Boooom, Blast & Ruin

Det finns många orsaker varför någon skulle ha en god orsak att förstöra relikerna efter en uråldrig kultur, med purt fanskap på en ganska klar första plats. Men vad har du för åsikt om att riva ner ett 4000 år gammalt palats eftersom det som din stad verkligen behöver är ett till parkeringshus (ha, som om sådant skulle förekomma) eller att klåtta ner en walkthrough av Monkey Island på baksidan av Dödahavsrullarna för att man fått slut på post-itlappar? För det är nu bara sådant som förekommer då och då...

Gamla kinesiska gravar jämnas med marken för att bygga en IKEA 

År 2007 så upptäckte några byggnadsarbetare i Nanjing 10 rikt utsmyckade familjekryptor daterande från omkring 200-talet. Eller, ja nå, när jag säger "upptäckte" menar jag snarare något i stil med "bulldozade dem till konfetti för att ge plats för en IKEA". Gravarna, alla konstruerade av grönt tegel och rikt dekorerade med inristningar var delvis begravda under jorden tills de blev skalperade likt latinominionen i Commando som Ah-nuld slänger en cirkelklinga på. Detta av sjaktmaskiner som hämtats in för att låta rika kinseser köpa subventionerad hotdog i en splitterny IKEA-butik. En av gravarna blev totalt genomborrad av en grävmaskin, lämnande resterna av en närapå 2000 år gammal sarkofag hängande på en av sina förstörda väggar som något slags wunderbaum. De ovärderliga artefakterna inuti krossades antingen till damm eller lämnades vind för våg ut till elementen eller gravplundrare.

Det skall dock noteras att trots allt finns så det faktiskt lagar mot att Kinas historiska byggnader plundras, skadas eller totaldemoleras av både privatpersoner och mångmiljardföretag. Problemet är att Kina har en legendarisk oförmåga av att bry sig ett stammande skit om något som inte är "Kinas pengar" så dessa lagar följs i bästa fall kan kallas "selektivt" och i värsta fall "inte för fem penni".

Dessutom så är de flesta företag nöjda med att betala vilka böter de än råkar få för att mosa antikviteter, så länge det inte fördröjer byggnadstakten av vilken jävla McDonalds de nu råkar bygga på ruinerna av gångna generationer. Till exempel så har delar av Kinesiska muren, en grej som, trots oförmågan av att se den från månen, inte är helt okänd, och med tillstånd nota bene, blivit riven för att lämna plats för en fabrik, så du kan säkert gissa hur stor chans 10 stycken likgarderober fulla av folk ingen hade hört talas om hade...

Arkeologer från Nanjing Museum försökte att övertala sina svenska möbelherrar om att åtminstone vänta en aning med rivandet för att ge dem tid att katalogisera platsen och avlägsna allt intressant. Det enda man kan säga om resultatet av detta var: IKEA öppnade enligt tidtabellen ett år senare...

Lyckligtvis fick de dock enkla steg-för-steg-anvisningar i hur mycket  de kunde dra år helvete...

En bluffarkeolog spränger upp Troja

Oberoende om du är kulturell (läs: saknar vänner) nog för att ha läst Illiaden eller såg den uppförd som en film där Brad inte har på sig byxor och spänner muskalerna mest hela iden, så har du troligtvis åtminstone hört talas om den antika staden Troja. 1800-talslurendrejaren och högst självutnämnde "arkeologen" Heinrich Schliemann hade också hört talas om Troja och lyckades under sin jakt på den legendariska stadens ruiner, i misstag att spränga skiten ur dem.

Schliemann beslöt sig för att ha hittat Trojas antika läge under den moderna, turkiska staden Hisarlik, men problemet var att under Hisarliks grunder upptäckte man rester av inte mindre än nio ruinstäder, staplade på varandra. Detta är ganska vanligt för antika städer, någon kommer och mosar en gammal stad och bygger därefter en egen, ny stad ovanpå den, lite som att man spelar jenga, aldrig städar och köper ett nytt spel varje gång.

Schliemann var också fast besluten om att gräva sig genom all annan dynga tills han stötte spaden i lite Trojanska antikviteter. Så han satte igång med att med hjälp av dynamit ta sig igenom historelagren tills han hittade vad han kallade för kung Priamos skattkammare - en hög med smycken och juveler som låg begravda långt under Hisarlik, på den plats man antog att Troja legat. Schliemann och hans fru smugglade därefter hjältemodigt ut artefakterna ur Turkiet (se: "lurendrejare" ovan), för om det är något som vi lärt oss av Indiana Jones så är det att det är så som arkelologi går till.

Ja alltså, förutom att skatterna som Schliemann grävde ut (läs: "stal") inte alls kom från Troja, åtminstone inte det Troja som någon över huvud tagety bryr sig om. Schliemanns fynd har nämligen sedermera blivit daterade till en stad sisådär 1000 år äldre än Troja, vilket betyder att de legat begravda under staden känd från vissa episka dikter. Genom sitt utgrävande dynamitfrenesi hade han alltså sprängt sig rakt genom Troja som en Pargasbo som känner lukten av kalk. Han hade de facto förstört Troja så totalt att riktiga arkeologer fortfarande 140 år senare är förbannade på honom.



Saudi-Arabien förstör islams heliga platser för att bygga hotell åt muslimska pilgrimer

Antalet muslimer som som genomför Hajj, den årliga pilgrimsfärden till Mecca i Saudi-Arabien har ökat dramatiskt under de senaste åren till de nuvarande 3 miljoner pers och de måste alla ha någonstans att övernatta. Lösningen har bara ordnats på ett sätt som får Åbosjukan att se ut som en kulturgärning. Ridande in till undsättning likt lätta brigaden vid Balaklava har saudiska byggherrar fyllt hela staden med hotell för att hjälpa pilgrimerna att få tak över huvudet och i förbifarten jämnat i stort sett hela staden med marken. 

Tips från coachen: Det här är inte fullkomligt autentisk 600-talsarkitektur...

Bilden ovan är på Royal Mecca Clock Tower, det högsta/mest lyxiga lägenhetskomplexet i världen som likt ett temacasino i Las Vegas tronar upp sig över Kaaba (den heliga stenen som muslimer världen över knäböjer mot när de ber). Ca 95% av gamla Meccas byggnader, de flesta av dem åtminstone 1000 år gamla, har förstörts under de senaste 20 åren för att "modernisera" och ge möjlighet till ökad pilgrimstrafik. Detta inkluderar klocktornet ovan, som sitter likt en hög med shoppinggallerior på grunderna av en ottomansk fästning från 1700-talet, för de att det inte finns något som säger "helig stad" som ett flertornigt Disneyslott. När det systematiska rivandet av nationella klenoder går så långt att en framträdande saudihistoriker bokstavligen klagar på att "ingen har tillräckligt med skräppor för att stå upp och fördöma denna kulturvandalism" så antar jag att situationen kanske inte är helt optimal. 

Ovan: En helig stad. Under: Las Vegas

En stor del av problemen härstammar ur den officiella religionen i Saudi-Arabien som är en strikt tolkning av islam som anser att reliker och historiska religionsbyggnader är en form av blasfemi. Följaktligen så behöver kungadömet därför inte särskillt stora ursäkter för att springa runt och riva antika moskeer och andra islamska landmärken. Och eftersom pengar är den bästa ursäkten i världen så har man mer eller mindre carte blanche för att riva allt och lite till för kapitalutveckling och pilgrimsinkomster. Bland de saker som rivits för att göra plats för folket som kommer för att se saker som rivtis, finns t.ex. Muhammeds hustrus, Khadijahs, födelsehem och den första kalifens (Muhammeds första efterträdares) palats, som nu är ett lyxhotell. 

Saddam Hussein återuppbygger Babylon, med sitt eget namn och porträtt överallt

Du har sannolikt hört talas om Babylon, den antika staden från tredje årtusendet f.Kr. berömt för sitt torn, sina hängande trädgårdar, sin sköka och oändliga heavy- och reggeasånger. Det är en av de viktigaste fornlämningarna någonstans i världen, det innehöll trots allt ett av världens sju underverk, så vad vi vet kan de fortfarande outgrävda delarna av ruinerna vara smockfulla med awesomeness. Vad menar du med "vad vi vet" kanske du frågar nu? Nå, för det första så är bara sisådär en fjärdedel utgrävt, eftersom Babylon ligger i dagens Irak, och för det andra så förbjöd Saddam Hussein någon att komma dit under 30 års tid så att han kunde bygga upp den på nytt i sin egen avbild, eftersom han var totalt och fullkomligt bindgalen.

Och nu menar jag inte att han gjort någon Caesars Palace-aktig kopia av den bredvid sin pool utan att han bokstavligen byggde upp Babylons ruiner på nytt, rakt ovanpå orginalstaden, dessutom användande moderna tegelstenar ingraverade med hans namn och en hög totalt ironi- och kontextbefriade komplimanger som "Saddam Hussein, Iraks beskyddare, återuppbyggde civilisationen och återuppbyggde Babylon". Du kanske också noterade att det enda som är sant i denna mening är att det funnits en nisse som hette Saddan Hussein. 

Inskriptionen på den här tegelstenen är betydligt längre, men innehåller exakt lika mycket bullshit...

Han återuppbyggde Ishtarporten, som fungerar som huvudled in i staden och satte upp bilder på sig själv bredvid kung Nebukadnezar, lite som att de skulle stå vid Planet Hollywood och skaka hand med varandra. Flera helt nya byggnader, som Saddam kände sig tvungen att tvinga på det irakiska landskapet, byggdes också ovanpå ruinerna. Ändringarna (läs: "pissa på historien-arna") var så enorma att UNESCO drog bort Babylon från listan av världsarv. I det stora hela så beslöt alltså världen att Babylon, en av världens äldsta och mest legendariska städer, inte längre hade något historiskt betydande.

"Äh, sluta marra! Inte en jävel kan se någon skillnad!"

Den goda nyheten är att amerikanernas invasion av Irak 2003 satte stop för Saddams planer på att förbättra staden med bilder på sin mustasch (saken blev ganska avgjord när han hängdes på Youtube). Den inte fullt så goda nyheten var att ockupationsmakterna istället byggde en militärbas ovanpå Babylon, grävande bränslediken genom lager av artefakter och fyllande sandsäckar med relikfylld sand. De byggde också en helikopterplatta för att tillåta landningar precis vid ruinerna, vilket lite är som att städa ett museum med en lövblåsare fylld med sepel. Men å andra sidan, skulle helikoptrar existerat på Nebukadnezars tid skulle han absolut haft en...

Sometimes I Fail

Livemusik kan vara en omild älskarinna. Varje sekund kan dussintals grejer gå fel, speciellt för artister som turnerar världen runt med utstuderad scenografi, levande djur eller halvgalna trummisar. Och för varje Johnny Cash i St. Quentin, Queen på Wembley eller Jimi Hendrix på Woodstock finns även en Ashlee Simpson på Saturday Night Live eller Justin Bieber som börjar må illa av att höra sina egna låtar (inte olikt oss alla andra). Visste ni till exempel att Spinal Taps Stonehengeproblem inte var långt när lika stora som orginalet? Här är några till exempel så saker och ting inte riktigt gått som på Strömsö...



U2 fastnar inne i en citron
Till skillnad från ovanstående, som de facto var före filmen, är det här ett av de finaste exemplen på folk som försöker efterlikna Spinal Tap, dvs när U2 fastnade inne i en gigantisk citronkuliss. För att marknadsföra sin skiva Pop från 1997 drog de irländska världsförbättrarna ut på en turné kallad PopMart, fasta i sin övertygelse om att jorden helt enkelt inte kunde få nog av vare sig U2 eller Wallmart. Bander ville ha en rejält marknadsförbar hook för turnén och den logiska slutsatsen var baturligtvis att använda sig av knasig scenografi, videoinstallationer och dräkter för att typ framföra något slags statement om kommersialiseringen av musikindustrin eller något åt det hållet...

Anyhoo, en av dessa kulisser var en enorm, ihålig citron som var tänkt att innehålla bandet när de rullades in på scenen för den första encoren. De valde en citro av två orsaker: För det första var det en referens till deras sång, "Lemon" och för det andra så fuck you och tack för alla pengar. Men man man inte skylla på den oönskade bieffekten, som var magisk. Under mer än ett tillfälle fick citronen nämligen något fel och höll U2 fångade inuti.

"FREEEEDOM!"

Tusentals åskådare stod tysta och funderade på vad i helvete som var på gång, för efter två timmar av cowboydräkter och något slags karaokeallsång med the Edge visste de helt enkelt inte om bankandet innifrån citronen var den del av showen eller inte. I Norge lyckades bandet smita genom att klättra ut bakvägen, men i Japan satt de fast, troligtvis tvungna att lyssna på Bono medan han läste högt ur sin självbiografi.

När han senare blev frågad om saken i en intevju var dock Bono långt ifrån ledsen: "It was a beautiful thing, traveling in that lemon". Vilke troligtvis dock hade mindre med publikens kärlek för citrusfrukter att göra och mera med att den var täckt av speglar...



ZZ Top leker Noaks ark.
När skäggrockarna ZZ Top var ute för att turnéra sin nyaste skiva, Tejas, beslöt de att dekorera scenen med allehanda Texasrelaterad krääsä, uppenbarligen oroliga för att publiken inte riktigt skulle fatta de vagt nyanserade symboliken bakom skivans titel, eller det faktum att själva scenen var formad som hemstatens karta. Men istället för att uppföra sig som normala och rationella vuxna med trollaktig ansiktsbehåring, satsade de på att fylla konsertsalen med en massa levande djur, som gamar, bisonoxar och en hög skallerormar, en lista av prydnader de sannolikt inte hittade i någon uppslagsbok under rubriken "saker man skall ha i närheten av packade rednecks och pyroteknik".

Osannolikt nog exploderade scenen inte omedelbart utan bandet kunde köra igenom flera keikkor utan några som helst incidenter, medan djuren bara stod omkring, undrande vad i salta satan de egentligen råkat ut för.

Ovan syns två av dem betande på scenen.

Men slutligen, och oundvikligen, beslöt en av bisonoxarna att om han måste höra på "Tush" en enda jävla gång till så skulle han mörda allt som någonsin levat, och ZZ Top, allt för upptagna med att ragga upp damer iklädda jeansväst och självförakt, spelade ouppmärksamt nog just "Tush". Bisonen flippade ut och började sparka vilt omkring sig, likt en speedad Cyril Rool. Undvikande den lilla katastrof som skulle ha inträffat om den krossat bandets förstärkare, beslöt sig bisonoxen att höja insatserna och hotnivån till "voi helvetes helvetes helvete" och hoppade istället på skallerormsburarna.

Födda och uppvuxna i Texas (som de genom flera grundligt oansvariga sätt påmint alla om) skulle man ju ha kunnat förvänta sig att ZZ Top hade liten erfarenhet om hur man tar hand om förbannade skallerormar, vare sig det nu är med hagelbräckor eller whiskeyflaskor, båda varor som förmodligen fanns i stora förråd. Men icke.

Trummisen Frank Beard (mannen med det mest ironiska namnet i rockhistorien, enär han är den ende i bandet som inte ser ut som en heroinist-Gandalf), försökte på ett vist sätt föreslå att man kunde spela något sövande försöka att lugna ner de rasande giftormarna, tills man, under ett ganska försenat ögonblick av partiell klarsynthet insåg att detta sannolikhet skulle höra till Top 5 av de dummaste idéerna i historien. Så bandet smet på ett heroiskt sätt från scenen, lämnande kvar sina roadies med gåtan om hur man samlar ihop en skenande hjord bisonoxar och en bunt arga skallerormar utan att superdödas så fullständigt att man ögonblickligen förvandlas till damm och försvinner från fotografier.



The Who spränger en TV-studio
Det mest utmärkande draget för The Whos trummis Keith "the Loon" Moon var hans absoluta och totala oförmåga för att bry sig om någonting, någonsin. En del av charmen(?) med nissen var att hade för vana för att fylla upp sina trumset (för att inte tala om toaletter) med dynamit och spränga dem i slutet på konserterna, samtidigt som Pete Townsend började slå sönder sin gitarr, förutsatt att han fortfarande var vaken och inte hade slocknat över sin virveltrumma (oddsen för detta var högst varierande).

John Entwistle märkte dock oftast inte ens att han var där

Så när bandet bjöds in för att spela live inför hela USA under The Smash Brothers Comedy Hour, beslöt sig Moon att fylla sina trummor med mångdubbelt så mycket sprängämnen som vanligt, eftersom det 1967 inte fanns något bättre sätt för ett band att göra reklam än att spela i TV och explosioner är häftiga.

Efter ett mer eller mindre genomsnittligt framförande av "My Generation" där Moon och Townsend var de enda ens närmelsevis intressanta att titta på, medan Roger Daltrey vinglade omkring som Matti Nykänen och Entwistle stirrade ut i tomma intet, började Pete Townsend att i vanlig ordning slå sönder sin utrustning. Moon, som tog detta som sitt startskott, passade då på att bränna av dynamiten. Ni kan säkert gissa vad som hände sen, men det är betydligt roligare att se det själv:

Moons bastrumma exploderade som Gordon Ramsay med PMS, Townsend försvann i ett enormt rökmoln, Daltray slänges nästan in i kameran, Moon kastar sig av scenen som om han flyr från en brinnande pansarvagn och Entwistle reagerar knappt. Efter att röken och bandet pallrat sig upp på scenen för att bedömma skadorna, såg trumsetet ut som en flygkrasch, Townsends hår hade bokstavligen blivit svett, Moons skjorta hängde i revor och The Who fick aldrig någonsin spela i ett underhållningsprogram igen.



Madness förorsakar en jordbävning
1992 var det nyligen återförenade skabandet Madness huvudartist på Madstockfestivalen som ordnades i Finsbury Park i London. I den omkring 45,000 personer starka publiken var stämning på topp, eftersom det finns knappast något häftigare än att se en man i ljuslila kostym och Panamahat som joggar på stället.

Efter spelningen började dock rapporter komma in om att höghus i över hela Finsbury började vaja eftersom marken under dem skakade, uppenbarligen för att knappa 50,000 skafans hoppa upp och ner i takt. Det här är lite som att spela jenga i en vattensäng medan din lillasyster dansar balett i den. Kraften var tillräckligt stark för att flytta på folks möbler och för att en och annan började att ifrågasätta det fina med att bo i höga byggnader.

Eller någonstans där man kan bli fysiskt påverkad av the Nutty Walk

Som det skulle visa sig var dock denna jordbävning, som mätte 4,5 på Richterskalan, endast delvis förorsakad av Madness. För trots att publikens unisona hoppande definitivt hade en effekt (det finns bara två sätt att dansa till ska, och det var för trångt för att skanka) så förstärktes den av en underjordisk sjö benägen rakt under Finsbury Park. De malande vibrationerna från 45,000 pompande britter skapade jättelika svallvågor i sjön, ganska lika de där tidvattensvågorna som man kan träffa på på badanläggningar.

Typ så här, men med mera trumpetmusik och fotsvett

Vågorna fick jorden att också röra på sig, vilket skrämde skiten av alla i Finsbury Park som inte var distraherade av att titta på medelåldersmän med solglasögon.

Remember the Name

Tänk dig att du har ett namn som förvandlas till ett vardagsord och fortfarande används hundratals år senare. Inte så illa eller hur? Men tänk dig nu att det ordet plötsligt får betydelsen "är lite för närgånget intresserad av sina husdjur", så är saken inte fullt så rolig längre. Och före du börjar påstå dumheter som att risken för detta är ganska liten så skall du ta i beaktande att du mycket möjligt har använt ett sådant ord idag...

Som jag tidigare nämnt har en del människor för alltid blivit kända för eftervärlden pga sina pinsamma smeknamn, men som vi snart skall se kan det även hända utan att vara känd som "Den Förhäxade" bara för att man har lite för få förfäder...


Nicolas Chauvin

Ordet:
Chauvinist, som i "naturligtvis vet jag vad chauvinist betyder ditt sexistiska as!"

Mannen:
Nicolas Chauvin var (enligt utsago) en tidig 1800-talssoldat i Frankrike och Napoleons största fanboi. Och när han inte vitt och brett förklarade hur lysande kejsaren var fördrev han tiden med att bli stucken med bajonett. Han påstås ha blivit sårad totalt 17 gånger, alla framifrån, fått tre fingrar amputerade, en axelfraktur och ett vanställt ansikte. Men trots detta så vägrade Chauvin att call it quits, utan återvände gång på gång ut på slagfältet, driven av sin något överdrivna tillgivenhet för Boney.

"Det är dessutom bögigt att röka med mer än två fingrar."

Med andra ord så var nissen en verklig kombination av inspektör Closeau och Smithers från Simpsons. Och medan Nappe själv var tillräckligt tacksam för att belöna sin stalker med en liten pension, så ansåg i stort sett alla andra att Chauvin var en stor jävla fjant som drog det här med "patriotism" en aning för långt. Efter att Napoleon mött Abba (till skada för bägge, och framför allt mänskligheten) blev dock hans namn en synonym för en på gränsen till dumhet fosterländsk person. Både böcker och skådespel har skrivits om stackaren, så exakt hur stor del av hans liv som faktiskt ägde rum och vad som är uppdiktat är idag en smula oklart

Sisådär 150 år senare anammades ordet "chauvinist" av 60-talsfeminister som sökte efter ett bättre ord än fascist för att beskriva män som är oförklarligt övertygade om sin egen förträfflighet. Den nya betydelsen överskuggade snabbt den gamla, men har fortfarande inte ändrat på att Chauvin hade fel i huvudet...



Leopold von Sacher-Masoch

Ordet:
Masochist, som i "Aj, du hejar på QPR? Är du något slags masochist?"

Mannen:
Vi vet alla att ordet "sadist" kommer från den plågsamma hissmusik som framförs av 80-talssyntarna Sade och av att få njutning av att tvinga folk att lyssna på Smooth Operator. Eller något ditåt... Anyhoo, Leopold von Sacher-Masoch var motsatsen till det.

Mestadels är von S-M (en inte helt opassande förkortning) känd för sina romaner som uppenbarligen är mycket häftiga om man kan läsa tyska, eftersom i stort sett inget är översatt. Men en roman, som ÄR översatt är Venus i päls, där det enda författaren glömt är att ha med är "Hej Bullen...".

Venus i päls är nämligen inte så mycket en roman som en memoar, eftersom Sacher-Masoch nämligen hade en älskarinna vid namn Fanny Pistor (notera här att jag helt undvek att komma med en snuskig ordvits). De älskande(?) tu upprättade ett kontrakt som gick ut på att Leopold skulle vara hennes slav i sex månader, med det enda förbehållet att hon skulle gå klädd i päls så ofta hon kunde och speciellt när hon var på "elakt humör". Ni kan säkerligen se vartåt detta barkar.

Told you...

Och hey presto, så fick vi ordet masochism efter att den synnerligen tyske Dr. Richard von Krafft-Ebing uppfann termen i sin ärkebok "Psychopatia Sexualis", med fotnoten att Venus in Furs även är en lysande låt av Velvet Underground. Sacher-Masoch avskydde dock termen och protesterade högljutt, men slängdes ut från Krafft-Elbings kontor efter att han fått utlösning efter att någon slagit honom på käften (inte historiskt belagt).



Charles Boycott

Ordet:
Bojkott, som i "VA?! Får man inte gå till Claes Ohlson utan byxor? Nu helvete bojkottar vi dem!"

Mannen:
Kapten Charles Cunningham Boycott var en brittisk 1800-talshyresvärd med uppgiften att se över lite irländsk åkermark, vilket vid tiden gick ut på att betala irländarna så lite som möjligt medan man samtidigt skinnade dem på så mycket hyra som möjligt.

"Tror du att det här är lätt för mig va? Jag har faktiskt både fru och skägg att försörja."

1880 ledde dåligt väder till en dålig skörd, vilket i sin tur ledde till att hyresgästerna hade problem med att betala sitt arrende. Boycott tog sig dock an deras bryderi genom att höja hyrorna, sänka lönerna och att slutligen be dem att samla upp sitt stuff och dra åt helvete. Att vräkning på denna tid och plats i mångt var det samma som döden, rörde heller inte Boycott nämnvärt. Så när han följaktligen försökte att vräka 11 hyresgäster tyckte resten att samhället att enough var enough och började att frysa ut honom. Arbetarna vägrade att skörda hans grödor, brevbäraren vägrade att hämta hans post, fisken vägrade att nappa och så vidare. Men eftersom hans Boycott helt var beroende av sina underbetalda irländare för att hålla jordbruket igång, så skrev han till en mängd tidningar i London om hjälp och för att få någon att prata med.

Den brittiska överheten blev naturligtvis rasande av Boycotts fall, speciellt delen där några osnutna irkkun börjar jävlas med en rik person. Så 50 man ställde upp för att rädda Boycotts skörd, plus ytterligare 1000 soldater för att skydda dem från de förbannade lokalinvånarna (vilket inte alls låter överdrivet). Och efter att ha gått i 9 timmar till gården (ingen på Irland lät dem hyra hästar) välkomnades de av Boycott genom att genast sättas i arbete och att få betala för potatisen de åt.

I slutändan blev det dock för dyrt att genomföra sådana här Live Aid-operationer varje gång en sniken jordägare blev en pariah i samhället och "bojkottande" hade blivit en sak.



Etienne de Silhouette

Ordet:
Siluett, som i "Jag tittade upp och såg hjärtformen som bildades av siluetten på Matt Damon och Ben Affleck som hånglade".

Mannen:
Etienne de Silhouette var en man med ett uselt jobb: Finansminister under Ludvig XV. Hans nakki var att på något sätt bromsa upp kungens slösande, finansiera 7-årskriget, hitta pengar till kungens älskarinnor och på något jävla vänster hålla nationen flytande. Och då skall man komma ihåg att det här var en person som behövde sju personer för att ta på sig sin skjorta på morgonen.

Ni vill inte ens tänka på hur många som krävdes för strumpbyxorna...

Så Silhouette var tvungen att ta till för tiden ganska drastiska medel. Han skapade den "allmänna subventionen", vilken i stort sett var en skatt på yttre tecken på välstånd, som t.ex. lyxvaror som dörrar, men som trots detta inte lyckade skrapa ihop mer än ca 20% av utgifterna. Han beordrade därför också att man skulle konfiskera och smälta ner alla guld- och silverbestick man kunde få tag på.

Han gick så hårt fram att där han passerat kunde adelsmännen inte på samma sätt som tidigare beställa skulpturer på sig själva eller smickrande målningar som lämnade bort bönderna de stod på för att se längre ut. Detta gav namn till siluetten, ett enkelt papperutklipp på en persons profil, döpt efter skatteindrivaren som gjorde snuskigt rika personer till skuggor av sina forna jag, dvs aningen mindre rika. Och i slutändan visade Steve Jobs ett anmärkningsvärt sinne för ironi när han använde dem i reklamen för de äldsta och dyraste versionerna på iPod.

Skall DET HÄR kallas för utveckling?