Men det som är ännu intressantare är hur några världsförändrade uppfinningar egentligen gjordes för något helt annat, och ofta ganska korkat, ändamål:
Lysol
Nästa gång du har möjligthet, ta och kika på varningstexten på en flaska Lysol (i Europa kallat Dettol, världens mest använda märke av bakteriedödande rengöringsmedel och tvål) så är en av de första grejerna som ögonen dras till "Do not spray on skin", som man hittar strax under "Extremely flammable".
Nå, nu skall vi ta och leka en rolig lek som heter "försök att inte vrida dig i plågor när du läser detta".
Och fan vad du kommer att förlora...
 |
| Rysningen av smärta i skrevet du just fick är helt normal. Eller ett tecken på njursten. |
Den ursprungliga användningen:
Det finns egentligen inget sätt att linda in det här: Lysol brukade säljas som ett genitaldesinficeringsmedel för damer. När det kom ut på marknaden på 20-talet såldes det som en feminihygienprodukt och, nej jag skämtar inte, ett preventimedel. Lysolreklamer påstod att medlet mer eller mindre kunde hjälpa med varje gynekologisk behov du nu råkade ha, vilket var 100% vällagrad, ekologisk bullshit. Reklamerna understöddes dock av en hop framstående, europeiska läkare ingen hade hört talas om (för att det var fullkomligt påhittade). American Medical Association satte slutligen stopp för fanskapet, men vid det skedet hade Lysol redan varit den ledande formen av kvinnliga preventivmedel från 1930- till 1960-talet.
Det ganska uppenbara problemet med detta, och som på något sätt glömdes bort några årtionden, var att Lysol är ett ganska frätande gift. Vilket betyder om för det på huden, eller något ännu känsligare ställe, vilket i stort sett alla amerikanska kvinnor gjorde i 30 år, så svider det och kliar någotsåinnedetförbannade. Vilket man försökte att kurera med att lägga på mera Lysol, vilket slutade precis lika otrevligt som man skulle kunna tro, så otrevligt att ord som "allvarlig inflamation" och "dödlig" börjar användas i diskursen.
Så efter att AMA satte stopp för galenskaperna med genital Lysolanvändning, så köptes det som var kvar av bolaget upp av Sterling Drug (numera Reckitt Benckiser, de tillverkar också t.ex. Strepsils, Veet, Clearasil, Durex och Vanish) år 1967. De nya ägarna kikade på vad som pågått och, sannolikt efter att ha grinat rejält illa, beslöt att använda produktens fördelar (att vara en ganska bra, men giftig, bakteriedödare) och börja använda det på ställen det var mera lämpat (dvs allt som inte var en levande organism, speciellt inte deras könsorgan). Så Lysol hittade ett nytt liv som rengörings- och desinficeringsmedel och miljontals kvinnor fann sig plötsligt leva i en värld där de tvättade golven med något de nyligen i åratal tvättat något ganska annat med. Och som nu var tydligt var märkt som mycket giftigt.
Bubbelplast
Vi skulle troligtvis alla leva mycket mer produktiva liv om det inte var för bubbelplast. Förutom att vara en av de bästa sätten att packa ömtåliga saker med, så var det hela världens favoritsätt att skjuta upp arbete på innan man uppfann Internet (och de har nu kombinerats här). Att spräcka de där plastbubblorna mellan fingrarna måste vara ett av livets mest tillfredsställande små glädjeämnen.
Det är till och med så beroendeframkallande att man i Japan gör elektroniska gadgetar för att ge de riktigt plastintresserade ett outtömligt lager av bubblorna. Det har gjort klänningar, bikinin och fan vet vad av dem lyckligtvis har nu ingen använt dem som tapeter ännu. Mänskligheten skulle nämligen dö ut omedelbart eftersom alla bara skulle stanna hemma och peta på sina väggar...
Den ursprungliga användningen:
Det första man måste komma ihåg är att ibland är nödvändigheten inte uppfinningarnas moder - ibland så är det bara någon som uppfinner något som verkar häftigt, även om det inte har någon aning om vad det skall användas till. Till exempel uppfanns aluminiumfolie i Frankrike 1903, men ingen kom på att den kunde användas till att packa in mat före två årtionden senare (i början användes den till att markera tävlingsduvor). Samma sak med bubbelplast, ett par killar kom på ett sätt att tillverka det och sattes sig ner och frågade "And then?"
 |
| Se ovan: Then. |
Det var då som uppfinnarna Alfred Fielding och Mark Cavannes beslöt att deras fantastiska nya material kunde säljas som "bubble wallpaper" och började att tråka det åt en ny hipstergeneration som en inredningsdetalj. Världen tog sig en titt på vad de erbjöd, skrattade hjärtligt och tänkte inte en sekund på att köpa det (vilket är konstigt, för ett rum fyllt av bubbelplast är allt jag kan tänka på nu).
