Questions and Answers

En av fördelarna med att leva i informationsåldern är att man lär sig nya saker varje dag. Ännu mer intressant är att många av sakerna vi lär oss är sådana som vi redan trodde att vi visste, men tydligen hade fel, som till exempel att solen är en sfär, vilket vetenskapen kom fram till... ...i november 2011. Vad skall de komma på näst? Vad hela grejen med månen egentligen är? Ja, på tal om det...


Vad är egentligen grejen med månen?
Om du inte är goth, poet, varulv eller någon osalig kombination av alla tre, så använder du knappast allt för mycket tid på att fundera på månen. Vi märker den när den finns där, glömmer bort den när den inte syns och skrattar då och då åt fjantarna som trodde att den var gjord av ost.

Bongaa pingviini

Men saken är den: Trots att månen uppenbart är den närmaste grejen till oss i rymden, och att vi varit där, så visste vi fram till ganska nyligen inte speciellt mycket om den. Varför är ena sidan av månen till exempel slät, medan den andra sidan ser ut att ha haft smittkoppor? Hur hamnade den där? Vad är den gjord av? En tillräckligt irriterande jävel kunde kanske till och med argumenterat för att ostteorin kunde varit rätt och fram till nyligen hade vetenskapsmännen fått retirera. Visst, det fanns en hel del vettiga gissningar, men det finns även folk som gissar att Finland skulle vinna VM i fotboll om man bara slutade med skolsvenskan. Det betyder dock inte nödvändigtvis att de har rätt.

Vad man just upptäckt:
Ingen har besökt månen på nästan 40 år, så det är inte bara så att vi kan slinka in sticka termometrar i kratrarna. Men lyckligtvis så lämnade astronauterna kvar seismometrar under Apolloflygningarna som skickade månbävningsinfo till baka till Jorden fram till 1977. Nyligen tog en professor och doktorand vid Ariziona State University sig en djupare titt på siffrorna och började använda en ny sorts analyseringsmetod, kallad vektorprocessering, på dem. Genom att spela upp flera seismiska inspelningar och studera dem samtidigt så kunde de upptäcka mycket svaga signaler man inte hade kunnat höra tidigare. Man användes sedan dessa signaler, eller "ekon", till att lista ut vad som är på gång under månens yta, genom att använda samma metoder som geoforskare använder för att kika på det som händer under våra fötter.

Den nya datan förklarade för professor Allweehtare och hans doktorandminion att månen har en fast, järnrik kärna, precis som jorden och att den omringas av en yttre, flytande järnkärna, också precis som jorden. Både jordens och månens kärnor är således gjorda av järn, nickel och andra lättare grundämnen som svavel.

Detta är bra att veta, eftersom det stöder den gällande teorin om hur månen bildades, vilket är att en himlakropp av ca Mars storlek rövtacklade jorden och att månen bildades av att slimsorna som flög ut i rymden packades ihop.



Varför hjälper det att skrapa när det kliar?
Det finns inget som är lika primitivt tillfredsställande som att skrapa på något som kliar. Babyn, katter, apor och folk med flatlöss skrapar sig som om deras liv berodde på det. Det är något man inte behöver att fundera särskilt mycket på, kliar det skrapar man.

"Aaaaaah, jåååå. Nu känns det bättre..."

Men för folk med vissa sorters hy, immunsystem eller psykologiska problem så är skrapande en helt annan, tvångsmässig sak. Ett av de svåraste problem som en läkare kan bli tvungen att tampas med är oförklarlig klåda. Hur skall man kunna bota något sådant, speciellt som man tills för en kort tid sedan inte hade någon aning varför skrapande lindrar kli.

Vad man just upptäckt:
Här är något skrämmande: Det är varken din hud som får dig att klia, eller din hud som får någon som helst hjälp om man skrapar. Allt kli och skrapande kontrolleras av en specifik grupp av neuroner i ryggmärgen. Här är ett sexstegs test som en grupp forskare använde för att komma fram till behovet av att skrapa på alla de sisådär två dussin ställen som du just insett att kliar efter att ha läst föregående tre stycken:

Steg 1: Förlama och söv ner en bunt apor.
Steg 2: Fäst elektroder i deras ryggradsnerver.
Steg 3: Spruta in histamin i apbenen för att framkalla klåda.
Steg 4: Kika på när apornas ryggneuroner gå, i brist på ett bättre ord, apeshit. Skratta skitigt en stund.
Steg 5: Skrapa apbenen, men inte på samma ställe som histaminet sprutades in.
Steg 6: Notera hur ryggneuronerna lugnar ner sig.
Steg 6 (a): Profit

Hängde ni med där? Forskarna fick alltså aporna att börja klia på ett ställe, låt oss säga vid deras små apknän, och skrapade dem sedan (medelst mycket vetenskapliga skrapinstrument i rostfritt stål. Förmodar jag.) dem på, låt oss säga, låren. Och enligt elektroderna de fått inklämda i ryggraden så hjälpte detta.



Hur dricker katter?
Att försöka förklara skillnaden mellan en katt och en hund är som att försöka förklara skillnaden mellan en grogg och en tågolycka. Katter är så svårförstådda och mystiska att vi placerat dem på en piedestal av elegans sedan urminnes tider, medan hundar är någon form av djurrikets svar på John Goodman. Om du mötte en talande hund skulle du troligtvis köpa honom en pilsner och be honom att berätta sin livshistoria, men om du å andra sidan mötte en katt skulle du börja försöka härma Oxbridge-engelska och grymta självbelåtet, endast så att han skulle sluta se ner på sig.

Det hjälper ändå inte...

Något som bara ökat på mystiken är att tills nyligen så visste ingen riktigt hur katter dricker. De facto så var det ingen som tänkte nämnvärt på det och de flesta utgick ifrån att det var på samma sätt som hundar, dvs genom att använda sin tunga som ett slags bakvänd sked. Typ så här:

Ett ganska invecklat sätt att släcka törsten på kunde man tycka, men whatever gets your pulse racing, hundjävlar. På samma sätt som de flesta djur så förlorar katter förmågan att suga när de växer upp, men olikt hundar kan de heller inte förvandla sin tunga till en improviserad kopp. De har dock kommit fram till något ännu häftigare...

Vad man just upptäckt:
Varje gång en katt tar sig en klunk, så handlar det om avancerad fysik. Så här går det till: Först doppar den sin lilla raspiga tunga i drycken och sedan piskar den in den igen, snärtande en vätskekolonn med sig. Strax innan gravitationen hinner inse vad som är på gång så, FATAM, smäller Garfield fast käftarna och sväljer. Detta gör de fyra gånger i sekunden. Så om du inte har ögon som kan sakta ner tiden (och då borde du nog snarare vara NHL-målvakt än att stirra på katter hela dagarna), så skall du inte vara allt för ledsen om du missat detta.

Den coolaste grejen med detta är att katter är färdigkodade till att räknar exakt när det lönar sig att stänga munnen. Stänger de den för tidigt får de bara i sig ett par droppar, medan de inte får något om de väntar för länge, eftersom vattnet rymt tillbaka ner i skålen. Detta kom forskarna fram till efter att de konstruerat en robotkattungmaskin för att mäta hur snabbt en katt måste slicka för att få i sig maximalt med vatten. Vilket var helt onödigt eftersom det visade sig att det var den hastighet de använder redan nu...



Varför får vi russinfingrar i badet?
Kommer du ihåg första gången du klev ur badet och dina fingrar så ut som torkade vindruvor? Och kommer du ihåg hur din mamma förklarade att det var för att du suttit i badet i en och en halv timme, inte på grund av att du plötsligt blivit jättegammal, så nej du måste fortfarande vänta till lördag för att få äta godis!

Problemet var bara att när forskningen såg på det här problemet så funderade de mindre på att dina fingertoppar blev skrynkliga och mer på varför din hud inte löst upp sig eftersom de sugit i sig så mycket vatten. Detta var uppenbarligen en riktig tankenöt för vetenskapen. De kikade på huden under mikroskop, tog fram en avancerad mattemodell och kom fram till att dina händer borde falla ihop som WC-papper i regn varje gång du duschar.

Vad man just upptäckt:
Ännu mera matematik. Titta fast själv:

Nå NU förstår jag...

Den där modellen är en gyroid, som är en geometrisk form som finns överallt i naturen (t.ex. i fjärilsvingar) och forskarna tror att keratinfibrerna i vår hud är sammanvävda på detta sätt, vilket gör det möjligt för huden att expandera, men fortfarande behålla sin struktur eftersom fibrerna är så intrasslade i varandra. Med denna struktur kan fibrerna "svälla sju gånger sin egen storlek utan att förlora sin orginalform".

Det är alltså det som händer när du får russinfingrar, huden drar i sig vatten och ökar i volym. Men eftersom resten av handen förblir som vanligt så börjar huden att skrynkla ihop sig på samma sätt som en allt för stor handske. Och även om det kan låta skrämmande att huden plötsligt blir för stor för din kropp är det bättre än alternativet.

"Why so serious?"

De flesta geometriska modeller skulle bryta ihop om man bad den att öka i volym. Försök till exempel att göra et badkar av något gyroidlöst material, som paff och se hur jävla enkelt det är,

Take Your Clothes Off When You Dance

Med tanke på manskörssångare är kategoriskt vaccinerade mot att använda några andra kläder än frack, kan det kanske kännas konstigt att börja ta modetips från en sådan, speciellt med vi inte direkt alltid är kända för att veta något om saker som "stil" eller "färgkoordinering" eller "att dölja genitalierna". Allt vi vet är att man kanske kan försöka att undvika sådana kläder som kan vara skadliga för hälsan, eller i vissa fall försöker att mörda dig. Grejer som...


Tighta jeans kan förorsaka nervskador
Efter att tidigare använts uteslutande av androgyna glamrockare, hipsters och fetton med begränsade klädbudgeter, har trånga jeans återigen stegat stelbent in på modescenen. Du kanske känner dem under andra namn, som stuprör eller cigarettbyxor, men med tanke på vad deras effekt är på människokroppen borde de snarast gå under namnet benstrypande nervmördare.

Läkare varnar att om man använder allt för trånga jeans kan klämma ihop Nervus cutaneus femoris lateralis, en nerv som gör längs med låret och, likt andra nerver, ansvarar för att man skall kunna känna saker som beröring och smärta. Så om du klämmer in dina ben i trånga denimfodral, som något slags korvfyllning, kan det konstanta trycket på NCFL få den att flippa ut totalt och börjar dårregistrera smärta innan den kamikazedör. Den medicinska termen för detta kallas meralgia paraesthetica och trots att det låter som en Harry Potter-skurk så är det en allvarlig neurologisk åkomma som kan förorsaka bortdomnade ben, stickande smärta, överkänslighet mot värme och i allvarliga fall fall förtvinad lårmuskulatur.

Lårmuskulatur - om du har tur...

Meralgia paraesthetica, som oftast hittas hos korsettanvändare och vid fucking bilolyckor, kan dessutom förvärras ytterligare hos kvinnor som använder högklackade skor, så sexiga damer med dåliga köregenskaper har verkligen dragit det korta strået vad gäller painbyxor. Potentiellt dödliga blodproppar är dock stöder dock jämlikhet: Både män och kvinnor är lika benägna för dem när man drar på sig tighta byxor. Lyckligtvis är skadorna, oftast, inte permanenta och kan botas med att man tar av sig benstryparna.

Så varsågod: En ny raggningreplik att testa på Klubben...



Ansiktpiercingar kan kortsluta din hjärna
Som vi alla vet så är en genomborrad läpp, näsa eller ögonbryn inte bara det bästa sättet som du kan särskilja dig som en unik snöflinga i mänsklighetens mellanbeiga snöstorm, utan ger dig dessutom en gratisbiljett till en klubb av likasinnade! Tyvärr har dock kan denna innebyggda streetcred och aura av "missförstådd-alt-kultur-rebell-special-hejåhå" en tendens att fara all världen väg om du plötsligt börjar vinda med ögonen och falla omkull omotiverat, som om du plötsligt blivit besatt av Jerry Lewis.

En del forskare misstänker nämligen att ansiktspiercingar kan skada trillingnerven, som kopplar sinnesintrycken i ansiktet till hjärnan och om den blir skadad så kan den fucka upp hur din hjärna fungerar.

Det visar sig nämligen att trillingnerven står i något slags Klitschko-förhållande till Lillhjärnan och Medulla oblongata (dvs de delar av hjärnan som ansvarar för ögonmuskulatur och kroppshållning). Och för dem som inte är stora vänner av pugilism så kan jag förklara ovanstående analogi: Jävlas du med den ena, så jävlas du med den andra. En missriktad bit metallskrot i nyllet kan således leda till symptom som skelande och balansproblem.

"På riktigt, jag tycker inte ens om den här frisyren, men när jag faller ur frisörstolen hela tiden..."

Ett annat sätt att förklara detta på är att tänka sig en skadad trillingnerv som ett bussamtal till din hjärna som, låt oss säga, påstår att golvet nu plötsligt lutar i 60 graders vinkel. Dina korslagda ögon "bekäftar" att tammefan, jo, så är det ju, och hast du mir gesehen, så har du precis faceplantat ner för en rulltrappa. Det finns dock goda nyheter. En fransk studie från 2011, som granskade piercade personer som klagade på yrsel, huvudvärk och balansproblem kom fram till att de undersökta genast kände sig bättre när piercingarna togs ut.



Dina accessoarer kan vara giftiga
Vet ni de där billiga och ganska smaklösa smyckena som säljs på golvstånd i shoppinggallerior, bredvid uppblingade kännykkäfodral med bilder på Hello Kitty? Om du någonsin glömt din systers, dotters eller flickväns födelsedag och behöver en present, vilken jävla present som helst, så ja, då känner du troligtvis till dem. Och du har dessutom troligtvis just förgiftat din familj.

Enda sedan världen lärde sig om problemet med bly och hur man kanske borde undvika att stoppa det i sina målfärger och småbarn, så har många mindre nogräknade tillverkare försökt att hitta någon annan billig ersättningsmetall för att bygga sina reasmycken. Många har fastnat vid kadmium, en metall med många fördelar, som att vara billigt och lättarbetat, men även har sidor som att var dårgiftigt och kopplat till njur-, ben- och leversjukdomar + cancer.

Under ett test av 92 kitchiga teinismycken så upptäcktes det att två av dem skulle utsätta personen för 100 gånger den rekommenderade gränsen på kadmium om det svaldes. Resten av smyckena var heller inte direkt säkra, men kunde dessutom bli upp till 30 gånger giftigare om de skadades. Och kom då ihåg att denna smaklösa pilipali mest riktar sig till barn, vars huvuduppgift i livet är att söndra saker/stoppa dem i munnen/söndra saker genom att stoppa dem i munnen

"Om de inte ville att jag skulle äta dem, skulle de inte gjort dem så mumsiga..."

Man kan dock undra vad som egentligen hände med allt bly som tidigare brukade leta sig rakt ner i barnmunnar via deras H&M-smycken? Svaret: Man började att stuva det i handväskor i stället...  När man i USA började undersöka handväskor från kända detaljhandlare som Macy's, Target och Walmart, så visade det sig att många av dem hade mer bly i sig än en kinesisk piratkopia på 50 Cent. En del av väskaorna hade 30-100 gånger mer bly än gränsvärdet tillåter.

Så jag gissar att dagens sensmoral är följande: Om du inte köper dyra märkesvaror kommer du att döda dig själv om alla i din familj...



Slipsar kan förstöra din syn
Tack vare Mad Men och Barney Stinson är kostym-looken på återtåg inom herrmodet, men som det mesta som verkar lysande om 60-talet så verkar det som att slipsanvändning suger i det fördolda. Mer specifikt betyder det att slipsanvändare riskerar att få glaukom.

Glaukom är en av de vanligaste ögonsjukdomarna i världen och kan leda till permanent blindhet om den inte behandlas i tid. Den primära orsaken är förhöjt tryck i ögat, vilket kan orsakas av hindrat blodflöde till och från huvudet. Som om, låt oss ponera att, någon skulle ha knutit en moderiktigt randig strypsnara i silke runt din hals och ströp dig med den 7-8 timmar varje dag.

Varnande exempel...

En undersökning från 2003 publicerad i British Journal of Opthalmology bad 40 män, hälften helt friska och hälften drabbade av glaukom, att spänna slipsen till "aningen obekvämt" i tre minuter och att sedan mäta det trycket i ögonen. 60% av de med glaukom och 70% av den friska gruppen visade tecken på förhöjt ögontryck. Och nu talar vi inte om något i stil med en Hulk Hogan-nacksving, bara "aningen obekvämt spänt", vilket ganska långt kan beskriva i stort sett alla slipsar, någonsin.

Att använda en slips blockerade nämligen testpersonernas halsvener, som återför blod från huvudet till hjärtat. I bästa fall kan ett dylika långvariga tryckförhöjningar leda till att man blir feldiagnosticerad med glaukom och måste gå till ögonläkare med ett par månaders mellanrum. Men å andra sidan kan det i värsta fall leda till obotliga skada på näthinnan. Och då kan man inte se hur jävla lysande man ser ut på International Suit-Up Day. Vilket är den verkliga tragedin...

Never be Clever

Du känner till frasen "att vara lyckligt ovetande" eller hur? Det finns en orsak att den fortfarande kastas hit och dit och det är att en hög intelligens kan ge dig fördelar inom vissa områden, som att lösa korsord och kvantfysik, men den kan samtidigt seriöst fucka upp ditt liv.

Om du är smart är du nämligen sannolikt även...

Uppe allt för länge
För några år sedan upptäckte en grupp forskare en oväntad bieffekt av att ha högt IQ: Du tenderar att stanna uppe längre och stiger upp senare. Vilket i och för sig inte är oväntat eftersom det i så hög grad är den slags människor som är ökända för att sitta uppe och stressläsa till tenter, skriva forskningsrapporter, försnilla ur bokslut och sådant.

Det visar sig inte vara något annat än ren evolution, de mera intelligenta individerna ur en art är, rent generellt, de första att lära sig nya vanor eftersom deras större hjärnor är programmerade för att dras till nyheter. Eftersom människan har varit daglevande under största delen av vår existens som art, så har det i regel varit fiffikusarna som regelbundet stannat uppe till småtimmarna för att ta sig an de saker som bara kan klaras av utan att ha en massa morgonpigga fjantar som distraherar dig. Stuff som kräver koncentration med andra ord. Så låt morgonstund ha sitt guld ifred, det är ändå de som är uppe sent som får spendera det.

Så vad är problemet?
Nå, att uggla uppe har också några negativa bieffekter. Och när jag säger "några" menar jag naturligtvis "jösses vad du är i pisset"... För det första så är en av de största riskerna med att vara kvällsmänniska en betydligt högre grad av känslomässig obalans. Vilket betyder att du tenderar att vara både mindre sympatisk och samvetsgrann än genomsnitts-Weiron i Ottan. Och ajo, just det, det är inte bara andras liv du gör jobbiga: tack vare dina intelligensdrivna, sena vanor så löper du även tre gånger högre risk att drabbas av depression.

Eikä tässä vielä kaikki, Einstein! Det är nämligen också så att sena kvällsvanor, utanför tävlingsinriktat asbestätande, är en av de värsta sakerna du kan utsätta sin hälsa för. Ett flertal forskningsrapporter pekar på att nattugglor har högre risker hjärtsjukdomar och lider av betydligt mer åderförkalkning de som lägger sig tidigt.

Det bör dock poängteras att alla som är uppe längre inte är genier... 

Den direkta kopplingen har dock mindre att göra med att du stannar uppe än vad du gör medan dina ögon blir fina och blodsprängda. Folk som stannar uppe länge tenderar nämligen att samtidigt göra en massa onyttiga saker på natten, som att äta för mycket. Och när de äntligen kryper till kojs lider de av betydligt mera sömnlöshet. Allt det här leder till elakartad artärstelhet och bortfintad dygnsrytm, båda huvudingredienser för massiv åderförkalkning. Så kom ihåg att tacka både dumjävlarna som lyssnar på Succémorgon från början och din höga intelligens för din ofrånkomliga hjärtattack.



Mer benägen att ljuga
Problemet med att vara den smartaste nissen i rummet är att du oftast vet att du är den smartaste nissen i rummet. För vissa är detta inget problem, eftersom de kan förhålla sig till andra och vet hur man behandlar andra människors svagheter utan att vara totala mulkkun. Andra vet tyvärr om att de har ett intellektuellt övertag och kan inte hålla sig från att utnyttja det.

Så vad är problemet?
Förutom att ge dig överlägsen hjärnkapacitet ger nämligen högt IQ bedrägeriers gåva.

"Vem? Jag? Nej, stolpen var sönder redan när jag parkerade vid den..."

För att ljuga och komma undan med det behöver man ju trots allt komma ihåg sanningen och manipulera den för att täcka över dina lögner om det skulle förekomma följdfrågor. Allt detta kräver att man integrerar flera olika hjärnprocesser på samma sätt som när man löser ett komplext matteproblem. Detta betyder att åldern som du börjar ljuga på, och hur effektivt du lyckas komma undan med det under resten av ditt liv, kontrolleras av hur intelligent du är.

Under en undersökning lät en grupp forskare sätta hjärnscannrar på sina försökspersoner och upptäckte att de delar av deras hjärnor som lystes upp när en person metaforiskt håller på som en häst travar är de samma som kontrollerar "exekutiva funktioner". Dessa är högtliggande förmågor till tänkande och resonerande, t.ex. minnet, och är den enskilt största komponenten av din IQ.

Visst Stephen... Det är klart att universum "expanderar" och  är "oändligt". Pull the other one!

En annan studie spårade tendensen av hur barn ljuger när de blir äldre (dvs medan de ovan nämnda delarna av hjärnan utvecklas). Forskarna placerade helt enkelt en grupp unga barn i ett rum med en leksaks-Barney under en duk och sade åt dem att de inte fick kika på den medan  vetenskapsmännen var ute ur rummet. Naturligtvis kikade 9 av 10 ungar i alla fall, men procenten av dem som ljög om det efteråt steg allt eftersom barnen blev äldre. Vid två års ålder ljög 25% av barnen, vid 3 års ålder hälften och vid fyra års ålder vägrade 90 procent av barnen som kikat på den lilafärgade dinosaurien att erkänna det. Detta skulle också innebära att den fjärdedel av tvååringarna som lurades hade högre kognitiva färdigheter är sina jämnåriga.

Så om du vill veta om du har begåvade barn eller ej, håll bara reda på vid vilken ålder de försöker börja bullshita dig. Och på tal om det...



Mer benägen att tro på bullshit
Jag är säker på att du vid något skede upplevt att en studiehandledare eller motsvarande nisse har berättat för dig att man inte kommer någon vart utan en utbildning, och i det stora hela har de helt rätt. Och du är mycket mer benägen att söka dig till sådana utbildningar om du har hög IQ. Enligt en grupp högt ansedda intelligensologer (är det ett ord? Nu är det det...) som mätt varje jävla detalj när det kommer till intelligenskvoter, så var IQ-testresultat "det bästa sättet att förutspå hur länge någon person kommer att studera".

Hur kommer det sig, kan man fråga? Nå, teorin är i alla fall att smarta studenter klarar sig bättre i skolan (you heard it here first!), vilket leder till mer uppmuntran från lärare och föräldrar, vilket leder till mer motivation att fortsätta studera, och yada yada yada, hasta lasagna och step 3: magister i nationalekonomi!

Så vad är problemet?
Nackdelen med allt detta pluggande är dock att det lär díg mer än om bara indifferenskurvor och komparativa fördelar, det får dig dessvärre också att lättare tro på all världens grejs som inte bara är skrattretande fel utan även bara rejält konstiga. Ett grundproblem med utbildning är nämligen att det mycket ofta leder till en ganska inexakt föreställning: Du tror nämligen att du är smartare än du är. Tre olika undersökningar har nämligen visat att folk som luras av pyramidspel och investeringsbondfångare är högre utbildade än genomsnittet men vägrar att be om råd eftersom de tror att de är immuna mot att göra misstag. En av studierna upptäckte dessutom att 94% av alla universitetsprofessorer tror att de är bättre på sitt jobb än sina professorskolleger. Det som dessa nissar dock missar är att intelligens inte alltid kan översättas till verkligt kunnande, och att de därför tenderar att överskatta kvaliteten på sitt arbete.

"Håhhå, fan vad det är mycket folk här på den smarta ändan av gausskurvan. Eller hur grabbar?" 

Det verkar handla om det gamla talesättet om att den visaste mannen är den som inser att han inget vet. Eller som Michael Shermer, författare till Why People Believe Weird Things, uttrycker det: "Smarta personer tror på märkliga saker för att de är duktiga på att försvara ståndpunkter de kommit till av osmarta orsaker." Detta är orsaken till att ju mer utbildning du fått, desto troligare är det att du tror på, till exempel, spöken eller det övernaturliga. Några forskare upptäckte att 23% av gulisarna på universitet i USA tror på det paranormala, jämfört med 31% av fjärde årets studerande och 34% av graduskribenterna. Vilket får mig att stilla ställa en enkel fråga... vad i helvete lär de riktigt ut, over there?!



Mer självdestruktiv
Å ena sidan kunde man tänka sig att ju smartare du är, desto mer borde du veta om farorna bakom till exempel att skjuta heroin i ögat. Så självdestruktiva vanor är alltså drag hos underklassen och korkade personer? Hmm, inte riktigt...

Saken är den att stora tänkare ofta har en sak gemensamt med engelska ordspråkskatter från Darwin Awards: nyfikenhet. Nyligen har vetenskapen börjat att äntligen förstå sambandet mellan nyfikenhet och intelligens på molekylnivå, tack vare forskare från University of Toronto och Mount Sinai Hospital som upptäckte ett protein som kontrollerar båda i en mindre studerad del av hjärnan.

Så vad är problemet?
Extranyfikna personer är även extrabenägna att vara missbrukare. Brittiska (vilka annars) forskare har till exempel publicerat resultatet av en långvarig studie om att intelligenta personer oftare är fulla. Folk som faller inom kategorin "mycket inetlligenta" (dvs med en IQ på över 125) var inte bara mer benägna att experimentera med alkohol utan drack även oftare överdrivet och mer på en gång än sina mer korkade kamrater.

Ovan: mänskliga superdatorer...

Och jo, de upptäckte även att samma samband finns mellan hög intelligens och psykoaktiva droger. Smarta människor är alltså även mer benägna att hålla på med marijuana, ecstacy, kokain och heroin. Long story short: Ju smartare du är, desto troligare är du hög som en flygande gris.

Om du undrar varför det är så, så kom ihåg vad som nämndes tidigare om att hjärnan säker sig till nymodigheter och därför är de första att testa en ny vana. Det finns en teori som förklarar sambandet mellan drogmissbruk och intelligens som säger att det är både alkohol och knark är nya substanser, rent evolutionsmässigt. Människor har konsumerat alkohol i endast ca 10,000 år och den tidigaste bekräftade användningen av droger för ca 5000 år sedan. Så när något är nytt, är det de nyfiknaste och mest intelligenta som vill prova på det först. Av vetenskapliga skäl...

Requiem for a Dream

Det kan tyckas som att fantasivärlden vi flyttar in i när vi somnar är relativt totalt utanför vår kontroll. Ena minuten drömmer man om att vinna Nobelpriset och följande måste man försvara sig mot en förbannad robotversion av Stephen Hawking som försöker hoppa på en. Men det är inget magiskt som pågår, det är bara en funktion för din hjärnbiologi, vilket betyder att det finns riktiga, fysiska orsaker till att du för tre nätter sedan drömde att din katt förvandlades till en gaffeltruck. Vetenskapen har visserligen bara börjat att skrapa på ytan av vad vi vet som styr drömmarna, men det som upptäckts är fan så märkligt...


Jordens magnetfält gör våra drömmar konstigare
Om du tycker att rubriken ovan låter som något slags New Age-bullshit så lugna ner dig en smula. Det är nämligen så att tallkottskörteln, en körtel i hjärnan som producerar serotinin, ett hormon som kontrollerar dygnsrytmen, kan känna av geomagnetisk aktivitet. En del människor är så känsliga för skiftningar i Jordens magnetism att det förorsakar ångest och depression (hög magnetaktivitet hämmar produktionen av melatonin, ett annat hormon som kontrollerar humöret). Hursomhelst så verkar det även som att magnetismen kan kontrollera huruvida du drömmer att du flyger eller stakar dig fram på upploppet av OS-stafetten i skidskytte jagad av jätteuttrar.

Efter att ha antecknat sina drömmar under åtta års tid upptäckte psykologen Darren Lipnicki en märklig korrelation: låg geomagnetisk aktivitet betydde konstigare drömmar. När magnetfältet gick på full effekt så var drömmarna mera logiska, men när det avtog blev de allt mer märkliga. Som han beskrev det: "jag stod på en främmande strand med en apa som pratade engelska och en kvinna som plötsligt blev liten som en docka. Sedan var jag plötsligt hemma." För sin undersökning så utvecklade Lipnicki en skala från ett till fem, där ett betydde någorlunda rimliga saker att drömma om, men där fem var uteslutande flygande brödrostar och sjungande sjörövare.

Det mesta som händer på Klubben går rakt till minst fyra av ren princip

Vilket skulle vara logiskt (och som Lipnicki misstänker) om allt handlar om magnetism och melatonin. Det är trots allt så att folk som tar melatonintillskott säger att deras drömmar blir konstigare. Vilket i sin tur leder till den något knäppa slutsatsen att ju galnare ens drömmar är desto friskare är hjärnan, med melatonin som sköter sitt jobb.



Att spela TV-spel låter dig kontrollera dina drömmar
Om du någongång mitt i en dröm plötsligt blivit medveten om att du drömmer och därför kan kontrollera vad som kommer att hända så har du upplevt en klardröm. Förmågan att kunna sätta sig i förarsätet på sin dröm, och på så sätt medvetet kunna fightas med Akademare och andra monster, träffa och framför allt (viktigast av allt) ligga med vem du vill har blivit en oerhört populär hobby på nätet, med hela internetforum endast vigda till just detta. Svaret kan dock vara betydligt enklare än man skulle tro: spela bara en massa tv-spel.

Spelare rapporterar att de har betydligt fler klardrömmar än genomsnittet, enligt den här undersökningen. Forskningsledaren, Jayne Gackenbach, har forskat om drömmar över ett årtionde och har gång på gång kunnat visa samma resultat, vilket är goda nyheter för de spelare som inte tycker sig få tillräckligt mycket sex i verkligheten. Eller kanske det är hemska nyheter. Avgör själv...

Gackenbachs hypotes är dock den att tv-spel lär dig att ta kontroll över en fantasisituation. Så när du somnar och uppnår drömtillstånd tänker sig din hjärna genast "Yay! Counter-Strike!" och låter dig ta kontroll över drömlandskapet.

"Tryck A, tryck A, tryck A förisatan, tryck A!"

Eikä tässä vielä kaikki... enligt forskningen så kan vanespelare lära sig att jaga bort mardrömmar. Själva grundförutsättningen för en mardröm är drömmarens oförmåga att svara på en hotande situation som en bunt vampyrer eller försvinnande byxor. Men tv-spelare "kämpar emot" i sina drömmar, vilket sänker den direkta nivån av hotfullhet. Således brukar spelares mardrömmar vara betydligt blodigare, men mindre skrämmande.

Den goda sidan för spelare är att de inte behöver betala en cent för att uppleva ett nytt fantasiäventyr varje natt. Den inte fullt så goda sidan är att jag har på känn att spelbolagen inom fem troligtvis har kommit fram till ett sätt att ta betalt för det...



Otrevliga lukter leder till otrevliga drömmar
Alla vet säkert att våra drömmar kan påverkas av saker som händer i vår sinnemässiga omgivning: alierna du håller på och tar livet av kan börja skrika som din väckarklocka, att pissa i havet över båtrelingen kan leda till lakansbyte och supermodellen man har sex med kan börja skälla samtidigt som grannens irriterande hundjävel vaknar. Men nu har vetenskapen även kommit fram till att dofter i vår omgivning också påverkar våra drömmar, men inte så som man kunde tänka sig.

Forskare i Tyskland experimenterade på 15 testpersoner genom att pumpa ut olika lukter i sovrummen medan de befann sig under REM-sömn. Under testet så släppte de ut lukten av saker som ruttna ägg och rosor framför näsan på de sovande testobjekten och frågade dem om deras drömmar när de vaknade. Det visade sig att obehagliga lukter tenderade att framkalla obehagliga drömmar, som du säkerligen gissade, men drömmarna hade inget att göra med lukten i sig (lukten av ruttna ägg fick inte folk drömma om fismonster eller något sådant).

Vetenskapsmännen antar att det här beror på en effekt som dofterna har på limbiska systemet i hjärnan, som styr känslor och uppförande. Detta verkar också vara en enormt underskattad förmåga hos hjärnan, enligt en expert kan vårt luktsinne ensamt "ta direktkontakt till de undermedvetna delarna av hjärnan, som påverkar känslor, humör och minnen". Även när man sover.

"Det här doftar ljuvligt! Men, angående det där med sovande..."

Så om du lider av kroniska mardrömmar så kanske du borde koncentrera dig mindre på stressen i ditt liv och mera på att hindra din partner från att fisa i sovrummet.



Kreativa människor minns mer av sina drömmar
Allt som skrivits i detta inlägg hittills är dock helt beroende av en hittills onämnd faktor: huruvida du alls kommer ihåg dina drömmar eller inte. Samtliga av undersökningarna ovan baserades på folk som lätt minns det de drömt, och för en hel människor är detta helt omöjligt. De bara vaknar upp med svaga aningar av att något obehagligt inträffat och det kanske involverade spindlar och/eller Erik Bergman. Nå, enligt ytterligare några förståsigpåare, så har du mindre svårighet med att minnas dina drömmar på morgonen ju kreativare du är. Detta kan verka vagt och abstrakt, men forskarna sökte efter mönster som att "vara benägen till absorbtion, uppfinningsrikedom, dagdrömmande och fantiserande" och drog slutsatsen att folk som fick höga poäng inom dessa kategorier också tenderade att ha lättare att minnas vad de drömt.

Du kanske tror att detta är en bieffekt av vadfan det nu är för alla kemikalier som artistiska nissar drämmer i sina kroppar, men resultatet har de facto justerats mot saker som intag av kaffein och alkohol. Det gjorde ingen skillnad, kreativa nissar kom oberoende ihåg sina drömmar bättre.

Enligt psykologiproffessorn David Watson vid universitetet i Iowa så har "folk som är benägna till dagdrömmar och fantiserande en betydligt mindre barriär mellan sömn och vakenhet och lättare att röra sig mellan dem". Vilket kan låta bekant från det där med tv-spelare som låter dem kontrollera sina drömmar. Uppenbarligen är övergången från att vara vaken och drömma någonting som kan övas fram.

"Jag kan inte ens skilja på dem mera. Som jag ser det så borde alla bara dö..."

Så om du, medan du försöker att koncentrera dig på en föreläsning, plötsligt men obönhörligt börjar fundera på om föreläsningssalen kunde fungera som skyddsrum vid en zombieapocalyps, så kommer du troligtvis komma ihåg vad du drömt följande natt (som jag utgår ifrån kommer att handla om en zombieapocalyps)...

Boooom, Blast & Ruin

Det finns många orsaker varför någon skulle ha en god orsak att förstöra relikerna efter en uråldrig kultur, med purt fanskap på en ganska klar första plats. Men vad har du för åsikt om att riva ner ett 4000 år gammalt palats eftersom det som din stad verkligen behöver är ett till parkeringshus (ha, som om sådant skulle förekomma) eller att klåtta ner en walkthrough av Monkey Island på baksidan av Dödahavsrullarna för att man fått slut på post-itlappar? För det är nu bara sådant som förekommer då och då...

Gamla kinesiska gravar jämnas med marken för att bygga en IKEA 

År 2007 så upptäckte några byggnadsarbetare i Nanjing 10 rikt utsmyckade familjekryptor daterande från omkring 200-talet. Eller, ja nå, när jag säger "upptäckte" menar jag snarare något i stil med "bulldozade dem till konfetti för att ge plats för en IKEA". Gravarna, alla konstruerade av grönt tegel och rikt dekorerade med inristningar var delvis begravda under jorden tills de blev skalperade likt latinominionen i Commando som Ah-nuld slänger en cirkelklinga på. Detta av sjaktmaskiner som hämtats in för att låta rika kinseser köpa subventionerad hotdog i en splitterny IKEA-butik. En av gravarna blev totalt genomborrad av en grävmaskin, lämnande resterna av en närapå 2000 år gammal sarkofag hängande på en av sina förstörda väggar som något slags wunderbaum. De ovärderliga artefakterna inuti krossades antingen till damm eller lämnades vind för våg ut till elementen eller gravplundrare.

Det skall dock noteras att trots allt finns så det faktiskt lagar mot att Kinas historiska byggnader plundras, skadas eller totaldemoleras av både privatpersoner och mångmiljardföretag. Problemet är att Kina har en legendarisk oförmåga av att bry sig ett stammande skit om något som inte är "Kinas pengar" så dessa lagar följs i bästa fall kan kallas "selektivt" och i värsta fall "inte för fem penni".

Dessutom så är de flesta företag nöjda med att betala vilka böter de än råkar få för att mosa antikviteter, så länge det inte fördröjer byggnadstakten av vilken jävla McDonalds de nu råkar bygga på ruinerna av gångna generationer. Till exempel så har delar av Kinesiska muren, en grej som, trots oförmågan av att se den från månen, inte är helt okänd, och med tillstånd nota bene, blivit riven för att lämna plats för en fabrik, så du kan säkert gissa hur stor chans 10 stycken likgarderober fulla av folk ingen hade hört talas om hade...

Arkeologer från Nanjing Museum försökte att övertala sina svenska möbelherrar om att åtminstone vänta en aning med rivandet för att ge dem tid att katalogisera platsen och avlägsna allt intressant. Det enda man kan säga om resultatet av detta var: IKEA öppnade enligt tidtabellen ett år senare...

Lyckligtvis fick de dock enkla steg-för-steg-anvisningar i hur mycket  de kunde dra år helvete...

En bluffarkeolog spränger upp Troja

Oberoende om du är kulturell (läs: saknar vänner) nog för att ha läst Illiaden eller såg den uppförd som en film där Brad inte har på sig byxor och spänner muskalerna mest hela iden, så har du troligtvis åtminstone hört talas om den antika staden Troja. 1800-talslurendrejaren och högst självutnämnde "arkeologen" Heinrich Schliemann hade också hört talas om Troja och lyckades under sin jakt på den legendariska stadens ruiner, i misstag att spränga skiten ur dem.

Schliemann beslöt sig för att ha hittat Trojas antika läge under den moderna, turkiska staden Hisarlik, men problemet var att under Hisarliks grunder upptäckte man rester av inte mindre än nio ruinstäder, staplade på varandra. Detta är ganska vanligt för antika städer, någon kommer och mosar en gammal stad och bygger därefter en egen, ny stad ovanpå den, lite som att man spelar jenga, aldrig städar och köper ett nytt spel varje gång.

Schliemann var också fast besluten om att gräva sig genom all annan dynga tills han stötte spaden i lite Trojanska antikviteter. Så han satte igång med att med hjälp av dynamit ta sig igenom historelagren tills han hittade vad han kallade för kung Priamos skattkammare - en hög med smycken och juveler som låg begravda långt under Hisarlik, på den plats man antog att Troja legat. Schliemann och hans fru smugglade därefter hjältemodigt ut artefakterna ur Turkiet (se: "lurendrejare" ovan), för om det är något som vi lärt oss av Indiana Jones så är det att det är så som arkelologi går till.

Ja alltså, förutom att skatterna som Schliemann grävde ut (läs: "stal") inte alls kom från Troja, åtminstone inte det Troja som någon över huvud tagety bryr sig om. Schliemanns fynd har nämligen sedermera blivit daterade till en stad sisådär 1000 år äldre än Troja, vilket betyder att de legat begravda under staden känd från vissa episka dikter. Genom sitt utgrävande dynamitfrenesi hade han alltså sprängt sig rakt genom Troja som en Pargasbo som känner lukten av kalk. Han hade de facto förstört Troja så totalt att riktiga arkeologer fortfarande 140 år senare är förbannade på honom.



Saudi-Arabien förstör islams heliga platser för att bygga hotell åt muslimska pilgrimer

Antalet muslimer som som genomför Hajj, den årliga pilgrimsfärden till Mecca i Saudi-Arabien har ökat dramatiskt under de senaste åren till de nuvarande 3 miljoner pers och de måste alla ha någonstans att övernatta. Lösningen har bara ordnats på ett sätt som får Åbosjukan att se ut som en kulturgärning. Ridande in till undsättning likt lätta brigaden vid Balaklava har saudiska byggherrar fyllt hela staden med hotell för att hjälpa pilgrimerna att få tak över huvudet och i förbifarten jämnat i stort sett hela staden med marken. 

Tips från coachen: Det här är inte fullkomligt autentisk 600-talsarkitektur...

Bilden ovan är på Royal Mecca Clock Tower, det högsta/mest lyxiga lägenhetskomplexet i världen som likt ett temacasino i Las Vegas tronar upp sig över Kaaba (den heliga stenen som muslimer världen över knäböjer mot när de ber). Ca 95% av gamla Meccas byggnader, de flesta av dem åtminstone 1000 år gamla, har förstörts under de senaste 20 åren för att "modernisera" och ge möjlighet till ökad pilgrimstrafik. Detta inkluderar klocktornet ovan, som sitter likt en hög med shoppinggallerior på grunderna av en ottomansk fästning från 1700-talet, för de att det inte finns något som säger "helig stad" som ett flertornigt Disneyslott. När det systematiska rivandet av nationella klenoder går så långt att en framträdande saudihistoriker bokstavligen klagar på att "ingen har tillräckligt med skräppor för att stå upp och fördöma denna kulturvandalism" så antar jag att situationen kanske inte är helt optimal. 

Ovan: En helig stad. Under: Las Vegas

En stor del av problemen härstammar ur den officiella religionen i Saudi-Arabien som är en strikt tolkning av islam som anser att reliker och historiska religionsbyggnader är en form av blasfemi. Följaktligen så behöver kungadömet därför inte särskillt stora ursäkter för att springa runt och riva antika moskeer och andra islamska landmärken. Och eftersom pengar är den bästa ursäkten i världen så har man mer eller mindre carte blanche för att riva allt och lite till för kapitalutveckling och pilgrimsinkomster. Bland de saker som rivits för att göra plats för folket som kommer för att se saker som rivtis, finns t.ex. Muhammeds hustrus, Khadijahs, födelsehem och den första kalifens (Muhammeds första efterträdares) palats, som nu är ett lyxhotell. 

Saddam Hussein återuppbygger Babylon, med sitt eget namn och porträtt överallt

Du har sannolikt hört talas om Babylon, den antika staden från tredje årtusendet f.Kr. berömt för sitt torn, sina hängande trädgårdar, sin sköka och oändliga heavy- och reggeasånger. Det är en av de viktigaste fornlämningarna någonstans i världen, det innehöll trots allt ett av världens sju underverk, så vad vi vet kan de fortfarande outgrävda delarna av ruinerna vara smockfulla med awesomeness. Vad menar du med "vad vi vet" kanske du frågar nu? Nå, för det första så är bara sisådär en fjärdedel utgrävt, eftersom Babylon ligger i dagens Irak, och för det andra så förbjöd Saddam Hussein någon att komma dit under 30 års tid så att han kunde bygga upp den på nytt i sin egen avbild, eftersom han var totalt och fullkomligt bindgalen.

Och nu menar jag inte att han gjort någon Caesars Palace-aktig kopia av den bredvid sin pool utan att han bokstavligen byggde upp Babylons ruiner på nytt, rakt ovanpå orginalstaden, dessutom användande moderna tegelstenar ingraverade med hans namn och en hög totalt ironi- och kontextbefriade komplimanger som "Saddam Hussein, Iraks beskyddare, återuppbyggde civilisationen och återuppbyggde Babylon". Du kanske också noterade att det enda som är sant i denna mening är att det funnits en nisse som hette Saddan Hussein. 

Inskriptionen på den här tegelstenen är betydligt längre, men innehåller exakt lika mycket bullshit...

Han återuppbyggde Ishtarporten, som fungerar som huvudled in i staden och satte upp bilder på sig själv bredvid kung Nebukadnezar, lite som att de skulle stå vid Planet Hollywood och skaka hand med varandra. Flera helt nya byggnader, som Saddam kände sig tvungen att tvinga på det irakiska landskapet, byggdes också ovanpå ruinerna. Ändringarna (läs: "pissa på historien-arna") var så enorma att UNESCO drog bort Babylon från listan av världsarv. I det stora hela så beslöt alltså världen att Babylon, en av världens äldsta och mest legendariska städer, inte längre hade något historiskt betydande.

"Äh, sluta marra! Inte en jävel kan se någon skillnad!"

Den goda nyheten är att amerikanernas invasion av Irak 2003 satte stop för Saddams planer på att förbättra staden med bilder på sin mustasch (saken blev ganska avgjord när han hängdes på Youtube). Den inte fullt så goda nyheten var att ockupationsmakterna istället byggde en militärbas ovanpå Babylon, grävande bränslediken genom lager av artefakter och fyllande sandsäckar med relikfylld sand. De byggde också en helikopterplatta för att tillåta landningar precis vid ruinerna, vilket lite är som att städa ett museum med en lövblåsare fylld med sepel. Men å andra sidan, skulle helikoptrar existerat på Nebukadnezars tid skulle han absolut haft en...

Sometimes I Fail

Livemusik kan vara en omild älskarinna. Varje sekund kan dussintals grejer gå fel, speciellt för artister som turnerar världen runt med utstuderad scenografi, levande djur eller halvgalna trummisar. Och för varje Johnny Cash i St. Quentin, Queen på Wembley eller Jimi Hendrix på Woodstock finns även en Ashlee Simpson på Saturday Night Live eller Justin Bieber som börjar må illa av att höra sina egna låtar (inte olikt oss alla andra). Visste ni till exempel att Spinal Taps Stonehengeproblem inte var långt när lika stora som orginalet? Här är några till exempel så saker och ting inte riktigt gått som på Strömsö...



U2 fastnar inne i en citron
Till skillnad från ovanstående, som de facto var före filmen, är det här ett av de finaste exemplen på folk som försöker efterlikna Spinal Tap, dvs när U2 fastnade inne i en gigantisk citronkuliss. För att marknadsföra sin skiva Pop från 1997 drog de irländska världsförbättrarna ut på en turné kallad PopMart, fasta i sin övertygelse om att jorden helt enkelt inte kunde få nog av vare sig U2 eller Wallmart. Bander ville ha en rejält marknadsförbar hook för turnén och den logiska slutsatsen var baturligtvis att använda sig av knasig scenografi, videoinstallationer och dräkter för att typ framföra något slags statement om kommersialiseringen av musikindustrin eller något åt det hållet...

Anyhoo, en av dessa kulisser var en enorm, ihålig citron som var tänkt att innehålla bandet när de rullades in på scenen för den första encoren. De valde en citro av två orsaker: För det första var det en referens till deras sång, "Lemon" och för det andra så fuck you och tack för alla pengar. Men man man inte skylla på den oönskade bieffekten, som var magisk. Under mer än ett tillfälle fick citronen nämligen något fel och höll U2 fångade inuti.

"FREEEEDOM!"

Tusentals åskådare stod tysta och funderade på vad i helvete som var på gång, för efter två timmar av cowboydräkter och något slags karaokeallsång med the Edge visste de helt enkelt inte om bankandet innifrån citronen var den del av showen eller inte. I Norge lyckades bandet smita genom att klättra ut bakvägen, men i Japan satt de fast, troligtvis tvungna att lyssna på Bono medan han läste högt ur sin självbiografi.

När han senare blev frågad om saken i en intevju var dock Bono långt ifrån ledsen: "It was a beautiful thing, traveling in that lemon". Vilke troligtvis dock hade mindre med publikens kärlek för citrusfrukter att göra och mera med att den var täckt av speglar...



ZZ Top leker Noaks ark.
När skäggrockarna ZZ Top var ute för att turnéra sin nyaste skiva, Tejas, beslöt de att dekorera scenen med allehanda Texasrelaterad krääsä, uppenbarligen oroliga för att publiken inte riktigt skulle fatta de vagt nyanserade symboliken bakom skivans titel, eller det faktum att själva scenen var formad som hemstatens karta. Men istället för att uppföra sig som normala och rationella vuxna med trollaktig ansiktsbehåring, satsade de på att fylla konsertsalen med en massa levande djur, som gamar, bisonoxar och en hög skallerormar, en lista av prydnader de sannolikt inte hittade i någon uppslagsbok under rubriken "saker man skall ha i närheten av packade rednecks och pyroteknik".

Osannolikt nog exploderade scenen inte omedelbart utan bandet kunde köra igenom flera keikkor utan några som helst incidenter, medan djuren bara stod omkring, undrande vad i salta satan de egentligen råkat ut för.

Ovan syns två av dem betande på scenen.

Men slutligen, och oundvikligen, beslöt en av bisonoxarna att om han måste höra på "Tush" en enda jävla gång till så skulle han mörda allt som någonsin levat, och ZZ Top, allt för upptagna med att ragga upp damer iklädda jeansväst och självförakt, spelade ouppmärksamt nog just "Tush". Bisonen flippade ut och började sparka vilt omkring sig, likt en speedad Cyril Rool. Undvikande den lilla katastrof som skulle ha inträffat om den krossat bandets förstärkare, beslöt sig bisonoxen att höja insatserna och hotnivån till "voi helvetes helvetes helvete" och hoppade istället på skallerormsburarna.

Födda och uppvuxna i Texas (som de genom flera grundligt oansvariga sätt påmint alla om) skulle man ju ha kunnat förvänta sig att ZZ Top hade liten erfarenhet om hur man tar hand om förbannade skallerormar, vare sig det nu är med hagelbräckor eller whiskeyflaskor, båda varor som förmodligen fanns i stora förråd. Men icke.

Trummisen Frank Beard (mannen med det mest ironiska namnet i rockhistorien, enär han är den ende i bandet som inte ser ut som en heroinist-Gandalf), försökte på ett vist sätt föreslå att man kunde spela något sövande försöka att lugna ner de rasande giftormarna, tills man, under ett ganska försenat ögonblick av partiell klarsynthet insåg att detta sannolikhet skulle höra till Top 5 av de dummaste idéerna i historien. Så bandet smet på ett heroiskt sätt från scenen, lämnande kvar sina roadies med gåtan om hur man samlar ihop en skenande hjord bisonoxar och en bunt arga skallerormar utan att superdödas så fullständigt att man ögonblickligen förvandlas till damm och försvinner från fotografier.



The Who spränger en TV-studio
Det mest utmärkande draget för The Whos trummis Keith "the Loon" Moon var hans absoluta och totala oförmåga för att bry sig om någonting, någonsin. En del av charmen(?) med nissen var att hade för vana för att fylla upp sina trumset (för att inte tala om toaletter) med dynamit och spränga dem i slutet på konserterna, samtidigt som Pete Townsend började slå sönder sin gitarr, förutsatt att han fortfarande var vaken och inte hade slocknat över sin virveltrumma (oddsen för detta var högst varierande).

John Entwistle märkte dock oftast inte ens att han var där

Så när bandet bjöds in för att spela live inför hela USA under The Smash Brothers Comedy Hour, beslöt sig Moon att fylla sina trummor med mångdubbelt så mycket sprängämnen som vanligt, eftersom det 1967 inte fanns något bättre sätt för ett band att göra reklam än att spela i TV och explosioner är häftiga.

Efter ett mer eller mindre genomsnittligt framförande av "My Generation" där Moon och Townsend var de enda ens närmelsevis intressanta att titta på, medan Roger Daltrey vinglade omkring som Matti Nykänen och Entwistle stirrade ut i tomma intet, började Pete Townsend att i vanlig ordning slå sönder sin utrustning. Moon, som tog detta som sitt startskott, passade då på att bränna av dynamiten. Ni kan säkert gissa vad som hände sen, men det är betydligt roligare att se det själv:

Moons bastrumma exploderade som Gordon Ramsay med PMS, Townsend försvann i ett enormt rökmoln, Daltray slänges nästan in i kameran, Moon kastar sig av scenen som om han flyr från en brinnande pansarvagn och Entwistle reagerar knappt. Efter att röken och bandet pallrat sig upp på scenen för att bedömma skadorna, såg trumsetet ut som en flygkrasch, Townsends hår hade bokstavligen blivit svett, Moons skjorta hängde i revor och The Who fick aldrig någonsin spela i ett underhållningsprogram igen.



Madness förorsakar en jordbävning
1992 var det nyligen återförenade skabandet Madness huvudartist på Madstockfestivalen som ordnades i Finsbury Park i London. I den omkring 45,000 personer starka publiken var stämning på topp, eftersom det finns knappast något häftigare än att se en man i ljuslila kostym och Panamahat som joggar på stället.

Efter spelningen började dock rapporter komma in om att höghus i över hela Finsbury började vaja eftersom marken under dem skakade, uppenbarligen för att knappa 50,000 skafans hoppa upp och ner i takt. Det här är lite som att spela jenga i en vattensäng medan din lillasyster dansar balett i den. Kraften var tillräckligt stark för att flytta på folks möbler och för att en och annan började att ifrågasätta det fina med att bo i höga byggnader.

Eller någonstans där man kan bli fysiskt påverkad av the Nutty Walk

Som det skulle visa sig var dock denna jordbävning, som mätte 4,5 på Richterskalan, endast delvis förorsakad av Madness. För trots att publikens unisona hoppande definitivt hade en effekt (det finns bara två sätt att dansa till ska, och det var för trångt för att skanka) så förstärktes den av en underjordisk sjö benägen rakt under Finsbury Park. De malande vibrationerna från 45,000 pompande britter skapade jättelika svallvågor i sjön, ganska lika de där tidvattensvågorna som man kan träffa på på badanläggningar.

Typ så här, men med mera trumpetmusik och fotsvett

Vågorna fick jorden att också röra på sig, vilket skrämde skiten av alla i Finsbury Park som inte var distraherade av att titta på medelåldersmän med solglasögon.

Remember the Name

Tänk dig att du har ett namn som förvandlas till ett vardagsord och fortfarande används hundratals år senare. Inte så illa eller hur? Men tänk dig nu att det ordet plötsligt får betydelsen "är lite för närgånget intresserad av sina husdjur", så är saken inte fullt så rolig längre. Och före du börjar påstå dumheter som att risken för detta är ganska liten så skall du ta i beaktande att du mycket möjligt har använt ett sådant ord idag...

Som jag tidigare nämnt har en del människor för alltid blivit kända för eftervärlden pga sina pinsamma smeknamn, men som vi snart skall se kan det även hända utan att vara känd som "Den Förhäxade" bara för att man har lite för få förfäder...


Nicolas Chauvin

Ordet:
Chauvinist, som i "naturligtvis vet jag vad chauvinist betyder ditt sexistiska as!"

Mannen:
Nicolas Chauvin var (enligt utsago) en tidig 1800-talssoldat i Frankrike och Napoleons största fanboi. Och när han inte vitt och brett förklarade hur lysande kejsaren var fördrev han tiden med att bli stucken med bajonett. Han påstås ha blivit sårad totalt 17 gånger, alla framifrån, fått tre fingrar amputerade, en axelfraktur och ett vanställt ansikte. Men trots detta så vägrade Chauvin att call it quits, utan återvände gång på gång ut på slagfältet, driven av sin något överdrivna tillgivenhet för Boney.

"Det är dessutom bögigt att röka med mer än två fingrar."

Med andra ord så var nissen en verklig kombination av inspektör Closeau och Smithers från Simpsons. Och medan Nappe själv var tillräckligt tacksam för att belöna sin stalker med en liten pension, så ansåg i stort sett alla andra att Chauvin var en stor jävla fjant som drog det här med "patriotism" en aning för långt. Efter att Napoleon mött Abba (till skada för bägge, och framför allt mänskligheten) blev dock hans namn en synonym för en på gränsen till dumhet fosterländsk person. Både böcker och skådespel har skrivits om stackaren, så exakt hur stor del av hans liv som faktiskt ägde rum och vad som är uppdiktat är idag en smula oklart

Sisådär 150 år senare anammades ordet "chauvinist" av 60-talsfeminister som sökte efter ett bättre ord än fascist för att beskriva män som är oförklarligt övertygade om sin egen förträfflighet. Den nya betydelsen överskuggade snabbt den gamla, men har fortfarande inte ändrat på att Chauvin hade fel i huvudet...



Leopold von Sacher-Masoch

Ordet:
Masochist, som i "Aj, du hejar på QPR? Är du något slags masochist?"

Mannen:
Vi vet alla att ordet "sadist" kommer från den plågsamma hissmusik som framförs av 80-talssyntarna Sade och av att få njutning av att tvinga folk att lyssna på Smooth Operator. Eller något ditåt... Anyhoo, Leopold von Sacher-Masoch var motsatsen till det.

Mestadels är von S-M (en inte helt opassande förkortning) känd för sina romaner som uppenbarligen är mycket häftiga om man kan läsa tyska, eftersom i stort sett inget är översatt. Men en roman, som ÄR översatt är Venus i päls, där det enda författaren glömt är att ha med är "Hej Bullen...".

Venus i päls är nämligen inte så mycket en roman som en memoar, eftersom Sacher-Masoch nämligen hade en älskarinna vid namn Fanny Pistor (notera här att jag helt undvek att komma med en snuskig ordvits). De älskande(?) tu upprättade ett kontrakt som gick ut på att Leopold skulle vara hennes slav i sex månader, med det enda förbehållet att hon skulle gå klädd i päls så ofta hon kunde och speciellt när hon var på "elakt humör". Ni kan säkerligen se vartåt detta barkar.

Told you...

Och hey presto, så fick vi ordet masochism efter att den synnerligen tyske Dr. Richard von Krafft-Ebing uppfann termen i sin ärkebok "Psychopatia Sexualis", med fotnoten att Venus in Furs även är en lysande låt av Velvet Underground. Sacher-Masoch avskydde dock termen och protesterade högljutt, men slängdes ut från Krafft-Elbings kontor efter att han fått utlösning efter att någon slagit honom på käften (inte historiskt belagt).



Charles Boycott

Ordet:
Bojkott, som i "VA?! Får man inte gå till Claes Ohlson utan byxor? Nu helvete bojkottar vi dem!"

Mannen:
Kapten Charles Cunningham Boycott var en brittisk 1800-talshyresvärd med uppgiften att se över lite irländsk åkermark, vilket vid tiden gick ut på att betala irländarna så lite som möjligt medan man samtidigt skinnade dem på så mycket hyra som möjligt.

"Tror du att det här är lätt för mig va? Jag har faktiskt både fru och skägg att försörja."

1880 ledde dåligt väder till en dålig skörd, vilket i sin tur ledde till att hyresgästerna hade problem med att betala sitt arrende. Boycott tog sig dock an deras bryderi genom att höja hyrorna, sänka lönerna och att slutligen be dem att samla upp sitt stuff och dra åt helvete. Att vräkning på denna tid och plats i mångt var det samma som döden, rörde heller inte Boycott nämnvärt. Så när han följaktligen försökte att vräka 11 hyresgäster tyckte resten att samhället att enough var enough och började att frysa ut honom. Arbetarna vägrade att skörda hans grödor, brevbäraren vägrade att hämta hans post, fisken vägrade att nappa och så vidare. Men eftersom hans Boycott helt var beroende av sina underbetalda irländare för att hålla jordbruket igång, så skrev han till en mängd tidningar i London om hjälp och för att få någon att prata med.

Den brittiska överheten blev naturligtvis rasande av Boycotts fall, speciellt delen där några osnutna irkkun börjar jävlas med en rik person. Så 50 man ställde upp för att rädda Boycotts skörd, plus ytterligare 1000 soldater för att skydda dem från de förbannade lokalinvånarna (vilket inte alls låter överdrivet). Och efter att ha gått i 9 timmar till gården (ingen på Irland lät dem hyra hästar) välkomnades de av Boycott genom att genast sättas i arbete och att få betala för potatisen de åt.

I slutändan blev det dock för dyrt att genomföra sådana här Live Aid-operationer varje gång en sniken jordägare blev en pariah i samhället och "bojkottande" hade blivit en sak.



Etienne de Silhouette

Ordet:
Siluett, som i "Jag tittade upp och såg hjärtformen som bildades av siluetten på Matt Damon och Ben Affleck som hånglade".

Mannen:
Etienne de Silhouette var en man med ett uselt jobb: Finansminister under Ludvig XV. Hans nakki var att på något sätt bromsa upp kungens slösande, finansiera 7-årskriget, hitta pengar till kungens älskarinnor och på något jävla vänster hålla nationen flytande. Och då skall man komma ihåg att det här var en person som behövde sju personer för att ta på sig sin skjorta på morgonen.

Ni vill inte ens tänka på hur många som krävdes för strumpbyxorna...

Så Silhouette var tvungen att ta till för tiden ganska drastiska medel. Han skapade den "allmänna subventionen", vilken i stort sett var en skatt på yttre tecken på välstånd, som t.ex. lyxvaror som dörrar, men som trots detta inte lyckade skrapa ihop mer än ca 20% av utgifterna. Han beordrade därför också att man skulle konfiskera och smälta ner alla guld- och silverbestick man kunde få tag på.

Han gick så hårt fram att där han passerat kunde adelsmännen inte på samma sätt som tidigare beställa skulpturer på sig själva eller smickrande målningar som lämnade bort bönderna de stod på för att se längre ut. Detta gav namn till siluetten, ett enkelt papperutklipp på en persons profil, döpt efter skatteindrivaren som gjorde snuskigt rika personer till skuggor av sina forna jag, dvs aningen mindre rika. Och i slutändan visade Steve Jobs ett anmärkningsvärt sinne för ironi när han använde dem i reklamen för de äldsta och dyraste versionerna på iPod.

Skall DET HÄR kallas för utveckling?