Dedicated Follower of Fashion

Sedan människan kom på att man kunde gömma rumpan bakom skinnet från mindre betydelsefulla djur så har han slitits mellan att använda rent användbara kläder och att se bättre ut än Gronk, snobbgrottmannen i grottan bredvid. I mångt och mycket kan man tycka de flesta trender nuförtiden enbart består av meningslöst spräädände, men vissa av dem har de facto uppkommit ur direkta behov (medan andra aktivt försökt ta livet av dig). Säg hej till estetiks och direkt funktions angstiga tonårsungar.


Högklackade skor
Till och med den mest modeberoende fascistfashionistan måste vid något skede erkänna att höga klackar kan vara jobbiga. Förutom alldagliga problem som ömma fötter, skoskav eller valkar kan de även leda till obotliga nerv- eller ledskador, men vad är nu sådana petitesser mot att få lite längre ben och bättre form på rumpan.

Rumpafficionados världen över håller med

Men ursprungligen...
Så var högklackade skor inte ens tänkta för damer. Och de var de facto inte ens enbart tänkta för män utan, för de manligaste av alla män: körsångare krigare.

Enligt Elizabeth Sammelhack på Bata Shoe Museum så användes höga klackar under många århundraden i Mellanöstern som ett slags ridsko. Skon började först användas i Persien där ryttare upptäckte att det var svårt att hållas kvar i sadeln medan man använde pilbåge. För att motverka detta skapade man en sko med ett utpräglat hack som stigbygeln kunde sitta i vilket gjorde det enklare att balansera ordentligt på hästen medan man stod upp för att skjuta.

Och dessutom såg fabulous ut medan man tog livet av fienden

När den periske Shahen Abbas I år 1599 för första gången skickade ut diplomater till Västeuropa så blev kungligheterna och aristokraterna de mötte övermåttan förtjusta i nymodigheterna. De lät dem dock få mycket högre klackar för att visa pöbeln att man här verkligen inte hade att göra med någon som behövde bry sig om saker som att gå speciellt långt eller på andra sätt utföra kroppsarbete. Kvinnor började dock först att ta till sig trenden flera tiotal, under de ständiga religionskrigen på 1630-talet, när en våg av ganska androgynt mode (med kort hår, epåletter, piprökande och manliga hattar) svepte genom Europas hov. Så egentligen började kvinnor att använda högklackat för att se manliga ut.

Så nu har alla vita, kränkta män möjlighet att börja använda sådana här och ta tillbaka det som är ert...

Uppsvängd krage
Om det finns någon uniform för män i övre medelklassen så är det pikéskortan (ja, jag har en sådan på mig just nu, en turkos Gant, thanks for asking): Klassisk, kontorsvänlig och aningen sportig (men inte på något fattigt eller barbariskt sätt). Och när kontoret stängt så är det bara att fälla upp kragen som en douchespinnaker och segla i hamn på fjosaholm, befolkning: snart du...

Men ursprungligen...
Så fanns det faktiskt en hel del metod bakom galenskapen. Det var tennisspelaren René Lacoste, känd som Le Crocodile, som anses ha uppfunnit pikéskjortan, vilken blev något av en skandal när den visades upp första gången år 1926. Före det hade tennisspelar använt långärmade kostymskjortor på banan, med kragar så stärkta att man mer eller mindre kunde raka sig med dem.

"Det är klart att jag behåller hatten på, ser jag ut som något slags barbar?!"

Lacoste var inte särskilt intresserad av att spela tennis i en rustning av tyg, så han beslöt sig för att uppfinna en lätt, välventilerad, kortärmad skjorta som faktiskt kunde ha någon som helst funktionalitet för en person som viftar med armarna i solgasset, timtal i sträck. En nyckeldetalj var en mjuk krage som kunde fällas upp för att skydda spelarens nacke från solljus. Så där ser man: den första uppfällda kragen var inte bara avsiktlig utan även praktisk.

Att ha pikéskjorta med kragen nedfälld var inte någon speciellt intresserad över innan rika åskådare, för vilka  undvikande av natur, frisk luft eller motion var ett självändamål. Så fjanten med uppfälld krage har tekniskt sett rätt, och du, stackars normale och lugne ankdamsinvånare, med kragen modest nedfälld ser ut som en fransk upper class twit.



Eyeliner
Sminktrender kommer och går, men klassisk svart eyeliner är här för att stanna. Men vilken praktisk orsak finns det nu för att kleta färg i ansiktet, utom för att hjälpa en att få mera sex.

Men ursprungligen...
Du har kanske hört talas om ryktet om att Kleopatra uppfann eyeliner, vilket naturligtvis inte är sant, men det var i alla fall i Egypten som allt började, bara ca 4000 år tidigare. De gamla egyptierna använde dock inte enbart som ett sätt att se snygga ut, det hjälpte även genom att bli mindre bländade av solen. Om du någonsin sett en jenkkifotismatch så är det samma orsak som spelarna smetar färg på kinderna.

"Här försöker man göra sig fin och så är det ingen som ens kommenterar det..."

Det finns även en hel del bevis för att det fanns en medicinsk orsak för att använda eyeliner. På ye oalden days, så var ögoninfektioner ett konstant problem och eyeliner kunde hjälpa att hålla ute flugor och andra jobbiga kräk ur korpgluggrna. Dessutom upptäcktes nyligen att de gamla egyptierna lade blysalter i sin eyeliner, vilket var ytterst oväntat eftersom dylika salter framställs genom en lång och svår process och att både bly och salt i allmänhet ofta hamnar ganska långt ner på saker någon vettig person vill peta i ögat. Sedan genomförde forskarna några tester, och upptäckte att de var rena Terminatorn när det kom till att döda bakterier. Så nästa gång ni har ögoninflamation kan ni eventuellt goda den genom att lägga fiskesänken i sminket.



Manschetter
Du, käre läsare, utgår jag ifrån att är att är en smärt och stilig svenne, gentil och älskvärd, med en kostym för varje tillfälle och veckodag, så jag behöver inte förklara för dig vad en manschett är, då knapparna på dina kavajärmar för dig är fullständigt självklara. Det kan visserligen möjligtvis hända att du, under något ögonblick av partiell klarsynthet mitt i den tornado av sex och grogg som din ledig tid består av, undrat varför man skulle behöva öppna upp kavajärmen. Det är ju inte så att du behöver stå upp till armbågarna i någons bröstkorg.

Men ursprungligen...
Om du hade en kostym på 1800-talet var risken ganska omfattande att du plötsligt behövde befinna dig upp till armbågarna i någons bröstkorg.

Och om inte i någons bröstkorg så i din farfars farfars farmor...

Grejerna längst ute på din kavajrock kallas egentligen för kirurgärmar och kom till på 1800-talet, då män av hög social status, som läkare, lät skräddarsy sina rockar enligt deras behov. Ett sådant behov kunde vara att på någon sekunds varsel tvingas kavla upp ärmarna och ta dig upp till armbågarna i inälvor, eftersom en gentleman aldrig, aldrig någonsin, inte ens i nödfall, tog av sig rocken ute bland folk.

"Men kan jag ens lösa lite på slipsen?"
"Inte om du inte vill att jag skall dra in din licens så fort att dina förfäder blir snurriga!"

När kostymen blev vanligare och även bars av män som inte löpte risken att medicinskt snitta upp folk med ett ögonblicks headsup, så började skräddarna att bara sy dit lite knappar för att härma stilen. Så på samma sätt som en nerfälld krage så har du låtsats vara kirurg varje gång du någonsin haft på dig kostym, utan att ens vetat det.

The Fad of the Land

Modeflugor är nästan aldrig någon speciellt bra sak, men de är å andra sidan nästan aldrig heller direkt hälsofarliga. Vi kan dumpa ett par hundra ege på Tamagotchin, Crocks, yoyon, ishockeykort eller Rubikkuber och när intresset blåst förbi så lägger vi stuffet i en låda för att kunna förvirra våra framtida barnbarn. Men så finns det några modeflugor som förgiftat tusentals, startat krig och förslavat hela nationer, enbart på grund av någon random scheisse som folk ville åka, ha på sig eller äta.


