You're Gonna Ruin My Bad Reputation

Stalin. Ivan den Förskräcklige. Anders Eby. Vi gillar dem. Det vill säga, vi hatar dem alla och allt de står för, men är i hemlighet glada att de existerat. Om inte skulle vi vara tvungna att lära oss de komplexa politiska och kulturella strömningar och spänningar bakom händelser i världshistorien, i motsatts till att reducera allt till "de här var elaka typer som gjorde en massa skit för att de var onda".

Men ibland har går vår önskan att hitta en bad guy i varje situation lite onödigt långt, vilket ibland målat upp rätt oskyldiga och alldagliga nissar till fullblodsbovar. Här är några som man nog borde ge en andra chans:


Genghis Khan


Ihågkommen för:
Genghis Khan är känd som en närmast ofattbart grym fontän av djuriskt våld, som gjorde mos av Asien med sin barbarhord. Han skall ha  förstört varje by man stötte på, dödat männen, våldtagit kvinnorna, ätit barnen, dödat och våldtagit djuren, brännt ner alltihop och sedan våldtagit och ätit askan und so weiter... Allt som man i ett modernt lexikon hittar beskrivet under "plundring", höll Khan på med samtidigt som han skrattade skitigt. Och så var det någon jävla tysk som gjorde en euroviisu om honom till på köpet...

Inte ihågkommen för:
Vad skulle ni tycka om en kille som samlade ihop alla folkslag på Balkan in i ett, stort, lyckligt samhälle. Nå, förläng långsintheten med sisådär 1000 år och utvidga området till ungefär 2,5 miljoner kvadratkilometer, så får ni det som Temudjin (som han då kallades) lyckades med innan han ens blev berömd.

På den tiden var Mongolerna enbart en bunt spridda nomadstammar som red runt, dödade varandra, red runt lite mer och var i det stora hela skrattretande irrelevanta på ett globalt sprektrum. Sedan kom Genghis och redde upp denna kolossala clusterfuck på bara något årtionde.

Sapelia käytti vuahahahaa!

Och om du tror att "fredssamtal " à la Khan var 1000 enorma typer med klubbor, så tyvärr, Genghis var altid mer politiker än psykopat och kunde genom en effektiv propaganda, som i stort sätt gick ut på att berätta hur lysande det var att ha honom som ledare, ena en massa olika folkslag under sin fana. Han skippade även den traditionella, mongoliska synen på krigarna (dvs "Vem satan bryr sig om krigarna") genom att ge även fotfolket en del av krigsbytet och att låta duglighet framom politik bestämma vem som blev befodrad. Krigare hade aldrig tidigare behandlats så väl av sin chef, eller för den delen, sedan dess.

Så när han förvandlat Mongoliet till en stor, glad familj var hans nästa jobb att hålla dem på gott humör. Han tänkte att om de lämnades för sig själva skulle de bara glida tillbaka till att rida runt och döda varandra i brist på en bättre idé, så han arrangerade aktiviteter för att hålla armén organiserad, som enorma jaktlag eller att erövra asiatiska fastlandet. Det finns på riktigt en ledande teori att Genghis lät invadera allt inom synhåll enbart som en stor teambuildingsövning. Nå, det slår i alla fall lillajulskryssningar...


Antonio Salieri


Ihågkommen för:
Om du har sett Amadeus så vet du vem Salieri är. Han är personifieringen av en medelmåttans avund av geniet, en medioker kompositör som besatt använder sina kontakter för att sabotera karriären för av den galet talangfulle fjanten, Mozart. Slutligen får han slut på finkänslighet och tar bara livet av killen, men Mozart får det sista (maniska) skrattet genom att gå till historien som den störste någonsin medan Salieri enbart är ihågkommen som ett svartsjukt as.

Inte ihågkommen för:
Jo, Mozart och Salieri var konkurrenter, om läraruppdrag, kungliga beställningar och sådant stuff. Men sådant är normalt när man är i samma branch, på samma plats under samma tid, det skulle har varit oundvikligt att de inte någon gång skulle har varit efter samma keikka. Om du inte får det jobb du önskar, betyder det inte att du konspirerar mot någon med mordiskt hat, hur lockande det än kan tyckas verka...

Nej, det mesta tyder på att Mozart och Salieri kom riktigt bra överens. De samarbetade en gång på en kantat och när Salieri blev Kapellmeister i Wien återuppväckte han Mozarts Figaros bröllop i stället för att skriva en egen opera. Han var även premiärdirigent för fler av Mozarts större verk och gick inte bara på på premiären till Trollflöjten, utan lär enligt Mozart suttit och hurrat som en galning.

