Hjärtsymbolen handlar om preventivmedel (och skräppor)
Det är en av den mest otvetydiga symbolen någonsin och kan hittas överallt från kort till choklad till smycken till sjömanstatueringar. Symbolen har de facto blivit en så naturlig del av vår vardag att det lätt glöms bort att den över huvud taget inte ser ut som ett hjärta. Nå, det finns en hel del ganska övertygande indicier att det aldrig var tänkt att det skulle vara ett sådant.
Ursprunget:
Ett romersk preventivmedel. Om man börjar söka efter hjärtsymboler så hittar man de första på romerska mynt som det här:
 |
| Så <3 och slaveri på en industriell nivå har samma ursprung... |
Men det där är inte tänkt att föreställa någons hjärtmuskel, utan fröhuset på silphiumplantan, en växt så uppskattad av romarna för sina profylaktiska egenskaper att de bokstavligen knullade den till utrotning. Men medan den existerade så var avbildningar av fröna vanliga runt hela romerska riket, så till den grad att de dök upp på deras pengar. För att riktigt förstå hur mycket romarna tyckte om sex, så är motsvarigheten att Washington et consortes skulle ha haft bilder av kondomer på de första dollarsedlarna (även om konspirationsteorierna då skulle vara betydligt mer underhållande).
Det finns visserligen inget direkt konsensus bland historiker vad som är det egentliga ursprunget för symbolen som vi använder den idag, men de två ledande teorierna är den om silphium och "fan vet". Om det stämmer betyder det dock att den universella symbolen för kärlek egentligen började som en universell symbol för knasande, vilket gör dina gamla morsdagskort mer än en smula obehagliga.
Eller, det finns faktiskt en tredje teori på vad hjärtat föreställer, eftersom romarna tyckte om att använda dem som symbol för en kroppsdel, även om det inte var hjärtat. För att se det måste ni dock vända symbolen upp och ner. Just precis. Den där chokladlådan du köpte åt din partner på alla hjärtans dag är egentligen ett par stora, färglada pungar...
Fredssymbolen är en deprimerad streckgubbe
Fredssymbolen fortsätter att vara en av de mest inspirerande och kraftfulla symbolerna i världen, trots sin olyckliga koppling till hippien. Det kan hända att det är enkelheten och de geometriska formerna som gör den så tilltalande för våra hjärnor, men när man ser den så är det svårt att inte se det som en symbol för storslagenhet, hopp och framtidstro.
Olyckligtvis är detta en ungefärligen diametral motsatts till vad symbolens uppfinnare hade tänkt sig.
Ursprunget:
Egentligen var det tänkt att föreställa en streckgubbe, hopsjunken av desperation. Gerald Holtom, en brittisk grafikdesigner, uppfann symbolen 1958 som ett sätt att protestera mot kärnvapen. Den var dessutom något tvetydig, eftersom de flesta som såg den tolkade symbolen som två semaforbokstäver på varandra - N och D - som man tänkte sig stå för "nuclear disarmament".
Det som de flesta dock glömt bort är det som Holtom egentligen försökte visa upp: Enligt hans egna ord så föreställer symbolen "en människa i desperation". Fredssymbolen består de facto av en man som har förlorat hoppet över en värld som blivit galen och sträcker sina armar mot marken i depression och resignation.
Holtom ångrade dock ganska snabbat att han gjort denna dårdeprimerande bild, speciellt efter att den blivit populär, och försökte att ändra på den genom att svänga den upp och ner, så att armarna sträcktes upp i luften. Men den alternativa versionen fastnade aldrig, och så blev en deppig streckgubbe den inspirerande symbolen för varje progressiv rörelse på senare hälften av 1900-talet.
Ränderna på en barberarstång föreställer blod
De som någon gång varit på en raksalong i USA kan ha stött på en röd- och vitrandig stolpe utanför butiken, ungefär som en polkagris på steroider. De ger lite vibbar av snälla fabon i vita rockar, stämsång och småstäder, men symbolen har aldrig varit tänkt som något slags varumärke, utan tidigare hade alla barberare en sådan stång utanför sina salonger, istället för något mera logiskt, soms, säg, en sax.
 |
| Det är en dolm eller hur? I slutändan är det alltid en dolm... |
Ursprunget:
Det är ett bloddränkt bandage. Barberarstången dök för första gången upp under medeltiden som en symbol för barberar-fältskärar. På den tiden ansåg sig läkarna (och jag använder den titeln ganska löst här) sig lite för fina för att vara med om något så vulgärt som att karva i människor, så det jobbet föll på barberare, vars arbetsuppgifter gick en smula utöver det de gör idag. På den gamla, goda tiden höll de nämligen på med alla slags vanliga barberargrejer, som att klippa hå och trimma skägg, men eftersom de hade tillgång till vassa eggar kunde du, om du hade fyrk, även vända dig till dem om du ville ha en tand utdragen eller problem med gallsten.
 |
| "Ta det lugnt, jag skall ge dig bedövning först. Med en flaska hembränt och ett bobollsträ." |
Det vanligaste ingreppet var dock åderlåtning, dvs tron på att man kunde blöda ur sig vad man nu hade för krämpa. För att göra det här så grabbade patienten tag i en stång, medan barberaren skar in i patientens handleder, låtande blodet rinna ner längs med ett bandage tillsammans med alla onda andar och zigenaerförbannelser de kunnat råka ut för och som man på den tiden trodde var upphov till sjukdomar. Och det är vad stången symboliserar.
 |
| "I dag tänkte jag ta bort lite på våtrakning, bort lite på sidorna och en starroperation, tack." |
Det är dock lite svårt att förklara varför barberarna beslöt sig för att använda i stort sett den enda grej i deras jobb som involverade att dränera folk i sin marknadsföring. Det är lite som att man idag skulle göra WC-pappersreklamer uteslutande med bilder på folk som kakkar.
Julmisteln är en symbol för ond, bråd död och kastration
Varje jul så dekorerar folk världen runt sina hus med mistelkvistar och hånglar under dem, eftersom denna märkliga jultradition är det enda sättet som de får något på. Varför vi gör det är det inte särskilt många som funderar på, men skulle vi göra skulle pusshumöret troligtvis försvinna all världens väg.
Ursprunget:
Det är en symbol för rituell kastrering. På samma sätt som våra föräldrar blir smånervösa av att berätta vad de gjorde på Ruisrock 1971 har misteltraditionen förfäder som man helst inte nämner i barnsällskap. Den ena är vikingaguden Balder, som, enligt nordisk mytologi, dödades av en pil gjord av misteln. Lyckligtvis vaknade Balder på nytt och beslöt sig för att omvandla misteln till livets i stället för dödens växt - så länge den inte rörde marken. Det är därför vi pussas under hängande mistlar, för att hålla den ovanför marken och för att symbolisera att allting är okej... ...ingen behöver mördas här... ....här är vi alla vänner, eller hur?
s
Men liksom alla folktraditioner har det även något med skräppor att göra (en tumregel bra att komma ihåg är att om man lägger folk- före ett ord så är ursprunget alltid snuskigt). De saftiga mistelbären ansågs nämligen se ut som spunk, och har de facto ibland kallats för "eksperma". Detta är inget jag tar upp nu eftersom jag vet att ni äter, utan för att det förklarar varför keltiska druider dyrkade misteln.
Som jag nämnde så hade gamla kulturer en tendens att se upp till se upp till allting ens vagt genitalrelaterat, och därför, i kombination av att misteln växte på heliga ekar, kom druiderna så småning fram till den fullkomligt logiska slutsatsen att mistlarna också måste vara heliga. Heliga ektestiklar, mer bestämt. Att skära bort misteln var således något motsvarande en rituell kastration av ekguden. Därefter hängde man plantan inomhus, för att på så sätt utnyttja den heliga skräppmagi som uppenbarligen på något sätt gav lycka i stället för dra åt sig raseriet hos gudar med sopranröster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar