Champagne Supernova

Ikväll hade jag tänkt svänga ihop en liten efterrätt på chamnpagne, citronsorbet, passionsfrukt och granatäpple. Ganska enkelt recept på alla sätt, Ta en boll sorbet i ett glas och häll på resten av ingredienserna.

[Överdriven Gordon Ramsay-imitation] DONE! [/Överdriven Gordon Ramsay-imitation]

Så vad vet vi då om detta sprutvin?
-Det är en fransk uppfinning, uppfuinnen av munken Dom Perignon. FEL!
-Enbart mousserande vin från området Champagne får marknadsföras som Champagne. FEL!
-Flata champagneglas är modellerade enligt Marie Antoinettes bröst. NATURLIGTVIS INTE!

Champagne är ett mousserande (finfranska för bubbligt) producerat genom en andra jäsning av vinet för att ge upphov karbonation. De huvudsakliga druvorna är Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier. Genom internationella avtal, nationell lag eller kvalitetskontroll/konsumentskydd begränsar de flesta länder användandet av termen "Champagne" till att enbart handla om vin från vinregionen med samma namn. Inom EU och resten av Europa är detta lagskyddat som en skyddad ursprungsbetäckning (Protected Designation of Origin, PDO) medan andra länder, som USA, har erkänt detta men fortsatt har lagstiftning som ger vissa inhemska produkter möjligheter att använde termen om sig själva under begränsade omständigheter. Man får till exempel (utom i Oregon) kalla sitt vin champagne om man haft kontinuerlig tillverkning före 2006.

Historien om champagne börjar med att romarna började plantera vinrankor i norra Frankrike och har sett vinet förrändras från ett blekt, rosaskiftande stilla vin till våra dagars bubbel. När Hugh Capet, den förste kungen av Frankrike och grundare till den Capetiska dynastin (som för övrigt fortlöper i form av släkten Bourbon, fortfarande regenter i Spanien och Luxemburg), 987 valde att låta sig krönas i katedralen i Reims, mitt i Champaneregionen, startade han en tradition som tog samtliga hans efterträdare till området - där det lokala vinet hade paradplats under kröningsbanketterna. 

Les Champenois, invånarna i Champagne, var avundsjuka på erkännandet vinet hos sina grannar i söder, Bourgogne och försökte att producera viner av likadan ränomé. Det kyligare klimatet satte en hel del utmaningar för vintillverkning. På den yttersta gränsen för hållbar vinodling hade druvorna problem att mogna helt  och gav viner med synnerligen höga nivåer syra och väldigt lite socker. Detta gav gjorde speciellt de vita vinerna lättare och inte så fylliga som det som Bourgogne.

Dessutom fick den förhållandevis kalla vintertemperaturen vinet att avbryta jäsningen i förtid i källarna, vilket gav vilande jästceller som vaknade av vårvärmen och återupptog jäsningen. En biprodukt av denna tvådelade jäsning var koldioxidgas, som, om vinet är buteljerat, är fångat inne i flaskan och förorsakar ett enormt tryck i flaskan. Trycket i de tunna flaskor som tillverkades i Frankrike vid tiden fick dem ofta att explodera. En explosion i en källare full av sådana flaskor kunde lätt starta en kedjereaktion i en vinkällare med total förödelse som följd. 

Om en flaska överlevde märkte upptäckte man att det ofta var fullt med bubblor i den, till stor förfäran för tidiga Champenois som ansåg det vara ett fel på vinet. Så sent som under senare hälften av 1600-talet försökte vinmakare i Champagne, i synnerhet benediktinmunken Dom Pérignon att komma på sätt att komma på sätt att FÅ BORT de irriterande bubblorna ur vinet.

Så, om det inte var Dom Perignon, eller någon annan fransman för den delen, som uppfann champagne, vem var det då? Och svaret är: Engelsmännen!

 Man kan riktigt höra den kollektiva inandning hos alla frankofiler här på bloggen (om det finns några). Merde alors! Putain! Salope! ENGELSMÄNNEN?! Rostbiffätarna som kallar oss grodor och kokar ihjäl sin mat?! Jepp, högst desamma.

Medan les Champenois och deras franska kunder föredrog sin champagne blek och klar, hade britterna fått smak på bubbel. Den äldsta källan för ett bubbligt vin är från 1531 och handlar om Blanquette de Limoux från trakten runt Carcassonne. Och ett sekel senare nedtecknade den engelske vetenskapsmannen och läkaren Christopher Merret metoden att tillsätta socker till flaskan för en andra jäsning. Detta var sex år innan Dom Pérignon satte sin fot inom Abbey de Hautvilliers och nästan 40 år innan den gode benedictinen påstås ha uppfunnit. Merrets avhandling, Some Observations concerning the Ordering of Wines, som överlämnades till the Royal Society 1662, beskriver i detalj den process som numera går under namnet méthode champenoise.

Merret var även helt avgörande på andra sätt och var speciellt intresserade av mineraler och metallurgi. 1662, samma år som han nedtecknade sin champagneskrivelse översatte han Antonio Neris The Art of Glass (1611) med 147 egna sidor från andra författare och egna observationer. Detta fick en annan engelsman, Sir Robert Mansell, med patent på glastillverkning i England, att ändra på sin framställningsmetod. Mansells koleldade glasfabriker i Newcastle kunde framställa glasflaskor som var överlägsna de franska i styrka och som på så sätt kunde möjliggöra en andra jäsning utan risk för explosioner. 

Dom Pérignon var dock inte helt oförtjänad av sitt rykte, eftersom hans fruktlösa försök att få bort bubblorna gav honom idén till champagnegrimman, metalltråden som håller korken på plats så att den kan motstå jäsningsprocessen. Man använde dock inte Merrets metod utan det som numera kallas méthode rurale, där man buteljerar vinet innan den enda jäsningen är klar. Det tog de facto fram till 1800-talet innan man började använda méthode champenoise i Champagne, ca 200 år efter att Merret beskrivit processen. Under 1800-talet exploderade också tillverkningstakten, från 300,000 flaksor 1800 till 20 miljoner runt 1850. Och vems förtjänst var detta då? Återigen britterna, vars utbredda och välbärgade medelklass fått smak på drycken.

1800-talsvinet var dessutom betydligt sötare än dagens champagne. Trenden mot allt torrare dryck började när Perrier-Jouët beslöt att inte tillsätta socker sin 1846-årgång innan export till London. Britterna gillade detta skarpt och beskrivningen Brut, modern champagne, skapades för den brittiska marknaden 1876.

Så när du nästa gång korkar en flaska franskt bubbel, glöm då inte bort att skåla en extra gång för Old Blighty (gammalt smeknamn på Storbritannien om någon undrade).

Och flata champagneglas har by the way existerat sedan 1600-talet, 100 år innan Marie Anoinette. Eller Madame Pompadour. Eller Madame Du Berry. Eller någon annan som legat med Ludvig XIV-XVI...

Rule Britannia och skål på er!