Trots motgångarna ställde Fielding och Cavannes in siktet på ett nytt mål: isolering av växthus. Även detta misslyckades kapitalt, men där, när bubbelplast var på gränsen till att utrotas... ...räddades det av IBM.
Som den kommande teknologigigant det var hade de precis släppt sin 1401-dator och behövde ett sätt att kunna transportera dem säkert. Fielding och Cavannes kom då ihåg att det hade ett lager fullt av något som i grunden var små airbaggar och tänkte, "nå, vad har vi att förlora". På något sätt lyckades de övertala IBM att det bästa sättet att hålla deras highttechmaskiner säkra var att packa in dem i gamla, osäljbara tapeter. Bubbelplast hittade således sin nisch som packningsmaterial och blev omedelbart en enorm hit.
Men det riktigt konstiga är detta inte ens är enda gången som tapetindustrin omedvetet skapat något så enormt framgångsrikt...
Play-Doh
Det finns knappast någon annan leksak som så mycket lever på användandet av fantasi. Man får tag på en blobb som bara väntar på att formas om till vad än ett barn kan tänka på: en orm, en mask, en skål, ett askfat eller en snnorlunda formad blobb. De fem sakerna.
Så naturligtvis krävs det en riktigt, riktigt konstig bakgrundshistoria för att något så abstrakt och kreativitetshöjande skall komma med på en sådan här lista.
Den ursprungliga användningen:
Tapetfläckborttagare. Det var en jävla tapetfläckborttagare.
Play-Doh uppfanns som en namnlös, otrevligt nästanvit massa för att ta bort fläckar på tapeter som såldes av ett förtag kallat Kutol. De tappade dock ganska snabbt fart av att man uppfann vinyltapeter, som, i motsatts till bubbelplasttapeterna ovan, faktiskt var omåttligt populära på 50- och 60-talen. De var också något av en katastrof för dem som sålde tapetputsmedel, eftersom de lät konsumenterna tvätta sina tapeter med lite tvål och vatten.
 |
| Detta var dock innan man uppfann god smak |
Eftersom deras produkt blivit föråldrad såg det mörkt ut för Kutol - tills de fick höra att en förskola använde deras fläckborttagningskladd till att göra julprydnader. Eftersom de inte var den som tacka nej till ett öppet mål, så plockade Kutol omedelbart bort tvättmedlet från sitt kladd, bytte namn till Rainbow Craft Company (trots att deras produkt fortfarande bara kom i samma jävla nästanvit) och började sälja tapetputsmedlet som en leksak.
Med tiden introducerade de flera färger och produkten bytte namn till Play-Doh. Och det är hur ett leksaksimperium föddes av att man lät barn leka med hushållstvättmedel.
Korkskruven
Men kom igen! Vad annat kan nu en korkskruv användas till? Det är inte som om namnet är direkt tvetydigt: den skruvar ur korkar, ju! Allt sedan folk har behövt få korkar ur flaskor så måste de ha haft korkskruvar till att göra det. Man kan till och med hitta bilder på gamla korkskruvar överallt på nätet:
Den ursprungliga användningen:
Eller, det där är ingen korkskruv. Det är en muskötviskare och är från en tid när, för att vara någorlunda ärlig, skjutvapen var värda strax under sin vikt i gödsel. Kulorna fastnade mycket ofta, vilket var ett problem för att om det hände kunde du inte skjuta tills de lossnat och någon höll troligtvis på och sköt tillbaka mot dig, Muskötviskaren utvecklades för att få loss sådana fastnade kulor och andra blockeringar och var därför en viktig del av utrustningen för dem som hade för avsikt att inte dö i fält.
Men vad har detta med korkskruvar att göra? Inget annat än att det är ett fall av synkronicitet och att korkar i flaskor följt den traditionella vägen för uppfinningar, dvs att folk börjar använda dem innan de riktigt vet vad de gör. Just i detta fall innebar det att korkar användes till att försluta flaskor före det fanns något att dra ur dem med, vilket betydde att korken måste hänga delvis på utsidan, för att man sedan skulle kunna dra ut den med tänderna eller en tång eller något.
 |
| När det gäller alkohol är det oftast bäst att inte krångla till det. |
 |
| Det blev också enklare att förbli packad i fält, vilket var helt avgörande för moralen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar