torsdag 19 november 2015

Amateur Hour

Här om dagen så skrev jag ett inlägg där lite tangerade det faktum att man tidigare ansåg amatörer vara betydligt mer respekterade än folk som gjorde saker för sweet, sweet cash.

Och, jag skall inte påstå att utbildningar är onödiga, vi vet alla att i dagens läge är inte ens en doktorsgrad en garanti för att få jobb på McDonalds... Så låt oss igen titta tillbaka till den gamla goda tiden, när man (så länge man inte dog i en massa jobbiga sjukdomar, kunde nå fantastiska framgångar utan någon utbildning alls. Säg hej till:


Michael Faraday
Vem?
En nisse som jobbade som bokbindare i London, utan någon formell utbildning.

Känd för:
Att ha revolutionerat vår förståelse för elektricitet, och en hel del annat.

Om du någonsin använt något drivet med elektricitet, eller vet något om magnetism, eller använt en bunsenbrännare, eller är en major fanboi av bensen (och om vi är allvarliga, vem är inte det?), så har du en del att tacka Michael Faraday för. Han var ett rent geni när det kom till experimentering och anses allmänt vara en av de mest inflytelserika vetenskapsmännen någonsin. Och ajo, han hade ingen utbildning alls...

Faraday föddes i en fattig industriarbetarfamilj i London, och hade följaktligen aldrig några pengar för undervisning. Istället blev han som 14-åring lärling hos en lokal bokbindare i sju år. Medan han var där passade han dock på att läsa en del av böckerna han band samman, vilket om man tänker på saken är lite som att jobba på bryggeri och dricka upp pilsnern man brygger utan att få sparken.

Efter att ha läst om en massa vetenskapligt stuff och blivit intresserad av det så ansökte han om att få bli assistent åt Humphrey Davy, en av Londons mest kända forskare. Davy sa naturligtvis nej, vilket inte är konstigt med tanke på att Faraday var en okänd 22-åring som varken hade någon utbildning eller vetenskaplig erfarenhet.

Medan vi idag använder nyutbildade magistrar mest som madrassfyllning

Men ett år senare fick han jobb som kemistassistent  och det var då som shit började hända. Inom kort tid uppfann Faraday en elektrisk motor, bunsenbrännaren, elektrolys och elektroplätering. Han upptäckte elektromagnetisk induktion, han upptäckte bensen, han räknade ut formen på magnetfält, upptäckte nanopartiklar av metall (vilket räknas som nanovetenskapens födelse) och... ...något komplicerat om klorin. Han var med andra ord en ganska produktiv fajja.

Idag lever hans arv vidare som en av de största vetenskapsmännen någonsin, trots att han aldrig studerade vetenskap under hela sitt liv. Vilket är logiskt med tanke på att han själv upptäckte en stor del av den.



William Herschel
Vem?
En komposotör som spelade cello och oboe, utan någon astronomiutbildning.

Känd för:
Att ha upptäckt en hel hop med månar. Och en ny planet.

Den tyskfödde musikern William Herschel drömde om yttre rymden, men oturligt nog råkade han befinna sig ungefär så långt från den som man kan komma, dvs en skithåla utanför London på 1700-talet. Däremot var han en duktig musiker och fick innan han fyllt 30 anställning som professionell organist, med alla de organistgroupies som ett sådant jobb rimligtvis för med sig.

Dessutom var han något av ett geni. Och eftersom hans intresse låg ute i rymden, men han saknade ett eget teleskop, så satte han sig ner 16 timmar om dagen för att slipa till speglarna och linserna själv.

"From grinding my organ to grinding for Uranus: The William Herschel Story"
Enligt Herschels dagbok började han "titta på planeterna och stjärnorna" i maj 1773 och efter att ha stirrat på himlen, samt grannfrun som solade topless (ej historiskt belagt) genom sitt teleskop i ett par år upptäckte han plötsligt något intressant. Han hittade nämligen något som inte riktigt rörde sig som varken en stjärna eller komet. Efter att ha bekräftat sina observationer med den den finlandssvenske astronomen Anders Johan Lexell (född i Åbo) kunde det bekräftas att detta var en helt ny och dittilss okänd planet. Närmare bestämt Uranus.

