Do the Evolution

Som jag nämnt tidigare är evolutionen något av ett tve-eggat svärd. Å ena sidan har den givit oss häftiga grejer som tummar och en stor, jävla hjärna, men å andra sidan kan vi inte flyga och får huvudvärk av att äta för mycket glass. En del av de irritationsmoment som vi blir tvungna att stå ut med är dock bidragande orsaker till att vi är de vi är idag...


Att bli sparkad i pungen gör ont för att det ger bättre spermakvalitet
Om det finns något som Youtube lärt oss är det att det inte finns något som är så roligt som att se någon annan bli träffad i skräpporna. Det mänskliga skrevet har nämligen två problem: För det första så hänger testiklarna, i motsatts till många djur, på utsidan av kroppen. Och för de andra så är de så oproportionerligt känsliga för smärta att enbart en flyktig tanke på att bli träffad där gör att man instinktivt ser ut som en fotbollsspelare i en frisparksmur.

Orsaken att det måste vara så:
Forskare tror att en stor del av problemet har att göra med det facktum att spermier rent generellt föredrar lägre kroppstemperaturer, något som kan vara svårt att åstadkomma utan någon märklig skrevmonterad aircondition. Så de måste hänga i sina små klot där luften kommer åt dem (vilket är en av orsakerna till att man t.ex. inte skall sitta med en laptop i famnen om man planerat att bilda familj).


Det är inte före man blir upphetsad som saker och ting börjar dra ihop sig där nere och det bästa med allt är att det de facto är en kvinnas (eller för den delen, mans) kroppsvärme som kickstartar den process som leder fram till en baby, en hel del kladd eller båda två. För även om spermieproduktion är bäst vid lägre temperaturer så kräver utlösning supertaggat och ivrigt stuff. Så, när allt börjar vara klart, drar sig testiklarna in i kroppen, blir uppvärmda och du känner sannolikt till resten. Som en extra bonus skyddar även denna reträtt alla dinglande delar under sex, vilket måste ses som ganska win-win.


Vilket osökt för oss till bollarnas hyperkänslighet. Det är inte direkt så att andra djur heller njuter av att bli tofflade i pungarna, vilket du kanske märkt om du testat det (något jag starkt avråder från). Om du t.ex. försökt att träffa en tjur i skräpporna med en tennisboll så har du säkert upptäckt att det kan vara rätt svårt, med tanke på att de skyddas rätt effektivt av svansen och bakbenen. 


Människan beslöt sig dock vid något skede att det kunde vara en bra idé att gå upprätt, så nu sitter vi här med en kombination av externa testiklar och en hållning som förvandlat våra skrev till smärtmagneter.






Vi behöver tandställningar för att vi utvecklade stora hjärnor
Hörni, låt inte Hollywood lura er, de flesta personer i världen har ett tandgarnityr som är lika snett som en Nagubo på midsommaren. Så om du ser någon med perfekt Pepsodentleende har de själva, eller deras föräldrar, definitivt betalat för det både monetärt och smärtmässigt. Resten av oss har fler tänder än vår lilla munhåla kan klara av, vilket leder huggtänder, munnar som ser ut som judiska kyrkogården i Prag och vad fan man nu skall kalla det som är på gång i Steve Buscemis käft.

Dentalanarki?

Orsaken att det måste vara så:
Före mänskligheten fick upp smaken för biff, var vegetation vår enda källa för näring. Saken med rötter och blad är dock att du behöver ganska mycket av det för att få tillräckligt med protein för att överleva, så du kan bara tänka dig vilka slags tänder som behövdes för att mala ner en dylik diet dagarna i ända. Du kan t.ex. titta på en häst om det hjälper...

Hej, Steve! Du var helt lysande i Reservoir Dogs!

En gång i tiden visade våra Lilla Gubben-tänder vem som bestämde åt all pappersmassa eller vad det nu var vi lyckats svälja för att överleva och när det var klart var det dags för matsmältningsapparaten att ta vid. Problemet var dock att om man ville ha någon näring ur alla buskar och käppar man käkat krävde all energi man hade kvar efter tuggandet, vilket inte lämnade något alls till hjärnan.

Men då hände något: För omkring 2,3 miljoner år sedan var det någon som tänkte, "Hej, kött!" och sedan lärde sig att få tag på det. I och med en köttbaserad diet kunde mänskligheten få i sig tillräckligt med protein för att låta hjärnan få något också. Det tog heller inte så länge innan man kom fram till verktyg som gjorde våra huggtänder ännu mer värdelösa.

Resultatet av denna mjukare, men hjärndopande diet, är att våra käkar krymper, trängande ut våra värdelösa tänder och påtvingande järnvägsräls på tusentals av knäckta tonårsmunnar.



Vi kvävs för att vi lärde oss att tala
När var du senast tvungen att göra en Heimlichmanöver på en hund? Snälla, säg aldrig... Möjligheten att ett djur skulle kvävas till döds är nämligen lika stor som att vi skulle kunna slicka oss själva i skrevet, trots det så dör tusentals människor varje år av att få något i halsen. Att sluka maten, att äta medan man skrattar eller att helt enkelt inte tugga ordentligt kan göra att allt tar slut på bara några minuter. Hur fan kunde vi utvecklas så att man kan döda en frisk, fullvuxen man genom att kittla honom när han äter kebab? Fråga ditt struphuvud. Du kan de facto bokstavligen göra det, eftersom du har ett och det också råkar vara orsaken till att du inte kan andas och svälja samtidigt.

Orsaken att det måste vara så:
Du känner förhoppningsvis redan till att den enda orsaken till att du kan prata är att du har stämband, som befinner sig ett några cm ner i halsen på dig, i struphuvudet. Stämbanden finns där ner, och t.ex. inte bak i munnen, för att det låter oss göra ett mycket större antal ljud (tänk dig ditt huvud som ett musikinstrument). Detta upplägg gör att vi i stället för enkla grymtanden är helt överlägsna nästan alla andra arter när det kommer till opera och battle rap. Dessvärre kan detta upplägg också leda till att det kan fastna mat där, med följden att man slutar andas.


Under högstadiebiologin lärde vi oss att vi har två rör i halsen, innanför alla dubbelhakor. Det ena, matstrupen, sitter längre bak och hämtar ner mat till matsmältningskanalen och det andra, luftstrupen, för ner luft till andningsapparaten. Eftersom struphuvudet sitter en bit ner i luftstrupen så är det inte direktkopplat till bihålorna (vilket skulle låta oss andas genom näsan oberoende om vi hade en grillkorv nerklämd i grannröret), utan de bägge rören delar en liten tambur innan de delar på sig, och en bit kanelbulle kan därför blockera bägge rören.

Och det är exakt det som händer om en bit matförsöker slinka ner i fel rör, du kvävs, och kvävningen är kroppens mekanism för att hindra något ännu värre, nämligen aspirationslunginflammation, även känt som "franskis-i-lungan-syndrom". Vilket är dödligt, snabbt och obehagligt. Så kvävning är unikt för människan, men det är vår förmåga att prata med varandra också. Allt som allt är det ett litet pris att betala så länge du kommer ihåg att tugga din mat.



Gravida kvinnor får morgonillamående för att undvika parasiter
Om jag förstått något av att min lillsyrra skall bli mamma i vinter är det att det inte är speciellt trevligt om du tycker om att smälta maten som Darwin hade tänkt det. Men nu är det tyvärr så att för ca 80% av alla kvinnor är de första tre månaderna av graviditeten ett enda långt spymaraton. För en del går det så långt att de inte ens hinner föda innan de läggs in på sjukhus av uttorkning. Nog måste väll ändå något gått snett om kroppen helt sonika bestämmer sig för att göra sig av med den näring som man själv och fostret behöver.

Orsaken att det måste vara så:
Den mat som förhistoriska kvinnor hade att välja på var inte exakt vitaminanrikad müsli med yoghurt, kofeinfritt chaite och vichyvatten, utan våra mormödrar upphöjt till tusen fick nöja sig med det de hittade på marken och i träden: bär, ägg, vilda frukter och halvruttnade djurkadaver.


Säg hej till morgonillamående. Det visar sig nämligen innan vi kom fram till att eld gör saker godare, var de födoämnen som var mest benägna att ha parasiter i sig desamma som oftast ger upphov till morgonillamående idag: rött kött, ägg, fågel och fisk. Med andra ord kom evolutionen fram till en stenhård lösning på detta problem för att hålla mänskligheten vid liv - att skrämma bort gravida kvinnor från farlig mat genom att få dem att spy av bara lukten av dem. Det är en speciellt imponerande anpassning med tanke på att illamåendet är starkast under de tre första månaderna av graviditeten, när fostret är som känsligast.

"Jag är dödligt allergisk mot folk som klämmer ansiktet mot min mage och börjar gulla."

Kvinnor som lever i samhällen där man inte använder sig av stora mängder djurprotein tenderar att helt klara sig undan morgonillmående. Det är inte ens något som existerar som koncept i deras kulturer.