Frankrikes längtan efter radium gör Paris radioaktivt
År 1898 upptäckte Marie och Pierre Curie radium, vilket (och som namnet borde ge en hint om) är ett vansinnigt radioaktivt grundämne, och som kommer att (i vissa fall bokstavligen) förgifta röven av alla som kommer i förlängd kontakt med det. Radium skulle senare bli basen för strålbehandling av cancer, men när det upptäcktes hade folk ingen aning om vad det gjorde. Det man visste var att det var självlysande och upptäcktes när vetenskap ungefär var samma sak som magi, så fransoserna började att klämma in radium i varje grej man kunde komma på (Marie Curie själv hade en behållare med radioaktivt salt bredvid sängen, och Pierre bar runt på en bit i rocken som någon slags bensmältande fickklocka).

Tillsammans med sina radiumkondomer...

Och så började den radioaktiva hysteri som drabbade Paris (och till mindre utsträckning, resten av världen). Radium blev en trendig mirakelmedicin mot allt, eftersom folk av någon outgrundlig anledning beslöt att det var ett stärkande livselixir (Det MÅSTE ju göra något... Det lyser ju!) Man började att lägga det i allt från hostmedicin till tandkräm, samt även salvor, choklad och stolpiller tänkta att öka din sexuella potens (och medan jag inte kan garantera att det funkade som avsett, så kan jag gå med på att om man klämmer upp en bit sönderfallande alkalimetall i rumpan, kommer något att hända i under-bältet-regionen).

Man trokade till och med radiumvatten, som var exakt det det låter som: radioaktivt vitaminvatten som såldes med den mest skrattretande felaktiga sloganen någonsin: "A cure of the living dead."

Men Parisarna var precis lika fascinerade av radiums glödande förmåga och började att använda det till att tillverka självlysande målfärg till klockor och instrumentpaneler. Det användes även till ansiktskrämer, läppstift och andra sorters smink, eftersom ett ansikte som glödde som spökarmén i Lord of the Rings uppenbarligen var något eftersträvansvärt på tidigt 1900-tal.

Allt var frid och fröjd. Ja förutom att ANDRA, den organisation i Frankrike som granskar och behandlar deras radioaktiva avfall, har upptäckt 130 platser som fortfarande har tillräckligt höga halter av reststrålning för att klassas som hälsofarliga. För närvarande använder ANDRA 4 miljoner euro per år till dekontaminering av dem, enbart för att några korkade parisare fick tag på ett av de mest skadliga ämnena i universum och började smeta det överallt som något slags förväxta snorungar med fingerfärg.



Viktorianernas längtan efter grönt förgiftar tusentals
Under mitten på 1800-talet befann sig det victorianska Storbritannien upp till napan i en modefluga för det som kallades Scheele- eller kejsargrönt, en färgtinktur som färgade allt den rörde samma färg som en ninjaturtlebicep. Och Scheelegrönt användes till allt. Kläder, accessoarer, leksaker, ljus, gardiner och tapeter ansågs alla vara ytterst moderiktiga om de hade samma nyans som en julgran. Det enda problemet var att den huvudsakliga ingrediensen var arsenik, vilket du kanske har hört att inte är fullständigt jättenyttigt för dig. Folk täckte bokstavligen sina väggar, kläder och leksaker med organmördande gift.

"Mina... njurar..."
"Äh, sluta marra. Drick bara lite radiumvatten..."

Det värsta av allt var dock att folk absolut visste att det var skadligt. Arsenikens mordiska egenskaper var välkända och att det fanns i Scheelegrönt var ingen hemlighet. Men av någon outgrundlig orsak så var detta absolut inget som hindrade folk från att dränka sina möbler i det. Det var till och med förihelvete använt som en hushållsfärg till mat.

Men det absolut vanligaste sättet på att i misstag ta livet av sig med arsenikförgiftning, var de jävla tapeterna. Giftgas som släpptes ur dem av fukt i väggarna dödade bokstavligen tusentals familjer, slutresultatet av en serie beslut som kanske ledde till det mest korkade sättet att dö på någonsin. Det är nämligen så att arsenikdamm inte var något man tänkt på, man trodde nämligen att så länge ingen slickade väggarna skulle allt vara lugnt. Olyckligtvis så blev det tyvärr så att när riskerna upptäcktes och folk, t.ex. drottning Victoria, rev ut sina tapeter, så fanns det en hel del damm kvar. Just detta gör själva processen så enormt farlig.

Kom ihåg att fukt får arseniktapeter att börja fisa giftgas och att nästan det enda sättet att få bort tapeter, utan att elda upp huset, är att väta ner och skrapa loss dem, vilket alltså lösgör mera arsengas. Så även nu, över hundra år senare, så har folk problem med eftereffekterna av Scheelegröntrenden, eftersom gamla hus med gröna tapeter i grund och botten är enorma gaskammare.



Britternas längtan efter te dränker Kina i opium och startar krig
Alla vet att britter dricker en massa te, men på 1800-talet så drämde majoriteten av britterna oändligt mycket mera grogg, mer än vid något annat tillfälle i historien.

Och detta trots att Churchill bara fick ta under åtta av åren

Detta hände för att gin var billigt och te var löjligt dyrt. Man måste importera te från Kina, och Kina såg till att ta skyhögt betalt för varendaste gram, accepterande endast silver som betalning. Men så slog plötsligt nykterhetsrörelsen till i Storbritannien, vilket fick efterfrågan på te att explodera som en snedtändande Death Star. Olyckligtvis gjorde detta te dyrbarare än en diamantblingad Ferrari, så hur skulle de brittiska tehandlarna kunna få fram tillräckligt med te för att tillgodose den lavinartade trenden. Nå, genom att byta ut det mot lådvis med opium naturligtvis.

Opium var nämligen olagligt i Kina, men det fanns trots det en stor efterfrågan på det, och britterna skördade samtidigt enorma mängder av högklassigt bengalistuff i Indien. Så tusentals ton med te skeppades till Europa, medan Kina översvämmades av White Rabbit. Snabbt så var bortemot alla i Kina beroende, nästan 90% av alla män under 40 som bodde längs med kusterna var mer eller mindre konstant höga. Effekten var omedelbar och förödande. Knarkarna började sälja sina ägodelar för att ha råd med mera opium och nationalekonomin lamslogs nästan fullständigt.

"Jag skulle kunna gå på jobb... men jag ids inte..."

År 1839 så kom kejsaren fram till att nu fick det tammefan vara slut på dumheterna och beslöt att slå till hårt mot knarket som förgiftade hans land. Sagt och gjort, efter att ha raidat ett antal brittiska handelsmän konfiskerades tusentals kistor med opium. Tetrenden hade dock vid det här skedet drabbat i stort sett alla britter, barn som vuxna, och plötsligt var de avskurna från sina huvudleverantör, något de inte tänkte finna sig i. Så de skickade ut Royal Navy.

16 brittiska krigsfartyg spenderade de närmaste två åren med att bombardera sin väg upp längs den kinesiska kusten till Shanghai, massakrerande mellan 20,000 och 25,000 kineser medan man själv förlorade endast 69 man (att hela Kina som sagt var höga som hus gjorde saken knappast svårare). Kineserna tvingades att skriva på ett avtal som gav Hong Kong till britterna och öppnade fem hamnar till fortsatt opiumhandel, samt att betala alla kostnader för kriget och förlusten av inkomst från knarktillslagen. För att britterna tröttnat på att dricka kaffe.

Ovan: En fullständigt resonabel reaktion...

Världens längtan efter jeans färgar Kina blått
Världsmarknaden för denim är absurt stor, enbart år 2006 så köptes det jeans för över 15 miljarder dollar, och då räknar man inte med jackor, skjortor och allt annat som Jeremy Clarkson kan tänkas ha på sig...

Han står troligen ensam för åtminstone 20% av alla inköp

Och likt nästan all annan produktion i världen har man även i detta fall outsourcat tillverkningen till Kina, eller mer specifikt till Xintang, där över 200 miljoner par jeans tillverkas varje år. Och kombinationen av blekmedel och indigofärg håller på att förgifta skiten ur Pärlfloden, en 2500 km lång flod som förser sisådär 40 miljoner människor (inkl. Guangzhou, tidigare känt som Kanton) med dricksvatten.