Visad här. Probably.

En mycket nöjd Herschel beslöt att döpa planeten till "George's Star" efter kung George III, för trots att han var en amatörastronom var han en professionell rövslickare. Detta namn fastnade dock aldrig, till about ingens förvåning, utanför Storbritannien, medan "Uranus" började användas allmänt bara något årtionde senare, möjligtvis på grund av ett bättre PR-team. Och jag vill härmed be er uppmärksamma att jag skrivit ett inlägg om Uranus och hittills bara lagt in en enda your anus-vits.

"What ever did that gentleman mean about my anus? That is just prepos...
OH GODDAMN IT! PEOPLE ARE GOING TO DO JOKES ABOUT THAT FOR CENTURIES!"



Srinivasa Ramanujan
Vem?
En fattig indisk tonåring.

Känd för:
Att levt Good Will Hunting på riktigt.

Om du var uppmärksam under Good Will Hunting, så kanske du kommer kanske ihåg, mellan funderingar om hur du like them apples och att Freud tog tillräckligt med kokain för att döda en liten häst, att Robin Williams diskuterar med genivaktisen spelad av Matt Damon om någon som hette Srinivasa Ramanujan. Nå, oberoende så var detta en riktig nisse. Han hade självlärt sig matematik och skulle visa sig att vara ett av de största mattegenierna under de senaste fyra-fem århundradena.

I brist på en bättre beskrivning var Ramanujan helt sjukt bra på matematik, men som sagt enbart eftersom han lärt sig detta själv. Som 11-åring fick han en bok om avancerad trigonometri av sina föräldrar, men eftersom avancerad trigonometri uppenbarligen var allt för enkelt utvecklade han därefter en bunt med invecklade teorem. För att han kunde. Som 13-åring.

Han studerade de facto senare på universitet, men misslyckades ganska rejält eftersom det var svårt att koncentrera sig på lektioner om konsthistoria och svampbiologi när man uppfinner ny matematik på fritiden.

"Den jäveln är ju inte ens triangelformad!"

Och trots att han fortfarande levde fattigt började han skicka iväg sina teorem till diverse betydelsefulla mattenissar, en del i Indien, en del i Storbritannien. Men hans arbeten ignorerades som någon sorts bluff nästan varje gång, eller returnerades olästa. De få gånger som någon matematiker över huvud taget orkade läsa genom vad Ramanujan skrivit hade de oftast ingen aning om vad de tittade på, eftersom detta var ekvationer som ingen människa hade räknat ut tidigare.

Men slutligen så kom teoremen till G. H. Hardy, professor i matematik vid universitetet i Cambridge, som insåg att här var det frågan om ett fullfjädrat geni och följaktligen bjöd in Ramanujan till England. Ramanujan vägrade dock att lämna Indien för "ett fjärran land", trots att detta kanske skulle vara hans enda chans till erkännelse.. Här skulle jag vanligtvis skriva in någon vits om att det krävs ett par rejäla skräppor för att våga tacka nej till ett sådant erbjudande, men stackaren hade en svullen och vätskefylld testikel, troligtvis pga en svårartad amöbeinfektion han fått från förorenat vatten, så det skulle kanske vara lite okänsligt.

Till skillnad från hans testikel... Fy på mig.

Nå, either way så har hans formler kunnat användas inom i stort sett allt, från strängteori till kristallografi. Hardy påstod att hans matematiska geni endast motsvarades av nissar som Isaac Newton och Arkimedes, så ja, man behövde gå tillbaka sisådär 2000 år för att hitta någon av samma kalliber. Om inte Ramanujan dött endast 32 år gammal (pga samma amöbeinfektion) skulle han troligtvis vara den slags universalkändis som inte behöver pungskämt för att du skall komma ihåg dem.



Mary Anning
Vem?
En outbildad, engelsk landsortskvinna som tyckte om att samla snäckor.

Känd förr:
Att ha upptäckt flera sorters dinosaurier, och för att ha fått folk att förstår att dinosaurierna fanns på riktigt.

Alla har vi vid något skede plockat snäckor, vare sig det är som tvååring och vi planerat att äta dem eller pga inspiration av Muminmamman. Men få av oss skulle se detta som ett bevis på att vi är en världsledande arkeolog. Mary Anning var inte en av dem.

"Där är ett fossil. Titta nu, arkeologi är ju pisslätt."
Anning hade alltid tyckt om att samla fossil, en hobby som hennes pappa hade lärt henne (eftersom han då kunde sälja stenarna hon hittade till strandturister). Hon gick längs med stränderna i hemstaden Lyme Regis i Dorset och plockade, putsade och sålde det hon hittade på... ...var man nu sedan sålde grejer före man hade eBay. Med tiden blev hon något av en lokalkändis som "hon där som säljer random scheisse på marknaden" och tungvrickaren "she sells seashells from the seashore" handlar till exempel om henne (ja, på riktigt). Men hon var dock inte den slags dam som nöjer sig med att sälja några löjliga snäckor under resten av sitt liv, nej hennes liv var på väg mot större ting...

About så här mycket större.

Anning fortsatte nämligen sitt fossilletande tills hennes bror en dag 1811 upptäckte en skalle sticka ut ur en klippa nära deras hur. Istället för att springa iväg skrikande (som jag troligtvis skulle gjort) hämtade han Mary som lät gräva ut skallen, vilket ledde till att hela skelettet av en "krokodil" kunde hittas. Men, som ni säkert fattar var det ingen krokodil utan fossilet av en dinosaurie som senare fick namnet Ichtyosaurus. Och just det, när detta skedde var Mary Anning 12 år gammal.

Men detta var bara början, inom kort grävde hon fram skelett på löpande band. Hon hittade en Plesiosaurus, en Pterodactylus och en hög av förhistoriska fisk- och bläckfiskfossil, vilket helt revolutionerade 1800-talets historiesyn vid en tid där de flesta antingen var helt omdevetna eller förnekade existensen av dinosaurier.



Gregor Mendel
Vem?
En outbildad munk.

Känd för:
Att ha upptäckt hur genetik fungerar.

Ah, genetik. Den kan användas till att upptäcka sjukdomar i folk, den ger oss en ursäkt för fettma och den ger oss möjligheter att föda upp supermonster (troligtvis). Så nu räknar du säkert med at något megateam av superforskare upptäckte alltihop. Gör du det har du dock vissa problem med läsförståelse och att följa mönster.

Nope, säg hej till Gregor Mendel, den coolaste munken den här sidan om schnappsbrännar-Patrick, som föddes 1822 i nuvarande Tjeckien. Eftersom han insåg att han som munk kunde få en utbildning gratis, och att kloster till 90% ändå är samma sak som att bo i Studentbyn, flyttade han till augustinerklostret i Brno, där han mest arbetade i trädgården och skötte om klostrets bikupor.

Där upptäckte han också något intressant med trädgårdens ärtplantor: nämligen att vissa egenskaper, som färg. ärtstorlek och en del annat verkade att skickas vidare från en planta till nya plantor sådda med dess frön. Några (eller okej, 29000) experiment och några ögonblick av partiell klarsynthet senare hade han plötsligt ramlat över upptäckten av modern genetik.

Giving peas a chance since 1856.

I'll get my coat...


Och det där är ingen överdrift: Mendels experiment och resultat ligger som grund för allt vi vet om DNA och arvsanlag. Problemet var bara att knappast någon trodde på honom, han var bara en munk som gillade ärter, så hans arbeten låg oupptäckta i årtionden.

Så i slutändan kan det nog löna sig att studera i alla fall, ungar. Gör ni inte det är det bäst att ni är seriöst bra på att lära er själva stuff. Och att ni är genier.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar