lördag 16 juni 2012

Fire Up the Google Beast Algorithm

Sedan Google Earth släpptes år 2005 så har det, förutom att göra riktiga jordglober en smula obsoleta, öppnat världen till globalt upptäckande endast genom ett musklick. Men det är inte bara en kul leksak, utan med hjälp av Google Earth har man även upptäckt en del ganska häftiga saker. Som...


En regnskog
En dag satt en grupp brittiska forskare från Kew Royal Bothanic Gardens och använde Google Earth till att titta närmare på Afrika, när de plötslig hittade en skogsplätt runt Mount Mabu i Mozambique, som de inte visste att fanns där. De insåg dock snabbt att detta var den största regnskogen i södra Afrika och att den var hittills helt okänd för vetenskapen. Det visade sig nämligen att bergig terräng och inbördeskrig hade skyddat området från den normalt väldigt bergsklättrings- och stormgevärsskygga vetenskapsvärlden.

Dess läge, en isolerad skog mitt i ett hav av afrikansk savann, betydde dessutom att den också var ekologiskt skyddad, dvs att alla djur som fanns där i årtusenden hade utvecklats totalt isolerade från andra djungeldjur. Det tog inte speciellt länge innan förståsigpåarna satte sig på första bästa flyg söderut.

Om filmer lärt oss något är det att de snart kommer att bli mördade av en jättegorilla

Men det de hittade, när de äntligen kommit fram till den tidigare översedda bergsskogen, var något av ett biotopparadis för både biologer och botaniker. Platsen var nämligen en guldgruva av nya arter, med 70 kmav hittills okända pygmékamaleonter, fjärilar, pesudoskorpioner, krabbor, giftormar samt en mängd sällsynta fåglar. Listan är så lång att den ser ut som en båtfest hemma hos Noak.

Genom sin isolation har en mängd arter utvecklats helt för sig själva och nya grejer hittas mer eller mindre varje gång man vänder på en sten. Efter lite efterforskning visade sig dock att lokalinnevånarna helt enkelt hade hållit käften om platsen, eftersom de tyckte om att gömma sig där när grejerna började bli onödigt intressanta under 20 år av inbördeskrig som tog livet av bortemot en miljon människor. Men nåja, jag skulle också hålla det för mig själv om jag hade ett personligt Jurassic Park.





Ett sätt att fuska när man fiskar
Medan man studerade vattnen utanför Wales med hjälp av Google Earth märkte några arkeologer något ovanligt i vattnen utanför Poppits Sound, ett litet strandsamhälle där floden Teifi flyter ut i Irländska sjön: ett enormt V så precist utformat att det antingen var en del av den mest onödigt gigantiska smileyn någonsin, eller en urgammal fiskfälla.

Om bara de stackars fiskarna haft tillgång till helikoptrar
Sådana här undervattensfällor var en gång i tiden använda till att fånga massvis med fisk på en gång, genom att byta ut de typiska båtarna och metspöna mot lite gammalt, hederligt fuskande. När tidvattnet började ebba ut tvingades fisken längs med fällans väggar mot en flaskhals med ett ensamt utlopp, där man lade ut nät och lät fisken fånga sig själv. Just denna fälla var över 85 meter lång och med metertjocka väggar, vilket gjorde det till den största av sitt slag som någonsin hittats och är beräknad att vara över 1000 år gammal.

Dessa fiskdödargatlopp var de facto så duktiga på sitt jobb att de slutligen i Magna Carta förbjöds att användas i floder, eller egentligen någon annans stans för den delen, förutom längs med kusterna.

"För att fuck you, kustfiskar!"



En ny förfader
Jag kan inte påstå att jag är någon expert på arkeologi, men såpass mycket vet jag att när det kommer till att gräva ut ben så är grottor dit du skall ta dig. Under ett jullov 2007 så satt professor Lee Berger vid sin dator och sökte efter grottor, med hjälpa av, you are very correct sir!, Google Earth. Efter att ha upptäckt ett samband mellan grottor och kända fossilfyndigheter i området runt det som kallas Mänsklighetens vagga i närheten av Johannesburg, lyckades han kartlägga 500 möjliga platser där gamla ben kunde hittas begravda.

*Blädder, blädder*

I augusti 2008 så drog han således iväg för att undersöka några av sina Google Earthfynd och tog med sig sin nioåriga son, deras hund och en postdocstudent som assistent. På en av dessa platser smet hunden plötsligt iväg in ett buskage när pojken, som jagade efter hunden, snubblade på något som folk numera kallar "den mänskliga evolutionens Rosettasten" (okej, det är mest Lee Berger själv som kallar den det). Det som hans son alltså rent bokstavligen snubblade på visade sig vara ett uppskattningsvis 2 miljoner gammalt fossil, en del av ett fossilpar som tillhörde en pojke och en vuxen kvinna, som inte liknade något man sett tidigare.

Med en liten, men avancerad hjärna, långa armar, låga ben och ett utvecklat bäcken kan Australopithecus sediba beskrivas som en övergångsart mellan Australopithecus Africanus och Homo habilis.


Den nyupptäckta arten kan till och med vara en direkt förfader till Homo erectus, vilket möjligtvis gör den till ett slags felande länk, placerad precis i övergångsperioden mellan en apa som springer omkring på två ben när den inte hänger i träd och människor som vi är idag.

Dvs, sitter i stolar



Efterlämningar av gamla civilisationer
Medan han satt online och kikade på sin hemstad Soborlo med Google Earth, absolut inte sökande efter den där bruden som lär sola naken på sin gård, upptäckte den italienske dataprogrammeraren Loca Mori en tydlig, 150 meter lång, mörk oval på satellitbilderna, med märkliga rektanglar i närheten. Först trodde han att det var något slags smutsfläck på satellitlinsen, men det visade sig att ovalen bildade loppet av en sedan länge försvunnen flod och när han zoomade in såg han att rektanglarna var en begraven byggnad.

Riktig arkeologi innehåller betydligt fler begravna rektanglar än Förbundsarkar
Det verkade vara något slags bosättning, mer specifikt en by eller en villa. Han kontaktade några lokala arkeologer som undersökte platsen och hittade keramikfragment som tydde på att det var en 2000 år gammal, romersk villa. "Moris forskning är intressant i sin inriktning", kommenterade en arkeolog vid Natíonella Arkeologiska Museet i Parma fyndet, förmodligen följt av en runkande handrörelse och ifrågasättande av hur arkeologer på fältarbeten egentligen använder sin tid.

"Varför kan inte min pensel ha en 24-tumsmonitor?"

torsdag 7 juni 2012

Advertising Space

Att marknadsföra saker är inte särskilt svårt: Använd klara färger, låt någon skriva en catchy reklamjingel, kläm in några omotiverade bröst och ett så intetsägande produktnamn som möjligt och vänta på att checkarna skall börja dimpa ner medan du i smyg gråter över hur meningslöst ditt liv är. Det är i det stora hela inte så komplicerat. Så länge din produkt, de facto, inte har samma namn som en hemsk sjukdom eller du inte ger fria händer till folk som helhjärtat avskyr dig, så borde det vara ganska lugnt simmande. Ibland händer det dock att marknadsföringsnissar kommer till jobbet en smula bakfulla, och då kan sånt här hända...


Ayds
Under 1970- och 80-talen var Ayds sockerfria godis the bee's knees: Toffe, choklad och diverse andra sockerfria karameller lurade folk att de faktiskt fungerade och företaget hade tillräckligt med fyrk för att hålla en hel armé av Oompa-Loompas vid sina fabriker. Sedan slog AIDS-epidemin till med full kraft och saker blev plötsligt rejält mindre lustiga.

"Hur skulle det vara om vi ändrar namnet till Kolera?"
Men trots att produkten nu delade namn med en modern motsvarighet till pesten, så beslöt sig Ayds tillverkare att rida ut stormen, med logiken att "eftersom AIDS var det som sög så borde tammefan det byta namn! Perkele!" Företaget vägrade så fullständigt att erkänna att det fanns ett problem att de inte ens gick med på att byta sin nu något tvivelaktiga slogan: "Ayds helps you take off weight and helps you keep it off". Man var också helt klart av den åsikten att det här hela pandemitjafset var något som skulle glömmas bort och att man nog snart igen enbart skulle komma ihåg dem, riktiga Ayds. För att riktigt förstå hur bra den planen fungerade, så kika på den här reklamfilmen och räkna hur mycket ofrivillig, svart humor man hinner med på sisådär 30 sekunder...


Aydsgodis överlevde fram till 1980-talet tills man äntligen, efter att ha tappat 50% av sin omsättning, gick med på att ett namnbyte kanske var på sin plats. Man behövde helt enkelt en nystart, något coolt och häftigt och framför allt, något som på inga jävla vis påminde någon hemsk åkomma. Så Ayds genomförde några grundliga marknadsundersökningar, gick noggrant igenom alla alternativ och bytte slutligen namn till:

"Diet Ayds: Absolut inte sjukdomen"

Företaget gick i konkurs inte långt efter detta...



Oändligt med snökrabba
I början på 2000-talet beslöt skaldjursrestaurangkedjan Red Lobster att hålla en kampanj som erbjöd alla att äta så mycket snökrabba som man orkade. Det verkade vara en fiffig idé: Krabba är smaskens (och enbart i sällsynta fall, läs: för mig, smådödligt), men tar länge att skala och man hinner inte äta allt för mycket innan man blir storkmätt och måste sluta innan man förvandlar matbordet till ett avsnitt av Deadliest Catch. Det är nästan själva definitionen av mat man orkar äta mindre av än man tror. Så efter att ha vägt för- och nackdelar mot varandra (vilket troligtvis innebar att skita i alla budgetrapporter och säga "naah, det löser sig"), så började man kampanjen år 2003.

Sedan inträffade det här...


Dessvärre var det två saker man på Red Lobster inte tagit i beaktande: För det första hade de tydligen aldrig träffat på USA tidigare, vilket betydde att Red Lobster trodde att kunderna skulle vara trötta på saltiga och gummiaktiga skaldjur av kedjekvalitet efter bara en portion eller två, och för det andra var priset på snökrabba det högsta någonsin. Detta betydde att Red Lobster förlorade pengar varje gång en kund beställde mera än 6-7 krabben, vilket var ett smärre problem i och med att genomsnittskunden klämde i sig över två dussin per käft.

Att äta så mycket krabba står dock närmare "felriktad hämnd mot havet" än "hungrig" på en skala av galenskap, och som eländet ännu inte var nog, så betydde ät-krabba-tills-du-dör-kampanjen att folk till ett fast pris kunde sitta timtals och vräka i sig, för att på det sättet hindra andra, fortfarande lönsamma, kunder, som konstigt nog inte hade för avsikt att personligen äta en djurart till utrotning, från att kunna få bord. De lämnade därför ofta restaurangerna utan att äta.

Så under en kort tid på 2000-talet frångick Red Lobster vanlig restaurangdrift till att enbart rikta sig till masokistiska frossare med personliga vendettor mot skaldjur. Genom att göra detta passade man också på att förlora över 3 miljoner dollar på endast ett kvartal.



McKänslokall
Det är inte så ofta som stora snabbmatskedjor lägger upp nya saker på sina menyer, så det är inte konstigt att intresset var stort när McDonald's i Norge släppte sin nya McAfrika-burgare. Det var en burgare gjord av afrikanska flatbröd, biff, sallad och tomat och enligt utsago enligt traditionella recept. Problemet var bara att man släppte den under en svältkatastrof som lämnade 12 miljoner afrikaner hungrande.

"Vi planerade att döpa den till 'McHahaha! Vi har mat! Loosers!'"

Man visade också på ett praktexempel av den slags avskyvärd logik som vara PR-nissar och lågstadiemobbare håller på med, när McDonald's kommenterade uppståndelsen med att gå med på att "det fanns ett visst mått av dålig timing" i det hela. Att hamburgaren dissade en dödlig svält var alltså "dålig timing", men enbart till "ett visst mått".

Men för att begränsa den PR-mässiga skitstorm som detta uttalande ledde till så beslöt sig Mickey D att med mössan i hand gå till sina kunder och lite förläget gå med på att kanske donera en del av vinsten till de svältande. De kanske inte själva var så tända på att själva ge pengar, men gick med på att som en interimlösning gå med på att ha insamlingsbössor i sina restauranger - men enbart i dem som sålde burgaren och enbart så länge kampanjen höll på...

"Har vi förolämpat ditt land? Inte? Ta då din mat och dra åt helvete!"




Things go better with Coke
På 90-talet så ville Coca Cola Company att de som köpte deras läsk riktigt skulle njuta av glädjen av att ta en cokisflaska till munnen. För att låta dem känna samma glädje som deras föräldrar gjorde när de höll en kall och kruvig, gammaldags flaska i handen, så lanserade Cokis en ny retroaktigmodell riktad till en yngre generation med sloganen "Feel the Curves". De tog kontaktade en liten firma av grafiska designers för att låta dem sätta fingret på det som gjorde folk upphets...

Okej, sorry, jag fick lite slut på pittvitsar så jag säger det rakt ut: Coca-Cola hade en avsugning på sin reklamplansch.

Men jag ser int... Åhå. Juuuuuuust, jå.

Det rörde sig heller inte om ett sammanträffande eller något fallosaktigt Rorschachtest, utan en av tecknarna ritade helt enkelt medvetet in en silhuett av en flicka på väg att spela skinnflöjt i förgrunden. Olyckligtvis märktes inte detta innan alla planscherna redan skickats iväg och förstorats about 100 gånger på sidorna av företagets lastbilar. Allt som allt sprutade Coca Cola Company ur sig massvis med pengar (okej, det fanns några pittvitsar kvar) på att försöka återkalla planscherna, vilket måste vara första gången som någon betalat för att stoppa en avsugning.



Gör din egen reklam
Det är sällan som saker blir särskilt lyckade när ett företag försöker sig på viralmarknadsföring. För varje Old Spice-reklam finns det nämligen kilovis med scheisse, men det värsta som kunde hända är att du måste se på ytterligare en kattvideo.

Det var åtminstone vad folk trodde innan Chrevrolet började med sin "Make Your Own Tahoe Commercial"-kampanj. Kampanjen gick ut på att man gav enorma kommersiella resurser och tillgång till företagets officiella hemsida till alla som ville ha det - även (och som det visade sig, speciellt) till folk som aktivt avskydde Chrevrolet. General Motors hade precis släppt en ny modell av deras Chelsea tractor, Chrevrolet Tahoe, och köpt ett avsnitt av The Apprentice (programmet där en bunt semikändisar tävlar om vem som har störst ego, och Donald Trump alltid vinner) för att marknadsföra bilen.

"Köp en Chevrolet Tahoe, era dumma arsel!"
Ni som upplevt internet tidigare vet vart det här barkar... och ni som inte gjort det: Välkomna! Strunta nu i min blogg och ge er ut på upptäcktsfärd, här finns porr precis överallt!

Chevy försedde alltså sina användare med en samling videoclip av en Tahoe som gör genomsnittliga terrängbilsgrejer, som att bestiga berg och att svänga utan att använda blinkarna, lät dem sedan välja vilka clips som skulle spelas och i vilken ordning, vilket fläskigt soundtrack som skulle användas och lät dem lägga till sina egenskrivna reklamtexter för att visa vad de tyckte om bilen:


För även om GM alltså utgått ifrån att deras horder av lojala Tahoe-fans skulle fylla internet med uplyftande och glorifierande meddelanden, så kunde alla som någongång ens sett en skymt av Youtube berätta att så nog inte var fallet. Ja, det fanns några positiva bidrag, men de som började spridas var då definitivt inte det.

En del av parodireklamerna koncentrerade sig på hur terrängbilar förstör miljön, några av dem påpekade hur dåligt byggd Tahoen är över huvud taget och några nöjde sig med att helt enkelt uppmana sina förare att mörda sina familjer. Och tack vare verktygen som GM så snällt delade med sig så blev alla meddelanden stödda av Chevrolet som också stolt visade upp dem på sin hemsida.

På plussidan så visade det sig dock att miljöbovar med låga kvalitetskrav och en historia av familjevåld tydligen älskade bilen.