måndag 13 oktober 2014

You're Speaking My Language

Försöker du lära dig finska och gnäller över den till synes oändliga mängden pre- och suffix? Läser du franska och är störd på att uppenbart omänskliga grejer som broar eller munspel räknas som maskulina eller feminina? Pratar du svenska? Nå lycka till... Vi har stulit ca hälften av alla ord från andra språk och lagt till nästan 20 sätt att stava sje-ludet på, bara för att jävlas. Min poäng är, de flesta språk är krångliga, men det är inte alla som går allt out Battletoads när det kommer till svårighetsgrad...


Archi - 1,5 miljoner verbändelser
Svenska språket har två sätt att böja verb på, modus och tempus, som sedan kan böjas ungefär så här; Bellman fiser (indikativ presens), Bellman, sluta fisa! (imperativ), om bara Bellman skulle sluta fisa (konjunktiv kondistionalis)... Hänger du med så långt? Utomordentligt.

Tänkt då på att archispråket från Kaukasus har 1,502,839 verbändelser. Fundera på det en stund - en architalare kan med andra ord be dig att stritta åt helvete på dryga 10 gånger flera sätt än det finns i SAOL.

Till och med Dr. Dan Streetmentioner skulle få huvudvärk av sådant...

Förutom tempus så har archi en hög andra modifieringar, som genus (vilka det naturligtvis finns fyra varianter av, för att de typ är liberala), kasus, numerus och en hel del annan grammatik som inte finns i svenska. Till exempel så tar ett verb ändelsen -cugu om någon tvivlar på att något hänt, -ra om något möjligtvis har hänt och -er om något definitvit har hänt.

Så när man skriver "han fes" på archi, så kan talaren redogöra för vem som fes, när de fes, hur många av dem som fes, hur säker han är på att någon de facto fes, omständigheterna under vilka någon fes och troligtvis även att Bellaman inte borde äta så mycket bönor till frukost, endast genom att ändra verbet en liten aning.



Silbo Gomero - visslingar
Silbo Gomero är ett språk som "talas" av invånarna på Kanarieön La Gomera och samtidigt det enklaste på den här listan. Alfabetet har nämligen bara två vokaler och fyra konsonanter, men om du funderat på att lära dig det så behöver du ett väldigt känsligt öra och utomordentlig andningskontroll eftersom språket består till 100% av visslingar.

Den moderna versionen är en variant på ett språk som användes av ursprungsbefolkningen på öarna, innan Spanien gjorde anspråk på öarna och utraderade befolkningen, för att imperialism FTW! Men spanjorerna blev också fascinerade av detta unika sätt att kommunicera och började använda det själva. Och det används på riktigt fortfarande, lektioner i visslande är obligatoriska i skolan.

Ibland går det dock till överdrift
På svenska finns det ungefär tre grejer man kan säga genom att vissla: "Det där är imponerande", "det här kommer bli dyrt" (specifikt använt av bilmekaniker) och "Kunde ni vänligen skaka på dem, okända kvinna". Men Silbo Gomero är tillräckligt nyanserat för att kunna sprida nyheter och utlysa festligheter över enorma avstånd. Bönderna på ön kan höra en skicklig visslare närmare tre km bort, vilket gör språket mycket användbart i den branta bergsterrängen. Så om du bjuder ut någon lokalinvånares fru i smyg och han ser dig, så kan han medelst en klämmig liten melodi och på flera km avstånd förklara för dig hur mycket han tänker byta plats på ditt ansikte och din röv.



!Xóõ - 122 konsonanter
Man kan nästan gissa att det kommer att bli krångligt när namnet på ett språk innehåller ett skiljetecken. !Xóõ talas av omkring 3000 urinvånare i gränstrakten mellan Namibia  och Botswana, och medan svenska språket endast behöver befatta sig med 29 bokstäver så har !Xóõ, enligt vissa beräkningar, 122 även om man enbart räknar konsonanterna. Lyssna bara på det här...


Det låter som kinesiska talat av en tuggummikäkande pingisboll, men varje klick och plopp är fyllda med betydelse. !Xóõ har inget alfabet, och de flesta av de här ljuden saknar ens närmelsevis en motsvarighet hos oss, så språkvetare har tvingats att ta till alla slags märkliga symboler för att transkribera vad de hör. Om du till exempel:

ʘn̥ɑ̛̃́ɑ̃ɑ och sedan ǀɑ̄h̛ɑje följt av ǂˀɑɑ̄, ɡǁhɑ̀ɑ̃ och ǂɡɑ̀ɑ så har du precis gömt dig och legat och väijy på någon, skjutit honom med en benpil och sedan vägrat att hjälpa till. Var det nu sedan snällt det, ditt campande kukhuvud?!

Lingvister har teoretiserat att !Xóõ, eller något med det besläktat språk, de facto kan vara det äldsta språket i världen. När vi emigrerade från Afrika så delades vår kommunikation rejält åt olika håll och alla, utom ett litet fåtal förlorade de ursprungliga klickljuden. Vilket är synd på sätt och vis, för tänk vad Lennart Hellsing skulle kunnat åstadkomma med 100 bokstäver och ett didgeridoo-solo till?



Tuyuca - 140 genusformer
Mmm... Tuycua..., alla språks fruktade slutboss. Tuyuca är ett utrotningshotat språk talat av urinvånare i Colombia, men samtidigt kanske det svåraste språket i världen, i och med att det kombinerar de krångligaste aspekterna av redan ganska svåra språk till en Mecha-Streisand av lingvistiska busigheter. Likt finskan så är språket polysyntetiskt, dvs består av ord som i sin tur skapats genom att klämma ihop kortare ordfragment (lentokonesuihkuturbiinimoottoriapumekaanikkoaliupseerioppilas).

Tuyuca har även, enligt vissa tolkningar, 140 genus och nej, denna idé har inte knåpats ihop på något södermalmskt surdegshotell medan vänstervridna humaniststudenter diskuterar Youtubekommentarer, utan lingvistiskt är ett genus ett ljud som modifierar ett substantiv. De flesta språk som använder genus har endast två, maskulinum och femininum, men Tuyucatalarna har trimmat denna princip så långt att mopon exploderat och strittat i havet. De har till exempel ett genus som betyder "bark som inte hänger tätt fast i trädet" vilket kan användas den boktavliga betydelsen av att skala träd eller... ...typ hiphopbyxor.

Dessutom har man likt archi en hel telefonkatalog av verbböjningar eftersom det är ett evidentialistiskt språk, vilket betyder att varje gång något beskrivs så måste man inkludera en förklaring hur man man vet detta som en del av ordet. Till exempel så betyder ändelsen -wi "jag vet det för jag såg det", medan -hiyi betyder "jag utgår från det". Detta kan visserligen göra vardagliga samtal onödigt komplicerade, men det finns fördelar: Det är till exempel lite svårare att sprida konspirationsteorier när varje ord måste böjas med ett "jag har dragit det här rakt ur röven"-morfem.

Orden för "Alex Jones", "Daily Mail" och "Iltalehti" är alla de samma som "naturligtvis fullständig bullshit"


torsdag 9 oktober 2014

So Long, and Thanks for All the Booze

Det är ibland svårt att inte se historien som en relativt torr, tråkig räcka av händelser som bara råkade utspela sig innan mänskligheten uppfann konceptet "skoj". Men, som jag påpekat ett par gånger tidigare så borde ca hälften av våra vara skrivna som en polisrapport efter ÖN:s gulisintagning. Om du läser ett historiskt dokument och historien plötsligt inte riktigt håller ihop, så är det för att redigerarern strukit textraden "...och självklart var de fulla som ryska gnun hela tiden..."


Wienkongressen såg ut ungefär som American Pie 
Efter att Napoleons kejsardömme år 1814, typ för alltid, störtats, uppstod plötsligt ett enormt maktvakum i Europa, med dussinvis av länder som plötsligt befann sig utan regeringar eller ens klart definierade gränser. För att hindra att en stor klånt civilisation plötsligt förvandlades till en ovaktad dagisklass så samlades Europas ledare under 9 månader i Wien för en serie kongresser där Europas framtid bestämdes.

Det var ungefär som Diplomacy, men tog inte riktigt lika länge

Om du nu tänker dig en samling dammiga politiker på en oändlig mängd trista möten, så har du grovt underskattat Europa och deras ledare 1814. Wienkongressen samlade nämligen Europas rikaste, mäktigaste och framför allt kåtaste gamla groggare på en plats och gav dem sedan diplomatiskt immunitet att party like it's 1799.

Under de kommande månaderna av spriteldat härjande så blev de preussiska och ryska delegaterna, inklusive Tsar Alexander, haffade av polisen ett flertal gånger och en av de brittiska delegaterna, utrikesministern Lord Castlereagh, blev ökänd i Wien för att rida omkring full i staden på en blomprydd häst och sedan fightas med stadens kuskar, varav en slog honom i ansiktet med en ridpiska under ett av grälen. Castlereagh passade även på att förvandla varje värdshus han stannade på till en "knull-verkstad"

Och i den verkstaden fanns det minsann inga små verktyg. Ladies...

Den franska ambassadören Talleyrand låg med den spanska markisen av Labradors fru OCH dotter, medan Tsar Alexander och den österrikiske Furst Metternich låg med varandras älskarinnor, för att "samla politisk information". Vilket skall erkännas är en ganska bra eufemism...

Diverse mindre länder, som Polen, blev dock fuckade på ett betydligt mindre behagliga sätt, genom det diplomatiska resultatet, men allt som allt är Wienkongressen mest känd för att inte direkt åstadkomma något alls utom "disreputable practise and intrigue". Det fanns dock en grupp människor som tjänade enormt på kongressen: Champagneproducenter.



USAs grundlag undertecknades i krapula
Om man vill tro Fox News kom  USAs Grundlag till genom en stor patriotisk explosion av fyrverkerier, havsörnsfjädrar och Toby Keith-sånger, men i verkligheten tog det fem månader av funderande av några av de smartaste tänkarna på västra halvklotet för att få allt att fungera tillfredställande. Så när allt var klart så fanns det en och annan Founding Father som var berädd att lätta lite på puderperuken.

Så Philadelphia bestämde sig den 15 september 1787 för att belöna de 55 delegaterna med ett rejält sjöslag, två dagar innan det slutgiltiga undertecknandet. Med på partajet fanns t.ex. inte färre än fyra personer som skulle få egna dollarsedlar: George Washington, Benjamin Franklin, Alexander Hamilton och James "jag finns faktiskt på 5000-sedeln" Madison.

"Grogg o'clock gubbar!"

Sedan blev allt lite... ...metafysiskt, vilket även syntes på krognotan: de 55 delegaterna drämde i sig 54 flaskor madeira, 60 flaskor rödvin, 22 flaskor porter, 12 flaskor öl, 8 flaskor whisky, 8 flaskor cider och 7 skålar bål. Alla rykten om att Madison kegstandande, Hamilton regerade i Käpsy eller att Franklin dansade naken runt trappan sjungande Evert Taube må vara obekräftade, men trots det så är detta aningen över den gräns alkohol som vetenskapen anser att 55 människor skall klara av att dricka utan att dö (eller utan att det är Klubbonsdag).

Värdshusvärden lade dessutom till 2% på den redan ganska omfattande notan för att betala skadorna för krossade flaskor, bord, bålskålar och pottor. Känner du dig inte lite lurad av din högstadielärare i historia för att vederbörande inte berättade om den där gången när George Washington och Benjamin Franklin lekte pottkrig på krogen.



En kunglig kryssning slutar i roderfylla
År 1120 skulle den 17-åriga William Adelin, kronprins och enda arving till Henry I, segla hem till England efter att ha följt sin pappa på en diplomatisk resa i Frankrike. I ett inte helt genomtänkt infall att vara en cool pappa så låt Henry William med entourage segla hem med ett eget skepp, La Blanche-Nef. Kommer du ihåg vad du gjorde när du hade huset för dig själv och några kompisar som 17-åring? Nå, multiplicera det med en faktor av båt...

Och när den här douchen ropade "I'm the King of the World" så menade han typ det...

Prinsen et consortes var redan fulla som kryssningsresenärer när de steg ombord och resan började med att man kastade iland en bunt präster som kommit för att välsigna resan. Efter att ha blivit groggfryntliga och på gott humör passade man även på att bjuda besättningen på vin, vilka snart var lika snorfulla som högdjuren. Om det här var en film, så är det nu som soundtracket börjar använda mera contrabas, valthorn och mollackord. Och mycket riktigt så började passagerarna att heja på besättningen om att hugga i och segla förbi resten av flottan.

"Vad är det värsta som kan hända? Alkotestare har inte ens uppfunnits ännu..."

Seglen sattes och Blanche-Nef störtade framåt i ett försök att aktersegla skeppen i täten, då jag utgår ifrån att planen var att moona åt kungen. Olyckligtvis tog detta dem från den planerade, säkra rutten och in i farligare farvatten med sandbankar och grund. Och NATURLIGTVIS gick skeppet på grund och alla ombord, utom en slaktare (som var den som berättade vad som hände), drunknade.

Men det är ju tur att detta inte ledde till något värre...



John Paul Jones super bort invasionen av Storbritannien
John Paul Jones var en skotsk sjöofficer med som genom att raida Whitehaven 23 april 1778 beslöt sig för att låta britterna smaka på hur det är att bli invaderade. Men låt oss börja från början. Johan Paul Jones såg alltså ut så här:

Father of the US Navy
Och för att göra saker och ting klara, så var Jones INTE sjörövare, även om han hade en tendens att segla i erövrade skepp, med saltstänkta besättningar och flaggor som inget land i världen med den bästa vilja kunde erkänna. Men anyhoo. Under amerikanska frihetskriget så ansåg denna skotska sjöfararhipster att det bästa sättet att få utlopp för sitt hat mot kung och fosterland var att gå med i US Navy innan det blev populärt. Så han fick ett nytt, fint skepp, USS Ranger och en skeppslast marinsoldater och med dem lyckades han att invadera Storbritannien. Allt väl så långt.

Dessvärre sket sig jänkarnas masterplan en aning av två orsaker: Den första var att en irländare vid namn David Freeman smet och varnade invånarna i Whitehaven att "sjörövare" var på väg att elda upp staden. Denna halvsanning kan ursäktas, om inte annat för att Jones inte var där för att bränna Whitehaven. Endast de 200 skeppen i hamnen. Den andra orsaken var att en underchef, löjtnant Wallingford från marinkåren, istället för att bränna skeppen beslöt sig för att invadera "närmaste pub" istället.

Så, av de hundratals skepp John Paul Jones planerat att förstöra lyckades man sänka... ...ett. Detta räckte dock till för att temporärt skrämma skiten ur brittiska imperiet, och vara med i samma gäng som Wilhelm Erövraren och Julius Caesar, dvs folk som lyckats invadera brittiska öarna.

måndag 25 augusti 2014

Just Like MacGyver

MacGyver can använda en hög med småmynt, ett gem, jesustejp och en burk deodorant till att bygga en atombomb, men det flesta förstår att det där enbart är Hollywood som tar ut svängarna en aning med vad som faktiskt är möjligt. Och så länge man inte är från Portugal har de flesta en någorlunda klar bild om att teknologi och uppfinningar inte är något man svänger ihop av kontorsmaterial och grejer man hittat i skafferiet/kört över. Men i verkligheten är det ofta precis så att man plockar upp det närmaste inom räckhåll och sedan funderar på det till det förvandlas till vetenskap...


Spunnet socker kan användas till att göra mänskliga organ
Spunnet socker är en av de där grejerna som, likt radiobilar och de där nissarna som bromsar bergochdalbanan, saknar funktion när de lämnar Borgbacken. Eller, ja nå, det har ett användiningsområde utanför att lura folk att de faktiskt köpt något ätbart: att tillverka konstgjorda människoorgan, och på så sätt rädda oräkneliga liv...

Denna upptäckt kom till när en doktorand vid namn Leon Bellan lyssnade på en föreläsning på Cornell Universitys nanobioteknikcenter och då på ett inte-över-huvud-taget-obehagligt sätt kom att tänka på att spunnet socker rätt mycket liknar blodådror under ett mikroskop. Den mikroskopiska storleken på människans kapillärer är nämligen både nyckeln till och den huvudsakliga utmaningen till att skapa organ från inget. Du kan nämligen baka fram hur många fake-mjältar som du vill, men om cellerna inte är välbevattnade med blod så kommer de inte att kunna... ...mjälta saker (jag var aldrig jättebra på biologi) ordentligt.

Bellans lösning på detta trångmål?, lägg en hög sockerfluff i en organformad form, fyll den med en specialpolymer och badda sedan alltihop i varmt vatten och alkohol tills allt godis smultit bort. Resultatet var ett "organ" som nu var fyllt med ett näst intill naturligt nätverk av mikroskopiska kanaler.

Kom bara ihåg att skölja bortallt godis för att förhindra diabetes. Alkoholen kan lämnas kvar...

För att vara säker på att de nya kapillärerna fungerade, pumpade Bellan dem sedan fulla av lite fluorecerande råttblod som han uppenbarligen hade sparat någonstans på vinden (man skall inte ställa allt för många frågor av nissar som ser mänskliga blodomlopp i tivolikarkki) och tittade på hur det flöt runt. Ännu har vetenskapen inte lyckats komma fram till hur man skall kunna koppla upp denna upptäckt i ett levande blodomlopp, eftersom denna typ av seriekoppling inte är lika lätt som att beställa någon kinesisk pirat-adapter på eBay.

Eikä tässä vielä kaikki. Det nyaste framsteget inom det ständigt växande fältet nanobioteknologi medelst spunnet socker, består av att vetenskapsmän på Harvard uppfunnit en ny metod till att franställa nanofibrer som är baserad på sockerspinnare. Och ja, bland de många möjligheterna som denna teknik kan användas till finns framställning av artificiella organ och vävnadsåterväxt.

Så där har vi det, vi har just hittat nyckeln till odödlighet. Och det är tivolikäk.



Papperstejp är världens billigaste röntgenapparat
Tejp kan användas till det mesta. Det fäster papper i varandra, tar bort damm från skärmar och kan få dina ögonlock att fastna i din panna så att du ser konstig ut, ett riktigt undermaterial med andra ord. Och nu tror en del forskare att de på riktigt skall kunna sätta igång kärnfusion genom att använda tejp, endast tack vare den oväntat stora mängd energi som avges när man drar de klibbiga lagren från varandra.

Just denna upptäckt kan vi tacka the glorious old CCCP för. På 50-talet upptäckte några ryska forskare att tejp, när man drar det av glas i ett vakum, avger elektroner, vilket gav dem tanken att det var ett mycket enklare och billigare sätt att producera röntgenstrålning än de tidigare använt sig av. Denna revolutionerande upptäckt gjorde röntgen både billigare och tillgänglig för första gången, vilket uppenbarligen satte röntgenforskarna i något slags tråkkoma, för den användes aldrig till något vettigt och glömdes for all ends and purposes bort i sisådär 50 år.

Bläddra fram till år 2007 när DARPA (en amerikanskt organisation med riktigt användbara grejer som internet och aningen mindre användbara grejer som kollibrirobotar på sin CV) beslöt att de ville ha lite mer röntgenleksaker att användas av soldater på fältet. De slängde därför en hög med sweet, sweet cash på UCLA för att detta skulle fixas, men uppenbarligen inte tillräckligt, för forskarna kom istället dragande med någon gammal rysk hembyggeshypotes. Här är vad de upptäckte:

Strålningsförgiftning?

Röntgenstrålningen när de drog av tejp i en vakumkammare var tillräckligt stark för att kunna ta en bild av ett beningt finger på fotopapper. Laddningen var de facto omkring 10 gånger starkare än forskarna från UCLA hoppats och de har absolut ingen aning varför (delvis för att 3M, bolaget som tillverkar Scotch Tape är lika kinkiga på att ge ifrån receptet som Coca-Cola och Carly Simon. Vi talar nu om en laddning på miljontals röntgenfotoner på en gång, vilket fått en del forskare att kärnfusion med hjälp av tejp är en klar möjlighet, tillsammans med en ny generation av röntgenteleskop och nya, billigare och bärbara röntgenapparater.



M&M-karkki löste ett 400 år gammalt fysikproblem
Professor Paul Chaikin, då professor i fysik vid Princeton och nu New York University, löste år 2004 ett problem som fysiker klurat på i hundratals år och allt började med en hög karkki. Det var nämligens så att hans studenter, som antingen tycket OTROLIGT mycket om honom eller inte riktigt förstått vad prankar gåt ut på, smugglade in en 200-literstunna med M&Ms i hans kontor.

Åren gick och tunnan stannade mer eller mindre orörd, eftersom det krävs ett fullständigt episkt sötsug för att arbeta sig genom över ett oljefat med choklad. Men så en dag beslöt sig Chaikin för att använda tunnan som ett undervisningsmedel för att förklara packningsdensitet. Låt oss till exempel säga att du vill fylla en kappsäck med så många biljardbollar eller paket med thailändskt heroin som möjligt. Om vi antar att knarket har en perfekt sfärisk bollform (jag vet inte så mycket om knarksmuggling, märks det?), så säger vetenskapen att den absolut maximala volym av kappsäcken som du kan lyckas trycka in knarket i är strax över 74%. Denna princip kallas för Keplers konjenktur, men kan bara användas om man använder ett helt perfekt mönster, om du slänger in dem lite huller om buller, till exempel för att hinnan undan knarkpolisen, så kommer den maximala densiteten alltid att vara ungefär 64%. Detta har bestämts och iaktagits genom seklerna av män med mäktiga skägg,

"Nu kan du fundera på hur de resterande 36% skall rymmas upp i din röv."

Det har alltid antagits att perfekta sfärer är det mest effektiva sättet att packa saker, eftersom de har mest volym i förhållande till sin yta, men när Chaikin bad en av sina studenter att räkna ut densiteten på några M&Ms som hällts i en skål blev han chockad när resulatet plötsligt var 68%, rejält över de 64% man trodde var max för situationen. Detta betydde inte bara att det finns en effektivare form för slumpmässigt packande än bollar, men att den formen (tillplattad sfäroid) dessutom råkar vara exakt den samma som vanliga M&M-karkkin.

Denna upptäckt kan möjligtvis användas till att skapa nya och bättre material till t.ex. flygplansindustrin, genom att använda minimala och superpackade partiklar, ge vidare framsteg inom nanoteknologi, eller genom att stuva grejer till ett billigare pris. Mars, Inc som tillverkar M&Ms nickade däremot bara instämmande, försökte se ut som de förstod vad som sades och skickade professor Chaikin 56 kg M&Ms till, möjligtvis med förhoppningen att han skulle bygga dem en tidsmaskin eller något...



Fusksammet ledde till dagens DNA-teknologi
Esther Lederberg, var en framstående microbiolog, som dessutom råkade vara gift med en annan genetikforskare vid namn Joshua Lederberg. Deras förhållande fungerade utmärkt både hemma och på jobbet, såtillvida att hon gjorde jobbet och han tog åt sig äran, pga hennes brist på penis och hans brist på skräppor. En dag under en bilresa så råkade de komma in på en av de vanligaste diskussioner, gifta par emellan: dvs huruvida bakterier utvecklar antibiotisk resistens via genetiska mutationer.

