Sweet Dose of Murder

Som jag redan påpekat, så är Moder Naturs favoritskämt att stoppa in rasande rovdjur i kroppen på harmlösa lurvbollar och som en del av min självupptagna uppgift att se till att folk inte dömer ett djurs hårdhet beroende på dess utseende, kommer här några gulliga små kräk som gör livet surt för betydligt mer skrämmande djur.


Tuppgökar äter skallerormar
När någon tänker på tuppgöken  (eller som den heter på engelska, Greater Roadrunner) så ser den för sig en lång och smal fågel som säger "Meep meep", springer snabbare än tåget och rutinmässigt överlistar tecknade prärievargar. Och medan Warner Bros. hade rätt om vissa saker (fågeln kan flyga, men väljer oftast att springa omkring riktigt fort), så är tecknade serier sällan de mest precisa källorna för en ambitiös ornitolog.

Riktiga tuppgökar är mindre än sina tecknade mosvarigheter (en dryg halvmeter från näbb till stjärt) och betydligt mer benägna att hålla på med mördande än att springa iväg från det.

Hej, väntas nu...
Tuppgökar är nästan uteslutande köttätare och deras diet består heller inte av några mesiga "små ludibollar". Utan av skallerormar.

Tuppgöken hugger bara in näbben i ormen (eller vad för slags annan fanskap den råkat stöta på), lyfter upp den i luften och börjar att upprepade gånger drämma den i marken tills den är mör nog att svälja hel. Tekniken går enligt förståsigpåare ut på att "utsätta offret för en utåtriktad kraft iväg från rotationscentrum, i detta fall, tuppgökens ansikte", dvs att i korthet använda ormen som piska.

Det där mina vänner, är en jävla finishing move. Den har till och med ett namn: Centrifugal Slam.

Och just det, tuppgöken äter andra fåglar också, men orkar inte ens flyga efter dem. Istället så hoppar den bara upp och hugger dem när de flyger förbi. Och sedan: Centrifugal Slam (och om detta inte räcker så distraherar deras manager domaren och slänger in en stol).

Tuppgöken är också den enda naturliga fienden för tarantellahöken, en fem cm lång geting från helvetet, som fightar ner jättespindlar och lägger ägg i deras levande kroppar.

"Meep meep, motherfucker!"

När bytet har dött så sväljer tuppgöken det helt. Eller, försöker att göra det. Ormar i synnerhet är vanligtvis för långa för att sväljas så största delen av mellanmålet har en tendens att hänga i mungipan på fågeln. Men tro inte att detta på något sätt skulle bry tuppgöken. Den fortsätter bara med vad den nu höll på med en död orm nedklämd i halsen, långsamt sväljande den medan magen smälter det som rymts ned.



Jätteuttrar mördar pirayor och kajmaner
Uttrar är några av de sötaste, mest oskyldiga djuren på vår jord och rent statistiskt sett är ca. 107% av allt de gör gulligt. Och jätteuttrar är helt likadana, men lite större...

Vid närmare två meter är jätteuttern den största familjemedlemmen, och även om han är något av en knubbis, skulle vi fortfarande döpa honom till Putte och ta honom med ut och segla. Nämen, titta nu på pluttisen.

"Aj sidu, morjens"

Jätteuttrar har till och med ett gulligt smeknamn: Flodvargar...

Hej, väntas nu...
Jätteuttrar lever i Sydamerika, där de mestadels äter abborrar, stora malar och laxkarpar, som t.ex. pirayor. De jagar i flockar (därav smeknamnet) och föser in fisken på grunt vatten för att enklare kunna plocka åt sig av dem. När de matar sina ungar så brukar de slå fisken halvt ihjäl, men låta den överleva så att de gulliga babyuttrarna kan få färsk mat.

Sadismen motsvaras bara av gulligismen

Men oberoende hur mycket den är en fiskstympande mulkku, så är den bara ett gulligt och ludigt däggdjur och måste således vara på sin vakt för andra rovdjur som smyger omkring i Amazonfloden. Som den lokala släktingen i alligatorfamiljen, kajmanen.

Även känd som fattigmans-dinosaurie

Eller ajo, det var visst andra vägen. När ett par uttrar råkar på en kajman som minds it's own business på stranden så brukar de börja påta reptilens svans, bara för att det är kul att jävlas lite. Förhoppningsvis för kajmanen så tar den hinten och sticker åt helvete, men mer troligt är att den vänder om och går till anfall. Uttrarna kommer då att hoppa undan och ge sig på svansen på nytt. Och på nytt. Och på nytt, ända tills kajmanen är för utpumpad för att slå tillbaka. Och då sätter sig uttrarna lugnt ner och äter upp kajmanen levande, börjande från den jävla svansen.

Och om det finns fler än bara ett par uttrar på plats så skippar de helt svanspåtandet utan grupptacklar bara omkull kajmanen och börjar mumsa. En flock uttrar kan äta upp en hel kajman, ben, fjäll och allt, på 45 minuter.

En annan vandrande delikatessbutik på jätteutterns meny är anacondan, som du kanske kommer ihåg från den där filmen där den delade huvudrollen med J-Los rumpa, att är den största jävla ormen i världen. En liten grupp uttrar simmar upp till jätteormen, grabba tag i den och sätta igång att bita och klösa den. Därefter drämmer de den mot trädstammar eller, om de känner sig riktigt stenhårda, använda en teknik som en biolog beskrivit som "dragkamp med en levande brandslang". Ja, jätteuttern kan förvandla den mest kraftfulla ormen i världen till ett hopprep.



Fågeln som har jättebålgetingar som snacks
Som en fruktansvärd asiatisk jättebålgeting kan du och dina grabbs fördriva tiden med att sätta skräck i Japan, ta livet av djur många hundra gånger större än dig själv och vara med i youtubefilmer där du gladeligen massakrerar tusentals andra insekter. Det finns heller i stort sett inget i världen som kan motstå neurotoxinerna i din onädigt stora gadd. Du är en samvetslös, hjärntvättad del av den farligaste svärmen i världen och helt orädd, vilket man kanske kan förstå av ett flygande kräk som fått "yakmördargetings" som smeknamn.

AAAAAAAAAAAAAAH! TA BORT DEN! TA BORT DEN!!!

Du är, med andra ord, mer untouchable än Elliot Ness och MC Hammer tillsammans. Vilket gör det ännu mer överraskande när någon random fågel plötsligt kommer farande och börjar mumsa på dig och dina kompisar som om de var popcorn.

Hej, väntas nu...
Pernis ptilorhynchus, också känd som tofsbivråken, är, alltså, en stor fågel. Så allmänt folkvett säger att detta sannolikt är det absolut värsta att vara i en fight med en svärm enorma, överdrivet giftiga helvetesinsekter. Tofsbivråken triumferar dock över våra patetiska logikförsök genom att vara den asiatiska jättebålgetingens enda naturliga fiende. Och därmed sannolikt det enda som håller hindrar att hela asiens ekosystem kollapsar in i ett mörkt, förvridet rike regerat av Bålgetingskungen.

Den klara av att jaga de små monstren genom att ha några naturliga fördelar som får det att verka som att de designats av någon kompination av Q och Lucius Fox. Vråkens dräkt består till fullo av en unik sorts fjädrar som skyddar den mot getingsting som en ornitologisk motsvarighet till Batmandräkten.

Och medan youtube är fullt av av filmer av jättegetingar som sprider skräck finns det också film på en tofsbivråk som lägger ut en fälla, överraskar ett helt getingbo och sedan sätter sig ner och käkar upp deras ungar medan getingarna bara kan titta på hjälplöst. Och ajo, den bästa delen...

Ja, precis som Batman eller James Bond förolämpar bivråken inte bara getingen genom att anfalla dem på deras hemmaplan, utan förstör hela deras hemmabas som ett sista långfinger. Njut av en bild på någon som ger absolut noll skit.

"Ser man på, jag tycks bli anfallen av en svärm surrande karkki"

Kafferbuffeln är en samvetslös hämndmaskin
Kafferbuffeln (också känd som afrikansk buffel) är en stor gräsätare som lever på Sydfrikas savanner. Det mest utmärkande draget är de ihopväxta hornen som formar en solid bensköld över pannan inte olik frisyren hos en bartender i vilda västern. Kafferbuffeln gör inte så mycket utom att ligga och slappa, äta gräs och dricka vatten. Du vet normala kosaker. Som kor gör. För de är kor.

"Muuu, antar jag"

De mördar också skiten ur allt som ens överväger att jävlas med dem.

Hej, väntas nu...
Kafferbuffeln har många namn. Som "Svarta döden" och "Widowmaker". Och är, de facto, den farligaste medlemmen i "The Big Five" av storvilt. De andra medlemmarna? Lejon, leopard, noshörning och elefant. Detta betyder att kafferbuffeln officiellt är farligare än två stora kattrovdjur, en behornat monster med ökänt dåligt humör och det största jävla landdjuret på jorden. Till och med lejon brukar dra sig för att anfalla kalvar eller gamla, sjuka djur långt från hjorden.

En kafferbuffel väger upp emot ett ton och den löjliga hornhjälmen är de facto en ganska behändig kombination av murbräcka och spjut. Kafferbuffeln är också, uppenbarligen, medveten om konceptet hämnd, och definitivt det enda djuret som njuter av det.

Kafferbufflar kan söker, och söker, hämnd på sina värsta fiender, lejon, speciellt på dem som dödar en kalv. Och skulle ett lejon göra det misstaget, så letar de reda på det med en mobb som kan bestå av uppemot tusen förbannade kafferbufflar. Och eftersom något lejon sannolikt har dödat en kafferbuffel vid något skede, så har de tagit som princip att aktivt hoppa på lejon när de träffar på dem, som ett förebyggande anfall, eller, mera troligt, bara för att visa vem som är chef.

"HELVETEEEEEEEEEE!"

Och om en kalv är i knipa, så kommer varje medlem av hjorden genast till hjälp. Lite så här:

Om du inte orkade se videon, så kommer här en kort resumé: En ung kafferbuffel blir anfallen av lejon. Och edan av en krokodil. Varefter lejonen och krokilen har dragkamp om den en stund. Tills hela kafferbuffelhjorden dyker upp och ger rovdjuren mer stryk än de någonsin fått, inklusive att få riktiga lejon att flyga genom luften som i något slags tecknad serie. Och den unga buffeln, den som två arter av rasande rovdjur gjorde sitt bästa att ta livet av? Den överlever.

Man har försökt att tämja de här mördarkorna. Vilket, överraskande för ingen, har misslyckats spektakulärt. Så, som följande misslyckade drag har vi börjat jaga dem. Och det direkta resultatet har varit att fler storviltjägare varje år dödas av kafferbufflar än något annat afrikanskt djur.

Detta är för att kafferbuffeln är starkt av den åsikten att anfall är bästa försvar och av den åsikten att invecklade hämndsystem är det bästa anfallet. Så om du skjuter en och inte dödar den direkt får djuret en adrenalinboost som gör den okänslig för smärta. Och efter detta är dess enda livsuppgift att tammesatan mörda dig om det så är det sista du gör. Och skulle du lyckas rymma från det första anfallet kommer det skadade djuret att följa efter, cirkla runt och bara leta efter ett tillfälle att attackera. Så du kanske försöker att skjuta på nytt. Varsågod, den där löjliga ihopväxta benmassan den har i nyllet är mer eller mindre skottsäker. Och kroppsmassan bakom den är påväg rakt mot dig genom buskarna som ett oheligt, ångande, råmande kärleksbarn mellan en Predator och Hulken.

Allt som allt är jag rätt säker på att aliens inte invaderat jorden ännu att det vet att de i sådana fall skulle tvingas handskas med kafferbuffeln i något skede.

Never Let Down

En batalj mellan två jämna och målmedvetna motståndare är det som legender byggs på, dvs när någon av dem slutligen vinner. Men ibland är motståndarna aningen för jämnaoch kampen fortsätter, och fortsätter, och fortsätter tills slutligen alla bara önskar att den skall ta slut någon jävla gång. Lite som Wimbledon förra året när John Isner, efter elva timmars spel, besegrade Nicolas Mahut med setsiffrorna 6-4, 3-6, 6-7, 7-6, 70-68.

So ta och buga er i respekt för de idrottsmän, politiker och krigare som fightades vidare långt efter att en frisk person skulle ha kastat in handduken och sagt "Okej, du vinner".


Verklighetens Rocky vs. Apollo, men fullare
Tänk dig en boxningsmatch som den i Rocky, 15 ronder av två män som bankar skiten ur varandra så att ingendera av dem knappt orkar stå i slutet. Nu tänk dig två killar göra det där fem gånger i rad utan avbrott. Och att en av dem är full som en akademare genom hela matchen... Välkommen till 1889 och matchen mellan John L. Sullivan och Jake Kilrain.

Även om formella titlar inte fanns då ännu så var John L. Sullivan allmänt ansedd som kung i boxningsvärlden och den siste världsmästaren för boxning utan handskar.

Och med en mustasch så mäktig att den började på nytt vid ögonbrynen

Men hur vanvettigt maskulin han än var var han lika vanvettigt beroende av alkohol. Så när en relativt ung och vältänad kille vid namn Jake Kilrain utmanade honom på en olaglig match om 20,000 dollar, gjorde han vad varje man med en sådan där mustasch skulle ha gjort: fortsatte att deka. Och detta medan han kämpade mot några andra krämpor samtidigt, inklusive (enligt honom själv) tyfoidfeber, tarminflammation, hjärtproblem, leverproblem, en "påbörjande förlamning", en "mystisk klåda" och "såg spökråttor". Så han var kanske inte helt fit for fight... Men detta var å andra sidan en man som bröt armen under en match, men fortfarande lyckades få till oavgjort.

Alright, we call it a draw
Sullivan/Kilrain-matchen pågick i över två timmar och 75 ronder. Och ajo, matchen gick utomhus. I juli. I Mississippi.

Stank som det tillverkas inte längre...

Saken var den att Sullivan antingen var för full eller för hjärnskadad för att känna smärta, ens när Kilrain slog sår i ansiktet på honom och närapå slet av ett öra. Enbart fjärde ronden höll på i över 15 minuter, och då fanns det fortfarande 71 kvar. Whiskeyn han hinkade i sig under varje paus fick honom att kasta upp i ringen under den 44. ronden och han vägrade fortfarande att ge sig. Vid den 75. ronden hade båda kämparna bränblåsor på ryggen pga solen, Sullivans ena höga hade murats fast och knappt någondera av dem kunde stå. Men i slutändan var det Kilrains hörn som slängde in handduken, inte för att Kilrain önskade det, utan för att hans tränare var säker på att han skulle dö om de fortsatte.



Pingismatchen som liknade skyttegravskrig
En sak som de flesta sporter har gemensamt är att det alltid finns någon som kommer på ett sätt att suga alla roligheter ur dem. Detta är de nissar som vill vinna genom att tråka ut alla andra. Inom fotboll kallas de "Norge", FPS-spelare kallar dem "campare" och pingis/bordtennisspelare kallar dem "chiselers" eller "mejslare".


Mejslare spelar aldrig, aldrig någonsin offensivt genom att hålla på fram-och-tillbakaspelet i all oändligthet, genom att "mejsla" bort antingen uthålligheten eller tålamodet hos din motståndare tills någondera förhoppningsvis bryts ner. Det är som kinesisk vattentortyr, om man tänker sig att vattendropparna som träffar dig i pannan är pingisbollar och galenskapen du upplever är matchen.

Pingisvärldsmästarna Aljozy Ehrlich och Paneth Farcas var riktigt, riktigt bra på mejslande. Gissa vad som hände när de möttes i en match?

Det enda vi vet är att nya civilisationer med ett oförklarat hat mot metronomer uppstod

Alright, we call it a draw
Absolut fuck all är vad som hände. Under VM 1936, visade Ehrlich och Farcas hur mördande tråkigt pingis kunde vara.

Tolvtusen slag. Det är hur många gånger bollen flög över nätet innan någondera av dem ens fick ett poäng. Efter mer än 1½ timme måste domaren bytas ut efter att hans nacke bokstavligen slutade fungera, men vid det skedet spelade Ehrlich så monotont att han bytte om till vänster hand och startade ett parti schack med en åskådare och sekretariatet frågade slutligen om spelarna kunde gå med på en först-till-fem-match (vanliga matcher gick till 21).

Men då plötsligt ändrade Ehrlich lite på hur han returnerade bollen och Farcas' arm hade blivit för styv för att möta detta. Efter två timmar gjordes den första poängen och en liten stunde senare en till. Farcas flippade ut totalt och sprang skrikande från rummet. Och detta, mina damer och herrar, är orsaken till att game inom bordtennis nuförtiden är begränsade till 10 minuter.

Jag inser naturligtvis att jag precis jämförde pingis med "skyttegravskrig", men det finns naturligtvis inget som kan motsvara det. Se bara på...



Slaget som pågick i 10 månader
De tillverkar inte krig som första världskriget numera. Det är det andra världskriget som får alla filmer och dataspel, men världen kommer aldrig att se en sådan kombination av massiv skala och primitiv taktik igen. Och tacka fan för det!


Och det är troligen så att inget annat slag i krigshistorien så bra beskriver strategin kallad "Nå, vi står nu här tills alla är döda" lika bra som slaget vid Verdun. Två sidor som skjuter iväg 100,000 artillerigranater på varandra. Varje dag. Under största delen av ett år.

Alright, we call it a draw
Vid 1916 hade den tyska invasionen av Frankrike kört fast i den slags fruktansvärda pattsituation som enbart skytegravskrig kan ge dig. Men tyskarna visste vad som skulle få fart på sakerna: Att erövra den strategiskt viktiga staden Verdun. Visst, den var omringad av fort och omkring 300 stora kanoner ("strategiskt viktiga" städer har en tendens att inte lämnas oskyddade). Men tyskarna hade en plan...

Vi knackar på...

De visste att Verdun var livsviktigt för fransmännen, så deras teori var att om de fortsätter att anfalla så skulle fransmännen använda upp allt de hade på att försvara staden. Tyskarna ville inte egentligen ha staden, de ville bara förvandla den till en kyrkogård för så många fransoser som möjligt. Normalt sett i krig anses det vara bäst med en snabb, avgörande seger, men detta var en gång när tyskarna ville ha ett utdraget, blodigt standoff.

Och tammefan vad de fick det.

Tyskarna hämtade upp 72 bataljoner soldater och 1400 kanoner och den 21 februari gick de till anfall enligt taktiken "nu skjuter vi artillerigranater tills det inte finns flera granater kvar i världen". Så de satte igång ceremonierna med att drämma iväg en miljon granater mot fransmännens ställningar.

Men fransmännen stod emot anfallet. Och det nästa. Och det följande. Så i mars försökte tyskarna flankera ställningarna genom att skjuta iväg fyra miljoner granater till, just där fransmännen grävt ner sig (de sprängde upp så många kratrar i en kulle att efter kriget mättes den upp till fyra meter lägre än tidigare). Fransmännen höll emot igen. Och när våren kom gjorde fransoserna ett motanfall, som tyskarna stod emot, varefter tyskarn anföll igen på en annan plats. Och så höll det på...

Båda sidorna bultade ner varandra under 10 satans månader, från februari till december. Totalt smällde de iväg svindlande 40 miljoner artillerigranater på varandra, på ett område stort som det innanför Ring 3:an. På vissa ställen ser området fortfarande ut som ett månlandskap, eftersom man inte kan odla något där pga alla blindgångare som fortfarande ligger kvar i jorden.

På sätt och vis fungerade tyskarnas plan, slaget kostade fransmännen 163,000 man i stupade. Problemet var bara att tyskarns själva förlorade 143,000 och, ajo just det, förlorade kriget. Så det var enbart ett stort jävla slöseri.



Det 250 år långa familjegrälet
En av de mest berömda och ikoniska vendettorna i världen (om än påhittad) är den mellan släkterna Montague och Capulet, men den pågick bara under några årtionden (och några enstaka dödsfall). Däremot är släktfejden mellan två koreanska familjer, Yoon och Shim, pågått längre än USA. Familjerna är dessutom en miljon resp. 250,000 medlemmar stora vid det här skedet.

För att förstå varför de här familjerna avskyr varandra så måste man dessutom gå ännu längre tillbaka än så. Allt började på 1100-talet när general Yoon Gwan, en general som ökade Koreas område norrut, uppnådde nivån awesome. Som tack för detta fick han en trevlig gravplats på en kulle strax utanför Seoul.

Men pga Koreas historia av krigande och annat yrande glömde man bort var han begravts och på 1600-talet kom en annan familj, familjen Shim, fram till att detta verkade vara en rätt trevlig plats att begrava en av deras stoppa Shim Ji Won, en tidigare premiärminister. Vilket inte borde vara något problem eller hur? Kulle än ju rätt stor och de döda behöves inte så mycket andningsutrymme.

Alright, we call it a draw
Och allt var också frid och fröjd fram till mitten på 1700-talet när Yoons ättlingar återupptäckte kullen och insåg att 1) den store Yoon Gwan var begraven där och 2) han delade grav med någon annan jävel. Så de totalflippade. Gravar skändades och släkterna var när att ta till våld mot varandra. Fejden hade börjat.

Det som man måste förstå med Korea är att de tar förfadersvördnad och geomantik (feng shui i Kina) oerhört allvarligt. Det har stor betydelse var man begraver sina döda för att själva jorden kan påverka deras förmåga och vilja att hjälpa dig från andra sidan. Och det är lika allvarligt idag. Samsung Electronics tar till exempel hjälp av geomantiker när de skall lägga upp skyltfönster och politiker har ibland flyttat på sina förfäder före val.

Men efter några år av fanskap fick kung Young Jo nog beordrade att gravarna skulle lämnas som de var för att få ett slut på våldsamheterna. Till detta svarade släktern "Kyss röven kungjävel" och fortsatte att strida, vilket tvingade kungen att lägga näsan i blöt på nytt, och denna gång ordentligt: Han lät piska och förvisa båda familjepatriarkerna och gammel-Yoon dog dessutom av denna omilda behandling. Men, ingenting som närmelsevis kunde betecknas som fred uppstod trots det. Hundratals år av våld och giftermålsförbud mellan familjerna förflöt utan kompromiss, men man byggde i alla fall en snygg mur mellan gravarna.

En mur säger mer än tusen förolämpningar

Allt kom till ett dramatiskt slut år 2008 när båda sidor... beslöt att skiten pågått tillräckligt länge. De satte sig på riktigt bara ner, diskuterade i nästan ett år, och kom fram till en kompromiss som alla var nöjda med. Yoonerna skulle lämna ifrån sig lite mark på en kulle i närheten, så att Shimarna kunde flytta på Shim Ji Won. Det var allt. Man kunde äntligen sluta fred! Eller skulle ha gjort det om regeringen inte satt P för idén.

Regeringen ansåg nämligen att fejden pågått så länge att den var en del av Koreas kultur, så att flytta på gravarna skulle sudda ut en del ur den. Så tekniskt sett har problemet inte blivit löst enbart för att Korea älskar sitt yrande...



700 år av långsinne
Dante Alighieri, känd för sitt Inferno, retade upp sin regering riktigt ordentligt. År 1302. Och de förlät honom aldrig riktigt ordentligt...

Helvetets tionde cirkel är tydligen full av envisa nissar och de som dricker den sista ölen

Alright, we call it a draw
På den tiden hörde Dante till en politisk grupp kallad de Vita Guelpharna som var fiender med, öh, de Svarta Guelpharna. De var egentligen båda Guelphar men kunde inte riktigt enas om hur stort inflytande påven skulle ha.

År 1300 hade Dante suttit med i det styre i Florens som landsförvisade en bunt Svarta Guelphar, men svartisarna kom snart tillbaka till makten och satte genast igång med lite eget förvisande. Omkring 600 Vita Guelphar (inklusive Dante) fick böter och sades att hålla sig borta från Florens i två års tid.

Dante hade inga problem med exilen, men vägrade att betala något, även om detta innebar att han skulle brännas på bål om han någonsin återvände till Florens. Så medan de andra Vita Guelpharna tilläts återvända, fick Dante inte detta. Men tiden läker alla sår och 1316 välkomnade svartisarna tillbaka alla förvisade, till och med Dante. All han behövde göra var att betala en smärre summa och be offentligt om ursäkt. Ingen kris med andra ord.

Dante, som du säkert gissat, sade nej. Ett sista erbjudande om att återvända bestod av att han inte behövde göra något, men måste stanna i husarrest. Och igen gjorde Dantes nekande Florens styre så förbannat att de förlängde dödsdomen till hans söner. Så Dante hölls landsförvisad under resten av sitt liv och begravdes i Ravenna. Slut på grälet, eller vad?

Hah, inte ens nära. Florens började så smått att ångra detta PR-fiasko och ville ta hem Dantes kvarlevor till Duomon i Florens. Men Ravenna vägrade, igen och igen., under de nästa 500 åren att ens diskutera saken (troligtvis efter besök från Dantes spöke). Slutligen valde man att bygga ett fancigt gravmonument i Florens i alla fall. Turister besöker ofta platsen för att respektera poetens kropp, men i verkligheten ligger han fortfarande och tjänar sin nu 700-åriga landsförvisning.

Slutligen år 2008 ansåg stadsfullmäktige i Florens att man de skulle vara snälla mot Dante genom att benåda honom och dela ut "Den Gyllene Florinen", stadens högsta utmärkelse till Dantes familj. Detta var fick dock bara grälet att sätta igång igen (och en fullmäktigeledamot att säga att "Dantes ättlingar inte förtjänar att kallas Alighieri").

Detta fick även Dantes sista ättling i rakt nedstigande led, Serego Alighieri, att bojkotta ceremonin. Troligtvis precis vad Dante skulle ha velat...

Everything I Do is Wrong Pt. 2

Som jag skrev igår så finns det en massa grejer som vi gör varje dag, men som vi borde göra på ett annat sätt. Här kommer några till...


Föda
Det är naturligt att det är mera krävande att klämma fram än helt ny människa än vissa saker jag skrev om igår (som att sova), men när du tänker på att älgidioten som försökte springa framför din bil förra månaden också troligtvis lyckats producera avkomms, så skulle man hoppas vi smarta, moderna människor är riktigt säkra på vad vi gör. Men nepp. Den överlägsna majoriteten av födslar i Finland genomförs med något som kallas litomi- eller gynställning, dvs att ligga på rygg med benen högre än huvudet.

Detta är dock, bortsett från att jesustejpa ihop benen, en av de värsta positionerna för att föda på som finns. Och detta är inte åsikten hos någon rökelsedoftande hippie som anser att födslar skall innehålla delfiner och stämningsbelysning: Världshälsoorganisationen har kallat ställningen "klart hälsovådlig" och rekommenderat att man slutar använda den.

Och när man tänker på det är det inte svårt att se deras poäng: Med kvinnan på rygg måste babyn faktiskt kämpa mot gravitationen på väg ut i världen, och var säker på detta, ungen har verkligen inte bråttom att fly från en värld där andning och mat sköts av andra. Resultatet: En svårare födsel och ökad benägenhet till sprickor och slitningar i underlivet (Tips från coachen: Googla verkligen inte det där).

Allt till höger om den här bilden ser ut som slutet på 300.

Och som om den mentala bilden inte är tillräckligt hemsk så har det visat sig att riktat krystande (nissarna som står runt mamman och ropar "Push!" ökar mellangårdsskador och smärtor medan det samtidigt minskar mängden syre som når fostret.

Så hur fan skall vi göra det då?

I stort sett har huvudet-ner-benen-i-vädret-ställningen blivit standard inom modern medicin mest för att den ger läkaren ohindrad tillgång till din fifi. Saken är den att föda barn är rätt lika att göra barn, det finns inte en ställning som fungerar varje gång. WHO rekommenderar också att man låter kvinnor flytta runt under födseln för att hitta en ställning som känns bra.

Men vetenskapen kan berätta att icke-liggande ställningar minskar slitningar och att hukande vanligtvis öppnar bäckenet 10 extra procent. Och alla som någonsin fastnat med huvudet någonstans vet att 10% mer utrymme ibland kan betyda rätt mycket. Uppenbarligen är det så att hukande är lösningen på ganska så många problem...

Borsta tänderna

Dålig andedräkt är ett bra sätt att förlora nya vänner. Ingen vill sitta bredvid någon vars käft borde vara förbjuden i Genevekonventionerna. Så tacka fan att vi lärt oss att borsta tänderna så mycket.

Eller egentligen så leder vårt tvångsmässiga tandborstande till försämrad munhygien, inklusive ökat antal hål och i slutändan tappade gaddar. Traditionell visdom, i form av fluortanter, Bamse och andra hemskheter, berättar att det enda rätta sättet att borsta tänderna på är två gånger om dagen, efter att man ätit. Vilket låter vettigt, eftersom det får bort alla korvsåspartiklar som fastnat mellan tänderna innan de ruttnar och förvandlar din andedräkt till ett biokemiskt vapen.

"Steve, sluta sjåpa dig! Steve?"

Men, hast du mihr gesehen, du, Bamse och flurtanterna har fel. Brittiska tandläkare rekommenderar att folk, och speciellt småfolk i åldrarna mellan fem och 10, inte borstar tänderna efter att man ätit. Orsaken är att syrorna i mat och dryck får tandemaljen att mjukna och att borsta genast efter att man ätit något surt putsar samtidigt bort emaljen från tändern, vilket gör dem mottagliga för hål. Att lämna kvar lite mat gör inte närmelsevis så mycket skada som din tandborste gör när den borstar bort tändernas naturliga skyddslager. Si er fluortanter!

Så hur fan skall vi göra då?

Undersökningar har visat att tandtråd är mycket viktigare än tandborstande. Tandtråden tar nämligen bort klumparna av bakterier som samlas mellan tänderna utan att skrubba och putsa bort lager från dem. Men innan du springer till din tandläkare och självsäkert påstår att Andreas hävdar att tandborstande är skadligt, så är det allmänt ansett att två borstningar per dag är den bästa rutinen. Men håll dig borta från måltider för att låta tänderna återhämta sig från syreattacker, utan idealiskt strax före du äter eller dricker något. Och även om du rent instinktivt föredrar en hård tandborste för att riktigt sandpappra bort bakteriejävlarna så visar forskningen att du borde fokusera mer på tandköttet än själva tänderna. Så det är mera som tandmassage.

Sitta

Att sitta är kanske en av de farligaste grejerna du kan hålla på med. Om du sitter i en kontorsstol större delen av varje dagen ökar din risk för diabetes, hjärtsjukdom och fucking cancer, även om du skulle pumpa skrot efter det. Dessutom är det så att långa perioder av sittande antagligen kommer att ta livet av dig tidigare. Och orsaken är, märkligt nog, att någon uppfann stolen.

Tack så satan Egypten!

De rakryggade stolar som vi alla är bekanta med har alltså funnits i tusentals år, men fram tills nyligen var de enbart till för seriöst viktiga personer. Så sent som på 1800-talet var den vanliga modellen för sittande en rygglös pall eller bänk, eller att helt enkelt sitta på knä.

Eller i stupstocken

Och du har igen gissat rätt, våra kroppar är inte byggda för de rätvinkliga ryggstöd som finns på nästan alla stolar. När vi står, eller till och med när vi sitter på något rygglöst, så är våra magmuskler aktiva och jälper vår ryggrad att hålla uppe kroppsvikten. Men när du sitter i en stol vilar dessa muskler och plötsligt är det enbart din ryggrad dom håller uppe vikten av din överkropp, likt en kvist som håller uppe ett bowlingklot. Denna extratyngd lägger press på dina mellankotsskivor och kan i slutändan leda till kroniska ryggbesvär, något 80% av alla finländare kommer att råka ut för.

Så hur fan skall vi göra då?

En del experter på sittande rekommenderar "aktivt sittande" genom att använda en medicinboll, knästol eller något annat utan en hög rygg, det finns även ståskrivbord. Men om du inte vill se ut som en kontorsanställd vars chef läser för många inredningstidningar, så finns det ett alternativ: En undersökning använde magnetkameror för att mäta ryggskivornas rörelser hos tre grupper, en som satt, en som satt ihopsjunken och en som låg bakåtlutad i 135 graders vinkel med fötterna på marken. Den sista gruppen visade minst skivrörelse. Ajo, och just det, denna bakåtlutade ställning var vanlig under romartiden. Så försök det på jobbet och förklara för chefen hur den både kommer att minska antalet sjukdagar och öka din förståelse för historia

Everything I Do is Wrong

Om du är som jag så kan du ibland ha svårt att genomföra lite krånligare saker, som att köra ambulans och skicka textmeddelanden samtidigt. Men, det är nu i alla fall tur att det flesta av oss kommit underfund med de mest grundläggande sakerna som gör att vi kan fungera och ta oss genom vardagen, eller hur? Alltså, förutom då, vissa av de grundläggande sakerna som vi alla gör varje dag. Som att...


Kakka
Vad kunde nu egentligen vara lättare än att ta en rejäl dump? Till och med babyn är ganska duktiga på det. Vilket kan göra saker och ting en smula överraskande när man får höra att även de av oss som kan rapa utan att kasta upp gör det fel varje endaste gång.

Chansen är ganska så omfattande att den kakkafacilitet närmast dig är en sittoalett, en relativt modern uppfinning som spolade sig in i mänsklighetens hjärtan när inomhusvattenledningar började bli allmänna på 1800-talet. Och inomhusavlopp har mestadels fört med sig bra grejer, men kakkningsmetoderna de förde med sig har definitivt inte varit  en av dem. Att använda en modern toalett är en ganska stor grundorsak till hemorrojder och kan även leda till divertikulit, en åldersrelaterad krämpa som i stort sett enbart hittas i de delar av världen där man använder sittoaletter, och som kan föra med sig trevligheter upp till, och inklusive, tarmvred i ändtarmen (Tips från coachen: Googla inte denna fras om du inte vill hälsa på din lunch en gång till).

Och saker och ting verkar inte gå åt rätt håll: Under de senaste årtiondena har intresset fös något kallat "komforttoaletter", dvs sådana som är 5-10 cm högre än vanliga modeller, ökat, vilket bara ökar våra kakkproblem.

Så hur fan skall vi göra det då?
Lyckligtvis finns det ett svar på problematiken. En studie 2003 undersökte 28 personer som kakkade på tre olika sätt: Sittande på en hög toalett, sittande på en lägre toalett och hukande som om de var ishockeymålvakter (plockhandske inte obligatorisk, men rekommenderad). Forskarna kom fram till att kakkandet tog about en minut kortare när man gjorde det sittande på huk och att deltagaren beskrev upplevelsen som "enklare" (fan vad jag hoppas att de fick betalt).

Men de facto är det så att toaletter som kräver att du sitter på huk har varit standard under största delen av mänsklighetens historia och fortfarande är vanliga utanför västvärlden. Enligt proktologer så är vi "inte byggda för att sitta på toaletter, utan tänkta att sitta på huk på på en äng". När du sitter eller står så bildar du en vinkel mellan den plats kakkan kommer ifrån och platsen kakkan kommer ut. Det finns till och med en muskel vars enda funktion är att klämma åt ändtarmen när vi sitter eller står för att hindra olyckor. Att sitta på huk rätar ut denna vinkel och tar bort spärrarna.

Men om du tycker att det är lite småäckligt att sitta på huk på WC-ringen så kan du framkalla en motsvarande kakkafrämjande vinkel genom att vila fötterna på en pall och luta din överkropp framåt.

Visas här

Tvätta oss
Från unga år har vi alla fått lära oss att det är viktigt att tvätta sig ofta, med ordentligt med tvål och varmt vatten. Detta för att få bort alla farliga basilusker och den ruttnande stanken av mänsklig hud. För att inte tala om att om du inte är skinande ren så kan du helt glömma bort att dejta, få löneförhöjningar eller någon som helst framtid som inte innebär att du krälar runt i din egen smuts.

Det är vad universitetsstudier är till för

Men som det visar sig så är dagligt duschande, även om det gör en mer socialt acceptabel, död och cancer för något kallat hornlagret. Varmt vatten, tvål och skrubbande ytor (som borstar eller tvättsvampar) tvättar bort hornlagret (som består av döda hudceller) och släpper levande celler vind för våg. Och även om det kan låta som en bra sak att få bort död scheisse från huden är detta inget som leder till något sexigt. Tvärt om så gör skadandet av denna skyddsbarriär oss mer mottagliga för sjukdomar.

Sexiga sjukdomar

Innan moderna faciliteter blev vanliga tvättade sig folk betydligt mer sällan och ofta i samma vatten. Till och med nuförtiden så dödar duschande inte bakterier eller andra bobbor, men det kan ge dem lite miljöombyte. En bakteriekoloni som minds it's own business på din duschvägg kan flytta till ditt ben, en koloni från ditt ben kan flytta till ditt huvud och en koloni från ditt skrev kan flytta till dina händer. Och pga denna orsak förbjuder många sjukhus sina kirurger att duscha strax före operationer.

Och detta gäller även dig, Doktor von Penishänder!

Olika forskningar har visat att det inte finns någon mätbar skillnad för antalet kolonier av mikroorganismer på en person oberoende hur ofta den personen duschar. Detta kan man visserligen sköta med antibakteriell tvål, men för att hindra utvecklandet av allt för många superresistenta bakterier så rekommenderas det att man inte använder dem allt för ofta.

