Remember the Name

Tänk dig att du har ett namn som förvandlas till ett vardagsord och fortfarande används hundratals år senare. Inte så illa eller hur? Men tänk dig nu att det ordet plötsligt får betydelsen "är lite för närgånget intresserad av sina husdjur", så är saken inte fullt så rolig längre. Och före du börjar påstå dumheter som att risken för detta är ganska liten så skall du ta i beaktande att du mycket möjligt har använt ett sådant ord idag...

Som jag tidigare nämnt har en del människor för alltid blivit kända för eftervärlden pga sina pinsamma smeknamn, men som vi snart skall se kan det även hända utan att vara känd som "Den Förhäxade" bara för att man har lite för få förfäder...


Nicolas Chauvin

Ordet:
Chauvinist, som i "naturligtvis vet jag vad chauvinist betyder ditt sexistiska as!"

Mannen:
Nicolas Chauvin var (enligt utsago) en tidig 1800-talssoldat i Frankrike och Napoleons största fanboi. Och när han inte vitt och brett förklarade hur lysande kejsaren var fördrev han tiden med att bli stucken med bajonett. Han påstås ha blivit sårad totalt 17 gånger, alla framifrån, fått tre fingrar amputerade, en axelfraktur och ett vanställt ansikte. Men trots detta så vägrade Chauvin att call it quits, utan återvände gång på gång ut på slagfältet, driven av sin något överdrivna tillgivenhet för Boney.

"Det är dessutom bögigt att röka med mer än två fingrar."

Med andra ord så var nissen en verklig kombination av inspektör Closeau och Smithers från Simpsons. Och medan Nappe själv var tillräckligt tacksam för att belöna sin stalker med en liten pension, så ansåg i stort sett alla andra att Chauvin var en stor jävla fjant som drog det här med "patriotism" en aning för långt. Efter att Napoleon mött Abba (till skada för bägge, och framför allt mänskligheten) blev dock hans namn en synonym för en på gränsen till dumhet fosterländsk person. Både böcker och skådespel har skrivits om stackaren, så exakt hur stor del av hans liv som faktiskt ägde rum och vad som är uppdiktat är idag en smula oklart

Sisådär 150 år senare anammades ordet "chauvinist" av 60-talsfeminister som sökte efter ett bättre ord än fascist för att beskriva män som är oförklarligt övertygade om sin egen förträfflighet. Den nya betydelsen överskuggade snabbt den gamla, men har fortfarande inte ändrat på att Chauvin hade fel i huvudet...



Leopold von Sacher-Masoch

Ordet:
Masochist, som i "Aj, du hejar på QPR? Är du något slags masochist?"

Mannen:
Vi vet alla att ordet "sadist" kommer från den plågsamma hissmusik som framförs av 80-talssyntarna Sade och av att få njutning av att tvinga folk att lyssna på Smooth Operator. Eller något ditåt... Anyhoo, Leopold von Sacher-Masoch var motsatsen till det.

Mestadels är von S-M (en inte helt opassande förkortning) känd för sina romaner som uppenbarligen är mycket häftiga om man kan läsa tyska, eftersom i stort sett inget är översatt. Men en roman, som ÄR översatt är Venus i päls, där det enda författaren glömt är att ha med är "Hej Bullen...".

Venus i päls är nämligen inte så mycket en roman som en memoar, eftersom Sacher-Masoch nämligen hade en älskarinna vid namn Fanny Pistor (notera här att jag helt undvek att komma med en snuskig ordvits). De älskande(?) tu upprättade ett kontrakt som gick ut på att Leopold skulle vara hennes slav i sex månader, med det enda förbehållet att hon skulle gå klädd i päls så ofta hon kunde och speciellt när hon var på "elakt humör". Ni kan säkerligen se vartåt detta barkar.

Told you...

Och hey presto, så fick vi ordet masochism efter att den synnerligen tyske Dr. Richard von Krafft-Ebing uppfann termen i sin ärkebok "Psychopatia Sexualis", med fotnoten att Venus in Furs även är en lysande låt av Velvet Underground. Sacher-Masoch avskydde dock termen och protesterade högljutt, men slängdes ut från Krafft-Elbings kontor efter att han fått utlösning efter att någon slagit honom på käften (inte historiskt belagt).



