail, och överklassen var bara snäppet mindre äckliga. Folk då tvättade sig  med ungefär samma frekvens som vi idag går till tandläkaren: de som är riktigt nitiska kan göra det ett par gånger per år, max.

Verkligheten:
Man var oerhört intresserade av badande under större delen av medeltiden, eftersom man ganska långt fortsatte på den romerska traditionen med allmänna badhus och de flesta städer och även mindre byar Tyskland hade badstugor där arbetare kunde chilla tillsammans efter dagens slit, medan de undvek att att titta på varandras paket och högt diskuterade hur oerhört obögig denna situation var.

På samma sätt så var det vanligt att folk tvättade händerna före man åt och brukligt att erbjuda att ta ett bad med sina gäster när de blev inbjudna, något som Myndigheterna upprepade gånger försöker påpeka att inte är kosher mera i dagens samhälle. Den medeltida efterfrågan på tvål (vanligtvis tillverkad av djurfett, med diverse oljor och salter tillsatta) var samtidigt så stor att man redan på 1200-talet tillverkade det på närmast industriell skala i både Frankrike, Italien, Spanien och England.

Men varför är då sinnebilden på medeltidsfolk nissar som krälar omkring i sin egen avföring? Nå, saker förändrades väldigt plötsligt och väldigt snabbt. Och om bara en rejäl Force Majeure kunde få slut på våra förfäders episka badkultur, så fick de minsann en - i mitten på 1300-talet dök Digerdöden upp och tofflade Europa rakt i nyllet med sina otvättade fötter. Plötsligt berättade någon fiffikus för de tills nyligen ganska rentvättade massorna att badande var öppet mål in i porerna för alla de onda andar och gremlingar och akademare som förorsakade sjukdomar (man var inte så duktig på bakteriologi back in the day).

"Testerna tyder på drabbats av like delar zigernaförbannelse och arga skogsälvor."

Som ett resultat av detta hade badande i det stora hela blivit föråldrat som sysselsättning när den tidigmoderna tiden tog vid. Så det är fullt plausibelt att Karl XII gav betydligt större utslag på luktarövometern än t.ex. Karl den Store.



Riddare var hederliga, chevalereska gentlemän
Myten:
Riddare var tappra och hedervärda krigare som hjältemodigt kastade sig in för att döda drakar och rädda fagra damer i nöd.

Verkligheten:
Riddare hade ofta betydligt mindre gemensamt med det här...

...än till exempel det här:

"Wessex side!"

Det viktigaste att komma ihåg  i det här sammanhanget är att riddare var professionella krigare och när det inte fanns några krig att sysselsätta sig med så var de tvungna att hitta på något att göra med sin våldskåthet. De flesta riddare var relativt unga killar och i brist på Youtube och Call of Duty för att få ut den värsta överskottsilskan, så tenderade de att ta ut den på lokalbefolkningen i stället. Mot slutet av 1000-talet så började det bli kutym att diverse adelsmän började kina om vem som skulle få störst del av den Tysk-Romerskformade cheesecake som Karl den Store bakat, och mitt i smeten av dessa småkrig satt riddarna. Dessa "krig" var dock mindre ärkeslag à la Braveheart och betydligt mera en bunt killar med vapen som rider in i en by och tar livet av alla de ser.

Kyrkan försökte att få ett slut på detta, för att de helt enkelt var ganska otrevligt, och för att det hotade stabiliteten i hela Europa. Först försökte man att få ordning på riddarna genom att skaka valda kroppsdelar från diverse döda helgon framför nyllet på dem, men när detta, otippat nog, inte fungerade, så kallade Påven samman första korståget och exporterade iväg rövhålen till Mellanöstern så att de kunde bli någon annans problem. Väl framme i det heliga landet passade de även på med lite ridderligt småbarnsätande och att massakrera hela befolkningen i Jerusalem.

"Hej, Påven lovade att vi inte skulle hamna i helvetet! Inga refunds!"

Senare gjordes försök att få lite ordning snorungarna, till exempel genom att anta en hederskod för riddare som allmänt antogs på 1200-talet. Man använde exempel som Sir Lancelot och Edward, the Black Prince för att visa hur man skulle uppföra sig under krig och fred. Riddare uppmanades att "försvara de svaga", men konsensus om detta var dock i stort att "de svaga" i detta fall innebar adliga kvinnor och barn och verkligen inte några satans bönder. Så våld adelsmän emellan kanske avtog, men det var fortfarande ganska OK för riddare att döda och våldta bönder, för de, på samma sätt som antalet öl före lunch, räknas ju egentligen inte...



Kvinnor behandlades som boskap
Myten:
Europa under medeltiden finns tillsammans med Talibanstyrda Afghanistan med på Top 5-listan av ställen det skulle suga rejält på att ha en slida. Kvinnor var fruktansvärt förtryckta och behandlades som andra klassens medborgare vars ända uppgift var att städa, laga mat och klämma fram (manliga) arvingar enligt önskemål.

"Älskling? Hur skulle det vara att du klämmer fram pojken jag bad om? Jag frågade för redan en timme sedan..."

Verkligheten:
Fram tills för ca 200 år sedan var Europa nästan uteslutande ett jordbrukssamhälle. Och det intressanta med att ryggknäckande hårt arbete är att det gör alla ganska så jämlika. När varje familjemedlem är ute och sliter varje morgon för att hålla det högst påtagliga hotet av svält borta, så känns könsroller och sexism plötsligt inte så relevanta. Därför blev det, närmast per automatik, att män och kvinnor blev jämlika, eftersom även kvinnor var tvungna att hålla på med all bullshit deras män också tvingades stå ut med.

Och situationen var inte särskilt annorlunda i städerna. Om pappa ägde en verkstad, så var det hans döttrar som hjälpte till. Det var inte alls ovanligt att döttrar tog över familjeföretaget och drev det själv, något som rent generellt inte kom att hända långt in på modern historia. Det var också vanligtvis kvinnor som drev krogarna under medeltiden, de facto så skötte kvinnor vid ett skede om hela Englands ölindustri. Jag har inte riktigt lyckats komma fram till varför detta ändrades, men troligtvis kan det ha något att göra med män plötsligt insåg att deras fruar fått lite för mycket makt, genom att de kontrollerade tillgången på både öl och sex.

Kvinnor som inte var upptagna med att sälja pilsner eller odla säd för att överleva  kunde till exempel överleva genom att gå med i ett kloster, vilket kanske inte låter übermorjens innan man tänker på att detta gav dem tillgång till utbildning under en tid när sådant var extremt ovanligt - nunnor kunde läsa och skriva medan tidens mäktigaste män inte kunde det. Och om de höll på med det tillräckligt länge kunde de sluta som abbedissa över ett kloster, och på så sätt ha makt mycket likt en manlig adelsman.



Livet var hemskt och alla dog unga
Myten:
Livet under medeltiden har av upplysningsfilosofen Thomas Hobbes beskrivits som "ensamt, fattigt, smutsigt, djuriskt och kort." Maten sög, husen sög, arbetet sög, allt sög. Lyckligtvis var man inte tvungen att stå ut med allt det eviga slitet speciellt länge, eftersom du oberoende endast levde till typ 35, max. Om man idag på film ser en medeltidsfigur äldre än 60, är han även en trollkarl.

"En trollkarl dör precis när han planerar. Eller när jätteörnarna blir försenade..."

Verkligheten:
Angående det här med kort livslängd så, ja, det stämmer att den förväntade medellivslängden låg på 35 år, men som tidigare påpekats, så tenderar vi att missa den i sammanhanget ganska viktiga detaljen "medel". Spädbarnsdödligheten var brutal, eftersom vaccination mot barnsjukdomar fortfarande var århundraden borta och läkekonsten i stort fortfarande befann sig på "Be tre Fader vår och sätt fem blodiglar på pungen så skall det ordna sig". Vilket snedvrider statistiken rätt ordentligt, men faktum är att om en man ca år 1500 lyckade överleva tills man var 21 så var förväntningen att han skulle leva ca 50 år till.

Även bilden av medeltidsbonden som en halvslav som arbetar nonstop för adelsmän totalt oförmögna på att give a single fuck visar sig vara skev, då genomsnittsbonden oftast arbetade ca åtta timmar varje dag, med långa pauser för att äta och ta napar. Och visste du förresten att de dessutom hade betydligt mera semester än du? Söndag var automatiskt ledig och när man tar med saker som långa helger kring jul, påsk och midsommar plus att varje helgon har sin egen dag (och att katolska kyrkan har omkring tre helgon för varje pedofilskandal), så kommer man fram till att medeltidsbönderna var på semester bortemot en tredjedel av året.

Och slutligen så kan det även vara på sin plats att påpeka att bönderna inte var sååå oerhört fattiga heller. Under senmedeltiden var genomsnittslönen för en engelsk arbetare motsvarande ca 1000 dollar per år, vilket är betydligt bättre än många länders genomsnittslön idag. Och även om denna slags livsstil kanske inte direkt inspirerar till blingbling-rap, så möjliggjorde det en varierad diet, lite lyx då och då och rejält med öl för att täcka allt festande som närmast var obligatoriskt under alla dessa helger.

My One Bad Habit

Ät nyttigare! Sluta grogga! Ta för helvete en jävla dusch! Alla goda råd antar jag, men enligt vetenskapen skulle vi fortfarande sitta i skogen och käka loppor ur varandras pälsar om våra förfäder hade följt dem. Det visar sig nämligen att alla våra karaktärsfel dök upp av en orsak och att vi, för att kunna bli naturens stora lottovinnare, först var tvungna att bli en av dess största losers...

Dålig hygien
Har du någonsin undrat varför människan inte har päls? Forskare har; vi är trots allt ett av mycket få mestadels hårlösa däggdjur som finns i världen.

Det finns visserligen alltid undantag...

Det här med hårlöshet är dock ingen trivialitet, våra kala kroppar är en en stor orsak till att vi har civilisation över huvud taget. Utan den där naturliga isoleringen som päls ger så blev vi tvungna att uppfinna kläder, och grupper som bodde på olika håll producerade olika mängder pigment för att skydda den exponerade huden mot solljus, således utvecklande våra olika folkgrupper.

Och ajo, behovet av att hålla oss varma kan även ha bidragit till att våra förfäder även lärde sig en annan någorlunda viktig kunskap: att göra upp eld. Men hur gjorde det här oss till de hårlösa apor vi är idag?

Jo, sidu:
Vi var skitiga. Jepp, en ledande teori går ut på att vi var så usla på att hålla våra pälsar rena, att parasiter började löpa amok. Speciellt klädlöss som någon packad förfader först drog på sig under en groggångande natt med en gorilla. Efter ett tag blev det en evolutionär fördel att inte ha päls som de små asen kunde bygga bon i och över tid blev hårlös avkomma normen. Det var oberoende betydligt bättre än, nå, att tvätta sig.

"Att bada är för kommunister!"

Så om du någonsin har tvingats använda simppare för att du inte har några rena kalsonger kvar eller åkt hem till mamma iklädd pyjamas eftersom alla dina kläder är så smutsiga att de troligtvis är direkt hälsofarliga (ja, ni vet vem ni är) så skall du sluta oroa dig. Det är trots allt så att vi direkt tappade största delen av vår kroppsbehåring för att vi inte orkade tvätta vår apdräkt.



Frosseri
Övervikt är en av de stora landsplågorna i Västvärlden (här använt i betydelsen ställen där du kan köpa munkar fyllda med friterad kyckling). Naturligtvis vet vi varför folk älskar att äta, i grund och botten handlar det om att ge oss energi för att fortsätta leva. Men hur kommer det sig att människor har utvecklats så långt åt detta håll att vi drämmer i oss fett och flott även om våra hjärnor vet att det kommer att döda oss.  Om nu evolutionen är så jävla smart, hur kommer det sig att vi inte avskyr saker som friterad chokladkaka?

Ja, det finns på riktigt. Från bloggen This Is Why You're Fat.

När vi nu kom in på stora hjärnor så kan du tacka frosseri för den, eller, mer specifikt, flottig och kaloririk mat. Det finns massor av djur med enkel, nyttig, växtbaserad diet och i det stora hela så brukar de inte vara överdrivet fiffiga.

Korkade, men mumsiga

De flesta av jordens smartare djur är, likt människan, mestadels allätare. Det krävs ett visst mått av intelligens och långtidsminne för att komma ihåg vilka bär som är smaskiga och vilka får en att skita tarmarna aviga. Men vad fick just människan att stavhoppa över konkurrerande arter, som råttor, till att bygga städer medan de krälar omkring i våra kloaker?

Jo, sidu:
Fett. Det vi var bättre på än någon annan art var att uppfinna sätt att klämma i oss den maffigaste, flottigaste, mest hjärtattacksframkallande kost som naturen kunde komma fram med. Vi lärde oss att använda verktyg till att krossa ben och skallar för att få tag på fet och god benmärg och hjärna, och om vi kunde ha panerat djuren vi fångade skulle vi ha gjort det.

I grund och botten är den enda saken som riktigt får oss att stå ut gentemot djuren vår fettmarmorerade hjärna och den kräver enormt med energi för att fungera bra. Den slags energi som enbart kunde erbjudas genom stora, feta tegelstenar av djurkött. Evolutionsforskare anser att vi kunde fortsätta att utvecklas endast genom att oförtröttligt sleva i oss urversionerna av knaperstekt fläsksvål  Och vi använde denna uppgraderade hjärnstyrka till att hitta (jepp, mitt i prick) nya, kreativare sätt att klämma i oss ännu mera mat.

Allt människorna höll på med då hade på något sätt med detta att göra, jaktlagen som drog ut för klubba ihjäl urkräken för att få tag på deras mumsiga fetter uppfann de första verktygen för att enklare kunna ta livet av dem, vilket i sin tur utvecklade samarbete inom stamtillhörigheten. Så skratta gärna åt tjockisen som klämmer i sig sin n:te talrik med chicken wings, men han är trots allt orsaken till att du har en tillräckligt komplex hjärna för att inse hur onyttigt det ser ut.



Groggande
Även om jag verkligen inte är den som är den när det kommer till att grogga med pojkarna, så kan även jag erkänna att man tenderar få mindre gjort de dagar man kommer på jobb bakfull. Så det är ju bra att våra förfäder inte fick tag på sprit, annars skulle de väl typ varit för packade för att springa från grottbjörnar och sådant. Alkohol är ju trots allt en biprodukt av en dekadent civilisation och hur många stora uppfinnare har du till exempel sett springa omkring utan byxor i Poliisi-TV?


Jo, sidu:
Men, tro det eller inte, så är det en god chans att det här med civilisation aldrig skulle ha inträffat om det inte varit för alkohol.

Något i den här stilen...

För det första så har människan varit spurgu allt sedan vi såg ut som något som skadedjursbekämpare försökte att jaga från vinden. De facto så är våra kroppar designade för alkoholkonsumtion, med en lever som till stora delar endast har som uppgift att kunna bryta ner etanol. Så mänskligheten har varit pläsit sedan urminnes tider. Men det betyder väll endast att vi på något sätt överlevde trots vår fylleri (och att det kanske hjälpte fula grottmänniskor att få ligga).

Nja, enligt de rådande teorierna som finns så går det mycket längre än så. Människans utveckling började inte egentligen ta fart på riktigt innan vi utvecklade jordbruk, då det lät oss slå oss ner på en plats och föröka oss som katolska kaniner. Och medan en man kunde odla tillräckligt med säd för att försörja sig och sin familj, så krävdes är det en helt annan sak när det handlar om att få fram ett tillräckligt överflöd för att brygga öl. Sådant kräver att en hel grupp av människor lever och samarbetar mot ett gemensamt mål. Dvs en by.

Det är bara att titta på sumererna, dvs den första civilisationen över huvud taget, som använde hälften av sitt spannmål till öl. Öl var det som drog publik (eftersom jakt och samlande gav ungefär tre gånger så mycket kalorier och enormt mycket mera protein än jordbruk), det enda riktiga trumfkortet för stadsliv eftersom det helt enkelt inte var något man kunde framställa som kringflackande nomad. För urtidsmänniskan var det inget annat än ett underbart löfte om hur civiliserat livet kunde vara, destillerat till flytande form.

Ursäkta, blev en smula tårögd där en stund.



Skvaller
Om du frågar mig så kunde man stoppa alla skvallertidningsjournalister i en säck, tillsammans med scientologer, homeopater och "synska" och slå på säcken med en käpp. Jag skulle inte ens bry mig nämnvärt om vilken grupp som skulle ta mest stryk. Men naturligtvis måste man erkänna att skvallertidingar, hur hemska de än är, finns av en orsak: vår öerhörda önskan om att veta varje endaste, snuskiga lilla detalj om folket runt oss. Alla påstår vi att vi hatar skvaller, men får man höra att någon politiker i misstag råkat halka på en flyplatstoalett, så är vi plötsligt idel öra.

Det var vår förfäder också, vilket var bra. Det som vi nu anser vara ett av de elakaste sätten att använda språk på, kan mycket väl varit det som fick det att utvecklas över huvud taget. Och det är här som saker börjar bli konstiga...

Jo, sidu:
För att överleva var våra primatförfäder tvungen att bilda grupper för att kunna hålla rovdjur på avstånd. De flesta primatsamhällen som finns idag består av max 50 olika individer och de har ett slags strikt hierarkisk struktur som inte hittas på andra platser inom djurvärlden. Människan lyckades dock att att ta sig förbi denna mentala spärr så att en normal människa idag kan hålla koll på ca 150 personer innan hjärnan blir överbelastad (du kan ha hört talas om denna teori, dvs Dunbars tal). Och det var dessa större grupper som först gjorde oss unika.

Men hur kom vi hit? Genom att uppfinna skvaller. Ett av de första användningsområdena av vårt mera komplexa språk (som först troligen uppfanns för att koordinera jakt) var att sitta runt lägerelden och utbyta information om dem som inte var med, bakom deras ryggar. Denna språkanvändning, att dela med sig om kundkap om vem i gruppen som var sjuk, vem som höll på att dö och vem som parade sig med vem, lät oss få reda på saker om folk som individer som inte råkade finnas på plats. Detta hjälpte oss att utveckla helt nya sorters och betydligt mer komplexa samhällen, helt olika andra arter.



Social osäkerhet och ångest
I början av inlägget nämnde jag att övervikt är vår tids stora folksjukdom, men om den är det är det under hård press från depression. Men som du måste ha listat ut vid det här laget så hade även deppiga grottmänniskor haft en funktion. Saken är den att våra hjärnor är sex gånger för stora för ett djur av vår storlek. Så utvecklade människan denna enorma mängd gråceller endast för att möjliggöra vår långtidsplan, dvs att göra Moder Jord till vår bitch? Inte direkt; till och med djur relativt korkade djur lyckas att etablera sig och leva gott i naturen.

Nej, det hade med allt "skvallra runt lägerelden" som jag nämnde för ett par stycken sedan. Den riktiga orsaken till vårt intellektuella jättesprång var att försöka komma underfund med de allt större socialgrupperna. Det är med andra ord så att försöka navigera sig fram mellan alla gäng på lunchrasten i högstadiet stimulerar hjärnan mera än någon av lektionerna.

Genom att studera  våra förfäders huvudskallar har forskarna hittat oproportionerligt stor tillväxt inom de områden som skapar mentala simulationer (dvs låter oss förutse framtiden). Att kunna gissa sig till vad utgången av olika situationer kommer att bli och att kunna förutspå olika slutresultat är inte bara avgörande för att kunna leva inom en social grupp, utan är också basen till alla slags problemlösning. I grund och botten kan varje vetenskapligt eller kreativt genombrott spåras tillbaka till att någon osäker grottänniska som suttit med svettiga handlflator och undrat om de andra grottmänniskorna tycker att han är cool. Men vad har det här med ångest att göra?

Jo, sidu:
En del forskare har en teori om att depression utvecklades som ett sätt att försvara sig, genom att låta individer skilja sig från gruppen vid stress, för att kunna fundera ut en lösning på sina problem i fred. När alla sociala kopplingar inom stammen började att bli allt för förvirrande, kunde hjärnan stänga dem ute tills vi fått vår kakka tillsammans, medan vi deppade i ett hörn av hyddan.

Så om din tonåring uppför sig som en angstig liten fjant, så var inte orolig, de bidrar de facto till mänsklighetens förbättring. Och om han dessutom är smutsig, packad och äter ett en säck full med kerrosaterian, så håller han på att utvecklas till en helt ny art...

Tribal Statistics

Människor är usla när det kommer till siffror. Vi kan bara helt enkelt inte riktigt begripa oss på dem, och det är en av orsakerna till att forskare kan komma med alla välunderbyggda argument de vill om global uppvärmning, men att vi genast slutar tro på dem när det blir kallt där vi bor. Det är visserligen inte vårt eget fel, människohjärnan är inte konstruerad så, och handen på hjärtat, hur ofta är det nu man egentligen behöver behandla enorma mängder data, sådär rent alldagligt? Man behöver inte kunna analysera långsiktiga datatrender bara för att byta en glödlampa eller öppna en pilsner.

Det finns dock några grejer som alla borde känna till. Varje av dem låter superenkel när den förklaras, men de flesta av dem kommer att lura dig på nytt inom ett par dagar efter att du läst det här. Kom alltså ihåg att...


Det vi kallar "genomsnitt" är egentligen inte det
Här har du en chockerande statistik: Snittinkomsten i Finland ligger på 2901€ i månaden, efter skatt. Och om man som jag tjänar betydligt under det så kan det vara ganska obehaglig läsning. Du kanske tyckte att du hade det ganska okej, men känner dig eventuellt nu tvungen att börja sälja hembränt för att komma upp i de inkomstnivåer som din jävla granne förmodligen drar in. Vad är deras jävla hemlighet egentligen? De kan väll för fan inte alla sälja röv på Tavastgatan?!

Problemet är dock att:
Den populära användningen av termen "genomsnittlig" är dock rätt så olik den matematiska termen, men de används som om de var samma sak. Det är orsaken till att vi ofta blir förvånade, känner oss kränkta och mår dåligt över hur mycket rikare/fetare/längre genomsnittsfinländaren är än oss. I dagligt tal har ordet "genomsnitt" samma betydelse som "de flesta" eller "den mest representativa personen" (som i, "genomsnittsfinländaren läser inte klassisk litteratur" eller "Medelsvensson har fanimig inte råd att klä sig som Alexander Bard"). Men när man börjar dra fram termen för att prata statistik blir resultaten därför lite märkliga, som att 67% av Finlands befolkning tjänar mindre än "genomsnittet". Så hur i satan kan "genomsnittet" betyda "de flesta" när de flesta inte tillhör genomsnittet?

Nå, vi lärde oss alla i skolan att räkna ut genomsnittet: Du tar summan av alla värden du vill ha med och dividerar den med antalet värden. Vilket funkar bra om det du kikar på är förhållandevis nära:  genomsnittet av 1,2,3,4 och 5 är 3, mitt i och enkelt att komma fram till. Problemet är att genomsnitt är fullkomligt värdelösa om en minoritet av siffrorna är ovanligt höga - genomsnittet av 1,2,3,4 och 40 är till exempel 10, vilket inte hjälper någon att veta ett jota om någon av värdena.

Och det är problemet med statistik om "genomsnittsinkomst", en handfull snorrika jävlar snedvrider skiten ur talet. Om du tjänar mindre än genomsnittsinkomsten så är det inte för att ditt jobb lurar dig (okej, inte enbart därför) utan för att du lever i samma land som Antti Herlin och Nalle Wahlroos.

Vad har det för betydelse?
Detta kan tyckas vara löjlig enkelt när det förklaras, men faktum är att det skapar nya myter varje dag. Du kan till exempel se i officiella undersökningar att det för varje 100 finländare finns det ca 45 skjutvapen, vilket kunde få en att förmoda det är svårt att hitta någon förstabas som inte är beväpnad till tänderna. Sedan ser man att samma undersökning kommit fram till att endast 12% av befolkningen innehar vapenlicens. Och på samma sätt som med fyrket handlar det här om samma sak, en del som äger vapen äger massor av vapen, vilket totalt snedvrider helhetsbilden.

Detta är orsaken till att de flesta någorlunda respekterade källor som försöker undersöka förmögenhetsfördelning använder sig av median- inte genomsnittsinkomst. Medianen är den egentliga mittpunkten: man kommer dit genom att stryka värden på vardera sidan tills man kommer till mitten, vilket ger den aningen mer bekanta summan på 2212€. Och hasta lasagna så har jag med ens fått 17% av er att känna sig lite bättre till mods.



En påstående med "99% säkerhet" kan vara både sant och meningslöst
Tänk dig att du sitter i en läkarmottagning, och att vederbörande har dåliga nyheter, du har testat positivt för något slags cancer. Du frågar "nämen, är du helt säker?" och han informerar om att just detta test som används med 99% sannolikhet kan upptäcka cancer när den finns där och ger falska positiva resultat för friska människor vid bara 1% av alla tillfällen.

Voi satan! Du är 99% doomed! Så på med fallskärmen och hämta en flaska Domppa, här skall betas av listor på grejer att göra innan man dör!

Problemet är dock att:
Även om det som läkaren säger är sant, så är sannolikheten för att du faktiskt har cancer endast ca 1 på 3. "Okej, och hur exakt går det där ihop?" frågar du kanske nu. Jo, sidu, jag nämnde det faktiskt i ett inlägg för en par år sedan och det kallas sannolikhetsfelaktighet.

Ja, det är sant att om du faktiskt har cancer, så är kan testet med 99% säkerhet berätta detta för dig, vilket betyder att av 100 personer med sjukdomen så missar den bara en. Problemet är den andra, till synes meningslösa, siffran, dvs att när cancern inte är där kommer den fortfarande att visa positivt resultat 1% av gångerna. Så medan det försöker att hitta cancer, berättar den för så många friska att de har det att ett positivt resultat närmast blir meningslöst. Men hur kan detta stämma om det bara ger falskt positivt resultat 1% av gångerna. För att det talet fortfarande är enormt.

Under 2011 diagnosticerades i Finland 30132 fall av cancer, dvs en av i runda tal 180 finländare drabbades. Detta innebär att om ovanstående högst fiktiva och imaginära test hade använts på alla finländare skulle ca 55,000 (en procent av befolkningen) av de då totalt ca 85,000 positiva resultaten varit falska. Så för varje person med ett positivt resultat är chansen att ha något slags cancer endast dryga 35%. Vilket är en god orsak till att genomföra flera test, men knappast en orsak till att säga upp sig och börja testa heroin.

Vad har det för betydelse?
En massa teknologi kommer med dylika sorters löften, vilket låter imponerande, men endast om man inte tänker på volymerna som de appliceras på. Till exempel så skröt Transportation Security Administration, dvs den federa myndighet som ansvarar för säkerheten på alla inrikestransporter i USA, för ett par år sedan att deras nya terroristhittande utrustning kunde upptäcka över 99% av alla terrorister som passerade genom landet, medan det endast falskanklagade enbart 0,01% av alla oskyldiga resenärer.

"Nakenvisitering var inte alls så roligt som det lät på förhand."

Dessa siffror kan låta fantastiska, men som när det kommer till exemplet ovan med cancer, så kommer ett gigantiskt antal oskyldiga att behandlas som terrorister. Ta till exempel år 2010, när 700 miljoner passagerare steg på ett plan inom, till eller från USA. Om TSA:s terrordetektor då "endast" drämde till med falska positiva resultat 0,01% av alla gånger betyder det fortfarande att 70,000 stackars jävlar blev slitna ur bordningskön, anklagade och muddrade. Och under så gott som alla år var statistiskt sett exakt 0 av dem terrorister. Så de där 0,01% låter lysande enbart så länge du inte är en av dem som anklagas för att ha en bomb uppklämd i röven



Det som kallas "en epidemi" kan handla om slumpen
Studier har visat att folk som lever nära högspänningsledningar har högre risk att dö i cancer och andra sjukdomar! Det betyder att elektricitet dödar dig inifrån utan att någon märker det! Så det är tur att du inte just nu sitter med nyllet framför någon lysande grej som drivs av elektricitet...

"Kom genast ner därifrån! Du kan få cancer!"

Problemet är dock att:
Hela grejen med att "högspänningsledningar förorsakar cancer", handlade om en riktig forskningsrapport som skapade panik inte så fruktansvärt länge sedan. Den gick ut på att man tittade på en karta, ritade en cirkel runt folk som bodde nära högspänningsledningar och kollade vad för sjukdomar de hade. Och hast du mir gesehen så var det inte alls svårt att hitta grannskap smockfulla av cancer.

Men genom att göra det här så drabbades forskarna av det som kallas klusterillusion eller Texas sharpshooter fallacy, dvs att man ser falska mönster i random data. Namnet kommer från att man jämfört detta med en hypotetisk cowboy som skjuter en ladugårdsvägg full med hål och sedan målar en måltavla där flest skott har träffat.

Sanningen är nämligen den att i en tillräckligt stor befolkning så kommer man att hitta slumpmässiga mönster, speciellt om man ger sig själv oändligt utrymme att hitta likheter. Samma studie kunde därför kanske ha upptäckt att barn som lever nära högspänningsledningar har 5% högre risk att heta "Gavin" eller att de har 12% större benägenhet att föredra röda cyklar. Så länge man tittar på minimala skillnader och är oförsiktig kan man således komma fram till all slags märklig skit. Det undersökningen kom fram till var alltså att på vissa håll var barn fyra gånger så benägna att drabbas av leukemi (HERREGUD! Högspänningslinjer mördar våra barn!), men de ignorerade samtidigt det faktum att på andra områden så var barnen mindre benägna att ha det (YAY! Högspänningslinjer har magiska helande egenskaper!). I verkligheten så tog ytterligheterna ut varandra.

Och om du just tänkte säga att "Nåjo, men om de faktiskt var fyra gånger så benägna att bli sjuka så måste det nu finnas någon orsak till det!, så har du redan glömt åtminstone en grej jag redan nämnde:: (tips från coachen: leukemi är sällsynt, så det behövs inte särskilt många fall för att fyrdubbla antalet).

Vad har det för betydelse?
Kommer ni ihåg den där märkliga historien från ifjol om en nisse i Miami som flippade och åt upp ansikten på någon annan dude? Och i stort sett varje dag efter det kom det nyheter om flera bitanfall. Till och med skeptiker började då att fundera på om alla bitanfall ändå inte hade något samband.

Och det var klart att de hade det. Sambandet var att när folk börjar fightas så är det inte helt ovanligt att vi bits, men enbart efter Miamiincidenten fanns det en orsak att något sådant skulle räknas som nyhetsvärdigt. Det enda som hade ändrat var alltså att varje bett plötsligt blev en rubrik. Vi började söka efter mönster och där fanns det, men sedan blev vi uttråkade av det, även om någon någonstans biter någon just nu.

Nå, ibland finns det faktiskt riktiga trender, men som förorsakas av något helt orelevant. Vilket för till den största felaktigheten av alla...



Korrelation är inte samma sak som kausalitet
Medierna älskar att rapportera om de nyaste forskarrönen om som kommer att döda oss den här gången. Enligt den här studien om TV:s effekt på hälsan så kom forskarna chockerande nog fram till att TV-tittande är lika farligt som rökning, och att varje timme du ser på TV efter att du fyllt 25 kommer att skala hela 11 minuter av din livslängd.

Eller så kan man stöta på någon som är helt övertygad  om att vaccinering förorsakar autism hos barn. De kan till och med ha fantastiskt övertygande diagram om saken som visar att, ja, vaccinering har blivit vanligare, vilket antalet autismdiagnoser också gjort. Och de har diagram! Hur kan man argumentera mot diagram?!

"Som du kan se så är du matematiskt sett en fullständig skithög och förtjänar all den stryk du strax skall få!"

Problemet är dock att:
Om du vet något om hur en TV fungerar och förklaringen inte innehåller orden "svart magi", så har du kanske noterat att det är en låda med ljus och ledningar och det är ganska svårt att förstå hur en sådan godmodig hög med elektronik på detta sätt kan suga livskraften ur dig från andra sidan rummet. Och häri ligger problemet: man rapporterar om kausalitet när det egentligen handlar om korrelation.

Skillnaden är att innan du vet hur din TV försöker ta livet av dig så är allt du vet att television och döden är besläktade på något sätt. Det finns t.ex. inget sätt att kolla upp om massivt TV-tittande och att dö lite tidigare båda är symptom på något helt annat.

Det kan ju visserligen även ha något att göra med exakt var man ser på TV...

Och just det är exakt vad det verkar handla om här. Folk som inte tycker om att motionera tenderar att skaffa sig fritidssysselsättningar som inte involverar att röra på sig (som TV-tittande) och att inte få tillräckligt med motion är det som på riktigt är skadligt för hälsan. Det är till exempel i detta fall betydligt farligare att läsa en bok än att titta på TV på en motionscykel.

Vad har det för betydelse?
Ingen som helst egentligen, så länge vi kan hålla oss från att skylla problem på ovidkommande saker. Som om, till exempel, vi beslöt oss för att livräddande vacciner förorsakar autism när sanningen är att antalet barn som diagnostiserades med autism ökade för att vår förmåga att upptäcka autism ökade.

Questions and Answers

En av fördelarna med att leva i informationsåldern är att man lär sig nya saker varje dag. Ännu mer intressant är att många av sakerna vi lär oss är sådana som vi redan trodde att vi visste, men tydligen hade fel, som till exempel att solen är en sfär, vilket vetenskapen kom fram till... ...i november 2011. Vad skall de komma på näst? Vad hela grejen med månen egentligen är? Ja, på tal om det...


Vad är egentligen grejen med månen?
Om du inte är goth, poet, varulv eller någon osalig kombination av alla tre, så använder du knappast allt för mycket tid på att fundera på månen. Vi märker den när den finns där, glömmer bort den när den inte syns och skrattar då och då åt fjantarna som trodde att den var gjord av ost.

Bongaa pingviini

Men saken är den: Trots att månen uppenbart är den närmaste grejen till oss i rymden, och att vi varit där, så visste vi fram till ganska nyligen inte speciellt mycket om den. Varför är ena sidan av månen till exempel slät, medan den andra sidan ser ut att ha haft smittkoppor? Hur hamnade den där? Vad är den gjord av? En tillräckligt irriterande jävel kunde kanske till och med argumenterat för att ostteorin kunde varit rätt och fram till nyligen hade vetenskapsmännen fått retirera. Visst, det fanns en hel del vettiga gissningar, men det finns även folk som gissar att Finland skulle vinna VM i fotboll om man bara slutade med skolsvenskan. Det betyder dock inte nödvändigtvis att de har rätt.

Vad man just upptäckt:
Ingen har besökt månen på nästan 40 år, så det är inte bara så att vi kan slinka in sticka termometrar i kratrarna. Men lyckligtvis så lämnade astronauterna kvar seismometrar under Apolloflygningarna som skickade månbävningsinfo till baka till Jorden fram till 1977. Nyligen tog en professor och doktorand vid Ariziona State University sig en djupare titt på siffrorna och började använda en ny sorts analyseringsmetod, kallad vektorprocessering, på dem. Genom att spela upp flera seismiska inspelningar och studera dem samtidigt så kunde de upptäcka mycket svaga signaler man inte hade kunnat höra tidigare. Man användes sedan dessa signaler, eller "ekon", till att lista ut vad som är på gång under månens yta, genom att använda samma metoder som geoforskare använder för att kika på det som händer under våra fötter.

Den nya datan förklarade för professor Allweehtare och hans doktorandminion att månen har en fast, järnrik kärna, precis som jorden och att den omringas av en yttre, flytande järnkärna, också precis som jorden. Både jordens och månens kärnor är således gjorda av järn, nickel och andra lättare grundämnen som svavel.

Detta är bra att veta, eftersom det stöder den gällande teorin om hur månen bildades, vilket är att en himlakropp av ca Mars storlek rövtacklade jorden och att månen bildades av att slimsorna som flög ut i rymden packades ihop.



Varför hjälper det att skrapa när det kliar?
Det finns inget som är lika primitivt tillfredsställande som att skrapa på något som kliar. Babyn, katter, apor och folk med flatlöss skrapar sig som om deras liv berodde på det. Det är något man inte behöver att fundera särskilt mycket på, kliar det skrapar man.

"Aaaaaah, jåååå. Nu känns det bättre..."

Men för folk med vissa sorters hy, immunsystem eller psykologiska problem så är skrapande en helt annan, tvångsmässig sak. Ett av de svåraste problem som en läkare kan bli tvungen att tampas med är oförklarlig klåda. Hur skall man kunna bota något sådant, speciellt som man tills för en kort tid sedan inte hade någon aning varför skrapande lindrar kli.

Vad man just upptäckt:
Här är något skrämmande: Det är varken din hud som får dig att klia, eller din hud som får någon som helst hjälp om man skrapar. Allt kli och skrapande kontrolleras av en specifik grupp av neuroner i ryggmärgen. Här är ett sexstegs test som en grupp forskare använde för att komma fram till behovet av att skrapa på alla de sisådär två dussin ställen som du just insett att kliar efter att ha läst föregående tre stycken:

Steg 1: Förlama och söv ner en bunt apor.
Steg 2: Fäst elektroder i deras ryggradsnerver.
Steg 3: Spruta in histamin i apbenen för att framkalla klåda.
Steg 4: Kika på när apornas ryggneuroner gå, i brist på ett bättre ord, apeshit. Skratta skitigt en stund.
Steg 5: Skrapa apbenen, men inte på samma ställe som histaminet sprutades in.
Steg 6: Notera hur ryggneuronerna lugnar ner sig.
Steg 6 (a): Profit

Hängde ni med där? Forskarna fick alltså aporna att börja klia på ett ställe, låt oss säga vid deras små apknän, och skrapade dem sedan (medelst mycket vetenskapliga skrapinstrument i rostfritt stål. Förmodar jag.) dem på, låt oss säga, låren. Och enligt elektroderna de fått inklämda i ryggraden så hjälpte detta.



Hur dricker katter?
Att försöka förklara skillnaden mellan en katt och en hund är som att försöka förklara skillnaden mellan en grogg och en tågolycka. Katter är så svårförstådda och mystiska att vi placerat dem på en piedestal av elegans sedan urminnes tider, medan hundar är någon form av djurrikets svar på John Goodman. Om du mötte en talande hund skulle du troligtvis köpa honom en pilsner och be honom att berätta sin livshistoria, men om du å andra sidan mötte en katt skulle du börja försöka härma Oxbridge-engelska och grymta självbelåtet, endast så att han skulle sluta se ner på sig.

Det hjälper ändå inte...

Något som bara ökat på mystiken är att tills nyligen så visste ingen riktigt hur katter dricker. De facto så var det ingen som tänkte nämnvärt på det och de flesta utgick ifrån att det var på samma sätt som hundar, dvs genom att använda sin tunga som ett slags bakvänd sked. Typ så här:

Ett ganska invecklat sätt att släcka törsten på kunde man tycka, men whatever gets your pulse racing, hundjävlar. På samma sätt som de flesta djur så förlorar katter förmågan att suga när de växer upp, men olikt hundar kan de heller inte förvandla sin tunga till en improviserad kopp. De har dock kommit fram till något ännu häftigare...

Vad man just upptäckt:
Varje gång en katt tar sig en klunk, så handlar det om avancerad fysik. Så här går det till: Först doppar den sin lilla raspiga tunga i drycken och sedan piskar den in den igen, snärtande en vätskekolonn med sig. Strax innan gravitationen hinner inse vad som är på gång så, FATAM, smäller Garfield fast käftarna och sväljer. Detta gör de fyra gånger i sekunden. Så om du inte har ögon som kan sakta ner tiden (och då borde du nog snarare vara NHL-målvakt än att stirra på katter hela dagarna), så skall du inte vara allt för ledsen om du missat detta.

Den coolaste grejen med detta är att katter är färdigkodade till att räknar exakt när det lönar sig att stänga munnen. Stänger de den för tidigt får de bara i sig ett par droppar, medan de inte får något om de väntar för länge, eftersom vattnet rymt tillbaka ner i skålen. Detta kom forskarna fram till efter att de konstruerat en robotkattungmaskin för att mäta hur snabbt en katt måste slicka för att få i sig maximalt med vatten. Vilket var helt onödigt eftersom det visade sig att det var den hastighet de använder redan nu...



Varför får vi russinfingrar i badet?
Kommer du ihåg första gången du klev ur badet och dina fingrar så ut som torkade vindruvor? Och kommer du ihåg hur din mamma förklarade att det var för att du suttit i badet i en och en halv timme, inte på grund av att du plötsligt blivit jättegammal, så nej du måste fortfarande vänta till lördag för att få äta godis!

Problemet var bara att när forskningen såg på det här problemet så funderade de mindre på att dina fingertoppar blev skrynkliga och mer på varför din hud inte löst upp sig eftersom de sugit i sig så mycket vatten. Detta var uppenbarligen en riktig tankenöt för vetenskapen. De kikade på huden under mikroskop, tog fram en avancerad mattemodell och kom fram till att dina händer borde falla ihop som WC-papper i regn varje gång du duschar.

Vad man just upptäckt:
Ännu mera matematik. Titta fast själv:

Nå NU förstår jag...

Den där modellen är en gyroid, som är en geometrisk form som finns överallt i naturen (t.ex. i fjärilsvingar) och forskarna tror att keratinfibrerna i vår hud är sammanvävda på detta sätt, vilket gör det möjligt för huden att expandera, men fortfarande behålla sin struktur eftersom fibrerna är så intrasslade i varandra. Med denna struktur kan fibrerna "svälla sju gånger sin egen storlek utan att förlora sin orginalform".

Det är alltså det som händer när du får russinfingrar, huden drar i sig vatten och ökar i volym. Men eftersom resten av handen förblir som vanligt så börjar huden att skrynkla ihop sig på samma sätt som en allt för stor handske. Och även om det kan låta skrämmande att huden plötsligt blir för stor för din kropp är det bättre än alternativet.

"Why so serious?"

De flesta geometriska modeller skulle bryta ihop om man bad den att öka i volym. Försök till exempel att göra et badkar av något gyroidlöst material, som paff och se hur jävla enkelt det är,

Take Your Clothes Off When You Dance

Med tanke på manskörssångare är kategoriskt vaccinerade mot att använda några andra kläder än frack, kan det kanske kännas konstigt att börja ta modetips från en sådan, speciellt med vi inte direkt alltid är kända för att veta något om saker som "stil" eller "färgkoordinering" eller "att dölja genitalierna". Allt vi vet är att man kanske kan försöka att undvika sådana kläder som kan vara skadliga för hälsan, eller i vissa fall försöker att mörda dig. Grejer som...


Tighta jeans kan förorsaka nervskador
Efter att tidigare använts uteslutande av androgyna glamrockare, hipsters och fetton med begränsade klädbudgeter, har trånga jeans återigen stegat stelbent in på modescenen. Du kanske känner dem under andra namn, som stuprör eller cigarettbyxor, men med tanke på vad deras effekt är på människokroppen borde de snarast gå under namnet benstrypande nervmördare.

Läkare varnar att om man använder allt för trånga jeans kan klämma ihop Nervus cutaneus femoris lateralis, en nerv som gör längs med låret och, likt andra nerver, ansvarar för att man skall kunna känna saker som beröring och smärta. Så om du klämmer in dina ben i trånga denimfodral, som något slags korvfyllning, kan det konstanta trycket på NCFL få den att flippa ut totalt och börjar dårregistrera smärta innan den kamikazedör. Den medicinska termen för detta kallas meralgia paraesthetica och trots att det låter som en Harry Potter-skurk så är det en allvarlig neurologisk åkomma som kan förorsaka bortdomnade ben, stickande smärta, överkänslighet mot värme och i allvarliga fall fall förtvinad lårmuskulatur.

Lårmuskulatur - om du har tur...

Meralgia paraesthetica, som oftast hittas hos korsettanvändare och vid fucking bilolyckor, kan dessutom förvärras ytterligare hos kvinnor som använder högklackade skor, så sexiga damer med dåliga köregenskaper har verkligen dragit det korta strået vad gäller painbyxor. Potentiellt dödliga blodproppar är dock stöder dock jämlikhet: Både män och kvinnor är lika benägna för dem när man drar på sig tighta byxor. Lyckligtvis är skadorna, oftast, inte permanenta och kan botas med att man tar av sig benstryparna.

Så varsågod: En ny raggningreplik att testa på Klubben...



Ansiktpiercingar kan kortsluta din hjärna
Som vi alla vet så är en genomborrad läpp, näsa eller ögonbryn inte bara det bästa sättet som du kan särskilja dig som en unik snöflinga i mänsklighetens mellanbeiga snöstorm, utan ger dig dessutom en gratisbiljett till en klubb av likasinnade! Tyvärr har dock kan denna innebyggda streetcred och aura av "missförstådd-alt-kultur-rebell-special-hejåhå" en tendens att fara all världen väg om du plötsligt börjar vinda med ögonen och falla omkull omotiverat, som om du plötsligt blivit besatt av Jerry Lewis.

En del forskare misstänker nämligen att ansiktspiercingar kan skada trillingnerven, som kopplar sinnesintrycken i ansiktet till hjärnan och om den blir skadad så kan den fucka upp hur din hjärna fungerar.

Det visar sig nämligen att trillingnerven står i något slags Klitschko-förhållande till Lillhjärnan och Medulla oblongata (dvs de delar av hjärnan som ansvarar för ögonmuskulatur och kroppshållning). Och för dem som inte är stora vänner av pugilism så kan jag förklara ovanstående analogi: Jävlas du med den ena, så jävlas du med den andra. En missriktad bit metallskrot i nyllet kan således leda till symptom som skelande och balansproblem.

"På riktigt, jag tycker inte ens om den här frisyren, men när jag faller ur frisörstolen hela tiden..."

Ett annat sätt att förklara detta på är att tänka sig en skadad trillingnerv som ett bussamtal till din hjärna som, låt oss säga, påstår att golvet nu plötsligt lutar i 60 graders vinkel. Dina korslagda ögon "bekäftar" att tammefan, jo, så är det ju, och hast du mir gesehen, så har du precis faceplantat ner för en rulltrappa. Det finns dock goda nyheter. En fransk studie från 2011, som granskade piercade personer som klagade på yrsel, huvudvärk och balansproblem kom fram till att de undersökta genast kände sig bättre när piercingarna togs ut.



Dina accessoarer kan vara giftiga
Vet ni de där billiga och ganska smaklösa smyckena som säljs på golvstånd i shoppinggallerior, bredvid uppblingade kännykkäfodral med bilder på Hello Kitty? Om du någonsin glömt din systers, dotters eller flickväns födelsedag och behöver en present, vilken jävla present som helst, så ja, då känner du troligtvis till dem. Och du har dessutom troligtvis just förgiftat din familj.

Enda sedan världen lärde sig om problemet med bly och hur man kanske borde undvika att stoppa det i sina målfärger och småbarn, så har många mindre nogräknade tillverkare försökt att hitta någon annan billig ersättningsmetall för att bygga sina reasmycken. Många har fastnat vid kadmium, en metall med många fördelar, som att vara billigt och lättarbetat, men även har sidor som att var dårgiftigt och kopplat till njur-, ben- och leversjukdomar + cancer.

Under ett test av 92 kitchiga teinismycken så upptäcktes det att två av dem skulle utsätta personen för 100 gånger den rekommenderade gränsen på kadmium om det svaldes. Resten av smyckena var heller inte direkt säkra, men kunde dessutom bli upp till 30 gånger giftigare om de skadades. Och kom då ihåg att denna smaklösa pilipali mest riktar sig till barn, vars huvuduppgift i livet är att söndra saker/stoppa dem i munnen/söndra saker genom att stoppa dem i munnen

"Om de inte ville att jag skulle äta dem, skulle de inte gjort dem så mumsiga..."

Man kan dock undra vad som egentligen hände med allt bly som tidigare brukade leta sig rakt ner i barnmunnar via deras H&M-smycken? Svaret: Man började att stuva det i handväskor i stället...  När man i USA började undersöka handväskor från kända detaljhandlare som Macy's, Target och Walmart, så visade det sig att många av dem hade mer bly i sig än en kinesisk piratkopia på 50 Cent. En del av väskaorna hade 30-100 gånger mer bly än gränsvärdet tillåter.

Så jag gissar att dagens sensmoral är följande: Om du inte köper dyra märkesvaror kommer du att döda dig själv om alla i din familj...



Slipsar kan förstöra din syn
Tack vare Mad Men och Barney Stinson är kostym-looken på återtåg inom herrmodet, men som det mesta som verkar lysande om 60-talet så verkar det som att slipsanvändning suger i det fördolda. Mer specifikt betyder det att slipsanvändare riskerar att få glaukom.

Glaukom är en av de vanligaste ögonsjukdomarna i världen och kan leda till permanent blindhet om den inte behandlas i tid. Den primära orsaken är förhöjt tryck i ögat, vilket kan orsakas av hindrat blodflöde till och från huvudet. Som om, låt oss ponera att, någon skulle ha knutit en moderiktigt randig strypsnara i silke runt din hals och ströp dig med den 7-8 timmar varje dag.

Varnande exempel...

En undersökning från 2003 publicerad i British Journal of Opthalmology bad 40 män, hälften helt friska och hälften drabbade av glaukom, att spänna slipsen till "aningen obekvämt" i tre minuter och att sedan mäta det trycket i ögonen. 60% av de med glaukom och 70% av den friska gruppen visade tecken på förhöjt ögontryck. Och nu talar vi inte om något i stil med en Hulk Hogan-nacksving, bara "aningen obekvämt spänt", vilket ganska långt kan beskriva i stort sett alla slipsar, någonsin.

Att använda en slips blockerade nämligen testpersonernas halsvener, som återför blod från huvudet till hjärtat. I bästa fall kan ett dylika långvariga tryckförhöjningar leda till att man blir feldiagnosticerad med glaukom och måste gå till ögonläkare med ett par månaders mellanrum. Men å andra sidan kan det i värsta fall leda till obotliga skada på näthinnan. Och då kan man inte se hur jävla lysande man ser ut på International Suit-Up Day. Vilket är den verkliga tragedin...

Never be Clever

Du känner till frasen "att vara lyckligt ovetande" eller hur? Det finns en orsak att den fortfarande kastas hit och dit och det är att en hög intelligens kan ge dig fördelar inom vissa områden, som att lösa korsord och kvantfysik, men den kan samtidigt seriöst fucka upp ditt liv.

Om du är smart är du nämligen sannolikt även...

Uppe allt för länge
För några år sedan upptäckte en grupp forskare en oväntad bieffekt av att ha högt IQ: Du tenderar att stanna uppe längre och stiger upp senare. Vilket i och för sig inte är oväntat eftersom det i så hög grad är den slags människor som är ökända för att sitta uppe och stressläsa till tenter, skriva forskningsrapporter, försnilla ur bokslut och sådant.

Det visar sig inte vara något annat än ren evolution, de mera intelligenta individerna ur en art är, rent generellt, de första att lära sig nya vanor eftersom deras större hjärnor är programmerade för att dras till nyheter. Eftersom människan har varit daglevande under största delen av vår existens som art, så har det i regel varit fiffikusarna som regelbundet stannat uppe till småtimmarna för att ta sig an de saker som bara kan klaras av utan att ha en massa morgonpigga fjantar som distraherar dig. Stuff som kräver koncentration med andra ord. Så låt morgonstund ha sitt guld ifred, det är ändå de som är uppe sent som får spendera det.

Så vad är problemet?
Nå, att uggla uppe har också några negativa bieffekter. Och när jag säger "några" menar jag naturligtvis "jösses vad du är i pisset"... För det första så är en av de största riskerna med att vara kvällsmänniska en betydligt högre grad av känslomässig obalans. Vilket betyder att du tenderar att vara både mindre sympatisk och samvetsgrann än genomsnitts-Weiron i Ottan. Och ajo, just det, det är inte bara andras liv du gör jobbiga: tack vare dina intelligensdrivna, sena vanor så löper du även tre gånger högre risk att drabbas av depression.

Eikä tässä vielä kaikki, Einstein! Det är nämligen också så att sena kvällsvanor, utanför tävlingsinriktat asbestätande, är en av de värsta sakerna du kan utsätta sin hälsa för. Ett flertal forskningsrapporter pekar på att nattugglor har högre risker hjärtsjukdomar och lider av betydligt mer åderförkalkning de som lägger sig tidigt.

Det bör dock poängteras att alla som är uppe längre inte är genier... 

Den direkta kopplingen har dock mindre att göra med att du stannar uppe än vad du gör medan dina ögon blir fina och blodsprängda. Folk som stannar uppe länge tenderar nämligen att samtidigt göra en massa onyttiga saker på natten, som att äta för mycket. Och när de äntligen kryper till kojs lider de av betydligt mera sömnlöshet. Allt det här leder till elakartad artärstelhet och bortfintad dygnsrytm, båda huvudingredienser för massiv åderförkalkning. Så kom ihåg att tacka både dumjävlarna som lyssnar på Succémorgon från början och din höga intelligens för din ofrånkomliga hjärtattack.



Mer benägen att ljuga
Problemet med att vara den smartaste nissen i rummet är att du oftast vet att du är den smartaste nissen i rummet. För vissa är detta inget problem, eftersom de kan förhålla sig till andra och vet hur man behandlar andra människors svagheter utan att vara totala mulkkun. Andra vet tyvärr om att de har ett intellektuellt övertag och kan inte hålla sig från att utnyttja det.

Så vad är problemet?
Förutom att ge dig överlägsen hjärnkapacitet ger nämligen högt IQ bedrägeriers gåva.

"Vem? Jag? Nej, stolpen var sönder redan när jag parkerade vid den..."

För att ljuga och komma undan med det behöver man ju trots allt komma ihåg sanningen och manipulera den för att täcka över dina lögner om det skulle förekomma följdfrågor. Allt detta kräver att man integrerar flera olika hjärnprocesser på samma sätt som när man löser ett komplext matteproblem. Detta betyder att åldern som du börjar ljuga på, och hur effektivt du lyckas komma undan med det under resten av ditt liv, kontrolleras av hur intelligent du är.

Under en undersökning lät en grupp forskare sätta hjärnscannrar på sina försökspersoner och upptäckte att de delar av deras hjärnor som lystes upp när en person metaforiskt håller på som en häst travar är de samma som kontrollerar "exekutiva funktioner". Dessa är högtliggande förmågor till tänkande och resonerande, t.ex. minnet, och är den enskilt största komponenten av din IQ.

Visst Stephen... Det är klart att universum "expanderar" och  är "oändligt". Pull the other one!

En annan studie spårade tendensen av hur barn ljuger när de blir äldre (dvs medan de ovan nämnda delarna av hjärnan utvecklas). Forskarna placerade helt enkelt en grupp unga barn i ett rum med en leksaks-Barney under en duk och sade åt dem att de inte fick kika på den medan  vetenskapsmännen var ute ur rummet. Naturligtvis kikade 9 av 10 ungar i alla fall, men procenten av dem som ljög om det efteråt steg allt eftersom barnen blev äldre. Vid två års ålder ljög 25% av barnen, vid 3 års ålder hälften och vid fyra års ålder vägrade 90 procent av barnen som kikat på den lilafärgade dinosaurien att erkänna det. Detta skulle också innebära att den fjärdedel av tvååringarna som lurades hade högre kognitiva färdigheter är sina jämnåriga.

Så om du vill veta om du har begåvade barn eller ej, håll bara reda på vid vilken ålder de försöker börja bullshita dig. Och på tal om det...



Mer benägen att tro på bullshit
Jag är säker på att du vid något skede upplevt att en studiehandledare eller motsvarande nisse har berättat för dig att man inte kommer någon vart utan en utbildning, och i det stora hela har de helt rätt. Och du är mycket mer benägen att söka dig till sådana utbildningar om du har hög IQ. Enligt en grupp högt ansedda intelligensologer (är det ett ord? Nu är det det...) som mätt varje jävla detalj när det kommer till intelligenskvoter, så var IQ-testresultat "det bästa sättet att förutspå hur länge någon person kommer att studera".

Hur kommer det sig, kan man fråga? Nå, teorin är i alla fall att smarta studenter klarar sig bättre i skolan (you heard it here first!), vilket leder till mer uppmuntran från lärare och föräldrar, vilket leder till mer motivation att fortsätta studera, och yada yada yada, hasta lasagna och step 3: magister i nationalekonomi!

Så vad är problemet?
Nackdelen med allt detta pluggande är dock att det lär díg mer än om bara indifferenskurvor och komparativa fördelar, det får dig dessvärre också att lättare tro på all världens grejs som inte bara är skrattretande fel utan även bara rejält konstiga. Ett grundproblem med utbildning är nämligen att det mycket ofta leder till en ganska inexakt föreställning: Du tror nämligen att du är smartare än du är. Tre olika undersökningar har nämligen visat att folk som luras av pyramidspel och investeringsbondfångare är högre utbildade än genomsnittet men vägrar att be om råd eftersom de tror att de är immuna mot att göra misstag. En av studierna upptäckte dessutom att 94% av alla universitetsprofessorer tror att de är bättre på sitt jobb än sina professorskolleger. Det som dessa nissar dock missar är att intelligens inte alltid kan översättas till verkligt kunnande, och att de därför tenderar att överskatta kvaliteten på sitt arbete.

"Håhhå, fan vad det är mycket folk här på den smarta ändan av gausskurvan. Eller hur grabbar?" 

Det verkar handla om det gamla talesättet om att den visaste mannen är den som inser att han inget vet. Eller som Michael Shermer, författare till Why People Believe Weird Things, uttrycker det: "Smarta personer tror på märkliga saker för att de är duktiga på att försvara ståndpunkter de kommit till av osmarta orsaker." Detta är orsaken till att ju mer utbildning du fått, desto troligare är det att du tror på, till exempel, spöken eller det övernaturliga. Några forskare upptäckte att 23% av gulisarna på universitet i USA tror på det paranormala, jämfört med 31% av fjärde årets studerande och 34% av graduskribenterna. Vilket får mig att stilla ställa en enkel fråga... vad i helvete lär de riktigt ut, over there?!



Mer självdestruktiv
Å ena sidan kunde man tänka sig att ju smartare du är, desto mer borde du veta om farorna bakom till exempel att skjuta heroin i ögat. Så självdestruktiva vanor är alltså drag hos underklassen och korkade personer? Hmm, inte riktigt...

Saken är den att stora tänkare ofta har en sak gemensamt med engelska ordspråkskatter från Darwin Awards: nyfikenhet. Nyligen har vetenskapen börjat att äntligen förstå sambandet mellan nyfikenhet och intelligens på molekylnivå, tack vare forskare från University of Toronto och Mount Sinai Hospital som upptäckte ett protein som kontrollerar båda i en mindre studerad del av hjärnan.

Så vad är problemet?
Extranyfikna personer är även extrabenägna att vara missbrukare. Brittiska (vilka annars) forskare har till exempel publicerat resultatet av en långvarig studie om att intelligenta personer oftare är fulla. Folk som faller inom kategorin "mycket inetlligenta" (dvs med en IQ på över 125) var inte bara mer benägna att experimentera med alkohol utan drack även oftare överdrivet och mer på en gång än sina mer korkade kamrater.

Ovan: mänskliga superdatorer...

Och jo, de upptäckte även att samma samband finns mellan hög intelligens och psykoaktiva droger. Smarta människor är alltså även mer benägna att hålla på med marijuana, ecstacy, kokain och heroin. Long story short: Ju smartare du är, desto troligare är du hög som en flygande gris.

Om du undrar varför det är så, så kom ihåg vad som nämndes tidigare om att hjärnan säker sig till nymodigheter och därför är de första att testa en ny vana. Det finns en teori som förklarar sambandet mellan drogmissbruk och intelligens som säger att det är både alkohol och knark är nya substanser, rent evolutionsmässigt. Människor har konsumerat alkohol i endast ca 10,000 år och den tidigaste bekräftade användningen av droger för ca 5000 år sedan. Så när något är nytt, är det de nyfiknaste och mest intelligenta som vill prova på det först. Av vetenskapliga skäl...

Requiem for a Dream

Det kan tyckas som att fantasivärlden vi flyttar in i när vi somnar är relativt totalt utanför vår kontroll. Ena minuten drömmer man om att vinna Nobelpriset och följande måste man försvara sig mot en förbannad robotversion av Stephen Hawking som försöker hoppa på en. Men det är inget magiskt som pågår, det är bara en funktion för din hjärnbiologi, vilket betyder att det finns riktiga, fysiska orsaker till att du för tre nätter sedan drömde att din katt förvandlades till en gaffeltruck. Vetenskapen har visserligen bara börjat att skrapa på ytan av vad vi vet som styr drömmarna, men det som upptäckts är fan så märkligt...


Jordens magnetfält gör våra drömmar konstigare
Om du tycker att rubriken ovan låter som något slags New Age-bullshit så lugna ner dig en smula. Det är nämligen så att tallkottskörteln, en körtel i hjärnan som producerar serotinin, ett hormon som kontrollerar dygnsrytmen, kan känna av geomagnetisk aktivitet. En del människor är så känsliga för skiftningar i Jordens magnetism att det förorsakar ångest och depression (hög magnetaktivitet hämmar produktionen av melatonin, ett annat hormon som kontrollerar humöret). Hursomhelst så verkar det även som att magnetismen kan kontrollera huruvida du drömmer att du flyger eller stakar dig fram på upploppet av OS-stafetten i skidskytte jagad av jätteuttrar.

Efter att ha antecknat sina drömmar under åtta års tid upptäckte psykologen Darren Lipnicki en märklig korrelation: låg geomagnetisk aktivitet betydde konstigare drömmar. När magnetfältet gick på full effekt så var drömmarna mera logiska, men när det avtog blev de allt mer märkliga. Som han beskrev det: "jag stod på en främmande strand med en apa som pratade engelska och en kvinna som plötsligt blev liten som en docka. Sedan var jag plötsligt hemma." För sin undersökning så utvecklade Lipnicki en skala från ett till fem, där ett betydde någorlunda rimliga saker att drömma om, men där fem var uteslutande flygande brödrostar och sjungande sjörövare.

Det mesta som händer på Klubben går rakt till minst fyra av ren princip

Vilket skulle vara logiskt (och som Lipnicki misstänker) om allt handlar om magnetism och melatonin. Det är trots allt så att folk som tar melatonintillskott säger att deras drömmar blir konstigare. Vilket i sin tur leder till den något knäppa slutsatsen att ju galnare ens drömmar är desto friskare är hjärnan, med melatonin som sköter sitt jobb.



Att spela TV-spel låter dig kontrollera dina drömmar
Om du någongång mitt i en dröm plötsligt blivit medveten om att du drömmer och därför kan kontrollera vad som kommer att hända så har du upplevt en klardröm. Förmågan att kunna sätta sig i förarsätet på sin dröm, och på så sätt medvetet kunna fightas med Akademare och andra monster, träffa och framför allt (viktigast av allt) ligga med vem du vill har blivit en oerhört populär hobby på nätet, med hela internetforum endast vigda till just detta. Svaret kan dock vara betydligt enklare än man skulle tro: spela bara en massa tv-spel.

Spelare rapporterar att de har betydligt fler klardrömmar än genomsnittet, enligt den här undersökningen. Forskningsledaren, Jayne Gackenbach, har forskat om drömmar över ett årtionde och har gång på gång kunnat visa samma resultat, vilket är goda nyheter för de spelare som inte tycker sig få tillräckligt mycket sex i verkligheten. Eller kanske det är hemska nyheter. Avgör själv...

Gackenbachs hypotes är dock den att tv-spel lär dig att ta kontroll över en fantasisituation. Så när du somnar och uppnår drömtillstånd tänker sig din hjärna genast "Yay! Counter-Strike!" och låter dig ta kontroll över drömlandskapet.

"Tryck A, tryck A, tryck A förisatan, tryck A!"

Eikä tässä vielä kaikki... enligt forskningen så kan vanespelare lära sig att jaga bort mardrömmar. Själva grundförutsättningen för en mardröm är drömmarens oförmåga att svara på en hotande situation som en bunt vampyrer eller försvinnande byxor. Men tv-spelare "kämpar emot" i sina drömmar, vilket sänker den direkta nivån av hotfullhet. Således brukar spelares mardrömmar vara betydligt blodigare, men mindre skrämmande.

Den goda sidan för spelare är att de inte behöver betala en cent för att uppleva ett nytt fantasiäventyr varje natt. Den inte fullt så goda sidan är att jag har på känn att spelbolagen inom fem troligtvis har kommit fram till ett sätt att ta betalt för det...



Otrevliga lukter leder till otrevliga drömmar
Alla vet säkert att våra drömmar kan påverkas av saker som händer i vår sinnemässiga omgivning: alierna du håller på och tar livet av kan börja skrika som din väckarklocka, att pissa i havet över båtrelingen kan leda till lakansbyte och supermodellen man har sex med kan börja skälla samtidigt som grannens irriterande hundjävel vaknar. Men nu har vetenskapen även kommit fram till att dofter i vår omgivning också påverkar våra drömmar, men inte så som man kunde tänka sig.

Forskare i Tyskland experimenterade på 15 testpersoner genom att pumpa ut olika lukter i sovrummen medan de befann sig under REM-sömn. Under testet så släppte de ut lukten av saker som ruttna ägg och rosor framför näsan på de sovande testobjekten och frågade dem om deras drömmar när de vaknade. Det visade sig att obehagliga lukter tenderade att framkalla obehagliga drömmar, som du säkerligen gissade, men drömmarna hade inget att göra med lukten i sig (lukten av ruttna ägg fick inte folk drömma om fismonster eller något sådant).

Vetenskapsmännen antar att det här beror på en effekt som dofterna har på limbiska systemet i hjärnan, som styr känslor och uppförande. Detta verkar också vara en enormt underskattad förmåga hos hjärnan, enligt en expert kan vårt luktsinne ensamt "ta direktkontakt till de undermedvetna delarna av hjärnan, som påverkar känslor, humör och minnen". Även när man sover.

"Det här doftar ljuvligt! Men, angående det där med sovande..."

Så om du lider av kroniska mardrömmar så kanske du borde koncentrera dig mindre på stressen i ditt liv och mera på att hindra din partner från att fisa i sovrummet.



Kreativa människor minns mer av sina drömmar
Allt som skrivits i detta inlägg hittills är dock helt beroende av en hittills onämnd faktor: huruvida du alls kommer ihåg dina drömmar eller inte. Samtliga av undersökningarna ovan baserades på folk som lätt minns det de drömt, och för en hel människor är detta helt omöjligt. De bara vaknar upp med svaga aningar av att något obehagligt inträffat och det kanske involverade spindlar och/eller Erik Bergman. Nå, enligt ytterligare några förståsigpåare, så har du mindre svårighet med att minnas dina drömmar på morgonen ju kreativare du är. Detta kan verka vagt och abstrakt, men forskarna sökte efter mönster som att "vara benägen till absorbtion, uppfinningsrikedom, dagdrömmande och fantiserande" och drog slutsatsen att folk som fick höga poäng inom dessa kategorier också tenderade att ha lättare att minnas vad de drömt.

Du kanske tror att detta är en bieffekt av vadfan det nu är för alla kemikalier som artistiska nissar drämmer i sina kroppar, men resultatet har de facto justerats mot saker som intag av kaffein och alkohol. Det gjorde ingen skillnad, kreativa nissar kom oberoende ihåg sina drömmar bättre.

Enligt psykologiproffessorn David Watson vid universitetet i Iowa så har "folk som är benägna till dagdrömmar och fantiserande en betydligt mindre barriär mellan sömn och vakenhet och lättare att röra sig mellan dem". Vilket kan låta bekant från det där med tv-spelare som låter dem kontrollera sina drömmar. Uppenbarligen är övergången från att vara vaken och drömma någonting som kan övas fram.

"Jag kan inte ens skilja på dem mera. Som jag ser det så borde alla bara dö..."

Så om du, medan du försöker att koncentrera dig på en föreläsning, plötsligt men obönhörligt börjar fundera på om föreläsningssalen kunde fungera som skyddsrum vid en zombieapocalyps, så kommer du troligtvis komma ihåg vad du drömt följande natt (som jag utgår ifrån kommer att handla om en zombieapocalyps)...