Apocalypse Please

Det börjar snart vara omöjligt att sätta på teven eller att gå på en film utan att konstant höra om någon sjukdom eller cataclysm somär på väg att förstöra jorden. Filmen 2012, som, om jag förstått saker rätt, handlar om att alla apokalypser händer på en gång, kom ut för något år sedan, svininfluensa var nyligen allt som talades om och nu har tydligen några stackare i Tyskland dött efter att ha ätit gurka...

Vår fascination för världsförintelser glömer dock bort att det vi är rädda för ingalunda är nyheter. Utrotningstillfällen har kommit och gått genom historien och, hast du mihr gesehen, vi är fortfarande här. Och dessutom skulle vi knappast vara det utan i alla fall den här:


K/T-gränsen
Alla känner till historien: Under miljontals år yrade dinosaurier runt på jorden och använde de däggdjur de råkade hitta som håriga mellanmål, De var stora, hungriga och hade fruktansvärda vapen.

Vad däggdjuren gällde var vår räddning att vi förökade oss som galningar och var för små för att vara lätta att döda. Vi smög antagligen omkring i ett stadie av konstant panik och det var ganska lätt att se vem av oss och dinosaurierna som vunnit genlotteriet.

Så plötsligt, en solig dag för sisådär 65 miljoner år sedan, föll en stor sten ner från himlen som om ett kosmiskt biljardspel gått fel och denna bit fallande rymdmateria antas ha bildat den över 180 km breda Chicxulubkratern på Yucatanhalvön.

För att riktigt förstå skalan på kollisionen, notera då att enligt nyare forskningsteorier bildades kratern i fråga av endast ett av flera fragment av en större asteroid som behandlade vår planet på samma sätt som en tegelsten behandlar en Chihuahua. Notera också att kratern som sagt är 180 fucking km i diameter. Den första explosionen (-erna) kastade upp tillräckligt med aska i atmosfären för att helt blockera bort allt solljus, vilket dödade allt växtbaserat liv. Utan växterna gick näringskedjan av vilket dödade dinosaurierna, medan däggdjuren policy om att vara små och irriterade betalade dividender, och från dem härstammar vi alla. Jag, du och Sean Connory.

"Sug på den T-Rex!"

K/T-stenen var omkring 10 km i diameter, men om det känns stort kom då ihåg att jorden är över 10.000 km (vilket fortfarande är ganska litet med astronomiska mått mätt). K/T-stenen var inte ens den största sten som någonsin träffat var planet, för några miljarder år sedan sket en sådan kollision ut hela månen.

Var dock inte orolig. De goda nyheterna är att vi ny har flera team av nördar som frivilligt väljer bort sina sociala liv för att stirra mot natthimlen och hålla reda på allt kosmiskt skräp i vårt solsystem större än en km tvärs igenom. De dåliga nyheterna är att objekt mindre än en km fortfarande kan ställa till med en massa fanskap, speciellt om du heter Ann Hodges.

Clovis-kometen

Så kunde något liknande K/T hända människan? Det har redan hänt. I Michigan...

Man kallar den Cloviskometen och om du vill ha ens en tillstymmelse om hur det kunde sett ut titta på detta foto.

"Ähum. Kabooom!"

Vid första anblick kan de se ut som en kärnprovsprängning, bävrar med rabies eller någon fruktansvärd kombination av dem, men detta är efterverkan av Tunguska-händelsen som jämnade större delen av Sibirien med marken 1908. Explosionen, som de flesta vetenskapsmän skyller på en liten komet på väg mot jorden fällde 80 miljoner träd med en kraft av 1000 Hiroshimabomber.7

Skrämmande. eller hur? Nu höj Tunguska till en potens av "voi helvete" och du kan börja gissa hur destruktiv Cloviskometen var. "Hur destruktiv?" frågar du. Nå experter säger att den skulle motsvara 1,5 miljarder Hiroshimabomber (eller 20 biljoner ton TNT). Cloviskometen exploderade över de stora sjöarna för ca. 13.000 år sedan och tände samtidigt eld på större delen av nordamerika, förorsakade global nedkylning och dödade alla häftiga djur som mammutar och 4,5 meter höga grizzleybjörnar.

Och eftersom mänsklighetens största uppfinning det årtusendet var att trä kött på pinnar före man lägger det i elden var vi inte direkt i position att göra något åt en biosfär som förvandlas till aska, tårar och skit runt omkring. Så vi bet ihop tänderna och knasade oss tillbaka till toppen.

Böldpesten (-erna)

En bakterie, Yersina Pestis, har bankat människan till en darrande hög med slafs med så många gånger att man skäms. Det första kända utbrottet, Justinisanska pesten, slog till mot Bysantiska riket år 541. Och under sin höjdpunkt dödade den 5000 människor per dag enbart i Konstantinopel. Se det så här: Om du är på kaffe med en kompis är sannolikheten stor att en av er är antingen a) smittad eller b) död. Så om din polare verkar frisk är det nog en god idé att uppdatera ditt testamente.

Och efter att ha dödat 50-60% av Europas befolkning, vilade sig Justinianska pesten några århundraden, ombrandade sig som Digerdöden och dödade över en tredjedel av Europa 1348-1350. Den kunde dock inte hållas på mattan utan blossade upp igen och igen, på 1500- och 1600-talen. Och för att riktigt förstöra din dag kan jag informera fortfarande yrar omkring. Det är bara att flytta till Indien. Eller västra USA.

Spanska sjukan

Orsaken att du hört talas om Digerdöden, men kanske inte om Spanska sjukan är att Digerdöden fått ett mer skrämmande namn. Men tänk inte annat, Spanska sjukan fick Digerdöden att se ut som en mes.

Spanska sjukan dök upp första gången 1918. Det var en form av H1N1-influensavirus mer känt som svininfluensa, Spanska sjukans misslyckade lillebror. 1918-utbrottet infekterade en tredjedel av jordens befolkning (över 500 miljoner smittade) och dödade en tredjedel av Europas befolkning, vilket var lika många som med böldpesten.

Likheterna slutar dock där. För trots att båda sjukdomar dödade ungefär lika många personer tog det Digerdöden 200 år att genomföra det. Spanska sjukan klarade det på två.

Och kom ihåg att när Digerdöden var på turné var det under en tid då de flesta människors syn på hygien var att använda fönster som toaletter, medan Spanska sjukan kom upp mot en betydligt tuffare opposition som förstod sig på karantän, bakterieteori och antibiotika. Detta betyder att om Spanska sjukan dykt upp under medeltiden finns det en klart plausibel chans att den kunde ha tagit kål på hela mänskligheten.

Influensaepidemin fick dock en hel del hjälp av första världskriget. Ljudet av artilleri har nämligen alltid fungerat som en snapsklocka för pandemier. Tusentals undernärda soldater som trängs i fullpackade skyttegravar var ideala omständigheter för en sjukdom att spridas. Dessutom var varken Ententen eller Centralmakterna särskilt intresserade av att rapportera om sjukdomen i rädsla av att verka veka. Hela mänskligheten kunde lika bra ha slickat  en wc-stol på en busstation.

Toba-katastrofen

För ungefär 75.000 år sedan hände något märkligt. Genetisk mångfald kraschade, befolkningen flaskhalsades och plötsligt försvann det flesta arter av Homo vaddetnukanvara helt. Den förekommande förklaringen, kallad Toba-katastrofteorin, betsår av att en supervulkan i närheten av Tobasjön på Sumatra. Tobautbrottet skapade en explosion  motsvarande omkring 2000 megaton (mer än 150.000 Hiroshimabomber). Det är sådant som Michael Bay skulle kunna komma på att filma, om man först låst in honom i en skrubb i ett år och sedan gav honom ett ämbare amfetamin och en budget motsvarande Australiens BNP.

Askmolnet drog samma vits som K/T, skymde solen och kastade in jorden i en vulkanvinter. Den globala medeltemperaturen sjönk med upp till 10 grader, vilket är massor med tanke på hur uppskrämda klimatologer blir av ens 1-2 grader Och föra du föreslår att atombomba Yellowstone för att fixa global uppvärmning, låt oss då fundera på de effekter utbrottet hade på människoarten.

Tobautbrottet är orsaken att Homo erectus inte kommer på dina släktträffar, det efterföljande virrvarret ledde till att varje medlem i arten Homo, utom Neandertalare och modern människa, dog ut. Homo sapiens klarade sig dock inte heller direkt oskadda. Explosionen kan ha reducerat hela den mänskliga befolkningen till ca. 10.000 personer.

Tie. Tusen. Personer. Man kan jämföra detta med Olympiastadion i Hesa som tar 40.000. Efter Tobakatastrofen kunde hela mänskligheten, alla överlevande människor, fortfarande ha suttit under tak. En del genetikforskare anser att det till och med var så få som fem tusen, en siffra motsvarande kapaciteten av 12 jumbojetar. 

Tobakatastrofen var det närmaste vi någonsin kommit till att bli utrotade och vi hade inte ens vant oss av med att kakka på öppen plats. Det skulle ha varit ett ovärdigt slut. Men hur kunde människorna ta sig upp från att fått så mycket supervulkaniskt stryk. På samma sätt vi tagit oss igenom alla andra apokalypser: Gammalt, hederligt sex.

Räddat mänskligheten sedan 73.000 f.Kr.

What's the Spell? Go to Hell!

Om det finns något som får rockmusiker att skriva musik, mer än något annat tema, så är det knark (och massor av det). Strax efter det så är det sex, turnéliv, andra sorters knark och hur Californien är, liksom, så typ totalt fejk liksom. Men före man kommer till listans slut kommer man till gammal god hämnd och purt fanskap, som till exempel på de här lysande (och i vissa fall inte så lysande) skivorna.


Having Fun with Elvis on Stage - Elvis Presley
Elvis var kanske den störste rockstjärnan live, någonsin, så bra de facto att folk fortfarande betalar fina pengar för att se Elvisimitatörer live. Han var till och med så stor att man nästa år kommer att arrangera en turné där gamla filminspelningar av the King skall projiceras på en scen med riktiga musiker bakom så att det skall verka som att det är en riktig konsert.

Om han var så lysande att vi väljer att se honom som hologram, över 30 år efter att han dött, bara för att få en liten vink om hur det kunde ha varit back in the day så är det väll självklart att en liveskiva med Elvis måste vara helt jävla strålande, eller hur? Svarade du "ja" på frågan? Skulle jag ens ta upp det om svaret var "ja", pucko? Låtsas nu ens vara vaken för helvete...

1974 var Elvis på toppen av sitt mest aktiva turnéande, och samtidigt på toppen av sitt medicinmissbruk som slutligen ledde till hans död. Det var under denna tid som kungens manager, Colonel Tom Parker, sökte efter något att sälja till pöbeln under de slutsålda konserterna förrutom den vanliga krääsän (fejkpolisonger och paljetthalare i XXXXXXL, ni vet, den vanliga skiten), men nöjde sig med att klämma ihop en liveskiva.

Problemet med denna plan var att Presleys skivbolag, RCA records, ägde rättigheterna till alla sånger i hans katalog och att ge ut dem skulle kosta röven i royalties.

Detta är Colonel Tom Parker. Han gillar inte folk som yrar eller gökar sig.

Lyckligtvis för överstens röv var Elvis en turnémaskin och det fanns gott och väl med inspelat material för att fylla en skiva, utan att behöva betala någon upphovsrätt. Olyckligtvis för alla andras rövar innebar detta att ge ut och distribuera en skiva utan någon egentlig musik på... Under 37 plågsamma minuter tvingas lyssnaren genomleva mellanpladdret hos en medelålders, drogyrande rockare: stammande historier, vitsar utan poäng och allmänt gnolande utan en endaste not av någon riktig Elvissång inom synhåll.  Den utnämndes till den sämsta rockskivan någonsin, av en bok enbart tillägnad på ämnet, utan att innehålla (och förlåt om det låter som att jag jamsar om saken) någon musik alls, Till och med Elvis själv kom ner från sitt pillermoln tillräckligt länge för att skämmas över själva existensen av detta vinylmissbruk.

Den låg även som högst nr. 9 på countrymusiklistan. Och om inte Toby Keiths karriär är bevis nog för att countryfans köper vad fan som helst är förra meningen det.



Wish You Were Here - Pink Floyd
Några år efter átt grundande medlemmen Syd Barrett fullkomligt tappat tråden och lämnat gruppen, tog sig Pink Floyd in i det allmänna medvetandet med en liten LP kallad The Dark Side of the Moon. Och eftersom skivbolag brukar se artister som musikaliska karkkiautomater gjorde EMI det skivbolag är bäst på, försökte pressa bandet att följa upp denna monumentala bedrift genom att ge ut en exakt likadan skiva. Till slut blev pressen för hård och bandet gav med sig, genom att spela in Wish You Were Here.

Även om tittelspåret och skivans episka mittpunkt, den två delar och totalt 27 minuter långa i Shine on you Crazy Diamond, var hyllningar till Barretts liv och fall, var resten av skivan en vitglödgad skitharpun avfyrad rakt i hjärtat på gririga skivbolagsdirektörer. i ett försök att poängtera detta ordentligt spelade bandet in en musikvideo till Welcome to the Mashine, som visar upp en förhållande mellan artist och studio, användande finess och känsla vanligtvis associerad med folkmord.

Sedan finns det en hemlighetsfull strof i Have a Cigar, en ironisk sång sedd genom en bolagsmoguls ögon, där skivnissen frågar "By the way, which one's Pink?" Enligt bandet var detta en fråga som faktiskt blev frågade då och då av dem, eftersom en del sugardaddymanagers inte förstod att "Floyd, Pink" inte var en person.

Alting avslutas med skivomslaget, där två affärsmän skakar hand. En av dem är lugn och samlad, nöjd över att deras deal verkar vara till hans fördel. Den andra tittar neråt, allvarlig och nästan underdånig. Dessutom så brinner hans kläder. Subtilt!



Led Zeppelin IV - Led Zeppelin
Led Zeppelin omdefinierade vad rock och blues kunde vara, mestadelt genom att spela det högre än alla andra och trots en snabbt växande fanbas, var kritiker inte direkt överentusiastiska till Zeppelins första skiva, ett faktum som använts av alla usla band sedan 1970 för att förklara varför deras 1,5 stjärnorsrecension inte betyder något. Men istället för att marra över elaka kritiker, svarade bandet genom att släppa sin andra skiva under ett år senare. Och ytterligare ett året efter det. Och, hast du mihr gesehen, avskydde kritikerna dessa två också.

För upptagna med att rocka ansiktet av dig för att bry sig

När Zep var redo att släppa sitt fjärde album var de alltså världens största rockgrupp och samtidigt den mest avskydda av kritikerkåren. Och eftersom det helt klart inte var fel på deras musiksmak var kritikerna överens om att den enda orsaken att de sålde så många skivor var att orden "Led" och "Zeppelin" fanns tryckta på omslaget.

För att ta sig an detta problem valde bandet att släppa en skiva utan några som helst ord på utsidan, för att på detta sätt kunna ge ut skivan "anonymt". Så i stället för den mer konventionella metoden att faktiskt skriva bandets namn på omslaget, täcktes det av fyra mystiska symboler, för att visa att musiken kunde tala för sig själv. Sedan tog de de felaktiga slutsatserna i detta påstående och begravde dem i ett berg av pengar, sprit och groupiefjosa.

Slutresultatet: En skiva utan någon indikation på varifrån den kom, som trots detta sålde 37 miljoner ex och slutligen övertygade kritikerna att deras teori om att "Led Zeppelin suger ärkeskräppa" möjligtvis inte var 100% korrekt.



Best of the Beatles
Titeln borde vara förklaring nog, eller hur? The Beatles var några killar från Liverpool som hade några hittar på 60-talet och ordet "Best"  i denna kontext kan bara betyde en sak... ...eller hur?

Ja, det finns en orsak varför jag lämnade bort artisten för den här skivan. För jag gillar spänning! "Best" hänvisar nämligen INTE till alla Beatlessånger som inte är Wild Honey Pie, utan till Pete Best, trummisen som sparkades ur bandet till förmån för den mycket snyggare Ringo Starr.

Av någon orsak var Pete lite småbitter över att kastas överbord från det största rockbandet någonsin, så han kom på det som måste vara den mest utstuderade hämndplanen i hela rockhistorien. Så i brist på att ligga med någon av sina gamla bandkamraters fruar eller att åka på turné som "Pete Best and the New Beatalls", beslöt han att att förvirra skiten av alla skivköpare skulle vara ett jävligt roligt alternativ. Så han spelade in en skiva som hette Best of the Beatles. Och han hade rätt, det var ganska roligt...

Åtminstone för alla som inte kastade bort en massa pengar på den. Det råkade sig dock att den släpptes ut åt en oförberedd värld vid jultiden 1965, dvs smack in the middle av Beatlemania, så det var inte bara en eller två julshoppare som trodde att de hittat den bästa julklappen någonsin. Men när klappen öppnades och det som spelades inte var Love Me Do träffade kakkan fläkten. Och den spreds så mycket att skivan togs upp för granskning av New York State Bureau of Consumer Fraud. Men det var inte mycket de kunde göra. Skivan var nämligen exakt det den påstod: en skiva av Pete Best (formerly) of the Beatles.

Up Around the Bend

Veckans-coverlåt-eller-hur-man-visar-fingret-åt-upphovsmän-på-ett-snällt-sätt.

Up Around the Bend - Hanoi Rocks (fritt efter Creedence Clearwater Revival)

The Madness of King Scar

Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Det skall påpekas att det knappast alltid var jätteroligt att leva under följande nissar, men det är fortfarande ganska roligt att läsa om dem från ett säkert avstånd i tid och rum.

Anna I av Ryssland: En mordisk Bam Margera
Anna I av Ryssland (1693-1740) var antingen den elakaste bitchen i världshistorien eller dess största skämtare. Eller båda.

Denna historia berättar ganska långt allt som du behöver veta om vad som hände om en kvinna har fullkomlig makt och är fullkomligt vansinnig. Till exempel fick hon en gång höra om en adelsman som begått förbudet att gifta sig med en katolik. Vilket hon självfallet reagerade på genom att tvinga honom att skilja sig, gifta om honom med någon random gammal kärring hon hittade på gatan, klä ut dem till clowner efter bröllopsceremonin, paradera dem längs med St. Petersburgs gator med en bunt boskap, klä av dem nakna och tvinga dem att sova i ett palats av is. Och detta var alltså i Ryssland, mitt i vintern, där att pissa utomhus betyder att du omedelbart har en isglass indrämd i urinröret.

Hennes regering terroriserade folket, både i den vanliga bemärkelsen (hon startade det där med "hemlig polis" som ryssarna sedermera blivit så duktiga på) och i den förödmjukande. Om någon ens milt störde henne kom han att råka ut för ett grymt skämt och/eller en ruskig död (som hon antagligen tyckte var en del av skämtet). Maten överkokt? Till galgen! Tala illa om henne? Tungan fastspikad i en dörrkarm! Politiska motståndare och allmänt yrande lades alla till hennes oändliga lista på måltavlor.

"Tell that bitch to be cool! Say 'bitch be cool'!"

Mustafa I av Turkiet: Vägrade fullständigt att lämna sitt rum
Att inneha en maktposition i det Ottomanska Imperiet under högmedeltiden var ganska likt att leka kukkulan kuningas: Alla ville ha dig av tronen så att de i sin tur kunde bli måltavla för lönnmord och intriger. Så när Ahmed I, Mustafas äldre bror, tog makten hade det utvecklats en tradition att nacka de delar av sin familj som kunde tänkas vilja ha en del av makten. Ahmed valde dock att inte vara fullt så drastisk, utan nöjde sig med att låsa in brorsan resten av hans liv istället. Dr. Phil kallar detta "tough love".

14 år senare drog Ahmed på sig tyfusfeber och trillade av pinnen och folket, som saknade någon brutal nisse att hunsa runt dem, kom fram till att Mustafa skulle vara en lysande sultan. Vad kunde nu en smula inburad-större-delen-av-sitt-liv ge för men?

"Jag skulle bara kunna döda dem alla..."

Mustafa (1591-1639) regerade tre månader och lyckades under denna tid utnämna en bonde som erbjöd honom dricka till storvizir. Och ganska så genast efter detta blev han avsatt, innan han hann göra något allvarligt med imperiet. Vips, tillbaks in i buren med honom.

Men hans politiska karriär var inte över med detta, eftersom hans ersättare var om möjligt ännu galnare. Nämligen Osman II, 13 år gammal vid detta skede, som hade pilbågsskytte på levande fångar som hobby. Denne förpubertale sultan försökte smita från landet med statskassan och dömdes till döden, men under avrättningen kämda han emot så mycket att sex män dog, men slutligen blev han övermannade genom en kombination av strypning och klämmande av testiklarna.

Och så blev det dags för vår favoriteremit att sätta sig på tronen igen. Utom att nu visste han vilket uselt jobb det var att vara sultan och vägrade kategoriskt att lämna sitt rum. Det tog en grupp män med ett rep flera timmar att släpa ut honom.Vilket ledde till Mustafas första befallning under sin andra regeringstid: Att alla som varit med om att vräka honom från fängelset skulle avrättas. Meddelandet var klart och tydligt och Mustafa läts tassa tillbaka till sin bur. I hänseende borde man kanske ha låst den två gånger.



Fredrik Wilhelm I av Preussen: Var riktigt kåt på långa killar
Fredrik Wilhelm I av Preussen (1688-1740) hade en rejäl fetisch för det militära och hjälpte till att bygga upp den preussiska armén till en av de starkaste i Europa. Och den längsta.

För av någon orsak ville Fredde (själv omkring 1,60 i strumplästen) ha en armé med rejäl höjd. Han tyckte om att visa upp sin militära makt genom att låta sina längsta soldater marschera omkring (förutsatt att de inte måste marschera genom en genomsnittlig dörr) och låta dem gjuta skräck i de av kort eller medellängd. Och man måste erkänna att en armé av 2-metersbjässar skulle vara en panikframkallande, om än väldigt, väldigt självklar måltavla.

Är det bara jag som får en känsla av att han... ...kompenserade för något?

Först nöjde han sig med att rekrytera långa pojkar från sitt eget land, men ansåg att rekrytunderlaget var för dåligt (och kom då ihåg att vi nu talar om varje lång man i större delen av Tyskland) och började rekrytera jättar i större delen av Europa (en berömd soldat var Daniel Cajanus från Uleåborg, med imponerande 2,39 över havsytan). Och när jag säger "rekrytera" menar jag oftast "kidnappa random långa killar mitt i natten och kanske och kanske bränna ner hembyn om man känner förd det".

Och trots att detta var ett ganska allvarligt brott enligt de flesta måttstockar, så kom han undan med det och kunde fortsätta att bygga på sin militära motsvarighet till Harlem Globetrotters. Så när han hade Europas alla långa män i sin armé samlade han ihop dem i en enhet, 6. Grenadjärregementet, mer känd som Jättarna från Potsdam. Detta var ett elitförband och var så speciella att de aldrig någonsin deltog i någon strid, eftersom de var "för värdefulla" för att Fredde skulle kunna riskera dem i öppen strid. Så de tränade sluten ordning i all evighet och marscherade fram och tillbaka framför kungen. Till och med när han var så dålig att han inte kunde stiga upp tvingade kungen regementet, alla 3500 man, att marschera genom hans jävla sovrum.




Saparmurat Niyazov: Älskade meloner
(Notera eftersom jag inte kan stava "Saparmurat 'Turkmenbashi' Niyazov of Turkmenistan (1940-2006)" utan att copypasta, kommer jag hädanefter att kalla honom för Fedi.)

"Mmmm... meloner..."

Och ifall nu någon missade det, så kika på födelse- och dödsår på denna kille, inte direkt anno dazumal. Så om du trodde att galna mulkkun regerade enbart back then, så är detta ganska-nära-levande bevis på hur sjuk världen fortfarande är idag.

Fedi växte upp föräldralös, gick med i det nationella kommunistpartiet, arbetade sig uppför skalan och blev president i Turkmenistan när landet blev självständigt. Några år senare krönte han sig till livstidspresident och tog kontroll över var endaste grej i Turkmenistan. Bland annat skrev han en bok, Ruhnama, och att kunna denna utantill, samt att kunna recitera valda delar när som helst var krav för att få inneha statliga ämbeten, kunna ta universitetsexamen eller ens för att få ta körkort. Hur herr Fedi lyckades skriva en hel bok är även en helt annan fråga, eftersom han var i stort sett illitterat...

Detta hindrade dock inte huvudroller i Pixarfilmer

Som ni säkert förstått byggde han upp en massiv personkult runt sig själv, bland annat reste han hundratals statyer (några helt i guld), gjorde sin födelsedag och installationsdag till högtider och satte upp radio- och TV-program vars enda uppgift var att ära honom dagligen. Vilket, skall erkännas, är ganska standard eccentrisk-diktator-stuff.

Men vart efter hans regering fortskred beslöt sig Fedi för att gå ett steg längre än någon annan människa. Hans arv skulle bli ett palats av is, ett STORT jävla palats av is (det skulle ha plats för över 1000 personer). Och det skulle byggas mitt i öknen. Att få 1000 personer att ta sig ut i en öken är önsketänkande, men hindra ett ispalats från att smälta skulle kräva fucking magi.

Och en dag kom hans egomani till sin fullkomlighet, när han helt kallt beslöt sig för att döpa tiden efter sig själv: Han ändrade på kalendern så att veckodagarna och månaderna fick namn efter teman som honom själv eller sin mamma. Januari som döptes efter den där jävla boken och, nämnde jag det, fick även en helt egen staty även den. Den kan dessutom snurra så att den alltid står mot solen och varje dag kl. 08.00 öppnas den och läser upp ett valfritt stycke ur texten.

Och så finns det här med "Nationella melondagen", den enda dag i världshistorien där frukt nått superstjärnestatus. Och om hans kärlek till meloner inte är en skrattretande uppenbar eufemism, så är chansen ganska stor att han alltid varit knäpp och liksom gillat melon. Han tyckte definitivt om dem tillräckligt för att ha citerats säga: "Låt varje turkmens liv vara lika vackert som våra meloner".

"Ni vet hur man säger: En melon om dagen, jag har småtomtar i huvudet"

Ja, Fedi. Vi skall alla vara lika vackra som dina älskade meloner, ditt sjuka, sjuka satan!

Word is Bond

Cinefiler älskar att överanalysera filmer och 99 gånger av 100 kommer de enbart fram till löjligheter ("tänk om Haley Joel Osment också var ett spöke"), men andra gånger råkar de faktiskt ha rätt (ja, Harrison Ford var en replikant i Blade Runner). James Bond är till exempel inte en man utan ett kodnamn.

När den första 007-filmen kom ut 1962, när han fick sin licens att döda för första gången var Sean Connery 32.  Det där var nära på 50 år sedan och sedan dess har Bond åldrats som Château Pétrus med frostskyddsmedel. Hur är det egentligen möjligt att en 30-nåntingårig agent som fightades med kallakrigetryssar fortfarande kan ta sig an pokerspelande danskar i en post-9/11-värld av terrorism och mediebrus?

Teorin:
Det finns en teori bland en del fans som säger att det inte finns bara en James Bond, utan att "James Bond" är ett kodnamn som ges från agent till agent vartefter de pensioneras (på samma sätt som M och Q flyttas mellan olika personer). Teorin förklarar även Bonds tidlöshet, notera att Daniel Craigs Bond plötsligt blev 15 år yngre medan Judi Denchs M är fyra år äldre.

Detta förklarar också varför James Bonds personlighet ändras dramatiskt från skådis till skådis. I en film kan Timothy Dalton t.ex. elda upp en kille levande (ganska nära slutet på clipet) men om man slänger in en annan DVD får man se Roger Moore tassa runt i clownkostym.

Nobody does it better...

Och ju mera man funderar på saken, desto mera passar det. George Lazenbys Bond fick sin fru mördad i sin  sista (och visserligen enda) film, så man kan anta att hans 007 pensionerade sig av sorg. Timothy Daltons Bond smet iväg på egna vägar och sparkades ur MI6 och Pierce Brosnans karriär som Bond slutade med att hans arbetsgivare misstrodde honom och tänkte skicka honom till Falklandsöarna. Inom något år kommer en ny Bond medan den gamla sannolikt sitter med en grogg och lyfter en stadig jag-tog-livet-av-folk-för-regeringen-pension.

Till och med typen som regiserade Die Another Day tror på den här teorin. Men det var också han som tyckte att det var en god idé med en osynlig bil, så han kan dra åt helvete.

Officiell den sämsta Bondgadgeten någonsin.

Varför gör det filmen bättre?
Jag råkar faktiskt gilla lite realism då och då och detta ger Bondserien en gnutta av det. Och det är en bra sak, för den har en tendens att lite spåra ur vart årtionde eller så (bevis: hela Moonraker, Denise Richards som en kärnfysiker som inte kan uttala "kärnfysiker" och den där satans osynliga bilen).

Men det ger dock lite problem för patentet på min Bondbaserade odödlighetsdiet, bestående av att uteslutande dricka Gin och Lillet, samt att ligga med tre sekreterare per dygn.

"Var inte så sur. Det är bra för mitt blodtryck."

Contrapunctus 1

Veckans-coverlåt-eller-hur-man-visar-fingret-åt-upphovsmän-på-ett-snällt-sätt.

Contrapunctus 1 (ur Der Kunst der Fuge) - Laibach (fritt efter Johann Sebastian Bach)

The Song That Goes Like This

Nu har det igen blivit tillräckligt många inlägg, så det har blivit dags för en liten recap av de sångtitlar vi haft att bjuda på. Här finns allt, från hembrännarcountry till porrfunk till heavyjulsånger till deppska till elektroproge. Så, intresseklubben, fram med blyertspennorna,

Sign 'O' the Times - Prince

Before and After Science - Brian Eno

Bad Romance - Lady Gaga

Showdown at the Border - Nazareth

We Three Kings - Steve Ouimette

Keep the Faith - Bon Jovi

A Minor Incident - Badly Drawn Boy

You're Gonna Ruin My Bad Reputation - Ronnie McDowell

Up for Breakfast - Van Halen

Missing Words  -The Selecter

Can't Nickname the Truth - Sly Stone

World of Lies - At the Gates

Get Drunk and Be Somebody - Toby Keith

The Art of Subconcious Illusion - Avenged Sevenfold

The Roots of Coincidence - Pat Metheny Group

Samt, naturligtvis även namnet på detta inlägg:

The Song That Goes Like This - Spamalot

The Roots of Coincidence

Det som sägs om tidsresor är sant. Man reser tillbaka i tiden och ändrar på en endaste liten grej och plötsligt är historien full av nazister och dinosaurier. Om man börjar titta tillbaka genom historien så hittar man gång på gång exempel på att de stora brytningspunkter som bygger upp historien ofta står och faller på någon fullkomligt ovidkommande tillfällighet. Ändra på den och historiens hela förlopp ändras med den.


Smörgåsen som startade ett världskrig
Du har säkert hört att Det Stora Kriget (även känt som första världskriget) började med mordet på en österrikisk ärkehertig som hette Franz Ferdinand, vilket startade en dominoeffekt som ledde till miljoner döda. Du vet dock kanske inte att det som knuffade omkull den första brickan var en smörgås.

En gång fanns det en kille som hette Gavrilo Princip. Han var en bosnienserbisk student och gerilla som var medlem i en hemlig rörelse vid namn Crna ruka (Svarta handen). Och även om detta låter som en ondskefull organisation av satanistpräster som i hemlighet styr världen var det frågan om något inte fullt så genomhäftigt: en slavisk frihetsrörelse. Och de fullkomligt avskydde Franz Ferdinand.

Den världsomvälvande tillfälligheten
En sak skall man ha klart för sig. Gavrilo Princip ville oerhört mycket ha livet av farbror Franz, det är hur det gick till som är så rasande underligt.

Sommaren 1914 reste Franz Ferdinand, hans fru och det obligatoriska entouraget av mindre viktiga politiker och random campfollowers som alltid samlas runt en blir-snart-lönnmördad-fjant, runt på gatorna i Sarajevo i en dumdristigt öppen bil. Svarta handen hade gjort upp en fiffig och intrikat komplott som i stort sett gick ut på "vi tar livet av dumjäveln på något sätt", men som det ofta går vid lönnmordsförsök, gick en hel del åt helvete.

När Franzs bilkonvoj passerade de sammansvurna kastade en av dem, Nedeljko Cabrinovic, en handgranat mot hans bil, men detta var en handgranat från 1914 (dvs den var skit) med en brinntid på över 10 sekunder så när den slutligen briserade hade FF hunnit ut ur farozonen. Stackarna i bilen bakom råkade dock vara rakt på den och sprängdes i småbitar medan lönnmördarna smet i kaoset som följde.

Cabrinovic tog ett cyanidpiller, vars bäst-före-datum gått ut och inte tog livet av honom, hoppade i den meterdjupa floden för att "dränka" sig. Franz med följe verkade vara i säkerhet. Men han var fanimig inte färdig med att utsätta sig för livsfara ännu. Mot inrådan från i stort sett alla hade han beslutit att åka till sjukhuset för att hälsa på dem som sprängts upp i stället för honom. Problemet var att hans förare inte hade en jävla aning var det låg och slutade upp med att irra omkring i Sarajevos centrum, tills de helt av en slump passerade en delikatessbutik där Gavrilo Princip, jepp du gissade det, tog sig en fan-det-sket-sig-smörgås.

Efter att obligatorisk ha stått och stirrat en stund på grund av sin osannolika tur drog Princip sin pistol och ändrade historiens lopp.

Och detta ledde till vad?
Först bröt första världskriget ut. Efter kriget föll världsekonomin i bitar. Som var en av orsakerna att tyskarna valde Hitler till ledare. Och han startade andra världskriget. Som slutade med ett par atombomber. Vilket ledde till kalla kriget. Vilket innehöll Vietnamkriget. Som gav oss hippier.

Gavrilo Princips fel

Så där ser man. Nästan allt fanskap på 1900-talet skulle kanske ha undvikits om inte Gavrilo Princip skulle blivit småsugen på något att käka.



Cigarrlådan som vann det amerikanska inbördeskriget
Vad skulle du göra om du skulle hitta en pafflåda liggande någonstans mitt ute i käpphelvete, som, till exempel, en gammal cigarrkartong eller något sådant. Skulle du ignorera den? Sparka den mot en förbipasserande ekorre i brist på annat att göra? Anta att den innehöll något äckligt, som en mänsklig mjälte stulen av ryska maffian, och lämna den ifred?

Under amerikanska inbördeskriget råkade unionskorpralen Barton W. Mitchell just på en sådan till synes värdelös låda, men gjorde inget av föregående utan öppnade den. Och såg kanske med detta till att USA är ett land idag och inte två.

Den världsomvälvande tillfälligheten
Sent under 1862 var sydstatsarmén på gång med ett ganska framgångsrikt anfall på Maryland. Federalisternas överbefälhavare, Robert E. Lee gjorde då upp ett dokument kallat Special Order 191, som mycket detaljerat beskrev rörelsemönstret för varje brigad i the Army of Northern Viriginia under de närmaste månaderna. Han gav kopior av denna order endast till sina mest pålitliga generaler, som Thomas "Stonewall" Jackson

Han kunde ha gjort mos av dig med sina ögonfransar

Jackson var dock allt för lat för att skriva ut individuella order till varje brigadchef så han gav dem i stället kopior av 191. En av dessa var Daniel Harvey Hill, som behandlade den på samma sätt som man nu gör med deklarationsdokument eller andra viktiga papper: han lämnade dem på marken, i en låda, virade runt tre cigarrer. Och glömde sedan bort dem.

Flera dagar senare hittade den tidigare nämnde unionsspanaren Mitchell pappren på en lägerplats, sannolikt tänkande, "Hej! Gratis cigarrer!" Han märkte att cigarromslaget såg viktigt ut och skickade dem till sin närmaste chef. Som i sin tur skickade dem till sin chef. Och vem vet hur många chanser pappret hade att tappas bort, ätas av hästar, bli genomblodat eller rent generellt få personen som håller i det sprängt till skit av artillerield, men slutligen nådde det fram till en adjutant som kände igen Lees underteckning. Och som gav pappret till unionsgeneralen George McClellan.

Och detta ledde till vad?
Någonsin hört talas om slaget vid Antietam? Om inte är det en blodigaste dagen i nordamerikansk historia, alla kategorier. Nordstaterna vann slaget (med nöd och näppe) och efter det hade sydstaterna egentligen ingen chans.

Men orsaken till att de ens hade någon chans var att de i stort sett hade lyckats hitta en officiell walkthrough för Robert E. Lees Invasion of Maryland. Och från och med detta var en nordstatsseger i stort sett garanterad. Lincoln kände sig tillräckligt säker för att kunna hålla Gettysburgtalet, slaveri blev officiellt avskaffat, södern återförendades med resten av unionen och allt tal om att lämna unionen slutade för alltid. I alla fall tills de valde en svart president.



Hjärtattacken som räddade västvärlden
Du vet hur varje serietidnings- och James Bondskurk värd sitt salt har någon högtravande plan för hur de skal erövra världen (Step 1: collect underpants. Step 3: we rule the world). Hela världen? Kom igen!  Det kan inte finnas någon som skulle klara av det...

Eller så tänker serietidningsbovar inte tillräckligt stort, för det kan göras. Och, om det inte var enbart för en välplacerad hjärtattack, skulle det sannolikt redan ha gjorts.

Den världsomvälvande tillfälligheten
Välkomna till centraleuropa, cirka mitten på 1200-talet. För några år sedan fick du höra hur en mäktig, främmande nation i Långtbortistan, ledd av någon som heter Djingis khan, krossat dina förhatade fiender, muslimerna. "Great success!" säger du. "Min fiendes fiende är min vänn! Vad kan gå fel med detta?!"

Europa

Sedan börjar saker bli lite otydliga. Du hör om en mystisk armé som fullkomligt tillintetgör Ryssland. "Nämen, vad vad fan är det här?! Ryssarna är kristna! Okej, de är ortodoxa kättare, men de är i alla fall kristna!" Och så plötsligt möter du din nya BFF. Men i stället för att ha med sig nallekarkki och ett flak pilsner kommer han för att slakta dig och allt du står för.

Gott folk, låt mig presentera mongolinvasionen av Europa. Och Europa, med sina tungt lastade riddare och pissfattiga bönder kunde göra fuck all för att förhindra den. Mongolerna, ledda av Djingis khan, och senare av hans son Ögedei, slog arméerna från europeiska stormakter som Ungern och Tysk-Romerska Riket i småbitar. De plundrade Polen tomt (tacka fan för att det landet aldrig har behövt lida på nytt) och gjorde sig klara för att hoppa på nästa tättbebyggda område: Tyskland.

Då plötsligt dog Ögedei, mongolernas storkhan, i en hjärtattack och alla blev tvungna att sticka hem. Mongolisk tradition bestämde nämligen att hela armén måste vara på plats när en ny khan installerades. Alla visste naturligtvis om att Ögedeis son Güyük skulle bli hans efterträdare, men man måste i alla fall tillbaka till Mongoliet för att "rösta" fram honom. Eller rösta på någon annan och få ett svärd genom ansiktet.

Och detta ledde till vad?
Mer än man kunde ana faktiskt. En ganska nyligen utkommen bok spekulerar att mongolernas erövring och allmänna förstörande av muslimskt kärnområde och deras i jämförelse skonsamma behandling av Europa var det som lät västvärlden bli det maktcentrum det blev.

För när man hade dödat färdigt och alla skallpyramiderna var byggda, var mongolerna mycket duktiga på att förena världen. Nya handelsrutter öppnades och kontakter skapades mellan olika större befolkningsgrupper. Så medan Kina och Mellanöstern blev uppeldade fick Europa nya kontakter österut. Detta i sin tur blev en grundförutsättning för upptäckartiden. Och resten är... ...nå, ni vet.

In the Flesh?

Veckans-coverlåt-eller-hur-man-visar-fingret-åt-upphovsmän-på-ett-snällt-sätt.

In the Flesh? - Dream Theater (fritt efter Pink Floyd)

The Art of Subconcious Illusion

Visst, om man tittar tillräckligt länge kommer du att hitta förolämpningar, hemliga meddelanden och skrämmande små penisar ÖVERALLT.

Men när det handlar om klassiska konstverk har du ofta rätt. Ja, så mycket som man än kan dissa Dan Brown (och med all rätt), så är en av de få saker han faktiskt har rätt om att oldschoolkonstnärer som Michelangelo och Da Vinci älskade att plantera små påskägg (nördspråk för hemlighet) i sina verk, ofta grejer som aldrig skulle ha gått genom censuren.

Svävande Hjärn-Gud

Michelangelos ode till Första Moseboken, Adams skapelse, är inte enbart ihågkommen som den mest berömda scenen i Sixtinska kapellet, utan en av de mest ikoniska bilderna någonsin. Notera hur Adam pose härmar Guds och hur mänskligheten avskärmas från himlen av jorden och berg och hur Gud med entourage stilar runt på en enorm, svävande hjärna.

Öh?

Titta ordentligt, det visar sig att Gud, hans änglar och kommer-snart-att-skapas-Eva-under-Hans-arm formar en närapå perfekt genomskärning av en mänsklig hjärna. Medan en del avvisar detta som en tillfällighet, påstår en del experter att det skulle vara svårare att förklara att detta inte skulle vara Michelangelos avsikt. Även komplexa delar i hjärnan, som lillhjärnan och synnervskorsningen, kan alla hittas på bilden. Och den där sexiga gröna sjalen som hänger ner för hjärnbryggan/ryggraden/killen som håller Gud uppe råkar dessutom följa kotartären mer eller mindre perfekt.

Förrutom att rita, måla, skulptera, bygga Peterskyrkan och rent generellt vara ärkechef över universum, så hade Michelangelo kadaverobduktion som en av sina favoritsysselsättningar. Han var så kåt på att karva i lik att en av hans vänner en gång gav honom en välbyggd, synnerligen avliden, arab som gåva.

Så varför skulle då detta enormt talangfulla geni faktiskt klämma in den verkliga formen på en människohjärna i det han måste varit medveten om att skulle bli ett ganska betydande verk? Påstod han listigt att Gud gav Adam gudomlig kunskap? Eller påstod han tvärtemot att Gud endast existerade i den mänskliga hjärnan? Detta skulle i sådana fall varit ett ganska modigt påstående att skicka medan man inredde påvens personliga lilla crib. Men, eftersom bruket att skära kroppar i bitar inte var hyperpopulärt vid tidpunkten kunde han vara ganska lugn och veta att detta inte skulle upptäckas i en handvändning. Det visade i stort sett enbart hur stora cojones Michelangelo hade. På tal om det...

Davids lilla paket

Michelangelo var en så sneaky jävel att man antagligen kunde ha fyllt större delen av listan enbart med hans små, hemliga hyss. Likt Arnold Schwartzenegger är hans David lika mycket en succé för mänsklig framåtanda som ett anatomiskt fenomen. Precisionen i den mänskliga kroppen, som som den skapats av Michelangelo, är ingenting annat än perfekt.

Notera det överdrivna huvudet och de framträdande venerna på handryggarna, svällda av spänning. Beundra kurvan i den framträdande bålen, det högra benets spännda lårmuskler och och storleken på motivets heroiska pen...

...is?

Öh?

Det där är en synnerligen oproportionerligt liten pili.

Davids paket, som italienarna kärleksfullt kallar il pisello, har blivit något av en 500-årig inside joke. Statyn är ett praktexempel på närapå 4 meter av perfektion, men hans 13 cm (rundande uppåt) långa snopp gör honom rejält förfördelad på byxavdelningen.

Men det finns dock de som tagit honom i försvar. När man ser den från ett förhöjt läge, det som konstnären skulle ha haft när han högg ut ansiktet, ger stackars David ett ganska stressat uttryck i ansiktet som är osynligt från golvnivån.

"Oj skit oj skit oj skit oj skit oj skit oj skit"

Hemligheten är att han inte enbart poserar här, utan de facto gör sig redo för att strida med Goliat, en våldsamt antisemitisk jätte. Forskarna gjorde en datoriserad studie av skulpturen och kom fram till att varje minutiös, anatomisk detalj visar en kille rädd på gränsen till panik, men redo att slåss för sitt liv som en barrövad Tyler Durden. Deras diagnos: Davids dong är alltså inte enbart liten, den springer och gömmer sig. Vilket rent fysiologiskt är normalt penisuppförande när ägaren till sagda penis är på väg att slåss med en typ dubbelt så stor som han själv.

Men eftersom ingen på marken kunde se statyns oroliga uppsyn antog man allmänt att Michelangelo bara velat skoja till det. Vilket i och för sig skulle varit lokiskt då pittskämt var lika vanliga i renässans-Florens som de är i Family Guy. Något som inte är logiskt är dock varför Michelangelo lämnade Davids hebreiska pisello oomskuren. Något som kanske tas upp i ett kommande inlägg: ”Några av de mest intressanta frågor som kommit av närbilder på pittar”

Soundtrack of our lives

Okej, den här är bara jävligt konstig. Michelangelo var inte den enda konstnär som i det tysta jävlades med etablissemanget i sina verk under renässansen, men det tar ett annat geni av Michelangelos kalliber för att höja insattsen ännu ett snäpp. Säg hej till Leonardo da Vinci.

Nej, han skrev inte in den hemliga historien om Jesus arvingar genom kryptogram eller bakvända korsord eller sådan dynga. Han lade bara in ett hemligt soundtrack i Nattvarden.

Öh?

De där mumsiga semlorna som finns utspridda på målningen kan vara noter i ett musikaliskt arrangemang. Och inte bara det utan även Jesus med lärjungars händer. En musikvetare upptäckte att om man drar fem notlinjer genom tavlan så bildar händerna och semlorna en nätt liten melodi. Detta alltså om man läser dem från höger till vänster, som var hur Da Vinci oftast skrev. Låter det för skumt? Lyssna på det här!

Även skeptiker har erkänt att kompositionens harmoni är för perfekt för att enbart vara ett sammanträffande. Da Vinci var, trots allt, den perfekta renässansmannen och ett av hans många, många, många expertområden var musik. Och inte nog med detta. Samma kille som upptäckte noterna påstår också att han i målningen hittade ledtrådar till sångens rytm och längden på varje not. Så, tekniskt sett, var den första musik som hade ett hemligt budskap när man spelar det baklänges, Nattvarden. Vad säger ni om det Moral Majority?

Visa fingret åt påven

När man tänker på Sixtinska kapellet, tänker man sannolikt automatiskt på Adams skapelse och guds magiska zapfinger, men bilden är faktiskt bara en av hundratals. Under fyra års tid fyllde Michelangelo et consortes kapellet snorpackat med keruber och profeter och en full, naken bibelhjälte. Och för att hedra sin finansiär, påven Julius II, målade han fiffigt nog in dennes manliga nylle på profeten Sakarias kropp. Vilket var ganska gulligt, så länge man inte tittar allt för noga på änglarna som chillar bakom honom.

Öh?

Den ena gullängeln ber nämligen påven att dra åt helvete. Vad denna älskliga baby gör med fingrarna kallas ”fikonet” och gestens betydelsen är inte närmelsevis så gullig som knubbisen som visar den. Genom att sticka tummen mellan sitt pek- och långfinger visar han en oldschoolgest som i det stora betyder ”fuck off”. Och han visar den åt påven.

Det visar sig att påven Julius II var ett sådant rövhål att han öppet kallades för Il Papa Terribile. Michelangelo beslöt att besägla hans öde genom att visa fingret åt honom i guds hus ovanför oräckneliga päster, kardinaler och turister i all evighet. Och det fina med gesten var att allt medeltida sot och höjden målningen satt på hindrade någon från att faktiskt se den.

Eikä tässä vielä kaikki. Tre årtionden senare blev Michelangelo bjuden tillbaka för att måla fondväggen bakom altaret. Och denhär gången fjantade han inte runt med några mesiga hansgester. Nix, denna gång beslöt han att rakr ut måla helvetets ingång rakt bakom påvens stol.

Helvetets ingång eller Akademens klubb. Antagligen helvetet.

Paint it Black

Veckans-coverlåt-eller-hur-man-visar-fingret-åt-upphovsmän-på-ett-snällt-sätt.

Paint it Black - U2 (fritt efter Rolling Stones)

Get Drunk and be Somebody

En del män formar historien genom slumpen och andra genom planering. En del formar historien genom Guds vilja och andra genom kraften sin egen personliga övertygelse. Och en formar historien genom att snubbla på den i fyllan, pissa på den och sedan dansa runt med den på huvudet som en hatt. Dessa män förtjänar att få sina historier berättade.


Nikita Chrusjtjov undviker krig genom att bli totalpläsit
Under kalla kriget så blev det första och enda landet som framgångsrikt lyckades smyga sig iväg från den sovjetiska "järnridån" när den jugoslaviske ledaren Josip Broz Tito öppet dumpade Stalin 1948. Den ganska ilskna skillsmässan ledde nästan till krig mellan de båda länderna mellan 1948 och 1955 och en period som kallades Informbiro. Inte ens Stalins död 1953 kunde lugna ner situationen. För det här var tammefan Stalin och han tänkte inte låta något så trivialt som brist på puls hindra att hans personliga vendettor fullföljdes. Men inte ens denna järnvilja var tillräckligt stark för att rå på hans efterföljares, Nikita Chrusjtjovs, episka törst och glada fylleatityd.

Chrusjtjov, som var i färd med att manövrera ut de största stalinsterna i partieliten (Malenkov, Beria och Molotov) var hoppfull om att situationen kunde lösas på ett fredligt sätt, så i maj 1955 ledde han en förhandlingsdelegation till Belgrad för att reda upp situationen. Men Tito, som var rätt misstänksam över denna plötsliga vänlighet planerade att förvandla det till ett PR-fiasko: han planerade att få dem packade framför kamerorna och på detta sätt skämma ut dem, eftersom Tito tydligen aldrig mött en ryss tidigare.

Till i stort sätt ingens överrasking var Chrusjtjov inte den som var den när det gällde tagande och följde gladeligen denna plan. Men det som var tänkt som en fälla förvandlades snabbt till ett av historiens mest lysande sjöslag och Tito hade ingen annat val än att hoppa in i vodkaorgien.

"En! Kom igen, ta nu ens en!"

Besöket slutad med en påkostad bankett på den sovjetiska ambassaden där "Chrusjtjov var redlöst berusad... (han) höll på och försökte kyssa alla han mötte, speciellt Tito, som han flera gånger skrockade 'Josya, sluta vara så sur! Värst vad du var ömskinnad! Ta nu en sup och låt det gamla vara hänt!' åt. Den andra juni, medan Chrusjtjov och Tito antagligen kämpade med en episk, flerdagars bakfylla undertecknade Sovjet och Jugoslavien en gemensam resolution som effektivt gjorde slut på krisen. Det var en av de mest oväntade framgångarna i diplomatisk historia och var enbart möjlig tack vara att Nikita Chrusjtjov blev på gott humör av sprit.



Iron Butterfly sluddrar sig in i musikhistorien
Om man skulle försöka att göra en lista på alla konstnärer, musiker eller författare haft grogg som sin musa, så skulle den ganska långt endast behöva en lista på alla konstnärer, musiker eller författare, punkt. Douglas Adams kom på idén till The Hitchhiker's Guide to the Galaxy när han låg packad på en åker, Charlie Parker spydde en gång i sin mikrofon mitt under ett upprädande och Ernest Hemingway var Ernest Motherfuckin' Hemingway. Men knappast någon kreativitet har så totalt exemplifierat fylleidéer som sångskapandet hos Dougie Ingle, från bandet Iron Butterfly.

1968 var inget direkt lysande år. Deras första skiva, Heavy, hade släppts och sålde så bra att trummisen, Ron Bushy, "var tvungen att försörja bandet genom att jobba som pizzabagare". När Ron kom tillbaka från jobbet hittade han Ingle, Iron Butterflys huvudsaklige låtskrivare, full(are än vanligt). Efter att ha drämt i sig två flaskor rödvin "spelade Ingle en sång på keyboard sjöng för mig. Han var så packad att han sjöng 'inagaddadavida' i stället för 'In the Garden of Eden' som det var tänkt.

Lyckligtvis för Ingle, Iron Butterfly och större delen av knarkindustrin, tyckte Bushy rätt bra om hur hans berusade sångarbroder sluddrade fram texten. Den snabbt omdöpta sången och albumet, In-a-Gadda-Da-Vida, sålde 25 miljoner exemplar och ligger fortfarande på strax över 30. plats på de mest sålda albumet någonsin. Iron Butterfly blev rika och berömda (eller tjänade i alla fall tillräckligt för att Bushy kunde sluta knåda deg) och detta enbart på grund av Doug Ingles fylla. Tack samhällssjukdom!




Selim II erövrar Cypern / super bort Osmanska Imperiet
En av de mera ökända sultanerna i det osmanska imperiet, Selim II, även känd som "Selim den Druckne" (ja, på riktigt) gjorde vin till sin officiella regeringsdoktrin. Ja, Selimdoktrinen har faktiskt existerat och idén bakom den var, "Håll Selim packad".

Va? Killen klädd i ett duschdraperi med badankor på? Full? Det var som...

Selim var i stort sett enbart intresserad av två saker: Grogg och att skriva episk poesi... ...om grogg. Vin från Cypern var en speciell favorit, så om inte annat hade han god smak: cypriotisk commandaria är en av de äldsta och mest högaktade sorterna i världen. Desvärre för Selim så har även gamla och fina flaskor bottnar, så till slut fick han slut på sitt favoritvin... ...tills hans rådgivare Joseph Nasi dök upp och påpekade att om han invaderade Cypern kunde han få allt vin han önskade. Vilkeyt är lite som att din vän och föreslår att du kastar en molotovcoctail på en R-Kiosk, för att du fått slut på pilsner, men Selim var med på noterna och förklarade krig mot en hel region bara för att kunna stjäla deras sprit. Ottomanerna satte igång en massiv invasion av ön som belägrade deras städer och slaktade bortemot 20,000 civila cyprioter och venezianer.

Kerholle!

Selims brutala erövring blev till slut för mycket för länderna i västra Medelhavsområdet och de slöt sig samman i en veneziansk-genuansk-papistisk-spansk koalition känd som Heliga Ligan och deras samlade flottor förorsakade ett förkrossande nederlag för turkarna. Det var ett av de mest betydelsefulla slagen i världshistorien och en vändpunkt i det millennielånga krig som förts mellan de muslimska turkarna och det kristna västeuropa. Osmanerna förlorade 30,000 sjömän och 90% av sin flotta. Turkarna kunde aldrig helt reparera den skada de dragit på sig vid Lepanto, men de behöll kontrollen över Cypern, så Selim II hade sitt vin och för honom var detta en great success.

Den glade sultanen fortsatte att vingla fram i ledningen för ett alltmer splittrat land tills han 1574 dog som han levat, tatrande i fyllan.



Ulysses S. Grant vinner USA:s inbördeskrig full som ett ägg
Unionsgeneralen Ulysses S. Grant har antagligen fått ett av de mest orättvisa rykten av alla inbördeskrigsgeneraler och anses i stort enbart ha varit ett vanligt fyllo. Okej, fyllodelen är nog sann, men han var allt annat än vanlig. Många experter, och självaste president Abraham Lincoln, drog slutsatsen av att Grant led av en "sällsynt sorts alkoholism som gjorde honom till en bättre general".

Det fina med Grants spritberoende var att det gjorde honom till just den sorts general som Lincoln behövde för att vinna kriget. Han behövde ingen gentleman utan en EVVVK-attityd som enbart en man som är shitfaced på ett slagfält kan ge dig. Enligt samtida många historiker och samtida nyhetsjournaler var det hemligheten inte att Grant var en spurgu, utan att han visste att han var ett spurgu. Detta gav honom ett stort övertag över sina motståndare, eftersom Grant visste att han inte hade något att förlora, medan sydstatarna, som i de flesta fall var helt normala, hade massor att förlora: Hem, familjer, kroppsdelar, rykte und so weiter.

Eftersom Grant hade sugit på ganska långt allt i hela sitt liv (han hade bland annat slutat absolut sist i sin klass på militärakademin) "hade han ingenstans att ta vägen utom uppåt". Och han visste det. Med andra ord var han precis den slags loser Lincoln behövde.

Grant stred hårdare än någon annan general under hela kriget eftersom han, i motsatts till andra som kunde drabbas av panik eller påverkas av överväldigande odds, kunde dricka sig så full att han inte brydde sig. Han var en självmedveten alkoholist och visste därför när en situation var så allvarlig att han måste dricka sig redlös för att våga göra det otänkbara och han var beredd att låta arméns väl gå före sin egen hälsa när det kom till ämnet whisky. När Grant utnämndes till överbefälhavare gjorde detta att han vågade det som ingen gjort tidigare, att driva ett oupphörligt krig mot sydstaterna, både dag och natt.

Före Grant gick det ofta flera månader mellan större slag, och, oftare än motsattsen, ledde de till reträtt för Unionsstyrkorna. Men tack vare sin ovanliga självmedicinering av alkohol, kunde Grant kasta ut försiktigheten och tvinga in sydstatarna i något de aldrig hade en möjlighet att vinna, ett brutalt utnötningskrig. Historiker beskriver Grants alkoholism som "ett utlopp, men ett kontrollerat sådant, likt en gasflamma ovanför en högtrycksoljekälla och han använde det till att besegra rebellerna och få ett slut på ett av de blodigaste krigen på hela 1800-talet.