Salute Your Solution

Förmågan att tänka utanför ramarna är en högt uppskattad färdighet som tenderar att ge sin innehavare både ära och berömmelse. Men det krävs ändå ett visst mått av insikt för även detta, om du tänker för långt utamnför ramarna är det bästa man kan hoppas på att din madrasserade cell är någorlunda ren.

Trots detta har det gång efter gång visat sig att riktigt långsökta, serietidningsmässiga idéer varit de som fungerat bäst. Allt som behövs är rätt idé och förmågan att övertala någon att använda massor med pengar på den.


Tokyo beslutar att hindra brottslighet med mysbelysning
Planen:
Nästan varje stad i världen önskar att de kunde trycka på en knapp som magiskt skulle skära ner på brottsligheten, men endast en stad har en knapp som sätter på Batmansignalen. Tokyo hade dock hört ett rykte om att man kunde skära ner brottsligheten med lite fiilisljus, mer specifikt genom att färga gatulamporna blå.

"I'm blue, dabididabidaj..."

Just jå... Som om färgen blå plötsligt skulle få någon nisse på väg att råna en gammal tant på andra tankar.

Hur det fungerade:
Eller, ajo, det var ju precis det det gjorde. Tokyoprefekturaten där de blåa lamporna användes såg en omedelbar brottslighetsminskning på 9%. Man kunde förklara detta som en statistisk avvikelse om man ville (det kanske var samma månad som man också introducerade RoboCop), men Glasgow har också sett precis samma resultat. Glasgow hade inte ens tänkt i dessa banor, de tyckte vara att staden skulle se snyggare ut i lite blått sken. Sedan upptäckte någon att brottsligheten hade sjunkit strax efter och det enda man hade gjort vara att byta några glödlampor.

Följande att hoppa på blåtrenden var Tokyos tågsystem, men inte heller de hade brottsligheten som det problem de ville åtgärda. Det de egentligen var ute efter var att få bort tågrelaterade självmord från sina stationer. Resultatet efter att blåljusen installerades? Självmordsstatistiken sjönk till noll.

Seriöst? Vad fan?!

"Jag kan bara inte lämna en värld som uppfunnit smurfarna"

Det finns flera teorier för det här. För det första upptäckte vetenskapen för många årtionden sedan att blått är en lugnande färg, i motsatts till "Nu skall vi ut och härja!"-färger som rött eller gult. Men det finns även en annan teori som förklarar det som att blått är en universell färg för "Voj satan! Polisen kommer!" och att det blåa skenet får folk att uppföra sig så bra som möjligt för att de undermedvetet känner att de kan bli haffade av snuten när som helst. Andra menar att endast det faktum att det faktiskt gjordes en ändring gjorde de kriminella nervösa, de faktum att man installerat lamporna visade att någon var uppmärksam.

Hur som helst, det visar sig tydligen att ilusionen av att Big Blue Brother vakar hela tiden undermedevetet är tillräckligt för att hålla dig ärlig och lagföljande. Och endast pga Konstapel Glödlampa. Och när vi nu är inne på synbarligen vansinniga polisiära strategier...



Georgien ger sparken åt alla sina poliser
Planen:
Det finns inget värre än en korrupt polis. Olyckligtvis för invånarna i Georgien var det i stort sett den enda smak av trafikpolis man kunde få tag på där. År 2004 hade det gått så långt att den nyvalde presidenten Mikheil Saakashvili gjorde det till sin livsuppgift att få polisen att sluta jävlas med hans folk.

Saakashvili valde heller inte att lägga fingrarna emellan. Han gav sparken till hela ledningen för polismyndigheterna och hotade att varje trafikpolis som jävlades med civila, tog mutor eller rent generellt uppförde sig självsvåldigt skulle sparkas och arresteras. Polisen bara fnös åt att någon futtig "president" började öppna sig och fortsatte precis som de alltid hållit på, övertygade om att Saakashvili inte skulle våga röra dem. Så, när han dagen efter sitt tillkännagivande upptäckte att 15,000 poliser haffats för att ha tagit mutor, gav Saakashvili sparken åt varenda en av dem.

Efter det visade han röven åt Putin, för när 96% av folket röstar på en kan man göra vad fan man vill.

Sedan, ett par veckor senare, hittade man 15,000 poliser till som höll på med fuffens. Så det fick också sparken. Och med 30,000 korrumperade poliser som nya kunder på lokala MOL, hade Saakashvili lyckats med sin föresats: Polisväsendet var äntligen upprensat! Huzzah! Det fanns bara ett litet pytteproblem med detta: Det fanns inga trafikpoliser kvar...

 Och just det, uppsägningarna råkade tajmas till semestern, när rattfylla och överhastighet tenderar att ett större problem än under resten av året. Så allt så ut om att detta varit the Worst. Idea. Ever.

Hur det fungerade:
Hela Georgien kastades in i en packad reenactment av Mad Max som fortafarande pågår. Nä, skämtade bara. I stället för att hela landet beslöt att ge sig ut på vägarna för att leka radiobil, gick allt alldeles bra. Det gick, de facto, bättre än vanligt. Och nu menar jag inte att medborgarna skärpte sig i några dagar så att nya poliser kunde rekryteras, de var utan poliser i tre jävla månader. Och allt var bra.

Saakashivilis regering förstod då att det var för att det var polisen som varit problemet från första början. Som en relik från sovjeteran hade de behandlat vägarna som sin personliga spargris, utdelande sin helt egna variant på trafikböter när de så hade lust och skapande kaos på vägarna var de drog fram. När de plockades ut ur ekvationen fanns inte en tillstymmelse till oordning kvar, eftersom de varit oordningen.

Det tog tre månader att rekrytera tillräckligt med pålitliga ersättare, men med lite hjälp från USA till att anställa och utbilda en ny polisstyrka, blev Georgien normalt igen.



CIA bekämpar kommunism genom modern konst
Planen:
Det är ingen jättehemlighet att kapitalism och kommunism var lite småbeska på varandra efter att andra världskriget tagit slut. Och det är en ännu mindre hemlighet att mycket av det CIA höll på med under kalla kriget var ganska... ...kreativt. De facto så känns det som att när det gällde att underminera Sovjet i det dolda så var det första de gjorde att hoppa ner ur galenskapsträdet, skrikande och med röven bar.

Det som följde var spionaktiviteter innehållande kattungar, lönnmördande med explosiva cigarrer och rent generellt hemlig krigföring enligt Wile. E. Coyotes modell. Det flesta av de galnaste planerna misslyckades naturligtvis, vilket gör att man inte direkt skulle hålla andan i förhoppning när det planerades att underminera världskommunismen med hjälp av modern konst.

Mark Rothkos "Rött är en skitig kommunistfärg" ses här klart riva ner järnridån

Det första de gjorde vara att upprätta en frontorganisation med det på-inga-sätt-Orwellianska namnet Congress for Cultural Freedom för att peta på konstvärlden. Genom detta lyckades de infiltrera varendaste aspekt av modern kultur, från film till musik till, precis, modern konst. CIA verkade vara riktigt förtjusta i lite vingliga linjer och satte miljoners miljoner av skattepengar genom bulvanföretag på att föra fram det. De facto så sponsrade CCF direkt konstnärer som Jackson Pollock, Robert Motherwell och Willem de Kooning, som i det stora hela fick möjlighet att visa fram sina okonventionella genier för världen tack vare the Company.

Jepp, CIA möjliggjorde Jackson Pollocks karriär för att undergräva kommunism. Ja, när man tänker på det så verkar det logiskt på något konstigt vis, gör det inte? Öh, nä! Inte det minsta...

Hur det fungerade:
Det var en idémässig och ideologisk strid från första början. CIA visste att modern konst visade att USA inte spelar med någon annans regler. Den underläggande antydningen var: "Vi är inte maskinmässiga tråkmånsar som de där bolsjevikerna. Vi kan spy färg på en duk och kalla det konst, och det finns inte en jävla sak ni kan göra åt det!"

Trots denna synbarligen galna tankegång fungerade CIA:s plan som en dröm. Modern abstrakt konst tog enorma kliv framåt, medan kommunisternas favoritgenre, socialistisk realism, trängdes åt sidan.

Det enda som vara realism här var om Stalin gav stryk åt dem

Utställningar i Europa började att visa abstrakt, amerikansk konst och att ignorera kommunistiska konstnärer med deras tråkiga bilder som folk faktiskt förstod vad de föreställde. Till och med kommunisterna själva började att smårevoltera genom att smyga in abstrakta element i sina målningar.

Men detta måste ju ändå varit en liten och galen bisyssla, en av många som CIA lekte med? Nix. Som en av högdjuren på konstoperationen noterade: "Jag anser att detta var en av de viktigaste avdelningarna som CIA hade, och jag anser att den hade enorm betydelse under kalla kriget."

Så tänk på detta nästa gång någon släpar dig till ett konstgalleri. De där blobbarna och krumelurerna? De är frihetens blobbar och krumelurer!



USA skrämmer Nordkorea genom att fälla ett träd
Planen:
Detta är en av de där historierna som är så konstig att det är svårt att förklara vad som egentligen var på gång. Men för att förstå hur USA:s militär behövde en styrka på 800 man för att lönnmörda ett träd behöver man lite bakgrundsinformation.

Trädet var en total mulkku

År 1976 var stämningen vid gränsen mellan Nord- och Sydkorea ännu spändare än den är nu. Det fanns ett flertal utposter i den Demilitariserade Zonen, den inofficiella gränsen mellan coola Korea och galna Korea, och det var ständiga sammandrabbningar mellan soldaterna som bemannade dem.

I mitten av denna krutdurk stod ett träd. Det var ett enormt träd som blockerade sikten mellan två sydkoreanska posteringar, vilket betydde att nordkoreanerna kunde anfalla den ena utposten utan att den andra visste att något var på gång (och gjorde detta vid flera tillfällen). Så sydkoreanerna, med sina amerikanska vapendragare, beslöt att trimma grenarna ordentligt.

Börjande vid stammen

Nordkoreanerna var däremot på stridshumör, så de dök också upp, skrikande order och du kan säkert tänka dig vad som hände näst: Skott avlossades, knivar drogs och efter att dammet lagt sig låg två amerikanska soldater döda. Kim Il Sung, pappa till den lika instabile Kim Jong Il, sörjde detta mestadels genom att dunka de skyldiga soldaterna i ryggen och att ropa lällällälläläälää tvärs över DMZ till amerikanerna och sydkoreanerna.

Han såg i varje fall i stort sett ut som en förväxt nioåring

USA var i en omöjlig situation. De kunde inte låta attacken passera utan att reagera, men hade samtidigt ingen större lust att sätta igång tredje världskriget. Så de kom fram till en plan som de trodde att skulle få Kim Il Sung att dra sig tillbaka. Namnet? Operation Paul Bunyan. Måltavlan? Det jävla trädet.

Hur det fungerade:
Utrustningen man skickade för uppdraget var en beväpnad pluton, 27 helikoptrar, ett bar B-52 bombplan och, för att varför i helvete inte?, en bunt jävla kampsportsexperter, rimligtvis för att posera på ett coolt sätt med ryggen mot explosionerna. Totalt 813 man.

Tillsammans så raderade de ut trädet från jorden yta, mitt framför ansiktet på Nordkoreanerna. Sedan stack de till den förkolnade platsen, byggde ett litet minnesmärke över sina fallna vapenbröder, tittade länge och skitigt på nordkoreanerna och... ...gick sin väg.

Men detta borde väll mera ha förvirrat dem än något annat, eller hur? Vad kunde det nu över huvud taget komma för bra för att göra något så meningslöst aggressivt. Till exempel det här: Kim Il Sung steg fram och beklagade dödsfallen redan samma dag. Han skrev också ett brev till det amerikanska folket, där han förklarade att han aldrig skulle anfalla på nytt. Och inom några dagar hade den tidigare så arroganta  Kim gått med på en officiell delning enligt demarkationslinjen. Att döda det där dumma trädet hade löst allt.