The Opposite of Hallelujah

Det kan hända att någon av er är som vissa tidigare BD:are och numera kulturskribenter jag känner. I sådana fall ligger ni just nu troligtvis hemma, iklädda monokel, begravda under de utrivna sidorna ur orkesterpartituret till Tjajkovskijs 6. symfoni och röker pipa. Och i sådana fall är detta inlägg inte riktat till er.

Resten av er utgår jag ifrån att, även om ni inte är experter på exakt varje subgenre inom västerländsk konstmusik de senast 1000 åren, känner igen en hel del stycken och är medvetna om hur de upptagits i populärkulturen. En del används i filmer, eller TV-serier, eller riktigt, riktigt stora TV-reklamer, men poängen är att man hör dem varje dag. Du kan gnola med dem om de råkar dyka upp, du får dem att fastna i huvudet och du har fullkomligt missat vad de egentligen handlar om. Och min tippning är att några av dem är...


Hallelujakören av Georg Friedrich Händel
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Standardstuff på adventskonserterna de senaste 10 åren, men även utom det så är sången legendarisk inom populärkultur. Varje gång du behöver en känsla av episk glädje som enbart kan beskrivas av en shitload av folk som skriksjunger HALLELUJA!!! för full hals drar man fram lite Händel, Den används inom religiösa filmer, den används överdrivet varje gång något bra händer i knaskomedier eller tecknad film och du kanske har gnolat på den för dig själv efter någon mindre, personlig vinst. De flesta vet dock naturligtvis att det typ har något med Jesus att göra. Så den handlar väl om jul eller påsk eller något...

Orginalsammanhanget:
Nja, inte exakt. Eller, jo, det stämmer att Hallelujakören handlar om Jesus, den är trots allt från Messias, ett körverk som enbart handlar om Jesus, men just Hallelujakören är ganska långt soundtracket till hans andra besök på jorden.

Det här

Det är Domedagen och denna gång har JK beslutat att regera över oss från ett svart monstermoln medan vi kollapsar runt omkring i varierad grad av påklädnad. Det finns nämligen en ganska explicit tidslinje i Messias. Varje sats berättar något om Jesus liv, från början till slutet till... ...efter slutet. Texten ur Hallelujakören är tagen ur Uppenbarelseboken, allmänt erkänd som bibelboken när skiten flippar ur. Vi jublar och skriksjunger medan Jorden går under runt omkring oss. Följande bok heter förihelvete till och med "Efteråt".

När Jesus uppenbarligen blir huggen i nacken med Berlins TV-torn.

Det sägs att när han hade skrivit färdigt Halleluja så hittades Händel gråtande med noterna i famnen. När hans assistent frågade vad som var fel svarade Händel att "Jag tror att jag såg Guds ansikte i musiken", vilket i och för sig skulle skrämma skiten ur mig också.

Men Händel hade å andra sidan alltid varit något av en dramaqueen.

Brudkören av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
På samma sätt som Hallelujakören har blivit närmast klichéartad inom vår världsbild så känner du igen Brudkören av Wagner, utom om du aldrig varit på ett bröllop, eller aldrig sett ett i TV, eller levat under en sten i Nagu hela ditt liv. Den har spelats på allt från kyrkoorgel till fullstor kazoo-orkester när bruden går ner längs med mittgången och när du hör den vet du att bruden äntligen är på kommande. Enkelt eller hur.

Orginalsammanhanget:
Inte alls enkelt. Sången är tagen från Wagners opera Lohengrin där "Brudkören" de facto sjungs av hjältinnan Elsas kammartjänarinnor, efter att hon just gift sig med sin nya man, svanriddaren Lohengrin. Ha, vilket tassigt missförstånd. Det har ju folk haft fel om i åratal... Och ajo, efter att sången är slut så passar Lohengrin på att mörda skiten ur fem bröllopsgäster före han dumpar Elsa.

Men såg fabulous ut medan han gjorde det...

Om det inte redan klarnat på grund av allt mördande så bör det noteras att Lohengrin inte är en särskilt glad opera. Äktenskapet pågår som sagt i totalt två sånger, varefter Lohengrin lämnar Elsa, och, det här ju trots allt opera, Elsa dör av sorg. Så orgelmusiken du hör före bröllopet handlar mindre om "yay, nu skall vi gifta oss" och mer om "ALLA SKALL DÖ!" Man kunde helt enkelt lika bra använda soundtracket från Jaws.

På vissa håll räknas det inte riktigt som ett bröllop innan någon drar svärd

O Fortuna av Carl Orff
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Söker du efter skrämmande dramatisk musik för att förstärka känslan i din vampyrfilm? Försöker du desperat att få någon slow motion-repris i din dokusåpa att verka intressantare än vad den är? Har du en film på en gullig kattunge och vill skoja till det med ett löjligt überdramatiskt soundtrack med trumpeter och skrikigt nonsenslatin? Då är O Fortuna ur Carmina Burana det du letar efter. Du har hört det i allt från filmer till TV-serier till reklamer (se ovan) och varje gång när något måste poängteras hur satans ansiktssmältande dramatiskt allt är.Den har även använts i så mycket politisk propaganda att till och med jänkarna själva börjar se det ironiska. Om "jag är väldigt, väldigt allvarlig" var en sång skulle den heta O Fortuna...

Orginalsammanhanget:
Medan musiken skrevs på 1900-talet så är all text ur Carmina Burana tagen från över 200 medeltida dikter om a) obesvarad kärlek, b) hur löjlig kyrkan är, c) like, the government, man och d) grogg. Om det där låter som poesi någon emogymnasist skitit ur sig, så är det precis just det.

Den sista raden är, bokstavligen, "gråt alla med mig!".

Den hyperdramatiska O Fortuna är nämligen bara ett stenhårt stycke som råkade hängas på en knasig dikt skriven av någon medeltidsstudent. Texten handlar om otur i spel och att spela bort sin skjorta, lite som om man skulle arrangera Achy-Breaky Heart för orkester och operakör. Och alltsamman är skrivet av en tysk som ville fira "människoviljans triumf genom sexuell och holistisk balans." Tips från coachen: Tysk sexuell och holistisk balans på 1930-talet var inget du ville drabbas av.



Valkyriornas ritt av Richard Wagner
(Lyssna här)

Varför du känner igen den:
Det här är kanske det mest kända exemplet på dramatisk musik, någonsin. Den har använts i den berömda helikopterscenen i Apocalypse Now, Looney Tunes, Simpsons och otaliga andra filmer och serier där folk är på väg att dra ut i strid. Till och med de helt okunniga om nordisk mytologi vet ungefär hur en valkyria ser ut pga detta musikstycke.

De här brudarna

Så när detta stycke spelas i Wagners opera Die Walküre, så utgår man ifrån att man ser ett gäng stenhårda krigardamer som sparkar röv på scenen.

Orginalsammanhanget:
Eller, typ, ingenting. Och inte ingenting som i "damerna har inte kastat sina spjut ännu", utan snarare ingenting som i "lamporna är släckta, ridån har inte gått upp ännu och bokstavligen ingenting händer".

Jepp, sången spelas som en ouvertyr, dvs före operans tredje akt börjar. En av de coolaste och stenhårdaste fightsångerna någonsin spelas medan publiken snällt sitter och tittar på en ridå. När denna går upp och man äntligen ser några valkyrior så spelas resten av stycket i bakgrunden medan åtta av dessa kommer in på scenen och hälsar på varandra före dagens arbete. Inget fightande, inget härjande, bara en hop damer som står på ett berg och pratar skit runt något slags fornnordisk motsvarighet till kontorskaffekokaren. Det är som börja ett avsnitt av Friends med att byta ut klappklappklappklapp-sången mot en serie explosioner.

Eller att fokusera en hel James Bond-film på personalskyddsavdelningen