Dålig hygien
Har du någonsin undrat varför människan inte har päls? Forskare har; vi är trots allt ett av mycket få mestadels hårlösa däggdjur som finns i världen.
| Det finns visserligen alltid undantag... |
Det här med hårlöshet är dock ingen trivialitet, våra kala kroppar är en en stor orsak till att vi har civilisation över huvud taget. Utan den där naturliga isoleringen som päls ger så blev vi tvungna att uppfinna kläder, och grupper som bodde på olika håll producerade olika mängder pigment för att skydda den exponerade huden mot solljus, således utvecklande våra olika folkgrupper.
Och ajo, behovet av att hålla oss varma kan även ha bidragit till att våra förfäder även lärde sig en annan någorlunda viktig kunskap: att göra upp eld. Men hur gjorde det här oss till de hårlösa apor vi är idag?
Jo, sidu:
Vi var skitiga. Jepp, en ledande teori går ut på att vi var så usla på att hålla våra pälsar rena, att parasiter började löpa amok. Speciellt klädlöss som någon packad förfader först drog på sig under en groggångande natt med en gorilla. Efter ett tag blev det en evolutionär fördel att inte ha päls som de små asen kunde bygga bon i och över tid blev hårlös avkomma normen. Det var oberoende betydligt bättre än, nå, att tvätta sig.
 |
| "Att bada är för kommunister!" |
Så om du någonsin har tvingats använda simppare för att du inte har några rena kalsonger kvar eller åkt hem till mamma iklädd pyjamas eftersom alla dina kläder är så smutsiga att de troligtvis är direkt hälsofarliga (ja, ni vet vem ni är) så skall du sluta oroa dig. Det är trots allt så att vi direkt tappade största delen av vår kroppsbehåring för att vi inte orkade tvätta vår apdräkt.
Frosseri
Övervikt är en av de stora landsplågorna i Västvärlden (här använt i betydelsen ställen där du kan köpa munkar fyllda med friterad kyckling). Naturligtvis vet vi varför folk älskar att äta, i grund och botten handlar det om att ge oss energi för att fortsätta leva. Men hur kommer det sig att människor har utvecklats så långt åt detta håll att vi drämmer i oss fett och flott även om våra hjärnor vet att det kommer att döda oss. Om nu evolutionen är så jävla smart, hur kommer det sig att vi inte avskyr saker som friterad chokladkaka?
 |
| Ja, det finns på riktigt. Från bloggen This Is Why You're Fat. |
När vi nu kom in på stora hjärnor så kan du tacka frosseri för den, eller, mer specifikt, flottig och kaloririk mat. Det finns massor av djur med enkel, nyttig, växtbaserad diet och i det stora hela så brukar de inte vara överdrivet fiffiga.
| Korkade, men mumsiga |
Jo, sidu:
Fett. Det vi var bättre på än någon annan art var att uppfinna sätt att klämma i oss den maffigaste, flottigaste, mest hjärtattacksframkallande kost som naturen kunde komma fram med. Vi lärde oss att använda verktyg till att krossa ben och skallar för att få tag på fet och god benmärg och hjärna, och om vi kunde ha panerat djuren vi fångade skulle vi ha gjort det.
I grund och botten är den enda saken som riktigt får oss att stå ut gentemot djuren vår fettmarmorerade hjärna och den kräver enormt med energi för att fungera bra. Den slags energi som enbart kunde erbjudas genom stora, feta tegelstenar av djurkött. Evolutionsforskare anser att vi kunde fortsätta att utvecklas endast genom att oförtröttligt sleva i oss urversionerna av knaperstekt fläsksvål Och vi använde denna uppgraderade hjärnstyrka till att hitta (jepp, mitt i prick) nya, kreativare sätt att klämma i oss ännu mera mat.
Allt människorna höll på med då hade på något sätt med detta att göra, jaktlagen som drog ut för klubba ihjäl urkräken för att få tag på deras mumsiga fetter uppfann de första verktygen för att enklare kunna ta livet av dem, vilket i sin tur utvecklade samarbete inom stamtillhörigheten. Så skratta gärna åt tjockisen som klämmer i sig sin n:te talrik med chicken wings, men han är trots allt orsaken till att du har en tillräckligt komplex hjärna för att inse hur onyttigt det ser ut.
Groggande
Även om jag verkligen inte är den som är den när det kommer till att grogga med pojkarna, så kan även jag erkänna att man tenderar få mindre gjort de dagar man kommer på jobb bakfull. Så det är ju bra att våra förfäder inte fick tag på sprit, annars skulle de väl typ varit för packade för att springa från grottbjörnar och sådant. Alkohol är ju trots allt en biprodukt av en dekadent civilisation och hur många stora uppfinnare har du till exempel sett springa omkring utan byxor i Poliisi-TV?
Jo, sidu:
Men, tro det eller inte, så är det en god chans att det här med civilisation aldrig skulle ha inträffat om det inte varit för alkohol.
 |
| Något i den här stilen... |
För det första så har människan varit spurgu allt sedan vi såg ut som något som skadedjursbekämpare försökte att jaga från vinden. De facto så är våra kroppar designade för alkoholkonsumtion, med en lever som till stora delar endast har som uppgift att kunna bryta ner etanol. Så mänskligheten har varit pläsit sedan urminnes tider. Men det betyder väll endast att vi på något sätt överlevde trots vår fylleri (och att det kanske hjälpte fula grottmänniskor att få ligga).
Nja, enligt de rådande teorierna som finns så går det mycket längre än så. Människans utveckling började inte egentligen ta fart på riktigt innan vi utvecklade jordbruk, då det lät oss slå oss ner på en plats och föröka oss som katolska kaniner. Och medan en man kunde odla tillräckligt med säd för att försörja sig och sin familj, så krävdes är det en helt annan sak när det handlar om att få fram ett tillräckligt överflöd för att brygga öl. Sådant kräver att en hel grupp av människor lever och samarbetar mot ett gemensamt mål. Dvs en by.
Det är bara att titta på sumererna, dvs den första civilisationen över huvud taget, som använde hälften av sitt spannmål till öl. Öl var det som drog publik (eftersom jakt och samlande gav ungefär tre gånger så mycket kalorier och enormt mycket mera protein än jordbruk), det enda riktiga trumfkortet för stadsliv eftersom det helt enkelt inte var något man kunde framställa som kringflackande nomad. För urtidsmänniskan var det inget annat än ett underbart löfte om hur civiliserat livet kunde vara, destillerat till flytande form.
Ursäkta, blev en smula tårögd där en stund.
Skvaller
Om du frågar mig så kunde man stoppa alla skvallertidningsjournalister i en säck, tillsammans med scientologer, homeopater och "synska" och slå på säcken med en käpp. Jag skulle inte ens bry mig nämnvärt om vilken grupp som skulle ta mest stryk. Men naturligtvis måste man erkänna att skvallertidingar, hur hemska de än är, finns av en orsak: vår öerhörda önskan om att veta varje endaste, snuskiga lilla detalj om folket runt oss. Alla påstår vi att vi hatar skvaller, men får man höra att någon politiker i misstag råkat halka på en flyplatstoalett, så är vi plötsligt idel öra.
Det var vår förfäder också, vilket var bra. Det som vi nu anser vara ett av de elakaste sätten att använda språk på, kan mycket väl varit det som fick det att utvecklas över huvud taget. Och det är här som saker börjar bli konstiga...
Jo, sidu:
För att överleva var våra primatförfäder tvungen att bilda grupper för att kunna hålla rovdjur på avstånd. De flesta primatsamhällen som finns idag består av max 50 olika individer och de har ett slags strikt hierarkisk struktur som inte hittas på andra platser inom djurvärlden. Människan lyckades dock att att ta sig förbi denna mentala spärr så att en normal människa idag kan hålla koll på ca 150 personer innan hjärnan blir överbelastad (du kan ha hört talas om denna teori, dvs Dunbars tal). Och det var dessa större grupper som först gjorde oss unika.
Men hur kom vi hit? Genom att uppfinna skvaller. Ett av de första användningsområdena av vårt mera komplexa språk (som först troligen uppfanns för att koordinera jakt) var att sitta runt lägerelden och utbyta information om dem som inte var med, bakom deras ryggar. Denna språkanvändning, att dela med sig om kundkap om vem i gruppen som var sjuk, vem som höll på att dö och vem som parade sig med vem, lät oss få reda på saker om folk som individer som inte råkade finnas på plats. Detta hjälpte oss att utveckla helt nya sorters och betydligt mer komplexa samhällen, helt olika andra arter.
Social osäkerhet och ångest
I början av inlägget nämnde jag att övervikt är vår tids stora folksjukdom, men om den är det är det under hård press från depression. Men som du måste ha listat ut vid det här laget så hade även deppiga grottmänniskor haft en funktion. Saken är den att våra hjärnor är sex gånger för stora för ett djur av vår storlek. Så utvecklade människan denna enorma mängd gråceller endast för att möjliggöra vår långtidsplan, dvs att göra Moder Jord till vår bitch? Inte direkt; till och med djur relativt korkade djur lyckas att etablera sig och leva gott i naturen.
Nej, det hade med allt "skvallra runt lägerelden" som jag nämnde för ett par stycken sedan. Den riktiga orsaken till vårt intellektuella jättesprång var att försöka komma underfund med de allt större socialgrupperna. Det är med andra ord så att försöka navigera sig fram mellan alla gäng på lunchrasten i högstadiet stimulerar hjärnan mera än någon av lektionerna.
Genom att studera våra förfäders huvudskallar har forskarna hittat oproportionerligt stor tillväxt inom de områden som skapar mentala simulationer (dvs låter oss förutse framtiden). Att kunna gissa sig till vad utgången av olika situationer kommer att bli och att kunna förutspå olika slutresultat är inte bara avgörande för att kunna leva inom en social grupp, utan är också basen till alla slags problemlösning. I grund och botten kan varje vetenskapligt eller kreativt genombrott spåras tillbaka till att någon osäker grottänniska som suttit med svettiga handlflator och undrat om de andra grottmänniskorna tycker att han är cool. Men vad har det här med ångest att göra?
Jo, sidu:
En del forskare har en teori om att depression utvecklades som ett sätt att försvara sig, genom att låta individer skilja sig från gruppen vid stress, för att kunna fundera ut en lösning på sina problem i fred. När alla sociala kopplingar inom stammen började att bli allt för förvirrande, kunde hjärnan stänga dem ute tills vi fått vår kakka tillsammans, medan vi deppade i ett hörn av hyddan.
Så om din tonåring uppför sig som en angstig liten fjant, så var inte orolig, de bidrar de facto till mänsklighetens förbättring. Och om han dessutom är smutsig, packad och äter ett en säck full med kerrosaterian, så håller han på att utvecklas till en helt ny art...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar