A Minor Incident

Djur ställer alltid till problem för människor, i alla fall om man skall tro 80-talskomedier. Men ibland leder djurens yrande faktiskt till något allvarligare än att en fet, bitter gammal fabo faller roligt ner i en tårta. Ibland blir det till och med krig...


Kriget om den bortsprungna hunden
År 1925 var Grekland och Bulgarien låsta en ett konstant läge av näst-intill-krig, vilket hade varit det normala allt sedan Bulgarien hade haft fräckheten att förklara sig självständigt. Men eftersom freden efter första världskriget inte ens hade kommit upp i skolåldern och kriget således var i ganska färskt minne, var ingendera landet speciellt intresserat för all-out krig före man fått ett årtionde eller två på återupbyggnad. I alla fall tills en grekisk soldat tappade kontrollen på sin hund...

Av okänd orsak (kanske gjorde hans hundförare en rörelse som såg ut som att kasta en boll) rusade vakthunden iväg, tvärs över den makedonska gränsen mot Bulgarien. Den panikslagne soldaten sprang efter, men blev omedelbart nerskjuten av bulgariska vakter, vilket satte igång något som senare fått namnen "Incidenten i Petrich" eller "Kriget om den bortsprungna hunden".

Grekiska soldater skickades för att som påtryckning ockupera den närliggande gränsstaden Petrich där de mötte bulgariska trupper och alltihop slutade med 50 man stupade. Fullskaligt krig verkade oundvikligt, men då överraskade Nationernas Förbund alla genom att faktiskt göra sitt jobb och avvärja kriget. Grekerna blev tvungna att dra sig tillbaka och betala 45,000 pund som kompensation.


Diplomatisk immunitet
Alla några säkert känner till gör diplomatisk immunitet att kan man klara sig ifrån stort sett vad som helst, så länge man inte jävlas med Danny Glover på dagar han känner sig ovanligt too old for this shit. Det är även logiskt att samma immunitet skall visas diplomaternas familjer, men hur är det med husdjur?

Som det råkar sig har detta dilemma faktiskt undersökts vid ett flertal tillfällen. 1999 lyckades till exempel två schäfrar från ryska ambassadens lantresidens smita och ta livet av 17 tackor på en fårfarm i Kent. Bönderna krävde att de skulle avlivas, men eftersom marken ägdes av en främmande stat var det fuck all man kunde göra åt det. Under tiden passade dock hundarna på att bättra på sin body count, vilken slutade på över 50 djur innan dammet hade lagt sig.

Man kom alltså fram till att de var immuna, men det fanns även tidigare prejudikat i frågan: redan 1975 var det tal om saken i Washington efter att en hund tillhörande en delegat från Barbados hade bitit ett flertal ortsbor. När polisen förökte ingripa varnades de om "möjliga internationella konsekvenser" om de rörde hunden på något sätt.

Båda dessa exempel är dock småpotatis jämfört med den amerikanske Indienambassadören John Kenneth Galbraiths katt 1962. Under ett besök i den indiska staten Gujarat fick Galbraiths barn ett par siamesungar i gåva, varav den ena hette Ahmedabad. Eftersom Ahmedabad är ett både krångligt och ganska löjligt namn på en katt förkortade dock barnen detta till Ahmed.

Detta var dock inte så lysande, eftersom "Ahmed" är ett av många, många alternativa namn på profeten Muhammed. Så när detta kom ut i tidningen (och varför det över huvud taget gjorde det är mer än jag förstår) svarade folket i Pakistan på sättet de gör bäst:

Inte kattmänniskor...

Upplopp satte igång i hela landet, amerikanska vakter och ambassadpersonal blev anfallna i hela landet och ambassadbyggnader stenade. Mullorna i Pakistan krävde även Galbraiths huvud, men han själv tog till hans ära med stort ro: "I do not think the Pakistanis were particularly sensitive. In the darker reaches of our Bible Belt, there would have been criticism of a Pakistan ambassador who, at a moment of friction between our two nations, had, however innocently, named his dog Jesus."

Lyckligtvis lyckades Galbraith lugna ner situationen genom att förklara att allt varit en olyckshändelse och genom att döpa om katten till Gujarat (efter att än en gång missa att "Rufus" aldrig förolämpat någon). När han utfrågades om saken svarade Gujarat genom att ta en tupplur i solen klösa sönder en soffkarm.


The bare necesseties
Genom alla tider har människor över hela jorden delat en stor passion: att skjuta stora djur utan någon större motivering. Speciellt bayrarna var så förtjusta i att ta livet av lurviga grejer med stora tänder att de passade på att skjuta ihjäl alla sina björnar för sisådär 180 år sedan. Vilket gjorde en hel del folk ganska överraskade när de plötsligt stötte på en lufsande runt i gränstrakterna mellan Tyskland och Österrike.

Och han hade tydligen varit på Oktoberfest

Björnen Bruno blev sedd första gången i maj 2006 och blev omedelbart en sensation i Tyskland efter att ha dödat dussintals får, förstört biodlingar och brutit sig in i hönshus. Ungefär den slags grejer man skulle förvänta sig av en björn av ett lite högre intellekt. Brunos tuffaste stund kom dock när han tassade in i en bayersk by och satte sig utanför polisstationen, något som fick landesregeringen att tycka att måttet var rågat. Så de beställde in ett team med finska björnjägare för att fånga in honom. Teamet sökte efter Bruno i två veckor, men 14 dagar och bortemot 100,000€ i löner senare hade de fortfarande inte sett skymten av honom.

Roland Mellisch från WWF kallade Bruno en "problembjörn" men försökte fortfarande se till att han kunde fångas utan att bli skadad. Regeringen var dock mer pragmatiskt lagt och shoot to kill blev ganska fort stående order. Relativt snabbt blev han slutligen fälld och man lade genast upp planer för att ta stoppa upp djuret på ett museum.

Men det är här som saker börjar bli absurda. Bruno visade sig nämligen vara italiensk medborgare och hade i misstag vandrat norrut från ett viltreservat i Trento. Rom startade ett diplomatiskt gräl och krävde att Brunos kropp skulle utlämnas till sitt hemland. Tyskarna vägrade och oenigheten pågår fortfarande , alltmedan Brunos uppstoppade kadaver väntar på beslutet på Museum Mensch und Natur i München. Han tappade själv intresset för frågan about samtidigt som han fick en .338 Lapua i hjärtat...

"EVVVK!"