A Country Without Name Someplace

När du funderar på namn på länder... ...okej, vi kan vara allvarliga. Du funderar rätt sällan på namn på länder, utan mer eller mindre utgår ifrån att ett specifikt land heter så för att [lägg in någon tråkig orsak du sov igenom på gymnasiehissan]. Men kanske du borde sovit bort bakfyllan på mattelektionen istället, för några av orsakerna att länder heter som de gör är ganska konstiga. Ta till exempel...


Madagaskar: För att Marco Polo blev förvirrad
Innan han flyttade till Sverige för att börja sälja pikéskjortor så var Marco Polo en kroatisk venezian som ljög ihop Marco Polos resor, en av historiens mest berömda reseskildringar. Han råkade dock bli tillfångatagen av genuesarna och medan Polo satt i finkan i Genua berättade han om alla magiska platser  han besökt på sina resor (och en hel del annat som han stal av andra och/eller hittade på) för cellkamraten Rustichiello da Pisa, vilket da Pisa tecknade ned i brist på annat att göra. För att fängelse, remember...

En av de intressantaste detaljerna handlade om en "ädel och vacker ö, och en av de största i världen, ty den är över 4000 mil i omkrets". Invånarna på denna briljanta holme åt heller inget annat än kameler och stället fullkomligt kryllade av "leoparder, björnar och lejon", för att inte tala om "fler elefanter än något land på jorden". Polo kallade denna briljanta plats för "Madeigascar" och hans beskrivning är så pass medryckande att man nästan kunde tänka sig att han hittat på allt själv (denna gång hade han dock inte det).

"...och eldsprutande enhörningar, och rambokatter, och..."

Men. Vet ni vad det finns gott om på Madagascar? En massa djur som inte finns någon annan stans på jorden, till exempel ringsvansade sådana som like to move it, move it. Vet ni vad det inte finns en enda satans av? Elefanter. Eller för den delen leoparder, eller björnar, eller lejon och om du frågar befolkningen hur kamel smakar skulle de troligtvis tro att det är någon pervers eufemism.

Som vi redan noterat ett par gånger så var Polo som sagt full av skit, och hade i misstag (och rejält felstavat) beskrivit Mogadishu, en stad på Somalias kust sisådär 3000 km norrut på Afrikanska fastlandet.

Here be camel-eaters

En portugisisk upptäckare, som olikt Polo de facto besökte ön, försökte att döpa ön efter Sankt Lars två århundraden senare, men vid det skedet var det för sent och Polos felstavning hade fastnat. Till och med det ursprungliga Malgasyfolket, vars språk inte ens kombinerar bokstäverna "sk" hade börjat att kalla namnet Madagasikara.



Salomonöarna: Antogs vara Kung Salomos skattgruvor
Kung Salomo var en biblisk kung över Israel som var känd för sin stora visdom, sin vilja att önskebena småbarn och sin shitload av guld. Du har kanske hört talas om Kung Salomos skatt eftersom en 1800-talsroman populariserade idén om att det finns bortglömda gruvor där alla dyrbarheterna fortfarande ligger och skräpar. En del är till och med fortfarande övertygade om detta. Men som ofta är fallet så fanns det en gnutta sanning i all fiktion och även före romanen hade man sökt efter Salomos bling sedan bibliska tider.

"För att hitta Salomos skatt måste vi tänka som Salomo. Snabbt, hit med en baby och en såg!"

Och således sökte generationer av hoppfulla skattsökare runt i Israel utan att finna minsta guldmynt, för att inte tala om en hög med guld som skulle få Smaug grön av avund. Så de sökte en bit bort från Israel. Och sedan lite längre bort. Och sedan lite längre bort. Hur långt bort frågar du? Tänk Australien långt bort...

Det är sisådär 12000 km. Logiken, och jag använder det ordet rätt liberalt nu, kom från den spanska 1500-talsbyråkraten Pedro Samiento de Gamboa, som av vice-kungen av Peru fick i uppdrag att skriva om Inkarikets historia. Så han dök in och blev fascinerad av folkets rika historia och legender, men vägrade trots det att acceptera att urinvånarna byggt upp en så rik och avancerad civilisation, för att rasism. Så han kom upp med teorin om att Inkafolket hade seglat till den Nya Världen från Terra Australis Incognita, en mytisk kontinent som man då trodde att existerade på södra halvklotet (och som sedan gav namn åt Australien efter att folk märkte att det var mindre guldfylld myt och mera giftfylld horror show). Andra hade även spekulerat att denna plats skulle ligga i trakten av Ofir, landet som bibeln påstod att var källan för allt Salomos guld och hasta lasagna så hade de Gamboa kommit fram till att Salomos skatt måste kommit from a land down under.