Även påståendet att Salieri skulle ha varit värdelös är även det en lögn: han var mycket högt respekterad i musikkretsarna i Wien och skev över 40 operor, av vilka flera fortfarande framförs. Han var även en mycket aktad lärare med sådana berömdheter som Liszt, Schubert och Beethoven som elever. Okej, han var inte lika bra som Mozart, men om du har problem med att se skillnad på "inte lika bra som Mozart" och "en talanglös tölp" har du kanske lite onödigt höga krav.

Och angående att han skulle haft livet av Mozart, är det onödigt att ens nämna det. Det er ett erkänt faktum att Mozart dog efter att ha varit allvarligt sjuk i flera månaders tid. Till och med i alla Salierimyters urmoder, pjäsen och filmen Amadeus, hintar den motvilligt till den verkliga orsaken till Mozarts död, specifikt under den sista timen där Wolfie blir sjuk och dör. Man försöker dock att fortfarande skylla det på Salieri genom att låta honom ge Mozart en rejäl chock, vilket, genom en fullkomligt logiskt händelseförlopp, utlöser reumatisk feber (en följdsjukdom till halsinfektioner eller scharlakansfeber).

"Jag skrämmer honom till döds, buuuuu spööööke!"

Neville Chamberlain


Ihågkommen för:
Att slicka Hitlers röv.

Rätt sätt att posera med Hitler: Rädsla, obehag, död blick.

En av de roligaste episoderna under förra presidentvalet i USA var när en tydligt förvirrad högernisse skrek att Obama skulle bli "an appeaser" precis som den där slemmige Neville Chamberlain var under andra världskriget. Tills han blev frågad specifikt vad Chamberlain gjorde och måste erkänna att han inte hade en aning...

Poängen är att Chamberlain blivit så synonymt med en ryggradslös utrikespolitik att den citeras av folk som inte kommer ihåg högstadiehistorian tillräckligt bra för att veta vem han var. Allt för att Chamberlain som premiärminister skickades att förhandla med den mest ondskefulle, skrämmande mannen i världshistorien. I stället för att kräva att Tyskland raderades från kartan efter detta möte kom han tillbaka och förklarade att i utbyte mot en del europeiska småbitar till Hitler hade man köpt "peace in our time",

Historien har kallat detta en av de knasigt felaktiga spådomarna någonsin (eller skulle ha gjort det om det inte var så mycket folkmord inblandat) och nu har alltså hans namn blivit en förolämpning, varje gång någon förelsår att förhandla med fienden i stället för att omedelbart bomba dem från jordytan.

Fel sätt att posera med Hitler: Varma handskakningar, leenden, mustaschpussar

Inte ihågkommen för:
Allt annat han någonsin gjorde.
Före han blev premiärminister hade Chamberlain varit en framgångsrik parlamentsledamot, chef för postverket och hälsominister. Han hade även varit Chancellor of the Exchequer (en blandning av finansminister och vicepresident) inom två olika regeringar. Han genomförde senare the Factories Act, vilken förbättrade de fruktansvärda förhållanden för farbriksarbetare och förbjöd barnarbete och blev med detta oerhört populär.

Visst, om du säger "att han nog var populär tills han sålde sig till Hitler" an du inte ha mer fel. Efter Münchenavtalet rusade hans popularitet upp till 68% och ännu i december 1939 (tre månader efter att kriget börjat) ville över hälften att han skulle sitta kvar (mot 30% som önskade att Churchill skulle ta över). Folk ville framför allt undvika ett till världskrig till varje pris.


Detta är något som de flesta verkar glömma bort nuförtiden. Att köpslå med Hitler verkar dåligt nu, men vi har fördelen att veta hur filmen slutar. Inte alls lika lätt för Chamberlain som ledde ett land utan en ordentlig armé och med en bunt fransmän som enda allierade ifall kakkan började falla sönder med tyskarna. Inga direkt bra alternativ.

Så istället kom han hem med en deal som köpte lite extra tid, tid som användes till en snabb militärupprustning och styrkor som i slutändan var tillräckligt starka för att stå emot nazisterna. Och förresten, den största orsaken till den snabba mobiliseringstakten var moderniseringen av landets fabriker. Ett program genomfört av... Neville Chamberlain,

Debatten fortsätter bland historikerna, men killen förtjänar sannolikt bättre än att få sitt namn slängas runt som en politisk motsvarighet till "fegis".