Charles Boycott

Ordet:
Bojkott, som i "VA?! Får man inte gå till Claes Ohlson utan byxor? Nu helvete bojkottar vi dem!"

Mannen:
Kapten Charles Cunningham Boycott var en brittisk 1800-talshyresvärd med uppgiften att se över lite irländsk åkermark, vilket vid tiden gick ut på att betala irländarna så lite som möjligt medan man samtidigt skinnade dem på så mycket hyra som möjligt.

"Tror du att det här är lätt för mig va? Jag har faktiskt både fru och skägg att försörja."

1880 ledde dåligt väder till en dålig skörd, vilket i sin tur ledde till att hyresgästerna hade problem med att betala sitt arrende. Boycott tog sig dock an deras bryderi genom att höja hyrorna, sänka lönerna och att slutligen be dem att samla upp sitt stuff och dra åt helvete. Att vräkning på denna tid och plats i mångt var det samma som döden, rörde heller inte Boycott nämnvärt. Så när han följaktligen försökte att vräka 11 hyresgäster tyckte resten att samhället att enough var enough och började att frysa ut honom. Arbetarna vägrade att skörda hans grödor, brevbäraren vägrade att hämta hans post, fisken vägrade att nappa och så vidare. Men eftersom hans Boycott helt var beroende av sina underbetalda irländare för att hålla jordbruket igång, så skrev han till en mängd tidningar i London om hjälp och för att få någon att prata med.

Den brittiska överheten blev naturligtvis rasande av Boycotts fall, speciellt delen där några osnutna irkkun börjar jävlas med en rik person. Så 50 man ställde upp för att rädda Boycotts skörd, plus ytterligare 1000 soldater för att skydda dem från de förbannade lokalinvånarna (vilket inte alls låter överdrivet). Och efter att ha gått i 9 timmar till gården (ingen på Irland lät dem hyra hästar) välkomnades de av Boycott genom att genast sättas i arbete och att få betala för potatisen de åt.

I slutändan blev det dock för dyrt att genomföra sådana här Live Aid-operationer varje gång en sniken jordägare blev en pariah i samhället och "bojkottande" hade blivit en sak.



Etienne de Silhouette

Ordet:
Siluett, som i "Jag tittade upp och såg hjärtformen som bildades av siluetten på Matt Damon och Ben Affleck som hånglade".

Mannen:
Etienne de Silhouette var en man med ett uselt jobb: Finansminister under Ludvig XV. Hans nakki var att på något sätt bromsa upp kungens slösande, finansiera 7-årskriget, hitta pengar till kungens älskarinnor och på något jävla vänster hålla nationen flytande. Och då skall man komma ihåg att det här var en person som behövde sju personer för att ta på sig sin skjorta på morgonen.

Ni vill inte ens tänka på hur många som krävdes för strumpbyxorna...

Så Silhouette var tvungen att ta till för tiden ganska drastiska medel. Han skapade den "allmänna subventionen", vilken i stort sett var en skatt på yttre tecken på välstånd, som t.ex. lyxvaror som dörrar, men som trots detta inte lyckade skrapa ihop mer än ca 20% av utgifterna. Han beordrade därför också att man skulle konfiskera och smälta ner alla guld- och silverbestick man kunde få tag på.

Han gick så hårt fram att där han passerat kunde adelsmännen inte på samma sätt som tidigare beställa skulpturer på sig själva eller smickrande målningar som lämnade bort bönderna de stod på för att se längre ut. Detta gav namn till siluetten, ett enkelt papperutklipp på en persons profil, döpt efter skatteindrivaren som gjorde snuskigt rika personer till skuggor av sina forna jag, dvs aningen mindre rika. Och i slutändan visade Steve Jobs ett anmärkningsvärt sinne för ironi när han använde dem i reklamen för de äldsta och dyraste versionerna på iPod.

Skall DET HÄR kallas för utveckling?