Normalt sett är blått vatten bra. Det här är dock inte särskilt normalt...

Problemet är nämligen att avloppsvattnet från jeansfabrikerna innehåller tungmetaller som bly, kvicksilver, kadmium och selen, alla var för sig antingen dårgiftiga eller oerhört cancerframkallande. Kinesiska myndigheter insisterar visserligen på att de inte sett några rapporter på några sjukdomsepidemier på de orter som använder sig av Pärlfloden till dricksvatten, fiske eller transport, men vad kan nu möjligtvis gå fel av att pumpa ut smurfpiss i ett av Ostasiens största vattendrag och färga vattnet så blått så att det syns från rymden.



Världens längtan efter gummidäck leder till folkmord i Kongo
På 1890-talet drabbade den nya modetrenden cykling plötsligt en intet ont anande värld, eftersom 1800-talet  för de allra flesta var en ganska pissig tid och folk gjorde vad de kunde för att hitta något kul. Under de värsta boomen fanns det omkring en cykel för varje sju amerikaner och vid 1895 kunde New Yorker magazine utan att darra på manschetten konstatera att den som inte cyklade var antingen krympling eller tönt.

En av de mest bidragande orsakerna till den plötsliga populariteten var uppfinnandet av uppblåsbara cykeldäck. Tidigare hade cyklarna haft hjul av metall eller trä och att ta sig fram på dem på tidens kullerstensgator måste motsvara att köra en gammal Lada runt Gamla Stortorget på enbart fyra buckliga fälgar. Att cykla på gummidäck var däremot awesome, och folk köpte dem i miljontal. Men hur skulle man få tag på allt detta gummi bara sådär plötsligt? Nå, genom att förslava 8% av Afrika och tvinga dem att skörda det åt dig, naturligtvis...

Saken var nämligen den att Leopold II av Belgien regerade över Congo då och använde det i stort sett enbart som sin personliga bankautomat (Congo hörde då inte till Belgiska staten utan var Leopolds personliga egendom), för export av elfenben och gummi. Och han stod med glädje till tjänst med att möta den ökade efterfrågan på cykeldäck (och även senare, bildäck) genom att införa strikta gummikvoter på de kongolesiska byarna. Och om en by inte skördade tillräckligt mycket så kunde Leopold alltid se till att höja produktionsrytmen en aning, genom att elda upp byn, döda alla barn eller hugga av arbetarnas händer (eller ibland alla tre, för varför i helvete inte...).

Det var Belgiens största brott mot mänskligheten fram till Helmut Lotti

En tidigare belgisk regeringstjänsteman gick så långt som att uttala sig om saken officiellt, "Vart jag än går så hör jag samma nyheter från Congo, gummi och mördande, slaveri i sin värsta form." Slaveri var visserligen tekniskt sett oerhört olagligt i de flesta delar av världen, men Leopold höll Congo så isolerat (ännu mer än vad det redan var), genom att kontrollera alla handelsvägar, att landet i grund och botten förvandlades till en enda stor, okontrollerad fabrik. Under cyklingens guldålder så ökade alltså antalet cyklar i USA till 10 miljoner, medan folkmängden i Congo samtidigt minskade med närapå 10 miljoner. Och man behöver dessvärre inte vara någon statistikprofessor för att räkna ut att de här talen nog sannolikt har ett samband...

The Opposite of Hallelujah

Det kan hända att någon av er är som vissa tidigare BD:are och numera kulturskribenter jag känner. I sådana fall ligger ni just nu troligtvis hemma, iklädda monokel, begravda under de utrivna sidorna ur orkesterpartituret till Tjajkovskijs 6. symfoni och röker pipa. Och i sådana fall är detta inlägg inte riktat till er.

Resten av er utgår jag ifrån att, även om ni inte är experter på exakt varje subgenre inom västerländsk konstmusik de senast 1000 åren, känner igen en hel del stycken och är medvetna om hur de upptagits i populärkulturen. En del används i filmer, eller TV-serier, eller riktigt, riktigt stora TV-reklamer, men poängen är att man hör dem varje dag. Du kan gnola med dem om de råkar dyka upp, du får dem att fastna i huvudet och du har fullkomligt missat vad de egentligen handlar om. Och min tippning är att några av dem är...


Hallelujakören av Georg Friedrich Händel
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Standardstuff på adventskonserterna de senaste 10 åren, men även utom det så är sången legendarisk inom populärkultur. Varje gång du behöver en känsla av episk glädje som enbart kan beskrivas av en shitload av folk som skriksjunger HALLELUJA!!! för full hals drar man fram lite Händel, Den används inom religiösa filmer, den används överdrivet varje gång något bra händer i knaskomedier eller tecknad film och du kanske har gnolat på den för dig själv efter någon mindre, personlig vinst. De flesta vet dock naturligtvis att det typ har något med Jesus att göra. Så den handlar väl om jul eller påsk eller något...

Orginalsammanhanget:
Nja, inte exakt. Eller, jo, det stämmer att Hallelujakören handlar om Jesus, den är trots allt från Messias, ett körverk som enbart handlar om Jesus, men just Hallelujakören är ganska långt soundtracket till hans andra besök på jorden.

Det här

Det är Domedagen och denna gång har JK beslutat att regera över oss från ett svart monstermoln medan vi kollapsar runt omkring i varierad grad av påklädnad. Det finns nämligen en ganska explicit tidslinje i Messias. Varje sats berättar något om Jesus liv, från början till slutet till... ...efter slutet. Texten ur Hallelujakören är tagen ur Uppenbarelseboken, allmänt erkänd som bibelboken när skiten flippar ur. Vi jublar och skriksjunger medan Jorden går under runt omkring oss. Följande bok heter förihelvete till och med "Efteråt".

När Jesus uppenbarligen blir huggen i nacken med Berlins TV-torn.

Det sägs att när han hade skrivit färdigt Halleluja så hittades Händel gråtande med noterna i famnen. När hans assistent frågade vad som var fel svarade Händel att "Jag tror att jag såg Guds ansikte i musiken", vilket i och för sig skulle skrämma skiten ur mig också.

Men Händel hade å andra sidan alltid varit något av en dramaqueen.

Brudkören av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
På samma sätt som Hallelujakören har blivit närmast klichéartad inom vår världsbild så känner du igen Brudkören av Wagner, utom om du aldrig varit på ett bröllop, eller aldrig sett ett i TV, eller levat under en sten i Nagu hela ditt liv. Den har spelats på allt från kyrkoorgel till fullstor kazoo-orkester när bruden går ner längs med mittgången och när du hör den vet du att bruden äntligen är på kommande. Enkelt eller hur.

Orginalsammanhanget:
Inte alls enkelt. Sången är tagen från Wagners opera Lohengrin där "Brudkören" de facto sjungs av hjältinnan Elsas kammartjänarinnor, efter att hon just gift sig med sin nya man, svanriddaren Lohengrin. Ha, vilket tassigt missförstånd. Det har ju folk haft fel om i åratal... Och ajo, efter att sången är slut så passar Lohengrin på att mörda skiten ur fem bröllopsgäster före han dumpar Elsa.

Men såg fabulous ut medan han gjorde det...

Om det inte redan klarnat på grund av allt mördande så bör det noteras att Lohengrin inte är en särskilt glad opera. Äktenskapet pågår som sagt i totalt två sånger, varefter Lohengrin lämnar Elsa, och, det här ju trots allt opera, Elsa dör av sorg. Så orgelmusiken du hör före bröllopet handlar mindre om "yay, nu skall vi gifta oss" och mer om "ALLA SKALL DÖ!" Man kunde helt enkelt lika bra använda soundtracket från Jaws.

