A Country Without Name Someplace

När du funderar på namn på länder... ...okej, vi kan vara allvarliga. Du funderar rätt sällan på namn på länder, utan mer eller mindre utgår ifrån att ett specifikt land heter så för att [lägg in någon tråkig orsak du sov igenom på gymnasiehissan]. Men kanske du borde sovit bort bakfyllan på mattelektionen istället, för några av orsakerna att länder heter som de gör är ganska konstiga. Ta till exempel...


Madagaskar: För att Marco Polo blev förvirrad
Innan han flyttade till Sverige för att börja sälja pikéskjortor så var Marco Polo en kroatisk venezian som ljög ihop Marco Polos resor, en av historiens mest berömda reseskildringar. Han råkade dock bli tillfångatagen av genuesarna och medan Polo satt i finkan i Genua berättade han om alla magiska platser  han besökt på sina resor (och en hel del annat som han stal av andra och/eller hittade på) för cellkamraten Rustichiello da Pisa, vilket da Pisa tecknade ned i brist på annat att göra. För att fängelse, remember...

En av de intressantaste detaljerna handlade om en "ädel och vacker ö, och en av de största i världen, ty den är över 4000 mil i omkrets". Invånarna på denna briljanta holme åt heller inget annat än kameler och stället fullkomligt kryllade av "leoparder, björnar och lejon", för att inte tala om "fler elefanter än något land på jorden". Polo kallade denna briljanta plats för "Madeigascar" och hans beskrivning är så pass medryckande att man nästan kunde tänka sig att han hittat på allt själv (denna gång hade han dock inte det).

"...och eldsprutande enhörningar, och rambokatter, och..."

Men. Vet ni vad det finns gott om på Madagascar? En massa djur som inte finns någon annan stans på jorden, till exempel ringsvansade sådana som like to move it, move it. Vet ni vad det inte finns en enda satans av? Elefanter. Eller för den delen leoparder, eller björnar, eller lejon och om du frågar befolkningen hur kamel smakar skulle de troligtvis tro att det är någon pervers eufemism.

Som vi redan noterat ett par gånger så var Polo som sagt full av skit, och hade i misstag (och rejält felstavat) beskrivit Mogadishu, en stad på Somalias kust sisådär 3000 km norrut på Afrikanska fastlandet.

Here be camel-eaters

En portugisisk upptäckare, som olikt Polo de facto besökte ön, försökte att döpa ön efter Sankt Lars två århundraden senare, men vid det skedet var det för sent och Polos felstavning hade fastnat. Till och med det ursprungliga Malgasyfolket, vars språk inte ens kombinerar bokstäverna "sk" hade börjat att kalla namnet Madagasikara.



Salomonöarna: Antogs vara Kung Salomos skattgruvor
Kung Salomo var en biblisk kung över Israel som var känd för sin stora visdom, sin vilja att önskebena småbarn och sin shitload av guld. Du har kanske hört talas om Kung Salomos skatt eftersom en 1800-talsroman populariserade idén om att det finns bortglömda gruvor där alla dyrbarheterna fortfarande ligger och skräpar. En del är till och med fortfarande övertygade om detta. Men som ofta är fallet så fanns det en gnutta sanning i all fiktion och även före romanen hade man sökt efter Salomos bling sedan bibliska tider.

"För att hitta Salomos skatt måste vi tänka som Salomo. Snabbt, hit med en baby och en såg!"

Och således sökte generationer av hoppfulla skattsökare runt i Israel utan att finna minsta guldmynt, för att inte tala om en hög med guld som skulle få Smaug grön av avund. Så de sökte en bit bort från Israel. Och sedan lite längre bort. Och sedan lite längre bort. Hur långt bort frågar du? Tänk Australien långt bort...

Det är sisådär 12000 km. Logiken, och jag använder det ordet rätt liberalt nu, kom från den spanska 1500-talsbyråkraten Pedro Samiento de Gamboa, som av vice-kungen av Peru fick i uppdrag att skriva om Inkarikets historia. Så han dök in och blev fascinerad av folkets rika historia och legender, men vägrade trots det att acceptera att urinvånarna byggt upp en så rik och avancerad civilisation, för att rasism. Så han kom upp med teorin om att Inkafolket hade seglat till den Nya Världen från Terra Australis Incognita, en mytisk kontinent som man då trodde att existerade på södra halvklotet (och som sedan gav namn åt Australien efter att folk märkte att det var mindre guldfylld myt och mera giftfylld horror show). Andra hade även spekulerat att denna plats skulle ligga i trakten av Ofir, landet som bibeln påstod att var källan för allt Salomos guld och hasta lasagna så hade de Gamboa kommit fram till att Salomos skatt måste kommit from a land down under.

Hans teori var tillräckligt övertygande för att man skulle skicka iväg en expedition för att plocka upp lite mytiska rikedomar och bitches, så man seglade österut från Peru i över två månader, tills man nådde land, inte i Australien utan på en ögrupp till nordost. Naturligtvis fann de exakt en färre guldstashar än de hoppats på, men ryktet om deras expedition hade blivit så populärt att folket därhemma hade börjat kalla platsen för Salomonöarna, and there we have it...



Venezuela: Döpt efter Venedig... ...av någon orsak
Idag så betraktas Venedig ofta som något mellanting mellan museum, kö och långsamt sjunkande filmkuliss där irriterande turister tar selfies medan förbannade gondoljärer visar fingret i bakgrunden, men under över tusen år så var det en av de rikaste och mäktigaste platserna på jorden. När Columbus drog iväg västerut hade denna makt falnat en aning, men trots att mer eller mindre resten av Europa gaddade ihop sig kunde Venedig till slut vinna, med fransk hjälp. Fortfarande en viktig plats, således.

Men, intresset för Venedig tappades dock när nyheterna från Nya Världen började att sippra ut, ni vet, mytiska länder, städer av guld och nakna brudar absolut överallt. Columbus gick till och med så långt att han påstod sig hittat själva Edens Lustgård™, rakt där på nordöstra spetsen av Sydamerika. Och om det inte var EL™ så var det minsann ännu bättre än något Gud kunnat hitta på.

Men vad har då detta med Venedig att göra? Jo sidu, strax efteråt dök tre andra (sannolikt nyktrare) upptäckare upp pål samma plats som Columbus beskrivit och deras åsikt var ett ganska rungande "Meh!". Alonso de Ojeda, Amerigo Vespucci och Juan de la Cosa besökte alla kusten som Columbus skröt om och det som platsen saknade i fruktträd med pratsamma reptiler hade den i överflöd i from av urinvånare som bodde i sådana här:

När de duckat undan alla giftpilar som sköts mot dem, och rent generellt undvikit att ätas upp (upptäckarna var nämligen övertygade om att befolkningen var kannibaler) så småpratade de en smula om hur den här platsen typ totalt såg ut som Venedig. Så fastlandet döptes till "Lilla Venedig" eller Veneziola på spanska, ett namn som med smärre stavningsändringar fortfarande är kvar. Hur de dock sammankopplade några stylthyddor med en av de största och rikaste städerna i världen kan man dock fråga sig.



Amerika: Döpt efter... ...nå, det är lite oklart
Som alla vet så upptäcktes Amerika av Columbus (i alla fall om man inte räknar alla andra som gjorde det före honom). Men oberoende, varför heter då kontinenterna Amerika, medan allt Columbus fick döpt efter sig var ett litet fisland känt för knarkbaroner, marxistgerilla och Shakira?

Nå, historien du säkerligen hört är att namnet kommer från Amerigo Vespucci, en florentinsk pimp/upptäckare som i ett brev beskrev hur han nådde amerikanska fastlandet mer än ett år före Columbus. År 1507 nådde detta brev fram till den tyska kartografen Martin Waldseemüller, som var den förste som använde benämningen Amerika, den feminina formen av Vespuccis förnamn. Enkelt eller hur?

"Florentinare... ...är.. ...alla... ...mulkkun. Bra, då vet vi det."

Ja, det kan man ju tycka, utom att lite beroende på vem du frågar så är de breven antingen förfalskningar, eller så var Vespucci renässansens svar på Thomas Edison, dvs en tjuvaktig jävel, som roffade åt sig äran från andras upptäckter). Till och med Waldseemüller började tvivla på påståendena och tog bort alla referenser om Amerika från sina senare kartor. Men då var det så dags, namnet hade redan blivit etablerat och användes av andra kartografer.

"Haters gonna hate Lefa, LOL! #justsayin"

Eikä tässä vielä kaikki. Andra teoretiserar att Amerika redan var ett vedertaget uttryck när Waldseemüller tryckte upp sin karta och att han bara antagit att namnet kom från Vespuccis förnamn, medan det egentligen handlade om "Amerrisque", en indianstam som bodde i Nicaragua och som både Columbus och Vespucci infekterat och förslavat  besökt. En del menar till och med att Vespucci ändrade sitt förnamn från Alberico till Amerigo, för att det skulle låta mer som Nya Världen och på så sätt säkra ett långt eftermäle.

Eikä tässä vielä kaikki. Ytterligare en del andra är av åsikten att namnet varken kommer från Amerigo eller Amerrisque utan av Richard ap Meryk, en rik, walesisk köpman från Bristol som upptäckte absolut fuck all, men som slängde fyrk på alla som gjorde det för honom. Enligt denna teori skulle John Cabot ha karterat ut kusten från Newfoundland till Nova Scotia ett årtionde före Waldseemüller och som huvudsaklig betalare av expeditionen skulle ap Meryk ha förväntats att få upptäckter uppkallade efter sig.

Fan vet...

Back From the Dead

Jaha, det tog endast ynkliga 378 dagar och så är vi äntligen tillbaka här igen. Tiden går fort när man har roligt. Eller får skrivkramp. Eller något...

Både det ena och det andra har hänt sedan det senaste trivialitetsinlägget, men är ni ute efter sådan info får ni dessvärre söka upp någon annan blogg. Så här kommer mer av samma stuff som tidigare. Och passande(?) nog får det handla om renässansen, sådär på tal om att starta på nytt.

För när renässansen kommer på tal får de flesta en mental bild av en bunt konstnärer som lite sådär i förbifarten klämmer fram en bunt mästerverk och uppfinningar medan de är betydligt mera upptagna med att gå omkring i strumpbyxor. En del av det du känner till är dock fel, en del har missuppfattats och det mesta har du troligtvis glömt samma sekund som den sista lektionen i högstadiehissa tog slut. Men om du nu råkar komma ihåg något så borde du i alla fall veta att:


Återupphittande av klassikerna startade inte renässansen
De flesta har hört att renässansen plötsligt dök upp på 1400-talet för att folk plötsligt återupptäckte Platon, Aristoteles och Sokrates för första gången på århundraden och så plötsligt, FATAM!! så finns det dolda hjärnor och mikropungar och helikopterskissar på var och varannan pappersbit och vägg. Där ser ni nu ungar, det lönar sig att läsa och inte bara yra på med eran dunkadunkahopphopparmusik *hötter med käppen*...

Eller, ja nå...
Egentligen så jobbade skrivare och översättare arslena av sig med att ta fram översättningar och kopior på antika latinklassiker redan under den (inte särskilt) mörka medeltiden. Redan under det första årtusendet anno Domini så översatte franska och italienska förståsigpåare arabisk och grekisk filosofi, matematik och medicinsk litteratur. Så redan vid 1100-talet hade studenterna vid ett antal nygrundade, västeuropeiska universitet, som Bologna, Sorbonne, Oxford och Cambridge, tillgång till utbredda bibliotek av både klassisk och österländsk kunskap.

Men om all denna antika kunskap fanns att få tag på hela tiden så varför fanns det då inte en renässans tidigare?

Jo sidu, det fanns det faktisk. Tre stycken till och med. Karolingiska renässansen (700-800-talet), Ottonska renässansen (900-talet) och speciellt 1100-talsrenässansen (när månne...) inträffade alla innan den "riktiga" renässansen, men har trots massor av betydande framsteg i Europa (som väderkvarnar, papper och navigationsutrustning som magnetiska kompasser och astrolab) enbart fastnat som fotnoter i historieböcker. Varför? Jo, för att de saknade något som fick Renässansen™ att utmärka sig, dvs löjliga byxor. Nej förlåt, de facto så fanns det plenty av löjliga byxor, det som saknades var ett tydligt och minnesvärt framsteg inom konsten. Och orsaken var enkel: Fyrk.

Lyckligtvis lades grunden så att vi nu kan ha både pengar och löjliga kläder

Medan medeltiden började varva ner så var fickorna i Florens proppfulla tack vare en blomstrande textilindustri och på 1400-talet hade staden blivit något av ett Wall Street (före Subprime-bubblan sprack och skickade världsekonomin åt helvete): en massa folk som blev rika, inte genom att arbeta hårt, utan genom att flytta runt egendom. Plötsligt kunde handelsmän och bankirer få det att regna deg på ett sätt som tidigare varit förbehållet kungar, påvar och argsinta vädergudar. De hade dessutom något helt nytt och tidigare okänt fram till denna tidpunkt: tillräckligt med fritid för att kunna njuta av saker.

Så de kikade omkring sig och fann about fuck all att njuta av. Detta gjorde att de behövde något att fördriva tiden med tills vi uppfunnit katt-videor, så de vände sig till konst. Målningar, skulpturer och fresker fick plötsligt en mycket större marknad och konstnärer var plötsligt i stor efterfrågan. Vi, som mänsklighet, var väl medvetna om en stor del av den kunskap som oftast tillskrivs renässansen, den hade inte supits bort eller ens ignorerats i ett millennium, men vi tenderar att enbart bunta ihop dem till att ha "återupptäckts" vid en tid då massvis av nya målningar på bastanta, nakna kvinnfolk eller skisser på primitiva pansarvagnar kom ut. Sådana grejer måste ju helt enkelt ha skapats vid en upplyst tidsepok.

"Vill du att jag visar dig min haubits efter det här?"

Renässansen respekterade och bevarade inte det förflutna
Ta valfri liten håla i Italien och du kommer att hitta minst ett halvdussin antika byggnader och monument som skulle vara hela landets stolthet var som helst i Nordeuropa. Otvivelaktigt är det så att de bevarats tack vare det intresse för allt gammalt som tändes på nytt av renässansen.

Eller, ja nå...
Medan renässansens vetenskapsmän finkammade Europa efter sällsynta latintexter, så var byggherrar och arkitekter upptagna med att riva ner alla platser som dessa texter skrivits. Byggnader förstördes för att byggstenarna skulle kunna återanvändas eller endast för att ge plats för nybyggen. Otaliga antika marmorskulpturer smältes ner för att tillverka kalk till murbruk. Tanken var helt enkelt att det var för mycket jobb att skaffa fram nytt material när det fanns en massa onödig gammal skit som Herkulestemplet eller Colosseum som låg och skräpade, bara väntande på att plundras.

"Kan du hjälpa mig bära in den här. Jag sticker till landet på veckoslutet och vill att det skall se ut som att någon är hemma..."

Och det var inte ens bara gamla hedningar som fick sina tempel muddrade, även den allra äldsta kyrkan i världen drabbades av något motsvarande till när ryska maffian norpar koppartak: Efter att stått på samma ställe i 1200 år så revs gamla Peterskyrkan ner så att en ny basilika kunde byggas i stället. Och som byggnadsmaterial använde man naturligtvis till viss del sten som brutits... ...ur Colosseum, eventuellt som erkännande till alla de kristna martyrer som aldrig slängdes till lejonen där...

"Hördu nej tack. Deras regler om förbud mot frosseri gör dem allt för sega och smaklösa."

Renässansen var inte en speciellt fredlig tid
Renässansen var ett helt århundrade av måleri, musik, feta små änglar, fjollhattar, stärkta kragar och överdriven ansiktsbehåring, kort sagt en hipster-era. Och det finns knappast någon som är mer laid back än en hipster som nördat ner sig i lite aktivt konstdiggande, eller hur?

Den höga kragen var både en statussymbol och dolde samtidigt alla ironiska halstatueringar

Eller, ja nå...
Medan renässansmästarna prydde katedraler och gallerier med mästerverk så prydde Vlad III av Valakiet pålar med sina fienders huvuden och han var knappast ens ett undantag. I England beslöt man sig knall och fall att kasta bort något 100,000-tal liv i ett gräl om vem som skulle vara kung, Venedig och allt öster om det höll i ett århundrade på och fightades med turkarna och i Tyskland gick absolut allt åt helvete med först en riddarrevolt och sedan en bonderevolt. Tillsammans var de här två så blodiga och med så mycket grymheter att de skulle få Franska revolutionen att se ut som Bamses värld.

1494 började dessutom en serie krig i Italien som skulle pågå i omkring 60 år och involvera varje västerländsk stormakt (Frankrike, Tysk-Romerska riket, Venedig, Milan, Neapel, Påvestaten, Florens, Ferrara, England, Skottland, Spanien, Ottomanska riket, Schweiz, Saxen... för att nämna några). Och för att klara av den ökade krigstakten, längden och intensiteten på dessa nya krig så började kungligheterna hålla sig med stående arméer, vilket naturligtvis ytterligare ökade krigstakten, längden och intensiteten på stridigheterna. Före år 1500 så var den genomsnittliga storleken på en armé ca 15,000 man, men i slutet på århundradet hade de blivit nästan fem gånger större.

Som kapprustningen under kalla kriget, men med pikbeväpnade clowner istället för bombflyg

Renässans-Rom var inte en speciellt imponerande plats
Renässansen Rom måste ha varit en spektakulär syn. Om bara slappisarna till vetenskapsmän skulle få tummen ur med att uppfinna tidsresande telefonkiosker, så skulle vi tvärt sticka dit för att ta några bilder på all grannlåt. Och sedan skulle vi använda något sunkigt filter och fylla dem med felstavade hashtagar, för så är det framtiden rolls, YOLO!

#selfie

Eller, ja nå...
Vill du veta hur renässansen Rom såg ut? Stick till dagens Detroit/Tjernobyl/Reso. Medan städerna i norra Italien blomstrade tack vare ökad rikedom och inflyttade hantverkare och konstnärer så var Rom en folktom, stinkande ödemark med en nästan uteslutande kriminell befolkning. Efter att påven ditchat Rom för ett betydligt häftigare palats i Frankrike, så rämnade allt nästan genast. Rom var nämligen helt beroende av honom för i stort sett allt: hans kassakista, hans vakter och rent generell stabilitet i samhället... för att inte tala om alla pilgrimer, turister och donationer som hans Helighet drog in. Rom behövde alltså få tillbaka påven. Snabbt. Men tack vare dogmatiska och politiska schismer så skulle det ta över 100 år, tills början på renässansen, tills han kom hem. Och vid det skedet hade Rom låtit sig falna rejält (och hon var inte direkt modellmaterial före det heller).

Städningen var dock enklare än på länge

Vid renässansen höjdpunkt hade befolkningen fallit till sin lägsta nivå någonsin: strax över 10,000 invånare (dvs about samma som dagens Pargas), i en stad som vid ett skede haft över en miljon. Staden växte naturligtvis på nytt, men det var inte före renässansen nästan hade övergått i barocken. Så nej, när påven flyttade tillbaka hem till byn var Rom en post-apokalyptiskt håla fylld med statisterna från Mad Max som invånare. De få invånarna som inte var bovar lät sina kor beta på Forum och till och med stadens (märk väl, "Den heliga stadens") kyrkor var utplundrade ruiner av sin tidigare medeltida glans. Värst av allt var dock att Roms imponerande kloaksystem hade förstörts av upprepade invasioner under Roms fall och aldrig reparerats, så stora delar av Den Eviga Staden var nu rent bokstavligen ett skithål.



Renässansen var inte en tid för upplysta tänkare
Efter medeltidens föråldrade vidskepelse så var renässansen en pust av frisk luft, rationalitet och förnuft där man tidigare endast kunnat andas in eld, pest och kallt stål.

Eller, ja nå...
Den packade konstskola som renässansens Europa bestod av hade inte speciellt mycket till övers för saker som vetenskapligt undersökande och det fanns det inte ett enda universitet som hade den då kallade "naturfilosofin" på läsordningen. De facto så är de flesta vetenskapshistoriker ganska överens om att renässansen egentligen tog ett steg bakåt från den vetenskapligt mycket mer nyfikna medeltiden. Man var nämligen allt för upptagen med att måla och peta på sina trollstavar för att bry sig om verklig vetenskap.

Det är nämligen så att så gott som varje västerländsk ockult tradition har uppstått under renässansen, eftersom de upplysta klasserna var oerhört kåta på häxerier. Tycker du till exempel att fjantprogram som Ghost Hunters är irriterande? Tänk då på att de under renässansen skulle varit universitetsprofessorer och inte ha begravts i TV-tablåerna nattetid bland oändliga repriser av That 70's Show. En hel generation av "vetenskapsmän" tyckte nämligen att ämnen som astrologi, alkemi och ritualmagi var helt vettiga grejer att hålla på med och lära ut.

Men nu är det ju dock så att man inte kan göra en trolldomsomelett utan att bränna några ägg. Det hade knappt funnits några exempel på att man tagit livet av häxor under det senast tusen åren, men renässansen drog igång med tre vågor av allt mer aggressiva häxjakter som tog dödade tusentals människor runt om i Europa. Plötsligt så fann sig människor som tidigare uppskattas som hälare i sina samhällen som den mottagande parten av en rent objektiv och rationell dränkning. Historiker är lite oense om exakt hur många som åtalades som häxor under denna "upplysta era", men man räknar med att det är mellan 50,000 och 200,000. Jojo, något lystes minsann upp...

"ART THOU READY TO ROCK!"

Dedicated Follower of Fashion

Sedan människan kom på att man kunde gömma rumpan bakom skinnet från mindre betydelsefulla djur så har han slitits mellan att använda rent användbara kläder och att se bättre ut än Gronk, snobbgrottmannen i grottan bredvid. I mångt och mycket kan man tycka de flesta trender nuförtiden enbart består av meningslöst spräädände, men vissa av dem har de facto uppkommit ur direkta behov (medan andra aktivt försökt ta livet av dig). Säg hej till estetiks och direkt funktions angstiga tonårsungar.


Högklackade skor
Till och med den mest modeberoende fascistfashionistan måste vid något skede erkänna att höga klackar kan vara jobbiga. Förutom alldagliga problem som ömma fötter, skoskav eller valkar kan de även leda till obotliga nerv- eller ledskador, men vad är nu sådana petitesser mot att få lite längre ben och bättre form på rumpan.

Rumpafficionados världen över håller med

Men ursprungligen...
Så var högklackade skor inte ens tänkta för damer. Och de var de facto inte ens enbart tänkta för män utan, för de manligaste av alla män: körsångare krigare.

Enligt Elizabeth Sammelhack på Bata Shoe Museum så användes höga klackar under många århundraden i Mellanöstern som ett slags ridsko. Skon började först användas i Persien där ryttare upptäckte att det var svårt att hållas kvar i sadeln medan man använde pilbåge. För att motverka detta skapade man en sko med ett utpräglat hack som stigbygeln kunde sitta i vilket gjorde det enklare att balansera ordentligt på hästen medan man stod upp för att skjuta.

Och dessutom såg fabulous ut medan man tog livet av fienden

När den periske Shahen Abbas I år 1599 för första gången skickade ut diplomater till Västeuropa så blev kungligheterna och aristokraterna de mötte övermåttan förtjusta i nymodigheterna. De lät dem dock få mycket högre klackar för att visa pöbeln att man här verkligen inte hade att göra med någon som behövde bry sig om saker som att gå speciellt långt eller på andra sätt utföra kroppsarbete. Kvinnor började dock först att ta till sig trenden flera tiotal, under de ständiga religionskrigen på 1630-talet, när en våg av ganska androgynt mode (med kort hår, epåletter, piprökande och manliga hattar) svepte genom Europas hov. Så egentligen började kvinnor att använda högklackat för att se manliga ut.

Så nu har alla vita, kränkta män möjlighet att börja använda sådana här och ta tillbaka det som är ert...

Uppsvängd krage
Om det finns någon uniform för män i övre medelklassen så är det pikéskortan (ja, jag har en sådan på mig just nu, en turkos Gant, thanks for asking): Klassisk, kontorsvänlig och aningen sportig (men inte på något fattigt eller barbariskt sätt). Och när kontoret stängt så är det bara att fälla upp kragen som en douchespinnaker och segla i hamn på fjosaholm, befolkning: snart du...

Men ursprungligen...
Så fanns det faktiskt en hel del metod bakom galenskapen. Det var tennisspelaren René Lacoste, känd som Le Crocodile, som anses ha uppfunnit pikéskjortan, vilken blev något av en skandal när den visades upp första gången år 1926. Före det hade tennisspelar använt långärmade kostymskjortor på banan, med kragar så stärkta att man mer eller mindre kunde raka sig med dem.

"Det är klart att jag behåller hatten på, ser jag ut som något slags barbar?!"

Lacoste var inte särskilt intresserad av att spela tennis i en rustning av tyg, så han beslöt sig för att uppfinna en lätt, välventilerad, kortärmad skjorta som faktiskt kunde ha någon som helst funktionalitet för en person som viftar med armarna i solgasset, timtal i sträck. En nyckeldetalj var en mjuk krage som kunde fällas upp för att skydda spelarens nacke från solljus. Så där ser man: den första uppfällda kragen var inte bara avsiktlig utan även praktisk.

Att ha pikéskjorta med kragen nedfälld var inte någon speciellt intresserad över innan rika åskådare, för vilka  undvikande av natur, frisk luft eller motion var ett självändamål. Så fjanten med uppfälld krage har tekniskt sett rätt, och du, stackars normale och lugne ankdamsinvånare, med kragen modest nedfälld ser ut som en fransk upper class twit.



Eyeliner
Sminktrender kommer och går, men klassisk svart eyeliner är här för att stanna. Men vilken praktisk orsak finns det nu för att kleta färg i ansiktet, utom för att hjälpa en att få mera sex.

Men ursprungligen...
Du har kanske hört talas om ryktet om att Kleopatra uppfann eyeliner, vilket naturligtvis inte är sant, men det var i alla fall i Egypten som allt började, bara ca 4000 år tidigare. De gamla egyptierna använde dock inte enbart som ett sätt att se snygga ut, det hjälpte även genom att bli mindre bländade av solen. Om du någonsin sett en jenkkifotismatch så är det samma orsak som spelarna smetar färg på kinderna.

"Här försöker man göra sig fin och så är det ingen som ens kommenterar det..."

Det finns även en hel del bevis för att det fanns en medicinsk orsak för att använda eyeliner. På ye oalden days, så var ögoninfektioner ett konstant problem och eyeliner kunde hjälpa att hålla ute flugor och andra jobbiga kräk ur korpgluggrna. Dessutom upptäcktes nyligen att de gamla egyptierna lade blysalter i sin eyeliner, vilket var ytterst oväntat eftersom dylika salter framställs genom en lång och svår process och att både bly och salt i allmänhet ofta hamnar ganska långt ner på saker någon vettig person vill peta i ögat. Sedan genomförde forskarna några tester, och upptäckte att de var rena Terminatorn när det kom till att döda bakterier. Så nästa gång ni har ögoninflamation kan ni eventuellt goda den genom att lägga fiskesänken i sminket.



Manschetter
Du, käre läsare, utgår jag ifrån att är att är en smärt och stilig svenne, gentil och älskvärd, med en kostym för varje tillfälle och veckodag, så jag behöver inte förklara för dig vad en manschett är, då knapparna på dina kavajärmar för dig är fullständigt självklara. Det kan visserligen möjligtvis hända att du, under något ögonblick av partiell klarsynthet mitt i den tornado av sex och grogg som din ledig tid består av, undrat varför man skulle behöva öppna upp kavajärmen. Det är ju inte så att du behöver stå upp till armbågarna i någons bröstkorg.

Men ursprungligen...
Om du hade en kostym på 1800-talet var risken ganska omfattande att du plötsligt behövde befinna dig upp till armbågarna i någons bröstkorg.

Och om inte i någons bröstkorg så i din farfars farfars farmor...

Grejerna längst ute på din kavajrock kallas egentligen för kirurgärmar och kom till på 1800-talet, då män av hög social status, som läkare, lät skräddarsy sina rockar enligt deras behov. Ett sådant behov kunde vara att på någon sekunds varsel tvingas kavla upp ärmarna och ta dig upp till armbågarna i inälvor, eftersom en gentleman aldrig, aldrig någonsin, inte ens i nödfall, tog av sig rocken ute bland folk.

"Men kan jag ens lösa lite på slipsen?"
"Inte om du inte vill att jag skall dra in din licens så fort att dina förfäder blir snurriga!"

När kostymen blev vanligare och även bars av män som inte löpte risken att medicinskt snitta upp folk med ett ögonblicks headsup, så började skräddarna att bara sy dit lite knappar för att härma stilen. Så på samma sätt som en nerfälld krage så har du låtsats vara kirurg varje gång du någonsin haft på dig kostym, utan att ens vetat det.

The Fad of the Land

Modeflugor är nästan aldrig någon speciellt bra sak, men de är å andra sidan nästan aldrig heller direkt hälsofarliga. Vi kan dumpa ett par hundra ege på Tamagotchin, Crocks, yoyon, ishockeykort eller Rubikkuber och när intresset blåst förbi så lägger vi stuffet i en låda för att kunna förvirra våra framtida barnbarn. Men så finns det några modeflugor som förgiftat tusentals, startat krig och förslavat hela nationer, enbart på grund av någon random scheisse som folk ville åka, ha på sig eller äta.


Frankrikes längtan efter radium gör Paris radioaktivt
År 1898 upptäckte Marie och Pierre Curie radium, vilket (och som namnet borde ge en hint om) är ett vansinnigt radioaktivt grundämne, och som kommer att (i vissa fall bokstavligen) förgifta röven av alla som kommer i förlängd kontakt med det. Radium skulle senare bli basen för strålbehandling av cancer, men när det upptäcktes hade folk ingen aning om vad det gjorde. Det man visste var att det var självlysande och upptäcktes när vetenskap ungefär var samma sak som magi, så fransoserna började att klämma in radium i varje grej man kunde komma på (Marie Curie själv hade en behållare med radioaktivt salt bredvid sängen, och Pierre bar runt på en bit i rocken som någon slags bensmältande fickklocka).

Tillsammans med sina radiumkondomer...

Och så började den radioaktiva hysteri som drabbade Paris (och till mindre utsträckning, resten av världen). Radium blev en trendig mirakelmedicin mot allt, eftersom folk av någon outgrundlig anledning beslöt att det var ett stärkande livselixir (Det MÅSTE ju göra något... Det lyser ju!) Man började att lägga det i allt från hostmedicin till tandkräm, samt även salvor, choklad och stolpiller tänkta att öka din sexuella potens (och medan jag inte kan garantera att det funkade som avsett, så kan jag gå med på att om man klämmer upp en bit sönderfallande alkalimetall i rumpan, kommer något att hända i under-bältet-regionen).

Man trokade till och med radiumvatten, som var exakt det det låter som: radioaktivt vitaminvatten som såldes med den mest skrattretande felaktiga sloganen någonsin: "A cure of the living dead."

Men Parisarna var precis lika fascinerade av radiums glödande förmåga och började att använda det till att tillverka självlysande målfärg till klockor och instrumentpaneler. Det användes även till ansiktskrämer, läppstift och andra sorters smink, eftersom ett ansikte som glödde som spökarmén i Lord of the Rings uppenbarligen var något eftersträvansvärt på tidigt 1900-tal.

Allt var frid och fröjd. Ja förutom att ANDRA, den organisation i Frankrike som granskar och behandlar deras radioaktiva avfall, har upptäckt 130 platser som fortfarande har tillräckligt höga halter av reststrålning för att klassas som hälsofarliga. För närvarande använder ANDRA 4 miljoner euro per år till dekontaminering av dem, enbart för att några korkade parisare fick tag på ett av de mest skadliga ämnena i universum och började smeta det överallt som något slags förväxta snorungar med fingerfärg.



Viktorianernas längtan efter grönt förgiftar tusentals
Under mitten på 1800-talet befann sig det victorianska Storbritannien upp till napan i en modefluga för det som kallades Scheele- eller kejsargrönt, en färgtinktur som färgade allt den rörde samma färg som en ninjaturtlebicep. Och Scheelegrönt användes till allt. Kläder, accessoarer, leksaker, ljus, gardiner och tapeter ansågs alla vara ytterst moderiktiga om de hade samma nyans som en julgran. Det enda problemet var att den huvudsakliga ingrediensen var arsenik, vilket du kanske har hört att inte är fullständigt jättenyttigt för dig. Folk täckte bokstavligen sina väggar, kläder och leksaker med organmördande gift.

"Mina... njurar..."
"Äh, sluta marra. Drick bara lite radiumvatten..."

Det värsta av allt var dock att folk absolut visste att det var skadligt. Arsenikens mordiska egenskaper var välkända och att det fanns i Scheelegrönt var ingen hemlighet. Men av någon outgrundlig orsak så var detta absolut inget som hindrade folk från att dränka sina möbler i det. Det var till och med förihelvete använt som en hushållsfärg till mat.

Men det absolut vanligaste sättet på att i misstag ta livet av sig med arsenikförgiftning, var de jävla tapeterna. Giftgas som släpptes ur dem av fukt i väggarna dödade bokstavligen tusentals familjer, slutresultatet av en serie beslut som kanske ledde till det mest korkade sättet att dö på någonsin. Det är nämligen så att arsenikdamm inte var något man tänkt på, man trodde nämligen att så länge ingen slickade väggarna skulle allt vara lugnt. Olyckligtvis så blev det tyvärr så att när riskerna upptäcktes och folk, t.ex. drottning Victoria, rev ut sina tapeter, så fanns det en hel del damm kvar. Just detta gör själva processen så enormt farlig.

Kom ihåg att fukt får arseniktapeter att börja fisa giftgas och att nästan det enda sättet att få bort tapeter, utan att elda upp huset, är att väta ner och skrapa loss dem, vilket alltså lösgör mera arsengas. Så även nu, över hundra år senare, så har folk problem med eftereffekterna av Scheelegröntrenden, eftersom gamla hus med gröna tapeter i grund och botten är enorma gaskammare.



Britternas längtan efter te dränker Kina i opium och startar krig
Alla vet att britter dricker en massa te, men på 1800-talet så drämde majoriteten av britterna oändligt mycket mera grogg, mer än vid något annat tillfälle i historien.

Och detta trots att Churchill bara fick ta under åtta av åren

Detta hände för att gin var billigt och te var löjligt dyrt. Man måste importera te från Kina, och Kina såg till att ta skyhögt betalt för varendaste gram, accepterande endast silver som betalning. Men så slog plötsligt nykterhetsrörelsen till i Storbritannien, vilket fick efterfrågan på te att explodera som en snedtändande Death Star. Olyckligtvis gjorde detta te dyrbarare än en diamantblingad Ferrari, så hur skulle de brittiska tehandlarna kunna få fram tillräckligt med te för att tillgodose den lavinartade trenden. Nå, genom att byta ut det mot lådvis med opium naturligtvis.

Opium var nämligen olagligt i Kina, men det fanns trots det en stor efterfrågan på det, och britterna skördade samtidigt enorma mängder av högklassigt bengalistuff i Indien. Så tusentals ton med te skeppades till Europa, medan Kina översvämmades av White Rabbit. Snabbt så var bortemot alla i Kina beroende, nästan 90% av alla män under 40 som bodde längs med kusterna var mer eller mindre konstant höga. Effekten var omedelbar och förödande. Knarkarna började sälja sina ägodelar för att ha råd med mera opium och nationalekonomin lamslogs nästan fullständigt.

"Jag skulle kunna gå på jobb... men jag ids inte..."

År 1839 så kom kejsaren fram till att nu fick det tammefan vara slut på dumheterna och beslöt att slå till hårt mot knarket som förgiftade hans land. Sagt och gjort, efter att ha raidat ett antal brittiska handelsmän konfiskerades tusentals kistor med opium. Tetrenden hade dock vid det här skedet drabbat i stort sett alla britter, barn som vuxna, och plötsligt var de avskurna från sina huvudleverantör, något de inte tänkte finna sig i. Så de skickade ut Royal Navy.

16 brittiska krigsfartyg spenderade de närmaste två åren med att bombardera sin väg upp längs den kinesiska kusten till Shanghai, massakrerande mellan 20,000 och 25,000 kineser medan man själv förlorade endast 69 man (att hela Kina som sagt var höga som hus gjorde saken knappast svårare). Kineserna tvingades att skriva på ett avtal som gav Hong Kong till britterna och öppnade fem hamnar till fortsatt opiumhandel, samt att betala alla kostnader för kriget och förlusten av inkomst från knarktillslagen. För att britterna tröttnat på att dricka kaffe.

Ovan: En fullständigt resonabel reaktion...

Världens längtan efter jeans färgar Kina blått
Världsmarknaden för denim är absurt stor, enbart år 2006 så köptes det jeans för över 15 miljarder dollar, och då räknar man inte med jackor, skjortor och allt annat som Jeremy Clarkson kan tänkas ha på sig...

Han står troligen ensam för åtminstone 20% av alla inköp

Och likt nästan all annan produktion i världen har man även i detta fall outsourcat tillverkningen till Kina, eller mer specifikt till Xintang, där över 200 miljoner par jeans tillverkas varje år. Och kombinationen av blekmedel och indigofärg håller på att förgifta skiten ur Pärlfloden, en 2500 km lång flod som förser sisådär 40 miljoner människor (inkl. Guangzhou, tidigare känt som Kanton) med dricksvatten.

Normalt sett är blått vatten bra. Det här är dock inte särskilt normalt...

Problemet är nämligen att avloppsvattnet från jeansfabrikerna innehåller tungmetaller som bly, kvicksilver, kadmium och selen, alla var för sig antingen dårgiftiga eller oerhört cancerframkallande. Kinesiska myndigheter insisterar visserligen på att de inte sett några rapporter på några sjukdomsepidemier på de orter som använder sig av Pärlfloden till dricksvatten, fiske eller transport, men vad kan nu möjligtvis gå fel av att pumpa ut smurfpiss i ett av Ostasiens största vattendrag och färga vattnet så blått så att det syns från rymden.



Världens längtan efter gummidäck leder till folkmord i Kongo
På 1890-talet drabbade den nya modetrenden cykling plötsligt en intet ont anande värld, eftersom 1800-talet  för de allra flesta var en ganska pissig tid och folk gjorde vad de kunde för att hitta något kul. Under de värsta boomen fanns det omkring en cykel för varje sju amerikaner och vid 1895 kunde New Yorker magazine utan att darra på manschetten konstatera att den som inte cyklade var antingen krympling eller tönt.

En av de mest bidragande orsakerna till den plötsliga populariteten var uppfinnandet av uppblåsbara cykeldäck. Tidigare hade cyklarna haft hjul av metall eller trä och att ta sig fram på dem på tidens kullerstensgator måste motsvara att köra en gammal Lada runt Gamla Stortorget på enbart fyra buckliga fälgar. Att cykla på gummidäck var däremot awesome, och folk köpte dem i miljontal. Men hur skulle man få tag på allt detta gummi bara sådär plötsligt? Nå, genom att förslava 8% av Afrika och tvinga dem att skörda det åt dig, naturligtvis...

Saken var nämligen den att Leopold II av Belgien regerade över Congo då och använde det i stort sett enbart som sin personliga bankautomat (Congo hörde då inte till Belgiska staten utan var Leopolds personliga egendom), för export av elfenben och gummi. Och han stod med glädje till tjänst med att möta den ökade efterfrågan på cykeldäck (och även senare, bildäck) genom att införa strikta gummikvoter på de kongolesiska byarna. Och om en by inte skördade tillräckligt mycket så kunde Leopold alltid se till att höja produktionsrytmen en aning, genom att elda upp byn, döda alla barn eller hugga av arbetarnas händer (eller ibland alla tre, för varför i helvete inte...).

Det var Belgiens största brott mot mänskligheten fram till Helmut Lotti

En tidigare belgisk regeringstjänsteman gick så långt som att uttala sig om saken officiellt, "Vart jag än går så hör jag samma nyheter från Congo, gummi och mördande, slaveri i sin värsta form." Slaveri var visserligen tekniskt sett oerhört olagligt i de flesta delar av världen, men Leopold höll Congo så isolerat (ännu mer än vad det redan var), genom att kontrollera alla handelsvägar, att landet i grund och botten förvandlades till en enda stor, okontrollerad fabrik. Under cyklingens guldålder så ökade alltså antalet cyklar i USA till 10 miljoner, medan folkmängden i Congo samtidigt minskade med närapå 10 miljoner. Och man behöver dessvärre inte vara någon statistikprofessor för att räkna ut att de här talen nog sannolikt har ett samband...

The Opposite of Hallelujah

Det kan hända att någon av er är som vissa tidigare BD:are och numera kulturskribenter jag känner. I sådana fall ligger ni just nu troligtvis hemma, iklädda monokel, begravda under de utrivna sidorna ur orkesterpartituret till Tjajkovskijs 6. symfoni och röker pipa. Och i sådana fall är detta inlägg inte riktat till er.

Resten av er utgår jag ifrån att, även om ni inte är experter på exakt varje subgenre inom västerländsk konstmusik de senast 1000 åren, känner igen en hel del stycken och är medvetna om hur de upptagits i populärkulturen. En del används i filmer, eller TV-serier, eller riktigt, riktigt stora TV-reklamer, men poängen är att man hör dem varje dag. Du kan gnola med dem om de råkar dyka upp, du får dem att fastna i huvudet och du har fullkomligt missat vad de egentligen handlar om. Och min tippning är att några av dem är...


Hallelujakören av Georg Friedrich Händel
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Standardstuff på adventskonserterna de senaste 10 åren, men även utom det så är sången legendarisk inom populärkultur. Varje gång du behöver en känsla av episk glädje som enbart kan beskrivas av en shitload av folk som skriksjunger HALLELUJA!!! för full hals drar man fram lite Händel, Den används inom religiösa filmer, den används överdrivet varje gång något bra händer i knaskomedier eller tecknad film och du kanske har gnolat på den för dig själv efter någon mindre, personlig vinst. De flesta vet dock naturligtvis att det typ har något med Jesus att göra. Så den handlar väl om jul eller påsk eller något...

Orginalsammanhanget:
Nja, inte exakt. Eller, jo, det stämmer att Hallelujakören handlar om Jesus, den är trots allt från Messias, ett körverk som enbart handlar om Jesus, men just Hallelujakören är ganska långt soundtracket till hans andra besök på jorden.

Det här

Det är Domedagen och denna gång har JK beslutat att regera över oss från ett svart monstermoln medan vi kollapsar runt omkring i varierad grad av påklädnad. Det finns nämligen en ganska explicit tidslinje i Messias. Varje sats berättar något om Jesus liv, från början till slutet till... ...efter slutet. Texten ur Hallelujakören är tagen ur Uppenbarelseboken, allmänt erkänd som bibelboken när skiten flippar ur. Vi jublar och skriksjunger medan Jorden går under runt omkring oss. Följande bok heter förihelvete till och med "Efteråt".

När Jesus uppenbarligen blir huggen i nacken med Berlins TV-torn.

Det sägs att när han hade skrivit färdigt Halleluja så hittades Händel gråtande med noterna i famnen. När hans assistent frågade vad som var fel svarade Händel att "Jag tror att jag såg Guds ansikte i musiken", vilket i och för sig skulle skrämma skiten ur mig också.

Men Händel hade å andra sidan alltid varit något av en dramaqueen.

Brudkören av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
På samma sätt som Hallelujakören har blivit närmast klichéartad inom vår världsbild så känner du igen Brudkören av Wagner, utom om du aldrig varit på ett bröllop, eller aldrig sett ett i TV, eller levat under en sten i Nagu hela ditt liv. Den har spelats på allt från kyrkoorgel till fullstor kazoo-orkester när bruden går ner längs med mittgången och när du hör den vet du att bruden äntligen är på kommande. Enkelt eller hur.

Orginalsammanhanget:
Inte alls enkelt. Sången är tagen från Wagners opera Lohengrin där "Brudkören" de facto sjungs av hjältinnan Elsas kammartjänarinnor, efter att hon just gift sig med sin nya man, svanriddaren Lohengrin. Ha, vilket tassigt missförstånd. Det har ju folk haft fel om i åratal... Och ajo, efter att sången är slut så passar Lohengrin på att mörda skiten ur fem bröllopsgäster före han dumpar Elsa.

Men såg fabulous ut medan han gjorde det...

Om det inte redan klarnat på grund av allt mördande så bör det noteras att Lohengrin inte är en särskilt glad opera. Äktenskapet pågår som sagt i totalt två sånger, varefter Lohengrin lämnar Elsa, och, det här ju trots allt opera, Elsa dör av sorg. Så orgelmusiken du hör före bröllopet handlar mindre om "yay, nu skall vi gifta oss" och mer om "ALLA SKALL DÖ!" Man kunde helt enkelt lika bra använda soundtracket från Jaws.

På vissa håll räknas det inte riktigt som ett bröllop innan någon drar svärd

O Fortuna av Carl Orff
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Söker du efter skrämmande dramatisk musik för att förstärka känslan i din vampyrfilm? Försöker du desperat att få någon slow motion-repris i din dokusåpa att verka intressantare än vad den är? Har du en film på en gullig kattunge och vill skoja till det med ett löjligt überdramatiskt soundtrack med trumpeter och skrikigt nonsenslatin? Då är O Fortuna ur Carmina Burana det du letar efter. Du har hört det i allt från filmer till TV-serier till reklamer (se ovan) och varje gång när något måste poängteras hur satans ansiktssmältande dramatiskt allt är.Den har även använts i så mycket politisk propaganda att till och med jänkarna själva börjar se det ironiska. Om "jag är väldigt, väldigt allvarlig" var en sång skulle den heta O Fortuna...

Orginalsammanhanget:
Medan musiken skrevs på 1900-talet så är all text ur Carmina Burana tagen från över 200 medeltida dikter om a) obesvarad kärlek, b) hur löjlig kyrkan är, c) like, the government, man och d) grogg. Om det där låter som poesi någon emogymnasist skitit ur sig, så är det precis just det.

Den sista raden är, bokstavligen, "gråt alla med mig!".

Den hyperdramatiska O Fortuna är nämligen bara ett stenhårt stycke som råkade hängas på en knasig dikt skriven av någon medeltidsstudent. Texten handlar om otur i spel och att spela bort sin skjorta, lite som om man skulle arrangera Achy-Breaky Heart för orkester och operakör. Och alltsamman är skrivet av en tysk som ville fira "människoviljans triumf genom sexuell och holistisk balans." Tips från coachen: Tysk sexuell och holistisk balans på 1930-talet var inget du ville drabbas av.



Valkyriornas ritt av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Det här är kanske det mest kända exemplet på dramatisk musik, någonsin. Den har använts i den berömda helikopterscenen i Apocalypse Now, Looney Tunes, Simpsons och otaliga andra filmer och serier där folk är på väg att dra ut i strid. Till och med de helt okunniga om nordisk mytologi vet ungefär hur en valkyria ser ut pga detta musikstycke.

De här brudarna

Så när detta stycke spelas i Wagners opera Die Walküre, så utgår man ifrån att man ser ett gäng stenhårda krigardamer som sparkar röv på scenen.

Orginalsammanhanget:
Eller, typ, ingenting. Och inte ingenting som i "damerna har inte kastat sina spjut ännu", utan snarare ingenting som i "lamporna är släckta, ridån har inte gått upp ännu och bokstavligen ingenting händer".

Jepp, sången spelas som en ouvertyr, dvs före operans tredje akt börjar. En av de coolaste och stenhårdaste fightsångerna någonsin spelas medan publiken snällt sitter och tittar på en ridå. När denna går upp och man äntligen ser några valkyrior så spelas resten av stycket i bakgrunden medan åtta av dessa kommer in på scenen och hälsar på varandra före dagens arbete. Inget fightande, inget härjande, bara en hop damer som står på ett berg och pratar skit runt något slags fornnordisk motsvarighet till kontorskaffekokaren. Det är som börja ett avsnitt av Friends med att byta ut klappklappklappklapp-sången mot en serie explosioner.

Eller att fokusera en hel James Bond-film på personalskyddsavdelningen

The Future is Medieval

När man tänker på medeltiden så är chansen stor att den bild man ser framför sig är av riddare i glänsande rustningar som galopperar fram genom ett hav av pest, inskränkthet och smuts. Och konstig skulle annat vara, med tanke på att allt från historiefilmer, Monty Python och gymnasiehistorian ganska långt bekräftar just exakt detta. Du kanske till exempel har hört talas om att...

All vetenskaplig utveckling hade stannat
Myten:
Det finns en orsak att tusenårsperioden mellan 500-1500 kallas the Dark Ages. Varje förståsigpåare som  ens vågade tänka tanken att studera vid ett universitet blev genast uppeldad av katolska kyrkan som tyckte att kunskap och sådan skit var omoralisk och att Bibeln tammefan var allt man någonsin kunde tänkas behöva känna till. De trodde ju för helvete till och med att jorden var platt! 

"Nej det är klart att man inte kan segla norr om Korsholm, då blir du bara överkörd av jättelika pamin i slädar, juh!"

Verkligheten:
Förutom den faktum att knappast någon på medeltiden trodde att jorden var platt så var kyrkan verkligen inte ansvarig för att ta livet av vetenskapen - tvärt emot så var det de facto den som ganska ensam såg till att den överlevde.

Efter att barbarer av olika grader av skäggighet invaderat Europa och använt Rom som midsommarbrasa, så var katolska kyrkan den sista resten av romersk kultur i Västeuropa. Kyrkan satte igång med att grunda kloster runt om i Europa, för att lära folket om fördelarna med dogmatiserad kannibalism och tvångsrakning, och med munkarna följde även deras enorma bibliotek. Munkar var ganska långt de enda utbildade personerna på denna tid och ganska långt allt vi vet om den tidiga medeltiden har skrivits av dem.

"Titta själv! Munkarnas bok säger klart och tydligt att alla munkar  är hängda som åsnor, så det måste ju vara sant!"

Och allt eftersom tiden gick började kyrkan att ta allt allvarligare på det här med att bevara kunskap och började grunda universitet. Du kanske har hört om något av dem, t.ex. Bologna (1088), Sorbonne (1150), Oxford (1167), Cambridge (1209) och i stort sett varje toppskola i Europa. Vid dessa universitet så pluggade studenterna betydligt mer än de flesta idag, med genomsnittstiden för en kandidatexamen på sju år och flera år till för magisters- eller doktorsgrader. En annan grej som universiteten var bra på var att översätta grejer, och deras latinska versioner av Aristoteles och Platon var en av grunderna som gjorde renässansen möjlig.

Och samtidigt som var och varannan avkrok i Europa fick sitt eget universitet så öppnade korstågen Europas ögon för muslimernas avancerade idéer när det kom till vetenskap och teknologi. Nya uppfinningar som kompassen och astrolaben kom till västvärlden via muslimska Spanien och skulle visa sig vara ganska så användbara under upptäckartiden. Och ungefär samtidigt kom italienska handelsmän tillbaka från Nordafrika med en annan nymodighet: arabiska siffror.

"Pah, som om nu någon skulle orka lära sig en ny uppsättning tecken..."

Även läkekonsten gjorde enorma framsteg tack vare universitetssystemet. I motsatts till vad många tror så hade kyrkan egentligen inga större invändningar  mot saker som dissektion av kroppar, och de flesta medeltida universitet höll på med det i sina källare (OK, det kanske fanns någon invändning). På 1300-talet fanns det redan verksamma sjukhus och läkare hade lärt sig att använda antiseptika när de kapade av diverse kroppsdelar. Vilket säkert var en god idé med tanke på att folk var täckta av skit. Ja, på tal om det...



 Alla gick runt och luktade kakka
Myten:
Om man inte vet något annat om medeltiden så är det att alla var fullkomligt dränkta i scheisse. Medeltid bönder så ut som statister ur Monty Python and the Holy Grail, och överklassen var bara snäppet mindre äckliga. Folk då tvättade sig  med ungefär samma frekvens som vi idag går till tandläkaren: de som är riktigt nitiska kan göra det ett par gånger per år, max.

Verkligheten:
Man var oerhört intresserade av badande under större delen av medeltiden, eftersom man ganska långt fortsatte på den romerska traditionen med allmänna badhus och de flesta städer och även mindre byar Tyskland hade badstugor där arbetare kunde chilla tillsammans efter dagens slit, medan de undvek att att titta på varandras paket och högt diskuterade hur oerhört obögig denna situation var.

På samma sätt så var det vanligt att folk tvättade händerna före man åt och brukligt att erbjuda att ta ett bad med sina gäster när de blev inbjudna, något som Myndigheterna upprepade gånger försöker påpeka att inte är kosher mera i dagens samhälle. Den medeltida efterfrågan på tvål (vanligtvis tillverkad av djurfett, med diverse oljor och salter tillsatta) var samtidigt så stor att man redan på 1200-talet tillverkade det på närmast industriell skala i både Frankrike, Italien, Spanien och England.

Men varför är då sinnebilden på medeltidsfolk nissar som krälar omkring i sin egen avföring? Nå, saker förändrades väldigt plötsligt och väldigt snabbt. Och om bara en rejäl Force Majeure kunde få slut på våra förfäders episka badkultur, så fick de minsann en - i mitten på 1300-talet dök Digerdöden upp och tofflade Europa rakt i nyllet med sina otvättade fötter. Plötsligt berättade någon fiffikus för de tills nyligen ganska rentvättade massorna att badande var öppet mål in i porerna för alla de onda andar och gremlingar och akademare som förorsakade sjukdomar (man var inte så duktig på bakteriologi back in the day).

"Testerna tyder på drabbats av like delar zigernaförbannelse och arga skogsälvor."

Som ett resultat av detta hade badande i det stora hela blivit föråldrat som sysselsättning när den tidigmoderna tiden tog vid. Så det är fullt plausibelt att Karl XII gav betydligt större utslag på luktarövometern än t.ex. Karl den Store.



Riddare var hederliga, chevalereska gentlemän
Myten:
Riddare var tappra och hedervärda krigare som hjältemodigt kastade sig in för att döda drakar och rädda fagra damer i nöd.

Verkligheten:
Riddare hade ofta betydligt mindre gemensamt med det här...

...än till exempel det här:

"Wessex side!"

Det viktigaste att komma ihåg  i det här sammanhanget är att riddare var professionella krigare och när det inte fanns några krig att sysselsätta sig med så var de tvungna att hitta på något att göra med sin våldskåthet. De flesta riddare var relativt unga killar och i brist på Youtube och Call of Duty för att få ut den värsta överskottsilskan, så tenderade de att ta ut den på lokalbefolkningen i stället. Mot slutet av 1000-talet så började det bli kutym att diverse adelsmän började kina om vem som skulle få störst del av den Tysk-Romerskformade cheesecake som Karl den Store bakat, och mitt i smeten av dessa småkrig satt riddarna. Dessa "krig" var dock mindre ärkeslag à la Braveheart och betydligt mera en bunt killar med vapen som rider in i en by och tar livet av alla de ser.

Kyrkan försökte att få ett slut på detta, för att de helt enkelt var ganska otrevligt, och för att det hotade stabiliteten i hela Europa. Först försökte man att få ordning på riddarna genom att skaka valda kroppsdelar från diverse döda helgon framför nyllet på dem, men när detta, otippat nog, inte fungerade, så kallade Påven samman första korståget och exporterade iväg rövhålen till Mellanöstern så att de kunde bli någon annans problem. Väl framme i det heliga landet passade de även på med lite ridderligt småbarnsätande och att massakrera hela befolkningen i Jerusalem.

"Hej, Påven lovade att vi inte skulle hamna i helvetet! Inga refunds!"

Senare gjordes försök att få lite ordning snorungarna, till exempel genom att anta en hederskod för riddare som allmänt antogs på 1200-talet. Man använde exempel som Sir Lancelot och Edward, the Black Prince för att visa hur man skulle uppföra sig under krig och fred. Riddare uppmanades att "försvara de svaga", men konsensus om detta var dock i stort att "de svaga" i detta fall innebar adliga kvinnor och barn och verkligen inte några satans bönder. Så våld adelsmän emellan kanske avtog, men det var fortfarande ganska OK för riddare att döda och våldta bönder, för de, på samma sätt som antalet öl före lunch, räknas ju egentligen inte...



Kvinnor behandlades som boskap
Myten:
Europa under medeltiden finns tillsammans med Talibanstyrda Afghanistan med på Top 5-listan av ställen det skulle suga rejält på att ha en slida. Kvinnor var fruktansvärt förtryckta och behandlades som andra klassens medborgare vars ända uppgift var att städa, laga mat och klämma fram (manliga) arvingar enligt önskemål.

"Älskling? Hur skulle det vara att du klämmer fram pojken jag bad om? Jag frågade för redan en timme sedan..."

Verkligheten:
Fram tills för ca 200 år sedan var Europa nästan uteslutande ett jordbrukssamhälle. Och det intressanta med att ryggknäckande hårt arbete är att det gör alla ganska så jämlika. När varje familjemedlem är ute och sliter varje morgon för att hålla det högst påtagliga hotet av svält borta, så känns könsroller och sexism plötsligt inte så relevanta. Därför blev det, närmast per automatik, att män och kvinnor blev jämlika, eftersom även kvinnor var tvungna att hålla på med all bullshit deras män också tvingades stå ut med.

Och situationen var inte särskilt annorlunda i städerna. Om pappa ägde en verkstad, så var det hans döttrar som hjälpte till. Det var inte alls ovanligt att döttrar tog över familjeföretaget och drev det själv, något som rent generellt inte kom att hända långt in på modern historia. Det var också vanligtvis kvinnor som drev krogarna under medeltiden, de facto så skötte kvinnor vid ett skede om hela Englands ölindustri. Jag har inte riktigt lyckats komma fram till varför detta ändrades, men troligtvis kan det ha något att göra med män plötsligt insåg att deras fruar fått lite för mycket makt, genom att de kontrollerade tillgången på både öl och sex.

Kvinnor som inte var upptagna med att sälja pilsner eller odla säd för att överleva  kunde till exempel överleva genom att gå med i ett kloster, vilket kanske inte låter übermorjens innan man tänker på att detta gav dem tillgång till utbildning under en tid när sådant var extremt ovanligt - nunnor kunde läsa och skriva medan tidens mäktigaste män inte kunde det. Och om de höll på med det tillräckligt länge kunde de sluta som abbedissa över ett kloster, och på så sätt ha makt mycket likt en manlig adelsman.



Livet var hemskt och alla dog unga
Myten:
Livet under medeltiden har av upplysningsfilosofen Thomas Hobbes beskrivits som "ensamt, fattigt, smutsigt, djuriskt och kort." Maten sög, husen sög, arbetet sög, allt sög. Lyckligtvis var man inte tvungen att stå ut med allt det eviga slitet speciellt länge, eftersom du oberoende endast levde till typ 35, max. Om man idag på film ser en medeltidsfigur äldre än 60, är han även en trollkarl.

"En trollkarl dör precis när han planerar. Eller när jätteörnarna blir försenade..."

Verkligheten:
Angående det här med kort livslängd så, ja, det stämmer att den förväntade medellivslängden låg på 35 år, men som tidigare påpekats, så tenderar vi att missa den i sammanhanget ganska viktiga detaljen "medel". Spädbarnsdödligheten var brutal, eftersom vaccination mot barnsjukdomar fortfarande var århundraden borta och läkekonsten i stort fortfarande befann sig på "Be tre Fader vår och sätt fem blodiglar på pungen så skall det ordna sig". Vilket snedvrider statistiken rätt ordentligt, men faktum är att om en man ca år 1500 lyckade överleva tills man var 21 så var förväntningen att han skulle leva ca 50 år till.

Även bilden av medeltidsbonden som en halvslav som arbetar nonstop för adelsmän totalt oförmögna på att give a single fuck visar sig vara skev, då genomsnittsbonden oftast arbetade ca åtta timmar varje dag, med långa pauser för att äta och ta napar. Och visste du förresten att de dessutom hade betydligt mera semester än du? Söndag var automatiskt ledig och när man tar med saker som långa helger kring jul, påsk och midsommar plus att varje helgon har sin egen dag (och att katolska kyrkan har omkring tre helgon för varje pedofilskandal), så kommer man fram till att medeltidsbönderna var på semester bortemot en tredjedel av året.

Och slutligen så kan det även vara på sin plats att påpeka att bönderna inte var sååå oerhört fattiga heller. Under senmedeltiden var genomsnittslönen för en engelsk arbetare motsvarande ca 1000 dollar per år, vilket är betydligt bättre än många länders genomsnittslön idag. Och även om denna slags livsstil kanske inte direkt inspirerar till blingbling-rap, så möjliggjorde det en varierad diet, lite lyx då och då och rejält med öl för att täcka allt festande som närmast var obligatoriskt under alla dessa helger.