Hans teori var tillräckligt övertygande för att man skulle skicka iväg en expedition för att plocka upp lite mytiska rikedomar och bitches, så man seglade österut från Peru i över två månader, tills man nådde land, inte i Australien utan på en ögrupp till nordost. Naturligtvis fann de exakt en färre guldstashar än de hoppats på, men ryktet om deras expedition hade blivit så populärt att folket därhemma hade börjat kalla platsen för Salomonöarna, and there we have it...



Venezuela: Döpt efter Venedig... ...av någon orsak
Idag så betraktas Venedig ofta som något mellanting mellan museum, kö och långsamt sjunkande filmkuliss där irriterande turister tar selfies medan förbannade gondoljärer visar fingret i bakgrunden, men under över tusen år så var det en av de rikaste och mäktigaste platserna på jorden. När Columbus drog iväg västerut hade denna makt falnat en aning, men trots att mer eller mindre resten av Europa gaddade ihop sig kunde Venedig till slut vinna, med fransk hjälp. Fortfarande en viktig plats, således.

Men, intresset för Venedig tappades dock när nyheterna från Nya Världen började att sippra ut, ni vet, mytiska länder, städer av guld och nakna brudar absolut överallt. Columbus gick till och med så långt att han påstod sig hittat själva Edens Lustgård™, rakt där på nordöstra spetsen av Sydamerika. Och om det inte var EL™ så var det minsann ännu bättre än något Gud kunnat hitta på.

Men vad har då detta med Venedig att göra? Jo sidu, strax efteråt dök tre andra (sannolikt nyktrare) upptäckare upp pål samma plats som Columbus beskrivit och deras åsikt var ett ganska rungande "Meh!". Alonso de Ojeda, Amerigo Vespucci och Juan de la Cosa besökte alla kusten som Columbus skröt om och det som platsen saknade i fruktträd med pratsamma reptiler hade den i överflöd i from av urinvånare som bodde i sådana här:

När de duckat undan alla giftpilar som sköts mot dem, och rent generellt undvikit att ätas upp (upptäckarna var nämligen övertygade om att befolkningen var kannibaler) så småpratade de en smula om hur den här platsen typ totalt såg ut som Venedig. Så fastlandet döptes till "Lilla Venedig" eller Veneziola på spanska, ett namn som med smärre stavningsändringar fortfarande är kvar. Hur de dock sammankopplade några stylthyddor med en av de största och rikaste städerna i världen kan man dock fråga sig.



Amerika: Döpt efter... ...nå, det är lite oklart
Som alla vet så upptäcktes Amerika av Columbus (i alla fall om man inte räknar alla andra som gjorde det före honom). Men oberoende, varför heter då kontinenterna Amerika, medan allt Columbus fick döpt efter sig var ett litet fisland känt för knarkbaroner, marxistgerilla och Shakira?

Nå, historien du säkerligen hört är att namnet kommer från Amerigo Vespucci, en florentinsk pimp/upptäckare som i ett brev beskrev hur han nådde amerikanska fastlandet mer än ett år före Columbus. År 1507 nådde detta brev fram till den tyska kartografen Martin Waldseemüller, som var den förste som använde benämningen Amerika, den feminina formen av Vespuccis förnamn. Enkelt eller hur?

"Florentinare... ...är.. ...alla... ...mulkkun. Bra, då vet vi det."

Ja, det kan man ju tycka, utom att lite beroende på vem du frågar så är de breven antingen förfalskningar, eller så var Vespucci renässansens svar på Thomas Edison, dvs en tjuvaktig jävel, som roffade åt sig äran från andras upptäckter). Till och med Waldseemüller började tvivla på påståendena och tog bort alla referenser om Amerika från sina senare kartor. Men då var det så dags, namnet hade redan blivit etablerat och användes av andra kartografer.

"Haters gonna hate Lefa, LOL! #justsayin"

Eikä tässä vielä kaikki. Andra teoretiserar att Amerika redan var ett vedertaget uttryck när Waldseemüller tryckte upp sin karta och att han bara antagit att namnet kom från Vespuccis förnamn, medan det egentligen handlade om "Amerrisque", en indianstam som bodde i Nicaragua och som både Columbus och Vespucci infekterat och förslavat  besökt. En del menar till och med att Vespucci ändrade sitt förnamn från Alberico till Amerigo, för att det skulle låta mer som Nya Världen och på så sätt säkra ett långt eftermäle.

Eikä tässä vielä kaikki. Ytterligare en del andra är av åsikten att namnet varken kommer från Amerigo eller Amerrisque utan av Richard ap Meryk, en rik, walesisk köpman från Bristol som upptäckte absolut fuck all, men som slängde fyrk på alla som gjorde det för honom. Enligt denna teori skulle John Cabot ha karterat ut kusten från Newfoundland till Nova Scotia ett årtionde före Waldseemüller och som huvudsaklig betalare av expeditionen skulle ap Meryk ha förväntats att få upptäckter uppkallade efter sig.

Fan vet...

Back From the Dead

Jaha, det tog endast ynkliga 378 dagar och så är vi äntligen tillbaka här igen. Tiden går fort när man har roligt. Eller får skrivkramp. Eller något...

Både det ena och det andra har hänt sedan det senaste trivialitetsinlägget, men är ni ute efter sådan info får ni dessvärre söka upp någon annan blogg. Så här kommer mer av samma stuff som tidigare. Och passande(?) nog får det handla om renässansen, sådär på tal om att starta på nytt.

För när renässansen kommer på tal får de flesta en mental bild av en bunt konstnärer som lite sådär i förbifarten klämmer fram en bunt mästerverk och uppfinningar medan de är betydligt mera upptagna med att gå omkring i strumpbyxor. En del av det du känner till är dock fel, en del har missuppfattats och det mesta har du troligtvis glömt samma sekund som den sista lektionen i högstadiehissa tog slut. Men om du nu råkar komma ihåg något så borde du i alla fall veta att:


Återupphittande av klassikerna startade inte renässansen
De flesta har hört att renässansen plötsligt dök upp på 1400-talet för att folk plötsligt återupptäckte Platon, Aristoteles och Sokrates för första gången på århundraden och så plötsligt, FATAM!! så finns det dolda hjärnor och mikropungar och helikopterskissar på var och varannan pappersbit och vägg. Där ser ni nu ungar, det lönar sig att läsa och inte bara yra på med eran dunkadunkahopphopparmusik *hötter med käppen*...

Eller, ja nå...
Egentligen så jobbade skrivare och översättare arslena av sig med att ta fram översättningar och kopior på antika latinklassiker redan under den (inte särskilt) mörka medeltiden. Redan under det första årtusendet anno Domini så översatte franska och italienska förståsigpåare arabisk och grekisk filosofi, matematik och medicinsk litteratur. Så redan vid 1100-talet hade studenterna vid ett antal nygrundade, västeuropeiska universitet, som Bologna, Sorbonne, Oxford och Cambridge, tillgång till utbredda bibliotek av både klassisk och österländsk kunskap.

Men om all denna antika kunskap fanns att få tag på hela tiden så varför fanns det då inte en renässans tidigare?

Jo sidu, det fanns det faktisk. Tre stycken till och med. Karolingiska renässansen (700-800-talet), Ottonska renässansen (900-talet) och speciellt 1100-talsrenässansen (när månne...) inträffade alla innan den "riktiga" renässansen, men har trots massor av betydande framsteg i Europa (som väderkvarnar, papper och navigationsutrustning som magnetiska kompasser och astrolab) enbart fastnat som fotnoter i historieböcker. Varför? Jo, för att de saknade något som fick Renässansen™ att utmärka sig, dvs löjliga byxor. Nej förlåt, de facto så fanns det plenty av löjliga byxor, det som saknades var ett tydligt och minnesvärt framsteg inom konsten. Och orsaken var enkel: Fyrk.

Lyckligtvis lades grunden så att vi nu kan ha både pengar och löjliga kläder

Medan medeltiden började varva ner så var fickorna i Florens proppfulla tack vare en blomstrande textilindustri och på 1400-talet hade staden blivit något av ett Wall Street (före Subprime-bubblan sprack och skickade världsekonomin åt helvete): en massa folk som blev rika, inte genom att arbeta hårt, utan genom att flytta runt egendom. Plötsligt kunde handelsmän och bankirer få det att regna deg på ett sätt som tidigare varit förbehållet kungar, påvar och argsinta vädergudar. De hade dessutom något helt nytt och tidigare okänt fram till denna tidpunkt: tillräckligt med fritid för att kunna njuta av saker.

Så de kikade omkring sig och fann about fuck all att njuta av. Detta gjorde att de behövde något att fördriva tiden med tills vi uppfunnit katt-videor, så de vände sig till konst. Målningar, skulpturer och fresker fick plötsligt en mycket större marknad och konstnärer var plötsligt i stor efterfrågan. Vi, som mänsklighet, var väl medvetna om en stor del av den kunskap som oftast tillskrivs renässansen, den hade inte supits bort eller ens ignorerats i ett millennium, men vi tenderar att enbart bunta ihop dem till att ha "återupptäckts" vid en tid då massvis av nya målningar på bastanta, nakna kvinnfolk eller skisser på primitiva pansarvagnar kom ut. Sådana grejer måste ju helt enkelt ha skapats vid en upplyst tidsepok.

"Vill du att jag visar dig min haubits efter det här?"

Renässansen respekterade och bevarade inte det förflutna
Ta valfri liten håla i Italien och du kommer att hitta minst ett halvdussin antika byggnader och monument som skulle vara hela landets stolthet var som helst i Nordeuropa. Otvivelaktigt är det så att de bevarats tack vare det intresse för allt gammalt som tändes på nytt av renässansen.

Eller, ja nå...
Medan renässansens vetenskapsmän finkammade Europa efter sällsynta latintexter, så var byggherrar och arkitekter upptagna med att riva ner alla platser som dessa texter skrivits. Byggnader förstördes för att byggstenarna skulle kunna återanvändas eller endast för att ge plats för nybyggen. Otaliga antika marmorskulpturer smältes ner för att tillverka kalk till murbruk. Tanken var helt enkelt att det var för mycket jobb att skaffa fram nytt material när det fanns en massa onödig gammal skit som Herkulestemplet eller Colosseum som låg och skräpade, bara väntande på att plundras.

"Kan du hjälpa mig bära in den här. Jag sticker till landet på veckoslutet och vill att det skall se ut som att någon är hemma..."

Och det var inte ens bara gamla hedningar som fick sina tempel muddrade, även den allra äldsta kyrkan i världen drabbades av något motsvarande till när ryska maffian norpar koppartak: Efter att stått på samma ställe i 1200 år så revs gamla Peterskyrkan ner så att en ny basilika kunde byggas i stället. Och som byggnadsmaterial använde man naturligtvis till viss del sten som brutits... ...ur Colosseum, eventuellt som erkännande till alla de kristna martyrer som aldrig slängdes till lejonen där...

"Hördu nej tack. Deras regler om förbud mot frosseri gör dem allt för sega och smaklösa."

Renässansen var inte en speciellt fredlig tid
Renässansen var ett helt århundrade av måleri, musik, feta små änglar, fjollhattar, stärkta kragar och överdriven ansiktsbehåring, kort sagt en hipster-era. Och det finns knappast någon som är mer laid back än en hipster som nördat ner sig i lite aktivt konstdiggande, eller hur?

Den höga kragen var både en statussymbol och dolde samtidigt alla ironiska halstatueringar

Eller, ja nå...
Medan renässansmästarna prydde katedraler och gallerier med mästerverk så prydde Vlad III av Valakiet pålar med sina fienders huvuden och han var knappast ens ett undantag. I England beslöt man sig knall och fall att kasta bort något 100,000-tal liv i ett gräl om vem som skulle vara kung, Venedig och allt öster om det höll i ett århundrade på och fightades med turkarna och i Tyskland gick absolut allt åt helvete med först en riddarrevolt och sedan en bonderevolt. Tillsammans var de här två så blodiga och med så mycket grymheter att de skulle få Franska revolutionen att se ut som Bamses värld.

1494 började dessutom en serie krig i Italien som skulle pågå i omkring 60 år och involvera varje västerländsk stormakt (Frankrike, Tysk-Romerska riket, Venedig, Milan, Neapel, Påvestaten, Florens, Ferrara, England, Skottland, Spanien, Ottomanska riket, Schweiz, Saxen... för att nämna några). Och för att klara av den ökade krigstakten, längden och intensiteten på dessa nya krig så började kungligheterna hålla sig med stående arméer, vilket naturligtvis ytterligare ökade krigstakten, längden och intensiteten på stridigheterna. Före år 1500 så var den genomsnittliga storleken på en armé ca 15,000 man, men i slutet på århundradet hade de blivit nästan fem gånger större.

Som kapprustningen under kalla kriget, men med pikbeväpnade clowner istället för bombflyg

Renässans-Rom var inte en speciellt imponerande plats
Renässansen Rom måste ha varit en spektakulär syn. Om bara slappisarna till vetenskapsmän skulle få tummen ur med att uppfinna tidsresande telefonkiosker, så skulle vi tvärt sticka dit för att ta några bilder på all grannlåt. Och sedan skulle vi använda något sunkigt filter och fylla dem med felstavade hashtagar, för så är det framtiden rolls, YOLO!

#selfie

Eller, ja nå...
Vill du veta hur renässansen Rom såg ut? Stick till dagens Detroit/Tjernobyl/Reso. Medan städerna i norra Italien blomstrade tack vare ökad rikedom och inflyttade hantverkare och konstnärer så var Rom en folktom, stinkande ödemark med en nästan uteslutande kriminell befolkning. Efter att påven ditchat Rom för ett betydligt häftigare palats i Frankrike, så rämnade allt nästan genast. Rom var nämligen helt beroende av honom för i stort sett allt: hans kassakista, hans vakter och rent generell stabilitet i samhället... för att inte tala om alla pilgrimer, turister och donationer som hans Helighet drog in. Rom behövde alltså få tillbaka påven. Snabbt. Men tack vare dogmatiska och politiska schismer så skulle det ta över 100 år, tills början på renässansen, tills han kom hem. Och vid det skedet hade Rom låtit sig falna rejält (och hon var inte direkt modellmaterial före det heller).

Städningen var dock enklare än på länge

Vid renässansen höjdpunkt hade befolkningen fallit till sin lägsta nivå någonsin: strax över 10,000 invånare (dvs about samma som dagens Pargas), i en stad som vid ett skede haft över en miljon. Staden växte naturligtvis på nytt, men det var inte före renässansen nästan hade övergått i barocken. Så nej, när påven flyttade tillbaka hem till byn var Rom en post-apokalyptiskt håla fylld med statisterna från Mad Max som invånare. De få invånarna som inte var bovar lät sina kor beta på Forum och till och med stadens (märk väl, "Den heliga stadens") kyrkor var utplundrade ruiner av sin tidigare medeltida glans. Värst av allt var dock att Roms imponerande kloaksystem hade förstörts av upprepade invasioner under Roms fall och aldrig reparerats, så stora delar av Den Eviga Staden var nu rent bokstavligen ett skithål.



Renässansen var inte en tid för upplysta tänkare
Efter medeltidens föråldrade vidskepelse så var renässansen en pust av frisk luft, rationalitet och förnuft där man tidigare endast kunnat andas in eld, pest och kallt stål.

Eller, ja nå...
Den packade konstskola som renässansens Europa bestod av hade inte speciellt mycket till övers för saker som vetenskapligt undersökande och det fanns det inte ett enda universitet som hade den då kallade "naturfilosofin" på läsordningen. De facto så är de flesta vetenskapshistoriker ganska överens om att renässansen egentligen tog ett steg bakåt från den vetenskapligt mycket mer nyfikna medeltiden. Man var nämligen allt för upptagen med att måla och peta på sina trollstavar för att bry sig om verklig vetenskap.

Det är nämligen så att så gott som varje västerländsk ockult tradition har uppstått under renässansen, eftersom de upplysta klasserna var oerhört kåta på häxerier. Tycker du till exempel att fjantprogram som Ghost Hunters är irriterande? Tänk då på att de under renässansen skulle varit universitetsprofessorer och inte ha begravts i TV-tablåerna nattetid bland oändliga repriser av That 70's Show. En hel generation av "vetenskapsmän" tyckte nämligen att ämnen som astrologi, alkemi och ritualmagi var helt vettiga grejer att hålla på med och lära ut.

Men nu är det ju dock så att man inte kan göra en trolldomsomelett utan att bränna några ägg. Det hade knappt funnits några exempel på att man tagit livet av häxor under det senast tusen åren, men renässansen drog igång med tre vågor av allt mer aggressiva häxjakter som tog dödade tusentals människor runt om i Europa. Plötsligt så fann sig människor som tidigare uppskattas som hälare i sina samhällen som den mottagande parten av en rent objektiv och rationell dränkning. Historiker är lite oense om exakt hur många som åtalades som häxor under denna "upplysta era", men man räknar med att det är mellan 50,000 och 200,000. Jojo, något lystes minsann upp...

"ART THOU READY TO ROCK!"