söndag 26 juli 2015

Borders and Shading

Gränser är osynliga linjer som får folk att titta skitigt på varandra, för att de kommer från fel sida av dem och som jag påpekat tidigare kan dessa historiska gräl leda till konstigheter om man inte reder ut dem ordentligt. Gör man inte det kan de leda till saker som att...

Argentina gör anspråk på Antarktis med hjälp av gravida kvinnor utan blindtarm
Storbritannien har genom historien varit globalt känt för att under leva under devisen "if you see a fellow in a skirt, shoot him and nick his country", men vid 1908 hade största delen av jorden redan fått tilldelat sig flaggor. Man kom då ihåg att Sydpolen och Antarktis var relativt oclaimade och gjorde följaktligen anspråk på sydkontinenten mellan 20. och 50. längdgraden väst. Man behövde kanske säkra isen av strategiska gintonicorsaker, vad vet jag...

Men naturligtvis så kunde inte andra länder låta detta bero, utan hast du mir gesehen så passade både Argentina och Chile mer eller mindre genast på att muta in sina egna anspråk, som inte bara överlappar det brittiska, utan även varandra. Lägg sedan till ett nästankrig om en hög obebodda stenar, och ett högst verkligt krig, om en helt annan hög närapå obebodda stenar, något århundrade av långsinthet och resultatet sju rätt är tre länder som är mycket, mycket gnälliga om vem som äger vilken del av denna djupfrysta ispaj.

Mmmm... iiiiiis....
För att stärka sitt anspråk byggde britterna ett kombinerat postkontor/krääsäbutik i Port Lockroy, för att visa att de faktiskt använder sitt område till något annat än att ta livet av Kurt Russel, men Chile och Argentina var på sydamerikanskt sätt tvungna att ta det hela till överdrift. Genom att bokstavligen betala folk att bo i de två minimala "städerna" Villa Las Estrellas och Esperanza under den antarktiska vintern, även känd som "Voi saaaaaatan vad här är mörkt och kallt", eftersom detta uppenbarligen på något oförklarligt sätt förbättrar deras anspråk.

Så, vad krävs då för att kunna bli en semi-permanent invånare på världens mest ogästvänliga kontinent? Nå, först av allt måste du gå igenom ett flertal rigorösa pällitest för att hindra att månader av mörker, kyla och ensamhet inte får dig att vilja re-enacta The Shining på någon oskyldig granne pga svårartad mökkihöperö. Och ajo, eftersom varje plötsligt sjukdomsfall skulle vara en dödsdom pga bristen på sjukhus är Antarktis en strängt blindtarmsfri zon. Har du en är du så vänlig och plockar ut den innan du flyttar.

Bara utifall det är en alien som vaknar av snöstormar...

Om allt detta här låter som en massa ganska onödig skit man måste genomleva för att får bo på det kanske värsta stället i världen så har du helt klart inte läst denna blogg tillräckligt ofta. Det är KLART att det bli sjukare än så... På 1970-talet tyckte nämligen den inte helt stabila militärjuntan i Argentina att det bästa sättet att stärka sina krav var att skapa "Antaktiska medborgare", så de flög sju höggravida kvinnor till ishelvetet så att de skulle kunna föda där. Och om det är något sydamerikaner kan så är det knutpatriotism, vilket fick den inte helt stabila militärdiktatorn i Chile att hoppa på denna absurda kapprustning. Till dags dato har åtminstone 10 människor fötts på Antarktis...

Och så mina vänner var det som The Others kom till...



Ön som tekniskt sett uppfunnit tidsresor
Trots sin distinkta brist på landgränser har önationen Kiribati i Stilla havet oberoende lyckats att yra till världskartan oberoende, med något som ser som att kartografen haft hicka när han ritat ut den internationella datumgränsen:

Är det där en tidszon eller är du bara glad att se mig?

Du kan sannolikt räkna ut var Kiribati ligger på den här kartan, dvs platsen som ligger halvtannat tusen km inne i imorgon. Det var nämligen så att när världen började närma sig Millennieskiftet, så kämpade Kiribati, Fiji och Tonga om titteln om den plats som först skulle få använda en tvåa i början på sitt årtal och på så vis kamma hem tonvis med fullaturistpengar. Kiribati beslöt då att använda en taktik dittills mest associerad med Ben Jonson, Lance Armstrong, Tonya Harding och Fula Slipsklubben, efter att ha upptäckt att de legalt kunde flytta sig 24 timmar fram i tiden genom att börja använda tidszonerna UTC+13 och UTC+14, två tidszoner de... ...typ hittade på själva. Genom denna finurlighet blev Kiribati den plats som först kunde välkomna det nya årtusendet med en marginal på bekväma två timmar.

Så för att summera ihop vad detta betyder: Tack vare Kiribatis två nya tidszoner har Jorden, en planet med ett dygn på ganska exakt 24 timmar, nu 26 tidszoner på en timme. Detta förorsakar en massiv kurva i den internationella datumgränsen och gör att till exempel Hawaii och Alaska befinner sig rakt norr om imorgon...



Man har varit nära att kriga om helt värdelösa stenklumpar
För många hundra år sedan kom Spanien att äga ett par helt random öar, varav t.ex. en av dem ligger bokstavligen några meter från Marockanska kusten.

Den är närmare kusten än vad bildtexten är till bilden

Efter att sedan 1400-talet bett om att Spanien skall ge tillbaka holmen så blev Marocko år 2002 till slut trötta på att försöka använda logik med spanjorer och skickade 12 soldater för att invadera tillbaka Isla de Perejil. Vilket får oss att ställa frågan: Kan man invadera något som är tomt? Eller är det bara någon internationell motsvarighet till att gena över grannen gräsmatta utan lov?

Nå, oberoende så upptäckte Spanien detta, en kris bröt ut och världen började att välja sida. Arabförbundet och OIC beslöt sig för att stöda Marockos anspråk, medan NATO och EU otroligt nog orkade bry sig så pass mycket att de stödde Spanien. Krigsfartyg började att omringa ön och en grupp med spanska kommandosoldater motinvaderade ön genom ett nattligt helikopteranfall och tog Marockanerna til fånga.

Ajo, nämnde jag att det var det här man grälade om?

Naturlig storlek

USA stegade då in och lekte good cop / world cop, vilket fick bägge sidor att dra sig tillbaka och fortsätta sitt gnabbande om vem som äger stenjäveln genom att vara civiliserat passivaggressiva.

Och dylikt kan kanske förväntas av hetlevrade sydlänningar, men kanadensare är inte exakt kända för att vara passivaggressiva och grönländare är inte kända för... ...typ något alls. Men allt detta ändrades tack vare Hansön.

Döpt efter en person så historiskt intressant att hans wikipediartikel är fylld med guldkorn som att
"His arctic journeys made him wealthy by the standards of his community". Vilket lite är som att skryta om att vara en av de längsta dvärgarna norr om polcirkeln...

Någonstans uppe i närheten av den plats obildade amerikaner tror att julgubben bor (läs: Nordpolen) finns nämligen en liten holme, ca en kvadratkm stor, precis mitt mellan territorialvattengränserna för Grönland (som är en autonom del av Danmark) och Kanada. Ingen kunde riktigt komma på vad man skulle göra med Hansön när man ritade ut gränsen, så man avbröt den vid ena stranden och fortsatte på andra sidan.

Det finns alltså ingen gräns alls mellan gränsposterna 122 och 123

Den första gången det blev trubbel (läs: någon orkade bry sig) var när den danske ministern Tom Høyem tog helikopter till holmen, reste en dansk flagga, begravde en flaska cognac vid foten av flaggstången och satte upp en skylt där det stod "Welcome to Denmark"

Detta var dock inte något som Kanada kunde acceptera sådär bara, så, efter att ha grubblat på saken 21 år skickades år 2005 en bunt kanadensiska soldater till ön för att hissa Lönnlövet över Hans och sätta upp en egen skylt om att detta faktiskt var Kanada, eh! Ungefär då började man dock att misstänka ett detta gräl var ganska fånigt, och samtal började om Hansöns framtid, där det troliga resultatet är att dela ön på mitten. Men hittills har inget formellt beslut fattats, så man får förmoda att allt rann ut i sanden och man återgick till flagghissande.



Hotellrummet som var Jugoslaviska kungadömet
Under andra världskriget drabbades det Jugoslaviska kungadömet plötsligt av en elakartad fascistinfektion och som ett resultat av detta måste kungen Petar II fly till London där han satte upp en exilkabinett och även råkade möta prinsessan Alexandra av Grekland och Danmark, som rätt fort även blev drottning Alexandra av Jugoslavien. Dessa två turturduvor spenderade därefter i stort sett resten av kriget inkurade i en svit på lyxhotellet Claridge's.

Besök Claridge's! Där Petar petar medan Balkan brinner!

I juli 1945 var kriget redan över i Europa, men Jugoslavien hade ännu inte återgått till sin förkrigstida regering. Detta var lite olyckligt, eftersom Petar II hade spenderat sina fyra år på lyxhotell med att, i brist på kabel-TV och wifi, ringa på rumsservice och oavbrutet ligga med drottning Alexandra. De väntade således sitt första barn vilken dag som helst, men problemet var att för att erkännas som Jugoslavisk kunglighet måste den nya kungligheten födas på Jugoslavisk mark.

Man tog detta bryderi till Winston Churchill, som i ett slag av storsinthet, och förmodligen under en Winston-Fucking-Churchill-nivås fylla, helt enkelt gav bort Svit 212 till Jugoslaviska kungadömet under dagen som kronprins Alexander föddes. Så rent formellt föddes den nye prinsen på Svit 212, Jugoslaviska kungadömet, Claridge's Hotel, Mayfair, mitt i smeten av London, Och eftersom det område på Balkan som tidigare var känt som Jugoslaviska kungadömet, nu pga en torris vid namn Tito, var en ny nation med namnet den Socialistiska Federala Republiken Jugoslavien, betydde det också att under en dag bestod hela det Jugoslaviska kungadömet av ett enda hotellrum.

"Everything the light touches is our kingdom. Men våga inte röra minibaren!"