Advertising Space

Att marknadsföra saker är inte särskilt svårt: Använd klara färger, låt någon skriva en catchy reklamjingel, kläm in några omotiverade bröst och ett så intetsägande produktnamn som möjligt och vänta på att checkarna skall börja dimpa ner medan du i smyg gråter över hur meningslöst ditt liv är. Det är i det stora hela inte så komplicerat. Så länge din produkt, de facto, inte har samma namn som en hemsk sjukdom eller du inte ger fria händer till folk som helhjärtat avskyr dig, så borde det vara ganska lugnt simmande. Ibland händer det dock att marknadsföringsnissar kommer till jobbet en smula bakfulla, och då kan sånt här hända...


Ayds
Under 1970- och 80-talen var Ayds sockerfria godis the bee's knees: Toffe, choklad och diverse andra sockerfria karameller lurade folk att de faktiskt fungerade och företaget hade tillräckligt med fyrk för att hålla en hel armé av Oompa-Loompas vid sina fabriker. Sedan slog AIDS-epidemin till med full kraft och saker blev plötsligt rejält mindre lustiga.

"Hur skulle det vara om vi ändrar namnet till Kolera?"

Men trots att produkten nu delade namn med en modern motsvarighet till pesten, så beslöt sig Ayds tillverkare att rida ut stormen, med logiken att "eftersom AIDS var det som sög så borde tammefan det byta namn! Perkele!" Företaget vägrade så fullständigt att erkänna att det fanns ett problem att de inte ens gick med på att byta sin nu något tvivelaktiga slogan: "Ayds helps you take off weight and helps you keep it off". Man var också helt klart av den åsikten att det här hela pandemitjafset var något som skulle glömmas bort och att man nog snart igen enbart skulle komma ihåg dem, riktiga Ayds. För att riktigt förstå hur bra den planen fungerade, så kika på den här reklamfilmen och räkna hur mycket ofrivillig, svart humor man hinner med på sisådär 30 sekunder...

Aydsgodis överlevde fram till 1980-talet tills man äntligen, efter att ha tappat 50% av sin omsättning, gick med på att ett namnbyte kanske var på sin plats. Man behövde helt enkelt en nystart, något coolt och häftigt och framför allt, något som på inga jävla vis påminde någon hemsk åkomma. Så Ayds genomförde några grundliga marknadsundersökningar, gick noggrant igenom alla alternativ och bytte slutligen namn till:

"Diet Ayds: Absolut inte sjukdomen"

Företaget gick i konkurs inte långt efter detta...



Oändligt med snökrabba
I början på 2000-talet beslöt skaldjursrestaurangkedjan Red Lobster att hålla en kampanj som erbjöd alla att äta så mycket snökrabba som man orkade. Det verkade vara en fiffig idé: Krabba är smaskens (och enbart i sällsynta fall, läs: för mig, smådödligt), men tar länge att skala och man hinner inte äta allt för mycket innan man blir storkmätt och måste sluta innan man förvandlar matbordet till ett avsnitt av Deadliest Catch. Det är nästan själva definitionen av mat man orkar äta mindre av än man tror. Så efter att ha vägt för- och nackdelar mot varandra (vilket troligtvis innebar att skita i alla budgetrapporter och säga "naah, det löser sig"), så började man kampanjen år 2003.

Sedan inträffade det här...

Dessvärre var det två saker man på Red Lobster inte tagit i beaktande: För det första hade de tydligen aldrig träffat på USA tidigare, vilket betydde att Red Lobster trodde att kunderna skulle vara trötta på saltiga och gummiaktiga skaldjur av kedjekvalitet efter bara en portion eller två, och för det andra var priset på snökrabba det högsta någonsin. Detta betydde att Red Lobster förlorade pengar varje gång en kund beställde mera än 6-7 krabben, vilket var ett smärre problem i och med att genomsnittskunden klämde i sig över två dussin per käft.

Att äta så mycket krabba står dock närmare "felriktad hämnd mot havet" än "hungrig" på en skala av galenskap, och som eländet ännu inte var nog, så betydde ät-krabba-tills-du-dör-kampanjen att folk till ett fast pris kunde sitta timtals och vräka i sig, för att på det sättet hindra andra, fortfarande lönsamma, kunder, som konstigt nog inte hade för avsikt att personligen äta en djurart till utrotning, från att kunna få bord. De lämnade därför ofta restaurangerna utan att äta.

Så under en kort tid på 2000-talet frångick Red Lobster vanlig restaurangdrift till att enbart rikta sig till masokistiska frossare med personliga vendettor mot skaldjur. Genom att göra detta passade man också på att förlora över 3 miljoner dollar på endast ett kvartal.



McKänslokall
Det är inte så ofta som stora snabbmatskedjor lägger upp nya saker på sina menyer, så det är inte konstigt att intresset var stort när McDonald's i Norge släppte sin nya McAfrika-burgare. Det var en burgare gjord av afrikanska flatbröd, biff, sallad och tomat och enligt utsago enligt traditionella recept. Problemet var bara att man släppte den under en svältkatastrof som lämnade 12 miljoner afrikaner hungrande.

"Vi planerade att döpa den till 'McHahaha! Vi har mat! Loosers!'"

Man visade också på ett praktexempel av den slags avskyvärd logik som vara PR-nissar och lågstadiemobbare håller på med, när McDonald's kommenterade uppståndelsen med att gå med på att "det fanns ett visst mått av dålig timing" i det hela. Att hamburgaren dissade en dödlig svält var alltså "dålig timing", men enbart till "ett visst mått".

Men för att begränsa den PR-mässiga skitstorm som detta uttalande ledde till så beslöt sig Mickey D att med mössan i hand gå till sina kunder och lite förläget gå med på att kanske donera en del av vinsten till de svältande. De kanske inte själva var så tända på att själva ge pengar, men gick med på att som en interimlösning gå med på att ha insamlingsbössor i sina restauranger - men enbart i dem som sålde burgaren och enbart så länge kampanjen höll på...

"Har vi förolämpat ditt land? Inte? Ta då din mat och dra åt helvete!"

Things go better with Coke
På 90-talet så ville Coca Cola Company att de som köpte deras läsk riktigt skulle njuta av glädjen av att ta en cokisflaska till munnen. För att låta dem känna samma glädje som deras föräldrar gjorde när de höll en kall och kruvig, gammaldags flaska i handen, så lanserade Cokis en ny retroaktigmodell riktad till en yngre generation med sloganen "Feel the Curves". De tog kontaktade en liten firma av grafiska designers för att låta dem sätta fingret på det som gjorde folk upphets...

Okej, sorry, jag fick lite slut på pittvitsar så jag säger det rakt ut: Coca-Cola hade en avsugning på sin reklamplansch.

Men jag ser int... Åhå. Juuuuuuust, jå.

Det rörde sig heller inte om ett sammanträffande eller något fallosaktigt Rorschachtest, utan en av tecknarna ritade helt enkelt medvetet in en silhuett av en flicka på väg att spela skinnflöjt i förgrunden. Olyckligtvis märktes inte detta innan alla planscherna redan skickats iväg och förstorats about 100 gånger på sidorna av företagets lastbilar. Allt som allt sprutade Coca Cola Company ur sig massvis med pengar (okej, det fanns några pittvitsar kvar) på att försöka återkalla planscherna, vilket måste vara första gången som någon betalat för att stoppa en avsugning.



Gör din egen reklam
Det är sällan som saker blir särskilt lyckade när ett företag försöker sig på viralmarknadsföring. För varje Old Spice-reklam finns det nämligen kilovis med scheisse, men det värsta som kunde hända är att du måste se på ytterligare en kattvideo.

Det var åtminstone vad folk trodde innan Chrevrolet började med sin "Make Your Own Tahoe Commercial"-kampanj. Kampanjen gick ut på att man gav enorma kommersiella resurser och tillgång till företagets officiella hemsida till alla som ville ha det - även (och som det visade sig, speciellt) till folk som aktivt avskydde Chrevrolet. General Motors hade precis släppt en ny modell av deras Chelsea tractor, Chrevrolet Tahoe, och köpt ett avsnitt av The Apprentice (programmet där en bunt semikändisar tävlar om vem som har störst ego, och Donald Trump alltid vinner) för att marknadsföra bilen.

"Köp en Chevrolet Tahoe, era dumma arsel!"

Ni som upplevt internet tidigare vet vart det här barkar... och ni som inte gjort det: Välkomna! Strunta nu i min blogg och ge er ut på upptäcktsfärd, här finns porr precis överallt!

Chevy försedde alltså sina användare med en samling videoclip av en Tahoe som gör genomsnittliga terrängbilsgrejer, som att bestiga berg och att svänga utan att använda blinkarna, lät dem sedan välja vilka clips som skulle spelas och i vilken ordning, vilket fläskigt soundtrack som skulle användas och lät dem lägga till sina egenskrivna reklamtexter för att visa vad de tyckte om bilen:

För även om GM alltså utgått ifrån att deras horder av lojala Tahoe-fans skulle fylla internet med uplyftande och glorifierande meddelanden, så kunde alla som någongång ens sett en skymt av Youtube berätta att så nog inte var fallet. Ja, det fanns några positiva bidrag, men de som började spridas var då definitivt inte det.

En del av parodireklamerna koncentrerade sig på hur terrängbilar förstör miljön, några av dem påpekade hur dåligt byggd Tahoen är över huvud taget och några nöjde sig med att helt enkelt uppmana sina förare att mörda sina familjer. Och tack vare verktygen som GM så snällt delade med sig så blev alla meddelanden stödda av Chevrolet som också stolt visade upp dem på sin hemsida.

På plussidan så visade det sig dock att miljöbovar med låga kvalitetskrav och en historia av familjevåld tydligen älskade bilen.