På vissa håll räknas det inte riktigt som ett bröllop innan någon drar svärd

O Fortuna av Carl Orff
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Söker du efter skrämmande dramatisk musik för att förstärka känslan i din vampyrfilm? Försöker du desperat att få någon slow motion-repris i din dokusåpa att verka intressantare än vad den är? Har du en film på en gullig kattunge och vill skoja till det med ett löjligt überdramatiskt soundtrack med trumpeter och skrikigt nonsenslatin? Då är O Fortuna ur Carmina Burana det du letar efter. Du har hört det i allt från filmer till TV-serier till reklamer (se ovan) och varje gång när något måste poängteras hur satans ansiktssmältande dramatiskt allt är.Den har även använts i så mycket politisk propaganda att till och med jänkarna själva börjar se det ironiska. Om "jag är väldigt, väldigt allvarlig" var en sång skulle den heta O Fortuna...

Orginalsammanhanget:
Medan musiken skrevs på 1900-talet så är all text ur Carmina Burana tagen från över 200 medeltida dikter om a) obesvarad kärlek, b) hur löjlig kyrkan är, c) like, the government, man och d) grogg. Om det där låter som poesi någon emogymnasist skitit ur sig, så är det precis just det.

Den sista raden är, bokstavligen, "gråt alla med mig!".

Den hyperdramatiska O Fortuna är nämligen bara ett stenhårt stycke som råkade hängas på en knasig dikt skriven av någon medeltidsstudent. Texten handlar om otur i spel och att spela bort sin skjorta, lite som om man skulle arrangera Achy-Breaky Heart för orkester och operakör. Och alltsamman är skrivet av en tysk som ville fira "människoviljans triumf genom sexuell och holistisk balans." Tips från coachen: Tysk sexuell och holistisk balans på 1930-talet var inget du ville drabbas av.



Valkyriornas ritt av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Det här är kanske det mest kända exemplet på dramatisk musik, någonsin. Den har använts i den berömda helikopterscenen i Apocalypse Now, Looney Tunes, Simpsons och otaliga andra filmer och serier där folk är på väg att dra ut i strid. Till och med de helt okunniga om nordisk mytologi vet ungefär hur en valkyria ser ut pga detta musikstycke.

De här brudarna

Så när detta stycke spelas i Wagners opera Die Walküre, så utgår man ifrån att man ser ett gäng stenhårda krigardamer som sparkar röv på scenen.

Orginalsammanhanget:
Eller, typ, ingenting. Och inte ingenting som i "damerna har inte kastat sina spjut ännu", utan snarare ingenting som i "lamporna är släckta, ridån har inte gått upp ännu och bokstavligen ingenting händer".

Jepp, sången spelas som en ouvertyr, dvs före operans tredje akt börjar. En av de coolaste och stenhårdaste fightsångerna någonsin spelas medan publiken snällt sitter och tittar på en ridå. När denna går upp och man äntligen ser några valkyrior så spelas resten av stycket i bakgrunden medan åtta av dessa kommer in på scenen och hälsar på varandra före dagens arbete. Inget fightande, inget härjande, bara en hop damer som står på ett berg och pratar skit runt något slags fornnordisk motsvarighet till kontorskaffekokaren. Det är som börja ett avsnitt av Friends med att byta ut klappklappklappklapp-sången mot en serie explosioner.

Eller att fokusera en hel James Bond-film på personalskyddsavdelningen

The Future is Medieval

När man tänker på medeltiden så är chansen stor att den bild man ser framför sig är av riddare i glänsande rustningar som galopperar fram genom ett hav av pest, inskränkthet och smuts. Och konstig skulle annat vara, med tanke på att allt från historiefilmer, Monty Python och gymnasiehistorian ganska långt bekräftar just exakt detta. Du kanske till exempel har hört talas om att...

All vetenskaplig utveckling hade stannat
Myten:
Det finns en orsak att tusenårsperioden mellan 500-1500 kallas the Dark Ages. Varje förståsigpåare som  ens vågade tänka tanken att studera vid ett universitet blev genast uppeldad av katolska kyrkan som tyckte att kunskap och sådan skit var omoralisk och att Bibeln tammefan var allt man någonsin kunde tänkas behöva känna till. De trodde ju för helvete till och med att jorden var platt! 

"Nej det är klart att man inte kan segla norr om Korsholm, då blir du bara överkörd av jättelika pamin i slädar, juh!"

Verkligheten:
Förutom den faktum att knappast någon på medeltiden trodde att jorden var platt så var kyrkan verkligen inte ansvarig för att ta livet av vetenskapen - tvärt emot så var det de facto den som ganska ensam såg till att den överlevde.

Efter att barbarer av olika grader av skäggighet invaderat Europa och använt Rom som midsommarbrasa, så var katolska kyrkan den sista resten av romersk kultur i Västeuropa. Kyrkan satte igång med att grunda kloster runt om i Europa, för att lära folket om fördelarna med dogmatiserad kannibalism och tvångsrakning, och med munkarna följde även deras enorma bibliotek. Munkar var ganska långt de enda utbildade personerna på denna tid och ganska långt allt vi vet om den tidiga medeltiden har skrivits av dem.

"Titta själv! Munkarnas bok säger klart och tydligt att alla munkar  är hängda som åsnor, så det måste ju vara sant!"

Och allt eftersom tiden gick började kyrkan att ta allt allvarligare på det här med att bevara kunskap och började grunda universitet. Du kanske har hört om något av dem, t.ex. Bologna (1088), Sorbonne (1150), Oxford (1167), Cambridge (1209) och i stort sett varje toppskola i Europa. Vid dessa universitet så pluggade studenterna betydligt mer än de flesta idag, med genomsnittstiden för en kandidatexamen på sju år och flera år till för magisters- eller doktorsgrader. En annan grej som universiteten var bra på var att översätta grejer, och deras latinska versioner av Aristoteles och Platon var en av grunderna som gjorde renässansen möjlig.

Och samtidigt som var och varannan avkrok i Europa fick sitt eget universitet så öppnade korstågen Europas ögon för muslimernas avancerade idéer när det kom till vetenskap och teknologi. Nya uppfinningar som kompassen och astrolaben kom till västvärlden via muslimska Spanien och skulle visa sig vara ganska så användbara under upptäckartiden. Och ungefär samtidigt kom italienska handelsmän tillbaka från Nordafrika med en annan nymodighet: arabiska siffror.

"Pah, som om nu någon skulle orka lära sig en ny uppsättning tecken..."

Även läkekonsten gjorde enorma framsteg tack vare universitetssystemet. I motsatts till vad många tror så hade kyrkan egentligen inga större invändningar  mot saker som dissektion av kroppar, och de flesta medeltida universitet höll på med det i sina källare (OK, det kanske fanns någon invändning). På 1300-talet fanns det redan verksamma sjukhus och läkare hade lärt sig att använda antiseptika när de kapade av diverse kroppsdelar. Vilket säkert var en god idé med tanke på att folk var täckta av skit. Ja, på tal om det...



 Alla gick runt och luktade kakka
Myten:
Om man inte vet något annat om medeltiden så är det att alla var fullkomligt dränkta i scheisse. Medeltid bönder så ut som statister ur Monty Python and the Holy Grail, och överklassen var bara snäppet mindre äckliga. Folk då tvättade sig  med ungefär samma frekvens som vi idag går till tandläkaren: de som är riktigt nitiska kan göra det ett par gånger per år, max.

Verkligheten:
Man var oerhört intresserade av badande under större delen av medeltiden, eftersom man ganska långt fortsatte på den romerska traditionen med allmänna badhus och de flesta städer och även mindre byar Tyskland hade badstugor där arbetare kunde chilla tillsammans efter dagens slit, medan de undvek att att titta på varandras paket och högt diskuterade hur oerhört obögig denna situation var.

På samma sätt så var det vanligt att folk tvättade händerna före man åt och brukligt att erbjuda att ta ett bad med sina gäster när de blev inbjudna, något som Myndigheterna upprepade gånger försöker påpeka att inte är kosher mera i dagens samhälle. Den medeltida efterfrågan på tvål (vanligtvis tillverkad av djurfett, med diverse oljor och salter tillsatta) var samtidigt så stor att man redan på 1200-talet tillverkade det på närmast industriell skala i både Frankrike, Italien, Spanien och England.

Men varför är då sinnebilden på medeltidsfolk nissar som krälar omkring i sin egen avföring? Nå, saker förändrades väldigt plötsligt och väldigt snabbt. Och om bara en rejäl Force Majeure kunde få slut på våra förfäders episka badkultur, så fick de minsann en - i mitten på 1300-talet dök Digerdöden upp och tofflade Europa rakt i nyllet med sina otvättade fötter. Plötsligt berättade någon fiffikus för de tills nyligen ganska rentvättade massorna att badande var öppet mål in i porerna för alla de onda andar och gremlingar och akademare som förorsakade sjukdomar (man var inte så duktig på bakteriologi back in the day).

"Testerna tyder på drabbats av like delar zigernaförbannelse och arga skogsälvor."

Som ett resultat av detta hade badande i det stora hela blivit föråldrat som sysselsättning när den tidigmoderna tiden tog vid. Så det är fullt plausibelt att Karl XII gav betydligt större utslag på luktarövometern än t.ex. Karl den Store.



Riddare var hederliga, chevalereska gentlemän
Myten:
Riddare var tappra och hedervärda krigare som hjältemodigt kastade sig in för att döda drakar och rädda fagra damer i nöd.

Verkligheten:
Riddare hade ofta betydligt mindre gemensamt med det här...

...än till exempel det här:

"Wessex side!"

Det viktigaste att komma ihåg  i det här sammanhanget är att riddare var professionella krigare och när det inte fanns några krig att sysselsätta sig med så var de tvungna att hitta på något att göra med sin våldskåthet. De flesta riddare var relativt unga killar och i brist på Youtube och Call of Duty för att få ut den värsta överskottsilskan, så tenderade de att ta ut den på lokalbefolkningen i stället. Mot slutet av 1000-talet så började det bli kutym att diverse adelsmän började kina om vem som skulle få störst del av den Tysk-Romerskformade cheesecake som Karl den Store bakat, och mitt i smeten av dessa småkrig satt riddarna. Dessa "krig" var dock mindre ärkeslag à la Braveheart och betydligt mera en bunt killar med vapen som rider in i en by och tar livet av alla de ser.

Kyrkan försökte att få ett slut på detta, för att de helt enkelt var ganska otrevligt, och för att det hotade stabiliteten i hela Europa. Först försökte man att få ordning på riddarna genom att skaka valda kroppsdelar från diverse döda helgon framför nyllet på dem, men när detta, otippat nog, inte fungerade, så kallade Påven samman första korståget och exporterade iväg rövhålen till Mellanöstern så att de kunde bli någon annans problem. Väl framme i det heliga landet passade de även på med lite ridderligt småbarnsätande och att massakrera hela befolkningen i Jerusalem.

"Hej, Påven lovade att vi inte skulle hamna i helvetet! Inga refunds!"

Senare gjordes försök att få lite ordning snorungarna, till exempel genom att anta en hederskod för riddare som allmänt antogs på 1200-talet. Man använde exempel som Sir Lancelot och Edward, the Black Prince för att visa hur man skulle uppföra sig under krig och fred. Riddare uppmanades att "försvara de svaga", men konsensus om detta var dock i stort att "de svaga" i detta fall innebar adliga kvinnor och barn och verkligen inte några satans bönder. Så våld adelsmän emellan kanske avtog, men det var fortfarande ganska OK för riddare att döda och våldta bönder, för de, på samma sätt som antalet öl före lunch, räknas ju egentligen inte...



Kvinnor behandlades som boskap
Myten:
Europa under medeltiden finns tillsammans med Talibanstyrda Afghanistan med på Top 5-listan av ställen det skulle suga rejält på att ha en slida. Kvinnor var fruktansvärt förtryckta och behandlades som andra klassens medborgare vars ända uppgift var att städa, laga mat och klämma fram (manliga) arvingar enligt önskemål.

"Älskling? Hur skulle det vara att du klämmer fram pojken jag bad om? Jag frågade för redan en timme sedan..."

Verkligheten:
Fram tills för ca 200 år sedan var Europa nästan uteslutande ett jordbrukssamhälle. Och det intressanta med att ryggknäckande hårt arbete är att det gör alla ganska så jämlika. När varje familjemedlem är ute och sliter varje morgon för att hålla det högst påtagliga hotet av svält borta, så känns könsroller och sexism plötsligt inte så relevanta. Därför blev det, närmast per automatik, att män och kvinnor blev jämlika, eftersom även kvinnor var tvungna att hålla på med all bullshit deras män också tvingades stå ut med.

Och situationen var inte särskilt annorlunda i städerna. Om pappa ägde en verkstad, så var det hans döttrar som hjälpte till. Det var inte alls ovanligt att döttrar tog över familjeföretaget och drev det själv, något som rent generellt inte kom att hända långt in på modern historia. Det var också vanligtvis kvinnor som drev krogarna under medeltiden, de facto så skötte kvinnor vid ett skede om hela Englands ölindustri. Jag har inte riktigt lyckats komma fram till varför detta ändrades, men troligtvis kan det ha något att göra med män plötsligt insåg att deras fruar fått lite för mycket makt, genom att de kontrollerade tillgången på både öl och sex.

Kvinnor som inte var upptagna med att sälja pilsner eller odla säd för att överleva  kunde till exempel överleva genom att gå med i ett kloster, vilket kanske inte låter übermorjens innan man tänker på att detta gav dem tillgång till utbildning under en tid när sådant var extremt ovanligt - nunnor kunde läsa och skriva medan tidens mäktigaste män inte kunde det. Och om de höll på med det tillräckligt länge kunde de sluta som abbedissa över ett kloster, och på så sätt ha makt mycket likt en manlig adelsman.



Livet var hemskt och alla dog unga
Myten:
Livet under medeltiden har av upplysningsfilosofen Thomas Hobbes beskrivits som "ensamt, fattigt, smutsigt, djuriskt och kort." Maten sög, husen sög, arbetet sög, allt sög. Lyckligtvis var man inte tvungen att stå ut med allt det eviga slitet speciellt länge, eftersom du oberoende endast levde till typ 35, max. Om man idag på film ser en medeltidsfigur äldre än 60, är han även en trollkarl.

"En trollkarl dör precis när han planerar. Eller när jätteörnarna blir försenade..."

Verkligheten:
Angående det här med kort livslängd så, ja, det stämmer att den förväntade medellivslängden låg på 35 år, men som tidigare påpekats, så tenderar vi att missa den i sammanhanget ganska viktiga detaljen "medel". Spädbarnsdödligheten var brutal, eftersom vaccination mot barnsjukdomar fortfarande var århundraden borta och läkekonsten i stort fortfarande befann sig på "Be tre Fader vår och sätt fem blodiglar på pungen så skall det ordna sig". Vilket snedvrider statistiken rätt ordentligt, men faktum är att om en man ca år 1500 lyckade överleva tills man var 21 så var förväntningen att han skulle leva ca 50 år till.

Även bilden av medeltidsbonden som en halvslav som arbetar nonstop för adelsmän totalt oförmögna på att give a single fuck visar sig vara skev, då genomsnittsbonden oftast arbetade ca åtta timmar varje dag, med långa pauser för att äta och ta napar. Och visste du förresten att de dessutom hade betydligt mera semester än du? Söndag var automatiskt ledig och när man tar med saker som långa helger kring jul, påsk och midsommar plus att varje helgon har sin egen dag (och att katolska kyrkan har omkring tre helgon för varje pedofilskandal), så kommer man fram till att medeltidsbönderna var på semester bortemot en tredjedel av året.

Och slutligen så kan det även vara på sin plats att påpeka att bönderna inte var sååå oerhört fattiga heller. Under senmedeltiden var genomsnittslönen för en engelsk arbetare motsvarande ca 1000 dollar per år, vilket är betydligt bättre än många länders genomsnittslön idag. Och även om denna slags livsstil kanske inte direkt inspirerar till blingbling-rap, så möjliggjorde det en varierad diet, lite lyx då och då och rejält med öl för att täcka allt festande som närmast var obligatoriskt under alla dessa helger.

My One Bad Habit

Ät nyttigare! Sluta grogga! Ta för helvete en jävla dusch! Alla goda råd antar jag, men enligt vetenskapen skulle vi fortfarande sitta i skogen och käka loppor ur varandras pälsar om våra förfäder hade följt dem. Det visar sig nämligen att alla våra karaktärsfel dök upp av en orsak och att vi, för att kunna bli naturens stora lottovinnare, först var tvungna att bli en av dess största losers...

Dålig hygien
Har du någonsin undrat varför människan inte har päls? Forskare har; vi är trots allt ett av mycket få mestadels hårlösa däggdjur som finns i världen.

Det finns visserligen alltid undantag...

Det här med hårlöshet är dock ingen trivialitet, våra kala kroppar är en en stor orsak till att vi har civilisation över huvud taget. Utan den där naturliga isoleringen som päls ger så blev vi tvungna att uppfinna kläder, och grupper som bodde på olika håll producerade olika mängder pigment för att skydda den exponerade huden mot solljus, således utvecklande våra olika folkgrupper.

Och ajo, behovet av att hålla oss varma kan även ha bidragit till att våra förfäder även lärde sig en annan någorlunda viktig kunskap: att göra upp eld. Men hur gjorde det här oss till de hårlösa apor vi är idag?

Jo, sidu:
Vi var skitiga. Jepp, en ledande teori går ut på att vi var så usla på att hålla våra pälsar rena, att parasiter började löpa amok. Speciellt klädlöss som någon packad förfader först drog på sig under en groggångande natt med en gorilla. Efter ett tag blev det en evolutionär fördel att inte ha päls som de små asen kunde bygga bon i och över tid blev hårlös avkomma normen. Det var oberoende betydligt bättre än, nå, att tvätta sig.

"Att bada är för kommunister!"

Så om du någonsin har tvingats använda simppare för att du inte har några rena kalsonger kvar eller åkt hem till mamma iklädd pyjamas eftersom alla dina kläder är så smutsiga att de troligtvis är direkt hälsofarliga (ja, ni vet vem ni är) så skall du sluta oroa dig. Det är trots allt så att vi direkt tappade största delen av vår kroppsbehåring för att vi inte orkade tvätta vår apdräkt.



Frosseri
Övervikt är en av de stora landsplågorna i Västvärlden (här använt i betydelsen ställen där du kan köpa munkar fyllda med friterad kyckling). Naturligtvis vet vi varför folk älskar att äta, i grund och botten handlar det om att ge oss energi för att fortsätta leva. Men hur kommer det sig att människor har utvecklats så långt åt detta håll att vi drämmer i oss fett och flott även om våra hjärnor vet att det kommer att döda oss.  Om nu evolutionen är så jävla smart, hur kommer det sig att vi inte avskyr saker som friterad chokladkaka?

Ja, det finns på riktigt. Från bloggen This Is Why You're Fat.

När vi nu kom in på stora hjärnor så kan du tacka frosseri för den, eller, mer specifikt, flottig och kaloririk mat. Det finns massor av djur med enkel, nyttig, växtbaserad diet och i det stora hela så brukar de inte vara överdrivet fiffiga.

Korkade, men mumsiga

De flesta av jordens smartare djur är, likt människan, mestadels allätare. Det krävs ett visst mått av intelligens och långtidsminne för att komma ihåg vilka bär som är smaskiga och vilka får en att skita tarmarna aviga. Men vad fick just människan att stavhoppa över konkurrerande arter, som råttor, till att bygga städer medan de krälar omkring i våra kloaker?

Jo, sidu:
Fett. Det vi var bättre på än någon annan art var att uppfinna sätt att klämma i oss den maffigaste, flottigaste, mest hjärtattacksframkallande kost som naturen kunde komma fram med. Vi lärde oss att använda verktyg till att krossa ben och skallar för att få tag på fet och god benmärg och hjärna, och om vi kunde ha panerat djuren vi fångade skulle vi ha gjort det.

I grund och botten är den enda saken som riktigt får oss att stå ut gentemot djuren vår fettmarmorerade hjärna och den kräver enormt med energi för att fungera bra. Den slags energi som enbart kunde erbjudas genom stora, feta tegelstenar av djurkött. Evolutionsforskare anser att vi kunde fortsätta att utvecklas endast genom att oförtröttligt sleva i oss urversionerna av knaperstekt fläsksvål  Och vi använde denna uppgraderade hjärnstyrka till att hitta (jepp, mitt i prick) nya, kreativare sätt att klämma i oss ännu mera mat.

Allt människorna höll på med då hade på något sätt med detta att göra, jaktlagen som drog ut för klubba ihjäl urkräken för att få tag på deras mumsiga fetter uppfann de första verktygen för att enklare kunna ta livet av dem, vilket i sin tur utvecklade samarbete inom stamtillhörigheten. Så skratta gärna åt tjockisen som klämmer i sig sin n:te talrik med chicken wings, men han är trots allt orsaken till att du har en tillräckligt komplex hjärna för att inse hur onyttigt det ser ut.



Groggande
Även om jag verkligen inte är den som är den när det kommer till att grogga med pojkarna, så kan även jag erkänna att man tenderar få mindre gjort de dagar man kommer på jobb bakfull. Så det är ju bra att våra förfäder inte fick tag på sprit, annars skulle de väl typ varit för packade för att springa från grottbjörnar och sådant. Alkohol är ju trots allt en biprodukt av en dekadent civilisation och hur många stora uppfinnare har du till exempel sett springa omkring utan byxor i Poliisi-TV?


Jo, sidu:
Men, tro det eller inte, så är det en god chans att det här med civilisation aldrig skulle ha inträffat om det inte varit för alkohol.

Något i den här stilen...

För det första så har människan varit spurgu allt sedan vi såg ut som något som skadedjursbekämpare försökte att jaga från vinden. De facto så är våra kroppar designade för alkoholkonsumtion, med en lever som till stora delar endast har som uppgift att kunna bryta ner etanol. Så mänskligheten har varit pläsit sedan urminnes tider. Men det betyder väll endast att vi på något sätt överlevde trots vår fylleri (och att det kanske hjälpte fula grottmänniskor att få ligga).

Nja, enligt de rådande teorierna som finns så går det mycket längre än så. Människans utveckling började inte egentligen ta fart på riktigt innan vi utvecklade jordbruk, då det lät oss slå oss ner på en plats och föröka oss som katolska kaniner. Och medan en man kunde odla tillräckligt med säd för att försörja sig och sin familj, så krävdes är det en helt annan sak när det handlar om att få fram ett tillräckligt överflöd för att brygga öl. Sådant kräver att en hel grupp av människor lever och samarbetar mot ett gemensamt mål. Dvs en by.

Det är bara att titta på sumererna, dvs den första civilisationen över huvud taget, som använde hälften av sitt spannmål till öl. Öl var det som drog publik (eftersom jakt och samlande gav ungefär tre gånger så mycket kalorier och enormt mycket mera protein än jordbruk), det enda riktiga trumfkortet för stadsliv eftersom det helt enkelt inte var något man kunde framställa som kringflackande nomad. För urtidsmänniskan var det inget annat än ett underbart löfte om hur civiliserat livet kunde vara, destillerat till flytande form.

Ursäkta, blev en smula tårögd där en stund.



Skvaller
Om du frågar mig så kunde man stoppa alla skvallertidningsjournalister i en säck, tillsammans med scientologer, homeopater och "synska" och slå på säcken med en käpp. Jag skulle inte ens bry mig nämnvärt om vilken grupp som skulle ta mest stryk. Men naturligtvis måste man erkänna att skvallertidingar, hur hemska de än är, finns av en orsak: vår öerhörda önskan om att veta varje endaste, snuskiga lilla detalj om folket runt oss. Alla påstår vi att vi hatar skvaller, men får man höra att någon politiker i misstag råkat halka på en flyplatstoalett, så är vi plötsligt idel öra.

Det var vår förfäder också, vilket var bra. Det som vi nu anser vara ett av de elakaste sätten att använda språk på, kan mycket väl varit det som fick det att utvecklas över huvud taget. Och det är här som saker börjar bli konstiga...

Jo, sidu:
För att överleva var våra primatförfäder tvungen att bilda grupper för att kunna hålla rovdjur på avstånd. De flesta primatsamhällen som finns idag består av max 50 olika individer och de har ett slags strikt hierarkisk struktur som inte hittas på andra platser inom djurvärlden. Människan lyckades dock att att ta sig förbi denna mentala spärr så att en normal människa idag kan hålla koll på ca 150 personer innan hjärnan blir överbelastad (du kan ha hört talas om denna teori, dvs Dunbars tal). Och det var dessa större grupper som först gjorde oss unika.

Men hur kom vi hit? Genom att uppfinna skvaller. Ett av de första användningsområdena av vårt mera komplexa språk (som först troligen uppfanns för att koordinera jakt) var att sitta runt lägerelden och utbyta information om dem som inte var med, bakom deras ryggar. Denna språkanvändning, att dela med sig om kundkap om vem i gruppen som var sjuk, vem som höll på att dö och vem som parade sig med vem, lät oss få reda på saker om folk som individer som inte råkade finnas på plats. Detta hjälpte oss att utveckla helt nya sorters och betydligt mer komplexa samhällen, helt olika andra arter.



Social osäkerhet och ångest
I början av inlägget nämnde jag att övervikt är vår tids stora folksjukdom, men om den är det är det under hård press från depression. Men som du måste ha listat ut vid det här laget så hade även deppiga grottmänniskor haft en funktion. Saken är den att våra hjärnor är sex gånger för stora för ett djur av vår storlek. Så utvecklade människan denna enorma mängd gråceller endast för att möjliggöra vår långtidsplan, dvs att göra Moder Jord till vår bitch? Inte direkt; till och med djur relativt korkade djur lyckas att etablera sig och leva gott i naturen.

Nej, det hade med allt "skvallra runt lägerelden" som jag nämnde för ett par stycken sedan. Den riktiga orsaken till vårt intellektuella jättesprång var att försöka komma underfund med de allt större socialgrupperna. Det är med andra ord så att försöka navigera sig fram mellan alla gäng på lunchrasten i högstadiet stimulerar hjärnan mera än någon av lektionerna.

Genom att studera  våra förfäders huvudskallar har forskarna hittat oproportionerligt stor tillväxt inom de områden som skapar mentala simulationer (dvs låter oss förutse framtiden). Att kunna gissa sig till vad utgången av olika situationer kommer att bli och att kunna förutspå olika slutresultat är inte bara avgörande för att kunna leva inom en social grupp, utan är också basen till alla slags problemlösning. I grund och botten kan varje vetenskapligt eller kreativt genombrott spåras tillbaka till att någon osäker grottänniska som suttit med svettiga handlflator och undrat om de andra grottmänniskorna tycker att han är cool. Men vad har det här med ångest att göra?

Jo, sidu:
En del forskare har en teori om att depression utvecklades som ett sätt att försvara sig, genom att låta individer skilja sig från gruppen vid stress, för att kunna fundera ut en lösning på sina problem i fred. När alla sociala kopplingar inom stammen började att bli allt för förvirrande, kunde hjärnan stänga dem ute tills vi fått vår kakka tillsammans, medan vi deppade i ett hörn av hyddan.

Så om din tonåring uppför sig som en angstig liten fjant, så var inte orolig, de bidrar de facto till mänsklighetens förbättring. Och om han dessutom är smutsig, packad och äter ett en säck full med kerrosaterian, så håller han på att utvecklas till en helt ny art...

Tribal Statistics

Människor är usla när det kommer till siffror. Vi kan bara helt enkelt inte riktigt begripa oss på dem, och det är en av orsakerna till att forskare kan komma med alla välunderbyggda argument de vill om global uppvärmning, men att vi genast slutar tro på dem när det blir kallt där vi bor. Det är visserligen inte vårt eget fel, människohjärnan är inte konstruerad så, och handen på hjärtat, hur ofta är det nu man egentligen behöver behandla enorma mängder data, sådär rent alldagligt? Man behöver inte kunna analysera långsiktiga datatrender bara för att byta en glödlampa eller öppna en pilsner.

Det finns dock några grejer som alla borde känna till. Varje av dem låter superenkel när den förklaras, men de flesta av dem kommer att lura dig på nytt inom ett par dagar efter att du läst det här. Kom alltså ihåg att...


Det vi kallar "genomsnitt" är egentligen inte det
Här har du en chockerande statistik: Snittinkomsten i Finland ligger på 2901€ i månaden, efter skatt. Och om man som jag tjänar betydligt under det så kan det vara ganska obehaglig läsning. Du kanske tyckte att du hade det ganska okej, men känner dig eventuellt nu tvungen att börja sälja hembränt för att komma upp i de inkomstnivåer som din jävla granne förmodligen drar in. Vad är deras jävla hemlighet egentligen? De kan väll för fan inte alla sälja röv på Tavastgatan?!

Problemet är dock att:
Den populära användningen av termen "genomsnittlig" är dock rätt så olik den matematiska termen, men de används som om de var samma sak. Det är orsaken till att vi ofta blir förvånade, känner oss kränkta och mår dåligt över hur mycket rikare/fetare/längre genomsnittsfinländaren är än oss. I dagligt tal har ordet "genomsnitt" samma betydelse som "de flesta" eller "den mest representativa personen" (som i, "genomsnittsfinländaren läser inte klassisk litteratur" eller "Medelsvensson har fanimig inte råd att klä sig som Alexander Bard"). Men när man börjar dra fram termen för att prata statistik blir resultaten därför lite märkliga, som att 67% av Finlands befolkning tjänar mindre än "genomsnittet". Så hur i satan kan "genomsnittet" betyda "de flesta" när de flesta inte tillhör genomsnittet?

Nå, vi lärde oss alla i skolan att räkna ut genomsnittet: Du tar summan av alla värden du vill ha med och dividerar den med antalet värden. Vilket funkar bra om det du kikar på är förhållandevis nära:  genomsnittet av 1,2,3,4 och 5 är 3, mitt i och enkelt att komma fram till. Problemet är att genomsnitt är fullkomligt värdelösa om en minoritet av siffrorna är ovanligt höga - genomsnittet av 1,2,3,4 och 40 är till exempel 10, vilket inte hjälper någon att veta ett jota om någon av värdena.

Och det är problemet med statistik om "genomsnittsinkomst", en handfull snorrika jävlar snedvrider skiten ur talet. Om du tjänar mindre än genomsnittsinkomsten så är det inte för att ditt jobb lurar dig (okej, inte enbart därför) utan för att du lever i samma land som Antti Herlin och Nalle Wahlroos.

Vad har det för betydelse?
Detta kan tyckas vara löjlig enkelt när det förklaras, men faktum är att det skapar nya myter varje dag. Du kan till exempel se i officiella undersökningar att det för varje 100 finländare finns det ca 45 skjutvapen, vilket kunde få en att förmoda det är svårt att hitta någon förstabas som inte är beväpnad till tänderna. Sedan ser man att samma undersökning kommit fram till att endast 12% av befolkningen innehar vapenlicens. Och på samma sätt som med fyrket handlar det här om samma sak, en del som äger vapen äger massor av vapen, vilket totalt snedvrider helhetsbilden.

Detta är orsaken till att de flesta någorlunda respekterade källor som försöker undersöka förmögenhetsfördelning använder sig av median- inte genomsnittsinkomst. Medianen är den egentliga mittpunkten: man kommer dit genom att stryka värden på vardera sidan tills man kommer till mitten, vilket ger den aningen mer bekanta summan på 2212€. Och hasta lasagna så har jag med ens fått 17% av er att känna sig lite bättre till mods.



En påstående med "99% säkerhet" kan vara både sant och meningslöst
Tänk dig att du sitter i en läkarmottagning, och att vederbörande har dåliga nyheter, du har testat positivt för något slags cancer. Du frågar "nämen, är du helt säker?" och han informerar om att just detta test som används med 99% sannolikhet kan upptäcka cancer när den finns där och ger falska positiva resultat för friska människor vid bara 1% av alla tillfällen.

Voi satan! Du är 99% doomed! Så på med fallskärmen och hämta en flaska Domppa, här skall betas av listor på grejer att göra innan man dör!

Problemet är dock att:
Även om det som läkaren säger är sant, så är sannolikheten för att du faktiskt har cancer endast ca 1 på 3. "Okej, och hur exakt går det där ihop?" frågar du kanske nu. Jo, sidu, jag nämnde det faktiskt i ett inlägg för en par år sedan och det kallas sannolikhetsfelaktighet.

Ja, det är sant att om du faktiskt har cancer, så är kan testet med 99% säkerhet berätta detta för dig, vilket betyder att av 100 personer med sjukdomen så missar den bara en. Problemet är den andra, till synes meningslösa, siffran, dvs att när cancern inte är där kommer den fortfarande att visa positivt resultat 1% av gångerna. Så medan det försöker att hitta cancer, berättar den för så många friska att de har det att ett positivt resultat närmast blir meningslöst. Men hur kan detta stämma om det bara ger falskt positivt resultat 1% av gångerna. För att det talet fortfarande är enormt.

Under 2011 diagnosticerades i Finland 30132 fall av cancer, dvs en av i runda tal 180 finländare drabbades. Detta innebär att om ovanstående högst fiktiva och imaginära test hade använts på alla finländare skulle ca 55,000 (en procent av befolkningen) av de då totalt ca 85,000 positiva resultaten varit falska. Så för varje person med ett positivt resultat är chansen att ha något slags cancer endast dryga 35%. Vilket är en god orsak till att genomföra flera test, men knappast en orsak till att säga upp sig och börja testa heroin.

Vad har det för betydelse?
En massa teknologi kommer med dylika sorters löften, vilket låter imponerande, men endast om man inte tänker på volymerna som de appliceras på. Till exempel så skröt Transportation Security Administration, dvs den federa myndighet som ansvarar för säkerheten på alla inrikestransporter i USA, för ett par år sedan att deras nya terroristhittande utrustning kunde upptäcka över 99% av alla terrorister som passerade genom landet, medan det endast falskanklagade enbart 0,01% av alla oskyldiga resenärer.

"Nakenvisitering var inte alls så roligt som det lät på förhand."

Dessa siffror kan låta fantastiska, men som när det kommer till exemplet ovan med cancer, så kommer ett gigantiskt antal oskyldiga att behandlas som terrorister. Ta till exempel år 2010, när 700 miljoner passagerare steg på ett plan inom, till eller från USA. Om TSA:s terrordetektor då "endast" drämde till med falska positiva resultat 0,01% av alla gånger betyder det fortfarande att 70,000 stackars jävlar blev slitna ur bordningskön, anklagade och muddrade. Och under så gott som alla år var statistiskt sett exakt 0 av dem terrorister. Så de där 0,01% låter lysande enbart så länge du inte är en av dem som anklagas för att ha en bomb uppklämd i röven



Det som kallas "en epidemi" kan handla om slumpen
Studier har visat att folk som lever nära högspänningsledningar har högre risk att dö i cancer och andra sjukdomar! Det betyder att elektricitet dödar dig inifrån utan att någon märker det! Så det är tur att du inte just nu sitter med nyllet framför någon lysande grej som drivs av elektricitet...

"Kom genast ner därifrån! Du kan få cancer!"

Problemet är dock att:
Hela grejen med att "högspänningsledningar förorsakar cancer", handlade om en riktig forskningsrapport som skapade panik inte så fruktansvärt länge sedan. Den gick ut på att man tittade på en karta, ritade en cirkel runt folk som bodde nära högspänningsledningar och kollade vad för sjukdomar de hade. Och hast du mir gesehen så var det inte alls svårt att hitta grannskap smockfulla av cancer.

Men genom att göra det här så drabbades forskarna av det som kallas klusterillusion eller Texas sharpshooter fallacy, dvs att man ser falska mönster i random data. Namnet kommer från att man jämfört detta med en hypotetisk cowboy som skjuter en ladugårdsvägg full med hål och sedan målar en måltavla där flest skott har träffat.

Sanningen är nämligen den att i en tillräckligt stor befolkning så kommer man att hitta slumpmässiga mönster, speciellt om man ger sig själv oändligt utrymme att hitta likheter. Samma studie kunde därför kanske ha upptäckt att barn som lever nära högspänningsledningar har 5% högre risk att heta "Gavin" eller att de har 12% större benägenhet att föredra röda cyklar. Så länge man tittar på minimala skillnader och är oförsiktig kan man således komma fram till all slags märklig skit. Det undersökningen kom fram till var alltså att på vissa håll var barn fyra gånger så benägna att drabbas av leukemi (HERREGUD! Högspänningslinjer mördar våra barn!), men de ignorerade samtidigt det faktum att på andra områden så var barnen mindre benägna att ha det (YAY! Högspänningslinjer har magiska helande egenskaper!). I verkligheten så tog ytterligheterna ut varandra.

Och om du just tänkte säga att "Nåjo, men om de faktiskt var fyra gånger så benägna att bli sjuka så måste det nu finnas någon orsak till det!, så har du redan glömt åtminstone en grej jag redan nämnde:: (tips från coachen: leukemi är sällsynt, så det behövs inte särskilt många fall för att fyrdubbla antalet).

Vad har det för betydelse?
Kommer ni ihåg den där märkliga historien från ifjol om en nisse i Miami som flippade och åt upp ansikten på någon annan dude? Och i stort sett varje dag efter det kom det nyheter om flera bitanfall. Till och med skeptiker började då att fundera på om alla bitanfall ändå inte hade något samband.

Och det var klart att de hade det. Sambandet var att när folk börjar fightas så är det inte helt ovanligt att vi bits, men enbart efter Miamiincidenten fanns det en orsak att något sådant skulle räknas som nyhetsvärdigt. Det enda som hade ändrat var alltså att varje bett plötsligt blev en rubrik. Vi började söka efter mönster och där fanns det, men sedan blev vi uttråkade av det, även om någon någonstans biter någon just nu.

Nå, ibland finns det faktiskt riktiga trender, men som förorsakas av något helt orelevant. Vilket för till den största felaktigheten av alla...



Korrelation är inte samma sak som kausalitet
Medierna älskar att rapportera om de nyaste forskarrönen om som kommer att döda oss den här gången. Enligt den här studien om TV:s effekt på hälsan så kom forskarna chockerande nog fram till att TV-tittande är lika farligt som rökning, och att varje timme du ser på TV efter att du fyllt 25 kommer att skala hela 11 minuter av din livslängd.

Eller så kan man stöta på någon som är helt övertygad  om att vaccinering förorsakar autism hos barn. De kan till och med ha fantastiskt övertygande diagram om saken som visar att, ja, vaccinering har blivit vanligare, vilket antalet autismdiagnoser också gjort. Och de har diagram! Hur kan man argumentera mot diagram?!

"Som du kan se så är du matematiskt sett en fullständig skithög och förtjänar all den stryk du strax skall få!"

Problemet är dock att:
Om du vet något om hur en TV fungerar och förklaringen inte innehåller orden "svart magi", så har du kanske noterat att det är en låda med ljus och ledningar och det är ganska svårt att förstå hur en sådan godmodig hög med elektronik på detta sätt kan suga livskraften ur dig från andra sidan rummet. Och häri ligger problemet: man rapporterar om kausalitet när det egentligen handlar om korrelation.

Skillnaden är att innan du vet hur din TV försöker ta livet av dig så är allt du vet att television och döden är besläktade på något sätt. Det finns t.ex. inget sätt att kolla upp om massivt TV-tittande och att dö lite tidigare båda är symptom på något helt annat.

Det kan ju visserligen även ha något att göra med exakt var man ser på TV...

Och just det är exakt vad det verkar handla om här. Folk som inte tycker om att motionera tenderar att skaffa sig fritidssysselsättningar som inte involverar att röra på sig (som TV-tittande) och att inte få tillräckligt med motion är det som på riktigt är skadligt för hälsan. Det är till exempel i detta fall betydligt farligare att läsa en bok än att titta på TV på en motionscykel.

Vad har det för betydelse?
Ingen som helst egentligen, så länge vi kan hålla oss från att skylla problem på ovidkommande saker. Som om, till exempel, vi beslöt oss för att livräddande vacciner förorsakar autism när sanningen är att antalet barn som diagnostiserades med autism ökade för att vår förmåga att upptäcka autism ökade.