En orsak till familjegräl lika gammal som själva institutionen äktenskap

För att ens kunna börja bevisa det här så behövde de exakta kopior på hela bakteriepoulationer, men tyvärr så är bakterier inte något man sådär i en handvändning slänger på kopieringsmaskinen. Luckligtvis så kom Esther på en ganska fiffig lösning. Så hur klarade då denna lysande kvinnopionjär på genetik, en sällsynt semla på det veritabla sausage party som 50-talsforkningen bestod av, av att en gång för alla bevisa att kvinnor faktiskt dög till något annat än att vara handarbetande symaskinsfjantar. Nå, hon stack naturligtvis och köpte en rulle tyg.

Mer specifikt köpte Esther velveteen, en bomullsbaserad fakesammet, men inte för att göra matchande soffdynor, utan för att hon insett att om man trycker velveteen mot en bricka med bakterier så förvandlar man tyget till en bakterieinfekterande tryckpress. Här har du en instruktionsvideo hur man gör detta på Youtube, för teknikern används fortfarande mer eller mindre oförändrad.

Replica plating som tekniken heter revolutionerade och möjliggjorde ett flertal forskningsfält, som molekylärbiologi, mikrobiologi och genteknik, så det är väl mer eller mindre självklart att Esther Lederberg fick Nobelpriset för sin upptäckt. Men du behöver inte vara orolig. Hennes man gjorde det. Eller, okej, du behöver verkligen inte vara orolig. Han delade det.

Med två andra nissar. Esther var inte ens nämnd. Och tro det eller ej, de skiljdes ett par år senare.

tisdag 29 juli 2014

A Country Without Name Someplace

När du funderar på namn på länder... ...okej, vi kan vara allvarliga. Du funderar rätt sällan på namn på länder, utan mer eller mindre utgår ifrån att ett specifikt land heter så för att [lägg in någon tråkig orsak du sov igenom på gymnasiehissan]. Men kanske du borde sovit bort bakfyllan på mattelektionen istället, för några av orsakerna att länder heter som de gör är ganska konstiga. Ta till exempel...


Madagaskar: För att Marco Polo blev förvirrad
Innan han flyttade till Sverige för att börja sälja pikéskjortor så var Marco Polo en kroatisk venezian som ljög ihop Marco Polos resor, en av historiens mest berömda reseskildringar. Han råkade dock bli tillfångatagen av genuesarna och medan Polo satt i finkan i Genua berättade han om alla magiska platser  han besökt på sina resor (och en hel del annat som han stal av andra och/eller hittade på) för cellkamraten Rustichiello da Pisa, vilket da Pisa tecknade ned i brist på annat att göra. För att fängelse, remember...

En av de intressantaste detaljerna handlade om en "ädel och vacker ö, och en av de största i världen, ty den är över 4000 mil i omkrets". Invånarna på denna briljanta holme åt heller inget annat än kameler och stället fullkomligt kryllade av "leoparder, björnar och lejon", för att inte tala om "fler elefanter än något land på jorden". Polo kallade denna briljanta plats för "Madeigascar" och hans beskrivning är så pass medryckande att man nästan kunde tänka sig att han hittat på allt själv (denna gång hade han dock inte det).

"...och eldsprutande enhörningar, och rambokatter, och..."
Men. Vet ni vad det finns gott om på Madagascar? En massa djur som inte finns någon annan stans på jorden, till exempel ringsvansade sådana som like to move it, move it. Vet ni vad det inte finns en enda satans av? Elefanter. Eller för den delen leoparder, eller björnar, eller lejon och om du frågar befolkningen hur kamel smakar skulle de troligtvis tro att det är någon pervers eufemism.

Som vi redan noterat ett par gånger så var Polo som sagt full av skit, och hade i misstag (och rejält felstavat) beskrivit Mogadishu, en stad på Somalias kust sisådär 3000 km norrut på Afrikanska fastlandet.

Here be camel-eaters
En portugisisk upptäckare, som olikt Polo de facto besökte ön, försökte att döpa ön efter Sankt Lars två århundraden senare, men vid det skedet var det för sent och Polos felstavning hade fastnat. Till och med det ursprungliga Malgasyfolket, vars språk inte ens kombinerar bokstäverna "sk" hade börjat att kalla namnet Madagasikara.



Salomonöarna: Antogs vara Kung Salomos skattgruvor
Kung Salomo var en biblisk kung över Israel som var känd för sin stora visdom, sin vilja att önskebena småbarn och sin shitload av guld. Du har kanske hört talas om Kung Salomos skatt eftersom en 1800-talsroman populariserade idén om att det finns bortglömda gruvor där alla dyrbarheterna fortfarande ligger och skräpar. En del är till och med fortfarande övertygade om detta. Men som ofta är fallet så fanns det en gnutta sanning i all fiktion och även före romanen hade man sökt efter Salomos bling sedan bibliska tider.

"För att hitta Salomos skatt måste vi tänka som Salomo. Snabbt, hit med en baby och en såg!"
Och således sökte generationer av hoppfulla skattsökare runt i Israel utan att finna minsta guldmynt, för att inte tala om en hög med guld som skulle få Smaug grön av avund. Så de sökte en bit bort från Israel. Och sedan lite längre bort. Och sedan lite längre bort. Hur långt bort frågar du? Tänk Australien långt bort...

Det är sisådär 12000 km. Logiken, och jag använder det ordet rätt liberalt nu, kom från den spanska 1500-talsbyråkraten Pedro Samiento de Gamboa, som av vice-kungen av Peru fick i uppdrag att skriva om Inkarikets historia. Så han dök in och blev fascinerad av folkets rika historia och legender, men vägrade trots det att acceptera att urinvånarna byggt upp en så rik och avancerad civilisation, för att rasism. Så han kom upp med teorin om att Inkafolket hade seglat till den Nya Världen från Terra Australis Incognita, en mytisk kontinent som man då trodde att existerade på södra halvklotet (och som sedan gav namn åt Australien efter att folk märkte att det var mindre guldfylld myt och mera giftfylld horror show). Andra hade även spekulerat att denna plats skulle ligga i trakten av Ofir, landet som bibeln påstod att var källan för allt Salomos guld och hasta lasagna så hade de Gamboa kommit fram till att Salomos skatt måste kommit from a land down under.

Hans teori var tillräckligt övertygande för att man skulle skicka iväg en expedition för att plocka upp lite mytiska rikedomar och bitches, så man seglade österut från Peru i över två månader, tills man nådde land, inte i Australien utan på en ögrupp till nordost. Naturligtvis fann de exakt en färre guldstashar än de hoppats på, men ryktet om deras expedition hade blivit så populärt att folket därhemma hade börjat kalla platsen för Salomonöarna, and there we have it...



Venezuela: Döpt efter Venedig... ...av någon orsak
Idag så betraktas Venedig ofta som något mellanting mellan museum, kö och långsamt sjunkande filmkuliss där irriterande turister tar selfies medan förbannade gondoljärer visar fingret i bakgrunden, men under över tusen år så var det en av de rikaste och mäktigaste platserna på jorden. När Columbus drog iväg västerut hade denna makt falnat en aning, men trots att mer eller mindre resten av Europa gaddade ihop sig kunde Venedig till slut vinna, med fransk hjälp. Fortfarande en viktig plats, således.

Men, intresset för Venedig tappades dock när nyheterna från Nya Världen började att sippra ut, ni vet, mytiska länder, städer av guld och nakna brudar absolut överallt. Columbus gick till och med så långt att han påstod sig hittat själva Edens Lustgård, rakt där på nordöstra spetsen av Sydamerika. Och om det inte var EL så var det minsann ännu bättre än något Gud kunnat hitta på.

Men vad har då detta med Venedig att göra? Jo sidu, strax efteråt dök tre andra (sannolikt nyktrare) upptäckare upp pål samma plats som Columbus beskrivit och deras åsikt var ett ganska rungande "Meh!". Alonso de Ojeda, Amerigo Vespucci och Juan de la Cosa besökte alla kusten som Columbus skröt om och det som platsen saknade i fruktträd med pratsamma reptiler hade den i överflöd i from av urinvånare som bodde i sådana här:



När de duckat undan alla giftpilar som sköts mot dem, och rent generellt undvikit att ätas upp (upptäckarna var nämligen övertygade om att befolkningen var kannibaler) så småpratade de en smula om hur den här platsen typ totalt såg ut som Venedig. Så fastlandet döptes till "Lilla Venedig" eller Veneziola på spanska, ett namn som med smärre stavningsändringar fortfarande är kvar. Hur de dock sammankopplade några stylthyddor med en av de största och rikaste städerna i världen kan man dock fråga sig.



Amerika: Döpt efter... ...nå, det är lite oklart
Som alla vet så upptäcktes Amerika av Columbus (i alla fall om man inte räknar alla andra som gjorde det före honom). Men oberoende, varför heter då kontinenterna Amerika, medan allt Columbus fick döpt efter sig var ett litet fisland känt för knarkbaroner, marxistgerilla och Shakira?

Nå, historien du säkerligen hört är att namnet kommer från Amerigo Vespucci, en florentinsk pimp/upptäckare som i ett brev beskrev hur han nådde amerikanska fastlandet mer än ett år före Columbus. År 1507 nådde detta brev fram till den tyska kartografen Martin Waldseemüller, som var den förste som använde benämningen Amerika, den feminina formen av Vespuccis förnamn. Enkelt eller hur?

"Florentinare... ...är.. ...alla... ...mulkkun. Bra, då vet vi det."

Ja, det kan man ju tycka, utom att lite beroende på vem du frågar så är de breven antingen förfalskningar, eller så var Vespucci renässansens svar på Thomas Edison, dvs en tjuvaktig jävel, som roffade åt sig äran från andras upptäckter). Till och med Waldseemüller började tvivla på påståendena och tog bort alla referenser om Amerika från sina senare kartor. Men då var det så dags, namnet hade redan blivit etablerat och användes av andra kartografer.

"Haters gonna hate Lefa, LOL! #justsayin"
Eikä tässä vielä kaikki. Andra teoretiserar att Amerika redan var ett vedertaget uttryck när Waldseemüller tryckte upp sin karta och att han bara antagit att namnet kom från Vespuccis förnamn, medan det egentligen handlade om "Amerrisque", en indianstam som bodde i Nicaragua och som både Columbus och Vespucci infekterat och förslavat  besökt. En del menar till och med att Vespucci ändrade sitt förnamn från Alberico till Amerigo, för att det skulle låta mer som Nya Världen och på så sätt säkra ett långt eftermäle.

Eikä tässä vielä kaikki. Ytterligare en del andra är av åsikten att namnet varken kommer från Amerigo eller Amerrisque utan av Richard ap Meryk, en rik, walesisk köpman från Bristol som upptäckte absolut fuck all, men som slängde fyrk på alla som gjorde det för honom. Enligt denna teori skulle John Cabot ha karterat ut kusten från Newfoundland till Nova Scotia ett årtionde före Waldseemüller och som huvudsaklig betalare av expeditionen skulle ap Meryk ha förväntats att få upptäckter uppkallade efter sig.

Fan vet...

söndag 13 juli 2014

Back From the Dead

Jaha, det tog endast ynkliga 378 dagar och så är vi äntligen tillbaka här igen. Tiden går fort när man har roligt. Eller får skrivkramp. Eller något...

Både det ena och det andra har hänt sedan det senaste trivialitetsinlägget, men är ni ute efter sådan info får ni dessvärre söka upp någon annan blogg. Så här kommer mer av samma stuff som tidigare. Och passande(?) nog får det handla om renässansen, sådär på tal om att starta på nytt.

För när renässansen kommer på tal får de flesta en mental bild av en bunt konstnärer som lite sådär i förbifarten klämmer fram en bunt mästerverk och uppfinningar medan de är betydligt mera upptagna med att gå omkring i strumpbyxor. En del av det du känner till är dock fel, en del har missuppfattats och det mesta har du troligtvis glömt samma sekund som den sista lektionen i högstadiehissa tog slut. Men om du nu råkar komma ihåg något så borde du i alla fall veta att:


Återupphittande av klassikerna startade inte renässansen
De flesta har hört att renässansen plötsligt dök upp på 1400-talet för att folk plötsligt återupptäckte Platon, Aristoteles och Sokrates för första gången på århundraden och så plötsligt, FATAM!! så finns det dolda hjärnor och mikropungar och helikopterskissar på var och varannan pappersbit och vägg. Där ser ni nu ungar, det lönar sig att läsa och inte bara yra på med eran dunkadunkahopphopparmusik *hötter med käppen*...

Eller, ja nå...
Egentligen så jobbade skrivare och översättare arslena av sig med att ta fram översättningar och kopior på antika latinklassiker redan under den (inte särskilt) mörka medeltiden. Redan under det första årtusendet anno Domini så översatte franska och italienska förståsigpåare arabisk och grekisk filosofi, matematik och medicinsk litteratur. Så redan vid 1100-talet hade studenterna vid ett antal nygrundade, västeuropeiska universitet, som Bologna, Sorbonne, Oxford och Cambridge, tillgång till utbredda bibliotek av både klassisk och österländsk kunskap.

Men om all denna antika kunskap fanns att få tag på hela tiden så varför fanns det då inte en renässans tidigare?

Jo sidu, det fanns det faktisk. Tre stycken till och med. Karolingiska renässansen (700-800-talet), Ottonska renässansen (900-talet) och speciellt 1100-talsrenässansen (när månne...) inträffade alla innan den "riktiga" renässansen, men har trots massor av betydande framsteg i Europa (som väderkvarnar, papper och navigationsutrustning som magnetiska kompasser och astrolab) enbart fastnat som fotnoter i historieböcker. Varför? Jo, för att de saknade något som fick Renässansen att utmärka sig, dvs löjliga byxor. Nej förlåt, de facto så fanns det plenty av löjliga byxor, det som saknades var ett tydligt och minnesvärt framsteg inom konsten. Och orsaken var enkel: Fyrk.

Lyckligtvis lades grunden så att vi nu kan ha både pengar och löjliga kläder

Medan medeltiden började varva ner så var fickorna i Florens proppfulla tack vare en blomstrande textilindustri och på 1400-talet hade staden blivit något av ett Wall Street (före Subprime-bubblan sprack och skickade världsekonomin åt helvete): en massa folk som blev rika, inte genom att arbeta hårt, utan genom att flytta runt egendom. Plötsligt kunde handelsmän och bankirer få det att regna deg på ett sätt som tidigare varit förbehållet kungar, påvar och argsinta vädergudar. De hade dessutom något helt nytt och tidigare okänt fram till denna tidpunkt: tillräckligt med fritid för att kunna njuta av saker.

Så de kikade omkring sig och fann about fuck all att njuta av. Detta gjorde att de behövde något att fördriva tiden med tills vi uppfunnit katt-videor, så de vände sig till konst. Målningar, skulpturer och fresker fick plötsligt en mycket större marknad och konstnärer var plötsligt i stor efterfrågan. Vi, som mänsklighet, var väl medvetna om en stor del av den kunskap som oftast tillskrivs renässansen, den hade inte supits bort eller ens ignorerats i ett millennium, men vi tenderar att enbart bunta ihop dem till att ha "återupptäckts" vid en tid då massvis av nya målningar på bastanta, nakna kvinnfolk eller skisser på primitiva pansarvagnar kom ut. Sådana grejer måste ju helt enkelt ha skapats vid en upplyst tidsepok.

"Vill du att jag visar dig min haubits efter det här?"



Renässansen respekterade och bevarade inte det förflutna
Ta valfri liten håla i Italien och du kommer att hitta minst ett halvdussin antika byggnader och monument som skulle vara hela landets stolthet var som helst i Nordeuropa. Otvivelaktigt är det så att de bevarats tack vare det intresse för allt gammalt som tändes på nytt av renässansen.

Eller, ja nå...
Medan renässansens vetenskapsmän finkammade Europa efter sällsynta latintexter, så var byggherrar och arkitekter upptagna med att riva ner alla platser som dessa texter skrivits. Byggnader förstördes för att byggstenarna skulle kunna återanvändas eller endast för att ge plats för nybyggen. Otaliga antika marmorskulpturer smältes ner för att tillverka kalk till murbruk. Tanken var helt enkelt att det var för mycket jobb att skaffa fram nytt material när det fanns en massa onödig gammal skit som Herkulestemplet eller Colosseum som låg och skräpade, bara väntande på att plundras.

"Kan du hjälpa mig bära in den här. Jag sticker till landet på veckoslutet och vill att det skall se ut som att någon är hemma..."

Och det var inte ens bara gamla hedningar som fick sina tempel muddrade, även den allra äldsta kyrkan i världen drabbades av något motsvarande till när ryska maffian norpar koppartak: Efter att stått på samma ställe i 1200 år så revs gamla Peterskyrkan ner så att en ny basilika kunde byggas i stället. Och som byggnadsmaterial använde man naturligtvis till viss del sten som brutits... ...ur Colosseum, eventuellt som erkännande till alla de kristna martyrer som aldrig slängdes till lejonen där...

"Hördu nej tack. Deras regler om förbud mot frosseri gör dem allt för sega och smaklösa."



Renässansen var inte en speciellt fredlig tid
Renässansen var ett helt århundrade av måleri, musik, feta små änglar, fjollhattar, stärkta kragar och överdriven ansiktsbehåring, kort sagt en hipster-era. Och det finns knappast någon som är mer laid back än en hipster som nördat ner sig i lite aktivt konstdiggande, eller hur?