Så hur fan skall vi göra det då?
Den viktigaste saken för att hålla huden frisk är att bevara hornlagret. Det finns inget magiskt antal duschar man borde ta per vecka, men det är allmänt ansett att det borde vara färre än sju. Att hoppa över duschen eller som fransoserna säger, fira jours sans douche, ger din hud tid att reparera lite av skadan förorsakad av den senaste duschen.

När du duschar så använd antingen varm eller svalt vatten och (om över huvud taget) en mild tvål och återfukta hornlagret med lite fuktighetskräm efter duschen. Eller ännu bättre, låt någon attraktiv vän göra det för dig. Och när du har lödgat dig, är det mest skonsamma sättet att lufttorka. Ignorera gnällande rumskompisar eller familjemedlemmar och påminn dem om, medan du sitter och lufttorkar vid frukostbordet, att de borde vara tacksamma att du bara duschar en par-tre gånger per vecka.

"Barn, bry er inte om er pappa medan jag försöker komma ihåg varför jag gifte mig med honom"

Sova
Okej, så du kanske inte klarar av att vare sig kakka, tvätta dig eller i stort sett just något annat heller som man skulle tycka att borde vara naturligt. Men något så banalt som att ligga i en säng på natten borde väll ändå vara ganska rätt fram, eller? Så varför vaknar du då upp 03.00 på morgonen och undrar vad fan det är för fel på dig? Kommer jag att försova mig? undrar du. Hur skall jag få tid att sätt mig på huk och kakka?


Om detta händer dig ofta är du inte ensam. Chansen är också stor att om du nämner detta för din läkare kommer du att diagnostiseras att ha "sömnlöshetsproblem", och kanske få ett av de 100.000-tals recept på sömnpiller som skrivs ut till finländare varje år. Så du käkar lite Somnor och vaknar ett par timmar senare av att du håller på att ge stryk åt en polis. Vad i helvete gick fel?

Så hur fan skall vi göra det då?
I detta fall gör du rätt, men det är din reaktion som är fel. Saken är nämligen den att åtta timmar av oavbruten sömn är en överraskande modern uppfinning. För innan någon som inte var Thomas Edison, du ditt lögnaktiva satan, uppfann glödlampan, så sov folk i områden med mer än åtta timmar av mörker i omgångar: tre till fem timmar av sömn, en timme vakenhet och sedan tre till fem timmar sömn till. Den ungefärliga timmen av vakenhet brukade användas till att fundera, sex, piprökning eller i stort sett vad som helst förutom att stirra i taket, livrädd för sömnlöshet. De facto så ansåg speciellt fransmännen att detta tidsfönster var det bästa tillfället för lite knasande, eftersom lugnet mellan den första och den andra sömnen var utomordentligt passande till att hitta på busigheter med personen som låg vaken och uttråkad bredvid dig.

Detta är inte obligatoriskt

Under senare tider har konstgjort ljus skuffat vår normala sovtid allt längre bak och denna uppdelade sömn har klämts ihop till åtta timmar i sträck. Våra hjärnor är dock fortfarande programmerade till tiden-före-glödlampan. Under ett månadslångt experiment gavs friska testepersoner en konstgjord "natt" på 14 timmar. De bytte snabbt tillbaka till den uppdelade sömnen och vaknade upp en timme eller två av "fridfull vakenhet" mellan två stycken sömnsjok på tre till fem timmar.

Så varför vaknar vi då upp trots att vi suttit uppe till efter midnatt och kikat på något Monty Python-maraton? Josidu, en del personer har en tendens att byta om till denna naturliga sömncykel oberoende av konstgjort ljus, speciellt under mörkare vintermånader. Turligt nog  behöver det dock inte innebära någon kris att ha en sådan här teknologiresistent superhjärna. Experterna säger att om du håller dig lugn och låter dig somna om naturligt, i stället för att ligga och fundera på varför du är vaken, så kommer du inte att se några negativa sidor av det följande dag.

Så länge du inte lämnar TV:n på medan du sover

The Logical Song

Det börjar igen bli dags att svänga ihop en liten lista på de sånger vars titlar jag använt som namnet på mina inlägg. Som vanligt finns det en osannolik blandning med allt från Disneymusikaler till skotsk babegitarrpop till finlandssvensk töntrock till, ja på riktigt, Coldplay...  Consider that!

Word is Bond - Danko Jones

The Madness of King Scar - John Vickery (Original Broadway Cast)

What's the Spell? Go to Hell! - The Hives

Apocalypse Please - Muse

Videobullshit - Viktor Hurmio och Fetknopparna

Soul Survivor - The Rolling Stones

Indiscrimininate Murder is Counterproductive - Machinae Supremacy

Monopoly on Sorrow  -Suicidal Tendencies

Learn to Recycle - Phonat

(Still A) Weirdo - KT Tunstall

Body of Lies - Marc Streitenfeld

Psycho Holiday - Pantera

Money for Nothing - Dire Straits

Carnival of the Animals - Camille Saint-Saëns

Advertising Space - Robbie Williams

Two People in a Room - Nouvelle Vague feat. Cocoon

There's no Cure for Stupidity - El Pino & The Volunteers

A Familiar Taste - Trent Reznor & Atticus Ross

Hate to Say I Told you So - The Hives

Dead End Mystery - Sondre Lerche

In a Sectre Place - Megadeth

Twisted Logic - Coldplay

The Words that Maketh Murder - PJ Harvey

Relax, Take it Easy - Mika

For Reasons Unknown - The Killers

Just Another Day in Parodies - Cledus T. Judd

The Logical Song - Roger Hodgeson