Fire Up the Google Beast Algorithm

Sedan Google Earth släpptes år 2005 så har det, förutom att göra riktiga jordglober en smula obsoleta, öppnat världen till globalt upptäckande endast genom ett musklick. Men det är inte bara en kul leksak, utan med hjälp av Google Earth har man även upptäckt en del ganska häftiga saker. Som...


En regnskog
En dag satt en grupp brittiska forskare från Kew Royal Bothanic Gardens och använde Google Earth till att titta närmare på Afrika, när de plötslig hittade en skogsplätt runt Mount Mabu i Mozambique, som de inte visste att fanns där. De insåg dock snabbt att detta var den största regnskogen i södra Afrika och att den var hittills helt okänd för vetenskapen. Det visade sig nämligen att bergig terräng och inbördeskrig hade skyddat området från den normalt väldigt bergsklättrings- och stormgevärsskygga vetenskapsvärlden.

Dess läge, en isolerad skog mitt i ett hav av afrikansk savann, betydde dessutom att den också var ekologiskt skyddad, dvs att alla djur som fanns där i årtusenden hade utvecklats totalt isolerade från andra djungeldjur. Det tog inte speciellt länge innan förståsigpåarna satte sig på första bästa flyg söderut.

Om filmer lärt oss något är det att de snart kommer att bli mördade av en jättegorilla

Men det de hittade, när de äntligen kommit fram till den tidigare översedda bergsskogen, var något av ett biotopparadis för både biologer och botaniker. Platsen var nämligen en guldgruva av nya arter, med 70 km² av hittills okända pygmékamaleonter, fjärilar, pesudoskorpioner, krabbor, giftormar samt en mängd sällsynta fåglar. Listan är så lång att den ser ut som en båtfest hemma hos Noak.

Genom sin isolation har en mängd arter utvecklats helt för sig själva och nya grejer hittas mer eller mindre varje gång man vänder på en sten. Efter lite efterforskning visade sig dock att lokalinnevånarna helt enkelt hade hållit käften om platsen, eftersom de tyckte om att gömma sig där när grejerna började bli onödigt intressanta under 20 år av inbördeskrig som tog livet av bortemot en miljon människor. Men nåja, jag skulle också hålla det för mig själv om jag hade ett personligt Jurassic Park.

Ett sätt att fuska när man fiskar
Medan man studerade vattnen utanför Wales med hjälp av Google Earth märkte några arkeologer något ovanligt i vattnen utanför Poppits Sound, ett litet strandsamhälle där floden Teifi flyter ut i Irländska sjön: ett enormt V så precist utformat att det antingen var en del av den mest onödigt gigantiska smileyn någonsin, eller en urgammal fiskfälla.

Om bara de stackars fiskarna haft tillgång till helikoptrar

Sådana här undervattensfällor var en gång i tiden använda till att fånga massvis med fisk på en gång, genom att byta ut de typiska båtarna och metspöna mot lite gammalt, hederligt fuskande. När tidvattnet började ebba ut tvingades fisken längs med fällans väggar mot en flaskhals med ett ensamt utlopp, där man lade ut nät och lät fisken fånga sig själv. Just denna fälla var över 85 meter lång och med metertjocka väggar, vilket gjorde det till den största av sitt slag som någonsin hittats och är beräknad att vara över 1000 år gammal.

Dessa fiskdödargatlopp var de facto så duktiga på sitt jobb att de slutligen i Magna Carta förbjöds att användas i floder, eller egentligen någon annans stans för den delen, förutom längs med kusterna.

"För att fuck you, kustfiskar!"

En ny förfader
Jag kan inte påstå att jag är någon expert på arkeologi, men såpass mycket vet jag att när det kommer till att gräva ut ben så är grottor dit du skall ta dig. Under ett jullov 2007 så satt professor Lee Berger vid sin dator och sökte efter grottor, med hjälpa av, you are very correct sir!, Google Earth. Efter att ha upptäckt ett samband mellan grottor och kända fossilfyndigheter i området runt det som kallas Mänsklighetens vagga i närheten av Johannesburg, lyckades han kartlägga 500 möjliga platser där gamla ben kunde hittas begravda.

*Blädder, blädder*

I augusti 2008 så drog han således iväg för att undersöka några av sina Google Earthfynd och tog med sig sin nioåriga son, deras hund och en postdocstudent som assistent. På en av dessa platser smet hunden plötsligt iväg in ett buskage när pojken, som jagade efter hunden, snubblade på något som folk numera kallar "den mänskliga evolutionens Rosettasten" (okej, det är mest Lee Berger själv som kallar den det). Det som hans son alltså rent bokstavligen snubblade på visade sig vara ett uppskattningsvis 2 miljoner gammalt fossil, en del av ett fossilpar som tillhörde en pojke och en vuxen kvinna, som inte liknade något man sett tidigare.

Med en liten, men avancerad hjärna, långa armar, låga ben och ett utvecklat bäcken kan Australopithecus sediba beskrivas som en övergångsart mellan Australopithecus Africanus och Homo habilis.

Den nyupptäckta arten kan till och med vara en direkt förfader till Homo erectus, vilket möjligtvis gör den till ett slags felande länk, placerad precis i övergångsperioden mellan en apa som springer omkring på två ben när den inte hänger i träd och människor som vi är idag.

Dvs, sitter i stolar

Efterlämningar av gamla civilisationer
Medan han satt online och kikade på sin hemstad Soborlo med Google Earth, absolut inte sökande efter den där bruden som lär sola naken på sin gård, upptäckte den italienske dataprogrammeraren Loca Mori en tydlig, 150 meter lång, mörk oval på satellitbilderna, med märkliga rektanglar i närheten. Först trodde han att det var något slags smutsfläck på satellitlinsen, men det visade sig att ovalen bildade loppet av en sedan länge försvunnen flod och när han zoomade in såg han att rektanglarna var en begraven byggnad.

Riktig arkeologi innehåller betydligt fler begravna rektanglar än Förbundsarkar

Det verkade vara något slags bosättning, mer specifikt en by eller en villa. Han kontaktade några lokala arkeologer som undersökte platsen och hittade keramikfragment som tydde på att det var en 2000 år gammal, romersk villa. "Moris forskning är intressant i sin inriktning", kommenterade en arkeolog vid Natíonella Arkeologiska Museet i Parma fyndet, förmodligen följt av en runkande handrörelse och ifrågasättande av hur arkeologer på fältarbeten egentligen använder sin tid.

"Varför kan inte min pensel ha en 24-tumsmonitor?"