Den höga kragen var både en statussymbol och dolde samtidigt alla ironiska halstatueringar

Eller, ja nå...
Medan renässansmästarna prydde katedraler och gallerier med mästerverk så prydde Vlad III av Valakiet pålar med sina fienders huvuden och han var knappast ens ett undantag. I England beslöt man sig knall och fall att kasta bort något 100,000-tal liv i ett gräl om vem som skulle vara kung, Venedig och allt öster om det höll i ett århundrade på och fightades med turkarna och i Tyskland gick absolut allt åt helvete med först en riddarrevolt och sedan en bonderevolt. Tillsammans var de här två så blodiga och med så mycket grymheter att de skulle få Franska revolutionen att se ut som Bamses värld.

1494 började dessutom en serie krig i Italien som skulle pågå i omkring 60 år och involvera varje västerländsk stormakt (Frankrike, Tysk-Romerska riket, Venedig, Milan, Neapel, Påvestaten, Florens, Ferrara, England, Skottland, Spanien, Ottomanska riket, Schweiz, Saxen... för att nämna några). Och för att klara av den ökade krigstakten, längden och intensiteten på dessa nya krig så började kungligheterna hålla sig med stående arméer, vilket naturligtvis ytterligare ökade krigstakten, längden och intensiteten på stridigheterna. Före år 1500 så var den genomsnittliga storleken på en armé ca 15,000 man, men i slutet på århundradet hade de blivit nästan fem gånger större.

Som kapprustningen under kalla kriget, men med pikbeväpnade clowner istället för bombflyg

Renässans-Rom var inte en speciellt imponerande plats
Renässansen Rom måste ha varit en spektakulär syn. Om bara slappisarna till vetenskapsmän skulle få tummen ur med att uppfinna tidsresande telefonkiosker, så skulle vi tvärt sticka dit för att ta några bilder på all grannlåt. Och sedan skulle vi använda något sunkigt filter och fylla dem med felstavade hashtagar, för så är det framtiden rolls, YOLO!

#selfie

Eller, ja nå...
Vill du veta hur renässansen Rom såg ut? Stick till dagens Detroit/Tjernobyl/Reso. Medan städerna i norra Italien blomstrade tack vare ökad rikedom och inflyttade hantverkare och konstnärer så var Rom en folktom, stinkande ödemark med en nästan uteslutande kriminell befolkning. Efter att påven ditchat Rom för ett betydligt häftigare palats i Frankrike, så rämnade allt nästan genast. Rom var nämligen helt beroende av honom för i stort sett allt: hans kassakista, hans vakter och rent generell stabilitet i samhället... för att inte tala om alla pilgrimer, turister och donationer som hans Helighet drog in. Rom behövde alltså få tillbaka påven. Snabbt. Men tack vare dogmatiska och politiska schismer så skulle det ta över 100 år, tills början på renässansen, tills han kom hem. Och vid det skedet hade Rom låtit sig falna rejält (och hon var inte direkt modellmaterial före det heller).

Städningen var dock enklare än på länge
Vid renässansen höjdpunkt hade befolkningen fallit till sin lägsta nivå någonsin: strax över 10,000 invånare (dvs about samma som dagens Pargas), i en stad som vid ett skede haft över en miljon. Staden växte naturligtvis på nytt, men det var inte före renässansen nästan hade övergått i barocken. Så nej, när påven flyttade tillbaka hem till byn var Rom en post-apokalyptiskt håla fylld med statisterna från Mad Max som invånare. De få invånarna som inte var bovar lät sina kor beta på Forum och till och med stadens (märk väl, "Den heliga stadens") kyrkor var utplundrade ruiner av sin tidigare medeltida glans. Värst av allt var dock att Roms imponerande kloaksystem hade förstörts av upprepade invasioner under Roms fall och aldrig reparerats, så stora delar av Den Eviga Staden var nu rent bokstavligen ett skithål.



Renässansen var inte en tid för upplysta tänkare
Efter medeltidens föråldrade vidskepelse så var renässansen en pust av frisk luft, rationalitet och förnuft där man tidigare endast kunnat andas in eld, pest och kallt stål.

Eller, ja nå...
Den packade konstskola som renässansens Europa bestod av hade inte speciellt mycket till övers för saker som vetenskapligt undersökande och det fanns det inte ett enda universitet som hade den då kallade "naturfilosofin" på läsordningen. De facto så är de flesta vetenskapshistoriker ganska överens om att renässansen egentligen tog ett steg bakåt från den vetenskapligt mycket mer nyfikna medeltiden. Man var nämligen allt för upptagen med att måla och peta på sina trollstavar för att bry sig om verklig vetenskap.

Det är nämligen så att så gott som varje västerländsk ockult tradition har uppstått under renässansen, eftersom de upplysta klasserna var oerhört kåta på häxerier. Tycker du till exempel att fjantprogram som Ghost Hunters är irriterande? Tänk då på att de under renässansen skulle varit universitetsprofessorer och inte ha begravts i TV-tablåerna nattetid bland oändliga repriser av That 70's Show. En hel generation av "vetenskapsmän" tyckte nämligen att ämnen som astrologi, alkemi och ritualmagi var helt vettiga grejer att hålla på med och lära ut.

Men nu är det ju dock så att man inte kan göra en trolldomsomelett utan att bränna några ägg. Det hade knappt funnits några exempel på att man tagit livet av häxor under det senast tusen åren, men renässansen drog igång med tre vågor av allt mer aggressiva häxjakter som tog dödade tusentals människor runt om i Europa. Plötsligt så fann sig människor som tidigare uppskattas som hälare i sina samhällen som den mottagande parten av en rent objektiv och rationell dränkning. Historiker är lite oense om exakt hur många som åtalades som häxor under denna "upplysta era", men man räknar med att det är mellan 50,000 och 200,000. Jojo, något lystes minsann upp...

"ART THOU READY TO ROCK!"