Mutant Genius

Jag slår vad om att alla av er som läser detta har något märkligt med er kropp som ni skulle vilja ändra om ni kunde. Det kan handla om ett öga som sitter lite lägre en det andra eller om en blobb på din vänsterhand som var ett benfritt extrafinger när du föddes (eller ajo, det var ju jag). Vi vill ju trots allt alla vara perfekta.

Men sakta i backarna, som många berömda personer kan tala om för dig, så kan en hemsk missformning och/eller fysisk vanställning vara skillnaden mellan stjärnstatus och misslyckande.


Sylvester Stallone
Okej, vi skall inte gå till överdrift här. Om man tittar på rena skådespelartalanger är Sly inte speciellt mycket mer imponerande än någon annan actionfilmstjärna. Ja, förutom när han skrev, spelade huvudrollen i och fick Oscarsnomineringar för bägge, i en av de mest ikoniska filmerna någonsin. De facto så är Stallone, tack vare Rocky, endast den tredje person som nominerats för både manus och skådespelande samma år. De andra två? Charlie Chaplin och Orson Welles (för inga mindre är The Circus resp. Citizen Kane). Så han kanske ändå har något som inte världens samtliga Steven Seagals har, oberoende av vad för slags dynga av Judge Dredd-nivå han klämt ut sedan dess...

Så, fråga dig själv detta: Skulle någon ha brytt sig mer än en fis bland Libanons cedrar om studion fått sin vilja igenom och istället låtit Burt Reynolds eller James Caan gjort huvudrollen. Hela poängen var att han var ett ringvrak, en misslyckad boxare, och något med Stallone gjorde publiken trodde på honom.

Mer specifikt, hans ansikte. Ett ansikte som såg ut som att det under årtionden fördrivit tiden med att få käken inslagen. Och man kan säga samma sak om första Rambofilmen (den här gången handlar det om en misslyckad soldat). Samtliga av Stallones signaturroller skulle bara kännas fel om det inte var för att hans signaturupfuckade nylle konstant gör att hans mun ser ut att morra. Men hur fan gick det nu på detta viset?

Hur romantiskt det nu än skulle vara att skylla Stallones hängiga läpp på ett hårt liv, slagsmål och otur, så handlar det egentligen om Bell's palsy, en form av förlamning av ansiktsnerver som han fick pga en problematisk födsel. Mer exakt blev han utriven med en förlossningstång som samtidigt råkade göra några mindre mysiga saker med hans ansikte, som att klippa av en nerv och mer eller mindre förlama nedre, vänstra halvan (inklusive en del av hans tunga). Och så, bokstavligen, var en stjärna född.



Paul Stanley
Paul Stanley är sångaren i Kiss, vilket kanske inte betyder så mycket för dagens ungdom (rantrantrant) som inte kommer ihåg när Kiss var det största bandet i världen och sålde över 100 miljoner skivor. Men här är en annan sak ni behöver känna till: Paul Stanley har ett ihopvikt öra.

Så ihopvikt att det knappt ens kan kallas ett öra. Har du någonsin sett det? Naturligtvis har du inte det, och det kommer att vara hela poängen strax efter att jag berättat att om du kunde se Paul Stanleys öra skulle det se ut ungefär så här...

"I wanna rock n' roll all night, and party every day!"

Det handlar om en fostermissbildning kallad mikrotia, där den köttiga delen av ytterörat är extremt underutvecklat eller helt frånvarande, vilket lämnade stackars Paul utan örongång och, naturligtvis, döv på högersidan.

Som du säkert förstår ledde det faktum att han hade en broskostbåge där hans öra borde ha suttit till att Paul blev retad och mobbad i skolan och hans lösning var att låta håret växa så långt att det inte syntes. Problem solved! Detta gav honom dock ett annat dilemma: Med sådant hår kunde han inte riktigt hänga med idrottarnissarna och han kände sig heller inte som en hippie.

Lyckligtvis gav dok hans man honom ett tredje alternativ: Paul Stanley kunde utan problem smälta in bland rockarna och resten är som de säger, historia. Men, det är klart att jag inte påstår att han endast började med sin musikkarriär på grund av mirkotian. Det behövs nämligen inte, här säger han just det själv.

Stanley lät sedan fixa till de kosmetiska delarna av problemet i 30-årsåldern och har numera en hörapparat med ett benimplantat inopererad i huvudet. Han är även, på ett ytterst oKissaktigt sätt (eftersom det är för välgörenhet och inte förtjänst) talesperson för den kanadensiska välgörenhetsorganisationen AboutFace, där han berättar om sitt handikapp och gör folk medvetna om problemet.



Bonnie Tyler
Bonnie Tyler är en walesisk sångerska född i närheten av Swansea med det olyckliga och något osannolika namnet Gaynor Hopkins. Och på samma sätt som en Stallonefilm inte skulle vara en Stallonefilm utan en förlamad underläpp skulle hennes sånger inte ha samma kraft utan hennes karakteristiska röst: dvs en blandning av whisky och sandpapper. Det måste vara häftigt att födas med en sådan gåva, men dessvärre är detta inte fallet med Bonnie

Hon hade just släppt sin debutsingel 1977 när saker, som troligtvis kändes ganska pissiga just då, inträffade.

Se bara, inte ett spår av raspighet. Nu, ta en titt på hennes genombrottslåt, bara ett år senare:

Någonting har alldeles uppenbart inträffat. Och som det lät var det att hon svalt glassplitter. Det var nämligen så att hon hade ett ganska stort aber som stod mellan henne och en sångarkarriär på heltid: Att hon hade diagnostiserats med stämbandsknölar, små klumpar av vävnad som kan fucka up stämbanden något våldsamt. Efter den första singeln bestämde hon sig för att åtgärda problemet en gång för alla och beställde tid för en operation. Allting gick som smort och läkaren skickade hem henne med en enda instruktion: Att inte tala på sex veckor för att låta stämbanden läka ordentligt.

Till detta svarade Tyler uppnbarligen: "Tror du typ att du är något slags doktor eller något?" och av orsaker som troligtvis var okände även för henne själv beslöt sig Bonnie att helt ignorera läkarens råd och vara, hur skall vi säga, inte hyperförsiktig med hennes röst, upp till (och inklusive) att se hur hårt hon kunde skrika med sina nya stämband. Resultatet var omedelbar whiskybas och att hon förvandlades till en kvinnlig Rod Stewart.

Tony Iommi
Du kanske inte kände till det, men Tony Iommi, gitarrist i och enda ständiga medlem i rockvisionärerna Black Sabbath, uppfann mer eller mindre heavy metal som vi känner den idag.

Hans nyskapande gitarrteknik och tritonusriff anses allmänt ha varit grunden till en hel genre, medan hans mustasch/permanentkombination anses ha uppfunnit 70-talsporrstjärnelooken som vi känner den (ej historiskt belagt). Men det var inte hans hår eller fantastiska musch som fick Iommi att rocka så hårt han gjorde. Det var hans groteskt stympade fingrar.

Det finns bara två karriärer man kan ha med sådan ansiktsbehåring, och världen hade redan en Ron Jeremy

Medan han som tonåring arbetade i en fabrik i Birmingham lyckades han att fastna med handen i en maskin, en olycka som kapade av fingertopparna på den vänsterhänte Iommis högra lång- och ringfinger. Men shit happens eller hur och Tony var långt ifrån beredd att ge upp drömmen att bli en rockgud. Så han uppfann bara ett helt nytt sätt att spela på för att bättre kunna använda sina förstöda fingrar. Han började att trixa med att använda lättare banjosträngar och att stämma ner sin gitarr tre tonsteg, vilket är musikvetarska för att säga att det lät som att djävulen bosatt sig i hans gitarr.

Han tittar upp för att djävulen just ropat "Soittakaa Paranoid!" Djävulen är en mulkku.

Eftersom hans nya uppläggning kändes bekväm fortsatte han med den och som det nu råkade sig  gav hans kikkande gitarren en djup, dånande klang ingen hört talas om tidigare. Iommi tyckte om soundet och gjorde det till sitt signaturmärke, vilket tvingade Geezer Butler, basisten i Sabbath, att stämma ner sin bas för att matcha Iommi. Reultat var oberoende Sabbaths nydanande sound som, även om det i grunden är blues som spelas, blev tyngre och mer olycksbådande än något annat. Lägg till lite mörk lyrik, en galen frontman och, hast du mihr gesehen, du har uppfunnit hårdrock.



Winston Churchill
Sir Winston Leonard Spencer-Churchill, KG, OM, CH, TD, PC, DL, FRS, Hon. RA var den mäktigt benämnda premiärminister som ledde Storbritannien genom andra världskriget, genom sitt inspirerande ledarskap, cigarrökande och starka, manliga hakor. Han anses samtidigt vara en av de mest lysande talarna någonsin och för detta borde du se till att visa honom tillbörlig respekt.

Det är nämligen nu i stort sett bortglömt att, medan han kryssade fram mellan retoriska diamanter som "the Iron Curtain Speech" (för att inte tala om att hindra Hitler från att marschera ner England till en anti-semitisk ruin), led Winston Churchill privat av svårt stammande. Detta låter närmast otroligt att en man som kommit fram med en av de mest imponerande samlingarna episka tal och citerbara vitsigeter och kommentarer någonsin gjorde medan han balanserade på gränsen av oförståelighet. Det är ännu märkligare för att det var just på grund av stammandet.

Winston "Ibland var jag inte packad" Churchill

Saken var nämligen den att för att ta hand om sina problem såg Churchill till att allt han sade var planerat och skrivet på förhand. Precis allt. Inte endast tal, utan alla de där små citaten, skämten och jävligheterna var alla uttänkta långt före han någonsin sade dem. Eftersom han inte ville behöva fundera för hårt på saker, och genom detta låta som en stammande idiot (inget illa menat åt er om ni stammar), studerade Churchill varje fråga han kunde tänkas bli tvungen att tala om och att räkna ut vilka invändningar folk kunde hade om dem, innan han ens börjat föra fram sin åsikt. Så om du planerade att kalla Churchill för fet, så måste du räkna med att han kände till din mammas alkoholproblem och använde det för att få dig att hålla käft.

Och vet du vad? Det händer något skojigt när man använder större delen av sin vakna tid till att studera detaljerna inom olika problemområden och till hur världen fungerar i stort: Man råkar göra sitt jobb extremt bra. Allt studerande av inte bara hans egen åsikt på de löjligt viktiga frågorna i tiden, utan även åsikterna hos dem som vågade vara av annan åsikt, gjorde Churchill till den den överlägset mest kunniga och effektiva ledaren på sin tid. Folk gillade i det stora hela att han tog sig tid till att inte låta som en klåpare inför publik.

Where Will the Words Come From?

På grund av teknologi och popkulturell slang förändras vårt språk med en skrämmande hastighet. Numera är det enligt SAOL helt legitimt att använda ordet "reklamera" i betydelsen "att göra reklam" snarare än i betydelsen "gnälla röven av sig för att något är skit". Och kommer du ihåg att för bara knappa tio år sedan var "hipster" endast en lite mera gammaldags modell på underbyxor. Nu är det en kille som använder sådana på ett ironiskt sätt. Men trots detta är dessa inte de konstigaste etymologierna jag stött på...


"OMG" uppfanns av en 75-årig brittisk amiral
Som du garanterat känner till betyder  "OMG" "Oh my God, jag är troligtvis 12". Det associeras mest med teiniflickor, som vid det här skedet troligtvis har glömt bort att "ååemgee" någonsin hade någon annan betydelse än just "ååemgee" (om de någonsin ens var medvetna om det över huvud taget).

"Jävla bitch!. OMG LOL J/K ;) Eller nej, på riktigt, jävla bitch!"

På samma sätt som "LOL", "WTF" och andra motsvarande förkortningar fick "OMG" stor spridning under de sista åren av det förra årtusendet efter att textmeddelanden uppfunnits, men det går mycket, mycket längre tillbaka än så.

Kom egentligen från:
Enligt Oxford English Dictionary så var den första personen som använde "OMG" en 75-årig brittisk amiral, vilket antagligen är så diametralt långt i från man kan komma från en fjortisflicka som sms:ar hennes vänner om Justin Biebers rumpa. Hans namn var First Lord of the Admirality John Arbuthnot "Jacky" Fisher, 1st Baron Fisher of Kilverstone, GSB, OM, GCVO, och han uppfann förkortningen när han skrev sina memoarer... ...år 1917, dvs för nästan hundra år sedan.

Ett annat kapitel är ett sammandrag av Twilight skriven med semaforflaggor

Den exakta frasen var: I hear that a new order of Knighthood in on the tapia -- O.M.G (Oh! My God!) -- Shower it on the Admirality!" (och detta var hans inte allt för subtila hint om att han önskade bli adlad). Det är således ironiskt att en av de mest populära förkortningarna någonsin uppfanns av en man som inte riktigt förstod konceptet med att använda förkortningar för att spara tid, eftersom han omedelbart följde förkortningen med meningen den var tänkt att förkorta.

Men om du tänker på det så är det helt logiskt att någon från flottan skulle uppfinna något sådant: Vid tiden före VHF och SSB, var den huvudsakliga formen av kommunikation mellan skepp Morsekod, ett system som, likt textande på den gamla goda tiden, krävde att man bokstaverade ut varje bokstav. Flottister lärde sig således snabbt att använda förkortningar och började även att hitta på sina egna.

Och eftersom "Oh my God" i sig är en helt poänglös fras så är det naturligt att den inte riktigt skulle fastna bland Fishers kolleger. Teinin använder å andra sidan enbart meningar utan substans (som sagt, tack vare Frank Zappa), å detta var ett helt naturligt tillägg i deras vokabulär.

Hur de fick reda på det är lite oklart, men jag önskar att det handlar om att det på 80-talet fanns åtminstone en fjortis, som var intresserad av obskyra dokument om brittisk marinhistoria från sekelskiftet.



Vit elefant handlade om en verklig elefant
En "vit elefant" är något du har och egentligen skulle vilja göra dig av med men inte kan, oftast i betydelsen julafton och en tröja från din moster. Men varför kallas det elefant? Det kan kan visserligen bara vara jag, men om någon skulle ge mig ett enormt ärkedjur, oberoende av sort, i julklapp skulle jag bli skitimponerad.

Det är ett av de där uttrycken som är så ologiska att man bara är tvungen att utgå ifrån att det finns en bakgrundshistoria, som att till exempel att någon fått en enorm porslinselefant gåva, vilket är ganska onödigt men omöjlig att ge bort, och vem fan vet, den kanske uppfyller önskningar eller något. Oberoende handlar det dock sannolikt om något som, även om det glömts bort, antagligen var gulligt och charmigt.

Kom egentligen från:
Det finns två teorier om varifrån termen kommer och en av dem är lite småstörd. För det första påstår Oxford Dictionaries att det handlar om att kungarna i Siam (nuvarande Thailand) gav bort sådana i gåvor för att jävlas med jobbiga människor vid hovet. Eftersom vita elefanter ansågs vara heliga i Siam, kunde de inte ges vidare eller sättas i arbete, men att ta hand om dem på rätt sett var kolossalt dyrt, vilket gjorde att ägarna, trots att en sådan gåva var en stor ära, ofta elefanterades i konkurs.

Och det är en av de bästa jäynärna jag hört talas om...

Men så finns det den andra teorin: att det handlar om en specifik elefant som ägdes av P.T. Barnum, en mycket berömd affärsman och cirkusägare. I slutet på 1800-talet skickade Barnum en agent till Indien för att köpa en av de där legendariska vita elefanterna till sin cirkus, för 100,000 dollar. När den första elefanten fick matförgiftning och dog under resan, så Barnum lade ut 200,000 till för en annan. Och när, slutligen, Barnum fick sin vita elefant.. ...visade det sig att den snarare var "grå-ish med vita fläckar".

Och var egentligen två killar i en kostym

Barnums publik var dock precis lika missnöjda som han själv och, vad värre var, kom hans värsta konkurrent fram till att det var lika lätt att ta en vanlig elefant och måla den vit, vilket han gjorde med stor framgång.

Barnum ville dock inte ge ifrån sig sin 300,000 dollar dyra investering, och kunde knappast sälja den heller, så han beslöt att låsa in den i en lada i Bridgeport, motsvarigheten till att gömma ett par fula sockor längst in i en låda. Ledsamt nog dog elefanten i en brand ett par år senare, men dess öde lever (antagligen) kvar i varje oönskad present för dyrbar för att genast slänga bort.



Robot var ett annat ord för slav
Det påstås ofta att robotar är en sorts tvingad arbetskraft och att de någon gång kommer att bli tillräckligt intelligenta och hämnas på oss, sina slavdrivare, men detta är ju ganska absurt. De är bara verktyg, som en borrmaskin eller en massagestol. Ordet "robot" måste ju således betyda typ "verktyg" eller "maskin" eller något? Väll?

Eller "vandrande soptunna"?

Kom egentligen från:
"Livegenskap av tvångsarbete". Ett finare sätt att beskriva slaveri på. Ordet i sig, "robot", är relativt nytt: Det uppfanns av den tjeckiske dramatikern Karel Capek, som skrev ett skådespel med namnet "R.U.R" (Rossum's Universal Robots) år 1921. Pjäsen handlar om att tillverka artificiella människor för att ha dem att jobba som slavar. Capek döper dessa till "robot" efter det tjeckiska ordet "rabota" som betyder "tvångsarbete". Så just det, till och med redan då gav vi robotjävlarna en orsak till uppror. Och detta är en stund så god som någon att påpeka att ett av Tjeckiens grannländer är Österrike, även känt som landet the Terminator föddes i.

Äntligen finns det en logisk förklaring till den där jävla accenten

I pjäsen är robotarna inte mekaniska över huvud taget (de är bara tillverkade människor utan själar), men det hindrar dem inte att checka av varje ruta för en robotdystopi, som att ta över världen och döda alla människor i den. Pjäsen slutar även med att en robotman och en robotkvinna lär sig bli kära och vandrar bort i solnedgången för att återbefolka den nu människolösa jorden.

När pjäsen översattes till andra språk så fastnade ordet "robot" i stort sett överallt som man har historier om maskiner som har onda avsikter och trängde undan etablerade, men inte lika häftiga, ord som "android" och "automaton". På något sätt var vi bara tvungna att påminna robotarna om deras plats.

Nah, vad är nu det värsta som kunde hända...

I'm Going to Change the World

Ingenting motiverar folk som krig. Det var så man byggde kinesiska muren, den var ett skydd mot fiender som kom norrifrån. Men detta är långt ifrån enda gången som vi ändrat på vår planets utseende enbart för att vinna ett krig, en del av det rövsparkande som delades ut av antika imperier var de facto så hardcore att jorden ännu inte riktigt hämtat sig från det.


Alexander den Store gör en halvö av en ö
Man måste göra en hel del imponerande grejer för att kunna ta "den Store" som efternamn, men trots att han erövrade den kända världen och tog sig till Indien och tillbaka, måste hans mest osannolika erövring vara den ointagbara staden Tyros.

Minas Tirith kan suga purjo

Belägen utanför nuvarande Libanons medelhavskust, var Tyre i stort sett en antik, fenicisk version av Azkabanfängelset. Staden låg på en ö med murar som gick rakt ner i vattnet, vilket betydde att även om Alexander hade haft en flotta med sig (vilket han inte hade) skulle hans hela armé stritta hjälplöst mot Tyros' försvar som piss mot ett elstängsel.

Alexander hade uppenbarligen lärt sig något efter den gordiska knuten, så han hade en enkel lösning på detta dilemma: Att helt enkelt ändra på kartan så att ön inte längre var en ö. Det låter som något som man kunde hitta på i en tecknad film, eftersom det skulle kräva att man byggde en kilometerlång landbro som igen skulle binda ihop Tyros med Eurasien, för hand. Men de gjorde det likförbannat.

Långsamt och under konstant beskjutning från staden eller dess flotta, byggde Alexanders män sin nya landmassa, en sten i taget.

Den är fortfarande kvar

När hans bro var på plats kunde han börja att rulla över sina belägringstorn ända fram till befästningen och skepp från hans allierade dök också upp, troligtvis för att det hört vad de trodde måste vara ett galet rykte och ville kolla själva. Efter att på detta sätt placerat Tyros i schackmatt valde Alexander att personligen leda det sista anfallet från det högsta belägringstornet. Staden föll till Alexander och med den dess örättigheter.

Nu kanske du ställer samma uppenbara fråga som jag, vilken är att med alla män han hade att kasta sten i vattnet, varför lät han dem inte fortsätta med det tills man stavat upp ett enormt "DÖD ÅT AKADEMEN" i Medelhavet, och naturligtvis är svaret att han inte kunde drömma om att flygfotografering skulle existera en dag.

Alexander was here!

Kan inte legionen komma till berget...
Under det sista slaget under det första judiska kriget så hade den romerska legionen Legio X Fretensis börjat belägra en massiv slutboss kallad Masada. Det var ganska långt en israelisk motsvarighet till Helm's Deep, men längst uppe på ett berg. Så i denna VM-final av herre på täppan, hade Israeliska landslaget dragit iväg med en rejäl tjuvstart.

Lällislää...

Romarna visste dock att befästningen hade en svag punkt: Den fanns på jorden, och, förutom eventuellt Skottland och Tyskland, fans det inget på jorden som en romersk legion inte kunde erövra. Det enda som man behövde åtgärda var det där med att fienden hade upphöjda försvarsställningar. Så efter att ha hittat en av Alexanders gamla anteckingsböcker med titeln "Idéer så galna att de måste fungera", beslöt man sig för att bygga en gigantisk ramp.

Detta låter som en galet enkel om än ganska arbetsdryg lösning, men försök att förklara det för de legionärer som det regnade ner pilar, stenar och kakka på från bergstoppen under hela arbetet. Och trots detta oheliga regn så visade sig att teamwork skulle vara avgörande för Legio X Fretensis. Rampen fungerade ju förihelvete...

Men det finns ännu en fotnot på historien. När legionens Rockyaktiga armé av fullblodsitalienare äntligen lyckats med sitt vanvettigt tråkiga arbete att flytta tusentals ton med sten för hand upp för ett berg och hade kommit fram till den coola delen av slaget, upptäckte de att det inte fanns någon att strida med.

I en plottwist som både måste varit ganska kuslig och oerhört irriterande för nissarna som byggt upp en ny bergssida för att komma upp, märkte romarna att hela staden hade tagit livet av sig på förhand och på detta sättet avslutat både belägringen, slaget och hela judiska kriget.

Rom 1-0 Jorden

Holländarna gör en ö av sig själva
Du kommer ihåg det där lilla tricket Alexander gjorde vid Tyros? Nå, tänk dig nu ett svårt fall av det exakt motsatta: Att någon förvandlar ett helt land till en ö när de så önskar.

Det fanns en tid när holländarna var så här nära att bli det mäktigaste landet på jorden, det enda som stod mellan dem och världsherravälde på en nivå av brittiska imperiet, var det faktum att de befann sig på europeiska fastlandet med en bunt ganska dåliga grannar. Så, lidande av svår öavundsjuka, beslöt de sig från att dra åt helvete från kontinenten, och deras lösning på problemet var den holländska vattenlinjen.

"That thing's operational!"

Den hollänska vattenlinjen var ett snilledrag av stadtholder Moritz av Nassau, en av de mest framstående militärstrategerna under 1600-talet, trots att hans titel låter som ett tryckfel. Han insåg att man kunde använda Nederländernas naturliga vattendrag och låga havsnivå till att översvämma landsbyggden och på detta sätt skapa en naturlig havsbarriär när så behövdes.

Moritz' efterträdare, hans halvbror Fredrik Henrik, skickade ut folket med spadar och hackor och tammefan om de inte inom kort hade byggt om Holland till en ö omringat av grunt vatten. Därefter planterade man ut en rejäl park av minor, taggtråd, rävsaxar och annan fanskap som försvann under under vattnet när slussportarna öppnades.

Och det fungerade. Holländarna vann det fransk-nederländska kriget specifikt för att deras supervapen framgångsrikt stoppade Ludvig XIV:s arméer, som tvingades att smyga tillbaka till sitt supervapenfria land med svansen mellan benen.